RÅ 1999 not 242

Länsrätten i Stockholms län

Not 242. Överklagande av Sven-Erik A. ang. arbetslöshetsförsäkring. - Sven-Erik A. ansökte i april 1995 om ersättning från Småföretagarnas arbetslöshetskassa. Kassan fastställde genom beslut den 16 juni 1995 dagpenningen till 245 kr, som motsvarade minimibeloppet. Dagförtjänsten var beräknad utifrån den i Sverige taxerade inkomsten från Sven-Erik A:s företag SEA Rör & Maskinkonsult AB. Inkomst från verksamhet i Norge beaktades inte. Sven-Erik A. begärde omprövning av kassans beslut. I omprövningsbeslut den 10 augusti 1995 fann kassan ej anledning att ändra tidigare fastställd dagpenning. Kassan angav som motivering till sitt beslut bl.a. att endast inkomst från sådan verksamhet som deklarerats i Sverige är dagpenninggrundande. Sven-Erik A. överklagade kassans beslut till Länsrätten i Stockholms län som i dom den 17 april 1996 lämnade överklagandet utan bifall. Sven-Erik A. överklagade härefter länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm, som enligt det överklagade avgörandet inte meddelade prövningstillstånd. - Sven-Erik A. yrkade omprövning av kammarrättens beslut. - Arbetsmarknadsstyrelsen anförde i avgivet yttrande i huvudsak följande. Sven-Erik A. bedrev verksamhet i sitt företag både i Sverige och i Norge. Frågan i målet är om inkomster som beskattas i Norge kan ligga till grund för beräkningen av hans dagpenning. - Företagare, i arbetslöshetsförsäkringens mening, är enligt 4 § tredje stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) den som äger eller är delägare, direkt eller indirekt, i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över. - Enligt artikel 13.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen skall, om något annat inte följer av artikel 14 c, personer för vilka förordningen gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat. - Den som normalt är egenföretagare inom en medlemsstats territorium och som utför arbete inom en annan medlemsstats territorium skall enligt förordning 1408/71 artikel 14 a fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning förutsatt att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader. - Enligt tillämplig lydelse av 20 § ALF lämnas dagpenning med 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen. - I Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 1991:15) till 17 och 20 §§ ALF stadgas att en företagares dagsförtjänst skall beräknas till 1/260 av årsinkomsten. Denna utgör den högsta av de till taxering för kommunal inkomstskatt redovisade inkomsterna av verksamheten som företagare de senaste tre åren. - Sven-Erik A. var anställd och verksam i sitt eget aktiebolag fram till dess han avvecklade sin verksamhet och blev arbetslös. I den mening som avses i ALF är han att betrakta som företagare. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens mening skall han inte heller vid tillämpningen av förordningen 1408/71 hänföras till kategorin anställda. Det finns följaktligen ingen möjlighet att beakta hans inkomster i Norge vid fastställandet av hans dagpenning under den aktuella tiden. - Arbetsmarknadsstyrelsen gör därför bedömningen att det inte finns någon anledning till ändring av länsrättens dom och kan inte heller finna att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att kammarrätten tar ställning till Sven-Erik A:s överklagande. -