RÅ 2000 not 199

Länsrätten i Västerbottens län

Not 199. Överklagande av Kerstin B. C. ang. prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt i mål om återbetalning av studiemedel. - Kerstin B. C, bosatt i England, ansökte i januari 1998 hos Centrala studiestödsnämnden (CSN) om anstånd med att betala den preliminära studiemedelsavgiften för år 1998. Hon åberopade bl.a. att hon under år 1998 kunde beräknas tjäna endast 5 000 pund brutto på sitt deltidsarbete som affärsbiträde. CSN beslutade den 29 januari 1998, med hänvisning till 8 kap. 46 § studiestödslagen (1973:349) i dess äldre lydelse, att avslå hennes ansökan. Kerstin B. C. överklagade CSN:s beslut hos Länsrätten i Västerbottens län som i dom den 16 juni 1998 (mål nr 248-98) avslog överklagandet. Sedan Kerstin B. C. överklagat länsrättens dom hos Kammarrätten i Sundsvall beslutade kammarrätten enligt protokoll den 2 december 1998 att inte meddela prövningstillstånd. - Kerstin B. C. överklagade. Hon anförde bl.a. att hon, om hon varit bosatt i Sverige, skulle ha kunnat tjäna ca 140 000 kr innan hon blivit återbetalningsskyldig. CSN ansåg att överklagandet skulle avslås. - CSN anförde bl.a. följande. För personer som är bosatta i Sverige kan den preliminära avgiften sättas ned till 0 kr om avgiftsunderlaget understiger avgiftsgränsen. Avgiftsgränsen motsvarar 3,5 basbelopp. Utomlands bosatta har inte någon generell rätt att få anstånd med betalningen av årsavgiften. Inkomsterna beskattas inte i Sverige och är därför svåra att kontrollera. Om det inte finns särskilda skäl skall den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag anses överstiga avgiftsgränsen (8 kap. 44 § andra stycket studiestödslagen i dess äldre lydelse). Särskilda skäl har ansetts föreligga för s.k. gränsgångare samt för reseledare och personer anställda av SIDA/UD som har en beskattningsbar inkomst i Sverige. I aktuellt mål har det inte framkommit några sådana särskilda skäl och inkomsten skall enligt CSN:s uppfattning anses överstiga avgiftsgränsen. - Fråga uppkommer då om bestämmelserna i 8 kap. 44 § studiestödslagen i dess äldre lydelse kan anses strida mot Romfördraget. CSN:s uppfattning är att återbetalning av studiemedel inte är en fråga som faller inom fördragets tillämpningsområde. Syftet med EU:s regler om fri rörlighet för medborgare är att man inom unionen skall uppnå en fri arbetsmarknad. För att nå detta syfte är diskriminering av arbetstagare förbjuden vad gäller sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor. Betalning av studiemedelsskulder är inte kopplat till arbetstagarbegreppet. Den återbetalningsskyldige måste betala studiemedelsskulden oavsett om han är anställd eller inte. Återbetalning av studiestöd har således inte någonting med arbetsvillkor att göra. - Av EG-domstolens praxis framgår att hjälp som ges av medlemsstaterna till deras medborgare när de bedriver studier faller utanför Romfördragets tillämpningsområde. Det gäller dock inte hjälp som är avsedd att täcka registreringsavgifter och avgifter som måste betalas för att den studerande skall få tillträde till utbildningen. Vidare har Kammarrätten i Sundsvall i dom i mål nr 1998-1995 funnit att Romfördragets förbud mot diskriminering på grund av nationalitet inte gör sig gällande vid tillämpningen av återbetalningsregeln för utomlands bosatta. -