RÅ 2000 not 58

Sökord Resning - instansordningen - ansökan om resning i ärende som avgjorts av arbetslöshetskassa ansågs böra prövas av Regeringsrätten (avslag) · Arbetslöshetsförsäkring - ansökan om resning i ärende som avgjorts av arbetslöshetskassa ansågs böra prövas av Regeringsrätten (resningsärende, avslag)

Not 58. Ansökan av Gunnar H. om resning i ärende ang. avregistrering från arbetslöshetskassa. - Gunnar H. var vid ingången av år 1993 medlem i Journalisternas arbetslöshetskassa. - Enligt 53 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) gällde som huvudregel att den som vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken medlemsavgift belöpte inte erlagt medlemsavgiften eller meddelat avgiftsbefriande förhållanden skulle anses ha utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt. Innehållet i 53 § ALF återspeglades även i kassans stadgar. Enligt 97 och 98 §§ ALF i lydelse före den 1 oktober 1995 fick en arbetslöshetskassas beslut i ärende om medlemskap överklagas hos Arbetsmarknadsstyrelsen och styrelsens avgörande i sin tur hos allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i 53 § ALF har utan ändring i sak överflyttats till 45-47 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, vilken trädde i kraft den 1 januari 1998 då ALF upphörde att gälla. - Journalisternas arbetslöshetskassa avregistrerade Gunnar H. på grund av bristande betalning av medlemsavgift fr.o.m. den 1 december 1993. I omprövningsbeslut den 12 september 1994 ändrade arbetslöshetskassan inte det tidigare beslutet. Kassan motiverade sitt beslut med att Gunnar H. trots avisering varje månad inte erlagt några avgifter efter november 1993 och inte heller begärt eller fått avgiftsbefrielse. Beslutet överklagades inte. - I ansökningen hemställde Gunnar H. att Regeringsrätten skulle undanröja beslutet att avregistrera honom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Den materiella grunden för beslutet var felaktig. Eftersom han under den aktuella perioden varit arbetslös och inte heller uppburit arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller annan liknande inkomst hade han enligt gällande regler om avgiftsbefrielse inte varit skyldig att erlägga kassaavgift. Beslutsmeddelandet om avregistreringen saknade vidare besvärshänvisning och uppgift om den rättsliga grunden för beslutet. Kassans administrativa förfarande vid avregistreringen följde inte normala rutiner med påminnelser om utebliven betalning och förvarning om avregistrering. Härtill kommer att beslutet om avregistrering skulle ses i belysning av kassans felaktiga handläggning av ett under år 1993 behandlat ärende om arbetslöshetsersättning åt honom. Beslutet om avregistrering var dessutom fattat före den tidpunkt då avregistrering skulle kunnat verkställas. Innan han erhållit meddelande om avregistrering tillställde kassan honom inbetalningskort där man påfordrade betalning av kassaavgift för perioden december 1993 t.o.m. mars 1994. Som förfallodag angavs den 22 april 1994. Detta måste anses utgöra en särskild uttaxering för vilken även angavs tidpunkt för betalning. Kassan hade härmed angivit en annan betalningsperiod och tidpunkt för betalning än gängse månatlig efterskottsbetalning. Karenstiden före avregistrering skulle därför ha räknats från den av kassan meddelade förfallodagen. Oaktat detta syntes beräkningen av karenstiden, med frångående av den meddelade förfallodagen, ha utgått från tidpunkten för gängse månatlig betalning. Kassan hade således meddelat honom en viss betalningsperiod/betalningstidpunkt och därefter i förhållande till denna vidtagit förtida avregistrering. Beslutet om avregistrering framstod härmed som uppenbart stridande mot stadgandet i 53 § ALF som innebar att avregistrering fick ske tidigast vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken det särskilt uttaxerade beloppet belöpte. -