RÅ 2001 not 107
Förutsättningar för fortsatt vård av yngre syskon till barn som ansetts utsatt för misshandel (Münchhausen´s Syndrome by Proty)
Hänvisat till av
Sökord Vård av unga - förutsättningar för fortsatt vård av yngre syskon till barn som ansetts utsatt för misshandel (Münchhausen´s Syndrome by Proty)
Not 107. Överklagande av S.J. och J.-E.J. ang. vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). - Socialnämnden i Kristianstad beslutade den 21 april 1995 genom sin ordförande att med stöd av 6 § lagen LVU omedelbart omhänderta S. och J.-E.J:s barn B., född 1988, T., född 1990, och C., född 1993, samt S.J:s dotter J., född 1983. Som grund för beslutet anfördes att socialnämnden samma dag fått en skriftlig anmälan från överläkaren Hans Nilsson på Barn- och ungdomskliniken, Centralsjukhuset i Kristianstad, om att misstanke förelåg att S.J. gjort sig skyldig till misshandel av C. Av anmälan framgick bl.a. följande. C. hade varit känd på kliniken sedan sommaren 1994 på grund av återkommande attacker av bakterier i blodbanan, s.k. septikemiattacker. På grund härav hade han även vårdats på barnkliniken i Lund. Under vistelsen i Lund (den 14 juli 1994) övergick en attack i ett mycket allvarligt och svårartat tillstånd som kallas septisk chock och i samband med detta drabbades C. av hjärtstillestånd under minst 20 minuter. På grund av den långvariga syrebristen fick C. som bestående men en mycket svår och utbredd anoxisk hjärnskada. Trots omfattande utredningar på båda klinikerna kunde man inte finna medicinska orsaker till C:s tillstånd. Däremot konstaterades en mängd olika bakterier i blododlingar och i åtminstone två odlingar återfanns fem till sex olika mikroorganismer, vilket betraktades som ett mycket ovanligt fynd. Under vårdtiden hade modern S.J. tillbringat den största delen av dygnet på de olika avdelningarna och hela tiden arbetat i mycket nära anslutning till C. och även deltagit i de dagliga vårdrutinerna. Modern hade aldrig gett någon djupare kontakt och hade uppfattats som synnerligen flack och indifferent i sina känslomässiga reaktioner, även vid tillfällen då man informerat om C:s allvarliga sjukdomstillstånd och ytterst dåliga prognos. Inte heller fick Hans Nilsson någon adekvat reaktion då han informerade om misstankarna angående barnmisshandel och att han hade för avsikt att anmäla detta till socialförvaltningen. Hans Nilssons slutsats i anmälan var att man måste misstänka att de olika bakterierna förts in i blodbanan utifrån och sannolikt via modern och att det var fråga om en ovanlig men synnerligen allvarlig form av barnmisshandel, som kallas för Münchhausen´s Syndrome by Proty (MSbP). - Det omedelbara omhändertagandet enligt 6 § LVU fastställdes av länsrätten endast såvitt avsåg C. Socialnämnden ansökte därefter hos länsrätten om att C. skulle beredas vård med stöd av LVU. Länsrätten ansåg att sannolikheten för att modern framkallat sjukdomsattackerna hos C. var så stor att det fanns en påtaglig risk för att han skulle skadas ytterligare om han inte bereddes vård utom hemmet. Föräldrarna motsatte sig sådan vård. Socialnämndens ansökan om LVU-vård bifölls av länsrätten i dom den 17 oktober 1995. Föräldrarna överklagade till kammarrätten, som avslog överklagandet. Talan fullföljdes till Regeringsrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. - Den 24 oktober 1995 födde S.J. sonen A. Påföljande dag omhändertogs A. med stöd av 6 § LVU, eftersom det med hänvisning till C:s skada bedömdes föreligga en påtaglig risk för att även A:s hälsa och utveckling skulle skadas. Länsrätten fastställde beslutet och fann i dom den 22 december 1995 att även A. skulle beredas vård enligt LVU. Domen överklagades till kammarrätten, som avslog överklagandet. Talan fullföljdes till Regeringsrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. - Den 12 februari 1997 avslog socialnämnden en begäran från S. och J.-E.J. om att LVU-vården av C. och A. skulle upphöra. - S.J. och J.-E.J. överklagade och yrkade att vården enligt LVU skulle upphöra avseende C. och A. - Till stöd härför anförde S.J. och J.-E.J. i huvudsak bl.a. följande. Det huvudsakliga skälet till det tvångsmässiga omhändertagandet av C. och A. var misstanke om att S.J. skulle lida av MSbP. En anmälan härom hade gjorts till polismyndigheten av överläkare Hans Nilsson vid barnkliniken i Kristianstad. Hans Nilsson gjorde gällande att S.J. skulle ha orsakat C:s skada genom att uppsåtligt föra in bakterier i hans blod. Orsaken till skadan är, att C. under sommaren drabbats av hjärtstillestånd efter en septisk chock. Detta hjärtstillestånd ledde till en mycket svår och omfattande hjärnskada. Polismyndigheten har lagt ner förundersökningen, då brott inte kunde styrkas. C:s chocktillstånd uppstod någon timme efter att han hade behandlats på distriktsläkarmottagningen. Inte någon har kunnat ange hur eller när S.J. skulle ha utfört gärningen. Ej heller här kan man utesluta, att aktuella bakterier tillförts C. på naturlig väg, dvs. genom någon form av ouppsåtlig nedsmutsning. Detta kan exempelvis ha inträffat på distriktsläkarmottagningen. Anmälan från Hans Nilsson kom sedan S.J. gått ut i pressen med kritiska synpunkter emot barnkliniken. De påståenden som föreligger är gissningar. Till stöd för påståendena gör socialförvaltningen gällande, att modern har en egendomlig sjukdomshistoria. Mycket talar för att S.J. lider av någon form av tarmsjukdom. Hon kan lida av Morbus Chron som ger fistelbildningar med förlängd sårläkning. Att S.J. har en förmåga att råka ut för komplikationer i samband med sårläkning ger inte stöd för att hon skulle lida av det sällsynta Münchhausensyndromet. Personer som lider av detta, har en helt annan personlighet än S.J. - Den utredning som gjorts beträffande Münchhausensyndromet av Socialstyrelsen är undermålig. Utredaren har inte ens sammanträffat med S.J. - I målet finns icke några som helst bevis för att S.J. skulle lida av MSbP. Resonemanget bryter mot alla rättssäkerhetskrav. Att tekniskt klara av att införa bakterier i C:s kanyl är avancerat. Att förstå att man genom detta förfaringssätt skulle åstadkomma ett resultat, som ger betydande skador, kräver betydande medicinska kunskaper. S.J. har ingen som helst medicinsk utbildning. Allt praktiskt arbete avseende den medicinska vården av C. sköttes av sjukhuspersonal. S.J. har ytterligare tre barn. Dessa barn har en helt normal sjukdornsbild. Några anmärkningar mot hennes sätt att sköta barnen avseende skola, barnavårdscentralen osv. finns ej. C. är för närvarande i behov av medicinsk vård på sätt han nu har. - S.J. och J.-E.J. åberopade vidare skrivelse den 17 juni 1997 från docenten och överläkaren Jan Kjellander. - Socialnämnden hemställde att överklagandena skulle lämnas utan bifall samt anförde bl.a. följande. Även om åtal inte kommer att väckas mot S.J. har det inte kommit fram några uppgifter som motsäger de allvarliga misstankar som riktats mot henne. Tvärtom har moderns egen tidiga problematik och sjukdomshistoria ytterligare bekräftat bilden av en förälder som på grund av egna starka otillfredsställda behov kan misshandla ett barn på det sätt som S.J. misstänks för. De utredningar som gjorts har också visat att det finns mycket stora brister i moderns förmåga att se och tillgodose barnens behov. Begreppet MSbP beskriver en ovanlig, men väldokumenterad mekanism eller beteende hos en förälder som på grund av egen problematik kan utsätta sitt barn för skada för att vinna uppmärksamhet och omhändertagande för egen del. Socialnämnden åberopade yttrande den 20 augusti 1997 från överläkare Hans Nilsson. -
Lagrum
- 1 §, 2 § och 21 § lagen (1992:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga