RÅ 2001 not 76

Kammarrätten i Stockholm

Not 76. Ansökan av T.A. och T.H. om resning. - Sommaren 1984 anträffades i Solna några svarta plastsäckar som innehöll delar av en styckad människokropp. Polisens utredning visade att kroppen hade tillhört C.C. - Legitimerade läkarna T.A. och T.H. åtalades vid Stockholms tingsrätt för bl.a. mord på C.C. Tingsrätten ogillade åtalen enligt dom den 8 juli 1988. Tingsrätten uttalade dock i sina domskäl att det var ställt utom allt rimligt tvivel att T.A. och T.H. tillsammans styckat C.C:s kropp under pingsthelgen 1984 eller i anslutning till denna helg. Tingsrätten tillade att styckningen var att betrakta som brott mot griftefrid men att åklagaren inte väckt åtal för denna gärning, för vilken preskription inträtt sommaren 1986. T.A. och T.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att det av tingsrätten gjorda uttalandet skulle undanröjas. Svea hovrätt avvisade enligt beslut den 30 september 1988 deras överklagande eftersom endast en domstols domslut men inte dess domskäl kan överklagas. Högsta domstolen fann enligt beslut den 12 januari 1989 ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav hovrättens beslut skulle stå fast. - Sedan T.A. och T.H. i likalydande handlingar, ingivna till Högsta domstolen och Svea hovrätt, ansökt om resning och klagat över domvilla beslutade Högsta domstolen den 24 oktober 2000 att avslå deras resningsansökan och klagan över domvilla beträffande hovrättens beslut att avvisa deras överklagande av tingsrättens dom. Svea hovrätt avslog enligt beslut den 16 februari 2001 deras motsvarande talan beträffande tingsrättens dom. - Under åberopande av vad Stockholms tingsrätt i sin dom anfört om brott mot griftefrid begärde Socialstyrelsen hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att T.A:s och T.H:s legitimationer som läkare skulle återkallas. Ansvarsnämnden biföll enligt beslut den 23 maj 1989 styrelsens yrkande och uttalade att T.A. och T.H. genom vad som framgick av handlingarna i ärendet måste anses ha undergrävt den tillit allmänheten har rätt att hysa till en legitimerad yrkesutövare och att de därigenom visat sig uppenbart olämpliga att utöva läkaryrket. - T.A. och T.H. överklagade ansvarsnämndens beslut till Kammarrätten i Stockholm som i dom den 6 oktober 1989 uttalade att den av Socialstyrelsen åberopade tingsrättsdomen inte utgjorde tillräcklig grund för en självständig och allsidig prövning och utvärdering av skuldfrågan i målet om återkallelse av legitimation. Socialstyrelsen kunde enligt kammarrätten med sin anmälan och vad därvid åberopats inte anses ha visat att skäl förelåg att frånta T.A. och T.H. legitimationen som läkare. Kammarrätten undanröjde därför ansvarsnämndens beslut. - Socialstyrelsen överklagade till Regeringsrätten som den 30 november 1989 beviljade prövningstillstånd. Enligt beslut den 11 juni 1990 upphävde Regeringsrätten kammarrättens dom och återförvisade målet till kammarrätten för fortsatt handläggning. I sitt återförvisningsbeslut anförde Regeringsrätten bl.a. att styckningen, såsom den beskrivits i ett av professor Jovan Rajs den 23 november 1984 undertecknat obduktionsutlåtande, innefattade en sådan gärning att den - om den begåtts av legitimerade läkare - skulle föranleda återkallelse av deras legitimationer. I fråga om kravet på bevisning för att T.A. och T.H. styckat C.C:s kropp fann Regeringsrätten att det inte fanns skäl att ställa lägre krav än som skulle ha gjorts i ett mål om åtal för styckningen. Regeringsrätten erinrade också om att rätten enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall tillse att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver samt uttalade att denna s.k. officialprövningsprincip innebär att domstolen har huvudansvaret för utredningen och skall eftersträva en allsidig överblick över alla på målet inverkande förhållanden. När kammarrätten kommit fram till att tingsrättens dom inte ensam utgjorde tillräcklig grund för ett ställningstagande i deslegitimationsfrågan måste det enligt Regeringsrätten anses ha ålegat kammarrätten att föranstalta om den ytterligare utredning som kammarrätten ansåg nödvändig. Detta hade kammarrätten inte gjort. - Kammarrätten höll muntlig förhandling i målet varvid såväl T.A. och T.H. som ett flertal vittnen och sakkunniga hördes. Kammarrätten meddelade dom den 31 maj 1991 och fann att inte något enskilt bevis band T.A. och T.H. vid styckningen men att en sammanvägning av bevismaterialet gav till resultat att T.A. måste anses bunden vid att ha utfört styckningen tillsammans med någon annan person och att det var ställt utom varje rimligt tvivel att T.H. var den person som utfört styckningen tillsammans med honom. Kammarrätten lämnade därför överklagandena av ansvarsnämndens återkallelsebeslut utan bifall. - T.A. och T.H. överklagade till Regeringsrätten som den 6 februari 1992 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens dom stod därigenom fast. - T.A. och T.H. ansökte om resning och yrkade att få tillbaka sina läkarlegitimationer. De yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja Kammarrättens i Stockholm dom den 31 maj 1991 eller att Regeringsrätten undanröjde sitt den 30 november 1989 meddelade prövningstillstånd och sitt återförvisningsbeslut den 11 juni 1990, varigenom kammarrättens dom den 6 oktober 1989 skulle stå fast. - Till stöd för sina yrkanden åberopade sökandena att deras läkarlegitimationer hade återkallats på felaktiga grunder. De vidhöll att ingen av dem styckat C.C:s kropp under pingsthelgen 1984 eller i anslutning till denna helg. De anförde vidare att C.C. levde den 13 juni och troligtvis även den 14 juni 1984. - Sökandena åberopade som skäl för resning dels att det vid handläggningen i kammarrätten och Regeringsrätten begåtts rättegångsfel av skilda slag, dels att det tillkommit ny bevisning och nya omständigheter som sannolikt hade lett till annan utgång om de förebragts tidigare. I varje fall kunde det av det nya materialet inte anses uteslutet att en prövning på grundval därav skulle ha lett till en annan utgång. - Socialstyrelsen förklarade i infordrat yttrande att de frågor styrelsen anmodats ta ställning till berörde straffrättsliga och processuella frågor vilka det låg på rättsväsendet att avgöra och som inte föll inom myndighetens verksamhetsområde. Socialstyrelsen kunde därför inte bedöma om grund för resning förelåg. - Regeringsrätten beslutade den 6 september 2000 att avslå en begäran av sökandena om muntlig förhandling inför avgörandet av frågan om det förelåg förutsättningar för resning. -