RÅ 2002 not 168

Sökord Besvärsrätt - extraordinära besvär, inkomst- och förmögenhetstaxering - ursäktlighetsrekvisitet uppfyllt (bifall)

Not 168. Överklagande av H.S. ang. rätt till besvär i särskild ordning över inkomsttaxering 1990. - H.S. förvärvade den 23 december 1983 konvertibla skuldebrev av sin arbetsgivare Investment AB Asken. Anskaffningskostnaden uppgick till 5 030 402 kr. Den 22 januari 1986 sålde H.S. konvertiblerna för 7 200 576 kr till Dellhage Invest AB. Detta bolag sålde konvertiblerna till AB Arkipelag, som i sin tur sålde dem till Investment AB Asken. Till följd av försäljningen redovisade H.S. i sin självdeklaration för år 1987, under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, en skattepliktig realisationsvinst om 868 069 kr. Skattemyndigheten ansökte den 12 juni 1989 hos Länsrätten i Hallands län om eftertaxering och hävdade därvid att skuldebrevets marknadsvärde vid försäljningen uppgick till 4 000 320 kr och att skillnaden mellan försäljningspriset och detta värde, 3 200 256 kr, skulle beskattas som inkomst av tjänst, eftersom H.S. ingått i Askenkoncernens ledning. Länsrätten biföll i dom den 10 september 1993 skattemyndighetens ansökan. Kammarrätten i Göteborg avslog i dom den 13 mars 1995 H.S:s överklagande. Sedan H.S. överklagat kammarrättens dom beslöt Regeringsrätten den 17 mars 1997 att inte meddela prövningstillstånd. - H.S. anförde besvär i särskild ordning enligt 100 § första stycket p. 6-7 taxeringslagen (1956:623) avseende taxeringsåret 1990. Överklagandet kom in till Länsrätten i Hallands län den 19 december 1995. H.S. yrkade att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle sättas ned med 1 280 101 kr och framhöll bl.a. följande. Till följd av Länsrättens i Hallands län dom den 10 september 1993 avseende 1987 års taxering skall en avdragsgill realisationsförlust anses ha uppkommit med ytterligare 1 280 101 kr. - Skattemyndigheten ansåg att H.S. inte hade visat att rätt till besvär i särskild ordning föreligger och anförde bl.a. följande. En förutsättning för prövning med stöd av 100 § första stycket p. 6-7 taxeringslagen är att det så kallade ursäktlighetskriteriet är uppfyllt. Det skall sålunda framstå som ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning har åberopat de omständigheter som görs gällande. Regeringsrättens avgörande i RÅ 1971:24 talar för att det inte kan anses ursäktligt att H.S. inte tidigare kommit in med yrkande om avdrag i anledning av den nu aktuella förlusten. Den bakomliggande frågan avsåg beskattning av periodiskt understöd. Den skattskyldiges son vägrades av taxeringsnämnd avdrag för periodiskt understöd till fadern vid 1960 års taxering. Varken kammarrätten eller Regeringsrätten fann anledning att ändra detta beslut. Den skattskyldige å sin sida hade redovisat och beskattats för mottagande av periodiskt understöd vid 1960 års taxering. Han yrkade att han inte skulle anses skattskyldig för mottagna belopp då sonen inte medgetts motsvarande avdrag. Regeringsrättens ställningstagande synes ge uttryck för att den skattskyldige redan då taxeringsnämnden vägrade sonen avdrag haft anledning att ta hänsyn härtill. Det noteras att Regeringsrättens bedömning avser det förhållandet att beskattningen ändrats avseende annan person än den skattskyldige vars taxering var föremål för prövning. Likväl har denne skattskyldige ansetts ha att beakta förhållandet. 1 nu aktuellt fall är fråga om att H.S:s egen beskattning ändrats. Detta talar med än större styrka för att H.S. bort aktualisera ett eventuellt avdragsyrkande tidigare än som skett. - H.S. anförde i yttrande bl.a. följande. Realisationsförlusten har uppkommit som en konsekvens av länsrättens dom avseende 1987 års taxering. Efter överklagande har Kammarrätten i Göteborg inte ändrat länsrättens bedömning. Regeringsrätten har vägrat prövningstillstånd. Tidsfristen för att överklaga 1990 års taxering genom ordinära besvär löpte ut vid utgången av år 1991. Det var först genom länsrättens dom den 10 september 1993 som hans taxering år 1987 kom att ändras på så sätt att han skulle anses ha en ytterligare realisationsförlust att utnyttja vid 1990 års taxering. Han måste därför anses vara ursäktad för att han inte framställt sitt yrkande om avdrag för realisationsförlust i annan ordning. - Länsrätten överlämnade genom beslut den 15 december 1997 med stöd av 103 § andra stycket taxeringslagen målet till kammarrätten. - H.S. tillade bl.a. följande i yttrande till kammarrätten. Det har inte rimligtvis kunnat krävas av honom att han skulle ha överklagat 1990 års taxering inom den tidsfrist som gällde för ordinära besvär eftersom ett avgörande från länsrätten beträffande 1987 års taxering inte förelåg före utgången av nämnda frist. Ett framställt yrkande av skattemyndigheten om att han skall eftertaxeras för taxeringsåret 1987 kan inte få den effekten att han - för att behålla rätten att överklaga ett senare års inkomsttaxering som skall konsekvensändras till följd av ett eventuellt bifall till myndighetens ansökan om eftertaxering - måste anföra reservationsvisa besvär över 1990 års taxering inom den tidsfrist som gäller för ordinära besvär för att få till stånd en ändring av den sistnämnda taxeringen. - Det av skattemyndigheten åberopade rättsfallet (RÅ 1971 ref. 24) är inte tillämpligt i hans fall. Det förhållandet att skattemyndigheten ansökt om eftertaxering är inte jämförbart med att skattemyndigheten genom ett taxeringsbeslut ändrat taxeringen. -