RÅ 2002 not 35

Länsrätten i Stockholms län

Not 35. Överklagande av Riksförsäkringsverket (RFV) ang. barnpension. - Y.S-N. ansökte i juni 1998 om barnpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, efter sin fader L.P.C.S-I., som avled den 16 januari 1998. Fadern var medborgare i Uruguay och bosatt i Spanien vid tidpunkten för dödsfallet. Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslöt den 16 mars 1999 efter omprövning att barnpension i form av folkpension skulle utbetalas med 20/40-delar av full folkpension till Y.S-N fr.o.m. januari 1998. Han överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län och yrkade att barnpension skulle utgå med ett belopp motsvarande det underhållsstöd som tidigare utgått eller att barnpension i vart fall skulle utgå med högre belopp. I dom den 21 juni 1999 (mål nr 4849-99) biföll länsrätten överklagandet och förklarade honom berättigad till folkpension i form av barnpension med 40 procent av basbeloppet fr.o.m. januari 1998. Försäkringskassan överklagade domen och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. - RFV överklagade och yrkade att försäkringskassan skulle beviljas prövningstillstånd i kammarrätten. Verket anförde bl.a. följande. För rätt till oavkortad folkpension krävs enligt 5 kap. 3 och 5 §§ AFL antingen 40 bosättningsår eller 30 år med pensionspoäng. Om inte något av dessa krav är uppfyllda skall folkpension, beräknad enligt bestämmelserna i 6, 7 eller 8 kap. AFL, reduceras enligt vad som sägs i 5 kap. AFL. Verket anser att det av förarbetena till ändringarna av bestämmelserna i 5 kap. AFL framgår bl.a. att en förutsättning för att en person över huvud taget skall vara berättigad till folkpensionsförmåner enligt AFL är att han eller hon uppfyller de förutsättningar som anges i detta kapitel. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § AFL är följaktligen inte en garantiregel som uttömmande reglerar barnpensionens storlek. Verket anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att få klarhet i hur de i målet aktuella bestämmelserna skall tolkas och att försäkringskassans överklagande därför borde prövas av högre rätt. Verket anser även att anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit. - Y.S-N. bestred bifall till Riksförsäkringsverkets talan. -