RÅ 2005 not 79
Not 79. Ansökan av Saluhallsförvaltningen i Stockholms kommun om resning i mål om energiskatt. - Skattemyndigheten i Dalarnas län beslutade den 17 december 1997 att påföra Saluhallsförvaltningen i Stockholms kommun energiskatt avseende elektrisk kraft med visst belopp för redovisningsperioderna januari 1995 - oktober 1996. Som skäl för beslutet anfördes bl.a. att den s.k. nollskattesatsen inte var tillämplig eftersom den elektriska kraften inte kunde anses förbrukad i industriell verksamhet som bedrevs av Saluhallsförvaltningen. Förvaltningen överklagade beslutet hos Länsrätten i Dalarnas län och yrkade bl.a. att all elkraft som direkt eller indirekt levererades till Saluhallsförvaltningens hyresgäster skulle skattebefrias i enlighet med vad som gällde för energi som förbrukades i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Länsrätten avslog i dom den 4 december 2001 överklagandet. Saluhallsförvaltningen överklagade domen hos Kammarrätten i Sundsvall i fråga om påförd energiskatt på el med sammanlagt 877 070 kr jämte ränta. Kammarrätten fastställde i dom den 23 januari 2003 länsrättens dom. Sedan Saluhallsförvaltningen överklagat domen avvisade kammarrätten enligt beslut i protokoll den 3 april 2003 överklagandet på den grunden att det hade kommit in för sent. Regeringsrätten fastställde i beslut den 27 juni 2003 kammarrättens avvisningsbeslut och avslog vidare en ansökan från Saluhallsförvaltningen om återställande av försutten tid. - Saluhallsförvaltningen ansökte om resning och anförde bl.a. följande. För elkraft som förbrukas i industriell verksamhet gäller den s.k. nollskattesatsen. Utan lagstöd och stöd i förarbeten eller prejudikat har länsrätten kopplat ihop begreppet industriell verksamhet med frågan om vem som är skattskyldig och tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Tillverkningsmoment som utförs i hyresgästernas regi och som anses ingå i tillverkningsprocessen faller, med underinstansernas synsätt, utanför nollskattesatsens tillämpning när motsvarande moment utförs av Saluhallsförvaltningen. El som i realiteten förbrukas i tillverkningsprocessen blir därmed inte beskattad på det sätt som är avsett. Underinstansernas rättstillämpning strider uppenbart mot legalitetsprincipen och vedertagna tolkningsprinciper. -
Sökord Resning, övriga frågor - tillämplig skattesats för el som förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (avslag) · Punktskatt - energiskatt (tillämplig skattesats för el som förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen · resning, avslag)
Länsrätten i Dalarnas län
Not 79. Ansökan av Saluhallsförvaltningen i Stockholms kommun om resning i mål om energiskatt. - Skattemyndigheten i Dalarnas län beslutade den 17 december 1997 att påföra Saluhallsförvaltningen i Stockholms kommun energiskatt avseende elektrisk kraft med visst belopp för redovisningsperioderna januari 1995 - oktober 1996. Som skäl för beslutet anfördes bl.a. att den s.k. nollskattesatsen inte var tillämplig eftersom den elektriska kraften inte kunde anses förbrukad i industriell verksamhet som bedrevs av Saluhallsförvaltningen. Förvaltningen överklagade beslutet hos Länsrätten i Dalarnas län och yrkade bl.a. att all elkraft som direkt eller indirekt levererades till Saluhallsförvaltningens hyresgäster skulle skattebefrias i enlighet med vad som gällde för energi som förbrukades i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Länsrätten avslog i dom den 4 december 2001 överklagandet. Saluhallsförvaltningen överklagade domen hos Kammarrätten i Sundsvall i fråga om påförd energiskatt på el med sammanlagt 877 070 kr jämte ränta. Kammarrätten fastställde i dom den 23 januari 2003 länsrättens dom. Sedan Saluhallsförvaltningen överklagat domen avvisade kammarrätten enligt beslut i protokoll den 3 april 2003 överklagandet på den grunden att det hade kommit in för sent. Regeringsrätten fastställde i beslut den 27 juni 2003 kammarrättens avvisningsbeslut och avslog vidare en ansökan från Saluhallsförvaltningen om återställande av försutten tid. - Saluhallsförvaltningen ansökte om resning och anförde bl.a. följande. För elkraft som förbrukas i industriell verksamhet gäller den s.k. nollskattesatsen. Utan lagstöd och stöd i förarbeten eller prejudikat har länsrätten kopplat ihop begreppet industriell verksamhet med frågan om vem som är skattskyldig och tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Tillverkningsmoment som utförs i hyresgästernas regi och som anses ingå i tillverkningsprocessen faller, med underinstansernas synsätt, utanför nollskattesatsens tillämpning när motsvarande moment utförs av Saluhallsförvaltningen. El som i realiteten förbrukas i tillverkningsprocessen blir därmed inte beskattad på det sätt som är avsett. Underinstansernas rättstillämpning strider uppenbart mot legalitetsprincipen och vedertagna tolkningsprinciper. -