RÅ 2006 not 79

Sökord Förvaltningsprocess - övriga frågor - när underinstanserna prövat båda de rättsliga grunder för uteslutning ur ett viltvårdsområde som anges i 33 § första stycket lagen om viltvårdsområden men kammarrätt, till nackdel för part, prövat frågan om uteslutning endast med avseende på en av dessa grunder återförvisades målet till kammarrätten · Jakt - när underinstanserna prövat båda de rättsliga grunder för uteslutning ur ett viltvårdsområde som anges i 33 § första stycket lagen om viltvårdsområden men kammarrätt, till nackdel för part, prövat frågan om uteslutning endast med avseende på en av dessa grunder återförvisades målet till kammarrätten · EG-rätt - skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen förelåg inte i mål om uteslutning ur ett viltvårdsområde

Not 79. Överklagande av O.M. ang. uteslutning av fastighet ur viltvårdsområde. - O.M. var ägare till fastigheten Keräsjoki 48:13 som omfattade sammanlagt 182 hektar. Av fastigheten ingick 105 hektar i Mattila viltvårdsområde. Detta bestod av två från varandra fristående markområden om totalt ca 7 500 hektar. O.M:s fastighet var belägen i ytterkanten av det ena området. Övrig del av fastigheten ingick i ett licensområde för älgjakt enligt 33 § jaktlagen (1987:259) och 3 § jaktförordningen (1987:905), licensområde 08-1120. I fråga om den del av fastigheten som ingick i viltvårdsområdet fanns ett avtal enligt vilket viltvårdsområdesföreningen upplåter jakträtten och den ingår i licensområdet. - Enligt 33 § första stycket lagen (2000:592) om viltvårdsområden får länsstyrelsen på ansökan av fastighetens ägare eller viltvårdsområdesföreningen besluta att ur viltvårdsområdet utesluta 1. en fastighet som på grund av ändrad användning eller annars saknar väsentlig betydelse för verksamheten inom området, 2. en fastighet eller flera fastigheter med samma ägare som kan utgöra en egen enhet för viltvård, om övriga fastigheter inom viltvårdsområdet kan bestå som ett lämpligt sådant område. - O.M. hade sedan ett antal år tillbaka försökt att få sin fastighet utesluten ur Mattila viltvårdsområde. O.M. och Länsstyrelsen i Norrbottens län hade tidigare prövat frågan om uteslutning den 18 november 1997 enligt den då gällande lagen om jaktvårdsområden (1980:894). Såväl länsstyrelsen som Länsrätten i Norrbottens län (dom 1998-01-29 mål nr 2892-97) som Kammarrätten i Sundsvall (dom 2000-01-17 mål nr 499-1998) fann att förutsättningar för uteslutning av fastigheten med stöd av 29 § i lagen om jaktvårdsområden inte förelåg. Länsrätten biföll dock O.M:s överklagande med hänvisning till den numer enligt svensk rätt gällande proportionalitetsprincipen, dvs. det gjordes en vägning mellan det allmänna intresset av en ändamålsenlig viltvård och O.M:s intresse av att själv få råda över sin fastighet. Kammarrätten hänvisade till att Europadomstolen anlagt ett, för den enskilde, synnerligen strängt synsätt när det gäller inskränkningar i rätten att använda egendom och funnit att även mycket betungande begränsningar av ägarens rättigheter kan accepteras i det allmänna intresset. En avvägning i detta enskilda fall ledde enligt kammarrätten till att det inte kunde anses strida mot proportionalitetsprincipen att O.M. vägras utträde ur jaktvårdsområdet. Kammarrätten undanröjde således länsrättens dom och fastställde länsstyrelsens beslut om vägrat utträde. - O.M. ansökte härefter ånyo om att fastigheten Keräsjoki 48:13 skulle uteslutas ur Mattila viltvårdsområde. - Länsstyrelsen fann i beslut den 13 oktober 2001 att uteslutning inte kunde ske med stöd av någon av punkterna i 33 § första stycket lagen om viltvårdsområden. - O.M. överklagade länsstyrelsens beslut och vidhöll sin talan. - Länsstyrelsen motsatte sig bifall till överklagandet och Mattila viltvårdsområde biträdde länsstyrelsens beslut. -