RÅ 2009 not 170

Sökord Förvaltningsprocess - övriga frågor - då länsrätt inte hade prövat ett yrkande rörande kostnadsränta enligt skattebetalningslagen undanröjdes kammarrättens beslut att avvisa där framställt yrkande i samma fråga och målet återförvisades till länsrätten för handläggning · Uppbörd - då länsrätt inte hade prövat ett yrkande rörande kostnadsränta enligt skattebetalningslagen undanröjdes kammarrättens beslut att avvisa där framställt yrkande i samma fråga och målet återförvisades till länsrätten för handläggning · Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. - ersättning beviljades - i mål om kostnadsränta enligt skattebetalningslagen för arbete som utförts av den skattskyldiges maka då talan bifölls i Regeringsrätten

Not 170. Överklagande av H.D. av ett avvisningsbeslut i mål ang. kostnadsränta enligt skattebetalningslagen (1997:483) m.m. - Skatteverket beslutade den 13 augusti 2004 att ändra H.D:s inkomsttaxeringar 2000 och 2001. Samma dag fattade Skatteverket beslut om omräknad slutlig skatt för vardera taxeringsåret. I besluten angavs att beräknad kostnadsränta t.o.m. förfallodagen skulle tillkomma. Nya beslut om beräkning av slutlig skatt fattades därefter den 20 augusti 2004 varvid omräkningarna från den 13 augusti 2004 korrigerades. I de nya besluten angavs att för eventuell resterande skuld inklusive ränta gällde tidigare meddelad förfallodag. - H.D. överklagade de den 13 och den 20 augusti 2004 meddelade besluten och yrkade bl.a. att kostnadsränta skulle beräknas tidigast från den 1 juli 2004 samt att Skatteverket skulle korrigera ränteberäkningarna med hänsyn till den sänkta tillkommande skatt som följde av besluten den 20 augusti 2004. Skatteverket fattade ett obligatoriskt omprövningsbeslut den 2 december 2004 men ändrade inte de överklagade besluten. Länsrätten meddelade dom den 30 juni 2006 utan att ta ställning till H.D:s yrkanden rörande kostnadsränta. H.D. fullföljde sin talan till Kammarrätten i Stockholm som i dom den 18 oktober 2007 fann att frågan om beräkning av kostnadsränta och befrielse från sådan ränta inte omfattades av de överklagade besluten och därför avvisade yrkandena i denna del. - H.D. överklagade kammarrättens dom och yrkade att målen skulle återförvisas till länsrätten för prövning av kostnadsräntan. Han yrkade ersättning för kostnader för ombud med 9 000 kr i kammarrätten och med 1 500 kr i Regeringsrätten samt anförde bl.a. följande. Varken länsrätten eller kammarrätten har prövat de där framställda yrkandena rörande kostnadsränta. Räntefrågan är sådan att det har behövts sakkunnigt biträde. För att ersättning ska beviljas krävs inte att ett ombud har fakturerat sin huvudman löpande. Fakturering och betalning för uppdrag sker som huvudregel när uppdraget är avslutat. I enlighet med vad som följer av uppdragsöverenskommelsen har någon fakturering ännu inte skett. Ombudet S.D. arbetar som jurist och är nu anställd vid ett försäkringsbolag. Det aktuella uppdraget har utförts på fritiden. - Skatteverket medgav att målen återförvisades till länsrätten för prövning av kostnadsräntan och anförde bl.a. följande. De yrkanden rörande kostnadsränta som framställdes vid överklagandet till länsrätten prövades inte av länsrätten. Kammarrätten avvisade där framställda yrkanden på den grunden att de överklagade besluten inte omfattade beslut om ränta. Oavsett om yrkandena hade kunnat bifallas eller inte borde de ha tagits upp och behandlats av länsrätten. Som en konsekvens av detta bör målen återförvisas till länsrätten i denna del. - Skatteverket bestred yrkandet om ersättning för kostnader i målen och anförde bl.a. följande. H.D. företräds av sin hustru S.D. Hon förefaller inte yrkesmässigt verka som ombud eller biträde i skattemål. I första hand bestrids ersättningsanspråket av principiella skäl. Det förhållandet att äkta makar på sin fritid efter förmåga och kompetens bistår varandra till exempel som ombud i fråga om mellanhavanden med myndigheter medför inte att det för en make uppkommit kostnader i den mening som avses i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen). I sammanhanget kan tilläggas att ömsesidig biståndsskyldighet följer av äktenskapsbalken. I andra hand bestrids anspråket på den grunden att ersättningsgilla kostnader inte har visats föreligga. De höga krav på dokumentation över kostnader som bör uppställas i ett fall som detta kan inte anses uppfyllda. För det fall Regeringsrätten ändå skulle finna att H.D. ska beviljas ersättning för kostnader i målen bör ersättningen begränsas till 500 kr per instans eller sammanlagt 1 000 kr. -