RH 2023:15

Sökord Olaga frihetsberövande · Social adekvans

Ett kortvarigt frihetsberövande av ett barn har ansetts straffritt enligt läran om social adekvans.

Göteborgs tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot I-B.G. för olaga frihetsberövande, mindre grovt brott enligt 4 kap. 2 § andra stycket brottsbalken enligt följande gärningsbeskrivning.

I-B.G. har berövat L.S. friheten genom att dra in honom i ett sovrum och låsa in honom där. Hon har därefter låtit honom vara inlåst i rummet i cirka 20-30 minuter. Målsäganden har under den aktuella tiden flera gånger uppgett att han vill komma ut, bankat på dörren och också försökt ta sig ut genom en balkongdörr. Det hände den 22 juli 2021 på - - -, Göteborgs stad.

Brottet bör bedömas som mindre grovt då det har varit relativt kortvarigt.

I-B.G. begick gärningen med uppsåt.

I-B.G. erkände att hon agerat på det sätt som åklagaren gjort gällande men bestred ansvar för brott eftersom hon agerat i nöd och inte kunde agera på annat sätt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Patrik Claeson) anförde i dom den 12 september 2022 följande.

DOMSKÄL

Gärningen

Genom förhören med de inblandade är det utrett att I-B.G. under en inte obetydlig tidrymd låst in målsäganden i ett sovrum i bostaden och därigenom rent faktiskt berövat målsäganden friheten. Det är således objektivt sett fråga om ett olaga frihetsberövande. Fråga är om åtgärden av något skäl varit försvarlig och inte bör föranleda straffansvar.

Av förhöret med L.S. framgår att han bråkat med sin lillebror i vardagsrummet i bostaden och när han inte lyssnade på farmors [I-B.G.] tillsägelser så tog farmor med honom in i sovrummet och låste dörren. Han blev kvar där ca 20-30 minuter. När han hotade med att sparka sönder dörren så släppte hon ut honom. Han letade efter en nyckel, drog i dörren, tänkte ta sig ut genom fönstret men inget gick. Han ville bara att dörren skulle låsas upp. Han hade en Ipad med sig in i rummet.

Av 24 kap. 4 § brottsbalken framgår att en gärning som någon begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

I-B.G:s agerande har varit föranlett av den 13-åriga målsägandens bråk med sina yngre syskon, 6 år respektive 8 år gamla, och att de inte fick lugn och ro att äta sin lunch och att målsäganden bl.a. sade att han skulle förstöra lillasysters skor. Omständigheterna har dock inte varit av den karaktären att fara för någons liv, hälsa eller egendom förelegat. Även om målsäganden varit mycket uppjagad och störande har någon nödsituation i straffrättsligt hänseende inte förelegat.

Det finns en klar acceptans för att i det akuta skedet avstyra fortsatt bråk och sära på de som bråkar, t.ex. genom att placera dem i olika rum med åtföljande tillsägelse att stanna på rummet eller på annat sätt sära på dem. Däremot är det inte accepterat att utöver detta rent faktiskt beröva personen friheten genom att låsa in personen på rummet. Ett sådant agerande går utöver gränsen för vad som får anses vara socialt accepterat och kan inte leda till straffrihet.

Sammantaget medför dessa bedömningar att I-B.G. inte kan undgå ansvar för ett olaga frihetsberövande som på grund av den relativt korta tidrymden ska bedömas som mindre allvarligt.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde I-B.G. för olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, till villkorlig dom.

Hovrätten för Västra Sverige

I-B.G. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand meddela henne påföljdseftergift.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Hjalmar Forsberg, hovrättsråden Roy Johansson och Göran Nilsson, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 22 februari 2023 följande.

DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten.

Bevisningen består av I-B.G:s och målsäganden L.S:s uppgifter. De har berättat om den åtalade händelsen på ett i stora drag likartat sätt. I den mån deras uppgifter skilt sig åt, kan L.S:s uppgifter i avsaknad av annan utredning inte ges försteg framför det som I-B.G. berättat.

Det är utrett att I-B.G. på den tid och plats som anges i åtalet dragit in L.S. i ett sovrum och låst dörren. Mot I-B.G:s uppgifter kan det inte anses utrett att inlåsningen varade mer än 20 minuter. Det står vidare klart att L.S. gav uttryck för att han ville komma ut, bland annat genom att banka på dörren och försöka att ta sig ut genom en balkongdörr. Det anförda innebär att I-B.G. uppsåtligen gjorde sig skyldig till ett handlande som är att bedöma som olaga frihetsberövande.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att omständigheterna var sådana att det inte förelåg en nödsituation. Inte heller kan I-B.G:s handlande anses straffritt med stöd av någon annan ansvarsfrihetsgrund i 24 kap. brottsbalken.

Frågan är om handlandet i stället kan anses straffritt med stöd av läran om social adekvans. Det är en oskriven objektiv ansvarsfrihetsgrund som gör att det kan finnas utrymme att bedöma en annars otillåten handling som tillåten. Bedömning av vad som kan vara socialadekvat får göras utifrån allmänna överväganden av vad som från samhällelig synpunkt kan anses vara tolerabelt. (Se t.ex. NJA 2018 s. 1051.)

I målet har framkommit att socialtjänsten hade bett I-B.G., som är farmor till L.S. och hans småsyskon, att ta hand om syskonen när de hade sommarumgänge med sin pappa. Det innebär att hon hade ett tillsynsansvar över dem.

I-B.G. har berättat att hon och L.S. tidigare hade haft bra kontakt, men att hon visste att han hade varit utagerande hos sin mamma, som då också fått tillkalla polis. Hon har förklarat att hon lagade lunch åt barnen men att L.S. bråkade med sin bror och hotade att förstöra sin systers skor, samt att han var oregerlig. För att få kontroll på situationen och kunna ge småsyskonen mat låste hon in honom i ett sovrum. Hon förklarade för honom att hon skulle öppna när småsyskonen hade ätit färdigt. Att hon inte gjorde det omedelbart därefter har hon förklarat med att L.S. ännu inte hade lugnat sig.

Att I-B.G. hade tillsynsansvar över barnen gjorde att hon hade en plikt att hantera den besvärliga situationen. Hon valde då det alternativ som för henne i den stressade situationen framstod som det lämpligaste, inte minst med hänsyn till småsyskonen. Att i detta fall under en kort stund låsa in L.S. i sovrummet var under dessa förhållanden tolerabelt från samhällelig synpunkt och därmed straffritt enlig läran om social adekvans. Åtalet ska därför ogillas.

DOMSLUT

Med upphävande av tingsrättens dom, utom såvitt avsåg beslutet om ersättning till försvararen, ogillade hovrätten åtalet mot I-B.G.