RH 2023:30
Sökord Rättegångskostnader · Ombudsarvode · Tvistemål
Fordransmål har i tingsrätten avgjorts genom tredskodom sedan svaranden inte hörts av. Käranden har inte ansetts berättigad till ersättning för rättegångskostnader som avser ombudsarvode när ombudet är anställd i kärandebolagets koncern, tvisten rör bolagets kärnverksamhet och tvisten inte har varit särskilt komplicerad.
Skaraborgs tingsrätt
Marginalen Bank Bankaktiebolag (banken), med ombud V.B., väckte talan vid Skaraborgs tingsrätt mot Q.H. och krävde betalning för ett lån. Bolaget yrkade även ersättning för sina rättegångskostnader varav ombudsarvode uppgick till 9 000 kr.
Tingsrätten (rådmannen Magnus Patriksson) anförde i tredskodom den 10 oktober 2022 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Banken har vunnit målet och har därför rätt till ersättning för sin rättegångskostnad. I denna del gör tingsrätten följande överväganden.
Ersättning för rättegångskostnad ska enligt 18 kap. 8 § RB fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning ska också utgå för partens arbete och tidsspillan i anledning av rättegången. Ersättning för rättegångskostnad ska även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen då målet avgörs till dess betalning sker.
Banken har rätt till ersättning för kostnader i samband med ansökan om betalningsföreläggande, totalt 680 kr, för partsdelgivning, 1 000 kr, och för ansökningsavgift till tingsrätten, 2 800 kr. Denna rätt följer av 48 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning och av 18 kap. 8 § RB.
Vad slutligen avser yrkandet om ombudsarvode 9 000 kr har banken inte inkommit med någon kostnadsräkning och inte heller i övrigt uppgett vad denna kostnad bestått i. Ärendet förefaller vara av en sådan karaktär som torde vara rutinmässigt förekommande i bankverksamhet. Det ombud som anlitats har därtill en anställning på Marginalen Inkasso, som är bankens systerbolag. Målet har inte varit av komplicerad art eller pågått under längre tid. Tvisteföremålets värde har inte varit betydande. Eftersom Q.H. inte hörts av har några rättsliga eller processuella invändningar inte gjorts. Några utredningsåtgärder under målets handläggning hos Kronofogden eller i tingsrätten, utöver sådana som rutinmässigt uppstår inom bankverksamhet, kan inte antas ha varit behövliga.
DOMSLUT
4 Q.H. ska ersätta Marginalen Bank Bankaktiebolags rättegångskostnad med 4 480 kr. Q.H. ska också betala ränta på beloppet, beräknad enligt 6 § räntelagen från dagens datum till dess betalning sker.
Göta hovrätt
Banken överklagade beslutet i tredskodomen om ombudsarvode och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna banken ersättning med vid tingsrätten yrkat belopp.
Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, referent, f.d. hovrättsrådet Björn Karlsson och tf. hovrättsassessorn Sofie Hansson) anförde i beslut den 22 december 2022 följande.
SKÄL
Sedan banken beviljat Q.H. ett lån har lånet, på grund av bristande betalning, sagts upp och förfallit till omedelbar betalning. Banken ansökte inledningsvis om betalningsföreläggande mot Q.H. med yrkande om återbetalning av lånet men nödgades därefter väcka talan vid domstol eftersom delgivningen av Q.H. misslyckades. Q.H. delgavs därefter stämning i tingsrätten genom kungörelsedelgivning. Genom den överklagade tredskodomen biföll tingsrätten bankens talan men ogillade dess yrkande om ersättning för ombudskostnad vid tingsrätten. Däremot tillerkändes banken ersättning för rättegångskostnad vid Kronofogdemyndigheten.
I förevarande fall har banken yrkat ersättning med 9 000 kr avseende ombudsarvode i tingsrätten. Frågan är om kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av bankens rätt i målet (18 kap. 8 § rättegångsbalken).
Av ingivet registreringsbevis framgår att bland bankens rörelsegrenar ingår att lämna och förmedla kredit, bl.a. i form av konsumentkredit (punkten 2) samt att driva inkassorörelse (punkten 10). Det framstår som rimligt att det i denna låneförmedlingsverksamhet även ingår att ombesörja att överenskommen avbetalning av lånet jämte betalning av räntor sker löpande men även att, efter uppsägning av lånet till betalning på grund av betalningsförsummelse, återkräva hela det utestående lånebeloppet jämte ränta. Tvisten anknyter således till den kärnverksamhet som banken bedriver och som banken därmed torde vara väl insatt i. Bankens verksamhet är inte av särskilt liten omfattning. Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2007 s. 579, som visserligen handlade om ett mål om mindre värden, uttalat bl.a. att om en tvist ger upphov enbart till rättsliga frågeställningar av okomplicerad eller mer återkommande natur i verksamheten, får parten förutsättas ha tillräckliga insikter i det materiella rättsläget och möjlighet att göra de processuella överväganden som behövs, utan att anlita juridiskt biträde av utomstående. Högsta domstolen uttalade vidare att det inte framstår som påkallat att part skulle söka externt biträde varje gång sådana frågor uppstår i en tvist och att motparten skulle kunna förpliktas att ersätta kostnaden. Hovrätten anser att det som Högsta domstolen anfört i sitt avgörande även gör sig gällande i ett mål som det förevarande även om aktuell tvist rör ett mer betydande belopp.
I detta fall har tvisten avsett värdering av bevisning som inte varit omfattande. Motparten har överhuvudtaget inte hörts av. Tvisten har inte gett upphov till några rättsfrågor som varit särskilt kvalificerade eller ovanliga i mål om återbetalning av lån. Banken ska därför inte tillerkännas ersättning för sin rättegångskostnad avseende ombudsarvode i tingsrätten. Tingsrättens beslut i frågan ska därmed inte ändras och överklagandet ska avslås.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.