RH 2023:4
Hänvisat till av
Sökord Vapenbrott, ringa brott · Tårgasanordning · Tårgasrevolver · Tårgasvapen · Startrevolver · Startvapen
Åtal för innehav av en startrevolver med ett genomgående hål i pipan, i gärningsbeskrivningen benämnd som en tårgasrevolver, har ogillats eftersom revolvern bedömts vara undantagen från tillståndsplikt enligt övergångsbestämmelserna till vapenlagen samt då den ansetts inte vara en tårgasrevolver.
Umeå tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot P.A. för vapenbrott, ringa brott, enligt 9 kap. 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67) med följande gärningsbeskrivning.
P.A. har innehaft en tårgasrevolver utan att ha rätt till det. Det var den 10 november 2021 på - - - Umeå kommun. P.A. begick gärningen av oaktsamhet.
Tingsrätten (tingsnotarien Nils Widebeck samt tre nämndemän) anförde i dom den 3 juni 2022 följande.
DOMSKÄL
Skuld
Inledningsvis är det utrett att P.A. har innehavt den i målet aktuella revolvern vid den tid och plats som åklagaren har påstått. P.A. har invänt att innehavet har varit lagligt dels då revolvern är en startpistol som han innehavt sedan tiden före år 1988, dels att revolvern under alla förhållanden inte var tillståndspliktig enligt den vapenlag som gällde när han erhöll den. Han har vidare invänt att han inte har varit oaktsam.
Enligt utlåtandet från NFC, som har undersökt revolvern, rör det sig om ett modifierat startvapen med fabrikat S.G.S och modell RIO 315. Revolvern har inte provskjutits av NFC och dess funktionalitet har därför inte fastställts. Revolverns pipa har ett smalt genomgående hål, vilket enligt NFC är en modifiering som medför att revolvern klassas som ett tårgasvapen. Tårgasvapen räknas som en anordning som till verkan och ändamål är jämförlig med skjutvapen enligt 1 kap. 3 § a vapenlagen. Genom NFC:s utlåtande, som även vinner visst stöd av T.H:s uppgifter, finner tingsrätten det utrett att revolvern är ett tårgasvapen enligt den nu gällande vapenlagen och att innehavet av den kräver tillstånd enligt 2 kap. 1 § vapenlagen. P.A. har inte haft något tillstånd för att inneha revolvern.
När den nu gällande vapenlagen trädde i kraft, den 1 januari 1988, infördes tillståndsplikt för bl.a. startvapen. Dessförinnan var det alltså tillåtet att inneha startvapen utan tillstånd. Enligt övergångsbestämmelserna fick den som innehade ett startvapen före den 1 januari 1988 även fortsättningsvis inneha det utan tillstånd. Nästa fråga som tingsrätten har att pröva är således om P.A. hade rätt att inneha revolvern utan tillstånd enligt den vapenlag som gällde före den 1 januari 1988.
Av förarbetena till 1988 års lagändring framgår att enligt SKL:s (nuvarande NFC) dåvarande praxis kunde ett vapen betecknas som ett startvapen bara när det inte var möjligt att skjuta ut projektiler eller tårgas genom vapenloppet. Endast vapen där pipans lopp var helt spärrat ansågs utgöra startvapen och föll därmed utanför den då gällande vapenlagen (prop. 1986/87:154 s. 9). Den nu aktuella revolverns pipa har ett smalt genomgående hål och är därmed inte helt spärrad. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att revolvern i sin nuvarande utformning var tillståndspliktig även enligt den vapenlag som gällde före den 1 januari 1988. Att det saknas utredning i fråga om revolverns funktionalitet ändrar inte den bedömningen. P.A. har således inte varit berättigad att inneha revolvern utan tillstånd före den nya vapenlagen trädde i kraft. Vad som återstår för tingsrätten att pröva är om P.A. har varit oaktsam i fråga om att det aktuella vapnet har varit tillståndspliktigt.
Den som innehar ett vapen har en långtgående skyldighet att försäkra sig om att innehavet är tillåtet. Inget annat har framkommit än att P.A. trodde att vapnet inte var tillståndspliktigt och han har därtill frågat sin vän om var vapnet införskaffades. Tingsrätten finner att P.A. har varit oaktsam då han inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att försäkra sig om att innehavet var tillåtet. Åtalet är därmed styrkt och P.A. ska därför dömas för ringa vapenbrott.
Påföljd
Påföljden är dagsböter. Storleken på varje bot bestäms med hänsyn till P.A:s ekonomiska förhållanden till 480 kr. Vid bestämmandet av påföljden har tingsrätten beaktat att P.A. har varit frihetsberövad i cirka 12 timmar.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer P.A. för vapenbrott, ringa brott, till 30 dagsböter om 480 kr.
Hovrätten för Övre Norrland
P.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättspresidenten Erik Sundström, hovrättsrådet Tom Madell och tf. hovrättsassessorn Caroline Nilsson, referent) anförde i dom den 22 december 2022 bl.a. följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Den rättsliga regleringen
Start- och signalvapen som kan laddas med patroner omfattas enligt 1 kap. 3 § c vapenlagen (1996:67) av samma bestämmelser som skjutvapen. Motsvarande reglering beträffande startvapen infördes för första gången den 1 januari 1988 i 1973 års vapenlag (1973:1176), som företrädde den nu gällande vapenlagen. Av övergångsbestämmelserna till den nuvarande vapenlagen och till 1988 års lagändring följer emellertid att den som var berättigad att inneha ett start- eller signalvapen utan tillstånd före den 1 januari 1988 även fortsättningsvis får inneha vapnet utan tillstånd.
Begreppet skjutvapen definierades i 1 § 1973 års vapenlag som "vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel" samt apparater eller anordningar som beträffande verkan och ändamål är jämförliga med sådana vapen. Startvapen var dock undantagna från lagens tillämpningsområde förutom i de fall vapnet hade ändrats i syfte att en projektil skulle kunna skjutas ut ur vapnet på sådant sätt som anges i den ovan citerade skjutvapendefinitionen (2 § fjärde punkten 1973 års vapenlag i dess lydelse före den 1 januari 1988).
Av förarbetsuttalanden till 1988 års lagändring framgår att begreppet startvapen inte är entydigt, men brukar avse vapen som är avsedda för att avlossa lösa skott och som i regel har en massiv pipa eller i varje fall ett spärrat lopp. Enligt Statens Kriminaltekniska Laboratoriums (numera Nationellt Forensiskt Centrum, NFC) dåvarande praxis ansågs dock endast vapen där pipans lopp är helt spärrat utgöra startvapen (se prop. 1986/87:154, s. 8 f.).
Lagtexten i 1973 års vapenlag innehöll ursprungligen inte någon uttrycklig reglering av tårgasvapen. Enligt förarbetsuttalanden var emellertid ingen ändring i sak avsedd i förhållande till 1949 års vapenförordning, som i författningstexten angav tårgasanordningar som exempel på sådana jämförliga anordningar som omfattades av begreppet skjutvapen (se prop. 1973:166, s. 134). Nu gällande vapenlag anger uttryckligen att tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar omfattas av samma bestämmelser som skjutvapen (1 kap. 3 § e vapenlagen).
Begreppet tårgasvapen har inte någon legaldefinition. NFC definierar tårgasvapen som pistoler, revolvrar och andra anordningar som
- kan laddas med patroner utan projektil men innehållande ett tårretande ämne avsett att drivas ut med krutladdning,
- har gasutströmning helt eller i huvudsak framåt/i pipans riktning, samt
- har någon typ av spärrning i pipans lopp för att förhindra skjutning med skarp ammunition/utskjutande av projektiler (Åberg & Landgren, Vapenlagen, JUNO Version 1E, 2022, kommentaren till 9 kap. 1 a §).
Hovrättens bedömning
I målet har inte annat framkommit än att P.A. förvärvade den aktuella revolvern någon gång under år 1986 eller år 1987, som han själv har uppgett. Avgörande för om innehavet av revolvern är straffbart är följaktligen om revolvern är att betrakta som ett startvapen som P.A. haft rätt att inneha utan tillstånd före 1988 års lagändring. För att P.A. ska kunna fällas till ansvar i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning krävs vidare att det är utrett att den aktuella revolvern är en tårgasrevolver.
Enligt åberopad vapenundersökning är det aktuella vapnet en modifierad startrevolver av det italienska fabrikatet S.G.S., modell RIO 315. Modifikationen består enligt vapenundersökningen av att ett genomgående hål har tillförts pipan, vilket medför att gas kan ledas framåt genom pipmynningens öppning. Då avståndet mellan trumman och hålet i piploppet är relativt stort, ca 5 mm, skulle emellertid större delen av gaserna strömma ut åt sidorna i stället för genom pipan om en tårgaspatron avfyrades. Vapnet har inte provskjutits vid undersökningen.
Mot bakgrund av de uppgifter som vittnet T.H. har lämnat, och som i viss del säger emot vapenundersökningen, är det enligt hovrättens mening inte utrett att det genomgående hålet i pipan saknades i revolverns originalutförande. Oaktat om revolvern har modifierats eller inte står det emellertid klart genom vapenundersökningen att revolvern i sitt originalutförande var ett startvapen och att den inte har ändrats i syfte att en projektil skulle kunna skjutas ut på ett sätt som motsvarar ett skarpt skjutvapens funktion. Av detta följer att revolvern inte var tillståndspliktig före 1988 års lagändring eftersom den omfattades av undantagsbestämmelsen för startvapen i 2 § fjärde punkten 1973 års vapenlag i dess lydelse före lagändringen. Revolvern får redan mot denna bakgrund innehas utan tillstånd enligt övergångsbestämmelserna till vapenlagen.
Av utredningen framgår vidare att revolvern inte har provskjutits, men att merparten av gaserna vid avfyrning av en tårgaspatron skulle strömma ut åt sidorna till följd av avståndet mellan trumman och pipmynningen. Hovrätten konstaterar att revolvern därmed inte uppfyller kriterierna enligt NFC:s definition av tårgasvapen eftersom den inte har gasutströmning i huvudsak i pipans riktning.
Mot bakgrund av att begreppet tårgasanordning i vapenlagen saknar legaldefinition, är det vidare nödvändigt att beakta att straffbestämmelser måste vara begripliga och i tillräcklig grad tydliga enligt det obestämdhetsförbud som följer av legalitetsprincipen (se t.ex. rättsfallet "Vargskinnen", NJA 2016 s. 680, p. 13). Enligt hovrättens mening skulle det strida mot obestämdhetsförbudet att, utan hänvisning till en legaldefinition, utsträcka begreppet tårgasanordning till att omfatta anordningar som inte är konstruerade eller modifierade för spridning av tårgas och som inte heller är tjänliga för sådant ändamål. Eftersom det inte är visat att den aktuella revolvern har modifierats för att sprida tårgas och det är utrett att den är otjänlig för sådant ändamål, omfattas revolvern följaktligen inte av begreppet tårgasanordning i vapenlagen.
Mot bakgrund av att revolvern är ett startvapen som P.A. är berättigad att inneha utan tillstånd enligt övergångsbestämmelserna till vapenlagen, samt att den inte är en tårgasrevolver, ska åtalet ogillas. - - -
DOMSLUT
1) Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten
a. frikänner P.A. från åtalet,