RH 2023:50
Sökord Ersättning till rättshjälpsbiträde · Utlägg · Tidsspillan · Merkostnader · Distansbiträde · Tolkkostnader
Ett rättshjälpsbiträdes ersättning för utlägg och tidsspillan i samband med sammanträden har bestämts enligt schablonregeln och inte utifrån de faktiska kostnader ett biträde från huvudmannens bostadsort hade haft för liknande resor (jfr NJA 2012 s. 914 och NJA 2017 s. 629). Även fråga om ersättning för tolkkostnad då rättshjälpsbiträdet talar samma språk som huvudmannen.
Kalmar tingsrätt
M.B., som har sin verksamhet i Helsingborg, förordnades den 15 februari 2022 som rättshjälpsbiträde i tingsrättens mål angående vårdnad om barn m.m. Den 23 februari 2022 lämnade tingsrätten det förhandsbeskedet att hon inte hade rätt till ersättning enligt rättshjälpslagen för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstod på grund av att hon hade sin verksamhet långt från Kalmar.
Sedan huvudförhandling hållits i målet begärde M.B., såvitt nu är aktuellt, ersättning för tidsspillan och utlägg i anledning av sammanträde för muntlig förberedelse under vilken närvaro skett via videolänk från Göteborg och huvudförhandling vid vilken närvaro skett på plats i Kalmar tingsrätt. M.B. begärde även ersättning för tolkkostnader.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Daniel Klingström) anförde i dom den 29 november 2022 bl.a. följande.
DOMSKÄL
M.B. har erhållit förhandsbesked att s.k. merkostnader inte omfattas av rätten till ersättning och det föreligger fortfarande inte sådana särskilda skäl som förutsätts för det.
På M.B:s begäran tilläts hon att närvara vid sammanträde för muntlig förberedelse via video från Göteborgs tingsrätt. M.B. satte en annan biträdande jurist i sitt ställe under sammanträdet. Det framgår inte av begäran eller av kostnadsräkningen varför rättshjälpsbiträdet genom substitution närvarade från annan ort än Helsingborg, där M.B. har sin verksamhet. Klienten bodde möjligen vid den tiden tillfälligt i Åmål. Enligt protokollet från sammanträdet närvarade klienten via video och det får förutsättas att närvaron skedde från Göteborg. Klienten får enligt rättshjälpslagen ersättning för inställelse och det framgår inte varför han inte kunde inställa sig via video från Helsingborg, vilket rimligen hade inneburit en mindre kostnad för staten i jämförelse med att de sammanträffade i Göteborg och närvarade via video därifrån. Arbetsredogörelsen innehåller inga upplysningar i dessa avseenden. Enligt vad som framgår av arbetsredogörelsen medförde inställelsen vid Göteborgs tingsrätt en tidsspillan om 5 timmar. Om M.B. var lokalt verksam, hade hon inte behövt närvara via video och enligt den s.k. schablonregeln i merkostnadssammanhang hade hon då varit berättigad till ersättning för tidsspillan med 3 960 kr (1 timme 30 minuter x 2 x 1 320 kr) i stället för yrkade 6 600 kr. Om M.B. hade närvarat via video från Helsingborg hade hennes kostnad för det varit minimal. M.B. har inte begärt någon ersättning för utlägg i samband med resan till Göteborg. M.B. bör under angivna förhållanden tillerkännas den ersättning som hon som distansbiträde var berättigad till om hon reste till Kalmar, vilket måste anses vara det normala vid sammanträden för muntlig förberedelse i mål av det förevarande slaget.
M.B. är vidare i avseende på inställelse till huvudförhandling berättigad till ersättning enligt schablonregeln för tidsspillan med 7 920 kr (1 timme 30 minuter x 2 x 2 x 1 320 kr) i stället för yrkande 9 240 kr samt för utlägg med 1 220 kr (10 mil x 2 x 2 x 30 kr 50 öre) i stället för yrkade 1 557 kr för hotell. M.B. är slutligen inte berättigad till yrkad ersättning om 648 kr avseende traktamente i samband med huvudförhandlingen eftersom en lokalt verksam förvarare inte hade haft rätt till det.
M.B. framförde i begäran om förhandsbesked att hon talar arabiska och att hon därför obehindrat kan kommunicera med klienten som talar arabiska. M.B. har ändå begärt ersättning motsvarande 9 timmar och 30 minuter tolkutlägg. Det framgår inte av kostnadsräkningen varför det i sig förelegat behov av onormalt mycket tolkning. Att M.B. behärskar arabiska var visserligen inte en förutsättning för hennes förordnande men det framstår ändå som orimligt i sig att det uppstår en stor kostnad för tolk när den förordnade talar klientens och vittnenas modersmål. Om kostnaden uppstått i anledning av substitution, kan den åtminstone delvis vara att betrakta som en beaktansvärd ökning av kostnaden som inte ersätts. Det ska dock beaktas att det på M.B:s klients begäran vid huvudförhandlingen hördes ett vittne som inte talade arabiska eller svenska. Det framgår vidare att substitution skedde vid sammanträdet för muntlig förberedelse och vid huvudförhandlingen. På grund av det anförda kan det utifrån arbetsredogörelsen och vad som i övrigt förevarit inte anses visat att det uppstått större kostnad för tolk än ett utlägg motsvarande skäligt ansedda två timmar enligt den timkostnad (995 kr) som M.B. angett.
BESLUT
M.B:s ersättning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) fastställs till 90 963 kr. Av beloppet avser kr 57 680 arbete, 11 880 kr tidsspillan, 3 210 kr utlägg och 18 193 kr mervärdesskatt.
Göta hovrätt
M.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna henne begärd ersättning.
Justitiekanslern bestred ändring såvitt avser ersättning för tidsspillan och utlägg avseende resan till Kalmar tingsrätt, men överlämnade åt hovrätten att pröva överklagandet såvitt avser ersättning för tidsspillan avseende resan till Göteborg samt tolkutlägg.
Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Andréa Erliden, samt tf. hovrättsassessorn Stina Svensson, referent) anförde i beslut den 17 mars 2023 följande.
SKÄL
Av 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) följer att ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Av andra stycket i samma lagrum följer att ersättningen endast om det finns särskilda skäl får avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att biträdet har sin verksamhet långt ifrån den ort där den rättsliga angelägenheten huvudsakligen hanterats. Om biträdet har sin verksamhet långt ifrån denna ort är denne ett s.k. distansbiträde och har, utan att rätten beviljar biträdet ersättning för merkostnader, rätt till skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av avståndet upp till en nivå som motsvarar vad ett lokalt verksamt biträde är berättigad till. Enligt den schablonregel som gäller i tingsrätt har distansbiträdet då rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg hänförlig till resa med samma belopp som ett biträde med verksamhet 10 mil från domstolsorten skulle tillerkänts när det är fråga om tätbebyggda områden och 20 mil när det är fråga om mindre tätbebyggda områden (se NJA 2012 s. 914).
För ett rättshjälpsbiträde i ett familjemål är det avståndet mellan verksamhetsorten och den rättssökandes bostadsort som är avgörande för vilka kostnader som är att anse som merkostnader till skillnad från t.ex. offentliga försvarare, där den relevanta orten är där domstolen är belägen (se NJA 2017 s. 629).
Ett rättshjälpsbiträde har vid utförandet av sitt uppdrag ett ansvar för att ta tillvara de möjligheter som finns att begränsa kostnaderna för det allmänna (jfr NJA 1985 s 91 I och II).
Ersättning för tidsspillan och utlägg
När M.B. förordnades som rättshjälpsbiträde bodde hennes huvudman i Åmål och kom sedermera att flytta till Kalmar. M.B. har sin verksamhet i Helsingborg och är därmed ett distansbiträde. Det har inte framkommit några särskilda skäl till att låta M.B:s ersättning avse merkostnader. Utgångspunkten är därmed att hon för varje arbetsuppgift har rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg upp till den nivå som motsvarar vad ett lokalt verksamt biträde hade varit berättigad till.
Ett lokalt verksamt biträde hade haft rätt till ersättning för resa för att närvara vid sammanträden för muntlig förberedelse och huvudförhandling på den tingsrätt som handlägger målet (se NJA 2017 s. 629). Frågan hovrätten ska pröva är om ersättning till ett distansbiträde ska bestämmas utifrån de faktiska kostnader ett biträde från huvudmannens bostadsort hade haft för en liknande resa eller om ersättningen ska bestämmas på annat sätt.
Att låta huvudmannens bostadsort vara styrande för vilket biträde som ska anses vara distansbiträde motiveras av ekonomiska skäl då familjetvister ofta är av sådant slag att den rättsökande återkommande behöver träffa och diskutera saker med sitt biträde. Ett förordnande som rättshjälpsbiträde kan också avse ett uppdrag som inte alls eller enbart till liten del hamnar i domstol. För att beviljas rättshjälp krävs även normalt att rådgivning först har lämnats varmed det framstår som naturligt att den rättssökande vänder sig till ett biträde på sin egen ort (se NJA 2017 s. 629, prop. 2008/09:232 s. 10 och prop. 1996/97:9 s. 216).
Som tidigare nämnts har Högsta domstolen i NJA 2012 s. 914 fastslagit en schablon för vilken ersättning som ska utgå till distansförsvarare som är verksamma långt ifrån domstolsorten. I avgörandet diskuteras om skälig ersättning ska bestämmas från fall till fall eller om en mer schabloniserad ersättning bör utgå. Som skäl för att ersättning ska utgå enligt schablon uttalar Högsta domstolen att ersättningsfrågor är vanligt förekommande, att domstolarnas hantering underlättas av schablonregler samt att användandet av en schablon förbättrar beslutsunderlaget för den advokat som överväger att anta ett uppdrag som offentlig försvarare.
M.B. har sin verksamhet på långt avstånd, inte bara från huvudmannens bostadsort, utan även från den ort där domstolen är belägen. De kostnadsbesparande fördelar som finns med att anlita ett ombud verksamt på huvudmannens bostadsort gör sig därmed inte gällande här. Men hänsyn till detta - och till den förutsebarhet som tillämpningen av en schablon medför samt biträdets möjlighet att begära förhandsbesked innan denne åtar sig uppdraget - anser hovrätten att schablonregeln ska tillämpas även i ett fall som detta. Tingsrättens beslut ska därför inte ändras i denna del.
Tolkkostnader
M.B. har anfört att hon under målets handläggning har substituerat kollegor som inte är arabisktalande vilket är det huvudsakliga skälet till att tolkkostnader har uppstått. Vidare har hon anfört att hon, även om hon talar obehindrad arabiska, emellanåt använder tolk för att klienten ska förstå alla juridiska termer.
När det gäller rätten för ett rättshjälpsbiträde att sätta annan i sitt ställe följer av 26 § tredje stycket rättshjälpslagen att ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna.
Utgångspunkten är att ett rättshjälpsbiträde har rätt till ersättning för sådana tolkkostnader som varit nödvändiga för att tillvarata den rättsökandes intressen och bevaka dennes rätt. Det förhållandet att biträdet talar samma språk som den rättssökande kan många gånger minska behovet av tolkning men kan inte i alla sammanhang medföra att ersättning för tolkutlägg nekas. Inte heller den omständigheten att biträdet satt någon annan i sitt ställe som inte behärskar det aktuella språket bör medföra att ersättning för tolkutlägg nekas såvida inte substitutionen som en följd härav medfört en beaktansvärd ökning av kostnaderna (jfr MIG 2020:12).
M.B. har begärt ersättning för tolkutlägg motsvarande 9 timmar 30 minuter. Annat har inte framkommit än att kostnaden varit nödvändig för att tillvarata huvudmannens intressen och det saknas underlag för slutsatsen att den substitution som skett i målet föranlett en beaktansvärd ökning av tolkkostnaderna. Hon ska därför tillerkännas begärd ersättning för tolkutlägg.
BESLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens beslut på så sätt att M.B:s ersättning enligt rättshjälpslagen fastställs till ytterligare 9 329 kr, varav 7 463 kr avser utlägg och 1 866 kr mervärdesskatt.