RH 2024:11

Sökord Återbetalningsskyldighet för rättshjälp · Återbetalningsskyldighet vid upphävd rättshjälp

En person som beviljats rättshjälp i tingsrätten har, sedan beslutet upphävts av hovrätten, inte ålagts skyldighet att i vidare mån än rättshjälpsavgiften betala tillbaka kostnaden för rättshjälpen när upphävandet av rättshjälpsbeslutet inte berott på den rättssökande eller något förhållande på dennes sida.

Skaraborgs tingsrätt

Tingsrätten beviljade M.A. rättshjälp i mål angående fordran. Efter att beslutet överklagats av Justitiekanslern beslutade hovrätten att M.A. inte längre skulle ha rättshjälp i målet. Som skäl angavs sammanfattningsvis att M.A. borde ha haft rättsskydd och att det inte fanns särskilda skäl att bevilja henne rättshjälp trots att hon inte haft sådant rättsskydd. Hovrätten beslutade samtidigt att M.A., utöver sin rättshjälpsavgift, inte skulle återbetala kostnaden för rättshjälpen till staten.

Till följd av det upphävda rättshjälpsbeslutet hade tingsrätten att pröva ersättningen till det tidigare rättshjälpsbiträdet och frågan om återbetalningsskyldighet för kostnaden för rättshjälpen.

Tingsrätten (tingsfiskalen Sofia Unsgaard) anförde i beslut den 5 mars 2024.

SKÄL

Det finns sådana särskilda skäl att det är motiverat att låta kostnaden stanna på staten i den mån den överstiger M.A:s rättshjälpsavgift.

BESLUT

M.A. ska, utöver sin rättshjälpsavgift, inte återbetala kostnaden för rättshjälpen till staten.

Göta hovrätt

Justitiekanslern överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle besluta att M.A. skulle återbetala hela rättshjälpskostnaden vid tingsrätten till staten.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Annica Kullander samt tf. hovrättsassessorn Mikkaela Fridell, referent) anförde i beslut den 19 mars 2024 följande.

SKÄL

Enligt 36 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska den som haft rättshjälp själv betala kostnaden för rättshjälpen om beslutet om att bevilja rättshjälp upphävs efter överklagande. Om det finns särskilda skäl får dock förordnas att kostnaden inte alls, eller endast delvis, ska återbetalas till staten.

Bestämmelsen i 36 § rättshjälpslagen överensstämmer i sak med en bestämmelse i den tidigare rättshjälpslagen. I fråga om vad som kan utgöra särskilda skäl uttalades i förarbetena till den äldre rättshjälpslagen att billigheten kan kräva att den rättssökandes ansvar för kostnader begränsas och att om frågan om beviljande av rättshjälp har varit tveksam bör staten i allmänhet stå för de kostnader som uppkommer i anledning av rättshjälpsförordnandet (se prop. 1978/79:90 s. 219, jfr prop. 1996/97:9 s. 222).

I detta fall har tingsrätten och hovrätten gjort olika bedömningar i fråga om rättshjälp ska beviljas. Att hovrätten ändrade beslutet berodde inte på att M.A. lämnat oriktiga uppgifter i sin rättshjälpsansökan eller att hennes ekonomiska förhållanden därefter hade förändrats. Det innebär att domstolarna gjort olika bedömningar baserat på samma material och den ändrade utgången därmed inte beror på M.A. eller något förhållande på hennes sida. Till det kommer att M.A. haft anledning att inrätta sig efter tingsrättens beslut. Mot denna bakgrund bedömer hovrätten - i överensstämmelse med hovrättens tidigare ställningstagande i samband med rättshjälpens upphörande - att det föreligger särskilda skäl att besluta att M.A. inte ska återbetala mer än rättshjälpsavgiften till staten.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.