RH 2024:23

Sökord Oxikodon · Missbruksdos

Vid bedömning av straffvärdet av narkotikabrott avseende oxikodon har en missbruksdos ansetts vara 20 mg och gränsen för grovt brott, vid ett rent mängdresonemang, ansetts gå vid 3 000 sådana doser.

Blekinge tingsrätt

Åklagaren åtalade bl.a. bröderna A.N. och B.N. samt R.J. och J.V. för grova narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivningar.

Åtalspunkten 1.1

A.N., B.N., J.V. och R.J. har tillsammans och i samråd olovligen överlåtit narkotika enligt följande.

A.N. och B.N. har tillsammans och i samråd planerat och organiserat distributionen av 3 962 tabletter OxyContin 80 mg, innehållande oxykodon, som är narkotika; de har därvid uppdragit åt J.V. och R.J. att mot ersättning olovligen överlåta narkotikan i missbrukarledet.

J.V. har olovligen överlåtit 2 056 tabletter - - - av de 3 962 tabletter som anges ovan. J.V. har därutöver olovligen förvarat ytterligare 205 tabletter - - - som varit avsedda att överlåtas.

R.J. har olovligen överlåtit 1 906 tabletter - - - av de 3 962 tabletter som anges ovan.

Det hände mellan den 8 februari 2023 och den 3 maj 2023 i - - - Sverige.

Åtalspunkten 1.2

A.N. och B.N. har tillsammans och i samråd olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat 1 708 tabletter OxyContin 80 mg, innehållande oxykodon, som är narkotika. De har därvid uppdragit åt tidigare dömde C.W. att motta och transportera narkotikan samt överlämna vederlag för narkotikan. Det hände den 7 mars 2023 på okänd plats i Sverige.

Åtalspunkten 1.3

A.N. och B.N. har tillsammans och i samråd olovligen innehaft och förvarat 809 tabletter OxyContin 80 mg, innehållande oxykodon, som är narkotika. Narkotikan har inte varit avsedd för eget bruk. Det hände den 7 mars 2023 - - - i Karlshamns kommun.

I fråga om alla brotten anförde åklagaren att brottet borde bedömas som grovt eftersom det utgjort ett led i en verksamhet som har utövats i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika samt avsett en särskilt stor mängd narkotika. Åklagaren gjorde även gällande att de tilltalade begått gärningarna med uppsåt.

Ytterligare tolv personer åtalades i målet vid tingsrätten. Åtalen avsåg ringa narkotikabrott och avsåg innehav av enstaka OxyContintabletter.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ingela Klinteberg) fann i dom den 19 april 2024 att de fyra tilltalade hade gjort sig skyldiga till det åklagaren angett. Tingsrätten konstaterade vidare att tabletterna hade sålts mot provision till missbrukare av R.J. och J.V. samt att utbytet av brotten enligt åtalspunkten 1.1 för A.N. uppgått till 562 690 kr, för B.N. till samma belopp, för R.J. till 143 600 kr och för J.V. till 157 340 kr.

När det gäller de tilltalades roller i brotten enligt åtalspunkten 1.1 uttalade tingsrätten sammanfattningsvis följande.

DOMSKÄL

Av åklagaren åberopad omfattande skriftlig bevisning finner tingsrätten utrett att de tilltalade har haft en omfattande chattkonversation i vilken alla fyra på olika kommunikationsapplikationer varit aktiva under olika visningsnamn. Det framstår som uppenbart att de fyra haft olika roller men även varit medvetna om brottsupplägg och haft insyn i brottsplanen. Av kommunikationen framgår att även J.V. och R.J. har haft sådan insikt i brottsplanen att de, även om de fungerat som återförsäljare och i viss mån haft en självständig roll genom att lägga upp sin försäljning, är att anse som gärningsmän. De har även fått provision på försäljningen. De har varit införstådda med varandras existens och vem de ska vända sig till för att få narkotika liksom att de vet hur återredovisningen går till. Det är även klarlagt att A.N. och B.N. har varit bestämmande över verksamheten. På grund härav finner tingsrätten utrett att A.N., B.N., J.V. och R.J. har begått den åtalade gärningen tillsammans och i samråd på sätt åklagaren gjort gällande.

I frågan om påföljd anförde tingsrätten vidare följande.

Vid straffvärdebedömningen i narkotikamål utgör sorten och mängden narkotika som befattningen avsett en viktig faktor. För att sort och mängd ska kunna fungera som en lämplig måttstock för straffvärdebedömningen måste det vara möjligt att jämföra hur farliga olika preparat är. Om man vill jämföra inte endast den allmänna farligheten av olika preparat utan också farligheten av olika mängder av de olika preparaten är det vidare nödvändigt att ha en jämförelseenhet. Det vanligaste har varit att man som sådan utgått från en så kallad normal missbruksdos (se till exempel NJA 2011 s. 357 p. 22-24). Med normal missbruksdos avses den dos som behövs för att en inte tillvand person ska uppleva ett rus. Högsta domstolen har inte uttalat sig om hur stor en missbruksdos Oxykodon ska anses vara eller om Oxykodons farlighet. Bedömningen varierar i praxis men en relativt klar uppfattning är att dosen i vart fall inte understiger 20 mg (se t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinges domar den 11 maj 2020 i B 879-20 och den 14 april 2022 i B 956-22, jfr. RH 2010:11, se även Svea hovrätts dom den 25 november 2022 i mål B 11989-22 och Göta hovrätts dom den 2 februari 2024 i mål B 5064-23). I praxis har vidare Oxykodon bedömts vara något mindre farligt än Subutex. En missbruksdos av Subutex anses vara 2 mg. Tingsrätten anser därmed att en missbruksdos av Oxykodon ska anses motsvara 20 mg.

Förutom preparatets farlighet och mängd som hanterats ska vid bedömningen av straffvärdet även beaktas vilken hantering som skett med den aktuella narkotikan. Överlåtelser anses mer straffvärt än innehav för eget bruk. Det anses även mer straffvärt att planera och organisera distribution av narkotika samt uppdra åt andra att överlåta narkotikan samt ta emot redovisning och betalning för narkotika. Straffvärdebedömningen vid narkotikabrottslighet baserar sig även på andra omständigheter såsom verksamhetens omfattning och varaktighet.

Tingsrätten inleder med att bestämma straffvärdet för gärningarna.

Straffet för gärningen ska bestämmas inom straffskalan för gärningen. För grovt narkotikabrott är stadgat fängelse mellan två och sju år. Maxstraff för gärningen är således sju år. För synnerligen grovt narkotikabrott är stadgat fängelse mellan 6 och 12 år. A.N. och B.N. har anfört att av praxis framgår att fängelse som överstiger minimistraffet för synnerligen grovt narkotikabrott inte kan utdömas. Tingsrätten finner inte att praxis lägger hinder i vägen att av det skälet döma ut ett fängelsestraff överstigande 6 år.

A.N. och B.N. har överlåtit 3 962 tabletter OxyContin. Enbart med hänsyn till art och mängd samt i jämförelse med praxis uppgår straffvärdet för den gärningen till fängelse 4 år. Tillkommande gärningar under åtalspunkterna 1.2 och 1.3 har ett sammanlagt straffvärde av 3 år. Inte enbart art och mängd är avgörande för straffet. I målet är bevisat att A.N. och B.N. har ansvarat för verksamheten, förvärvat narkotikan, stått den ekonomiska risken, organiserat försäljningen samt erhållit lejonparten av vinsten från verksamheten, som drivits i ett rent vinstsyfte. De har hänsynslöst exploaterat missbrukare för att tjäna pengar. De har gjort omfattande vinster. Det sagda innebär att straffvärdet för gärningarna ska överstiga resonemanget för art och mängd. Med beaktande av de straffvärdehöjande faktorerna som tingsrätten ovan redovisat och med tillämpning av asperationsprincipen finner tingsrätten att gärningarnas sammanlagda straffvärde uppgår till fängelse 6 år 6 månader. Skäl frångå straffvärdet saknas.

För J.V. och R.J. gör tingsrätten följande bedömning. De har varit överlåtare till missbruksledet. De har viss insyn i verksamheten och har haft visst mått av självständighet. De har själva valt vilka de vill sälja till. På stora områden har de inte haft något inflytande. De har inte bestämt om förvärv av narkotikan, de har inte tagit någon ekonomisk risk, de har inte organiserat försäljningen i förhållande till andra personer och har i viss mån själva haft missbruksproblem. De har även haft en tydligt underordnad roll i förhållande till A.N. och B.N. De har inte heller i huvudsak haft någon kontakt med andra personer såsom C.W. De har dock haft en vinstandel och drivit självständigt sin försäljning. Det har vidare framkommit att J.V. har varit mera aktiv än R.J. Han har försålt mer och han har haft en närmare kontakt med A.N. och B.N. Han har även fått tillåtelse av dem att fortsätta ensam med försäljningen vid det förhållandet att R.J. inte skulle kunna fortsätta. På grund härav och sammansatt med att han även förvarat en inte ringa mängd narkotika och haft en mer självständig roll i organisationen än R.J. finner tingsrätten att de straffhöjande faktorerna beträffande honom har gjort sig starkare gällande. Vid en sammantagen bedömning enbart till art och mängd finner tingsrätten att straffvärdet för deras gärning uppgår till 4 år. Med beaktande av straffvärdehöjande faktorer enligt ovan uppgår straffvärdet till 5 år för J.V. och till 4 år 6 månader för R.J.

Tingsrätten beaktade i fråga om J.V. vidare att hans brott var nyupptäckt i förhållande till en tidigare dom på fängelse i ett år sex månader och fann att fängelsestraffet för hans del nu skulle stanna vid fyra år och sex månader. I övrigt fanns enligt tingsrätten inte skäl att vid straffmätningen frångå straffvärdet.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.N. och B.N, för tre fall av grovt narkotikabrott, båda till fängelse i sex år och sex månader, R.J. för grovt narkotikabrott till fängelse i fyra år och sex månader samt J.V. för grovt narkotikabrott till fängelse i fyra år och sex månader.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Både åklagaren och de tilltalade överklagade tingsrättens dom. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffen. A.N., B.N. och J.V. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen eller åtminstone lindra straffen. R.J. yrkade att hovrätten skulle döma honom för (icke grovt) narkotikabrott för att han sålt 153 tabletter och under alla förhållande lindra straffet.

Utöver den mycket omfattande bevisning som lagts fram vid tingsrätten hölls i hovrätten förhör med behandlingsassistenten M.W. och polisassistenten M.P. om storleken av en missbruksdos vid missbruk av oxikodon.

Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand, Joakim Westerlund, referent, och Anna Billing samt två nämndemän) anförde i dom den 12 juli 2024 följande.

DOMSKÄL

Åtalspunkterna 1.1-1.3

Hovrätten ansluter sig inledningsvis till tingsrättens bedömningar att det är bevisat att hanterad narkotika i målet utgörs av preparatet OxyContin innehållande 80 mg oxikodon per tablett och att priset för varje tablett varit 500 kr. Den utredning som tingsrätten har redovisat - - - leder även hovrätten till slutsatsen att det är ställt utom rimligt tvivel att de tilltalade har hanterat narkotika på det sätt och i den omfattning som åklagaren har gjort gällande under åtalspunkterna 1.1-1.3.

R.J. ska därför dömas för narkotikabrott avseende överlåtelse av 1 906 OxyContintabletter. J.V. ska dömas för narkotikabrott avseende överlåtelse av 2 056 OxyContintabletter och förvaring av 205 OxyContintabletter. Brotten är på de skäl tingsrätten angett i båda fallen att bedöma som grova.

A.N. och B.N. ska båda dömas för narkotikabrott i enlighet med gärningspåståendena i åtalspunkterna 1.1-1.3. Mot bakgrund av att bröderna N. har haft en överordnad roll i organisationen, där all narkotikahantering utgjort olika delar av samma verksamhet, finns anledning att överväga om deras gärningar under åtalspunkterna 1.1-1.3 utgör ett eller flera brott. Hovrätten gör härvid följande överväganden.

Vid ställningstagande till om A.N:s och B.N:s narkotikahantering utgör ett eller flera brott handlar det om att bedöma vad som utgör en respektive flera s.k. brottsenheter. Högsta domstolen har i några avgöranden uttalat att det inte finns några generella regler för vad som utgör en brottsenhet, utan att bedömningen får ske med utgångspunkt i vilken typ av brott som är aktuell. Det har hänvisats till olika faktorer av betydelse för bedömningen, bland annat det rums- och tidsmässiga sambandet och antalet angreppsobjekt. Brottets skyddsintresse kan också ge ledning. Ytterst sätts gränserna för vad som är möjligt att samla under en brottsenhet av den handlingsbeskrivning som straffbestämmelsen anger. (Se t.ex. NJA 2021 s. 341 p. 13 med hänvisningar.)

Bröderna N. har under den tid som omfattas av åtalet i åtalspunkten 1.1 även förvärvat 1 708 OxyContintabletter (åtalspunkten 1.2) och förvarat 809 OxyContintabletter (åtalspunkten 1.3). I samtliga fall rör det sig om samma slags narkotika, dvs. OxyContintabletter innehållande 80 mg oxikodon. Av utredningen har framkommit att C.W. haft i uppdrag att hantera ett s.k. mellanlager av OxyContintabletter samt att vid behov förse R.J. och J.V. med tabletter för vidareförsäljning. Förvärvet och förvaringen i åtalspunkterna 1.2 och 1.3 framstår mot denna bakgrund som naturliga delar i den narkotikaverksamhet som bedrivits av bröderna N. och som innefattat även överlåtelse av OxyContintabletter enligt åtalspunkten 1.1. Vid en sammantagen bedömning får det därför, sett ur bröderna N:s perspektiv, anses föreligga ett sådant samband mellan förvärvet i åtalspunkten 1.2, förvaringen i åtalspunkten 1.3 och överlåtelserna i åtalspunkten 1.1 att all denna hantering för bröderna N:s del bör betraktas som ett brott.

Såväl beträffande A.N. som B.N. är brottet på de skäl åklagaren påstått att bedöma som grovt narkotikabrott.

Påföljdsfrågor

Allmänt

Påföljdsbestämning vid narkotikabrott sker, liksom vid annan brottslighet, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter kring brottet.

En viktig faktor vid bedömningen är, som tingsrätten angett, att art och mängd narkotika som befattningen avsett ligger till grund för en preliminär bedömning av straffvärdet och därmed också bedömningen av brottets svårhet (ringa brott, brott av "normalgraden", grovt brott eller synnerligen grovt brott). Med utgångspunkt i Högsta domstolens praxis har sammanställts sådana preliminära straffvärden för olika kvantiteter narkotika av olika slag. Exempelvis anges befattning med 500 gram amfetamin eller 5 000 gram cannabis ha ett straffvärde motsvarande två års fängelse. Den stora skillnaden i straffvärde mellan två olika preparat utgår i sin tur från dels antalet missbruksdoser som en viss mängd motsvarar, dels preparatens respektive farlighet. Antalet missbruksdoser som 500 gram amfetamin motsvarar anses således vara 5 000 medan 5 000 gram cannabis anses motsvara 12 000 missbruksdoser.

Hovrätten tar i det följande upp frågorna om missbruksdosens storlek och oxikodons relativa farlighet som utgångspunkter för att bestämma preliminära straffvärden för de i målet aktuella brotten. Därefter övergår hovrätten till att ta upp övriga straffvärdepåverkande omständigheter och gör en samlad bedömning av straffvärdet av respektive tilltalads brottslighet. Hovrätten övergår därefter till påföljdsbestämningen för var och en av de tilltalade.

Missbruksdosens storlek

En missbruksdos har i flera avgöranden av Högsta domstolen (se t.ex. NJA 2011 s. 357 p. 24, NJA 2012 s. 510 p. 18 och 19 samt NJA 2016 s. 279 p. 13 och 14) beskrivits som den dos en icke tillvand person behöver för att uppleva ett rus. Missbruksdosens storlek är beroende av ett flertal faktorer såsom koncentration av verksam substans och missbrukarens personliga egenskaper, men detta hindrar enligt domstolen inte att det i rättstillämpningen görs vissa generella antaganden om vad en missbruksdos är.

När det gäller oxikodon finns en del hovrättspraxis, men denna spretar ganska mycket, huvudsakligen för att det inte lagts fram någon utredning i målen om missbruksdosens storlek. Dosen har i allmänhet antagits ligga i intervallet 20-40 mg.

Både M.W. och N.P. har beskrivit att missbruksdosen i ett inledande skede av missbruket normalt inte uppgår till mer än 20 mg, även om tillvänjningen därefter sker förhållandevis snabbt med högre doser som följd. De har båda inom sina respektive yrkesområden lång erfarenhet av arbete med missbrukare av OxyContin. M.W. har dessutom i sitt arbete ägnat särskild uppmärksamhet åt hur missbruket inleds. Deras uppgifter talar därför med styrka för att missbruksdosen bör anses motsvara 20 mg oxikodon, dvs. en fjärdedels tablett OxyContin innehållande 80 mg oxikodon. Att missbruksdosen normalt motsvarar en fjärdedels tablett 80 mg OxyContin stämmer dessutom väl med vad flera av de i målet tilltalade köparna uppgett i sina förhör vid tingsrätten. Exempelvis har F.G., S.K. och V.M. alla lämnat uppgifter som talar för att en tablett 80 mg OxyContin normalt delas i fyra delar för att sedan intas genom rökning, med en fjärdedels tablett åt gången.

Sammantaget får det genom den redovisade utredningen anses styrkt att en normal missbruksdos oxikodon för en icke tillvand person uppgår till 20 mg. Det innebär att en tablett 80 mg OxyContin motsvarar fyra missbruksdoser.

Oxikodons relativa farlighet

Oxikodon har i praxis bedömts som något mindre farligt än buprenorfin (Subutex).

Som Högsta domstolen uttalat i NJA 2011 s. 357 (p. 30) är kriterierna för att bedöma ett preparats farlighet i straffrättsligt hänseende rättsfrågor. Ett preparats egenskaper är däremot ytterst något som kräver bevisning. Emellertid krävs normalt inte bevisning om ett preparats generella farlighet om inte frågan tas upp av någon part. Domstolen får då, uttalade Högsta domstolen, utgå från vad som är allmänt känt i detta hänseende.

När det gäller buprenorfin har praxis sammanställts i tabellform. Gränsen för grovt brott går exempelvis vid 600 tabletter à 8 mg, var och en motsvarande fyra missbruksdoser, alltså totalt 2 400 doser. Med accepterande av tidigare praxis, att oxikodon är något mindre farligt än buprenorfin, bör motsvande gränsvärde för oxikodon sättas vid 3 000 missbruksdoser, vilket motsvarar 750 tabletter à 80 mg.

Preliminärt straffvärde utifrån enbart art och mängd

Med de utgångspunkter hovrätten angett i det föregående om missbruksdosen storlek och oxikodons relativa farlighet kan straffvärdena i detta mål, utifrån enbart sort och mängd, anges enligt följande.

- Åtalspunkterna 1.1-1.3 A.N. och B.N: fängelse i fyra år och nio månader.

- Åtalspunkt 1.1 J.V: fängelse tre år och sex månader.

- Åtalspunkt 1.1 R.J: fängelse i tre år och tre månader.

Övriga straffvärdepåverkande omständigheter

Som angetts i det föregående ska bedömningen av brottslighetens straffvärde ske med beaktande av samtliga i saken relevanta omständigheter. I en sådan organiserad narkotikahandel som här är aktuell ska särskilt beaktas faktorer som hur omfattande och välorganiserad verksamheten har varit, hur narkotikan har marknadsförts och distribuerats samt hur länge verksamheten har fortgått. Särskild tyngd bör läggas vid moment som måste betraktas som uttryck för hänsynslöshet i någon mening. Ett sådant moment är om narkotikan har gjorts lättåtkomlig för unga missbrukare. (Se NJA 2011 s. 799.)

Straffvärdet för var och en av dem som tagit del i verksamheten ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse är främst graden av delaktighet i narkotikahanteringen och den ställning som den tilltalade har intagit i organisationen liksom hur omfattande och varaktig delaktigheten har varit. Att beakta är vidare den insikt som den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation, storlek och inriktning samt hans eller hennes eget syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska tillmätas betydelse. (Se NJA 2004 s. 354.)

I det nu aktuella fallet har verksamheten visserligen bara bedrivits av några få personer och åtalen gäller en förhållandevis kort tid. Mot detta ska emellertid ställas att de inblandade har haft tydliga roller i organisationen där huvudmännen så långt möjligt undvikit att ta egen befattning med narkotikan. Vidare har det funnits en fastslagen provisionsbaserad ersättning till dem som hade till uppgift att sälja narkotikan. Verksamheten har också byggt på en tydlig strävan att sälja så mycket narkotika som möjligt i syfte att maximera vinsten för alla inblandade. Försäljningen har dessutom i många fall skett till relativt unga missbrukare, som i flera fall varit inne i ett tydligt beroende.

A.N. och B.N. har varit huvudmän för narkotikahandeln och organiserat verksamheten, som varit ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika. Deras avsikt har varit att tjäna pengar. De har i uppenbart syfte att minska riskerna för sig själva begränsat sin egen praktiska delaktighet. I stället har de engagerat andra och överlåtit åt dem att fysiskt hantera narkotikan genom att uppdra åt dem att hämta, förvara och distribuera den till köparna. De har bestämt vinstfördelningen och själva tagit största vinsten. Med beaktande av nu redovisade omständigheter får straffvärdet för A.N:s och B.N:s brottslighet anses motsvara fängelse i nästan sex år och åtta månader.

R.J. och J.V. har inom organisationen haft i uppdrag att överlåta narkotikan till brukarna samt att ta emot vederlag för det som sålts. Vad som framkommit om deras personliga förhållanden tyder på att de båda, i åtminstone viss utsträckning, sålt narkotika för att finansiera ett eget missbruk. De har också varit tydligt underställda bröderna N. och agerat på deras uppdrag. Samtidigt har både R.J. och J.V. bedrivit en i det närmaste yrkesmässig försäljning och gjort en inte obetydlig förtjänst. Deras roll i organisationen bör därför i viss mån påverka straffvärdet i höjande riktning. Sammantaget får straffvärdet för R.J:s brottslighet anses motsvara fängelse i drygt tre år och sex månader. Straffvärdet för J.V:s brottslighet får anses motsvara fängelse i något mer än tre år och nio månader.

Val av påföljd, m.m.

Straffvärdet för den brottslighet som de tilltalade döms för är så högt att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Vid straffmätningen bör beaktas att de varit häktade med restriktioner i cirka elva månader.

Straffet för såväl A.N. som B.N. bör därför bestämmas till fängelse i sex år och sex månader. - - -

För R.J. bör straffet bestämmas till fängelse i tre år och sex månader. - - -

För J.V:s del motsvarar straffmätningsvärdet fängelse i tre år och nio månader. Som tingsrätten redovisat utgör den nu aktuella brottsligheten s.k. nyupptäckt brottslighet i förhållande till en tidigare dom där J.V. dömdes till fängelse i ett år och sex månader. Rätten ska därför iaktta att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten (se 34 kap. 2 § brottsbalken). Med hänsyn härtill bör fängelsestraffets längd bestämmas till tre år.

DOMSLUT

I fråga om A.N. och B.N. ändrade hovrätten tingsrättens domslut och dömde dem i stället för tre fall av grovt narkotikabrott för ett fall av sådant brott. Hovrätten bestämde längden av fängelsestraffen för R.J. till tre år och sex månader samt för J.V. till tre år. I övrigt skulle tingsrättens domslut gälla.