RH 2024:31

Sökord Rubricering · Genombrottsrekvisit · Prövningsbegränsning · Rättslig betydelse

Huruvida den förmedling av kontakt mellan köpare och säljare som den tilltalade blivit dömd för vid tingsrätten varit ägnad att främja narkotikahandel i den mening som avses i 1 § tredje stycket narkotikastrafflagen har bedömts vara en fråga av rent rättslig karaktär. Detta har inneburit att hovrätten prövat denna fråga trots att skuldfrågan inte var överklagad (jfr begränsningsregeln i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken). I detta fall har hovrätten bedömt att de omständigheter som tingsrätten funnit bevisade inte kunde klassificeras som främjande av narkotikahandel på sätt som menas i den aktuella straffbestämmelsen samt funnit att gärningsbeskrivningen i övrigt inte gav utrymme att rubricera den åtalade gärningen som något annat brott. Den tilltalade har därför frikänts i den delen.

Jönköpings tingsrätt

F.B. åtalades bl.a. för narkotikabrott enligt 1 § tredje stycket narkotikastrafflagen med följande gärningsbeskrivning.

"F.B. har vidare den 14 december 2023 i Jönköping/Huskvarna förmedlat kontakt mellan köpare och säljare. Förfarandet har varit ägnat att främja narkotikahandel. F.B. begick gärningen med uppsåt."

Tingsrätten (ordförande rådmannen Tord Edlund) anförde i dom den 13 juni 2024 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Åklagaren har angett att F.B. inte har använt sig av krypterad information i sin mobil och såvitt avser förmedling hänvisat till en chattkonversation. Tingsrätten anser att konversationen tydligt visar, även mot F.B:s förnekande, att han förmedlat kontakt mellan en köpare och en annan säljare (F.B. säger själv "Har ej några grejer nu") såvitt gäller narkotika. F.B. ska sålunda dömas för narkotikabrott av normalgraden.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde F.B. bl.a. för narkotikabrott.

Göta hovrätt

F.B. yrkade att hovrätten i första hand skulle ogilla åtalet för viss annan brottslighet och i andra hand sänka straffet.

Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle döma F.B. för viss ytterligare brottslighet.

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Hagsgård, tf. hovrättsrådet Alexander Lindgren, referent, och tf. hovrättsassessorn Robin Tropp Román samt två nämndemän) anförde i dom den 28 augusti 2024 följande.

DOMSKÄL

Tingsrätten har funnit bevisat att F.B. den 14 december 2023 förmedlat kontakt mellan köpare och säljare. Av den åberopade bevisningen har framgått att förmedlingen innebar att en potentiell köpare kontaktade F.B. i syfte att köpa 10 gram cannabisharts och att F.B. då hänvisade köparen vidare till en potentiell säljare.

Jämlikt 51 kap. 23 a § rättegångsbalken ska hovrätten inte ompröva en skuldfråga såvida inte ett s.k. genombrottsrekvisit föreligger. Det ankommer dock på hovrätten, då påföljden är överklagad, att bedöma rubricering, straffvärde och göra andra bedömningar av rent rättslig karaktär, beträffande de faktiska omständigheter som tingsrätten funnit utredda vid prövningen av skuldfrågan (se prop. 1988/89:95 s. 82 och 93 f.).

Till kategorin bedömningar av "rent rättslig karaktär" hör exempelvis huruvida en gärning är av "synnerlig farlig art", "ett led i en systematisk och planerad brottslighet" eller "skulle kunna leda till särskild olägenhet, skett systematiskt och varit planerade" (se rättsfallen NJA 1995 s. 226 och NJA 2016 s. 1143). I doktrin har det formulerats som så att hovrätten, om inget genombrottsrekvisit föreligger, endast ska pröva den rättsliga betydelsen av de omständigheter som tingsrätten funnit utredda (se Ekelöf och Edelstam, Rättsmedlen, 12 uppl., s. 65).

Vidare gäller att om en ändrad rubricering medför att gärningen inte längre är brottslig eller om det inte finns någon rubricering som passar, då får hovrätten meddela en frikännande dom även om inget av genombrottsrekvisiten är uppfyllda (se Ekelöf och Edelstam, a.a., s. 66 med vidare hänvisningar samt Welamson i Process och exekution, Vänbok till Robert Boman, s. 350).

Åklagarens påstående att F.B:s förmedling av kontakt har varit ägnat att främja narkotikahandel får anses utgöra ett påstående om den rättsliga betydelsen av den förmedling som tingsrätten fann bevisad. Det ankommer på hovrätten att pröva om de faktiska omständigheter som F.B. blivit övertygad om motiverar en sådan slutsats (jfr rättsfallet NJA 2016 s. 1143).

Sett till den, i sammanhanget, ringa mängd narkotika det handlat om, kan förmedlingen i sig inte anses innebära att den har varit ägnad att främja narkotikahandel på sätt som menas i narkotikastrafflagens mening (se rättsfallet NJA 1991 s. 110 och däri angivna hänvisningar). Hovrätten noterar därvid att det i den aktuella gärningsbeskrivningen inte görs gällande några andra moment som konstituerar att förfarandet varit ägnat att främja narkotikahandel.

Åklagaren har i hovrätten i denna del anfört bl.a. att den säljare som F.B. hänvisade till var J.K. [anm. medtilltalad i målet] och att hovrätten därför måste beakta den omfattning av narkotikahandel som J.K. har gjort sig skyldig till [anm. annan åtalspunkt], vilket även F.B. ska haft insikt i. Enligt hovrättens bedömning utgör åklagarens påståenden ytterligare gärningsomständigheter, inte slutsatser som kan dras med ledning av händelseförloppet enligt den ursprungliga gärningsbeskrivningen (jfr rättsfallet NJA 2016 s. 1143). Då överklagandet i denna del endast rör påföljd saknar åklagaren rätt att lägga till ytterligare gärningsmoment genom åtalsjustering (se rättsfallet NJA 1999 s. 25). De av åklagaren framförda omständigheterna beaktas därför inte av hovrätten.

Slutsatsen blir således att den gärning som F.B. ska dömas för inte kan rubriceras som narkotikabrott jämlikt 1 § tredje stycket narkotikastrafflagen. I doktrin har det anförts att förmedling av kontakt mellan köpare och säljare många gånger kan bedömas som medverkan till annans otillåtna gärning, t.ex. medhjälp till narkotikaöverlåtelse (se t.ex. Asp m.fl., Narkotikabrotten, s. 146). Den aktuella gärningsbeskrivningen innefattar dock inte ett påstående om att en överlåtelse har kommit till stånd (medverkansobjekt). Det finns därför inte heller utrymme att bedöma gärningen som medhjälp till narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 och 5 § narkotikastrafflagen.

Enligt hovrättens bedömning finns det inte, sett hur gärningsbeskrivningen är formulerad, någon rubricering som passar. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att F.B. ska frikännas i denna del.

DOMSLUT

Hovrätten ogillade åtalet för narkotikabrott.

Tf. hovrättsassessorn Robin Tropp Román var skiljaktig och anförde följande.

Som majoriteten anfört ska hovrätten bara pröva en inte överklagad skuldfråga om ett s.k. genombrottsrekvisit i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken är uppfyllt. Inledningsvis kan jag konstatera att tingsrätten har dömt F.B. i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning, varför domvilla inte föreligger. Jag anser vidare att målets utgång inte uppenbarligen beror på tingsrättens förbiseende eller misstag. En sådan tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken skulle enligt min mening medföra en alltför extensiv tolkning av lagrummet när förbiseendet eller misstaget beror på att tingsrätten inte tycks ha beaktat ett visst prejudikat (jfr prop. 1988/89:95 s. 37). Kvarstår gör frågan om något förhållande föreligger som skulle kunna utgöra grund för resning, närmare bestämt om tingsrättens avgörande uppenbarligen strider mot lag (jfr 58 kap. 2 § 6 rättegångsbalken). Det tingsrätten funnit utrett är att F.B. genom chattkonversation har förmedlat kontakt mellan en köpare och en annan säljare såvitt gäller narkotika. Visserligen anger inte tingsrätten att det har främjat narkotikahandel, men det sagda medför inte att jag anser att det finns grund för resning. Det är inte uppenbart att tingsrättens avgörande strider mot lag.

Inte heller anser jag att rekvisitet "ägnat att främja narkotikahandel" är av sådan rent rättslig karaktär att det - oaktat förekomsten av ett genombrottsrekvisit - med hänsyn till gärningsbeskrivningens utformning saknas en rubricering som passar det förfarande som tingsrätten funnit utrett.