RH 2024:33

Sökord Anhörigbehörighet · Anordnande av godmanskap · Godmanskap

Fråga om behovet av god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken kan tillgodoses genom s.k. anhörigbehörighet enligt 17 kap. föräldrabalken.

Eksjö tingsrätt

J.N. ansökte om att tingsrätten skulle anordna godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för hans far K.N. med omfattningen att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person.

Överförmyndaren motsatte sig ansökan och anförde att hjälpbehovet är tillgodosett med en mindre ingripande åtgärd, anhörigbehörigheten.

J.N. yttrade sig och anförde bl.a. följande. En viktig fråga avser en utbetalning av kapitalförsäkring. I kontakter med både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får han till svar att riktlinjerna kring anhörigbehörigheten är oklara och att K.N. måste vara på plats eller medverka per telefon för att dessa frågor ska redas ut. K.N. är dock på grund av sitt hälsotillstånd oförmögen att delta på sådant sätt.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Ljungdahl) anförde i beslut den 11 juni 2024 följande.

SKÄL

Av i ärendet ingivet läkarintyg framgår att K.N. har långt gången Alzheimers vilket kräver vård, dygnet runt. Läkaren gör bedömningen att det är uppenbart att K.N. inte förstår vad saken gäller. Undersökande läkare har bedömt att K.N. på grund av detta har behov av hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person. Detta hjälpbehov bekräftas av den kompletterande utredningen i form av socialutredning och de uppgifter som anhöriga och hemtjänsten har lämnat.

Frågan är då om detta behov kan tillgodoses på något mindre ingripande sätt. Av de uppgifter som framkommit i ärendet framgår att J.N. har försökt att tillgodose K.N:s hjälpbehov med stöd av anhörigbehörigheten i 17 kap. föräldrabalken samt den fullmakt som tidigare utfärdats. K.N:s hjälpbehov har inte gått att tillgodose tillfyllest genom dessa medel. Dels har det varit svårt för J.N. att ta vara på K.N:s angelägenheter genom anhörigbehörigheten, dels är K.N. på grund av sitt hälsotillstånd inte i stånd att utfärda eller förstå innebörden av en fullmakt.

Genom de olika uppgifter som har kommit fram i utredningen framgår att K.N. behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person på grund av sitt hälsotillstånd. Utifrån de åtgärder som tidigare har vidtagits och vad som i övrigt har kommit fram i ärendet bedömer tingsrätten sammantaget att K.N:s hjälpbehov inte lämpligen kan tillgodoses med mindre ingripande åtgärder. Godmanskap ska därför anordnas för att bevaka K.N:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person.

BESLUT

Tingsrätten anordnar godmanskap för K.N. och utser J.N. att som god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken bevaka K.N:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person.

Göta hovrätt

Överförmyndarnämnden överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva godmanskapet eller, i annat fall, begränsa förordnandet till att bevaka K.N:s rätt avseende viss rättshandling. Till stöd för överklagandet anförde nämnden sammanfattningsvis att ett godmanskap bara ska anordnas om det behövs och att hovrätten borde pröva om K.N:s hjälpbehov kan tillgodoses genom reglerna om anhörigbehörighet i 17 kap. föräldrabalken.

J.N. motsatte sig inte upphörande av godmanskapet vad gäller sörja för K.N:s person men anförde att anhörigbehörigheten inte är tillräcklig i de frågor som föranlett ansökan om godmanskap.

Hovrätten (hovrättsrådet Ulrik Lönnmyr, f.d. hovrättsrådet Björn Karlsson och tf. hovrättsassessorn Gottfrid Abresparr, referent) anförde i beslut den 30 september 2024 följande.

SKÄL

Det framgår av utredningen att K.N:s hälsotillstånd på ett varaktigt och betydande sätt påverkar hans förmåga att själv sköta sin ekonomi och hålla kontakt med myndigheter. Hans behov av hjälp är relativt omfattande och det finns inget som tyder på att hjälpbehovet skulle minska i framtiden. Frågan är om K.N:s hjälpbehov kan tillgodoses genom anhörigbehörighet, som är en mindre ingripande åtgärd.

Om det är uppenbart att någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande inte längre har förmåga att ta hand om sina ekonomiska angelägenheter, är en anhörig behörig att vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till dennes dagliga livsföring (17 kap. 1 § föräldrabalken). Den personkrets som omfattas av anhörigbehörigheten anges i 2 §.

Med ordinära rättshandlingar avses enligt förarbetena bl.a. betalning av sådana periodiska utgifter som utgör en förutsättning för att den enskilde ska kunna upprätthålla sin levnadsnivå och sina levnadsförhållanden sedan han eller hon har förlorat beslutsförmågan. Som exempel kan nämnas betalningar hänförliga till boendet, transporter, sociala tjänster, telefonabonnemang, försäkringar, föreningsavgifter, TV och tidningar. Även mera sporadiska eller engångsbetonade utgifter, exempelvis kostnader för läkarbesök, tandvård och nöjen inryms i anhörigbehörigheten. Som ett led i tillgodoseendet av den enskildes behov ingår också att för den enskildes räkning exempelvis lämna inkomstdeklaration eller ansöka om sociala förmåner enligt socialförsäkringsbalken, t.ex. bostadsbidrag, och att ombesörja nödvändiga reparationer hänförliga till boendet. Däremot omfattar anhörigbehörigheten inte att lämna gåvor av olika slag eller att göra större inköp av kapitalvaror (prop. 2016/17:30 s. 136).

Som bestämmelsen är utformad framstår det inte i alla situationer som givet vilka rättshandlingar som omfattas av anhörigbehörigheten. Vad som i det konkreta fallet har betydelse för den enskildes dagliga livsföring skiftar också från individ till individ. Enligt förarbetena behöver anhörigas insatser därför utgå från den livssituation och de behov som den enskilde har. Om behoven förändras, måste även insatserna förändras, allt under förutsättning att de åtgärder som är tänkta att vidtas faller inom anhörigbehörigheten (a. prop. s. 136). I det sammanhanget måste beaktas att det är den anhörige som på eget ansvar ska bedöma om behörigheten gäller. En anhörig som tagit i anspråk sin behörighet är därför skyldig att ersätta den skada som han eller hon orsakar den enskilde. Om en rättshandling, som en anhörig vidtagit med åberopade av sin behörighet, på grund av brist i behörigheten inte blir bindande, är den anhörige också skyldig att ersätta en godtroende tredje man sådan skada som denne därigenom orsakas (17 kap. 5 och 6 §§ föräldrabalken).

De otydliga gränserna för anhörigbehörigheten kan medföra att den anhörige i visst fall anser sig förhindrad att rättshandla trots att det är uppenbart att den enskilde inte har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter. Det kan inte heller bortses från att en tredje man, med hänsyn till risken att en rättshandling inte blir bindande, i vissa fall vägrar att rättshandla genom en anhörig. Går detta ut över den enskilde blir det av naturliga skäl nödvändigt att överväga om en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap ska göras. Det går i sådana situationer inte att ställa allt för stora krav på utredningen kring om den enskildes hjälpbehov kan helt eller delvis tillgodoses genom anhörigbehörighet. Anser de anhöriga att de är förhindrade att rättshandla för den enskilde bör dessa uppgifter därför godtas om det inte framstår som uppenbart att det hjälpbehov som föranlett ansökan om godmanskap täcks av anhörigbehörigheten.

J.N, som omfattas av den personkrets som anges i 17 kap. 2 § föräldrabalken, har uppgett att anhörigbehörigheten inte varit tillräcklig i de frågor som föranlett ansökan om godmanskap för K.N. Han har förtydligat att det inte varit möjligt att motta utbetalning från K.N:s kapitalförsäkring och att det även i övrigt förekommit svårigheter att sköta K.N:s ekonomi och myndighetskontakter. Det framstår inte som uppenbart att åtgärderna fullt ut omfattas av anhörigbehörigheten. Vid dessa förhållanden, och då K.N:s behov av hjälp med att bevaka rätt och förvalta egendom inte kan tillgodoses på något annat mindre ingripande sätt, ska godmanskapet i dessa delar kvarstå. När det däremot gäller K.N:s behov av hjälp med att sörja för person har framkommit att detta tillgodoses genom det särskilda boende han har. Godmanskapet i den delen ska därför upphävas.

BESLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens beslut på så sätt att godmanskapet för K.N. endast ska omfatta bevaka rätt och förvalta egendom.