RH 2024:34

Sökord Entledigande av förvaltare · Förvaltarskap

En förvaltare har inom ramen för ett tidigare uppdrag allvarligt åsidosatt sina grundläggande skyldigheter gentemot huvudmannen och därför entledigats. Förvaltaren har på grund av detta ansetts inte längre uppfylla de allmänna lämplighetskraven på ställföreträdare och har därför entledigats från samtliga sina ställföreträdaruppdrag.

Överförmyndaren i Värnamo kommun beslutade att entlediga M.B. som förvaltare för samtliga hans huvudmän bl.a. på den grunden att han hade brutit mot föräldrabalkens regler och därigenom förbrukat myndighetens förtroende. Bakgrunden till beslutet var att M.B. i ett annat ärende hade entledigats från ett av sina förvaltarskapsuppdrag sedan han följt med huvudmannen på två nöjesresor och låtit denne bekosta M.B:s utgifter. Såväl tingsrätten som hovrätten avslog M.B:s överklagande i det sist nämnda ärendet.

M.B. överklagade samtliga Överförmyndarens övriga beslut och anförde bl.a. följande. Han bestrider Överförmyndarens påstående om att han brutit mot föräldrabalkens regler och förbrukat myndighetens förtroende. De nöjesresor som föranledde det tidigare entledigandet gjordes på begäran av huvudmannen och var i dennes intresse. Det var även huvudmannens bestämda vilja att bekosta resorna. Han har haft ställföreträdaruppdrag i flera år och har alltid utfört sina uppdrag på ett fullgott sätt.

Överförmyndaren bestred ändring av besluten och anförde bl.a. följande. M.B. har genom att låta en tidigare huvudman bekosta hans utgifter för nöjesresor brustit i sina skyldigheter som förvaltare enligt föräldrabalken. Genom hans agerande har det uppstått en intressekonflikt mellan det som han i egenskap av förvaltare har att förvalta och hans egen ekonomiska intressesfär. M.B har genom sitt agerande förbrukat myndighetens förtroende.

Tingsrätten (tingsfiskalen Linnea Hedlund) anförde i beslut den 12 juli 2024 bl.a. följande.

Tingsrätten konstaterar att såväl M.B. som Överförmyndaren är överens om att det ingår i uppdraget som förvaltare att möjliggöra för rekreationsresor för huvudmannen om detta är i huvudmannens intresse. Detta överensstämmer med Göta hovrätts beslut den 17 juni 2024, vilket avser det tidigare ärendet där M.B. blev entledigad som förvaltare. Hovrätten ansåg dock att M.B:s egna intressen blandats samman med huvudmannens på ett sätt som inte är godtagbart för en förvaltare och att det därmed inte längre var lämpligt att M.B. kvarstod som förvaltare i det ärendet. Det har inte framkommit någon uppgift om att M.B., i nu aktuella ärenden, har agerat på ett olämpligt sätt eller på något annat sätt inte skött uppdragen på ett godtagbart sätt. Frågan som tingsrätten nu har att ta ställning till är således huruvida M.B. inte längre är lämplig att inneha nu aktuella uppdrag, mot bakgrund av det tidigare agerandet.

En ställföreträdare ska ansvara bland annat för förvaltning av all egendom tillhörande huvudmannen. Mot bakgrund av det ingripande intrång ett förvaltarskap, men även ett godmanskap, är av den enskildes personliga sfär, är det av största vikt att kravet på lämplighet hos förvaltare och gode män samt förtroendet för dem är högt ställt. M.B:s tidigare agerande samt hans bristande insikt och förståelse i detta medför att han inte längre kan anses uppfylla det höga krav som ställs på en ställföreträdares lämplighet.

Överförmyndaren har anfört att M.B. förbrukat myndighetens förtroende. Den förtroendebrist som berörts av förarbeten och praxis är den mellan ställföreträdare och huvudmän, eller i vissa fall, ställföreträdare och huvudmännens anhöriga. Ställföreträdare måste dock kunna sköta kontakterna med Överförmyndaren och tingsrätten anser att det är av vikt att Överförmyndaren har förtroende för en förordnad ställföreträdare.

Tingsrätten finner att dessa uppgifter är tillräckliga för att M.B. ska anses olämplig som förvaltare – – –. Det saknas därför skäl att ändra Överförmyndarens beslut. M.B:s överklagande ska således avslås.

Överklagandena avslås.

M.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva besluten om entledigande i samtliga ärenden.

Till stöd för sin talan anförde M.B. bl.a. följande. Hans lämplighet i övriga uppdrag bör inte ifrågasättas till följd av händelserna som föranledde det första entledigandet. Det vore inte proportionerligt att entlediga honom från samtliga ställföreträdarskap när han tidigare skött alla uppdrag med stor noggrannhet och utan anmärkningar. Det föreligger ingen förtroendebrist mellan honom och hans huvudmän och det finns inget rättsligt stöd för att förtroendebrist mellan ställföreträdaren och Överförmyndaren utgör grund för entledigande.

Överförmyndaren motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Sven Gudmundsson samt tf. hovrättsassessorn Camilla Hellenäs Limrell, referent) anförde i beslut den 3 december 2024 följande.

Enligt 11 kap. 12 § första stycket föräldrabalken ska den som utses till god man eller förvaltare vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget ska enligt 11 kap. 20 § första stycket nämnda balk entledigas.

För den som behöver ställföreträdare är det avgörande att den som utses är lämplig för uppdraget. Detta innebär att höga krav på lämplighet bör ställas på den som anförtros ett sådant uppdrag. Det är inte tillräckligt att huvudmannen har förtroende för ställföreträdaren, utan det måste vid en objektiv bedömning saknas anledning att ifrågasätta ställföreträdarens lämplighet. Ett självklart inslag i kontrollen av en tilltänkt ställföreträdares lämplighet är att i förekommande fall beakta om personen utfört tidigare ställföreträdaruppdrag på ett tillfredsställande sätt (se prop. 2013/14:225 s. 34).

Enligt hovrättens mening bör något enstaka fall av mindre försummelse i allmänhet inte utgöra grund för entledigande av ställföreträdaren i andra ärenden. Har ställföreträdaren däremot allvarligt åsidosatt sina grundläggande skyldigheter bör detta dock närmast presumera att denne inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven som anges i föräldrabalken. En sådan bedömning framstår som helt naturlig sett till uppdragets karaktär och ligger helt i linje med de högt ställda krav som gäller för att förordnas som ställföreträdare.

M.B. har visserligen inte gjort sig skyldig till något missbruk eller försummelse i något av de nu aktuella ärendena. Det framgår dock av utredningen att han i tidigare ärende har entledigats från ett uppdrag som ställföreträdare på grund av att han blandat samman sina egna intressen med huvudmannens på ett sätt som inte varit godtagbart. Alldeles oavsett hur domstolarna i det beslutet valt att beteckna M.B:s agerande anser hovrätten att det varit fråga om ett så allvarligt åsidosättande av hans grundläggande skyldigheter att han inte längre kan anses uppfylla de allmänna lämplighetskriterierna som ställs på en ställföreträdare. Det finns därför skäl att entlediga honom från uppdragen som ställföreträdare även i de nu aktuella ärendena. Överklagandena ska därför avslås.

Hovrätten avslår överklagandena.