RH 2024:36
Sökord Kostnad för god man · Boutredningsman · Dödsbodelägare
Sedan tingsrätten på ansökan av en dödsbodelägare beslutat att utse en god man enligt 19 kap. 17 § ärvdabalken för att utöva tillsyn över boutredningens förvaltning har fråga uppkommit om kostnaden för den gode mannen ska avräknas från dödsbodelägarens andel i dödsboet eller belasta dödsboet.
C.S. begärde att en god man enligt 19 kap. 17 § ärvdabalken skulle förordnas.
Övriga dödsbodelägare hade inget att invända mot C.S:s begäran men dödsbodelägaren W.S. begärde att kostnaden för den gode mannen skulle avräknas på C.S:s andel i dödsboet.
Tingsrätten (rådmannen Tord Edlund) anförde i beslut den 13 februari 2024 följande.
Enligt 19 kap. 17 § ärvdabalken ska rätten på begäran av en dödsbodelägare förordna en god man för tillsyn över en boutredningsmans förvaltning. Enligt tredje stycket i samma bestämmelse kan tingsrätten på begäran av en dödsbodelägare förordna att kostnaden för den gode mannen ska avräknas på den andel i ett dödsbo som tillhör den som ansöker om godmanskapet.
Tingsrätten beslutar att en god man enligt 19 kap. 17 § ärvdabalken ska utöva tillsyn över boutredningens förvaltning i dödsboet efter N.S. Till god man utses advokaten J.K. Kostnaden för den gode mannen ska avräknas från C.S:s andel i dödsboet.
C.S. överklagade beslutet med yrkande om att hovrätten skulle besluta att dödsboet ska stå kostnaden för den gode mannen och anförde i huvudsak följande. Processen är inne på sitt tredje år och är inte närmare en lösning nu än för två och ett halvt år sedan. Vidare tjänar dödsboet som helhet på att en god man utses.
Två av övriga dödsbodelägare motsatt sig att tingsrättens beslut ändrades.
Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Petra Schöniger samt tf. hovrättsassessorn Enzar Kosuta, referent) anförde i beslut den 17 juni 2024 följande.
Av 19 kap. 17 § första stycket ärvdabalken framgår bl.a. att rätten på ansökan fråndödsbodelägare ska förordna en god man att utöva tillsyn över boutredningens förvaltning, om boutredningsmannen inte ställer säkerhet för ersättning som han eller hon kan bli skyldig att utge. Enligt tredje stycket får rätten förordna att kostnaden för den gode mannen ska stanna på sökanden i stället för dödsboet.
En boutredningsman har vidsträckta befogenheter. Införandet av 17 § syftade till att skydda dödsbodelägarna mot den ersättningsplikt som kan uppkomma på grund av boutredningsmannens försummelse eller vårdslöshet (NJA II 1933 s. 272). En framställan om förordnande av god man enligt ifrågavarande bestämmelse har i regel sin grund i misstro till boutredningsmannens förmåga att ekonomiskt genomföra utredningen utan skada för dödsbodelägarna. En dödsbodelägare behöver inte ange några skäl för sin framställan, men för att motverka att godmansinstitutet missbrukas infördes tredje stycket i paragrafen. (A.a. s. 273 f.)
Enligt förarbetena ska kostnaden för den gode mannen som utgångspunkt falla på dödsboet; detta eftersom den kontroll som den gode mannen ska göra är omedelbart betingad av boutredningen och knuten till den särskilda förvaltning som utövas av boutredningsmannen. Om framställan däremot inte har grundat sig på ett berättigat intresse är det inte rimligt att kostnaden belastar dödsboet. (A.a. s. 275 f.)
Hovrätten gör följande bedömning.
Det är ostridigt att dödsboet inte har kunnat skiftas under lång tid. Vidare har samtliga dödsbodelägare haft anmärkningar mot hur boutredningsmannen hittills har skött boutredningens förvaltning, låt vara att anmärkningarna varit av skiftande slag. Under sådana förhållanden får C.S:s framställan anses grundad på ett berättigat intresse av att kontrollera boutredningens förvaltning. I enlighet med huvudregeln ska därför kostnaden för den gode mannen belasta dödsboet. Tingsrättens beslut ska ändras i enlighet med detta.
Med ändring av tingsrättens beslut förordnar hovrätten att dödsboet efter N.S ska stå kostnaden för den gode mannen.