RH 2024:43
Sökord Olovlig körning, grovt brott · Påföljd · Återfallsskärpning · Straffmätning
Vid omfattande återfall i olovlig körning, grovt brott, har påföljden bestämts till fängelse i två månader. Även fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet.
M.H. åtalades för bl.a. olovlig körning, grovt brott. Enligt åtalet var brottet grovt eftersom M.H. tidigare hade lagförts för olovlig körning.
Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Karin Söderström) fann i dom den 14 mars 2024 att M.H. hade gjort sig skyldig till olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott. I fråga om påföljden uttalade tingsrätten följande.
M.H. förekommer under 45 avsnitt i belastningsregistret. Han har under den senaste fyraårsperioden lagförts för olovlig körning, grovt brott, vid tolv tillfällen. Nio av dessa har varit under 2022 och 2023. Han har vid två tillfällen 2023 dömts till fängelse i fyra månader för ett fall vardera av olovlig körning, grovt brott, varav den ena domen ännu inte vunnit laga kraft.
M.H. ska nu dömas för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Det är straffvärdet för den grova olovliga körningen som kommer att avgöra den samlade brottslighetens straffvärde. Åklagaren har yrkat att M.H. ska dömas till fängelse i fyra månader med hänvisning till dennes återkommande återfall i olovlig körning, grovt brott.
Straffskalan för olovlig körning, grovt brott, är böter eller fängelse i högst sex månader. I grunden är olovlig körning, grovt brott, därför ett bötesbrott. Enligt fast praxis är utgångspunkten dock att fängelse ska väljas som påföljd om den tilltalade, vid tidpunkten för körningen, tidigare har lagförts för olovlig körning, grovt brott, minst tre gånger i en kedja av lagföringar som inte har brutits av något uppehåll på två år eller mer. Som utgångspunkt motsvarar straffvärdet då fängelse i 14 dagar (se rättsfallet RH 2017:35).
M.H. har som tidigare nämnts dömts för olovlig körning, grovt brott, vid flera tillfällen under den senaste fyraårsperioden. Omfattningen av hans tidigare brottslighet framstår som anmärkningsvärd. Mot denna bakgrund och då redan M.H:s uppenbara lagtrots utgör skäl att välja fängelse som påföljd, bör återfallet med stöd av 29 kap. 4 § brottsbalken beaktas i skärpande riktning. I doktrinen har framförts att straffet vid tillämpning av 29 kap. 4 § brottsbalken normalt bör skärpas på så sätt att straffet hamnar på nästa högre s.k. straffmätningsstation. Vid speciella förhållandena, t.ex. vid täta återfall eller särskilt allvarlig brottslighet bör straffskärpningen vara större än annars (se Borgeke & Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 2021, JUNO Version 4, s. 256 f.)
Med utgångspunkt från att det nu aktuella brottets straffvärde motsvarar fängelse i 14 dagar är nästa straffmätningsstation fängelse i 21 dagar. Med hänsyn till de täta återfallen anser tingsrätten dock att ett så litet påslag inte är tillräckligt, utan att det finns skäl att gå upp ytterligare en straffmätningsstation till fängelse i en månad. Enligt tingsrättens mening är situationen inte så särpräglad att det i det här fallet finns skäl att med hänsyn till återfallet skärpa straffet mer än så. Fängelsestraffets längd ska därför bestämmas till en månad. (Jfr hovrättens resonemang i Svea hovrätts dom den 14 november 2023 i mål B 4452-23.)
När någon som har villkorligt frigetts från fängelse begår nytt brott under pågående prövotid ska hela eller del av den villkorligt medgivna friheten som regel förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det. Mot bakgrund av att återfallet i olovlig körning, grovt brott, haft avgörande betydelse för påföljdsvalet bedömer tingsrätten att det finns särskilda skäl mot att förverka den villkorligt medgivna friheten i detta fall (jfr rättsfallet RH 2002:62).
Tingsrätten dömde M.H. för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse 1 månad.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till ett längre fängelsestraff.
M.H. hördes inte av i hovrätten.
Hovrätten (hovrättsråden Christer Lundh, referent, och Anna Tikkanen samt tf. hovrättsassessorn Sebastian Jungstedt) anförde i dom den 17 september 2024 följande i påföljdsfrågan.
M.H. förekommer under 48 avsnitt i belastningsregistret och har sedan 2014 lagförts för 67 fall av olovlig körning, grovt brott, varav tre körningar under 2024 (två av dessa domar har överklagats i påföljdsdelen) och nio körningar under 2022 och 2023. Lagföringarna har sedan 2014 inte brutits av något uppehåll på två år eller mer.
Avgörande vid straffmätningen av den nu aktuella brottsligheten, som ägde rum den 17 januari 2024, är vilken betydelse M.H:s återkommande återfall i olovlig körning, grovt brott, ska tillmätas. Straffet för olovlig körning, grovt brott, är böter eller fängelse i högst sex månader. Övriga brott som han döms för är på bötesnivå och saknar nämnvärd betydelse för straffvärdet.
Som tingsrätten redovisat är utgångspunkten enligt fast praxis att fängelse ska väljas som påföljd om den tilltalade vid tidpunkten för körningen tidigare har lagförts för olovlig körning, grovt brott, minst tre gånger i en kedja av lagföringar som inte bryts av något uppehåll på två år eller mer. Fängelse i fjorton dagar är tillräckligt ingripande i ett fall där fängelse döms ut för första gången och påföljden avser endast ett fall av olovlig körning, grovt brott (RH 2017:35).
Vid fortsatt återfall i olovlig körning, grovt brott, när påföljden kommit upp på fängelsenivå, måste återfallssituationen, genom det lagtrots den innebär, som regel anses vara så anmärkningsvärd att det är motiverat att skärpa straffet ytterligare. Det gäller i synnerhet om kort tid har förflutit mellan brotten. Straffet bör i en sådan situation som utgångspunkt bestämmas till fängelse i en månad (se Svea hovrätts dom 14 november 2023 i mål nr B 4452-23). Kan återfallet beaktas i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven frihet ska någon straffskärpning dock inte ske (se 29 kap. 4 § brottsbalken).
Vid speciella förhållanden, till exempel vid täta återfall som ger uttryck för ett uppenbart lagtrots, kan det vara motiverat att skärpa straffet ytterligare. När så är fallet kan det vara aktuellt att gå upp ytterligare en straffmätningsstation och bestämma påföljden till fängelse i två månader. Med hänsyn till den tillgängliga straffskalan och brottets straffvärde bör det bara i rena undantagsfall komma i fråga att på grund av återfall döma ut ett längre straff än så, om påföljden avser endast ett fall av olovlig körning, grovt brott.
Om någon som har frigetts villkorligt från fängelse döms för ett nytt brott som begåtts under prövotiden, ska under vissa förutsättningar hela eller del av den villkorligt medgivna friheten förverkas om inte särskilda skäl talar mot det. Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får rätten beakta (1) om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, (2) om lång tid har förflutit mellan brotten, eller (3) om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt (34 kap. 5 § brottsbalken).
Den omständigheten att återfallet i olovlig körning, grovt brott, haft avgörande betydelse för påföljdsvalet kan, som tingsrätten berört, medföra att tidigare brottslighet därigenom anses tillräckligt beaktad (jfr 29 kap. 4 § brottsbalken). I ett sådant fall kan det framstå som oskäligt att därutöver även förverka villkorligt medgiven frihet (jfr RH 2002:62). Detta skulle till exempel kunna vara fallet när fängelse döms ut för första gången för olovlig körning, grovt brott. Handlar det om återfall i sådan brottslighet när påföljden redan ligger på fängelsenivå, och enligt vad som redovisats ovan kan föranleda en återfallsstraffskärpning, kan det däremot vara skäligt att förverka i vart fall del av den villkorligt medgivna friheten. Detta gäller i synnerhet om det är fråga om återfall i likartad brottslighet.
M.H. har gjort sig skyldig till den olovliga körning han nu döms för bara lite drygt en månad efter att han blivit villkorligt frigiven från ett fängelsestraff för olovlig körning, grovt brott. Förhållandena är inte sådana att förverkande av villkorligt medgiven frihet är oskäligt. Något förverkande kan dock inte ske i det här fallet eftersom hela den villkorligt medgivna friheten redan har förverkats i ett annat avgörande (Attunda tingsrätt dom – – –).
M.H:s upprepade och frekventa återfall i olovlig körning visar på ett flagrant lagtrots. Eftersom återfallet inte kan beaktas på något annat sätt finns skäl att skärpa straffet till fängelse i två månader. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd bestäms till 2 månader.