RH 2024:45
Sökord Obehörig befattning med hemlig uppgift · Förhållande av hemlig natur
Obehörig befattning med hemlig uppgift. En sammanställning av icke-hemliga uppgifter har bedömts inte kunna utgöra en uppgift som rör något förhållande av hemlig natur i den mening som avses i 19 kap. 7 § brottsbalken.
Åklagare väckte talan mot N.N. för grov obehörig befattning med hemlig uppgift enligt följande gärningspåstående.
N.N. har som ägare och administratör drivit och kontrollerat forumet LS-tornet – – –. N.N. har – – – själv samt gemensamt och i samförstånd med andra personer, olovligen via LS-tornet tillgängliggjort hemliga uppgifter om försvarsanläggningar – – –. Genom ovan nämnda förfarande har N.N., utan syfte att gå främmande makt tillhanda, obehörigen befordrat samt röjt ovan nämnda hemliga uppgifter om försvarsanläggningar vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. – – –.
N.N. bestred ansvar för brott bland annat på grund av att det inte varit fråga om uppgifter som rör något förhållande av hemlig natur.
Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Märit Bergendahl) anförde i dom den 22 mars 2024 bland annat följande i frågan om uppgifterna har varit av hemlig natur.
– – –. När det gäller NN:s invändning om att en stor del av uppgifterna redan varit kända och förekommit i artiklar, historiska beskrivningar och böcker noterar tingsrätten att straffansvar kan inträda trots att en uppgift kanske redan är känd för främmande makt och gärningen därför inte kan sägas innebära att uppgiften röjs (se prop. 1975/76:174 s. 33, i specialmotiveringen till 19 kap. 5 § brottsbalken). Att vissa uppgifter redan förekommer i artiklar och annat offentliga material och därmed skulle kunna ha varit att betrakta som allmänt kända vid gärningstidpunkten saknar emellertid enligt tingsrättens mening betydelse eftersom det är det sammanställda materialet som är föremål för prövning. – – –. Tingsrättens samlade bedömning är att de uppgifter som omfattas av åtalet och som har funnits på LS-tornet har varit av hemlig natur.
Tingsrätten dömde N.N. för grov obehörig befattning med hemlig uppgift och bestämde påföljden till fängelse 3 år 6 månader.
N.N. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas, vilket åklagarna motsatte sig. Åklagarna gjorde vissa justeringar av gärningspåståendet och förtydligade att det var uppgifterna i sin aggregerade sammanställning som rörde förhållanden av hemlig natur.
Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Hagsgård, hovrättsråden Mats Hagelin och Christofer Gatenheim samt nämndemännen Gun Wågsjö och Daniel Brath) anförde i dom den 5 november 2024 följande.
Innebörden av begreppet hemlig natur utvecklas i förarbetena till bestämmelsen (Anm. 19 kap. 7 § brottsbalken). Begreppet infördes redan i strafflagen och överfördes sedan till brottsbalken utan förändrad innebörd (se prop. 1962:10 s. B 277). I strafflagen betecknades brottet som vårdslöshet med hemlig uppgift och omfattade både uppsåtliga och vårdslösa förfaranden. Lagstiftaren ansåg att det fanns åtskilliga förfaranden som var straffvärda om de begicks i syfte att anskaffa eller röja uppgifter för främmande makt men inte om de begicks utan sådant syfte. Därför behövde det straffbara området för brottet begränsas i förhållande till spioneribrottet, vars straffbara område i stället var begränsat av ett krav på uppsåt att gå främmande makt tillhanda. (Se SOU 1944:69 s. 135 och prop. 1948:80 s. 126.)
För att det ska vara fråga om uppgifter som rör förhållanden av hemlig natur måste de inte finnas i en allmän handling; det avgörande är om uppgiften sakligt sett är hemlig. Normalt bör det dock ha manifesterats på något sätt att uppgiften är hemlig, t.ex. genom en stämpel eller ett anslag om tillträdesförbud. I undantagsfall kan ett visst förhållande, t.ex. militära positioner under krig, vara sådant att det i och för sig framgår att förhållandet är av hemlig natur. Begreppet omfattar endast uppgifter som verkligen är avsedda att hemlighållas och inte heller redan blivit allmänt kända. (Se prop. 1948:80 s. 126.)
Straffrättskommittén beskrev i sitt betänkande, som utgjorde grunden för bestämmelsen, att sakförhållanden som envar kan iaktta utan särskilda anordningar och som inte uteslutande är av militär betydelse normalt inte är av hemlig natur. Detsamma gäller det som är allmänt känt, oavsett om det är försett med en hemligstämpel. Om en uppgift publicerats i ett bland allmänheten spritt tidningsnummer torde i regel dess egenskap av hemlighet ha upphört, enligt kommittén. (Se SOU 1944:69 s. 136.)
Vissa ändringar av bestämmelsen gjordes i samband med att det i spioneribestämmelsen infördes ett krav på direkt uppsåt (avsiktsuppsåt) att gå främmande makt tillhanda. Några av de gärningar som tidigare bestraffades som spioneri kom därmed i stället att omfattas av 19 kap. 7 § brottsbalken. Regeringen noterade att regleringen samtidigt skulle leda till att vissa gärningar avkriminaliserades, eftersom det enligt bestämmelsen om obehörig befattning med hemlig uppgift finns ett krav på att uppgifterna ska röra förhållanden av hemlig natur, och anförde följande (se prop. 1975/76:174 s. 22–23).
”Vad gäller avkriminaliseringseffekten har dock den invändningen framförts att problem kan uppstå med i och för sig öppna uppgifter vilka tagna var för sig ger en begränsad information men som tillsammantagna kan ge en för främmande makt värdefull helhetsbild. Straffansvaret borde därför inte begränsas till befattning med hemlig uppgift utan avse alla de uppgifter enligt 19 kap. 5 §, vilkas uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet. […] Som utredningsmannen har funnit torde den nuvarande begränsningen till uppgifter av hemlig natur emellertid täcka alla väsentliga fall då en straffsanktion kan ha en funktion att fylla. De fall som mönstras ut från 5 § och som inte fångas upp av 7 § första stycket synes i praktiken vara så osannolika att man kan bortse från dem.”
Frågan hade väckts av Justitiekanslern, som ansåg regleringen bekymmersam utifrån att det finns åtskilliga uppgifter om försvaret som var för sig är av begränsat intresse och därför saknar sekretesskydd men tillsammantagna ger en viss översikt av förhållanden som berör totalförsvaret. Sveriges Domareförbund såg samma problematik. Regeringen diskuterade därför om begränsningen till uppgifter av hemlig natur inte skulle gälla handlingar som förövats med indirekt eller eventuellt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Så blev emellertid inte fallet.
Även under riksdagsbehandlingen aktualiserades frågan. I ett inhämtat yttrande från Lagrådet anförde rådet tvekan kring avkriminaliseringen av öppna uppgifter och hänvisade till ett exempel från en remissinstans (se JuU 1975/76:46 s. 41–42). Exemplet avsåg att någon ur tidningar eller officiella publikationer mot ersättning samlar in uppgifter om hamn och sjöfartsförhållanden men utan syfte att gynna främmande makt (se prop. 1975/76:174 s. 11). Justitieutskottet gjorde samma bedömning som regeringen och ansåg att det inte fanns anledning att utvidga det straffbara området (se JuU 1975/76:46 s. 12).
Lagstiftaren bedömde således att en sammanställning av öppna uppgifter skulle bli avkriminaliserad även om det rörde sig om skyddsvärd information, som om den röjdes för främmande makt skulle leda till men för Sveriges säkerhet (se samma tolkning av Axberger; Tryckfrihetens gränser, Liber, 1984, s. 262). Övervägandena gjordes i en annan tid, då det inte fanns stora mängder med lättillgänglig information på det sätt det gör i dag och som inte heller lätt kunde sammanställas med hjälp av digitala medier. Även om man då inte kunde förutse att en sammanställning av det slag som är föremål för hovrättens prövning skulle kunna vara möjlig genom att inhämta uppgifter från öppna källor, påverkar det inte den juridiska betydelsen av begreppet. En tolkning av begreppet ”hemlig natur” som inte har stöd i lagtext och som direkt motsägs av förarbetena skulle strida mot legalitetsprincipen.
Det ska också framhållas att en uppgift, i straffbestämmelsens mening, inte kan anses röra något förhållande av hemlig natur enbart för att ett uppenbarande av uppgiften för främmande makt skulle vara ägnat att medföra ett men för Sveriges säkerhet. Rekvisitet hemlig natur hade i så fall saknat betydelse och inte fått den begränsande verkan som lagstiftaren avsåg.
De ändringar som gjorts av bestämmelsen därefter har varit av redaktionellt slag och avsikten har varit att behålla det tidigare tillämpningsområdet (se prop. 1979/80:176 s. 61 och prop. 2013/14:51 s. 61). Det är lydelsen före den 1 januari 2023 som är tillämplig i målet.
Begreppet hemlig natur har också varit föremål för Högsta domstolens prövning i rättsfallet NJA 1988 s. 118. Domstolen uttryckte då att med förhållande av hemlig natur får efter tillkomsten av sekretesslagen (föregångaren till offentlighets- och sekretesslagen) förstås uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag. Ett liknande resonemang fördes av regeringen i prop. 1979/80:176 s. 60. Detta kan emellertid inte i sig anses vara en utvidgning av det straffbara området, utan utgör snarare ett förtydligande av att en uppgift, när den förekommer i allmän verksamhet, är hemlig endast om den omfattas av sekretess.
Tingsrätten har kommit till slutsatsen att en sammanställning av uppgifter, oavsett om dessa varit allmänt kända eller inte, kan röra förhållanden av hemlig natur. I sammanhanget har tingsrätten hänvisat till förarbeten som rör spioneribestämmelsen, där det dock inte finns något krav på att uppgifterna ska röra något förhållande av hemlig natur för att gärningen ska vara straffbar.
Utifrån ovan förda resonemang kan en sammanställning av icke-hemliga uppgifter inte utgöra en uppgift som rör något förhållande av hemlig natur i den mening som avses i 19 kap. 7 § brottsbalken. Åklagarna har inte påstått att någon av de aktuella uppgifterna i sig rör förhållanden av hemlig natur, än mindre preciserat vilken uppgift och vilket förhållande det i så fall skulle vara. Som åtalet är utformat kan det därför inte bifallas. T.H. ska följaktligen frikännas.
Hovrätten ogillade åtalet.
Nämndemannen Gun Wågsjö var skiljaktig och ville fastställa tingsrättens dom.