RH 2024:49

Sökord Kontrollavgift · Parkeringsvakt · Bevispresumtion

Fråga om bevisvärdet av parkeringsvakts anteckningar på kontrollavgift som gått utöver iakttagelser på parkeringsplatsen i fråga.

Aimo Park Sweden AB (Parkeringsbolaget) yrkade att tingsrätten skulle förplikta K.P.K. att till bolaget utge ett kapitalbelopp om 400 kr. Parkeringsbolaget yrkade även ersättning för inkassokostnad om 180 kr och ersättning för rättegångskostnader.

Som grund för talan anförde Parkeringsbolaget att fordran avser kontrollavgift för olovlig parkering. Det av K.P.K. tillhöriga fordonet var uppställt på parkeringsområdet Max, Trädgårdsgatan 17 i Kalmar i strid mot där gällande parkeringsbestämmelser. Parkeringen var enbart för besökande, vilket K.P.K. inte var.

K.P.K. bestred käromålet. Han uppgav att han var kund till restaurangen Max och att han inte stod felparkerad.

Tingsrätten (tingsnotarien Vilhelm Gabrielsson) anförde i dom den 4 oktober 2024 följande.

I målet åligger det Parkeringsbolaget att styrka att K.P.K. stod parkerad mot gällande parkeringsbestämmelser. Att K.P.K:s fordon var parkerad på platsen visas av kontrollavgiften och vitsordas även av K.P.K. Parkeringsbolaget har dock inte visat att K.P.K. i strid mot gällande parkeringsbestämmelser besökt annan restaurang än Max. Talan ska därför ogillas.

Tingsrätten ogillade Parkeringsbolagets käromål.

Parkeringsbolaget överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet.

K.P.K. motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr och Sven Gudmundsson, samt tf. hovrättsassessorn Camilla Hellenäs Limrell, referent) anförde i dom den 18 november 2024 följande.

I målet är det ostridigt att K.P.K:s fordon har varit parkerat på den plats och under den tid som framgår av kontrollavgiften. Det är även ostridigt att den parkeringsplats som fordonet var parkerat på var avsedd för besökare till hamburgerrestaurangen Max. Det hovrätten har att pröva är huruvida Parkeringsbolaget har styrkt att K.P.K. inte har besökt Max och därför inte har haft rätt att parkera sin bil på parkeringsplatsen i fråga.

Parkeringsbolaget har till stöd för sin talan åberopat den utfärdade kontrollavgiften av vilken framgår att parkeringsvakten har antecknat en överträdelse då fordonet var parkerad på parkeringsplats för besökande. Under rubriken Anteckningar har parkeringsvakten skrivit ”Ej besökande till:max”. K.P.K. har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt bestridande, men han har såvitt hovrätten uppfattat det uppgett att han var besökande till Max.

En markägare som upplåter ett område för parkering eller förbjuder parkering inom området får under de förutsättningar som anges i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering ta ut en kontrollavgift, om ett fordon har parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som denne har beslutat om. Lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering bygger på en avvägning mellan kraven på rättssäkerhet och intresset av ett snabbt och smidigt förfarande. Det har ansetts nödvändigt med ett enkelt system och rationella rutiner samtidigt som det måste tillgodose den enskildes intresse av rättssäkerhet (se prop. 1975/76:106 s. 34 och 41).

Högsta domstolen har slagit fast att de kontrollanteckningar som en parkeringsvakt har gjort i samband med utfärdandet av en kontrollavgift ska tillmätas ett starkt bevisvärde. Endast ett påstående från fordonsägaren om att en parkering inte har skett olovligen är inte tillräckligt för att betalningsansvar ska undanröjas. Grunden för synsättet är att en parkeringsvakts arbetsuppgift är att kontrollera om parkering har skett enligt gällande villkor, och dennes erfarenhet och rutiner därför lämnar ett mycket begränsat utrymme för misstag. Anteckningen utgör därmed den bästa bevisningen om förhållandena vid den relevanta tidpunkten (se NJA 2013 s. 711 och jfr NJA 2001 s. 889). Högsta domstolen har således genom sina avgöranden fastslagit något som närmast kan betecknas som en bevispresumtion.

Avgörandena från Högsta domstolen har avsett frågorna om en kontrollavgift fästs på bilen liksom om en parkeringsbiljett legat synlig och läsbar i bilen. Situationen i aktuellt mål är annorlunda.

I detta fall har parkeringsvaktens iakttagelser, vilka har antecknats på kontrollavgiften, hänfört sig till huruvida K.P.K. var besökande på restaurangen Max. Det är således fråga om anteckningar som går utöver iakttagelser på parkeringsplatsen i fråga. Bedömningen av huruvida en person besökt ett visst etablissemang skiljer sig från de kontroller som görs bl.a. i fråga om en biljett legat synlig eller om skyltning varit korrekt. Anteckningen på kontrollavgiften är av tämligen enkel beskaffenhet och det framgår inte vilka kontroller som har gjorts avseende huruvida K.P.K. var besökare eller inte. Sådan bevisning hade kunnat presenteras antingen på kontrollavgiften eller på annat vis (jfr 35 kap. 14 § första stycket 3 rättegångsbalken). Med beaktande av den avvägning som ska göras mellan intresset av ett snabbt och smidigt förfarande samt den enskildes intresse av rättssäkerhet anser hovrätten att den av Högsta domstolen angivna bevispresumtionen inte bör omfatta denna situation.

Mot K.P.K:s bestridande kan därmed inte enbart de anteckningar som gjorts på kontrollavgiften medföra att Parkeringsbolaget har uppfyllt sin bevisbörda. Överklagandet ska därför avslås och tingsrättens domslut fastställas.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.