RH 2024:50
Sökord Ersättning till offentlig försvarare · Distansförsvarare
Frågan om en försvarare är att anse som en distansförsvarare eller inte ska avgöras utifrån förhållandena när förordnandet skedde.
J.H., som är verksam i Stockholm, förordnades som offentlig försvarare av Växjö tingsrätt den 31 oktober 2023. I samband med förordnandet överlämnades målet till Södertörns tingsrätt. Den 1 november 2023 överlämnades målet på begäran av åklagaren till Skaraborgs tingsrätt.
J.H. begärde efter huvudförhandling vid Skaraborgs tingsrätt ersättning av allmänna medel för bland annat tidsspillan och utlägg med anledning av resor för besök av huvudmannen och för inställelse till huvudförhandlingen.
Tingsrätten (ordförande lagmannen Peter Stafverfeldt) anförde i dom den 20 juni 2024 följande.
När det gäller tidsspillan och utlägg måste beaktas att J.H. har sin verksamhet i Stockholm. Enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken får ersättningen endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Enligt bestämmelserna kan den som önskar klara besked härom begära ett förhandsbesked. Det har J.H. inte gjort. Visserligen ska beaktas att målet till en början handlades av Södertörns tingsrätt och att det var då J.H. förordnades, tillika under jourtid. Han var såvitt framgår av handlingarna inte särskilt önskad av klienten. Målet överlämnades sedan till Skaraborgs tingsrätt redan efter en dag. Efter den tidpunkten anser tingsrätten inte att det finns anledning att tillerkänna J.H. ersättning för sådana merkostnader som uppstått p.g.a. att han har sin verksamhet långt från Skövde.
Detta ställningstagande påverkar hans rätt till ersättning för resorna avseende besöken av klienten och inställelsen till huvudförhandlingen på så sätt att han vid dessa tillfällen maximalt kan få ersättning motsvarande vad en advokat med sin verksamhet tio mil från Skaraborgs tingsrätt skulle få.
J.H. ska få ersättning av staten med 100 321 kr. Beloppet fördelas enligt följande. 52 598 kr arbete, 24 500 kr tidsspillan, 3 159 kr utlägg och 20 064 kr mervärdesskatt.
Staten ska stå för kostnaderna.
J.H. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom begärd ersättning. Till stöd för sitt överklagande anförde J.H. i huvudsak att det inte var fråga om ett förordnande som distansförsvarare.
Justitiekanslern, som fick tillfälle att yttra sig, motsatte sig inte bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. När en försvarare förordnas av sin "lokala" tingsrätt men målet senare överlämnas till en annan mer avlägsen tingsrätt kan det ifrågasättas om det är möjligt att upprätthålla kravet på att det ska finnas särskilda skäl för att angivna merkostnader ska ersättas. I en sådan situation har ju försvararen, åtminstone vid tiden för förordnandet, inte varit att betrakta som en distansförsvarare och därmed inte heller haft anledning att begära ett förhandsbesked i anslutning till förordnandet. Huruvida ett mål kan komma att överlämnas i ett senare skede i processen är dessutom i regel svårt att förutse för den misstänkte och den tilltänkta försvararen när denna får frågan om att åta sig uppdraget. Denna osäkerhet bör inte gå ut över den misstänkte eller försvararen som normalt bör kunna utgå från att målet kommer att handläggas vid den tingsrätt som beslutar om förordnandet. Den omständigheten att målet i detta fall överlämnats kort tid efter att J.H. förordnats som offentlig försvarare bör inte föranleda någon annan bedömning. Om kravet på särskilda skäl ändå ska upprätthållas vid en sådan här situation måste ett överlämnande av målet från en tingsrätt till en annan regelmässigt anses vara en sådan omständighet som gör att det finns särskilda skäl.
Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Ulrik Lönnmyr, referent, och tf. hovrättsassessorn Hanna Lindsten) anförde i beslut den 23 september 2024 följande.
En offentlig försvarares rätt till ersättning regleras i 21 kap. 10 § rättegångsbalken. Enligt huvudregeln i första stycket har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. I fjärde stycket regleras rätten till ersättning för merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen (s.k. distansförsvarare). Sådana merkostnader ersätts endast om det finns särskilda skäl. Av samma stycke följer att domstolen på begäran av den misstänkte eller den föreslagne offentliga försvararen ska lämna förhandsbesked i fråga om sådana merkostnader omfattas av rätten till ersättning.
Den avgörande frågan här är om en lokalt verksam försvarare bör kunna betraktas som en distansförsvarare om handläggningen av målet flyttas till en annan domstol efter förordnandet.
Syftet med ett förhandsbesked är att den misstänkte och den föreslagna försvararen ska kunna bedöma de ekonomiska förutsättningarna för uppdraget. Försvararen kan med ledning av beskedet avgöra om han eller hon är villig att ta på sig uppdraget. Den misstänkte och försvararen kan också avtala om kostnadsansvaret för sådant skäligt arvode avseende tidsspillan och utlägg som vid ett negativt förhandsbesked inte täcks av allmänna medel. Det finns i och för sig inget som hindrar att förhandsbesked begärs efter att försvararen förordnats. Enbart det förhållandet att försvararen avvaktar med att begära förhandsbesked tills denne blivit insatt i målet medför emellertid inte att det föreligger särskilda skäl att bevilja ersättning för merkostnader (se RH 2021:35). En försvarare kan inte heller frånträda sitt uppdrag av det skälet att domstolen meddelat ett negativt förhandsbesked. Fördelarna av en bibehållen förutsebarhet talar därför för att förhandsbesked ska begäras innan försvararen åtar sig förordnandet och att frågan om ansvaret för merkostnaderna som utgångspunkt ska vara fastställd när förordnandet skett (jfr prop. 2008/09:232 s. 24 och 32).
Mot bakgrund av vad som nu sagts anser hovrätten att frågan om en försvarare är att anse som en distansförsvarare eller inte ska avgöras utifrån förhållandena när förordnandet skedde. Det kan visserligen framstå som motiverat att göra avsteg från denna princip i de fall det redan vid förordnandet är uppenbart att målet kommer att överlämnas till en annan domstol och de åtgärder försvararen hinner vidta innan dess kan förväntas bli mycket begränsade. I sådana situationer föreligger också många gånger skäl att bifalla den misstänktes begäran om byte av försvarare. När det kommer till ersättningsfrågor av aktuellt slag, som dessutom är vanligt förekommande, bör principerna för rättstillämpningen dock utformas så att domstolarnas hantering underlättas (jfr NJA 2012 s. 914). Frågan om en försvarare är att anse som en distansförsvarare bör därför, utan undantag, avgöras utifrån förhållandena vid förordnandet.
J.H. har sin verksamhet i Stockholm och i samband med att han förordnades överlämnades målet till Södertörns tingsrätt. Det har därför inte funnits skäl för honom att inför förordnandet begära förhandsbesked i fråga om merkostnader. J.H. är därmed inte att anse som en distansförsvarare.
För resor som varit skäligen påkallade för att tillvarata huvudmannens rätt är J.H. därför berättigad till begärd ersättning för tidsspillan och utlägg.
Med ändring av tingsrättens beslut tillerkänner hovrätten J.H. ersättning av allmänna medel med ytterligare 29 123 kr. Av beloppet avser 15 703 kr tidsspillan, 7 595 kr utlägg och 5 825 kr mervärdesskatt. Denna kostnad ska staten stå för.