RH 2024:9

Sökord Penningtvättsbrott · Skattebrott · Förbrott · Preskription

Hovrätten har dömt för grova penningtvättsbrott när förbrotten i vissa fall utgjorts av delvis preskriberad skattebrottslighet som inte varit föremål för åtal.

Stockholms tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot R.A. för bl.a. grovt penningtvättsbrott enligt följande gärningsbeskrivning.

R.A. har på Sveavägen i Stockholm eller på annan plats i Sverige mellan den 24 april 2015 och den 12 oktober 2021 uppsåtligen tillsammans och i samförstånd eller samråd med annan/andra personer

a) vid 116 tillfällen omsatt sammanlagt knappt 3 000 000 kronor som härrör från brott eller brottslig verksamhet genom att låta annan/andra betala räkningar avseende R.A:s personliga utgifter och

b) vid åtta tillfällen medverkat till att lånehandlingar upprättas för skens skull och deltagit i transaktioner betecknade som lån genom att motta sammanlagt knappt 11 000 000 kronor.

R.A:s åtgärder (a-b ovan) har syftat till att dölja att pengarna härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheten för någon att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde. Åtgärderna har i vart fall otillbörligen främjat möjligheterna för någon att omsätta pengar som härrör från brott eller brottslig verksamhet.

R.A:s åtgärder (b ovan) har kunnat ge en skenbar förklaring till innehavet av egendomen/pengarna.

Brotten är grova då de avsett betydande värde, åtgärderna ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt, i större omfattning och under en längre tid. Brottsligheten är av särskilt farlig art då den skett på ett förslaget sätt och föregåtts av planering genom flera åtgärder - bland annat användning av konton som tillhör kontomålvakter och upprättande av handlingar för skens skull - som syftat till att dölja den bakomliggande brottsliga verksamheten och dölja annan allvarlig brottslighet.

Åklagaren väckte även åtal mot P.A. för bl.a. grovt penningtvättsbrott i enlighet med i stort sett samma gärningsbeskrivning som för R.A., dock med de skillnaderna att brottstiden sträckte sig mellan den 28 augusti 2015 och den 12 oktober 2021 samt att det under punkten a) rörde sig om 168 tillfällen och knappt 4 000 000 kr samt under punkten b) om fem tillfällen och drygt 5 500 000 kr.

Slutligen väckte åklagaren åtal mot S.L. för grovt penningtvättsbrott under perioden 24 april 2015 till 18 maj 2021 enligt följande gärningsbeskrivning.

S.L. har uppsåtligen vid 13 tillfällen medverkat till att lånehandlingar upprättas för skens skull, tillhandahållit bankkonton och medverkat i transaktioner betecknade som lån och vid tre tillfällen medverkat i transaktioner för att betala P.A:s personliga utgifter.

S.L:s åtgärder har avsett transaktioner om drygt 17 000 000 kronor och har syftat till att dölja att pengarna härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheten för någon att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde. Åtgärderna har i vart fall otillbörligen främjat möjligheterna för någon att omsätta pengar som härrör från brott eller brottslig verksamhet.

Åtgärderna har också kunnat ge en skenbar förklaring till innehavet av egendomen/pengarna.

Brotten är grova då de avsett betydande värden, åtgärderna ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt, i större omfattning och under en längre tid. Brottsligheten är av särskilt farlig art då den skett på ett förslaget sätt och föregåtts av planering genom flera åtgärder - bland annat upprättande av handlingar för skens skull - som syftar till att dölja den bakomliggande brottsliga verksamheten och dölja annan allvarlig brottslighet.

R.A., P.A. och S.L. förnekade brott men medgav att överföringar hade skett med de av åklagaren påstådda beloppen. De gjorde dock gällande att det varit fråga om verkliga lån och inte om skentransaktioner.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Bertil Sundin) dömde i deldom den 15 juli 2022 R.A., P.A. och S.L. för bl.a. grovt penningtvättsbrott. Vad gällde de påstådda lånen ansåg tingsrätten sammantaget visat att transaktionerna inte hade utgjort några verkliga lån samt att åtgärderna, med nedan angivna undantag, hade syftat till att dölja att pengarna kom från obeskattade medel. I fråga om förbrottsrekvisitet m.m. anförde tingsrätten följande.

DOMSKÄL

För att någon ska kunna dömas för en åtgärd innefattande penningtvättsbrott krävs det att åtgärden syftat till att dölja att pengarna härrör från brott eller brottslig verksamhet. Rekvisitet "härrör från brott" innebär att det handlande som lett till förmögenhetsökningen måste uppfylla rekvisiten i en brottsbeskrivning. Rekvisitet "brottslig verksamhet" är något vagare. Kravet på att verksamheten ska vara "brottslig" förutsätter inte kännedom om konkreta gärningar utan avser en viss typ av brottslighet som inte behöver vara närmare preciserad i fråga om omfattning eller detaljer. Åklagaren ska kunna peka på konkreta omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av en viss typ, t.ex. ekonomisk brottslighet eller narkotikabrottslighet. Samtidigt är det inte nödvändigt att styrka närmare detaljer eller uppgifter om verksamhetens omfattning eller inriktning. Däremot krävs det i båda fallen att det ska vara styrkt att egendomen härrör från brott eller brottslig verksamhet. (Prop. 2013/14:121 s. 109.)

Det förbrott som åklagaren har menat ligger till grund för penningtvättsbrotten i denna del är R.A:s och P.A:s skattebrott, innebärande att de lämnat felaktiga uppgifter om sin inkomst i sina deklarationer för inkomståren 2016-2020. R.A. begick det första skattebrottet den 14 juni 2017 och P.A. den 27 mars 2017. Det har inte uttryckligen påståtts att de begått skattebrott tidigare. Det har inte heller före dessa datum förekommit betalningar via målvaktskonton med pengar som härrör från olovlig försäljning av potensmedel. Tingsrätten anser mot denna bakgrund att det inte är styrkt att något förbrott eller brottslig verksamhet har förekommit tidigare än den 14 juni 2017 respektive den 27 mars 2017.

De första sex lånetransaktionerna har förekommit från den 24 april 2015 till och med den 26 juli 2016. Dessa transaktioner hamnar därför utanför den tid då något förbrott har förekommit. Transaktionerna därefter (nr 7-16) ligger alla inom den tid då förbrott förekommit. Tingsrätten anser därför att de första sex transaktionerna inte har utgjort penningtvättsbrott.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde R.A., P.A. och S.L. för grova penningtvättsbrott. Vad gällde transaktionerna kopplade till påstådda lån ogillades åtalet beträffande tre tillfällen vardera för R.A. och P.A. samt sex tillfällen för S.L. under 2015 och 2016. R.A. och P.A. dömdes även för grova skattebrott samt meddelades näringsförbud och påfördes skattetillägg. Påföljden bestämdes till fängelse för samtliga tre tilltalade, tre år och tio månader för R.A., två år och fyra månader för P.A. samt två år för S.L.

Svea hovrätt

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma R.A., P.A. och S.L. för grovt penningtvättsbrott även i de delar där tingsrätten hade ogillat åtalet. Åklagaren yrkade vidare straffskärpning m.m. Som ny bevisning i hovrätten åberopade åklagaren bl.a. Skatteverkets beräkningar av undandragen skatt för R.A. och P.A. för åren 2010-2015 samt beslut om efterbeskattning av dem för åren 2016-2020.

R.A., P.A. och S.L. yrkade bl.a. att hovrätten skulle frikänna dem.

Hovrätten (hovrättsråden Anna Erman och Åsa Andersson, tf. hovrättsassessorn Matilda Anell-Haase samt två nämndemän) meddelade dom den 23 oktober 2023. Hovrätten ändrade den överklagade domen bl.a. på det sättet att R.A., P.A. och S.L. dömdes för grovt penningtvättsbrott i de delar där tingsrätten hade ogillat åtalet, i stort sett i enlighet med åklagarens gärningspåståenden. Hovrätten anförde följande i fråga om penningtvättsbrotten kopplade till påstådda lån.

DOMSKÄL

Grovt penningtvättsbrott

Penningtvättsåtgärder, syfte och uppsåt

Även beträffande de uppgivna lånen från S.L./CPE Ltd till R.A. och P.A. för åren 2017-2021 (punkterna 7-16 i tabellen på s. 31 i den överklagade domen) ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning, med det tillägg angående förbrottsrekvisitet som görs i nästa avsnitt.

Eftersom bedömningen ovan innebär att penningtvättssyfte förelegat och varit täckt av uppsåt i samtliga fall är det fråga om brott mot 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott.

Tingsrätten har ogillat åtalet vad gäller de övriga uppgivna lånen - dvs. punkterna 1-6 i tabellen - med brottstider som sträcker sig från april 2015 till juli 2016 - på den grunden att förbrott inte är styrkt. Tingsrätten har bl.a. hänvisat till att det inte uttryckligen påståtts att skattebrott begåtts tidigare än i juni 2017 för R.A:s del och i mars 2017 för P.A:s del. Nu aktuella transaktioner skulle därmed ligga i tiden före fullbordade förbrott.

Vad gäller penningtvättsåtgärderna som sådana i den ogillade delen av åtalet anser hovrätten - av samma skäl som anförts av tingsrätten avseende de övriga uppgivna lånen - att det är styrkt att R.A., P.A. och S.L. vidtagit av åklagaren påstådda åtgärder som objektivt omfattas av 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott. Det är också styrkt att det funnits ett penningtvättssyfte med åtgärderna och att samtliga tilltalade haft uppsåt till den omständigheten. Vidare är styrkt att de haft uppsåt till penningtvättsåtgärderna som sådana och till att egendomen härrört från brott eller brottslig verksamhet (sistnämnda rekvisit behandlas närmare i nästa avsnitt). Vidare anser hovrätten - i likhet med vad tingsrätten kommit fram till beträffande de övriga transaktionerna - att S.L:s brott får anses vara begångna i Sverige eftersom betalningarna gjorts till mottagare här i landet.

Kravet på förbrott

När förbrottet till penningtvättsbrott utgörs av skattebrott krävs att effekten inträffat i tiden före penningtvättsåtgärden, dvs. att den skattskyldige efter för låg debitering av skatt har berikat sig med ett värde motsvarande den undandragna skatten (se prop. 2013/14:121 s. 111 och prop. 1998/99:19 s. 71).

Åklagaren har i hovrätten förtydligat att han gör gällande att R.A. och P.A. gjort sig skyldiga till skattebrott även avseende beskattningsåren 2010-2015 (med deklarationstidpunkter och därmed tänkta brottstider mellan 2011 och 2016), vilket alltså aldrig varit föremål för något åtal. Upplägget ska ha varit detsamma som för de åtalade skattebrotten. Åklagaren har hänvisat till att Sammanställningen (anm. en förteckning upprättad av S.L.) med dess fördelning av inkomster på R.A. och P.A. sträcker sig även över den nu aktuella tidsperioden. Därtill har åklagaren åberopat ny bevisning bl.a. i form av beräkningar från Skatteverket av undandragna belopp och skatteeffekt år för år. Av dessa handlingar framgår att Skatteverket grundat sina beräkningar på de belopp som enligt Sammanställningen ansamlats. Skatteverket har då kommit fram till att R.A. för beskattningsåren 2010-2015 haft en oredovisad inkomst uppgående till totalt drygt 16 000 000 kr, med en skatteeffekt om drygt 8 000 000 kr, samt att motsvarande belopp för P.A. uppgår till drygt 9 600 000 kr respektive 4 800 000 kr.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det är styrkt att det inte varit fråga om några verkliga lån utan endast om skenavtal. I det ligger att det inte varit S.L:s egna pengar som förts över till R.A. och P.A., utan att det handlat om delar av de medel som han ansamlat för deras räkning. Dessa medel har utgjort obeskattade inkomster, vilka förstås inte i sin helhet motsvarat undandragen skatt tillgänglig för penningtvätt. Av förarbetena till lagen om straff för penningtvättsbrott framgår att vinsten från skattebrott inte behöver kunna härledas till någon viss del av gärningsmannens förmögenhet utan utgör ett uppskattningsbart värde som kan bli föremål för penningtvätt (prop. 2013/14:121 s. 53). De beräkningar som Skatteverket gjort om skatteeffekten för åren 2010-2020 bör därför kunna ligga till grund för bedömningen av vilka belopp som år för år kunnat bli föremål för penningtvättsåtgärder. Det behöver med andra ord inte identifieras vilka delar av de ansamlade medlen som utgör den undandragna skatten, så länge den beloppsmässigt ryms inom vad som påstås ha tvättats. I det här fallet ska dock även beaktas att de åtalade skattebrotten - begångna mellan 2017 och 2021 - ingår bland de åberopade förbrotten även i den del av penningtvättsåtalet mot R.A. och P.A. som är kopplat till målvaktsbetalningarna.

När det gäller R.A. har i "lånedelen" två överföringar skett under perioden maj-juli 2015 (punkterna 1 och 2 i tabellen) om 800 000 kr respektive drygt 4 600 000 kr samt en överföring skett i juli 2016 (punkten 6) om 100 000 kr. Enligt Skatteverkets beräkning motsvarade den undandragna skatten vid deklarationstidpunkten i maj 2015 ett belopp om drygt 5 460 000 kr. Ett år senare motsvarade den ytterligare drygt 500 000 kr. Det nu sagda innebär att transaktionen i juli 2015 (punkten 2) nätt och jämnt täcks av den undandragna skatten vid den tidpunkten. Eftersom bedömningen bör göras med försiktighetsmarginal anser hovrätten att transaktionen i fråga inte bör anses utgöra penningtvätt av ett högre belopp än 4 200 000 kr. Däremot täcks transaktionerna i maj 2015 och juli 2016 med god marginal av vid respektive tidpunkt undandragna skattebelopp. Att skattebrott begångna 2011-2016 även vid en rubricering som grova brott är delvis preskriberade bör inte medföra att R.A. nu inte kan dömas för penningtvättsbrott i form av s.k. självtvätt, eftersom han vid en fällande dom för skattebrotten hade kunnat dömas för penningtvättsbrotten i konkurrens (se a. prop. s. 65).

När det gäller P.A. har två överföringar skett under perioden augusti-november 2015 (punkterna 3 och 4 i tabellen) om 300 000 kr respektive 4 400 000 kr samt en överföring i juli 2016 (punkten 5) om 100 000 kr. Enligt Skatteverkets beräkning motsvarade den undandragna skatten vid deklarationstidpunkten i maj 2015 ett belopp om drygt 4 000 000 kr. Ett år senare motsvarade den ytterligare drygt 700 000 kr. Mot den bakgrunden bör transaktionen i november 2015 (punkten 4) inte anses utgöra penningtvätt av ett högre belopp än försiktighetsvis beräknade 3 400 000 kr. Däremot täcks transaktionerna i augusti 2015 och juli 2016 gott och väl av de vid respektive tidpunkt undandragna skattebeloppen. Vad gäller delvis preskriberade förbrott hänvisas till vad som ovan sagts beträffande R.A.

Den bedömning som gjorts i frågan om förbrott till R.A:s och P.A:s penningtvättsåtgärder avseende de uppgivna lånen har relevans också för S.L. som har medverkat till samtliga överföringar. Att skattebrotten är delvis preskriberade utgör inte heller i hans fall något hinder mot att döma för penningtvättsbrott (se a. prop. s. 66).

Vad gäller de uppgivna lånen för år 2017-2021, dvs. punkterna 7-16 i tabellen, finner hovrätten att de överförda beloppen beloppsmässigt ryms inom skatteeffekten vid tidpunkten för respektive transaktion, avseende såväl R.A. som P.A. Bedömningen ska som sagt göras med beaktande av att skattebrotten även påstås ha utgjort en del av förbrotten vad gäller målvaktsbetalningarna av privata utgifter. Hänsyn får dock också tas till den större totala skatteeffekt som åklagaren numera visat genom den nya bevisning som lagts fram.

Sammanfattningsvis finner hovrätten det styrkt att penningtvättsåtgärderna avsett pengar eller annan egendom som härrört från brott eller brottslig verksamhet - med ovan nämnda beloppsmässiga inskränkning beträffande de uppgivna lånen under punkterna 2 och 4 i tabellen.

Påföljd och näringsförbud

I fråga om näringsförbud gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort vare sig av åtgärden som sådan eller i fråga om tillfälligt näringsförbud.

De brott som R.A. och P.A. döms för har ingått som led i en brottslighet som utövats systematiskt, i större omfattning och under en längre tid. Dessa omständigheter kan vad gäller skattebrotten inte anses tillräckligt beaktade genom rubriceringen av brotten som grova utan bör också tillmätas betydelse vid bedömningen av straffvärdet. Med hänsyn till det och till att R.A. och P.A. nu döms för ytterligare brott anser hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten närmar sig fem års fängelse för R.A. och något överstiger tre års fängelse för P.A. På av tingsrätten anförda skäl ska påföljden bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen bör dock i något högre grad än vid tingsrätten beaktas att båda två vid sidan av påföljden också drabbas av skattetillägg och näringsförbud samt att de suttit häktade med restriktioner i drygt åtta månader. Fängelsestraffets längd kan därför bestämmas till fyra år och tre månader för R.A. respektive till två år och nio månader för P.A.

Även S.L. döms nu för ytterligare brott och enligt hovrättens uppfattning motsvarar straffvärdet i hans fall fängelse i två år och sex månader. Påföljden ska på av tingsrätten anförda skäl bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen bör S.L:s höga ålder beaktas, men däremot inte den omständigheten att ett reseförbud gällt under två månaders tid. Straffets längd kan mot den bakgrunden bestämmas till två år och tre månader.

Tingsrättens dom ska i denna del ändras i enlighet med vad som nu sagts.

DOMSLUT

Hovrätten dömde R.A., P.A. och S.L. för grovt penningtvättsbrott i samtliga delar av åtalet, dock med viss beloppsmässig inskränkning. Hovrätten skärpte också fängelsestraffens längd till fyra år och tre månader för R.A., två år och nio månader för P.A. samt två år och tre månader för S.L.