RH 2025:14

Sökord Varselavgift

Varselavgift enligt lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Ett bemanningsföretag som har varit skyldigt att varsla Arbetsförmedlingen om en driftsinskränkning har inte ansetts kunna förutse de omständigheter som driftsinskränkningen berott på. Bestämmelsen i 4 § samma lag om undantag från föreskrivna varseltider har därför varit tillämplig och Arbetsförmedlingens talan om varselavgift har ogillats.

Staten genom Arbetsförmedlingen (Arbetsförmedlingen) väckte talan mot Randstad AB (Randstad), ett bemanningsföretag, och yrkade att bolaget skulle betala en varselavgift om 12 800 kr. Arbetsförmedlingen gjorde gällande att Randstad uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att varsla Arbetsförmedlingen om en driftsinskränkning som kan medföra uppsägning inom den tid som följer av lag.

Randstad medgav Arbetsförmedlingens talan men anförde att bolaget inte hade kunnat förutse de omständigheter som låg till grund för driftinskränkningen.

Tingsrätten (rådmannen Ulrika Stenström) anförde i dom den 23 februari 2024 följande.

Enligt 1 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) ska en arbetsgivare som avser att genomföra en driftsinskränkning enligt 2 § skriftligen varsla Arbetsförmedlingen om minst fem arbetstagare berörs av driftsinskränkningen.

Varsel om sådan driftsinskränkning ska enligt 2 § främjandelagen lämnas senast två månader före driftsinskränkningen om högst 25 arbetstagare berörs av uppsägning. Har arbetsgivaren inte kunnat förutse de omständigheter som driftsinskränkningen beror på så lång tid i förväg som anges i 2 § ska varsel i stället lämnas så snart som möjligt, dock aldrig senare än en månad före driftsinskränkningen. Det följer av 4 § främjandelagen.

I 17 § främjandelagen anges att en arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om en driftsinskränkning enligt ovan kan åläggas att utge en särskild varselavgift till staten.

Randstad har gått med på att betala det yrkade beloppet. Eftersom målet är indispositivt ska tingsrätten dock ändå göra en prövning av de yrkanden som har framställts i målet (NJA 2017 s. 149).

Den första frågan som tingsrätten har att pröva är därför om varselavgift ska utgå.

Det är klarlagt att sammanlagt 16 arbetstagare berördes av den aktuella driftsinskränkningen. Randstad har således haft en skyldighet att skriftligen varsla Arbetsförmedlingen senast två månader före driftsinskränkningen. Driftsinskränkningen inträffade den 21 augusti 2022, när den första av de varslade personernas anställning upphörde. Anmälan om varsel skulle därmed ha gjorts senast den 21 juni 2022. Eftersom Randstad inte inkommit med anmälan om varsel förrän den 12 juli 2022 är utgångspunkten att varselavgift ska utgå.

Randstad har som förklaring till den korta varseltiden uppgett att bolaget anmält varsel till Arbetsförmedlingen så snart det blev känt att bolaget riskerade en övertalighet av arbetstagare samt att bolaget inte kunnat förutse de omständigheter som driftsinskränkningen berodde på.

Bestämmelsen i 4 § främjandelagen tar sikte på omständigheter som legat utanför arbetsgivarens kontroll och som inte kunnat förutses av denne. Det rör sig med andra ord om så kallade force majeure-situationer (prop. Nr 129 år 1973 s. 292). Tingsrätten anser inte att det Randstad anfört är tillräckligt för att det ska anses föreligga några sådana omständigheter som ligger utanför bolagets kontroll och som innebär att bolaget inte två månader i förväg kunnat förutse de omständigheter som driftsinskränkningen berott på. Tingsrätten finner därmed att Randstads underlåtenhet i vart fall har utgjort grov oaktsamhet.

Av det anförda framgår att det finns förutsättningar att ålägga Randstad varselavgift.

Den andra frågan tingsrätten har att ta ställning till är varselavgiftens storlek. Varselavgiften ska beräknas avseende 16 arbetstagare. Anmälan om varsel skulle ha gjorts senast den 21 juni 2022. Anmälan om varsel inkom dock till Arbetsförmedlingen först den 12 juli 2022, vilket innebär att varsel försummades under fyra påbörjade veckor. Varselavgiften ska således beräknas på fyra veckor. Beträffande varselavgiftens storlek anser tingsrätten i enlighet med det som staten har anfört att ett skäligt belopp mot bakgrund av omständigheterna i målet är 200 kr per vecka och arbetstagare. Varselavgiften bör således fastställas till det belopp som staten har yrkat.

Randstad AB ska till staten betala varselavgift om sammanlagt 12 800 kr.

Randstad överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla Arbetsförmedlingens talan om varselavgift.

Arbetsförmedlingen motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsrådet Henrik Matz, referent, samt f.d. hovrättsråden Ulla Bergendal och Hans Cappelen-Smith) anförde i dom den 24 januari 2025 följande.

Hovrätten finner, liksom tingsrätten, att det som utgångspunkt har ålegat Randstad att varsla Arbetsförmedlingen inom två månader från den i målet aktuella driftsinskränkningen enligt 2 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).

Vad gäller frågan om undantagsbestämmelsen i 4 § i nämnda lag är tillämplig gör dock hovrätten följande bedömning. Av 4 § främjandelagen framgår att om arbetsgivaren inte har kunnat förutse de omständigheter som driftsinskränkningen beror på så lång tid i förväg som anges i 2 § ska denne lämna varsel så snart som möjligt, dock aldrig senare än en månad före driftsinskränkningen. Av förarbetena framgår att bestämmelsen tar sikte på omständigheter som legat utanför arbetsgivarens kontroll och därför inte tidigare varit kända för eller kunnat förutses av denne. Som exempel anges situationen att säsongen börjar senare eller slutar tidigare än som kunnat beräknas, att en underleverantör helt plötsligt eller oväntat blir utan beställningar, att råvarutillförsel uteblir av olika anledningar eller att en kundorder hastigt annulleras. Det rör sig med andra ord om force majeure-situationer, se prop. 1973:129 s. 292.

Det övergripande syftet med skyldigheten att i god tid varsla Arbetsförmedlingen om en driftsinskränkning är att ansvariga myndigheter ska ges möjlighet att bistå de arbetstagare som kan förlora sina anställningar och sätta in de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan behövas. Varselavgiften är en påföljd som syftar till att skyldigheten ska fullgöras (se NJA 2017 s. 149 med där angivna hänvisningar). Ett annat skäl som anförts vid lagens tillkomst är att arbetsgivarna genom rättsligt sanktionerade regler om varsel vid planerade driftsinskränkningar förmås att planera sin verksamhet för längre tid än som många gånger förut skett (se NJA 1985 s. 3 och SOU 1973:7 s. 253).

Det är utrett att Randstad den 12 juli 2022 fick information från kunden om den kommande arbetsbristen och att bolaget samma dag lämnade varsel till Arbetsförmedlingen om detta. Det är vidare utrett att de första anställningarna skulle upphöra den 21 augusti 2022. Randstad fick således kännedom om driftsinskränkningen först en dryg månad innan den inträffade. Omständigheterna som driftsinskränkningen berodde på bör betraktas på samma sätt som när en kundorder hastigt annulleras eller när en underleverantör helt plötsligt eller oväntat blir utan beställningar.

Arbetsförmedlingen har gjort gällande att Randstad hade kunnat påverka och förutse den omständighet som ledde till driftsinskränkningen genom att reglera den uppkomna situationen i sitt avtal med kunden. Det finns mot bakgrund av vad som sagts ovan om syftet med varselskyldigheten i och för sig skäl att kräva av arbetsgivare att de i den utsträckning de kan planerar för vilket förväntat behov de har av arbetskraft. Det finns dock enligt hovrättens mening inte stöd för den tolkning som Arbetsförmedlingen gör vare sig i förarbeten eller rättspraxis.

Mot denna bakgrund finner hovrätten att omständigheterna i det aktuella fallet har varit utanför Randstads kontroll och att situationen därmed varit sådan att 4 § främjandelagen är tillämplig. Det är utrett att Randstad lämnade varsel så snart bolaget fick kännedom och driftsinskränkningen, vilket var drygt en månad innan de första anställningarna skulle upphöra. Randstad har således lämnat varsel i tid. Någon grund för att ålägga bolaget en skyldighet att betala varselavgift föreligger därmed inte. Överklagandet ska därför bifallas och käromålet ogillas.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten ogillar käromålet.