RH 2025:15
Sökord Tredskodom · Rättegångsfel · Delgivning · Kognitiv nedsättning
Tingsrätten har meddelat tredskodom mot en person som delgetts stämning genom att personal på ett demensboende läste upp handlingarna för honom. På grund av svarandens kognitiva nedsättning har delgivning skett på ett sådant olämpligt sätt att han inte kan anses ha blivit rätteligen stämd. Tredskodomen har undanröjts och målet återförvisats till tingsrätten för fortsatt behandling.
Alektum Group AB (i fortsättningen Alektum Group) inkom i januari 2024 med ansökan om stämning mot M.A. avseende en obetald kontokredit. I ansökan yrkade Alektum Group ersättning för sina rättegångskostnader med ett belopp som senare skulle anges. I händelse av tredskodom bestämdes yrkandet om ersättning för rättegångskostnader, under förutsättning att inget ytterligare arbete erfordrades i målet, till bland annat 4 545 kr avseende ombudsarvode.
Tingsrätten utfärdade stämning. Under målets handläggning inkom upplysningar från Hjo kommun om att M.A. var sjuk och bodde på ett demensboende. Vidare upplystes att det pågick ett förfarande om att förordna en god man för honom. På uppmaning av tingsrätten läste M.A:s kontaktperson på boendet upp stämningsansökan och tingsrättens övriga handlingar för honom, vilket en socialsekreterare på kommunen informerade tingsrätten om. I och med denna upplysning antecknade tingsrätten att M.A. var delgiven stämning. M.A. undertecknade inget mottagningsbevis.
Tingsrätten underrättade Alektum Group om de delgivningsförsök som pågick gentemot svaranden. I december 2024 inkom Alektum Group med en skrivelse i vilken tingsrätten upplystes om att bolaget hade överlåtit sin fordran till Alektum Capital AB (i fortsättningen Alektum Capital) som inträdde som kärande i målet. Tingsrätten förelade Alektum Capital att inkomma med en ny fullmakt. Alektum Capital hänvisade till en sedan tidigare deponerad rättegångsfullmakt hos tingsrätten.
M.A. avgav inte svaromål inom föreskriven tid.
Tingsrätten (rådmannen Liselotte Johansson) anförde i tredskodom den 18 februari 2025 bland annat följande.
M.A. har inte svarat. Det finns därför förutsättningar att meddela en tredskodom i enlighet med vad Alektum Capital AB begärt.
M.A. ska till Alektum Capital AB utge ersättning för rättegångskostnader med ett belopp om 4 545 kr jämte ränta från den 18 februari 2025. Beloppet avser ombudsarvode.
Alektum Capital överklagade tingsrättens tredskodom och yrkade att hovrätten i första hand skulle förplikta M.A. att utge ytterligare ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och i andra hand att frågan om rättegångskostnader skulle återförvisas till tingsrätten för erforderlig handläggning. Som grund anförde Alektum Capital att ytterligare arbete hade krävts i målet efter att stämningsansökan hade getts in, varför tingsrätten hade varit skyldig att bereda Alektum Capital tillfälle att precisera sitt yrkande om rättegångskostnader.
Hovrätten förelade parterna att yttra sig över frågan om målet i dess helhet skulle återförvisas till tingsrätten, bland annat på den grunden att det rådde tveksamhet om M.A. kunde anses ha delgetts stämning korrekt. Alektum Capital överlämnade frågan om återförvisning till hovrätten. M.A. hördes inte av.
Hovrätten (hovrättslagmannen Niklas Rundberg, hovrättsrådet Maud Olander Blom och tf. hovrättsassessorn Roland Johansson, referent) anförde i beslut den 3 juni 2025 följande.
Av 50 kap. 26 § rättegångsbalken framgår att hovrätten, även utan yrkande, ska undanröja tingsrättens dom om domvilla som sägs i 59 kap. 1 § första stycket 1–3 samma balk har förekommit vid tingsrätten. Undanröjandet får avse domen i dess helhet eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även en del av domen som inte överklagats, ska hovrätten med hänsyn till omständigheterna pröva om denna del ska undanröjas. Exempel på sådan domvilla som ska föranleda ett undanröjande är att domen getts mot någon som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet (se 59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken).
Tingsrätten har beslutat att delge M.A. stämning genom s.k. vanlig delgivning. Sådan delgivning sker genom att handlingen som ska delges skickas eller lämnas till delgivningsmottagaren, och delgivning anses genomförd när den som är mottagare har tagit emot handlingen (se 16 och 18 §§ delgivningslagen, 2010:1932). Det vanligaste sättet att få bevis om att handlingen har kommit delgivningsmottagaren till handa är att han eller hon bekräftar mottagandet, till exempel genom att underteckna ett mottagningsbevis eller delgivningskvitto och återsända det. Lagtexten lämnar emellertid också utrymme för att mottagandet bevisas på annat sätt än genom en bekräftelse från delgivningsmottagaren. Exempelvis kan delgivningsmottagaren ha tagit emot en handling som lämnats med bud men vägrat att bekräfta mottagandet genom att underteckna ett mottagningsbevis. (Se prop. 2009/10:237 s. 239.) Bestämmelsen i 6 § delgivningsförordningen (2011:154), som anger att delgivningsmottagaren ska bekräfta att han eller hon har mottagit den handling som delges, är alltså enbart en praktisk föreskrift och inte ett formkrav (se Hovrätten för Västra Sveriges dom den 21 december 2015 i mål nr T 2311-15).
Det innebär att det som utgångspunkt saknar betydelse på vilket sätt delgivningsmottagaren har fått handlingen. Avgörande är i stället om det går att visa att mottagaren rent faktiskt har fått del av den. Vid denna bedömning råder fri bevisprövning. Att M.A. delgavs stämning genom att personal på hans boende läste upp innehållet i tingsrättens handlingar och därefter överlämnade dem till honom utan att han undertecknade något mottagningsbevis utesluter således i och för sig inte att han kan anses ha delgetts handlingarna. Inte heller innebär nödvändigtvis den omständigheten att tingsrätten informerades om överlämnandet av en socialsekreterare, som naturligtvis inte är behörig att utan fullmakt bekräfta mottagandet på M.A:s vägnar, att han inte ska anses delgiven. I det avseendet räcker det att bevisningen med tillräcklig styrka visar att M.A. faktiskt tog emot handlingarna.
Av 4 § andra stycket delgivningslagen framgår emellertid att delgivning inte får ske på ett sätt som är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet. Med det avses inte bara valet av delgivningssätt, utan även själva utförandet av delgivningen (se Andersson och Synnergren, Delgivningslagstiftningen: En kommentar, 3 uppl. 2022, s. 31). Det har i såväl praxis som i förarbetena ansetts att delgivning med andra delgivningsformer skett på ett olämpligt sätt när mottagaren på grund av berusning, sjukdom eller annat liknande förhållande har varit oförmögen att ta till sig innehållet i de handlingar som ska delges (se RH 2016:60 i fråga om förenklad delgivning, prop. 2009/10:237 s. 126 för muntlig delgivning och prop. 2021/22:279 s. 50 för tillgänglighetsdelgivning). Enligt hovrätten finns det goda skäl att inta samma hållning i förhållande till vanlig delgivning, när utredningen klart visar att själva ändamålet med delgivningen annars skulle gå förlorat på grund av mottagarens sjukdomstillstånd.
Tingsrätten har tidigt under målets handläggning fått tillförlitliga uppgifter om att M.A. har en sådan kognitiv nedsättning som medför att det är högst tveksamt om han över huvud taget har förmåga att ta till sig innebörden av handlingarna, än mindre att bevaka sin rätt gentemot käranden. Tingsrätten borde därför ha förordnat en god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken åt M.A., med uppdrag att bevaka hans rätt i den aktuella tvisten. Att – i ett dispositivt tvistemål som detta – underlåta att utse en god man och i stället låta personal på hans boende läsa upp och överlämna handlingarna innebär därför att delgivning har skett på ett sådant olämpligt sätt att M.A. inte kan anses ha blivit rätteligen stämd. Då han inte heller har fört talan i målet har domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Tingsrättens tredskodom ska därmed undanröjas i sin helhet och målet återförvisas till tingsrätten för ny behandling.
Hovrätten undanröjer tingsrättens tredskodom i dess helhet och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling.