RH 2025:20

Sökord Svensk domsrätt · Konkursjurisdiktion · Särkonkurs · Förmögenhetsforum

Fråga om svensk domsrätt grundad på 10 kap. 3 § rättegångsbalken vid en egen ansökan om särkonkurs.

Mirror Trading Internationell (Pty) Ltd, in liquidations (fortsättningsvis Bolaget) ansökte vid Stockholms tingsrätt om att Bolaget skulle försättas i särkonkurs i Sverige. Bolaget uppgav följande som grund för att svensk domstol hade behörighet att inleda ett särkonkursförfarande. Bolaget har efter beslut av sydafrikansk domstol trätt i likvidation, vilket motsvarar en svensk konkurs. Ett antal förvaltare har utsetts och deras utredning visar att Bolaget bedrivit en olaglig pyramidspelsliknande investeringsverksamhet. Förvaltarnas utredning har påvisat att ett betydande antal så kallade investerare med hemvist i Sverige mottagit betydande belopp inom ramen för den olagliga verksamheten. Kravbrev har skickats till ett tjugotal svenska investerare och krav mot ytterligare svenska investerare föreligger. Bolaget har således avsevärda tillgångar i Sverige och därmed föreligger svensk domsrätt.

Tingsrätten (rådmannen Klas Lohmander) meddelade den 14 augusti 2024 följande beslut.

I förevarande situation saknas lagfästa domsrättsregler att tillgå för bestämmande av domsrättsfrågan. Vägledning får därför med viss försiktighet sökas i de svenska interna forumreglerna. Enligt forumregeln i 2 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) ska konkursansökan göras vid den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Bestämmelsen hänvisar till bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken.

Bolaget har i förevarande ansökan anfört att domsrätt föreligger på den grunden att Bolaget har avsevärda tillgångar i Sverige i form av fordringar mot gäldenärer med svensk hemvist. Denna omständighet kan emellertid inte självständigt grunda svensk domstols behörighet. Det faktum att svensk domstol eventuellt skulle vara behörig att pröva en av Bolaget väckt civilrättslig talan mot här i landet belägna gäldenärer medför enligt tingsrätten inte rätt för svensk domstol att efter egen ansökan försätta Bolaget i konkurs här i syfte att driva in nämnda fordringar. Såvitt framkommit är svensk domstol inte heller på någon annan grund behörig att pröva Bolagets ansökan, varför den ska avvisas.

Tingsrätten avvisar konkursansökan.

Sedan Bolaget överklagat tingsrättens beslut till hovrätten, som inte meddelade prövningstillstånd, beslutade Högsta domstolen efter överklagande dit att meddela prövningstillstånd i hovrätten – – –.

Bolaget har sedan målet återförvisats till hovrätten kompletterat sitt överklagande med ett rättsutlåtande.

Hovrätten (hovrättsråden Anne Mellqvist, Viktoria Thörnqvist, referent, och Freddy Larsson) anförde i beslut den 21 oktober 2025 följande.

I 2 kap. 1 § konkurslagen anges att en ansökan om konkurs ska göras till den tingsrätt där gäldenären svarar i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Forumbestämmelserna för tvistemål finns i 10 kap. rättegångsbalken och utgår som huvudregel från att laga domstol är där svaranden (här konkursgäldenären) har sin hemvist. Om konkursgäldenären saknar hemvist i Sverige men har hemvist i en medlemsstat inom Europeiska unionen finns bestämmelser om territoriella insolvensförfaranden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (insolvensförordningen). I brist på uttryckliga bestämmelser om svensk domsrätt vid ett konkursförfarande av internationell karaktär där konkursgäldenären saknar hemvist i en medlemsstat får forumbestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken tillämpas analogt (se RH 1990:96).

Enligt 10 kap. 3 § rättegångsbalken kan vid tvist om betalningsskyldighet mot någon som saknar hemvist i Sverige denne sökas där honom tillhörig egendom finns, s.k. förmögenhetsforum. Om fordran inte utgör ett löpande skuldebrev anses fordran finnas där fordringsgäldenären har sitt hemvist. I en särkonkurs, där konkursgäldenärens anknytning till Sverige inte utgörs av hemvist utan av något svagare anknytningsfaktum, kan svensk domsrätt grundas på att konkursgäldenären har egendom i Sverige (se NJA 1915 s. 561 och NJA 1922 s. 318 samt Ds 2007:6 Internationell insolvens – en diskussionspromemoria, s. 41 f.).

Det ankommer på sökanden att styrka existensen av en fordran som åberopas som grund för svensk domsrätt och motsatsvis ankommer det på svaranden att styrka om aktuell fordran är utan värde och därmed inte kan grunda svensk domsrätt (se NJA 1998 s. 361 och NJA 2010 s. 734).

Hovrätten gör följande bedömning. Det är utrett att Bolaget har hemvist i Sydafrika och att insolvensförordningen därmed inte är tillämplig. Frågan om svensk domsrätt föreligger får därmed avgöras genom en analog tillämpning av forumbestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, och i förekommande fall 3 §. Avgörande för att svensk domsrätt ska föreligga är således om Bolaget har egendom i Sverige, i detta fall genom fordringar.

Av handlingarna som getts in av Bolagets likvidatorer framgår att domstol i Sydafrika bedömt att Bolagets verksamhet var olaglig och att personer med hemvist i Sverige på illegitimt sätt mottagit betydande belopp. Vidare har getts in exempel på de kravbrev i vilka det framgår att krav på höga belopp har riktats mot fordringsgäldenärer i Sverige. I vart fall en av dessa fordringsgäldenärer har hemvist i Stockholm. Bolaget har härigenom i tillräcklig grad förmått visa att Bolaget genom dessa fordringar har viss anknytning till Sverige.

Enligt hovrättens bedömning är tingsrätten därmed behörig att handlägga Bolagets konkursansökan. Eftersom tingsrätten endast prövat och direkt avvisat konkursansökan på formell grund ska målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Hovrätten undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling.