RH 2025:22

Sökord Medlare · Ersättning · Verkställighetsärende · Timkostnadsnorm

Vid ersättning för medlingsuppdrag i verkställighetsärenden enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken ska timkostnadsnormen inom rättshjälpsområdet tjäna som utgångspunkt. Timkostnadsnormen bör emellertid kunna frångås när det finns skäl till det på grund av uppdragets art och omfattning, tidsåtgången för uppdragets utförande eller uppdragets svårighetsgrad.

Advokaten J.W. förordnades som medlare enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken. När uppdraget var slutfört begärde J.W. ersättning med en timersättning som översteg timkostnadsnormen.

Tingsrätten (tingsfiskalen Anton Okic) anförde i beslut den 3 september 2025 följande.

Tingsrätten anser att antalet arbetstimmar framstår som skäligt med hänsyn till ärendet omfattning och karaktär. Det är dock inte befogat med en ersättning per timme som överstiger timkostnadsnormen. Ersättningen bestäms därför i enlighet med timkostnadsnormen.

J.W. får ersättning av staten med 60 764 kr, varav 48 611 kr avser arbete och 12 153 kr avser mervärdesskatt.

J.W. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes ersättningsanspråk vid tingsrätten, i andra hand tillerkänna henne ett timarvode överstigande timkostnadsnormen.

Justitiekanslern yttrade sig och angav i huvudsak att timkostnadsnormen ska vara utgångspunkt vid bedömningen av vad som är skälig ersättning för medlingsuppdrag. Frågan om det enskilda ärendets karaktär var sådant att det var påkallat att frångå timkostnadsnormen överlämnades till hovrättens bedömning.

Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist, hovrättsrådet Jonas Silfverberg och tf. hovrättsassessorn Joel Fingal) anförde i beslut den 24 oktober 2025 följande.

Kostnader för ett medlingsuppdrag i verkställighetsärenden ska betalas av allmänna medel (21 kap. 13 § andra stycket föräldrabalken), men lagstiftaren har inte gett några närmare anvisningar kring hur den ersättningen ska bestämmas. För medlare som utsetts enligt 6 kap. 18 a § tredje stycket föräldrabalken gäller dock att medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. I förarbetena till den bestämmelsen anges att skälig ersättning måste bedömas utifrån faktorer som uppdragets art och omfattning, tidsåtgången för uppdragets utförande och uppdragets svårighetsgrad (prop. 2005/06:99 s. 91).

Hovrätten anser att de angivna faktorerna bör ha betydelse även när det gäller ersättning till medlare i verkställighetsärenden och att rättshjälpstaxans timkostnadsnorm ska utgöra utgångspunkt när ersättning till medlare bestäms. Timkostnadsnormen bör emellertid kunna frångås när det finns skäl för det.

Även med beaktande av att J.W. utfört arbetet under sommaren och till viss begränsad del under helger har det inte framkommit skäl att frångå timkostnadsnormen. Hovrätten avslår därför överklagandet.

Hovrätten avslår överklagandet.