RH 2025:3
Sökord Skäligt rådrum · Rättegångsfel · Återförvisning
Delgivning med den tilltalade av kallelse dagen före en huvudförhandling har ansetts innebära att den tilltalade inte har fått skäligt rådrum för förberedelse inför och inställelse till förhandlingen. Det har därför förekommit ett rättegångsfel vid tingsrätten då målet avgjorts i den tilltalades utevaro. Hovrätten har undanröjt tingsrättens dom och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten att B.H. skulle dömas för brott mot lagen om förbud mot knivar och andra farliga föremål. B.H. bestred ansvar. Tingsrätten delgav B.H. stämningsansökan den 15 augusti 2024 genom tillgänglighetsdelgivning och kallelse till huvudförhandling den 18 september 2024 genom förenklad delgivning per e-post. Tingsrätten beslutade att avgöra målet utan hinder av att B.H. inte var närvarande vid huvudförhandlingen den 19 september 2024.
Tingsrätten dömde i dom den 19 september 2024 B.H. för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
B.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle undanröja domen och återförvisa målet till tingsrätten för ny prövning. Till stöd för sin talan anförde B.H. följande. Tingsrätten gjorde fel som avgjorde målet i hennes utevaro. Minuterna före förhandlingen förhördes hon av polis i sin bostad och hon trodde att förhöret rörde samma händelse som åtalet avsåg. Hon hade därför haft laga förfall för sin utevaro. Genom att delges kallelsen dagen före huvudförhandlingen fråntogs hon i realiteten möjligheten att förbereda sig inför förhandlingen. Hon har inte heller haft en reell möjlighet att kontakta tingsrätten för det fall hon haft förhinder då delgivningen skett så pass nära inpå förhandlingen. Bristerna i samband med delgivningen bör leda till att målet återförvisas. I vart fall bör den omständigheten, i kombination med vad som tidigare anförts om missuppfattningen angående polisförhöret, medföra att målet återförvisas.
Åklagaren anförde att det B.H. framfört inte utgjorde laga förfall och att det därmed inte fanns grund för att återförvisa målet. Att B.H. den 18 september 2024 blev delgiven kallelse till tingsrättens förhandling den 19 september 2024 borde enligt åklagaren inte heller ses som skäl för återförvisning.
Hovrätten (hovrättsråden Jonas Brodin och Lisa Hedlund samt tf. hovrättsassessorn Sanna Nilsson Mulk, referent) anförde i beslut den 29 januari 2025 följande.
Av 32 kap. 1 § rättegångsbalken följer att det ankommer på rätten att se till att den som kallas till att inställa sig vid huvudförhandling får skäligt rådrum för detta. Den som kallas bör ha tid inte bara för själva inställelsen utan även för att i övrigt förbereda sig inför sammanträdet, t. ex. genom samråd med biträde. Att parter och andra erhåller skäligt rådrum är en förutsättning för att rättegången ska anses ha varit i överensstämmelse med artikel 6.1 i Europakonventionen.
I förarbetena anges att det ankommer på rätten att tillse att delgivning sker vid sådan tidpunkt att den som ska inställa sig får en skälig tidsfrist. Samtidigt betonas betydelsen av att sammanträdet inte fördröjs i onödan. Frågan om vad som ska anses vara skäligt rådrum för en kallelse måste bedömas från fall till fall efter sakens mer eller mindre brådskande och invecklade natur (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 2024-12-23, version 97, JUNO, kommentaren till 32 kap. 1 §). Vad som ska anses vara skäligt rådrum är beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, t. ex. den tid som går åt för att ta sig till förhandling och vederbörandes behov av att förbereda sig, kanske genom att träffa advokat. Ofta torde dock en eller två dagar vara en alltför kort tidsfrist (se SvJT 1977 s. 58).
B.H. delgavs kallelse den 18 september 2024 till förhandling vid tingsrätten följande dag. B.H. inställde sig inte personligen vid huvudförhandlingen. Tingsrätten företog målet till avgörande utan hinder av hennes utevaro och avkunnade dom samma dag. Åtalet vid tingsrätten avsåg brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. B.H. har bestritt ansvar för brott och invänt att innehavet varit befogat. Med hänsyn till den tilltalades inställning i målet samt då det inte framkommit att saken varit av brådskande karaktär bedömer hovrätten att förhållandena varit sådana att B.H. inte kan anses ha fått skäligt rådrum för sin inställelse. Tingsrätten borde därför ha satt ut en ny tid för huvudförhandling (32 kap. 4 § rättegångsbalken).
Att tingsrätten höll huvudförhandling trots att hinder för detta förelåg utgör rättegångsfel. Felet kan antas ha inverkat på målets utgång och det kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Domen ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning (51 kap. 28 och 29 §§ rättegångsbalken).
Hovrätten undanröjer tingsrättens dom – – – och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Tf. hovrättsassessorn Sanna Nilsson Mulk var skiljaktig och anförde följande.
Av tingsrättens akt framgår att målet handlagts enligt rutinerna för snabbare lagföring. Vidare framgår att B.H. varit aktiv i processen, fått en försvarare förordnad för sig och haft kontakt med tingsrätten per telefon. Huvudförhandling hölls vid det tredje tillfället som B.H. hade kallats till och delgivning av kallelse hade skett till av henne uppgiven e-postadress. Det framgår inte av tingsrättens anteckningar att någon invänt att det skulle förelegat hinder mot huvudförhandling den 19 september 2024, eller att B.H. skulle ha anmält förhinder.
I Högsta domstolens beslut den 5 februari 2002 i mål Ö 388-01 hade delgivning av kallelse och stämningsansökan skett dagen före huvudförhandling. Målet ropades på kl. 10.15 trots att den tilltalade hade ringt till tingsrätten kl. 8 samma dag och anmält förhinder. Högsta domstolen ansåg att den tilltalade inte hade fått skäligt rådrum för förberedelse eller inställelse till huvudförhandling.
Sett i ljuset av lagstiftarens intention med reglerna om snabbare lagföring i brottmål (se prop. 2021/22:279), att stämningsansökan delgavs den 7 augusti 2024, att B.H. delgetts kallelse till flera huvudförhandlingstillfällen per e-post, att offentlig försvarare varit förordnad under en månads tid före huvudförhandlingen samt att målet ropades på kl. 13.15 dagen efter delgivning av kallelse, anser jag att B.H. måste anses ha haft skäligt rådrum för såväl förberedelse inför som inställelse till huvudförhandling. Till skillnad från majoriteten anser jag alltså att det inte begåtts något rättegångsfel när tingsrätten beslutade att ta målet till avgörande utan hinder av att B.H. inte var närvarande vid huvudförhandlingen. Jag anser därutöver att B.H. inte visat laga förfall för sin utevaro.