RH 2025:33

Sökord God mans behörighet · Godmanskap · Särskild förvaltning

En god man enligt föräldrabalken har inte ansetts behörig att ansöka om försäljning av huvudmannens fastigheter när dessa stått under särskild förvaltning av en annan person.

L.K. ansökte i tingsrätten, i egenskap av god man för J.E., om att J.E:s andelar i vissa fastigheter skulle säljas på offentlig auktion enligt lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.

J.E:s anhöriga, Ö.E. och M.E., yrkade att ansökan skulle avvisas med hänvisning till att J.E. hade mottagit fastigheterna genom testamente med villkor om att hans andelar skulle vara satta under särskild förvaltning, med M.E. som särskild förvaltare.

Tingsrätten (lagmannen Johan Rosén) anförde i beslut den 3 februari 2025 följande.

Tingsrätten inleder med att konstatera att det av handlingarna i ärendet framgår att J.E:s del av fastigheterna står under särskild förvaltning och att J.E:s syster M.E. är utsedd till särskild förvaltare.

Enligt 12 kap. 2 § föräldrabalken ska gode män, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning.

Mot bakgrund av ovanstående finner tingsrätten att L.K. inte är behörig att ansöka om försäljning av fastigheterna. Ansökan ska därmed avvisas.

Tingsrätten avvisar ansökan.

J.E. överklagade, genom sin gode man L.K., tingsrättens beslut samt yrkade att hovrätten skulle ändra beslutet och återförvisa ärendet till tingsrätten för fortsatt behandling. Till stöd för yrkandet anfördes bland annat att ett förordnande som särskild förvaltare enbart omfattar förvaltning av fastigheterna, inte försäljning av dem, och att rätten att sälja fastigheterna i stället tillkommer den gode mannen.

Ö.E. och M.E. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Amina Lundqvist samt hovrättsråden Anne Kuttenkeuler och Lina Forzelius, referent) anförde i beslut den 13 oktober 2025 följande.

Av handlingarna i ärendet framgår att J.E. förvärvat de aktuella fastigheterna genom ett av överförmyndaren godkänt arvskifte. Vidare framgår att J.E:s del av fastigheterna står under särskild förvaltning i enlighet med villkoret i arvlåtarnas testamente. Villkoret har följande lydelse.

Den del av B.O.E:s jordbruksfastigheter som tillfaller vår son J.E., skall sättas under särskild förvaltning, vilken skall vara undantagen överförmyndarens tillsyn.

Särskild förvaltare skall vara vår dotter M.E. Vid förfall för henne skall vår son Ö.E. vara särskild förvaltare, och vid förfall även för honom så skall särskild förvaltare vara den släktning som bäst är insatt i förvaltningen av jordbruksfastigheterna.

Enligt 12 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska gode män, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. Av andra stycket framgår att en god mans uppdrag inte omfattar sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning.

I förarbetena till bestämmelsen uttalas att egendom som har förvärvats av den som har god man, med villkor om att egendomen ska vara underkastad särskild förvaltning, in dubio faller utanför ställföreträdarens handlingsram. Vidare framgår att lagstiftaren har utgått från att den särskilda förvaltaren har rätt att bl.a. sälja och inteckna fast egendom. (Se SOU 170:67 s. 166 och 167 samt prop. 1993/94:251 s. 139 och 211, jfr Westman, Förmynderskap, JUNO, version 3, s. 115).

Villkoret om särskild förvaltning i det aktuella testamentet är generellt utformat och det anges inte närmare vilka åtgärder som den särskilda förvaltaren ska ha rätt att vidta. Mot bakgrund av redovisade förarbetsuttalanden anser hovrätten att det – med utgångspunkt i villkorets ordalydelse – måste anses ingå i den särskilda förvaltarens uppdrag att fatta beslut om försäljning av egendomen.

Sammantaget ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den gode mannen inte är behörig att för J.E:s räkning påkalla försäljning av de i ärendet aktuella fastigheterna. Överklagandet ska därför avslås.

Hovrätten avslår överklagandet.