RH 2025:4

Sökord Ny påföljd · Rättegångsfel

Sedan åklagaren ansökt vid tingsrätten om att rätten skulle bestämma en ny påföljd enligt 3 kap. 12 § första stycket 2 och 14 § andra stycket lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, har tingsrätten meddelat dom utan att hålla huvudförhandling och utan att nämndemän deltog i avgörandet. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel. Tingsrättens dom har undanröjts och målet har visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

Åklagaren ansökte om att påföljden för den gärning som M.A. dömdes för genom dom från Retten i Esbjerg, Danmark, den 16 maj 2022 skulle bestämmas till överlämnande till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. Sedan M.A. medgett åklagarens yrkande meddelade tingsrätten dom utan att hålla huvudförhandling.

Tingsrätten (rådmannen Helena Bergstrand) anförde i dom den 13 augusti 2024 följande.

Enligt 3 kap. 14 § europeiska verkställighetslagen ska tingsrätten bestämma en ny påföljd som så nära som möjligt motsvarar den utländska påföljden vad gäller dess art och längd. Domstolen ska, vid bestämmandet, inte pröva om den dömde har begått den aktuella gärningen.

Av utredningen framgår att rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning motsvarar den påföljd som Retten i Esbjerg utdömt vad gäller art och längd. – – – Tingsrätten har inhämtat läkarintyg enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål m.m. Av läkarintyget framgår att M.A. lider av en allvarlig psykisk störning och att det finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård. Mot bakgrund av vad som framkommit om M.A:s ohälsa bedömer tingsrätten att det finns förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård. Tingsrätten beslutar därmed att anpassa påföljden för M.A. till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

Rätten bestämmer ny påföljd för M.A. enligt 3 kap. 14 § lag om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen och förordnar att M.A. ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.

Sedan M.A. överklagat tingsrättens dom uppkom fråga om det förhållandet att målet avgjorts utan huvudförhandling och utan att nämndemän deltagit motiverade att tingsrättens dom undanröjdes och att målet återförvisades till tingsrätten.

Åklagaren och M.A. anförde att rätten inte varit domför utan nämndemän och att det saknades förutsättningar att avgöra målet utan huvudförhandling.

Hovrätten (hovrättsråden Per Renell och Ulrika Alsén samt tf. hovrättsassessorn Tobias Andersson) anförde följande i beslut den 6 februari 2025.

När åklagaren ansökt hos tingsrätten om att en ny påföljd ska bestämmas ska rätten vid handläggningen tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i brottmål, om inte annat är föreskrivet i lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (se 3 kap. 12 § första stycket 2 samt 14 § andra stycket nämnda lag). Hänvisningen till rättegångsbalken avser både de allmänna reglerna om rättegången i brottmål och de särskilda reglerna om rättegången i de olika instanserna (prop. 2014/15:29 s. 198). När Kriminalvårdens beslut om verkställighetsförklaring har överklagats är i stället lagen om domstolsärenden tillämplig (se 4 kap. 3 § nämnda lag och a. prop. s. 207). Så är inte fallet här, varför rättegångsbalkens bestämmelser är tillämpliga.

Vid tingsrätten är huvudregeln att ett brottmål ska avgöras efter huvudförhandling. I vissa fall kan ett mål avgöras utan huvudförhandling. Tingsrätten ska vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

Hovrätten konstaterar att någon undantagssituation som möjliggjort för tingsrätten att avgöra målet utan huvudförhandling inte förelåg. Målet skulle därför avgjorts efter huvudförhandling. För att tingsrätten skulle varit domför hade krävts att rätten bestod av en lagfaren domare och tre nämndemän. Att tingsrätten underlåtit att avgöra målet efter huvudförhandling och utan nämndemän utgör sådana fel som kan antas ha inverkat på målets utgång och kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Tingsrättens dom ska därför, med undantag för beslutet om ersättning till det offentliga biträdet, undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för vidare handläggning.

Hovrätten undanröjer, med undantag för beslutet om ersättning till det offentliga biträdet, tingsrättens dom och återförvisar målet dit för vidare handläggning.