RH 2025:9
Sökord Häktning · Proportionalitetsprincipen · Förverkande av villkorligt medgiven frihet
Sedan en misstänkt varit häktad i knappt två månader har åklagaren vid omhäktningsförhandling uppgett att brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i tre–fyra månader. Det har inte ansetts föreligga hinder mot att vid proportionalitetsbedömningen enligt 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken beakta att tidigare villkorligt medgiven frihet kan komma att förverkas.
Den 25 maj 2025 beslutade Stockholms tingsrätt att häkta F.S. såsom på sannolika skäl misstänkt för olaga förföljelse. F.S. omhäktades därefter flera gånger.
Tingsrätten (rådmannen Karin Werner) beslutade den 15 juli 2025 att F.S. skulle vara fortsatt häktad och att åtal skulle väckas senast den 5 augusti 2025.
F.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade i första hand att han skulle försättas på fri fot och i andra hand att åklagarens tillstånd att besluta om restriktioner skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde F.S. bl.a. följande. Det är inte proportionerligt med fortsatt häktning eftersom straffvärdet för brottsligheten enligt åklagaren motsvarar fängelse i tre–fyra månader och han har varit frihetsberövad sedan den 23 maj 2025. Eventuellt förverkande av tidigare villkorligt medgiven frihet ska inte beaktas vid proportionalitetsbedömningen.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades och anförde bl.a. att den brottslighet som häktningen avsåg hade begåtts under prövotid efter tidigare villkorlig frigivning och att den strafftid som kunde bli aktuell att förverka uppgick till 152 dagar.
Hovrätten (hovrättsråden Mari-Ann Roos och Mikaela Bexar, referent, samt tf. hovrättsassessorn Jonas Nyman) anförde i beslut den 17 juli 2025 följande.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort i fråga om sannolika skäl för brottsmisstankarna. Vidare instämmer hovrätten i att det föreligger såväl recidiv- som kollusionsfara.
Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Åtgärden ska med andra ord vara proportionerlig. Om häktningsskälen i övrigt är uppfyllda är häktning utesluten bara om det kan antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter.
Vid proportionalitetsbedömningen är längden på det fängelsestraff som kan antas komma att dömas ut av betydelse. Normalt anses häktning inte proportionerlig om häktestiden överstiger den tid som den misstänkte, med beaktande av reglerna om villkorlig frigivning, skulle komma att avtjäna i fängelse. Hovrätten ser inte något hinder mot att vid denna bedömning även beakta att tidigare villkorligt medgiven frihet kan komma att förverkas.
Åklagaren har vid häktningsförhandlingen i tingsrätten redovisat sin syn på brottslighetens straffvärde i enlighet med vad F.S. uppgett. Enligt uppgift i målet är den brottslighet som häktningen avser nyupptäckt i förhållande till en dom från den 28 maj 2025 i vilken F.S. dömdes till fängelse i två månader. Om F.S. döms för nu aktuell brottslighet påverkar detta straffmätningen i lindrande riktning. Med dessa utgångspunkter får tidpunkten för tänkt villkorlig frigivning antas vara nära förestående. I förevarande fall är skälen för häktning emellertid mycket starka. Med beaktande av detta och att den tidigare villkorligt medgivna friheten kan komma att helt eller delvis förverkas, anser hovrätten att häktning alltjämt är en proportionerlig åtgärd. Det finns också skäl att ge åklagaren fortsatt tillstånd att besluta om restriktioner.
Hovrätten avslår överklagandet.