Enklare avbetalningsköp

Promemorians huvudsakliga innehåll

När en vara säljs på avbetalning har näringsidkaren möjlighet att förbehålla sig rätten att återta varan, om betalning uteblir. Återtagandet kan ske genom Kronofogdemyndighetens försorg på ett förenklat sätt, om en särskild handling med vissa uppgifter om kreditköpet upprättats och undertecknats av parterna. I promemorian föreslås att de uppgifter som krävs för att näringsidkaren ska kunna återta varan genom handräckning även ska kunna dokumenteras elektroniskt. Dokumentet ska i sådana fall signeras av köparen med en avancerad elektronisk signatur. Uppgiftsskyldigheten anpassas till de informationskrav som gäller i samband med ingåendet av ett konsumentkreditavtal. Förslaget innebär att det blir lättare för parterna att ingå avbetalningsköp på distans. I promemorian föreslås också vissa anpassningar av reglerna i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) om avräkningen mellan näringsidkaren och konsumenten när den senare utnyttjar sin ångerrätt enligt lagen i förhållande till en finansiell tjänst. Det tydliggörs att ersättningen till näringsidkaren ska stå i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt distansavtalet. Förslaget medför att en näringsidkare inte kan påräkna full ersättning för t.ex. en ansökningsavgift eller provision, trots att sådana kostnader normalt får anses vara hänförliga till tiden före utövandet av ångerrätten. Förslaget innebär att den svenska regleringen kommer att vara i linje med den som gäller i de flesta andra av EU:s medlemsstater. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2011.

1 Promemorians lagförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ska ha följande lydelse.

11 §

Senaste lydelse 1981:802.

7

Promemorians lagförslag

undertecknats av köparen eller signerats av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

12 § Ansökan om handräckning Ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Den ska göras skriftligen. Den ska skall innehålla uppgift om hur innehålla uppgift om hur stor stor del av kreditfordringen del av kreditfordringen som är som utestår obetald. Om sälja- obetald. Om säljaren gör anren gör anspråk på dröjsmåls- språk på dröjsmålsränta eller, i ränta eller, i fall då avtalet inne- fall då avtalet innehåller förbehåller förbehåll som avses i 6 § håll som avses i 6 § andra andra stycket, ersättning för stycket, ersättning för reparareparation eller annan åtgärd tion eller annan åtgärd beträfbeträffande varan, skall i ansök- fande varan, ska det också uppningen också uppges vad säljaren ges i ansökan vad säljaren fordfordrar i den delen. Vid ansök- rar i den delen. Till ansökan ska ningen skall fogas styrkt avskrift fogas en styrkt kopia av det doav den handling som anges i 11 §. kument som avses i 11 §. Utsökningsavgift skall för- Utsökningsavgift ska förskotteras av sökanden, om skotteras av sökanden, om Kronofogdemyndigheten be- Kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott gär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får hand- inom förelagd tid, får handräckningen inställas. räckningen inställas. I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2011.

Senaste lydelse 2006:693.

8

Promemorians lagförslag

1.2 Förslag till lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59)

Härigenom föreskrivs 1 att 3 kap. 2 och 11 §§ distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) ska ha följande lydelse.

3 kap.

Bestämmelserna om ångerrätt i 7–12 §§ gäller inte distansavtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument och priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet och priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i punkten 1, 3. kredit som är förenad med 3. kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomt- panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller som rätt eller bostadsrätt eller likär förenad med motsvarande nande rätt eller som är förenad rätt i byggnad som inte hör till med motsvarande rätt i byggfastighet, eller nad som inte hör till fastighet, eller 4. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, Celex 32002L0065).

Promemorians lagförslag

Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt distansavtalet.

11 § Näringsidkaren får kräva att Näringsidkaren har rätt till konsumenten betalar för den del ersättning för den tjänst som av en finansiell tjänst som har har tillhandahållits enligt distanstillhandahållits enligt distans- avtalet innan ångerrätten utavtalet. Näringsidkaren har övas. Ersättningen får inte överockså rätt till ersättning för skä- stiga ett belopp som står i proliga kostnader för tjänsten för portion till omfattningen av den tiden före det att näringsidkaren tillhandahållna tjänsten, jämtar emot konsumentens medde- förd med den fullständiga tjänslande om att avtalet frånträds ten enligt avtalet. men inte för tiden därefter. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 3 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2011. 2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Promemorians lagförslag

1.3 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)

Härigenom föreskrivs att 43 § konsumentkreditlagen (2010:1846) ska ha följande lydelse.

43 §

räckning för att återta varan räckning för att återta varan under förutsättning att par- under förutsättning att det terna har upprättat och skrivit rörande kreditköpet i en handunder en handling om kredit- ling eller i någon annan läsbar köpet. Handlingen ska inne- och varaktig form som är tillhålla ett förbehåll om återtagan- gänglig för köparen har dokuderätt samt uppgifter om kon- menterats uppgifter om förbetantpriset, kreditbeloppet, kre- hållet om återtaganderätt, konditkostnaden, kreditavtalets löp- tantpriset, kreditbeloppet, kretid, kreditfordran och tidpunk- ditavtalets löptid , kreditfordter för betalning. ran och tidpunkterna för betalning. Dokumentet ska ha undertecknats av köparen eller signerats av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. En ansökan om handräck- En ansökan om handräckning ska göras skriftligen. Det ning ska göras skriftligen. Det ska anges i ansökan hur stor ska anges i ansökan hur stor del av kreditfordran som är del av kreditfordran som är obetald. Om kreditgivaren gör obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta, ska anspråk på dröjsmålsränta, ska

Promemorians lagförslag

det också uppges i ansökan vad det också uppges i ansökan vad kreditgivaren fordrar i den de- kreditgivaren fordrar i den delen. En styrkt kopia av den len. En styrkt kopia av det handling som anges i första dokument som avses i första stycket ska fogas till ansökan. stycket ska fogas till ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2011.

2 Ärendet

När Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal (konsumentkreditdirektivet) 1 genomfördes i svensk rätt avskaffades kravet på att ett kreditavtal ska ingås skriftligt och undertecknas eller signeras elektroniskt av konsumenten. I samband med genomförandet uppkom frågan om man skulle avskaffa kravet vid handräckning för återtagande av en vara att kreditgivaren kan uppvisa en av parterna upprättad och underskriven handling om kreditköpet, se 43 § konsumentkreditlagen (2010:1846) och 11 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. De överväganden som gjordes då kom inte att leda fram till några förslag om förändrade regler. Frågan behandlas i stället i denna promemoria. En nyhet som genomförandet av konsumentkreditdirektivet föranledde var införandet av en rätt för konsumenten att ångra ett kreditavtal. Genomförandet väckte frågan om hur ångerrättens verkningar förhöll sig till motsvarande regelverk i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59). Det kunde konstateras att flertalet andra medlemsstater genomfört de bakomliggande direktivbestämmelserna om ångerrätten vid distansavtal om finansiella tjänster på ett något annorlunda sätt (bl.a. artikel 7.1 i EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumen- 2 ter , se bilaga 1). Den Europeiska kommissionen har också framfört

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102 EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s.66, Celex 32008L0048). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finan siella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets

Ärendet

synpunkter på det svenska genomförandet (Ju2007/7229/L2). Kommissionen gör gällande att bestämmelsen i 3 kap. 11 § distans- och hemförsäljningslagen om avräkningen mellan näringsidkaren och konsumenten i samband med den senares utövande av ångerrätten inte är förenlig med direktivet och har inlett en process mot Sverige (Ju2009/8391/L2). Mot den bakgrunden föreslås i promemorian vissa ändringar i fråga om hur avräkningen ska göras när konsumenten ångrar sig. I promemorian föreslås också att distans- och hemförsäljnin gslagens undantag för s.k. bostadskrediter lagtekniskt anpassas till sin motsvarighet i konsumentkreditlagen.

direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, Celex 32002L0065).

3 Formkraven vid handräckning för återtagande av vara

Förslag: De uppgifter om ett avbetalningsköp som krävs för att säljaren ska kunna återta varan genom handräckning, om köparen inte betalar, ska även kunna dokumenteras elektroniskt. Dokumentet ska i sådana fall signeras av köparen med en avancerad elektronisk signatur.

Skälen för förslaget: Avbetalningsköp är ett sedan lång tid vanligt förekommande slag av köp. Genom att träffa överenskommelser om avbetalning kan köp genomföras som annars inte skulle ske, till nytta för både säljare och köpare. Avbetalningsköp medför dock vissa risker för parterna. För säljaren är risken att köparen inte fullgör sin betalningsskyldighet primär. Det är därför vanligt att säljaren i avtalet förbehåller sig rätten att återta varan, om köparen inte fullgör sin betalningsskyldighet. I konsumentkreditlagen (2010:1846) finns bestämmelser om avbetalningsköp, i lagen benämnda kreditköp. Dessa reglerar bl.a. kreditgivarens (dvs. i detta fall säljaren eller den säljaren överlåtit sina rättigheter enligt kreditköpsavtalet till) rätt att återta varan. Lagen innehåller också bestämmelser om ett förenklat handräckningsförfarande för återtagande av varan. Möjligheten att återta avbetalningsgods genom detta förenklade handräckningsförfarande bidrar i hög grad till att återtagandeförbehåll betraktas som en för kreditgivarna förhållandevis attraktiv säkerhetsform.

Formkraven vid handräckning för återtagande av vara

För att kunna beviljas handräckning enligt dessa regler måste kreditgivaren uppvisa en av parterna upprättad och underskriven handling om kreditköpet. Handlingen, som ska ha upprättats i samband med köpet för att trygga säljarens rätt till betalning, ska innehålla ett förbehåll om återtaganderätt samt vissa särskilt angivna uppgifter rörande kreditköpet (se 38 och 43 §§ konsumentkreditlagen). En motsvarande reglering finns i 11 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Dessa krav möjliggör för Kronofogdemyndigheten att bedöma att det är uppenbart att förutsättningarna för handräckning föreligger (jfr 44 § respektive 13 § i nyss angivna lagar). Men bakom formkravet ligger också den tanken att det är önskvärt att handlingen innehåller de för köparen viktigaste momenten i avtalet (se prop. 1976/77:123 s. 185). Den nya konsumentkreditlagen uppställer inte, till skillnad från äldre rätt, något krav på att ett kreditavtal ska vara skriftligt och undertecknas eller signeras elektroniskt av konsumenten. Däremot innehåller lagen ett krav på dokumentation av avtalet och vissa särskilt angivna uppgifter. Konsumenten ska utan kostnad få en kopia av dokumentet, som kan lämnas elektroniskt (se 14 § konsumentkreditlagen). Dessa krav tillgodoser det konsumentskyddsintresse som det tidigare skriftlighetskravet avsåg att uppfylla. Inte heller lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. innehåller något formkrav för avtalet. Avskaffandet av kraven på skriftlighet och undertecknande för ingåendet av konsumentkreditavtal gör att det blir enklare att träffa avtal om konsumentkredit på distans. Det nuvarande formkravet vid handräckning för återtagande av en vara leder dock i praktiken till att det inte finns samma möjlighet att träffa avtal om avbetalningsköp på distans. Formkravet innebär nämligen att parterna måste upprätta en underskriven handling rörande avbetalningsköpet, med penna på papper, vilket utesluter att dokumentet upprättas elektroniskt (se bl.a. prop. 2001/02:150 s. 81). För att underlätta för parterna att ingå avbetalningsköp på distans, bör de nuvarande formkraven i samband med handräck-

Formkraven vid handräckning för återtagande av vara

ning för återtagande av en vara ersättas med en ordning som möjliggör att det erforderliga dokumentet upprättas elektroniskt. Kraven bör utformas med tanke på att det nu aktuella handräckningsförfarandet endast är avsett för klara fall. Även fortsättningsvis bör tillförsäkras att Kronofogdemyndigheten får tillgång till de uppgifter som krävs för att enkelt kunna avgöra om det är uppenbart att förutsättningarna för handräckning föreligger. Av konsumentskyddsskäl bör formkraven också garantera att köparen får varaktig tillgång till uppgifter om de viktigaste momenten i kreditköpsavtalet. Om uppgifterna inte lämnas i en handling, bör det därför krävas att de i stället lämnas i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen. Vidare bör det krävas att köparen, för det fall det i en distansavtalssituation inte är ändamålsenligt med underskrift på papper, har bekräftat sina åtaganden genom en elektronisk signatur. Ett sådant krav får bedömas vara en erforderlig rättssäkerhetsgaranti när det, som här, kan bli fråga om verkställighet mot en enskild utan föregående dom, utslag eller annan särskild exekutionstitel. Dokumentationskraven syftar till att klargöra avtalets innebörd i nu aktuellt avseende för den mot vilken handräckning söks, dvs. köparen. Det finns inte samma behov av att kräva en underskrift eller elektronisk signatur även av kreditgivaren. En sådan lösning underlättar också den praktiska hanteringen. När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas på den elektroniska signaturen bör utgångspunken nu, liksom i andra motsvarande sammanhang, vara att signaturen ska vara både säker och lättanvänd. Lagen bör också ge tydligt besked om vilka signaturer som kan användas. Lagen bör därför hänvisa till en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer som alternativet till egenhändigt undertecknande. Därigenom ställs ett rimligt kvalitetskrav på signaturens säkerhet i allmänna termer och anknyts till ett etablerat begrepp, samtidigt som en hämmande låsning till en viss teknik undviks (se prop. 2001/02:150 s. 84 f.).

Formkraven vid handräckning för återtagande av vara

Flertalet av de e-legitimationer som för närvarande finns allmänt tillgängliga erbjuder i dag möjligheter till underskrifter som uppfyller kraven för avancerade elektroniska signaturer. Därmed synes det finnas goda förutsättningar för att köpare och säljare i praktiken kommer att kunna använda sig av elektronisk dokumentation. De nuvarande kraven på vilka uppgifter som dokumentet ska innehålla får i huvudsak anses ändamålsenliga. I syfte att ytterligare förenkla hanteringen bör dock kravet på angivande av kreditkostnaden slopas. Kreditkostnaden erhålls om man från kreditfordran drar av kreditbeloppet, uppgifter som båda ska anges i dokumentet. Därmed framstår ett krav på ett särskilt angivande av kreditkostnaden som tämligen överflödigt. Med en sådan förenkling anpassas också informationskraven till de motsvarande krav som i konsumentförhållanden uppställs i samband med kreditavtalets ingående (se 14 § konsumentkreditlagen). Motsvarande ändringar bör göras även i lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Förslaget gör det alltså möjligt för kreditgivaren att inom ramen för en sammanhållen process i samband med kreditköpsavtalets ingående fullgöra dokumentationskraven elektroniskt både i förhållande till kreditavtalet som sådant och till ett eventuellt kommande handräckningsförfarande. Det medför en viss administrativ förenkling för de berörda näringsidkarna, inte minst för de små och medelstora företagarna som kan ha svårare att hantera divergerande formkrav. För närvarande saknas möjlighet att ge in en ansökan om handräckning elektroniskt till Kronofogdemyndigheten. Har dokumentet upprättats och signerats elektroniskt, får alltså kreditgivaren framställa en kopia av dokumentet i pappersform och foga denna till sin ansökan. På motsvarande sätt som i fråga om kopior av pappershandlingar bör kreditgivaren åläggas att intyga kopians överensstämmelse med det elektroniska originalet och signaturen.

4 Avräkningen när konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst

Förslag: När konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst, har näringsidkaren rätt till ersättning från konsumenten för den tillhandahållna tjänsten. Den begärda ersättningen ska dock stå i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Kostnader som konsumenten betalat, t.ex. ansökningsavgifter eller provision, ska alltså proportioneras. Distans- och hemförsäljningslagens undantag från ångerrätten för bostadskrediter ska anpassas till den motsvarande regleringen i konsumentkreditlagen.

Skälen för förslaget

Avräkningen vid utövande av ångerrätten

Om konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst, får näringsidkaren enligt 3 kap. 11 § första stycket distans- och hemförsäljningslagen kräva att konsumenten betalar för den del av tjänsten som har tillhandahållits enligt distansavtalet. Näringsidkaren har, enligt andra meningen samma lagrum, också rätt till ersättning för skäliga kostnader för tjänsten för tiden före det att

Avräkningen när konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst

näringsidkaren tar emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds men inte för tiden därefter. Av förarbetena framgår att det senare är avsett att ta sikte på dels kostnader som uppstått i samband med avtalets ingående, såsom uppläggningseller ansökningavgifter, dels rena utlägg, t.ex. om näringsidkaren ombesörjt en ansökan om inteckning eller lagfart för konsumentens räkning. I den mån sådana kostnader är skäliga är de ersättningsgilla fullt ut (se prop. 2004/05:13 s. 62 f och 164 f.). Bestämmelserna är avsedda genomföra artikel 7.1 i EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster. Enligt direktivregeln kan konsumenten endast åläggas att betala för den tjänst som näringsidkaren i enlighet med distansavtalet faktiskt har tillhandahållit. Beloppet får vidare inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den redan tillhandahållna tjänsten, jämförd med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet. Europeiska kommissionen har gjort gällande att det svenska genomförandet är felaktigt. I ett motiverat yttrande anför man att direktivregeln inte ger utrymme för någon annan ersättning än en betalning för den tjänst som faktiskt har tillhandahållits och att ordet ”också” i den svenska bestämmelsen ger intryck av att ersättningen för skäliga kostnader är en separat, ytterligare grund för ersättning. Enligt kommissionen uppnår det svenska genomförandet, i vart fall, inte den klarhet och precision som i praxis har krävts för att uppfylla kraven på rättslig säkerhet. Det som får uppfattas vara kärnan i den kritik som framförs från kommissionen är att avräkningsregeln ger utrymme för att vissa initiala moment i näringsidkarens prestation kan ersättas fullt ut och inte i proportion till den del av avtalstiden som förflutit när ångerrätten utövas. Det ställningstagande som gjordes i samband med genomförandet förefaller alltjämt vara befogat. Tillhandahållandet av t.ex. en kredit- eller försäkringstjänst innehåller ofrånkomligen även andra element än själva utbetalningen av lånet eller åtagandet av ett visst försäkringsansvar. En kreditgivare måste, både till följd av krav i lagstiftningen och av marknadsmässiga skäl, normalt göra vissa kontroller för att kunna bedöma kredittagarens

Avräkningen när konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst

möjligheter att återbetala krediten. På motsvarande sätt måste ett försäkringsbolag, för att kunna bedöma om försäkringen ska meddelas och för att avgöra premienivån, initialt göra en bedömning av försäkringstagaren och risken i det aktuella fallet. Dessa moment kan sägas utgöra delar av den finansiella tjänsten som regelmässigt har tillhandahållits när konsumenten utövar sin ångerrätt. Som uttalas i förarbetena förefaller en full kostnadsersättning för denna slags initiala delmoment, liksom för direkta utlägg, i och för sig kunna rymmas inom direktivregelns ordalydelse. Samtidigt bör beaktas att flertalet medlemsstater, inklusive våra nordiska grannländer, förefaller ha utformat den nationella genomföranderegeln på ett något annorlunda sätt och närmare i anslutning till ordalydelsen i direktivet. Varken i Danmark eller Finland medger de nationella avräkningsreglerna full ersättning för initiala delmoment eller utlägg som gjorts före ångerrättens utövande. I stället sker en proportionering även av sådana kostnader. Intresset av ett likformigt och enhetligt nationellt genomförande inom EU och nordisk rättslikhet talar därför för att den svenska avräkningsregeln bör anpassas. En sådan justering torde även minska betydelsen av hur näringsidkaren väljer att prissätta sin tjänst – genom att ta ut initiala avgifter eller debitera en högre löpande avgift – vilket allmänt sett förefaller positivt. I samma riktning talar även den senare rättsutvecklingen inom EU när det gäller ångerrättens utformning. Sin troligen största praktiska betydelse har distans- och hemförsäljningslagens avräkningsregel haft när det gäller möjligheterna att återkräva uppläggningsavgifter för konsumentkrediter. För distansavtal om konsumentkrediter gäller dock numera, i stället för direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster, konsumentkreditdirektivets regler om ångerrätt, (artikel 14.5 i konsumentkreditdirektivet). Enligt dessa regler, vilka har genomförts genom 21–25 §§ konsumentkreditlagen, får kreditgivaren endast tillgodoräkna sig ersättning för upplupen ränta på kreditbeloppet för den tid som konsumenten utnyttjat krediten. Eventuella uppläggningskostnader som konsumenten betalat ska alltså åter-

Avräkningen när konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst

betalas. Om kreditgivaren med anledning av kreditavtalet undantagsvis har betalat en avgift till det allmänna som inte återbetalas, får kreditgivaren dock tillgodoräkna sig ersättning för detta utlägg (se 24 §). För de övriga finansiella tjänster som alltjämt omfattas av avräkningsreglerna i distans- och hemförsäljningslagen torde en anpassning till direktivregeln bara få en begränsad påverkan på balansen mellan näringsidkarens och konsumentens intresse. Avräkningsregeln i 3 kap. 11 § distans- och hemförsäljningslagen bör alltså anpassas. Av bestämmelsen bör framgå att ersättningen till näringsidkaren ska stå i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet och således i princip utesluta en full kostnadsersättning av sådana kostnader som uppstått i samband med avtalets ingående.

Undantaget från ångerrätten för bostadskrediter bör anpassas

Distans- och hemförsäljningslagens regler om ångerrätt gäller inte distansavtal om kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet (3 kap. 2 § första stycket 3). Undantaget motiveras huvudsakligen med att en ångerrätt skulle kunna få negativa konsekvenser på denna del av kreditmarknaden och baseras på ett fakultativt undantag i det bakomliggande EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (se artikel 6.3 b) i direktivet och prop. 2004/05:13 s. 68). Även konsumentkreditlagen innehåller ett motsvarande undantag från bl.a. reglerna om ångerrätt för bostadskrediter. Undantagets lydelse är i det närmaste identisk med sin motsvarighet i distans- och hemförsäljningslagen, dock med tillägget ”eller liknande rätt”. Enligt förarbetena har tillägget gjorts för att täcka in övriga slags hypotekskrediter, t.ex. lån med säkerhet i andel i bostadsförening (se t.ex. 4 § fjärde stycket och prop. 2009/10:242 s. 89).

Avräkningen när konsumenten ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst

Formuleringen av undantaget i distans- och hemförsäljningslagen bör lagtekniskt anpassas till den mer heltäckande lydelsen i konsumentkreditlagen. Därmed säkerställs att alla i praktiken förekommande slag av bostadshypotekskrediter, även t.ex. lån med säkerhet i andel i bostadsförening, tydligt undantas från ångerrätten också enligt distans- och hemförsäljningslagen. Det bakomliggande EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter sätter inte några hinder i vägen för en sådan anpassning.

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2011. De nya bestämmelserna i distans- och hemförsäljningslagen ska vara tillämpliga enbart på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet.

Skälen för förslaget: Med hänsyn till behovet av att anpassa avräkningsregeln i distans- och hemförsäljningslagen till genomförandet i andra medlemsstater i EU bör lagändringarna i denna del träda i kraft så snart som möjligt. Det finns inget som hindrar att ikraftträdandet av övriga lagförslag följer samma tidplan. Förslaget är därför att samtliga lagändringar ska träda i kraft den 1 december 2011. För att balansen i redan ingångna avtal inte ska påverkas retroaktivt bör, i enlighet med allmänna principer på kontraktsrättens område, de nya reglerna om ångerrätten i distans- och hemförsäljningslagen bli tillämpliga enbart på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet. I förtydligande syfte bör det ges en särskild övergångsbestämmelse om detta. De föreslagna formkraven vid en avbetalningssäljares ansökan om handräckning för återtagande av en vara innefattar en viss förenkling jämfört med gällande rätt. Kraven bör utformas så att ansökningar om handräckning som upprättats i enlighet med dokumentationskraven i äldre rätt även kommer att uppfylla

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

dem. Det behövs därför ingen särskild övergångsreglering i denna del.

6 Ekonomiska och andra konsekvenser

Bedömning: Förslaget att det dokument som krävs för att möjligheten till handräckning ska stå öppen för en avbetalningssäljare ska kunna upprättas elektroniskt kommer att medföra en viss administrativ förenkling för denna grupp av näringsidkare utan att konsumentskyddet påverkas negativt. De föreslagna reglerna om avräkningen mellan näringsidkaren och konsumenten när den senare ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst kommer att medföra en marginell förskjutning av balansen mellan parterna, till konsumentens förmån. Kostnadsökningen för näringsidkarna bör emellertid bli näst intill försumbar. Konsekvenserna för det allmänna bör bli mycket begränsade.

Skälen för bedömningen: Förslaget att möjliggöra en elektronisk dokumentation i samband med handräckning för återtagande av en vara som sålts på avbetalning är inte direkt kopplat till konsumentkreditdirektivets innehåll eller annars påkallat med hänsyn till de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen. Syftet är i stället främst att underlätta möjligheterna för parterna att ingå avbetalningsköp på distans. Avbetalningsköp är ett sedan lång tid vanligt förekommande slag av köp som i vissa branscher, t.ex. fordonsmarknaden, står för en ansenlig del av omsättningen. Förslaget innebär en viss förenkling för såväl säljare som köpare och kan förväntas med-

Ekonomiska och andra konsekvenser

föra att det blir lättare att ingå avbetalningsköp på distans. Eftersom dokumentationen ska ske i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen och därtill vara undertecknad eller elektroniskt signerad av denne, bedöms regleringen inte heller medföra några nackdelar från konsumentskyddssynpunkt. De företag som främst kommer att beröras av förslaget är den grupp näringsidkare som säljer kapitalvaror på avbetalning samt de kreditgivare hos vilka säljaren kan ha diskonterat sina avbetalningskontrakt. Till följd av förslaget kommer denna grupp näringsidkare att kunna uppställa och vidmakthålla förbehåll om återtagande av varan utan att behöva upprätta underskrivna handlingar i pappersform. De kommer därmed ha möjlighet att fullgöra samtliga dokumentationskrav elektroniskt i samband med kreditavtalets ingående. Förslaget medför således en viss administrativ förenkling och en därmed förknippad kostnadsbesparing för denna grupp av näringsidkare. Under arbetet med promemorian har kontakt tagits med Tillväxtverket för att erhålla verkets synpunkter rörande de närmare konsekvenserna för berörda näringsidkare. Enligt verket är det svårt att mer exakt beräkna omfattningen av den administrativa förenkling som förslaget kan leda till för de berörda företagen. Verket har inte heller bedömt det vara möjligt att uppskatta den därmed sammanhängande kostnadsbesparingen till visst belopp. Förslaget om en förändrad avräkning mellan näringsidkaren och konsumenten när den senare ångrar ett distansavtal om en finansiell tjänst är främst motiverat av det förhållandet att flertalet andra medlemsstater i EU har genomfört den ifrågavarande direktivregeln på ett något annorlunda sätt. Den föreslagna ordningen medför att näringsidkarens möjlighet att få full ersättning för vissa kostnader, t.ex. för ett inledande delmoment, i princip försvinner. Förslaget innebär därmed en viss förskjutning av balansen mellan parterna, till konsumentens förmån. Samtidigt har den aktuella avräkningsregeln numera ett ganska begränsat tillämpningsområde. Sin största sakliga betydelse torde regeln ha haft när det gäller möjligheten att få ersätt-

Ekonomiska och andra konsekvenser

ning för uppläggningskostnader för konsumentkrediter. Efter konsumentkreditdirektivets genomförande regleras dock verkningarna av ångerrätten vid distansavtal om konsumentkredit inte längre av distans- och hemförsäljningslagens avräkningsregel utan av motsvarande regelverk i konsumentkreditlagen. De övriga finansiella tjänster som däremot berörs av den justerade avräkningsregeln i distans- och hemförsäljningslagen utgörs av t.ex. försäkrings-, betal- och kontotjänster. För de försäkringsbolag, banker och andra näringsidkare som tillhandahåller denna slags finansiella tjänster kommer förslaget att medföra en viss kostnadsökning. Denna kan dock bedömas bli högst begränsad. Endast i ett förhållandevis ringa antal fall blir över huvud taget fråga om att utöva ångerrätten och de ansökningsavgifter och liknande som berörs av justeringen rör normalt ganska obetydliga belopp, om de alls förekommer. Vidare gäller att en större rättslikhet inom norden och en ökad anpassning till genomförandet i andra medlemsstater i EU i allmänhet leder till minskad administration, lägre kostnader och därmed förbättrade konkurrensvillkor för svenska företag som verkar internationellt. Inget av förslagen medför några beaktansvärda konsekvenser för det allmänna. De föreslagna dokumentationskraven vid handräckning för återtagande av avbetalningsgods syftar, precis som nuvarande krav, främst till att klargöra de åtaganden som gjorts av den mot vilken handräckning söks, dvs. köparen. Det bibehållna kravet på varaktig dokumentation av förbehållet om återtaganderätt och de viktigaste uppgifterna rörande kreditköpet innebär att Kronofogdemyndigheten även fortsättningsvis kommer att ha tillgång till de uppgifter som krävs för sin prövning i ett ärende om handräckning enligt konsumentkreditlagen eller lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

Handräckning

11 § Säljaren får hos Kronofogdemyndigheten söka handräckning för att återta varan under förutsättning att det rörande avbetalningsköpet i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen har dokumenterats uppgifter om förbehållet om återtaganderätt, kontantpriset, kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, kreditfordringen och tidpunkterna för betalning. Dokumentet ska ha undertecknats av köparen eller signerats av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

Paragrafen anger de grundläggande formella förutsättningarna för att säljaren ska få söka handräckning för att återta en vara som har sålts med ett förbehåll om återtagande. Ändringarna medför att formkraven ändras så att uppgifterna rörande avbetalningsköpet kan dokumenteras elektroniskt och att uppgiftsskyldigheten anpassas till regleringen i konsumentkreditlagen (2010:1846). I sakligt hänseende överensstämmer paragrafen med 43 § första stycket konsumentkreditlagen. För en kommentar hänvisas därför till författningskommentaren till denna bestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 3.

Författningskommentar

12 § Ansökan om handräckning ska göras skriftligen. Den ska innehålla uppgift om hur stor del av kreditfordringen som är obetald. Om säljaren gör anspråk på dröjsmålsränta eller, i fall då avtalet innehåller förbehåll som avses i 6 § andra stycket, ersättning för reparation eller annan åtgärd beträffande varan, ska det också uppges i ansökan vad säljaren fordrar i den delen. Till ansökan ska fogas en styrkt kopia av det dokument som avses i 11 §. Utsökningsavgift ska förskotteras av sökanden, om Kronofogdemyndigheten begär det. Betalas inte förskott inom förelagd tid, får handräckningen inställas. I fråga om handräckning enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om verkställighet i 16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser rörande bl.a. innehållet i en ansökan om handräckning för att återta en vara som sålts med återtagandeförbehåll. Övervägandena finns i avsnitt 3. I första styckets sista mening görs en följdändring till ändringen i 11 §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 43 § andra stycket konsumentkreditlagen, vars sakliga innebörd överensstämmer med denna bestämmelse.

7.2 Förslaget till lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59)

3 kap. Distansavtal om finansiella tjänster och finansiella instrument

2 § Bestämmelserna om ångerrätt i 7–12 §§ gäller inte distansavtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument och priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet och priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i punkten 1,

Författningskommentar

3. kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet, eller 4. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt distansavtalet.

Paragrafen innehåller vissa undantag från bestämmelserna om ångerrätt i 3 kap. 7–12 §§. Undantagen har stöd i artikel 6.2 och

6.3 i EG-direktivet (2002/65/EG) om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Övervägandena finns i avsnitt 4. Genom tillägget av orden ”eller liknande rätt” i första stycket punkten 3 anpassas det aktuella undantaget till den motsvarande bestämmelsen i 4 § fjärde stycket konsumentkreditlagen. Härigenom klargörs att undantaget omfattar även andra slags bostadshypotekskrediter än dem som nämns uttryckligen, t.ex. lån med säkerhet i andel i bostadsförening.

11 § Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt distansavtalet innan ångerrätten utövas. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 3 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkarens rätt till ersättning när konsumenten utövar sin ångerrätt. Den genomför artikel 7.1 och 7.3 i EG-direktivet om distansförsäljning av finan-

Författningskommentar

siella tjänster till konsumenter. Paragrafen är bara tillämplig i fall då konsumenten utövar sin ångerrätt i förhållande till en annan finansiell tjänst än en kredit (se 3 kap. 13 § distans- och hemförsäljningslagen, 21–25 §§ konsumentkreditlagen och prop. 2009/10:242 s. 68). Övervägandena finns i avsnitt 4. I första stycket första meningen anges den grundläggande rätten för näringsidkaren att erhålla ersättning för den tjänst som har tillhandahållits när konsumenten utövar sin ångerrätt. Ändringen görs som en konsekvens av ändringen i styckets andra mening, där näringsidkarens ersättningsmöjlighet numera preciseras, samt i syfte att klargöra att ersättningsanspråket måste vara hänförligt till tiden innan ångerrätten utövas. Regleringen i första stycket andra meningen innebär att rätten till ersättning gäller för den del av den finansiella tjänsten som har tillhandahållits enligt avtalet. Uttrycket tillhandahållits innebär att näringsidkaren bara har rätt till ersättning för sådana moment av den avtalade tjänsten som faktiskt har utförts. Rätten till ersättning är däremot oberoende av om konsumenten har utnyttjat den tillhandahållna tjänsten eller inte (se prop. 2004/05:13 s. 164). I bestämmelsen sägs att den begärda ersättningen inte får överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Beträffande finansiella tjänster av viss varaktighet, t.ex. försäkrings-, bankkorts- och kontoavtal, innebär detta att ersättningen får fastställas som en procentuell andel av totalpriset för hela tjänsten. Vägledande för andelsbestämningen bör, liksom tidigare, vara hur stor del av den tilltänkta avtalstiden som tjänsten har tillhandahållits innan ångerrätten utövas. Normalt bör det handla om en kortare tidsperiod än 14 dagar, men tiden kan ha blivit förlängd till följd av att näringsidkaren har brustit i sin informationsskyldighet (jfr 3 kap. 7–8 §§). Totalpriset för tjänsten innefattar dels sådana avgifter som är direkt hänförliga till tjänstens varaktighet, t.ex. riskpremien för ett försäkringsskydd, dels olika ansöknings- och andra engångsavgifter samt

Författningskommentar

årsavgifter och liknande. Också sådana kostnader och avgifter som är hänförliga till delmoment som utförts i samband med ingåendet av avtalet och före utövandet av ångerrätten, ska alltså proportioneras. Det innebär att även t.ex. ansökningsavgifter och provision eller en värdering i samband med ingåendet av ett försäkringsavtal bara ersätts enligt det andelstal som har kunnat beräknas i det aktuella fallet. Någon ångerrätt gäller normalt inte för finansiella tjänster som rör avtal om enskilda transaktioner eller flera specifika transaktioner (se 3 kap. 2 §). I vissa undantagsfall, t.ex. avtal gällande särskilt angivna uppdrag om betalningsförmedling eller överföring, finns dock en ångerrätt för konsumenten som kan aktualisera en tillämpning av förevarande bestämmelse. I dessa fall kan priset ofta utan större svårighet fördelas på de enskilda transaktionerna och näringsidkaren får då tillgodoräkna sig ersättning för den eller de transaktioner som har utförts när ångerrätten utövas. Eventuella kostnader och avgifter som kan hänföras till ingåendet av avtalet, såsom en ansökningsavgift, får proportioneras. Om alla de transaktioner som avtalet avser har fullgjorts, föreligger ingen ångerrätt över huvud taget (se 3 kap. 2 § andra stycket och prop. 2004/05:13 s. 70 f.).

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2011. 2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Enligt punkten 1 träder de nya bestämmelserna i kraft den 1 december 2011. Enligt punkten 2 tillämpas, i enlighet med allmänna principer inom kontraktsrätten, äldre bestämmelser på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Såväl det nya anpassade undantaget från ångerrätten enligt 3 kap. 2 § som den nya avräkningsregeln i

Författningskommentar

3 kap. 11 § tillämpas således enbart i förhållande till distansavtal som har ingåtts efter ikraftträdandet.

7.3 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)

Handräckning för återtagande av vara, m.m.

43 § Kreditgivaren får hos Kronofogdemyndigheten söka handräckning för att återta varan under förutsättning att det rörande kreditköpet i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen har dokumenterats uppgifter om förbehållet om återtaganderätt, kontantpriset, kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, kreditfordran och tidpunkterna för betalning. Dokumentet ska ha undertecknats av köparen eller signerats av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. En ansökan om handräckning ska göras skriftligen. Det ska anges i ansökan hur stor del av kreditfordran som är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta, ska det också uppges i ansökan vad kreditgivaren fordrar i den delen. En styrkt kopia av det dokument som avses i första stycket ska fogas till ansökan.

Paragrafen reglerar kreditgivarens möjlighet att söka handräckning enligt det förenklade förfarande som lagen erbjuder för att återta en vara som har sålts med återtagandeförbehåll. Paragrafen ändras i syfte att möjliggöra en elektronisk dokumentation samt anpassa uppgiftsskyldigheten till vad som gäller i samband med ingåendet av ett konsumentkreditavtal (se 14 §). Övervägandena finns i avsnitt 3. I första stycket anges de grundläggande formella förutsättningarna för att möjligheten till handräckning ska stå öppen för kreditgivaren. För detta krävs att vissa särskilt angivna uppgifter rörande kreditköpet, bl.a. förbehållet om återtaganderätt, har dokumenterats i en handling eller i någon annan läsbar och

Författningskommentar

varaktig form som är tillgänglig för köparen. Med handling avses ett pappersdokument. Innebörden av ”läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen” är densamma här som i 8 och 14 §§ samt i 2 kap. 7 § distans- och hemförsäljningslagen (2005:59). För en kommentar hänvisas därför till förarbetena till dessa bestämmelser (se prop. 2009/10:242 s. 97 och prop. 2004/05:13 s. 44 f och 135). Uppgifterna ska dokumenteras särskilt, dvs. säljaren kan inte hänvisa till att uppgifterna lämnats t.ex. i kreditköpsavtalet eller tillsammans med annan information. I uppräkningen av nödvändiga uppgifter görs den ändringen att kreditkostnaden utgår samt vissa justeringar av redaktionellt slag. Därmed uppnås en anpassning till de informationskrav som uppställs i samband med kreditavtalets ingående (se 14 §). Kreditkostnaden framgår också indirekt av de uppgifter som lämnas, eftersom den erhålls om man från kreditfordran drar av kreditbeloppet (jfr definitionerna i 2 §). Vidare görs den ändringen att dokumentet ska ha undertecknats av köparen eller signerats av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Med avancerad elektronisk signatur avses en elektronisk signatur som är knuten uteslutande till en undertecknare och som gör det möjligt att identifiera denne. En avancerad elektronisk signatur ska vara skapad med hjälpmedel som endast undertecknaren kontrollerar och den ska vara knuten till andra elektroniska data på ett sådant sätt att förvanskningar av dessa data kan upptäckas (jfr definitionen i 2 § i den nyss angivna lagen). För en närmare kommentar till begreppet hänvisas till den angivna lagens förarbeten (se prop. 1999/00:117 s. 70). Ändringen i andra stycket görs som en konsekvens av ändringen i första stycket och innebär att kreditgivaren till sin ansökan om handräckning ska bifoga en styrkt kopia av det dokument som avses i första stycket. Kronofogdemyndigheten saknar för närvarande möjlighet att ta emot ansökningar på elektronisk väg. Om dokumentet har elektronisk form, kan kredit-

Författningskommentar

givaren fullgöra kravet genom att till ansökan foga en utskrift av dokumentationen på vilken han intygar kopians överensstämmelse med det elektroniska originalet och signaturen.

Bilaga 1

L 271/16 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 9.10.2002

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR finansiella tjänster bör därför öka konsumenternas ANTAGIT DETTA DIREKTIV förtroende för användning av ny teknik för distansförsäljning av finansiella tjänster, till exempel elektronisk handel. med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 samt artiklarna 55 och 95 i detta,

(6) Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med fördraget och med beaktande av kommissionens förslag ( ), 1 sekundärrätten, inklusive direktiv 2000/31/EG ( ) om 4 elektronisk handel, vilket endast är tillämpligt på de med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs transaktioner som omfattas av det direktivet. yttrande ( ), 2

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ), och 3 (7) Syftet med detta direktiv är att uppnå ovannämnda mål utan att det påverkar tillämpningen av den gemenskapsav följande skäl: lagstiftning eller nationella lagstiftning som reglerar friheten att tillhandahålla tjänster eller i förekommande (1) Åtgärder bör vidtas för att inom ramen för förverkli- fall medlemsstatens kontroll och/eller medlemsstaternas gandet av den inre marknadens mål gradvis befästa system för auktorisation eller tillsyn om detta är förendenna marknad. Dessa åtgärder bör även bidra till en ligt med gemenskapslagstiftningen. hög konsumentskyddsnivå, i enlighet med artiklarna 95 och 153 i fördraget.

(2) Såväl för konsumenter som för leverantörer av finansi- (8) Detta direktiv, och i synnerhet de bestämmelser som rör ella tjänster kommer distansförsäljning av finansiella information om klausuler i avtalet om vilken lag som tjänster att utgöra ett av de främsta konkreta resultaten skall tillämpas på avtalet och/eller vilken domstol som är av den inre marknadens fullbordan. behörig, påverkar inte tillämpningen på distansförsäljning av finansiella tjänster av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behö- (3) Inom ramen för den inre marknaden ligger det i konsumenternas intresse att utan åtskillnad kunna få tillgång righet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ( ) eller 1980 års Romkonven- 5 till ett så stort utbud som möjligt av de finansiella tjänster som är tillgängliga i gemenskapen, så att de kan tion om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. välja dem som bäst passar deras behov. För att säkerställa konsumenternas väsentliga rätt till valfrihet krävs en hög konsumentskyddsnivå, så att konsumenternas förtroende för distansförsäljning ökar. (9) För att uppnå målen i handlingsplanen för finansiella tjänster krävs det en ännu högre nivå av konsument- (4) För att den inre marknaden skall fungera väl, är det skyddet inom vissa områden. Detta innebär större viktigt att konsumenterna kan förhandla fram och ingå konvergens, bland annat beträffande icke harmoniserade avtal med en leverantör som är etablerad i andra kollektiva investeringsfonder, uppföranderegler för invemedlemsstater, oavsett om leverantören även är steringstjänster och konsumentkrediter. I avvaktan på att etablerad i den medlemsstat där konsumenten är bosatt en sådan konvergens uppnås bör konsumentskyddet eller inte. vidmakthållas på en hög nivå.

(5) Finansiella tjänster är till följd av deras immateriella karaktär särskilt lämpade för distansförsäljning. Inrättandet av en rättslig ram för distansförsäljning av (10) I Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal ( ) 6 ( 1 ) EGT C 385, 11.12.1998, s. 10 och fastställs de viktigaste bestämmelserna för sådana EGT C 177 E, 27.6.2000, s. 21. distansavtal om varor eller tjänster som ingås mellan en ( ) EGT C 169, 16.6.1999, s. 43. leverantör och en konsument. Finansiella tjänster 2 ( ) Europaparlamentets yttrande av den 5 maj 1999 (EGT C 279, 3 omfattas emellertid inte av ovannämnda direktiv. 1.10.1999, s. 207), rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 december 2001 (EGT C 58 E, 5.3.2002, s. 32) och Europaparlamentets beslut av den 14 maj 2002 (ännu ej offentliggjort i ( ) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. 4 EGT). Rådets beslut av den 26 juni 2002 (ännu ej offentliggjort i ( ) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. 5 EGT). ( ) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19. 6

Bilaga 1

9.10.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 271/17

(11) Inom ramen för sin undersökning för att fastställa föremål för ett enda avtal eller för flera på varandra behovet av särskilda åtgärder på området för finansiella följande avtal. tjänster uppmanade kommissionen samtliga berörda parter att framföra sina synpunkter, särskilt i samband med utarbetandet av grönboken ”Finansiella tjänster: att (17) Med ett ”inledande avtal om tjänster” avses till exempel tillgodose konsumenternas förväntningar”. De samråd att öppna ett bankkonto, skaffa ett kreditkort, ingå ett som ägde rum i detta sammanhang visade att konsuavtal om förvaltning av värdepapper, medan en ”transakmentskyddet behöver stärkas på detta område. Kommistion” avser till exempel insättning eller uttag från banksionen har därför beslutat att lägga fram ett särskilt kontot, betalningar med kreditkort eller transaktioner förslag om distansförsäljning av finansiella tjänster. inom ramen för avtalet om förvaltning av värdepapper. Tillägg av nya delar till ett inledande avtal om tjänster, till exempel en möjlighet att använda ett elektroniskt betalningsinstrument tillsammans med det egna befint- (12) Om medlemsstaterna antar motstridiga eller olika liga bankkontot utgör inte en ”transaktion” utan ytterlibestämmelser om konsumentskydd vid distansförsäljgare ett avtal på vilket detta direktiv är tillämpligt. Teckning av finansiella tjänster till konsumenter skulle detta ning av nya andelar i samma fond för kollektiva invesinverka negativt på den inre marknadens funktion och teringar betraktas som en transaktion av ”på varandra på konkurrensen mellan företagen på denna marknad. följande transaktioner av samma slag”. Det är därför nödvändigt att på detta område införa gemensamma regler på gemenskapsnivå, som inte innebär någon minskning av det allmänna konsumentskyddet i medlemsstaterna. (18) Genom att direktivet hänvisar till ett system för tillhandahållande av tjänster som organiseras av leverantörer av finansiella tjänster, undantas därför från dess tillämpningsområde sådana tjänster som endast tillhandahålls tillfälligt utanför affärsstrukturer som inrättats för att (13) En hög konsumentskyddsnivå bör säkerställas genom ingå distansavtal. detta direktiv i syfte att säkerställa fri rörlighet för finansiella tjänster. Medlemsstaterna bör inte kunna besluta om andra bestämmelser än dem som fastställs i detta direktiv på de områden som harmoniseras i direktivet, (19) Leverantören är den person som tillhandahåller tjänster om det inte särskilt anges i detta. på distans. Detta direktiv bör emellertid också tillämpas

då en mellanhand medverkar i något led i försäljningen. Det sätt på vilket denna medverkan sker och omfattningen av densamma talar för att relevanta bestäm- (14) Detta direktiv omfattar alla finansiella tjänster som kan melser i detta direktiv bör tillämpas på mellanhanden, tillhandahållas på distans. Vissa finansiella tjänster oberoende av dennes juridiska ställning.

regleras emellertid av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen. Dessa särskilda bestämmelser fortsätter att vara tillämpliga på sådana finansiella tjänster. (20) Som ”varaktiga medier” räknas bland annat disketter, Det är dock lämpligt att fastställa principer för distans- CD-rom, DVD och den hårddisk i konsumentens dator försäljning av sådana tjänster. på vilken elektronisk post lagras, men inte webbplatser på Internet, utom de som uppfyller de kriterier som ingår i definitionen av ett varaktigt medium.

(15) De avtal som förhandlas fram på distans innebär att olika sorters teknik för distanskommunikation används (21) Användningen av teknik för distanskommunikation bör inom ramen för ett system för försäljning eller tillhandainte leda till att kundens information begränsas på ett hållande av tjänster där leverantören och konsumenten obefogat sätt. För att säkerställa öppenhet fastställs i inte är närvarande samtidigt. Den ständiga utvecklingen detta direktiv krav för att uppnå en lämplig nivå för den av denna teknik gör det nödvändigt att fastställa vilka information som skall ges till konsumenten, såväl före principer som skall gälla och då även för sådan teknik avtalets ingående som därefter. Innan ett avtal ingås bör som ännu bara används i begränsad omfattning. Distanskonsumenten få nödvändig information för att på ett avtal är därför sådana avtal där anbud, förhandling och godtagbart sätt kunna bedöma den finansiella tjänsten ingående sker på distans. och därmed kunna göra ett välgrundat val. Leverantören bör uttryckligen ange hur länge hans erbjudande gäller.

(16) Ett och samma avtal som omfattar flera på varandra följande transaktioner eller separata transaktioner av (22) Den information som räknas upp i detta direktiv samma slag fördelade över tiden kan ha olika rättslig omfattar allmän information, som gäller för alla typer av innebörd i de olika medlemsstaterna. Det är emellertid finansiella tjänster. Kraven på annan information om en viktigt att direktivet tillämpas på samma sätt i samtliga viss tjänst, till exempel en försäkrings omfattning, specimedlemsstater. Detta direktiv bör därför anses tillämpligt ficeras inte endast i detta direktiv. Denna typ av informapå den första i en rad på varandra följande transaktioner tion bör i förekommande fall ges i enlighet med tilleller separata transaktioner av samma slag fördelade lämplig gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftöver tiden och kan anses utgöra en helhet, oberoende av ning som antagits i överensstämmelse med gemenskapsom denna transaktion eller denna rad av transaktioner är rätten.

Bilaga 1

L 271/18 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 9.10.2002

(23) För att säkerställa ett så gott konsumentskydd som (31) Bestämmelserna i detta direktiv om leverantörens val av möjligt är det viktigt att konsumenten är tillräckligt språk bör inte påverka de bestämmelser i den nationella informerad om bestämmelserna i detta direktiv och om lagstiftningen om val av språk som fastställts i överenseventuella uppförandekoder på detta område. Konsu- stämmelse med gemenskapslagstiftningen. menten bör även ha en ångerrätt.

(32) Gemenskapen och medlemsstaterna har gjort åtaganden inom ramen för Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) om möjligheten för europeiska konsumenter att köpa (24) När ångerrätt inte gäller på grund av att konsumenten uttryckligen begärt att ett avtal skall fullgöras, bör leve- bank- och investeringstjänster utomlands. Enligt GATS rantören informera konsumenten om detta. får medlemsstaterna besluta om åtgärder av försiktighetsskäl, vilket även inbegriper åtgärder till skydd för investerare, insättare, försäkringstagare och de personer som har rätt till en finansiell tjänst från en leverantör. (25) Konsumenten bör skyddas mot icke beställda tjänster. Sådana åtgärder får dock inte innebära att restriktioner Konsumenten bör vara befriad från alla skyldigheter i som går längre än vad som är motiverat för att skydda fråga om icke beställda tjänster och frånvaro av svar bör konsumenterna införs. inte tolkas som samtycke från konsumentens sida. Denna regel bör dock inte utgöra något hinder för tyst (33) Inför antagandet av detta direktiv bör anpassning ske av förlängning av avtal som vederbörligen ingåtts mellan tillämpningsområdet för direktiv 97/7/EG och Europaparterna, när detta medges enligt medlemsstaternas parlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 lagstiftning. maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen ( ) samt tillämpningsområdet för 1 perioden för upphävande enligt rådets direktiv 90/ 619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av (26) Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, effektivt skydda de konsumenter som inte vill bli och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att kontaktade med hjälp av viss kommunikationsteknik effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster ( ). 2 eller vid vissa tider. Detta direktiv bör inte påverka tilllämpningen av de särskilda garantier som gemenskapslagstiftningen ger konsumenten i fråga om skydd för (34) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen fastställandet privatlivet och för personuppgifter. av gemensamma regler i fråga om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan (27) För att skydda konsumenterna bör det i medlemsstaterna gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiarifinnas lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål tetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med och domstolsprövning för att lösa eventuella tvister proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta mellan leverantörer och konsumenter, och i förekomdirektiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå mande fall bör befintliga förfaranden användas. detta mål.

(28) Medlemsstaterna bör även uppmuntra de offentliga eller privata organ som har inrättats för att reglera tvister utanför domstol att samarbeta för att lösa gränsöverskri- HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. dande tvister. Ett sådant samarbete skulle bland annat kunna innebära att konsumenten ges möjlighet att vända sig till organ som inte är domstolar i den medlemsstat där denne är bosatt för att framföra klagomål mot leve- Artikel 1 rantörer som är etablerade i andra medlemsstater. Inrättandet av Nätverket för klagomål mot finansiella tjänster (FIN-NET) innebär ökad hjälp till konsumenterna Syfte och tillämpningsområde när de använder gränsöverskridande tjänster.

1. Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om distansförsäljning av (29) Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att, i finansiella tjänster till konsumenter. enlighet med gemenskapslagstiftningen, utvidga det skydd som direktivet ger till att även omfatta icke vinst- 2. Vid sådana avtal om finansiella tjänster som omfattar ett drivande organisationer och sådana personer som inledande avtal om tjänster som följs av på varandra följande använder sig av finansiella tjänster i syfte att bli företa- transaktioner eller en rad separata transaktioner av samma slag gare. fördelade över tiden, skall bestämmelserna i detta direktiv endast tillämpas på det inledande avtalet.

( ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 51. Direktivet senast ändrat genom 1 (30) Detta direktiv bör även omfatta fall där den nationella direktiv 2000/31/EG (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1). lagstiftningen beaktar möjligheten att en konsument gör ( 2 ) EGT L 330, 29.11.1990, s. 50. Direktivet senast ändrat genom ett bindande avtalsmässigt uttalande. direktiv 92/96/EEG (EGT L 360, 9.12.1992, s. 1).

Bilaga 1

9.10.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 271/19

Om det inte finns något inledande avtal om tjänster, men de på 1. leverantören: varandra följande transaktionerna eller separata transaktionerna av samma slag fördelade över tiden utförs mellan samma a) Leverantörens identitet och huvudsakliga verksamhet, avtalsslutande parter, skall artiklarna 3 och 4 endast tillämpas den geografiska adress där leverantören är etablerad och när den första transaktionen utförs. Om det under mer än ett alla andra geografiska adresser som är relevanta för år inte utförs någon transaktion av samma slag skall emellertid kundens kontakter med leverantören. nästa transaktion anses vara den första i en ny rad av transakb) Identiteten på den som företräder leverantören i den tioner och följaktligen skall artiklarna 3 och 4 gälla. medlemsstat där konsumenten är bosatt och den geografiska adress som är relevant för kundens kontakter med företrädaren, om det finns någon företrädare. Artikel 2 c) Om konsumenten har affärsmässiga kontakter med någon annan yrkesutövare än leverantören, dennes iden- Definitioner titet, i vilken egenskap denna yrkesutövare handlar gentemot konsumenten och den geografiska adress som är relevant för kundens kontakter med denna person. I detta direktiv avses med d) Om leverantören är registrerad i ett handelsregister eller a) distansavtal : alla avtal om finansiella tjänster som ingås liknande offentligt register, uppgift om vilket handelsremellan en leverantör och en konsument inom ramen för ett gister denne är registrerad i samt registreringsnummer system för distansförsäljning eller tillhandahållande av eller motsvarande identifieringsuppgifter i detta register. tjänster på distans organiserat av leverantören, som för detta avtal uteslutande använder en eller flera tekniker för distans- e) Om leverantörens verksamhet kräver tillstånd, uppgifter kommunikation fram till och med den tidpunkt då avtalet om den berörda tillsynsmyndigheten. ingås. 2. den finansiella tjänsten: b) finansiell tjänst : alla banktjänster samt tjänster som avser krediter, försäkringar, privata individuella pensioner, inve- a) En beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga steringar eller betalningar. egenskaper.

c) leverantör : varje privat eller offentlig fysisk eller juridisk b) Det totalpris som konsumenten skall betala till leveranperson som, inom ramen för sin närings- eller yrkesverk- tören för den finansiella tjänsten, med uppgift om alla samhet, i egenskap av avtalspart tillhandahåller tjänster som arvoden, avgifter och kostnader samt alla skatter och är föremål för distansavtal. avgifter som betalas genom leverantören, eller, om ett exakt pris inte kan anges, grunden för beräkningen av d) konsument : varje fysisk person som ingår distansavtal för priset vilket gör det möjligt för konsumenten att kontroländamål som inte omfattas av hans närings- eller yrkesverk- lera detta. samhet. c) I förekommande fall, upplysning om att den finansiella tjänsten gäller instrument som medför särskilda risker e) teknik för distanskommunikation : varje teknik som, utan att beroende på deras särdrag eller de transaktioner som leverantören och konsumenten är fysiskt närvarande samtidigt, kan användas för distansförsäljning av en tjänst mellan skall utföras eller vilkas pris beror på sådana svängningar dessa parter. på finansmarknaden som leverantören inte kan påverka och om att tidigare fullgöranden inte är indikatorer för framtida fullgöranden. f) varaktigt medium : varje medel som gör det möjligt för konsumenten att bevara information, som riktas till denne persond) Uppgifter om förekomsten av eventuella andra skatter ligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framoch avgifter och/eller kostnader som varken betalas tiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som genom leverantören eller påförs av denne. är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen. e) Eventuella begränsningar av den tid under vilken informationen är giltig. g) operatör eller leverantör av teknik för distanskommunikation : varje offentligrättslig eller privaträttslig fysisk eller juridisk f) Sättet för betalning och för fullgörande. person, vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper att tillhandahålla leverantörer en eller flera tekniker för distans- g) Alla särskilda extra kostnader som konsumenten kan bli kommunikation. tvungen att betala vid användning av tekniken för distanskommunikation, om sådana extra kostnader tas ut.

Artikel 3 3. distansavtalet:

a) Förekomsten eller frånvaron av ångerrätt i enlighet med

Information till konsumenten innan distansavtal ingås

artikel 6 och, för det fall ångerrätt föreligger, dess varaktighet och villkoren för dess utövande, inklusive uppgift 1. I rimlig tid innan konsumenten blir bunden av ett om det belopp konsumenten kan bli skyldig att betala på distansavtal eller ett anbud skall denne ges följande information grundval av artikel 7.1 samt vad som kan bli följderna av om att inte utöva denna rättighet.

Bilaga 1

L 271/20 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 9.10.2002

b) Distansavtalets kortaste löptid, vid avtal om fortlöpande av priset vilket gör det möjligt för konsumenten att eller periodiskt återkommande finansiella tjänster. kontrollera detta. — Uppgifter om förekomsten av eventuella andra skatter c) Information om den rätt parterna kan ha enligt avtalsvilloch avgifter och/eller kostnader som varken betalas koren att säga upp distansavtalet i förväg eller ensidigt genom leverantören eller påförs av denne. samt om eventuella påföljder enligt avtalet i dessa fall. — Förekomsten eller frånvaron av ångerrätt i enlighet med d) Praktiska anvisningar för utövande av ångerrätten med artikel 6 och, för det fall ångerrätt föreligger, dess varakangivande av bland annat den adress till vilken medde- tighet och villkoren för dess utövande, inklusive uppgift landet om att konsumenten avser att utöva sin ångerrätt om det belopp konsumenten kan bli skyldig att betala skall sändas. på grundval av artikel 7.1.

e) Den medlemsstat eller de medlemsstater vars lagstiftning ligger till grund för de kontakter som leverantören tar Leverantören skall informera konsumenten om att annan informed konsumenten innan distansavtalet ingås. mation finns tillgänglig på begäran och om vad denna information avser. Leverantören skall under alla omständigheter lämna f) Eventuella klausuler i avtalet om vilken lag som skall fullständig information när denne fullgör sina skyldigheter tillämpas på distansavtalet och/eller vilken domstol som enligt artikel 5. är behörig.

4. Den information om avtalsförpliktelser som skall överg) På vilket eller vilka språk avtalsvillkoren och den lämnas till konsumenten innan ett avtal undertecknas skall förhandsinformation som anges i denna artikel tillhandahålls samt även på vilket eller vilka språk leverantören, överensstämma med de avtalsförpliktelser som följer av den lag med konsumentens medgivande, åtar sig att kommuni- som antas vara tillämplig på distansavtalet om detta ingås. cera under avtalets löptid.

4. prövning: Artikel 4 a) Huruvida det finns tillgång till en mekanism för klagomål och prövning utanför domstol för den konsu- Ytterligare krav på information ment som är part i distansavtalet och hur konsumenten i så fall skall gå till väga. 1. Om det i gemenskapslagstiftningen finns bestämmelser b) Uppgift om att det finns garantifonder eller andra ersätt- om finansiella tjänster med ytterligare krav på förhandsinforningssystem som inte omfattas av Europaparlamentets mation förutom dem som anges i artikel 3.1, skall dessa krav och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om fortsätta att gälla. system för garanti av insättningar ( ) och Europaparla- 1 mentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 2. I avvaktan på ytterligare harmonisering får medlemsstaom system för ersättning till investerare ( ). 2 terna behålla eller införa strängare bestämmelser om krav på förhandsinformation, om bestämmelserna är förenliga med 2. Den information som avses i punkt 1, vars kommersiella gemenskapslagstiftningen. syfte tydligt skall framgå, skall ges tydligt och begripligt på ett sätt som är anpassat till den teknik för distanskommunikation 3. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen nationella som används, med vederbörlig hänsyn till i synnerhet princibestämmelser om sådana krav på förhandsinformation som perna om redlighet i affärstransaktioner och om skydd av dem föreskrivs i punkterna 1 och 2 i denna artikel, om de går som enligt medlemsstatens lagstiftning inte kan ge sitt medgiutöver de krav som anges i artikel 3.1. Kommissionen skall ta vande, t.ex. underåriga. hänsyn till dessa nationella bestämmelser när den utarbetar den rapport som avses i artikel 20.2. 3. För taltelefonikommunikationer gäller följande:

a) Leverantörens identitet och det kommersiella syftet med den 4. Kommissionen skall med alla lämpliga medel se till att telefonkontakt som leverantören har tagit initiativet till skall information om de nationella bestämmelser som den underanges klart i början av alla samtal med konsumenten. rättas om görs tillgänglig för konsumenter och leverantörer, så att det skapas en hög grad av öppenhet. b) Om konsumenten uttryckligen medger det behöver endast följande uppgifter lämnas: — Identiteten på den person som är i kontakt med konsumenten och dennes anknytning till leverantören. Artikel 5

— En beskrivning av den finansiella tjänstens viktigaste egenskaper. Överlämnande av avtalsvillkoren och förhandsinforma-

tionen

— Det totalpris som konsumenten skall betala till leverantören för den finansiella tjänsten, inklusive alla skatter och avgifter som betalas genom leverantören, eller, om 1. I rimlig tid innan konsumenten är bunden av ett distansett exakt pris inte kan anges, grunden för beräkningen avtal eller ett anbud skall leverantören till konsumenten överlämna samtliga avtalsvillkor och den information som avses i ( 1 ) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5. artikel 3.1 och artikel 4 i pappersform eller på annat varaktigt ( ) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22. medium som är tillgängligt för konsumenten. 2

Bilaga 1

9.10.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 271/21

2. Leverantören skall uppfylla sin skyldighet enligt punkt 1 — framtida räntesäkringsavtal, omedelbart efter det att avtalet har ingåtts, om distansavtalet — ränte-, valuta- och aktieswappar, har ingåtts på konsumentens begäran med användning av en teknik för distanskommunikation som inte gör det möjligt att — köp- och säljoptioner avseende alla de instrument som tillhandahålla avtalsvillkoren och informationen i enlighet med anges i detta led, inbegripet motsvarande instrument punkt 1. med kontantavräkning; denna kategori inbegriper särskilt valuta- och ränteoptioner.

3. Konsumenten har rätt att på begäran erhålla avtalsvill- b) rese- och bagageförsäkringar eller liknande kortfristiga koren i pappersform när som helst under den tid som avtals- försäkringar med kortare löptid än en månad, förhållandet råder. Konsumenten har dessutom rätt att ändra den teknik för distanskommunikation som används, såvida inte c) avtal som båda parter har fullgjort på konsumentens detta är oförenligt med det distansavtal som ingåtts eller den uttryckliga begäran, innan konsumenten har utövat sin tillhandahållna finansiella tjänstens beskaffenhet. ångerrätt.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att ångerrätten inte skall tillämpas på Artikel 6 a) krediter som huvudsakligen är avsedda för att förvärva eller behålla äganderätt till mark eller en befintlig eller planerad Ångerrätt byggnad eller för att renovera eller förbättra en byggnad, eller

1. Medlemsstaterna skall se till att konsumenten har en b) krediter som säkras antingen genom inteckning i fast tidsfrist på 14 kalenderdagar under vilken denne kan utöva sin egendom eller en rättighet med anknytning till fast ångerrätt utan att det leder till någon påföljd och utan att egendom, eller konsumenten behöver ange några skäl. Tidsfristen skall emellertid förlängas till 30 kalenderdagar i distansavtal som rör c) uttalanden som konsumenter gjort under medverkan av en livförsäkringar som omfattas av direktiv 90/619/EEG och transoffentlig tjänsteman, under förutsättning att den offentlige aktioner avseende privata individuella pensionsförsäkringar. tjänstemannen bekräftar att konsumenten har garanterats de rättigheter som avses i artikel 5.1.

Tidsfristen för ångerrätten skall börja löpa Denna punkt skall inte påverka den rätt till betänketid som de — den dag då distansavtalet ingås, med undantag av nämnda konsumenter har som är bosatta i de medlemsstater där denna livförsäkringar, då tidsfristen börjar löpa vid den tidpunkt rätt finns vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv. då konsumenten informeras om att distansavtalet har ingåtts, eller 4. De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges — den dag då konsumenten erhåller avtalsvillkoren och infori punkt 3 skall meddela kommissionen detta. mationen i enlighet med artikel 5.1 eller 5.2, om denna tidpunkt är senare än den tidpunkt som anges i första strecksatsen. 5. Kommissionen skall göra den information som medlemsstaterna meddelar tillgänglig för Europaparlamentet och rådet och se till att den också görs tillgänglig för de konsumenter Medlemsstaterna får, utöver ångerrätten, föreskriva att distans- och leverantörer som begär detta. avtal om investeringstjänster inte skall verkställas under den tidsfrist som föreskrivs i denna punkt. 6. Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall denne, innan den gällande tidsfristen har löpt ut, meddela detta enligt de 2. Ångerrätten skall inte tillämpas på praktiska anvisningar som givits konsumenten i enlighet med artikel 3.1.3 d på ett sätt som gör att det kan styrkas i enlighet med den nationella lagstiftningen. Tidsfristen skall anses ha a) finansiella tjänster, vilkas pris beror på sådana svängningar respekterats om meddelandet, på papper eller på annat för på finansmarknaden som leverantören inte kan påverka och mottagaren tillgängligt varaktigt medium, avsänds innan tidssom kan inträffa under tidsfristen för ångerrätten, såsom fristen löper ut. tjänster med anknytning till

— utländsk valuta, 7. Denna artikel är inte tillämplig på de kreditavtal som hävs — penningmarknadsinstrument, i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 97/7/EG eller artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 — överlåtbara värdepapper, oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelnings- — andelar i fondföretag, basis ( ). 1 — terminskontrakt, inbegripet motsvarande instrument med kontantavräkning, ( ) EGT L 280, 29.10.1994, s. 83. 1

Bilaga 1

L 271/22 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 9.10.2002

Om det till ett distansavtal om en viss finansiell tjänst har — kan begära annullering av en betalning om konsumentens fogats ett annat distansavtal om tjänster som tillhandahålls av betalkort har använts på ett bedrägligt sätt inom ramen för leverantören eller av en tredje man på grundval av en överens- distansavtal, kommelse mellan tredje man och leverantören, skall detta till- — i händelse av sådan bedräglig användning kan gottskrivas läggsavtal hävas utan påföljd, om konsumenten utövar sin eller återfå de utbetalda beloppen. ångerrätt i enlighet med artikel 6.1.

8. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av Artikel 9 medlemsstaternas lagar och andra författningar om hävning eller uppsägning eller icke-verkställbarhet av ett distansavtal eller konsumentens rätt att fullgöra sina avtalsförpliktelser före Icke beställda tjänster den tid som fastställs i distansavtalet. Detta skall gälla oberoende av villkoren för och de rättsliga följderna av att Utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas distansavtalet avslutas. bestämmelser om tyst förlängning av distansavtal, när sådana bestämmelser tillåter tyst förlängning, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att Artikel 7 — förbjuda att finansiella tjänster tillhandahålls en konsument utan föregående begäran från konsumentens sida, om detta Betalning för den tjänst som tillhandahållits innan ånger- tillhandahållande innefattar en begäran om omedelbar eller rätten utövas senare betalning, — befria konsumenten från alla skyldigheter i händelse av ett 1. Om konsumenten utövar sin ångerrätt i enlighet med tillhandahållande som inte har beställts, varvid frånvaron av artikel 6.1, kan konsumenten endast åläggas att så snart som svar inte skall anses utgöra samtycke. möjligt betala för den tjänst som leverantören i enlighet med distansavtalet faktiskt har tillhandahållit. Fullgörandet av avtalet får inte påbörjas förrän konsumenten har gett sitt samtycke. Artikel 10 Det belopp som skall betalas får inte — överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen

Icke begärd kommunikation

av den redan tillhandahållna tjänsten, jämförd med samtliga prestationer som föreskrivs i avtalet, 1. För att en leverantör skall få använda sig av följande — i något fall vara så stort att det kan tolkas som en påföljd. tekniker för distanskommunikation måste konsumenten ge sitt samtycke på förhand: 2. Medlemsstaterna får föreskriva att konsumenten inte är skyldig att utge någon ersättning när ett försäkringsavtal hävs. a) Automatiska uppringningssystem utan mänsklig medverkan (uppringningsautomat). 3. Leverantören får inte kräva att konsumenten skall betala b) Telefax. något belopp på grundval av punkt 1, om han inte kan styrka att konsumenten i vederbörlig ordning har underrättats om det belopp som skall betalas i enlighet med artikel 3.1.3 a. Leveran- 2. Medlemsstaterna skall se till att annan teknik för distanstören får emellertid inte kräva denna betalning om leverantören kommunikation än den som avses i punkt 1, vilken möjliggör utan föregående begäran från konsumentens sida har påbörjat individuell kommunikation, endast får användas fullgörandet av avtalet innan den tidsfrist för ångerrätten som a) om de berörda konsumenterna har lämnat sitt samtycke, anges i artikel 6.1 har löpt ut. eller 4. Leverantören skall så snart som möjligt och senast inom b) om konsumenten inte uttryckligen har motsatt sig detta. 30 kalenderdagar till konsumenten betala tillbaka alla belopp som leverantören erhållit från konsumenten i enlighet med 3. De åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 får inte distansavtalet, med undantag för det belopp som avses i punkt medföra några kostnader för konsumenterna. 1. Denna tidsfrist skall börja löpa den dag då leverantören erhåller meddelandet om att konsumenten utövar sin ångerrätt.

5. Konsumenten skall så snart som möjligt och senast inom Artikel 11 30 kalenderdagar till leverantören skicka tillbaka de belopp och/eller den egendom som konsumenten har erhållit från Påföljder leverantören. Denna tidsfrist skall börja löpa den dag som konsumenten skickar meddelandet om att denne utövar sin Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga påföljder för leveranångerrätt. tören då denne inte följer sådana nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv.

Artikel 8 Medlemsstaterna får i detta syfte särskilt föreskriva att konsumenterna kostnadsfritt och utan påföljd kan säga upp avtalet Betalning med kort när som helst.

Medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga bestäm- Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionella och melser, så att konsumenten avskräckande.

Bilaga 1

9.10.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 271/23

Artikel 12 Artikel 15

Bevisbördan Direktivbestämmelsernas tvingande karaktär

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.3, får 1. Konsumenterna kan inte avstå från de rättigheter som de medlemsstaterna föreskriva att bevisbördan kan läggas på leveges genom detta direktiv. rantören när det gäller dennes skyldigheter att informera konsumenten samt konsumentens samtycke till avtalets ingå- 2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se ende och, i förekommande fall, avtalets fullgörande. till att konsumenten inte berövas det skydd som han eller hon ges genom detta direktiv genom att lagen i ett tredje land väljs Ett avtalsvillkor varigenom föreskrivs att konsumenten skall ha som tillämplig lag på avtalet, om avtalet har nära anknytning bevisbördan för att leverantören har iakttagit alla eller delar av till en eller flera medlemsstaters territorium. de skyldigheter som leverantören har enligt detta direktiv skall betraktas som ett oskäligt avtalsvillkor i den mening som avses i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ( ). 1 Artikel 13

Prövning i domstol eller i administrativ ordning Artikel 16

Övergångsbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv till konsumentens bästa. Medlemsstaterna får föreskriva nationella bestämmelser som överensstämmer med detta direktiv avseende leverantörer som är etablerade i en medlemsstat som ännu inte har införlivat 2. De medel som avses i punkt 1 skall omfatta bestämdetta direktiv och vars lagstiftning inte innehåller några förplikmelser varigenom ett eller flera av följande organ, som bestäms telser som överensstämmer med dem som det föreskrivs om i i nationell lagstiftning, får väcka talan enligt nationell lagstiftdetta direktiv. ning vid domstolar eller behöriga administrativa organ för att säkerställa att de nationella bestämmelserna för genomförandet av detta direktiv tillämpas: Artikel 17 a) Offentliga organ eller deras företrädare.

Direktiv 90/619/EEG

b) Konsumentorganisationer som har ett berättigat intresse att skydda konsumenterna. I artikel 15.1 i direktiv 90/619/EEG skall första stycket ersättas med följande text: c) Yrkessammanslutningar som har ett berättigat intresse att få saken prövad. ”1. Varje medlemsstat skall föreskriva att en försäkringstagare, som ingår ett individuellt livförsäkringsavtal, har rätt att säga upp avtalet inom 30 kalenderdagar från den dag 3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att han informeras om att avtalet ingåtts.” säkerställa att operatörer och leverantörer av teknik för distanskommunikation upphör med sådana förfaranden som har förklarats strida mot detta direktiv, när så är möjligt för dessa operatörer eller leverantörer och på grundval av ett domstols- Artikel 18 avgörande, administrativt beslut, eller beslut av en tillsynsmyndighet som har delgivits dem. Direktiv 97/7/EG

Direktiv 97/7/EG ändras på följande sätt:

Artikel 14 1. I artikel 3.1 skall den första strecksatsen ersättas med följande:

Prövning utanför domstol

”— som avser en finansiell tjänst som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 1. Medlemsstaterna skall verka för införandet och utveck- september 2002 om distansförsäljning av finansiella lingen av lämpliga och effektiva klagomåls- och prövningsför- tjänster till konsumenter och om ändring av rådets faranden utanför domstol varigenom tvister som rör konsu- direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/ mentfrågor avseende distansförsäljning av finansiella tjänster 27/EG (*). skall lösas. (*) EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.” 2. Medlemsstaterna skall i synnerhet uppmuntra att de organ som är ansvariga för tvistlösning utanför domstol samar- 2. Bilaga II skall utgå. betar för att lösa gränsöverskridande tvister som rör distansförsäljning av finansiella tjänster. ( ) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29. 1

Bilaga 1

L 271/24 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 9.10.2002

Artikel 19 Artikel 21

Införlivande Direktiv 98/27/EG

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa I bilagan till direktiv 98/27/EG skall följande punkt läggas detta direktiv före den 9 oktober 2004. De skall genast till: underrätta kommissionen om detta. ”11. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de inneav den 23 september 2002 om distansförsäljning av hålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en finansiella tjänster till konsumenter och om ändring sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/ om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat 7/EG och 98/27/EG (*). själv utfärda.

(*) EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.” 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta Artikel 20 direktiv och de nationella bestämmelser som antagits.

Översyn Artikel 22

Ikraftträdande

1. När detta direktiv har genomförts, skall kommissionen undersöka hur den inre marknaden för finansiella tjänster Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs fungerar såvitt avser försäljning av dessa tjänster. Kommis- i Europeiska gemenskapernas officiella tidning . sionen skall sträva efter att analysera och beskriva de svårigheter som såväl konsumenter som leverantörer möter eller Artikel 23 kan möta, särskilt sådana som beror på skillnader i nationella bestämmelser om information och ångerrätt. Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. 2. Kommissionen skall senast den 9 april 2006 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om de problem som såväl konsumenter som leverantörer möter vid Utfärdat i Bryssel den 23 september 2002. köp eller försäljning av finansiella tjänster, tillsammans med eventuella förslag om ändring och/eller ytterligare harmoni- På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar sering av bestämmelserna som rör information och ångerrätt P. COX M. FISCHER BOEL i gemenskapslagstiftningen om finansiella tjänster och/eller bestämmelserna i artikel 3. Ordförande Ordförande