FFFS 2007:24
Bemyndigande
Föreskrifterna innehåller bestämmelser om vilka antaganden som ska användas vid beräkningen av kapitalvärdet när det gäller
1. ränta, 2. avkastningsskatt, 3. dödlighet, 4. sjuklighet, samt 5. säkerhet och driftskostnader.
Definitioner
I dessa föreskrifter betyder tjänstepensionsförsäkring detsamma som i 58 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Försäkringstekniska grunder
Kapitalvärdet ska beräknas med ledning av de försäkringstekniska grunder som anges i bilagan .
Trots första stycket får kapitalvärdet beräknas med ledning av sådana antaganden som används vid beräkning av premie för likartad förmån inom en tjänstepensionsförsäkring, om en sådan beräkning inte leder till ett värde som är lägre än det lägsta värde som följer av antagandena i bilagan.
__________________________
1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Trots 1 får föreskrifterna tillämpas för räkenskapsår som avslutas senast den 31 december 2007.
3. Genom föreskrifterna upphävs Försäkringsinspektionens kungörelse (BFFS 1977:5) om försäkringstekniska grunder att tillämpas vid beräkning av kapitalvärde enligt 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
INGRID BONDE Göran Ronge
Bilaga
Försäkringstekniska grunder
Antagande om ränta
Antagande om ränta uttrycks som en räntefot i procent före eventuellt avdrag för avkastningsskatt.
Finansinspektionen beräknar och fastställer räntefoten varje år. Uppgift om denna räntefot publiceras på Finansinspektionens webbplats, fi.se, efter utgången av september månad varje år.
Beräkning av räntefot som ska tillämpas för åtaganden som inte innebär utfästelse om framtida värdesäkring eller indexuppräkning, grundas på nominella statsobligationer.
Beräkning av räntefot som ska tillämpas för åtaganden som innebär utfästelse om framtida värdesäkring eller indexuppräkning, grundas på realränteobligationer och nominella marknadsräntor för statsskuldväxlar som reducerats med beaktande av utvecklingen av konsumentprisindex.
Räntefoten beräknas på följande sätt
Underlag för att beräkna räntefoten består av nollkupongsräntor, som beräknats vid varje månadsskifte. Med nollkupongsränta avses lång marknadsränta för statsobligationer med tillägg för värdet av framtida kupongräntor.
R äntefoten r utgör ett medeltal av nollkupongsräntorna under de senaste tolv månaderna. Följande formel används vid beräkningen:
½ r + r + ... + r + ½ r 0 1 11 12 r = 12
där värdet r 12 avser den nollkupongsränta som gäller den 30 september och värdet r j är motsvarande ränta vid månadsskiftet 12 – j månader tidigare, där j = 0,1,2,…,11.
Räntefoten avrundas till närmaste tiondels procent.
Trots det som anges ovan får en arbetsgivare tillämpa det antagande om ränta som används vid beräkning av premie för likartad förmån inom tjänstepensionsförsäkring, om en sådan beräkning inte leder till ett lägre värde än det som följer av antagandet ovan.
Antagande om avdrag för avkastningsskatt
Är arbetsgivaren skyldig att betala avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, ska räntefoten reduceras med ett avdrag för avkastningsskatt.
Finansinspektionen beräknar och fastställer avdraget varje år och meddelar det på fi.se, efter utgången av september månad varje år.
Avdraget beräknas på följande sätt
Beräknad räntefot för åtaganden som inte innebär utfästelse om framtida värdesäkring eller indexuppräkning, multipliceras med aktuell skattesats för tjänstepensionsförsäkring enligt inkomstskattelagen (1999:1229), och avrundas därefter till närmaste tiondels procent. Sådan beräknad belastning dras därefter av från räntefoten för såväl åtaganden som innebär utfästelse om framtida värdesäkring eller indexuppräkning som för åtaganden som inte gör det.
Tillämpar arbetsgivaren det antagande om ränta som används vid beräkning av premie för likartad förmån inom tjänstepensionsförsäkring, ska avdrag för avkastningsskatt ske på ett likartat sätt som vid en sådan premieberäkning.
Antagande om dödlighet för ålderspension
Dödlighetsintensiteten µ x per år vid åldern x år antas vara given av följande 1 formler.
⎧ cx a + b ⋅ e för x ≤ w μ = ⎨ x μ + ⋅ − > ⎩ w k ( x w ) för x w
där w = 97 och k = 0,003.
Parametrarna a , b och c beror av kön och födelseår enligt följande tabeller:
Kvinna
Födelseår –1919 192y 193y 194y 195y 196y 197y 1980– 3 10 a 3,1 2,7 2,1 1,4 1,1 1,1 1,1 1,0 6 10 b 2,058 1,374 0,977 1,129 0,879 0,411 0,129 0,092 c 0,124 0,128 0,130 0,127 0,129 0,137 0,150 0,154
Man
Födelseår –1919 192y 193y 194y 195y 196y 197y 1980– 3 10 a 3,4 3,4 2,5 1,7 1,5 1,3 1,1 1,0 6 10 b 24,12 11,65 5,385 3,094 1,159 0,457 0,147 0,051 c 0,100 0,108 0,115 0,120 0,130 0,140 0,152 0,163
där y = 0, 1,…,9.
1 Så kallad Makehammodell med korrektion i höga åldrar. Överlevelsefunktionen l x i denna modell ges av följande formel: ⎧ cx ax + ( b / c ) ⋅ ( e − 1 ) för x ≤ w − log( l x ) = ⎨ 2 μ ⎩ − log( l w ) + w ⋅ ( x − w ) + ( k / 2 ) ⋅ ( x − w ) för x > w
Antagande för efterlevandepension
Kapitalvärde för efterlevandepension beräknas under den tid då arbetstagaren får ålderspension och i de fall det kan finnas efterlevande med rätt till efterlevandepension vid dödsfall, samt från och med den tidpunkt då arbetstagaren har avlidit och det finns efterlevande med rätt till efterlevandepension. När det gäller efterlevandepension tillämpas samma antaganden om dödlighet som vid ålderspension. Är familjeförhållandena kända i det enskilda fallet, ska de beaktas vid beräkningen. Om familjeförhållandena inte är kända men det kan finnas en framtida rätt till efterlevandepension, antas åldersskillnaden mellan man och kvinna vara fyra år, där mannen antas vara äldst. Sannolikheten g ( x ) att ha vuxen efterlevande förmånstagare antas vara − ⋅ − 4 0 , 0000009 ( x 54 ) g ( x ) = 0 , 94 ⋅ e Förmånstagares civilstånd antas vara oförändrat efter den försäkrades dödsfall. Kapitalvärde för efterlevandepension som inte är under utbetalning före den tid då arbetstagaren får ålderspension, sätts till 0 (noll). Det antas att efterlevande barn kommer att uppnå slutåldern, om denna är bestämd.
Antagande om sjuklighet för sjukpension
För en arbetsoförmögen arbetstagare som är x år vid början av ersättningstiden för sjukpension, antas sannolikheten för att kvarstå som ersättningsberättigad t år senare vara [ ] − [ ] − [ ] 0 , 015 t 0 , 4 t − 2 , 3 t 0 , 53 + 0 , 1 ⋅ f ( x ) ⋅ 10 + 0 , 11 − 0 , 056 ⋅ f ( x ) ⋅ 10 + 0 , 36 − 0 , 044 ⋅ f ( x ) ⋅ 10 där 0 , 001 x 0 , 06 x f ( x ) = 42 , 3 ⋅ 10 + 0 , 000525 ⋅ 10 − 48 , 8 Med durationen t år ovan, avses den tid då arbetstagaren kvarstår som sjuk efter en karenstid på 90 dagar. Den faktiska graden av arbetsoförmåga i det enskilda fallet ska beaktas. Om utgående sjukpension ska reduceras med samtidigt utgående motsvarande förmåner från den allmänna försäkringen, ska det antas att dessa börjar betalas ut 15 månader efter det att rätten till sjukpension har inträtt. Kapitalvärde för sjukpension som inte är under utbetalning sätts till 0 (noll).
Säkerhets- och driftskostnadsbelastning
Vid beräkning av kapitalvärde belastas för säkerhet och driftskostnader dels genom att den ränteintensitet som svarar mot antagandet om räntefot efter avdrag för avkastningsskatt sänks, dels genom att beräknat kapitalvärde ökas, enligt följande tabell:
Ålders- och Sjukpension efterlevandepension Sänkning av 0,002 0,003 ränteintensitet Ökning av 5 % 10 % kapitalvärde