Konsumentverkets föreskrifter om ändring i Konsumentverkets föreskrifter (KOVFS 1993:9) om leksakers säkerhet
Ändrar
Bemyndigande
En näringsidkare får tillhandahålla en leksak bara om den uppfyller de krav som anges i 4 – 12 §§ i dessa föreskrifter. Förutom dessa föreskrifter gäller de strängare regler som kan finnas i annan författning i fråga om leksaker som innehåller farliga ämnen.
En leksak skall förutsättas uppfylla de väsentliga säkerhetskraven om den utformas i överensstämmelse med harmoniserade standarder inom ramen för leksaksdirektivet (Rådets direktiv 88/378/EG) jämte därtill hörande, och i Europeiska unionens officiella tidning publicerade, noter. Överensstämmer leksaken inte alls eller endast delvis med sådana standarder eller saknas standarder skall leksaken förutsättas uppfylla kraven enligt första stycket, om leksaken utformas i överensstämmelse med en godkänd leksaksprototyp enligt det förfarande som beskrivs i 9 §.
13 § Produktsäkerhetslagen (2004:451) skall tillämpas på leksaker som kan medföra risk för personskada, även om leksakerna uppfyller kraven enligt dessa föreskrifter.
En förteckning över de vid varje tidpunkt gällande standarderna och aktuella noterna återfinns på Konsumentverkets webbplats, www.konsumentverket.se.
Bilaga 2, 2. Särskilda risker, Kemiska egenskaper C. För skydd av barnens hälsa gäller speciellt som målsättning att biotillgängligheten per dag till följd av användning inte får överstiga 0,2 μg antimon 0,1 μg arsenik 25,0 μg barium 0,6 μg kadmium 0,3 μg krom 0,7 μg bl y 0,5 μg kvicksilver 5,0 μg selen eller andra värden för dessa eller andra ämnen som på vetenskapliga grunder kan komma att fastställas i gemenskapens lagstiftning. Med biotillgänglighet för dessa ämnen menas det lösliga extrakt av ifrågavarande ämnen som har toxikologisk betydelse. _______________________________ Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 april 2009, då bilaga 3 till verkets föreskrifter (KOVFS 1993:9) upphör att gälla.
GUNNAR LARSSON Ulrika Forsman
Jämför rådets direktiv 88/378/EEG bilaga 2 annex II punkt 2.3 avsnitt 2 (EGT L 187, 16.7.1988, s. 9)