Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer
Lagrådsremiss
Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 10 februari
Morgan Johansson
Björn Reuterstrand (Socialdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås vissa ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Ändringarna föreslås med anledning av att ett direktiv och 2 en förordning innehållande bestämmelser om narkotikaprekursorer 3 ersätts med två nya EG-förordningar . Med narkotikaprekursorer förstås ämnen som ofta används för olaglig framställning av narkotika och finns upptagna i bilagorna till någon av EG-förordningarna. Innehållet i förordningarna är i huvudsak detsamma som i det direktiv respektive den förordning de ersätter. Vissa bestämmelser har dock förtydligats så att det t.ex. klargörs att även naturprodukter som innehåller en narkotikaprekursor kan omfattas av bestämmelserna. Ett exempel på detta är sassafrasolja som innehåller safrol. Vidare har vissa bestämmelser som rör kontroll över handeln skärpts för att ytterligare försvåra avledning av narkotikaprekursorer till marknaden för olaglig narkotikatillverkning. Detta gäller bl.a. mellanhänders verksamhet med att underlätta handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer.
Rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämne. (EGT L 370, 19/12/1992 s. 76, Celex 31992L0109). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 11). 2 Rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen (EGT L 188, 27.7.1996 s. 28, Celex 31990R3677). Förordningen senast ändrad genom Kommissionens förordning (EG) nr 1533/2000 (EGT L 175, 14.7.2000 s.75). 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer (EUT L 047, 18.02.2004 s. 1, Celex 32004R0273) och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer (EUT L 022, 26.1.2005 s. 1, Celex 32005R0111). 1
EG-förordningarna skall träda ikraft respektive tillämpas från och med den 18 augusti 2005. Ändringarna i lagen om kontroll av narkotika föreslås därför träda i kraft den 18 augusti 2005. I lagrådsremissen föreslås vidare vissa ändringar i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ändringarna föreslås mot bakgrund av att lagen vid sin tillkomst inte förutsågs behöva tillämpas på varor som har en omfattande användning inom bl.a. industrin. Det ökande missbruket av substanserna gammabutyrolakton (GBL) och 1,4-butandiol har gjort att detta uppmärksammats som en brist. För att kunna klassificera ett ämne som en hälsofarlig vara utan att dess normala användning förhindras måste möjligheterna att ge tillstånd för en enskild användare kompletteras bl.a. med en möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd, t.ex. för ett visst användningsområde eller om ämnet denaturerats, dvs. fått ett annat ämne tillsatt i syfte att omöjliggöra missbruk, på visst sätt. Föreskrifter för detta, liksom tillstånd att bl.a. inneha hälsofarliga varor, föreslås få meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Ändringarna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor föreslås träda ikraft den 1 juli 2005.
1 Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, och 2. lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av 1 narkotika dels att 7 b § skall upphöra att gälla, dels att 7 a och 7 c–14 §§ samt rubriken närmast före 7 a § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kemiska ämnen som kan Narkotikaprekursorer användas vid olaglig tillverkning av narkotika
2 7 a § Bestämmelserna i 8–14 §§ skall Med narkotikaprekursor avses i tillämpas även på kemiska ämnen denna lag ett ämne som ofta som kan användas vid olaglig används för olaglig framställning tillverkning av narkotika. av narkotika och som finns Regeringen meddelar föreskrifter upptaget i bilaga till Europaparlaom vilka ämnen det gäller. mentets och rådets förordning Bestämmelser som rör import, (EG) nr 273/2004 av den export och sändande genom 11 februari 2004 om narkotika- 3 tullområdet (transit) av sådana prekursorer eller rådets förordämnen finns i rådets förordning ning (EG) nr 111/2005 av den (EEG) nr 3677/90 av den 13 22 december 2004 om regler för december 1990 om åtgärder för övervakning av handeln med att försvåra avledningen av vissa narkotikaprekursorer mellan 4 ämnen för olaglig framställning av gemenskapen och tredjeländer . narkotika och psykotropa ämnen.
7 c § Regeringen får meddela före- Regeringen, eller efter regeskrifter om att yrkesmässig verk- ringens bemyndigande, Läkesamhet avseende tillverkning, medelsverket får meddela förehandel, transport och förvaring av skrifter om ämne som avses i 7 a § får 1. särskilda tillstånd för apotek bedrivas endast efter tillstånd eller eller myndigheter att inneha eller efter anmälan om verksamheten. släppa ut narkotikaprekursorer på
1 1 Senaste lydelse av 7 b § 1993:361 2 Senaste lydelse 1995:476. 3 EUT L 047, 18.2.2004 s. 1 (Celex 32004R0273). 4 EUT L 022, 26.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0111). Senaste lydelse 1995:476. 5
marknaden, och 2. särskild registrering för apotek eller myndigheter att släppa ut narkotikaprekursorer på marknaden.
6 8 § Läkemedelsverket prövar frågor Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt denna lag och om tillstånd enligt denna lag. enligt förordning (EEG) nr Tillstånd skall förenas med de 3677/90. villkor som behövs. Vid pröv- Tillstånd skall förenas med de ningen skall verket särskilt ta villkor som behövs. Vid hänsyn till innehållet i de överensprövningen skall verket särskilt ta kommelser om narkotika som hänsyn till innehållet i de överens- Sverige har biträtt. Ett tillstånd får kommelser om narkotika och om återkallas av verket, om det kemiska ämnen som kan användas behövs för att förebygga missbruk vid olaglig tillverkning av av narkotika. Ett tillstånd får också narkotika som Sverige har biträtt. återkallas om tillståndshavaren har Ett tillstånd får återkallas av åsidosatt föreskrifter eller villkor verket, om det behövs för att före- som har meddelats med stöd av bygga missbruk av narkotika eller lagen eller om det finns andra för att förebygga att ett ämne särskilda skäl till återkallelse. används till olaglig tillverkning av Läkemedelsverket är behörig narkotika. Ett tillstånd får också myndighet enligt förordning (EG) återkallas om tillståndshavaren har nr 273/2004 och förordning (EG) åsidosatt föreskrifter eller villkor nr 111/2005. som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. Anmälan som avses i 7 c § och i förordning (EEG) nr 3677/90 skall göras hos Läkemedelsverket.
9 § Den som importerar, exporterar, Den som importerar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar transiterar, tillverkar eller handlar med narkotika eller bedriver med narkotika skall föra sådana tillstånds- eller anmälningspliktig anteckningar som behövs för att verksamhet beträffande ämne som kontrollera efterlevnaden av avses i 7 a § skall föra sådana bestämmelserna i denna lag och anteckningar som behövs för att föreskrifter som meddelats med kontrollera efterlevnaden av stöd av lagen. Föreståndare för en bestämmelserna i denna lag och vetenskaplig institution där föreskrifter som meddelats med narkotika används i vetenskapligt stöd av lagen. Föreståndare för en syfte, skall föra sådana anteckvetenskaplig institution där ningar som behövs för kontrollen narkotika används i vetenskapligt av användningen.
6 Senaste lydelse 1995:476. Senaste lydelse 1993:361. 6
syfte, skall föra sådana anteckningar som behövs för kontrollen av användningen.
8 9 a § Den som yrkesmässigt importe- Den som yrkesmässigt importerar, exporterar, transiterar, till- rar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar med narkotika verkar eller handlar med narkotika eller tillverkar, handlar med, skall på varans förpackning genom transporterar eller förvarar ämne märkning eller på annat sätt ange som avses i 7 a § skall på varans narkotikans namn. förpackning genom märkning eller på annat sätt ange narkotikans eller ämnets namn.
9 10 § Läkemedelsverket har tillsynen Läkemedelsverket har tillsynen över efterlevnaden av förordning över efterlevnaden av förordning (EEG) nr 3677/90, av denna lag (EG) nr 273/2004 och förordning samt av de föreskrifter och villkor (EG) nr 111/2005, av denna lag som har meddelats med stöd av samt av de föreskrifter och villkor lagen. som har meddelats med stöd av lagen.
11 § Läkemedelsverket har rätt att på Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för till- handlingar som behövs för synen och får meddela de före- tillsynen och får meddela de lägganden och förbud som behövs förelägganden och förbud som för att förordning (EEG) nr behövs för att förordning (EG) 3677/90, denna lag eller före- 273/2004, förordning (EG) nr skrifter som har meddelats med 111/2005, denna lag eller stöd av lagen skall efterlevas. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. För tillsyn har För tillsyn har Läkemedels- Läkemedelsverket rätt till tillträde verket rätt till tillträde dels till dels till områden, lokaler och områden, lokaler och andra utandra utrymmen som används i rymmen som används i samband samband med import, export, med import, export, transit, transit, tillverkning, handel, trans- agerande som mellanhand , tillport, förvaring eller annan hante- verkning, handel, transport, ring av narkotika eller förpack- förvaring eller annan hantering av ningsmaterial till narkotika, dels narkotika eller förpackningstill utrymmen där prövning av material till narkotika, dels till utnarkotikans egenskaper utförs. rymmen där prövning av Detsamma gäller sådana narkotikans egenskaper utförs.
8 Senaste lydelse 1995:476. 9 Senaste lydelse 1995:476. Senaste lydelse 1995:476. 7
utrymmen som används i samband Detsamma gäller sådana utmed import, export, transit, rymmen som används i samband tillverkning, handel, transport och med import, export, transit, förvaring av ämne som avses i 7 a agerande som mellanhand , till- § eller andra utgångsämnen till verkning, handel, transport och narkotika. Verket får i sådana förvaring av narkotikaprekursorer utrymmen göra undersökningar eller andra utgångsämnen till och ta prover. Läkemedelsverket narkotika. Verket får i sådana har dock inte med stöd av denna utrymmen göra undersökningar lag rätt till tillträde till bostäder. och ta prover. Läkemedelsverket har dock inte med stöd av denna lag rätt till tillträde till bostäder. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt denna paragraf. På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket också förelägga vite.
11 11 a § För att täcka statens kostnader För att täcka statens kostnader för kontrollen av narkotika och av för kontrollen av narkotika skall ämnen som kan användas vid den som söker eller har erhållit olaglig tillverkning av narkotika tillstånd enligt 3–5 §§ betala skall den som söker eller har särskilda avgifter som bestäms av erhållit tillstånd enligt 3–5 §§ regeringen. Även den som söker betala särskilda avgifter som tillstånd eller registrerar sig enligt bestäms av regeringen. Detsamma förordning (EG) nr 273/2004 eller gäller den som söker eller har (EG) nr 111/2005 skall betala erhållit tillstånd eller gör anmälan särskilda avgifter som bestäms av som avses i 7 c § eller i förordning regeringen. (EEG) nr 3677/90.
12 § Regeringen får i fråga om Regeringen, eller efter regeimport, export, transit, tillverk- ringens bemyndigande, Läkening, handel, transport, förvaring, medelsverket och Tullverket får i förordnande, utlämnande, anteck- fråga om import, export, transit, ningar och märkning besluta om tillverkning, handel, transport, förytterligare föreskrifter. varing, förordnande, utlämnande, Regeringen får överlåta till anteckningar och märkning av Läkemedelsverket och Tullverket narkotika meddela ytterligare föreatt besluta om sådana föreskrifter. skrifter.
11 Senaste lydelse 1995:476. Senaste lydelse 1999:419. 8
13 § Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är ett år döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt narkotika- belagd med straff enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller enligt strafflagen (1968:64) eller enligt lagen (2000:1225) om straff för lagen (2000:1225) om straff för smuggling, den som uppsåtligen smuggling, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet 1. bedriver sådan verksamhet 1. bedriver sådan verksamhet som avses i 7 c § eller i förordning som avses i förordning (EG) nr (EEG) nr 3677/90 utan erforderligt 273/2004 eller förordning (EG) nr tillstånd eller utan att föreskriven 111/2005 utan erforderligt tillstånd anmälan om verksamheten gjorts, eller utan att föreskriven registrering av verksamheten gjorts, 2. bryter mot 6 § andra stycket, 2. bryter mot 6 § andra stycket, 9 § eller 9 a §, eller mot bestäm- 9 § eller 9 a §, eller mot melserna om dokumentation, bestämmelserna i förordning (EG) anteckningar eller märkning i nr 273/2004 eller förordning (EG) förordning (EEG) nr 3677/90, nr 111/2005, om a) att utse, anmäla och uppdatera uppgifter om ansvarig person, b) att uppdatera adressuppgifter, c) kundförsäkringar, d) dokumentation, e) märkning, eller f) att underrätta om sina transaktioner, 3. åsidosätter föreskrift som 3. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av denna lag, meddelats med stöd av denna lag, eller eller 4. lämnar oriktig uppgift i 4. lämnar oriktig uppgift i ärende om tillstånd eller i anmälan ärende om tillstånd eller vid regiom verksamhet enligt denna lag strering av verksamhet enligt eller enligt förordning (EEG) nr denna lag eller enligt förordning 3677/90. (EG) nr 273/2004 eller förordning (EG) nr 111/2005.
14 13 a § Ämne som avses i 7 a § och som Narkotikaprekursor som har har varit föremål för brott enligt 13 varit föremål för brott enligt 13 § § eller värdet därav samt utbyte av eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras sådant brott skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. oskäligt.
Senaste lydelse 2000:1247. 14 Senaste lydelse 1993:361. 9
14 § Beslut som Apoteket Aktiebolag Beslut som Apoteket Aktiebolag meddelat i fråga om intyg som meddelat i fråga om intyg som avses i 3 a § får överklagas till avses i 3 a § får överklagas till Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket eller Tullverket Läkemedelsverket eller Tullverket i ett enskilt fall meddelat enligt i ett enskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift denna lag, enligt förordning (EG) som meddelats med stöd av lagen nr 273/2004 eller förordning (EG) får överklagas hos allmän förvalt- nr 111/2005 eller enligt en ningsdomstol. föreskrift som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som Läkemedelsverket, Tullverket, länsrätten eller kammarrätten i ett enskilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat beslutas.
1. Denna lag träder i kraft den 18 augusti 2005. 2. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet gäller dock enligt det meddelade tillståndet.
Senaste lydelse 2001:1282. 10
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Varor som avses i denna lag får Varor som avses i denna lag får inte inte utan tillstånd 1. införas till landet, 1. införas till landet, 2. överlåtas, 2. överlåtas, 3. framställas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, eller 5. bjudas ut till försäljning, eller 6. innehas. 6. innehas. Första stycket tillämpas inte om Regeringen eller den myndighet Läkemedelsverket för ett särskilt regeringen bestämmer får medfall har meddelat tillstånd till dela tillstånd till hantering för ett hantering för ett vetenskapligt eller vetenskapligt eller industriellt industriellt ändamål. ändamål. Tillstånd får förenas med de villkor som behövs, såväl i samband med beslutet om tillstånd som senare under tillståndstiden. Ett tillstånd får återkallas om 1. tillståndet inte längre utnyttjas, eller 2. tillståndshavaren i väsentlig mån brutit mot ett meddelat villkor eller inte följer bestämmelserna i denna lag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd.
6 § Läkemedelsverkets beslut enligt Beslut i fråga om tillstånd eller 3 § andra stycket får överklagas återkallande av tillstånd enligt 3 § hos allmän förvaltningsdomstol. andra eller tredje stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. 2. Tillstånd som Läkemedelsverket har meddelat före ikraftträdandet skall gälla enligt det meddelade tillståndet såvida inte meddelade föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd omfattar även sådant fall som tillståndet avser.
3 Ärendet och dess beredning
Enligt Sveriges åtaganden gentemot den Europeiska gemenskapen är vissa rättsakter bindande för Sverige. Detta gäller bl.a. EG-förordningar. Inom EG-samarbetet har två nya förordningar om narkotikaprekursorer antagits, dels Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer, dels rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. För att anpassa den svenska lagstiftningen till dessa rättsakter krävs vissa ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Sedvanlig information beträffande EG-förordningarna har lämnats till riksdagens EU-nämnd; för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer den 16 maj 2003 och för Rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer den 18 november 2004. Förordningarna i svensk språkversion utgör bilaga 1 och 2 till denna lagrådsremiss. Vissa ämnen med stora och betydelsefulla användningsområden inom bl.a. industrin kan användas även i missbrukssyfte. Trots att detta missbruk är skadligt och orsakat dödsfall finns det för närvarande ingen möjlighet att klassificera dem som vare sig narkotika eller hälsofarliga varor på ett sätt som gör att handhavandet av dem faller under ett kontrollsystem; samtidigt som deras avsedda och nyttiga användning inte omöjliggörs eller onödigtvis förhindras. Det finns därmed inte heller någon möjlighet att förverka dem sedan de påträffats i missbrukssammanhang. För att råda bot på denna brist krävs ändringar i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ett förslag till lagrådsremiss har därför upprättats i Socialdepartementet och berörda myndigheter och andra aktörer enligt bilaga 3 beretts möjlighet att inkomma med synpunkter. Att beslut om rådets förordning (EG) nr 111/2005 fattats den 22 december 2004 och skall börja tillämpas den 18 augusti 2005 medför att något annat förfarande inte varit tidsmässigt möjligt vad avser förslagen beträffande narkotikaprekursorerna om Sverige skall kunna följa sina förpliktelser gentemot EU. Vikten av att även ämnen som har stor bl.a. industriell användning kan kontrolleras och förverkas sedan de påträffats i missbrukssammanhang och att ytterligare missbruk därigenom förebyggs motiverar detta förfarande även vad avser förslagen beträffande lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. En sammanställning över de inkomna synpunkterna finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2005/83/FH). De lagförslag som fanns i förslaget till lagrådsremiss utgör bilaga 4 till denna lagrådsremiss. Denna lagrådsremiss bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet.
4 Narkotikaprekursorer
4.1 Allmän bakgrund
För att effektivt kunna bekämpa narkotikamissbruk är det nödvändigt att rikta insatser inte bara mot narkotikan och narkotikamissbruket i sig. Insatser måste även riktas mot olaglig tillverkning av narkotika. För att framställa många av de narkotikaklassificerade substanserna nyttjas ämnen som är nödvändiga för eller i vart fall ofta eller lätt kan användas vid narkotikaframställning. Ett ämne som används för att framställa ett annat är en prekursor till det ämne som framställs. Många av de ämnen som kan användas för att tillverka narkotika är i sig själva harmlösa, åtminstone om man ser till att de inte kan missbrukas på samma sätt som narkotika. De kan också ha mycket stora användningsområden utöver olaglig narkotikaframställning. Dessa användningsområden kan vara mycket betydelsefulla och önskvärda för samhället. Genom att övervaka handeln med vissa av dessa, för narkotikatillverkning särskilt användbara, ämnen kan man dock förhindra eller i vart fall försvåra olaglig narkotikatillverkning. Övervakningen möjliggör också att leveranser som avletts till den illegala marknaden kan spåras och att nätverk för den olagliga handeln kan upptäckas.
Internationella överenskommelser
Handeln med för narkotikatillverkning särskilt användbara ämnen är ofta internationell och en effektiv kontroll kräver därför ett internationellt samarbete kring övervakningen och att flera länder kommit överens om vilka ämnen som skall övervakas. De övervakade ämnena används ofta vid olaglig narkotikatillverkning och kallas narkotikaprekursorer. Enligt artikel 12 i Förenta nationernas konvention mot olaglig hante- 1 ring av narkotika och psykotropa ämnen skall lämpliga åtgärder vidtas för att övervaka tillverkning och distribution av de narkotikaprekursorer som är förtecknade enligt konventionen. Parterna skall därför införa och upprätthålla ett system för övervakning av den internationella handeln med ämnena för att underlätta spårandet av misstänkta transaktioner. Syftet med konventionen är att främja samarbetet mellan parterna för att de mer effektivt skall kunna angripa de olika formerna av olaglig hantering av narkotika med internationell omfattning. Parterna skall vidta erforderliga åtgärder, inklusive lagstiftning och administrativa åtgärder, för att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen. Samarbetet avser t.ex. rättsliga förfaranden, utbyte av information, utbildningsinsatser och 2 bistånd. Såväl Sverige som Europeiska gemenskapen har anslutit sig till 3 konventionen . Sedan konventionens tillkomst har antalet förtecknade ämnen ökat. Inom EU finns för närvarande ett direktiv och en förordning som behandlar handeln på den inre marknaden respektive tredjelandshandeln
1 United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic drugs and Psychotropic Substances, FN:s narkotikabrottskonvention. 2 Sverige ratificerade konventionen den 30 maj 1991. Den har publicerats i SÖ 1991:41. 3 Rådets beslut 90/611/EEG. EGT L 326, 24.11.1990 s. 56. 14
med narkotikaprekursorer. Rättsakterna bygger på de bestämmelser som finns i FN-konventionen. Förutom tvingande förteckningar över ämnen som skall övervakas enligt rättsakterna upprättas också en så kallad frivilliglista med ämnen som industrin på frivillig basis får övervaka handeln med. Ett exempel på ett ämne på frivilliglistan är gammabyturolakton (GBL).
Regleringar för handeln inom EU
För övervakningen av bl.a. handeln med narkotikaprekursorer inom EU gäller i dag rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används 4 vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen . Även kommissionens förordning (EG) nr 1485/96 av den 26 juli 1996 om närmare bestämmelser för tillämpningen av rådets direktiv 92/109/EEG vad gäller kundförsäkran om särskild användning av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och 5 psykotropa ämnen innehåller bestämmelser inom området. För att förhindra avledning av narkotikaprekursorer till den olagliga tillverkningen av narkotika är det viktigt att ämnen där behov av kontroll uppstår så snart som möjligt också faktiskt kommer under kontroll. Att vad gäller handeln på den inre marknaden som i dag ha ett gemensamt kontrollsystem i form av ett direktiv är därför inte tillräckligt effektivt. Direktivformen kräver att samtliga medlemsländer införlivar direktivets regler i sin nationella lagstiftning med den risk för tidsutdräkt och skilda tolkningar av direktivets bestämmelser detta medför. Det har i praktiken förekommit avsevärd tidsutdräkt innan samtliga medlemsstater fört in nya narkotikaprekursorer i respektive nationell lagstiftning trots att de redan förtecknats enligt direktivet. I sådana fall kan inte kontrollsystemet fungera så effektivt som avsikten varit och ur kontrollsynpunkt är detta olyckligt. Det medför vidare olägenheter och merarbete för varje enskilt medlemsland att behöva ändra sin lagstiftning varje gång en ändring av direktivet görs eller nya ämnen klassificeras som narkotikaprekursorer. Det har därför uppmärksammats att en förordning är en ändamålsenligare form av rättsakt även vad gäller den inre marknaden. Med anledning av detta har det inom EG tagits fram en förordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer . Förordningen skall träda i kraft den 18 augusti 2005 och ersätter då direktiv 92/109/EEG. Förordningen är i huvudsak en omarbetning av direktivets bestämmelser till den nya, lämpligare, rättsliga formen. I jämförelse med direktivet har dock vissa bestämmelser förtydligats så att det t.ex. klargörs att även naturprodukter som sassafrasolja kan omfattas i de fall det förtecknade ämnet lätt kan utvinnas ur naturprodukten. Sassafrasolja innehåller det förtecknade ämnet safrol men eftersom oljan är en naturprodukt har vissa länder tidigare hävdat att den inte behöver under-
4 EGT L 370, 19.12.1992, s. 76. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 11). 5 EGT L 188, 27.7.1996 s. 28. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1533/2000 (EGT L 175, 14.7.2000 s.75). EUT L 047, 18.2.2004 s. 1. 15
gå kontroll. Vidare skall nu även de stereoisomeriska formerna av de i kategori 1 förtecknade ämnena, under förutsättning att de inte är av katin, omfattas av listningen enligt kategori 1. Detta medför att fler ämnen än tidigare listas som narkotikaprekursorer och är därför viktigt för arbetet mot illegal tillverkning av narkotika. Kaliumpermanganat har förflyttats från kategori 3 till kategori 2. Vidare har gränsvärdena för när marknadsaktörerna bör rapportera misstänkta transaktioner med ättikssyraanhydrid samt antranilsyra höjts. Den nya förordningen innehåller således endast mindre ändringar, mest bestående av klarare regleringar och skärpta bestämmelser, i förhållande till vad som nu gäller. Det kan antas att förändringarna kommer att göra det lättare att uppnå förordningens syften, nämligen att få till stånd en harmoniserad övervakning av handeln med narkotikaprekursorer och undvika att de avleds till olaglig framställning av narkotika.
Regleringar för handeln med tredjeländer
För handeln med tredje land tillämpas i dag rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psyko- 7 tropa ämnen . Även kommissionens förordning (EEG) nr 3769/92 av den 21 december 1992 om tillämpning och ändring av rådets förordning (EEG) nr 3677/90 om åtgärder för att försvåra avledning av vissa ämnen 8 till olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen innehåller bestämmelser inom området. Det finns också flera avtal som ingåtts mellan EG och tredjeländer avseende övervakningen av narkotikaprekursorer. Även vad gäller handeln med tredjeländer finns en ny förordning, rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer . Den nya förordningen är till största delen endast en omarbetning av den nu gällande förordningen (EEG) nr 3677/90, och innehåller inte några större förändringar. Vissa skärpningar av bestämmelserna görs dock, bl.a. så att kontrollen av mellanhänder inom EU som underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer ökar. Även kraven på märkning av narkotikaprekursorer skärps. Bestämmelserna överensstämmer i så stor utsträckning som möjligt med bestämmelserna i förordning (EG) nr 273/2004. Förteckningarna över de ämnen som omfattas av kontrollen är identiska vad gäller handeln på den inre marknaden och handeln med tredjeländer. Den nya förordningen skall börja tillämpas den 18 augusti 2005.
7 EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5). 8 EGT L 383, 29.12.1992 s. 17. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5). EUT L 022, 26.1.2005 s. 1. 16
Regleringar i Sverige
Sverige har införlivat bestämmelserna i direktivet 92/109/EEG i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika. Dessa författningar innehåller även nödvändiga bestämmelser med anledning av den nu gällande förordningen (EEG) nr 3677/90. Bestämmelser om narkotikaprekursorer finns även på myndighetsnivå eftersom Läkemedelsverket meddelat föreskrifter på området. I denna lagrådsremiss behandlas dock endast de konsekvenser de nya EG-förordningarna får för lagregleringarna.
4.2 Förändringar i lagstiftningen om narkotikaprekursorer
Regeringens förslag: De ändringar i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika som är nödvändiga med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer skall genomföras. Nödvändiga ändringar består huvudsakligen av att bestämmelser som inte längre får införlivas i svensk lagstiftning tas bort, att lagtexten omarbetas så att den hänvisar till de nya förordningarna och att ordet narkotikaprekursor förs in i lagtexten. Även vissa andra ändringar är dock nödvändiga. Bland annat är det nödvändigt att straffsanktionera brott mot EG-förordningarnas krav att t.ex. utse och anmäla en person som är ansvarig för verksamheten. Det är också nödvändigt att vidga Läkemedelsverkets befogenheter avseende tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen så att tillträdet avser även utrymmen som används av mellanhänder vid handel med narkotikaprekursorer. Sådana befogenheter skall som en följd därav ges även avseende narkotika. Därutöver skall överklagandebestämmelsen förtydligas så att det klart framgår att den omfattar även beslut enligt EG-förordningarna.
Förslaget i det remitterade utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Över förslagen hörda instansers synpunkter: Samtliga instanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslagen. Beträffande förslagen i 7 c § anför Tullverket att det är tveksamt om det finns stöd i artikel 3 i förordning (EG) 273/2004 för att bemyndiga regeringen eller Läkemedelsverket att meddela föreskrifter. Medlemsstaternas rätt att medge speciallicenser kan komma att regleras i en kommissionsförordning med tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) 273/2004. Tullverket påtalar även att det i framtiden kan uppkomma behov av att vidga Läkemedelsverkets, eventuellt i samråd med Tullverket, föreskriftsrätt beträffande kontroller i t.ex. tullager. Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från direktiv är förordningar direkt tillämpliga i medlemsstaterna och skall inte införlivas i
medlemsstaternas lagstiftningar. Om så skulle ske kunde detta hindra förordningarnas tillämpning i medlemsstaterna. I och med den nya förordningen (EG) nr 273/2004 som ersätter direktiv 92/109/EEG skall reglerna om kontroll av handeln på den inre marknaden inte längre införlivas i nationell lagstiftning. Till följd härav bör därför lagen (1992:860) om kontroll av narkotika ändras. Att direktivet beträffande handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts av en förordning medför således i huvudsak att inhemsk reglering av sådana skall upphävas. Vissa, som straffbestämmelser, skall dock kvarstå eftersom straffrättens område inte omfattas av EG:s befogenheter. Andra, som t.ex. bemyndiganden för myndigheter, måste justeras så att de står i överensstämmelse med förordningen. Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 273/2004 får de behöriga myndigheterna ge särskilda tillstånd till apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter eller krigsmakten för att inneha eller på marknaden släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 1. Samma aktörer kan åläggas särskild registrering för att släppa ut narkotikaprekursorer enligt kategori 2 på marknaden. Som Tullverket påtalat är det möjligt att kommissionen kommer att meddela förordning med tillämpningsföreskrifter i anslutning till dessa bestämmelser. För tillfället finns det dock inte några sådana och det är oklart i vilken utsträckning framtida sådana kommer att undanröja behovet av att meddela föreskrifter. Förordning (EG) nr 273/2004 i sig medför inte hinder för medlemsstaterna att meddela behövliga föreskrifter på området. Redan genom EG-förordningen bemyndigas de behöriga myndigheterna att fatta beslut i enskilda fall. Av såväl praktiska skäl som för att öka förutsebarheten och därmed också rättssäkerheten för de enskilda marknadsaktörerna kan det dock vara lämpligt att i stället meddela föreskrifter på området. Sådana kan inte meddelas utan ett särskilt bemyndigande. Skulle det senare visa sig att t.ex. kommissionens tillämpningsföreskrifter onödiggör eller omöjliggör att sådan föreskrifter meddelas skall föreskriftsrätten inte utnyttjas. Att förordningen beträffande handeln med narkotikaprekursorer med tredjeländer ersätts med en ny förordning medför i huvudsak endast att hänvisningar skall göras till den nya förordningen. Även i detta fall krävs dock vissa justeringar, bl.a. av språklig natur men även vad avser myndigheternas kontrollbefogenheter över mellanhänder som underlättar handeln med narkotikaprekursorer mellan tredjeländer. Ett eventuellt framtida behov av en vidgad föreskriftsrätt beträffande kontroller i t.ex. tullager kan inte behandlas inom ramen för denna lagrådsremiss. Det får i stället utredas och om möjligt tillgodoses när sådant behov uppkommit. Lagändringarna behandlas närmare i författningskommentaren.
5 Hälsofarliga varor
5.1 Allmän bakgrund
Allmänt om lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor
Lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor trädde i kraft den 1 januari 1999. Lagen syftade till att åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya syntetiska droger. Lagen utgör ett regelverk som är mer begränsat men har ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen kompletteras av förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I bilagan till förordningen anges de varor som skall anses som hälsofarliga varor enligt lagen. I dag anges ämnena MBDB, BDB, N-bensylpiperazin, DOC, 5-MeO-DMT, 5-MeO- DIPT, 5-MeO-AMT och 2C-E samt salter av dessa ämnen som hälsofarliga varor. Regeringen har den 3 februari 2005 beslutat att även AMT, 2C-C, 2C-D, 4-AcO-DIPT och 4-HO-DIPT samt dessa ämnens salter skall klassificeras som hälsofarliga varor. Denna förordningsändring träder i kraft den 1 mars 2005. Vissa av de varor som tidigare varit upptagna i bilagan har förts över till det kontrollsystem som erbjuds genom narkotikakontrollagstiftningen. Ett exempel på detta är ämnet 4- MTA. I det lagstiftningsärende som föregick lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor framhölls behovet av att kunna ingripa mot varor som, på grund av sina inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller godkända läkemedel medför fara för människors liv eller hälsa och som används, eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Som framgått föreskriver regeringen, utifrån nämnda kriterier, vilka varor som skall omfattas av lagen. I ärendet konstaterade regeringen att det i Sverige, liksom i många andra länder, hade märkts en allt aggressivare marknadsföring av olika typer av droger. Huvudparten av dessa droger var redan narkotikaklassificerade medan andra, framför allt nya syntetiska droger, ännu inte kunnat narkotikaklassificeras. I ärendet lämnade regeringen förslag till viss ändring av narkotikadefinitionen i narkotikastrafflagen (1968:64); uttrycket ”starkt vanebildande egenskaper” byttes ut mot ”beroendeframkallande egenskaper” och definitionen utvidgades till att omfatta också varor med euforiserande effekter. Ändringarna gjordes bl.a. för att möjliggöra ett snabbare klassificeringsförfarande. Trots dessa ändringar menade regeringen att det inte skulle vara möjligt att narkotikaklassificera alla varor som i dag marknadsförs eller används i berusningssyfte. Regeringen konstaterade vidare att det under de senaste åren inträffat flera dödsfall med varor som inte varit reglerade enligt någon lagstiftning. Enligt regeringens mening var det angeläget att framför allt begränsa handeln med sådana varor.
Prop. 1997/98:183, bet. 1998/99:SoU5, rskr. 1998/99:139. 19
Skillnader mellan narkotika och hälsofarliga varor
Den nya lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor tog sikte på att få kontroll över handeln med sådana varor och som i princip saknade något mera allmänt användningsområde för enskilda eller för industri, vetenskap eller sjukvård. Med den nya lagen skulle således kunna kontrolleras vissa kemiska ämnen som används i berusningssyfte men som inte uppfyllde de kriterier som krävs för narkotikaklassificering. Som exempel på varor som skulle kunna ställas under kontroll framhölls bl.a. de ovan nämnda varorna MBDB och BDB. En avgörande skillnad mellan de krav som ställs upp för klassificering enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor och de som ställs upp i narkotikastrafflagen är att de senare måste vara beroendeframkallande eller medföra eufori. Regeringen menade mot bakgrund bl.a. härav att den utredning som föregår ett beslut om klassificering enligt den nya lagen normalt torde kunna göras mindre omfattande än en utredning inför narkotikaklassificering. Kunde efter en mera ingående utredning av varans egenskaper och verkningar i ett senare skede konstateras att förutsättningar förelåg för narkotikaklassificering borde varan flyttas över till narkotikalagstiftningen. Som framgått har så också skett i ett antal fall. Nämnda karaktär hos lagen har medfört att den ibland kommit att rubriceras som en ”väntlistelag” inför narkotikaklassificering. Liksom vad avser ansvaret för utredningen av behovet av narkotikaklassificering av varor som inte är läkemedel är det Statens folkhälsoinstitut (FHI) som ansvarar för utredningen av behovet av klassificeringen av en vara som hälsofarlig vara.
Tillstånds- och sanktionssystem beträffande hälsofarliga varor
Straffsanktionerat förbud mot tillverkning och annat hanterande av ett ämne klassificerat som en hälsofarlig vara tillsammans med en möjlighet att förverka det beslagtagna ämnet medverkar till att göra kontrollsystemet effektivt. En vara som klassificeras som hälsofarlig vara får inte utan särskilt tillstånd införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas. Till skillnad mot vad som är fallet beträffande narkotika förbjöds däremot inte bruk av varan vid lagens tillkomst eftersom syftet med den i första hand var att åstadkomma kontroll över handeln med de klassificerade varorna. Även om de varor som avsågs kunna omfattas av lagen saknar ett mer allmänt användningsområde inom t.ex. vetenskap eller sjukvård ansågs inte kunna underlåtas att medge en möjlighet till dispens i vissa fall. Till följd härav föreskrivs i lagen att Läkemedelsverket för ett särskilt fall kan meddela tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål. Att ansvaret lades hos Läkemedelsverket, och inte hos FHI, förklaras bl.a. av att FHI vid denna tid ännu inte hade anförtrotts de övergripande tillsynsuppgifter på alkohol-, narkotika- och tobaksområdena som sedermera kom att föras till myndigheten vid dess ombildning den 1 juli 2001. Endast uppsåtliga överträdelser av bestämmelserna i lagen är straffbelagda. Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Vad avsåg
straffskalans utformning ansåg regeringen att det saknades anledning att låta denna vara lika sträng som i narkotikastrafflagen. En sådan parallell ansågs för övrigt inte kunna dras eftersom den nya lagen inte var avsedd att utgöra ett alternativ till narkotikalagstiftningen. I stället borde enligt regeringen jämföras med den straffskala som gäller för vissa olovliga förfaranden med läkemedel, såsom t.ex. försäljning utan godkännande, dvs. böter eller fängelse i högst ett år. En sådan straffskala skulle också möjliggöra användandet av vissa tvångsmedel vid misstanke om brott, såsom t.ex. husrannsakan och kroppsvisitation.
5.2 Förändringar i lagstiftningen om hälsofarliga varor
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall få meddela tillstånd till hantering av hälsofarliga varor för vetenskapliga eller industriella ändamål. Tillstånd kan förenas med villkor och får återkallas om tillståndet inte längre utnyttjas, om tillståndshavaren i väsentlig omfattning brutit mot ett meddelat villkor eller inte följt bestämmelserna i lagen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för att möjliggöra bl.a. användning av beredningar som innehåller sådana varor.
Förslaget i det remitterade utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet föreslogs dock att uppgiften att meddela tillstånd till hantering av hälsofarliga varor för vetenskapliga eller industriella ändamål skulle flyttas över från Läkemedelsverket till Statens folkhälsoinstitut (FHI) från och med den 1 juli 2005. Över förslagen hörda instansers synpunkter: Samtliga instanser tillstyrker eller har inget att erinra mot att förslaget möjliggör att ämnen med stor industriell användning skall kunna klassificeras som hälsofarliga varor. Bland annat Statens kriminaltekniska laboratorium anför dock att ämnen som gammabutyrolakton (GBL) ur kemisk synvinkel i stället borde klassificeras som narkotika. Riksåklagaren anför att det bör övervägas att införa ett grovt brott med vidare straffskala för den som bryter mot 3 § 2–6. FHI efterlyser vägledning för vilka verksamheter som ryms inom begreppet ”vetenskapligt och industriellt ändamål” samt kriterier för under vilka förutsättningar tillstånd inte skall beviljas. FHI anför också att korta tillståndstider ökar den administrativa bördan för såväl myndigheter som företag och skapar osäkerhet hos företagaren vad gäller den långsiktiga planeringen av verksamheten. Det borde vara möjligt med en generell återkallelse i stället för att tillämpa korta tillståndstider. Grunden för en återkallelse skulle då vara ett ökat nationellt missbruk som har ett påvisat samband med de tillstånd som beviljats. Det bör klargöras vilken tillsyn som skall utföras och vilka befogenheter den behöriga myndigheten har för denna. Den praktiska tillsynen borde kunna utföras av myndigheter som redan i dag utövar annan tillsyn över berörda företag. Detta skulle medge ett effektivt resursutnyttjande för myndigheterna och underlätta för företagen. Läkemedelsverkets kompetensprofil är i nuläget bättre anpassad för definition
och kartläggning av vilka varor eller beredningar som skall vara undantagna från gällande kontroll liksom arbetet med att pröva och bevilja tillstånd för vissa hälsofarliga varor. Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet anför att tillståndsmyndighetens föreskrifter måste utformas på ett sådant sätt att de inte medför en kraftig ökning av den administrativa bördan för industrin. Plast- & Kemiföretagen påtalar att berörda företag redan i dag frivilligt vidtar åtgärder för att beivra användning av industrikemikalier i berusningssyfte samt att det är viktigt att en lagändring inte leder till onödig byråkratisk administration och att ansökningsförfarandet blir enkelt.
Skälen för regeringens förslag Missbruk av industrikemikalier
Som framgått ovan var avsikten med lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor att skapa ett regelverk för kontroll av vissa berusningsmedel som var mer begränsat men med ett vidare tillämpningsområde än narkotikalagstiftningen. Lagen har varit effektiv genom att den har medfört en snabbare kontroll av framför allt nya syntetiska droger än som varit möjligt med stöd endast av narkotikalagstiftningen. Tveksamhet om lagens tillämpning har på senare tid kommit att gälla framför allt om redan kända varor som börjat användas i berusningssyfte kan bli föremål för kontroll enligt lagen. Detta har gällt i synnerhet de båda industrikemikalierna GBL och 1,4-butandiol. Båda ämnena har en relativt omfattande industriell användning här i landet, för GBL ca 239 ton och för 1,4-butandiol ca 121 ton per år. GBL används som lösningsmedel, rengöringsmedel samt för inblandning i olika produkter. 1,4-butandiol är en synteskemikalie som används vid plasttillverkning. Båda ämnena är miljövänliga och inget av ämnena kan ännu ersättas med likvärdiga ämnen med samma skonsamma effekt för miljön. Båda ämnena omvandlas emellertid också till den narkotikaklassade drogen gammahydroxi-butyrat (GHB) efter intag i människokroppen. GBL är också en prekursor till GHB men har inte förtecknats som narkotikaprekursor och faller därför inte under detta kontrollsystem, jfr avsnitt 5.1, även om GBL finns upptagen på den så kallade frivilliglistan över ämnen som industrin frivilligt kan övervaka handeln med. Riskerna vid missbruk av GBL och 1,4-butandiol är desamma som vid missbruk av GHB. Beslagsstatistik från polis och tull visar att medan beslagen av GHB minskat efter narkotikaklassificeringen år 2000 så har beslagen tvärtom ökat vad avser GBL och 1,4-butandiol. Denna utveckling är inte ägnad att förvåna med hänsyn till att de inte är ställda under någon kontroll i missbrukshänseende samtidigt som de medför samma effekt som vid intag av GHB. Anskaffningssätten varierar i missbrukarledet. Det förekommer allt från egen tillverkning, över handel via internet till stölder från de företag som hanterar kemikalierna i större omfattning. I sammanhanget kan framhållas att fem liter GBL utgör mycket missbrukssubstans, då en missbruksdos motsvarar ungefär vad som ryms i en kork till en vanlig PET-flaska, men försvinnande lite i ett fat för industriellt bruk.
Klassificeringsmöjligheter och behov av översyn av lagstiftningen
Det är med hänsyn till skyddet för liv och hälsa angeläget att ställa de båda kemikalierna under en mer noggrann kontroll än vad som i dag är möjligt med stöd av miljöbalken. Att helt förbjuda dessa båda miljövänliga ämnen med stor legal användning inom industrin bör inte heller komma i fråga. Eftersom de båda ämnena ger samma effekt som vid intag av den narkotikaklassade drogen GHB ligger det nära till hands att överväga en narkotikaklassificering även av GBL och 1,4-butandiol. Med hänsyn till att den nyttiga industriella användningen av de båda ämnena inte bör förhindras måste emellertid en sådan åtgärd föregås av en ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Enligt nämnda lag får narkotika importeras, tillverkas, exporteras, bjudas ut till försäljning, överlåtas eller innehas endast för medicinskt, vetenskapligt eller annat samhällsnyttigt ändamål som är särskilt angeläget. Med annat samhällsnyttigt ändamål avses utbildning av narkotikahundar och dylikt i den narkotikabrottsbekämpande verksamheten och inte industriell användning. Att utvidga den legala narkotikanvändningen även till den industriella sektorn inger avsevärda principiella betänkligheter och skulle dessutom medföra stora kontrollproblem. Även intentionerna bakom 11 1961 års narkotikakonvention inger vissa betänkligheter mot en narkotikaklassificering. Vad som återstår är då att regeringen beslutar om att GBL och 1,4-butandiol i stället förs upp som hälsofarliga varor enligt lagen därom, allt för att få en effektivare kontroll över den icke avsedda hanteringen av ämnena. Som redogjorts för ovan skulle detta medföra bl.a. att det blir olagligt att bl.a. tillverka och inneha ämnena. Det skulle även medföra en möjlighet att förverka dem i de fall de påträffas hos någon som inte har rätt att inneha dem. En narkotikaklassificering av ämnen som i kroppen metaboliseras till ett redan narkotikaklassificerat ämne skulle dock beträffande kriminalisering av eget bruk och straffsatserna bättre överensstämma med straffvärdet hos de brottsliga gärningarna. Med tanke på vikten av att GBL och 1,4-butandiol så snabbt som möjligt kommer under kontroll så att t.ex. innehav av ämnena utan tillstånd förbjuds och att de kan förverkas sedan de påträffats hos någon som saknar tillstånd – i stället för att som nu lämnas tillbaka till ägaren av dem sedan beslag hävts på grund av att det saknas laglig grund för förverkande – föreslår regeringen dock nu att lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ändras på sådant sätt att en klassificering kan ske enligt denna lag. Att lagstiftningen med förbud mot vissa hälsofarliga varor redan i dag medger en vidare tillståndsgivning än narkotikalagstiftningen medför att lagen mot förbud av vissa hälsofarliga varor i nuläget är bättre lämpad för en skyndsam klassificering av ämnen med en stor industriell användning än narkotikalagstiftningen är. Ett förslag om någon annan typ av klassificering eller att utöka det kriminaliserade området och skärpa straffsatserna i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor kräver en betydligt utförligare utredning än den som mot bakgrund av den skyndsamhet som krävs varit möjlig att nu göra.
11 Konventionen ersättande äldre konventioner rörande narkotika, SÖ 1964:59, ratificerad av Sverige den 9 oktober och den 4 december 1964. 23
Regeringen har dock uppmärksammat att de möjligheter till klassificering, straffsanktionering och övervakning som i dag finns i huvudsak fungerar väl men ändå inte är i alla delar tillfyllest. En översyn behövs av framför allt lagstiftningen beträffande narkotika, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Regeringen har därför för avsikt att initiera en sådan översyn. En översyn bör exempelvis omfatta överväganden beträffande enligt vilken lag de ämnen som i kroppen metaboliseras till narkotikaklassificerade ämnen bör klassificeras i framtiden, samt, i förekommande fall, vilka förfaranden som bör vara sraffbara, straffskalor och förverkandefrågor. Översynen bör även omfatta tillståndsmyndighets befogenheter vid tillsyn liksom behovet, och i så fall utformandet, av kriterier som skall vara uppfyllda för att tillstånd enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall medges.
Tillståndsgivning
För att nu möjliggöra en klassificering som hälsofarlig vara av t.ex. GBL och 1,4-butandiol som diskuterats ovan bör, som ovan nämnts dock vissa ändringar i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor göras. I dag anges i lagen att tillstånd får ges för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål. Statens folkhälsoinstitut (FHI) har efterfrågat ett förtydligande av vad som avses med detta begrepp. I prop. 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. finns inte någon närmare förklaring till vad som avses med begreppet. Inte heller har tillståndsgivande myndighet, Läkemedelsverket, påtalat något behov därav. Det går inte att i förväg förutse alla situationer där det kan vara lämpligt att medge tillstånd. Utvecklingen i samhället, bl.a. vad gäller ny teknik, medför också att även de situationer som i dag är möjliga att förutse kan förändras och kanske till och med helt försvinna medan andra tillkommer. Det är därför ett område som lämpar sig väl för en ramlagstiftning med möjligheter för tillståndsgivande myndighet att använda sina expertkunskaper och rättstillämparen att utveckla rättspraxis för att klargöra vad som skall avses med vetenskapligt eller industriellt ändamål. Även grunderna för att inte medge tillstånd är något som huvudsakligen får lämnas upp till rättstillämparen. Risken för missbruk av ett ämne ökar dock om det är mera allmänt förekommande i samhället. Det är därför inte meningen att ett tillstånd skall medges så snart en sökande hävdat att ett vetenskapligt eller industriellt ändamål är förhanden. Det kan begäras att användningen kan anses nyttig och önskvärd i samhället, och att det föreligger ett faktiskt behov av att använda ämnet för att tillstånd skall beviljas. Kan ämnet på ett fullgott sätt ersättas av en annan, mindre farlig, substans kan tillstånd vägras. Vid en bedömning måste det tas stor hänsyn till behov av t.ex. forskning, teknikutveckling och användning för såväl ett företags som landets nuvarande och framtida konkurrenskraft. Tillstånd kan givetvis vägras på den grunden att det kan antas att den sökande inte kommer att använda ämnet på det sätt han sökt tillstånd för. Vid tillståndsprövningen måste hänsyn tas till både den enskildes behov av ämnet och risken för att ämnet kan komma att missbrukas eller meddelade villkor inte att följas.
Ett eventuellt behov av närmare klargöranden av under vilka förhållanden tillstånd inte skall medges, behov av tillgång till uppgifter ur belastningsregister vid tillståndsprövningen samt behov av befogenhet avseende tillträde till en tillståndshavares lokaler eller tillgång till bokföring etc. övervägs lämpligen i samband med den översyn över den narkotikaanknutna lagstiftningen som regeringen tidigare nämnt. Det är i dag inte ovanligt att myndigheter på frivillig väg samarbetar med varandra vid tillsyn av verksamheter och det föreligger inte hinder mot ett sådant samarbete heller i detta fall. Bestämmelserna i lagen bör, för att det skall bli möjligt att klassificera varor med stor industriell användning, utvecklas så att de i tillståndshänseende uppnår en bättre överensstämmelse med motsvarande regler i lagen om kontroll av narkotika. Detta innebär att tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål bör kunna förenas med villkor, i samband med meddelandet av tillståndet eller senare under tillståndstiden, och att ett tillstånd skall kunna återkallas om ett villkor överträtts. Tillstånd bör kunna återkallas även om de inte längre utnyttjas eller om tillståndshavaren brutit mot lagen – t.ex. om en tillståndshavare har tillstånd för framställning av en vara och följer meddelade villkor för detta men också, utan tillstånd, för in en vara till landet eller tillverkar en annan vara. Enligt lagen om kontroll av narkotika får ett tillstånd återkallas också om det behövs för att förebygga missbruk eller för att förebygga att ett ämne används till olaglig tillverkning av narkotika. De tillstånd som kan ges enligt lagen om kontroll av narkotika omfattar dock inte industriella ändamål och enskilda är därför inte lika beroende av tillstånden för att bedriva omfattande näringsverksamhet. Högre krav på att den enskilde skall kunna förutse de villkor och tillstånd som gäller för hans verksamhet gör sig därför påminda i detta fall och det är således – av rättssäkerhetsskäl – inte möjligt att införa grunder för återkallelse som tillståndshavaren inte själv råder över i lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Ett exempel på en sådan grund skulle kunna vara att missbruket av ämnet i samhället ökar. För det fall ett sådant ökat missbruk skulle kunna påvisas ha samband med beviljade tillstånd är det troligt att tillståndshavaren antingen inte följt meddelade villkor för tillståndet eller att de villkor som meddelats inte varit tillräckliga. Tillståndsmyndigheten har i sådana fall därför möjlighet att återkalla det givna tillståndet på grunder som är hänförliga till tillståndshavaren eller att meddela ytterligare villkor. Självklart är det dock av största vikt att tillstånd inte ges eller förekommer om det motverkar förebyggande av missbruk eller olaglig tillverkning av ett klassificerat ämne. De tillstånd som ges bör därför tidsbegränsas till sådan tidrymd att det blir möjligt att snabbt motverka t.ex. missbruk genom att redan givna tillstånd löper ut och nya inte beviljas för det fall ett ökat missbruk i samhället inte kan påvisas ha samband med enskilda tillståndshavare men det ändå är troligt att ämnenas utbredda användning inom t.ex. industrin medför att ämnena avleds därifrån. För en tillståndshavare får det i normalfallet anses bättre att ett givet tillstånd är tidsbegränsat även för en kortare tidrymd än att det formellt gäller för längre tid men kan återkallas utan vidare förvarning för omständigheter denne inte själv råder över. Hur lång tid
tillstånd skall beviljas för beslutas lämpligen av tillståndsmyndigheten beträffande de enskilda ämnena eller de enskilda fallen beroende på vilken framtida risk för t.ex. missbruk som myndigheten bedömer att det föreligger när tillståndet ges.
Föreskrifter
Det kan inte uteslutas att något av de ämnen som i framtiden kan komma i fråga för en klassificering som hälsofarlig vara har ett relativt stort användningsområde och kanske förekommer i blandningar som t.ex. rengöringsmedel även i detaljlistled och i konsumentled. För sådana fall, liksom då det till exempel är önskvärt för att möjliggöra vetenskaplig eller industriell användning av en vara eller en beredning som innehåller en vara som omfattas av lagen, bör tillståndsmyndigheten även kunna meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd. Tillståndsmyndigheten skulle då kunna föreskriva om undantag från kravet på tillstånd så länge ämnet innehas för sitt avsedda ändamål, t.ex. rengöring eller framställning av rengöringsmedel, eller så länge det t.ex. denaturerats på visst sätt. Meddelade föreskrifter kan givetvis ändras eller upphävas. Detta skulle exempelvis kunna bli fallet om det framkommer att medlet används för missbruk och att detta missbruk på grund av det medgivna undantaget inte kan stävjas. En sådan situation torde dock vara ovanlig då blandningar som säljs mera allmänt inte kan antas lämpa sig för missbruk i den sammansättning de har och inte heller kan antas vara lätta att rena eller preparera så att de lämpar sig för missbruk. Sådana föreskrifter kan även innehålla regler avseende t.ex. förvaring av ämnena och förande av anteckningar för att kunna kontrollera deras användning.
Ämnen som kan komma i fråga för klassificering
Det bör påpekas att ett stort antal ämnen med vitt skilda och även mera allmänna användningsområden efter den föreslagna lagändringen formellt sett kommer att kunna omfattas av lagen. Det bör därför understrykas att lagen inte är avsedd att tillämpas avseende ämnen som till exempel metanol, etanol eller tobak. Det bör också framhållas att reglerna beträffande varors fria rörlighet inom EU medför att en förutsättning för att en vara skall kunna klassificeras som t.ex. hälsofarlig vara är att denna klassificering är en åtgärd som bedöms proportionerlig vid en avvägning mellan värdet av den fria rörligheten av varan och det skydd en klassificering skulle ge exempelvis folkhälsan. Trots att lagen formellt sett kan bli tillämplig på ett stort antal varor – liksom för övrigt redan i dag är fallet beträffande såväl narkotikalagstiftningen som lag- 12 stiftningen om hälsofarliga varor – finns därför garantier för att lagen inte kan komma att användas för att klassificera tämligen harmlösa ämnen eller ämnen som det inte är helt nödvändigt att klassificera. Av avsnitt 5.1 framgår att vissa av de ämnen som kan förväntas bli föremål för kontroll enligt lagen är prekursorer till narkotika, dvs. ämnen
12 Jfr t.ex. Rådets och europaparlamentets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034). 26
som används vid framställning av narkotika, utan att för den skull nödvändigtvis vara narkotikaprekursorer så som dessa föreslås definieras enligt lagen om kontroll av narkotika. Ett sådant ämne är GBL som dessutom är uppsatt på den så kallade frivilliglistan. Det är givetvis av vikt att en klassificering av GBL som hälsofarlig vara inte negativt påverkar industrins frivilliga arbete med övervakning av ämnet. En klassificering av GBL som hälsofarlig vara medför bl.a. att ämnet inte får föras in till landet utan tillstånd eller att införseln eller importen omfattas av de föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd som meddelats. Ett sådant krav riskerar dock inte att påverka den frivilliga övervakningen av prekursorer till narkotika på ett ur kontrollsynpunkt negativt sätt. Inte heller är det något som utgör ett större hinder mot handel med ämnet än som är absolut nödvändigt för att skydda liv och hälsa.
Ansvarig myndighet
Det finns i dag anledning att ge den myndighet som ansvarar för utredningen av behovet av klassificering som hälsofarlig vara uppgiften att besluta om undantag från lagens tillämpning. Statens folkhälsoinstitut (FHI) bör därför vara den myndighet som, i stället för Läkemedelsverket, har att handlägga löpande förvaltningsrättsliga ärenden enligt lagen. Detta stämmer också väl överens med myndighetens uppgift att ansvara för övergripande tillsyn inom bl.a. narkotikaområdet, jfr 1 § förordningen (2001:309) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut. FHI har dock påtalat att myndigheten för närvarande inte besitter den nödvändiga kompetensen för att ta över uppgiften från Läkemedelsverket. FHI skall enligt regeringens mening ta över uppgiften så snart den nödvändiga kompetensen rekryterats. Detta bör vara möjligt till i vart fall den 1 januari 2006. Av praktiska skäl bör därför lagen ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela tillstånd och föreskrifter. Avslutningsvis kan framhållas att FHI har ansvaret inte bara för att utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor utan också för att utreda behovet av narkotikaklassificering av varor som inte utgör läkemedel, jfr 2 § första stycket 6 förordningen med instruktion för Statens folkhälsoinstitut. Detta förhållande talar i viss mån för att även tillstånds- och tillsynsansvaret enligt lagen om kontroll av narkotika för narkotika som inte utgör läkemedel också skall flyttas över från Läkemedelsverket till FHI. Det är emellertid utomordentligt ovanligt med tillståndsärenden vad avser narkotika som inte utgör läkemedel. Detta förhållande och att en uppdelning mellan två myndigheter av uppgifter med samma innehåll och syfte och enligt samma lagstiftning i möjligaste mån bör undvikas medför att det saknas skäl att föreslå en sådan administrativ förändring.
6 Ekonomiska och andra konsekvenser
Kostnaderna för tillståndsgivningen enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor har hittills varit mycket blygsamma eftersom det varit fråga om ett litet antal sökta tillstånd. Om ämnen med större industriell användning i framtiden klassificeras kommer kostnaderna för såväl tillsyn som tillståndsgivning att öka. Branschorganisationerna har framhållit vikten av att det inte tas ut avgifter i samband med ansökningar om tillstånd beträffande hälsofarliga varor. Läkemedelsverket har inte tagit ut några avgifter för tillståndsgivningen och det får i vart fall för närvarande anses rimligt att några sådan möjligheter inte heller ges. Möjligheten att genom föreskrifter medge undantag från kravet på tillstånd begränsar såväl antalet tillstånd som måste ges – och därmed tillståndsmyndighetens kostnader för dem – som de sökandes merarbete och kostnader för att söka tillstånd. Regeringen kommer dock att följa utvecklingen och vid behov återkomma i frågan. En klassificering av ämnen som används i stor utsträckning kan dock komma att medföra bl.a. administrativt merarbete för de företag som använder ämnena. Om föreskrifter meddelas om undantag från tillståndskravet medför detta dock att i vart fall antalet nödvändiga tillståndsansökningar kan begränsas. I övrigt är sådant merarbete en konsekvens av regler som är nödvändiga för att skydda liv och hälsa. Inte heller kan de något förändrade reglerna i, eller med anledning av, de nya EG-förordningarna om prekursorer anses leda till några nämnvärda ökade kostnader eller merarbete för myndigheter, företag eller andra aktörer. Regeringen bestämmer i dag de avgifter som skall betalas bl.a. av den som ansöker om tillstånd att handla med prekursorer. Enligt ordalydelsen i den nuvarande 11 a § i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika får avgifterna täcka statens kostnader för kontrollen av ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika. De nya EG-förordningarna medger avgiftsuttag endast i mer begränsad omfattning. Detta kan dock för närvarande inte förutses medföra några beaktansvärda budgetära konsekvenser för dem som är skyldiga att erlägga avgifter. En justering av lagtexten så att den står i överensstämmelse med EG-förordningarna kan för närvarande inte antas få några konsekvenser för nivån på avgiftsuttaget. Eventuella budgeteffekter för Läkemedelsverket har dock ännu inte kunnat analyseras slutligt. Regeringens bedömning är därför att lagförslagen inte kan antas få några särskilt beaktansvärda, ändrade effekter för små företags arbetsförutsättningar.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Rubriken närmast före 7a § Rubriken närmast före 7a § i lagen byter namn för att terminologiskt bättre stämma överens med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer.
7 a § Att direktivet med bestämmelser om handeln med narkotikaprekursorer inom EU ersätts med en förordning medför att en mängd bestämmelser inte längre skall införlivas i svensk lag. En definition av begreppet narkotikaprekursor krävs dock. Denna skall överensstämma med den definition som finns i EG-förordningarna och görs därför som en hänvisning till nämnda förordningar. Förteckningarna över narkotikaprekursorer är i dag identiska i dem. Det kan dock inte uteslutas att de i framtiden kommer att skilja sig åt och det är därför inte möjligt att i definitionen hänvisa till endast den ena.
7 c § Eftersom det direktiv som i dag innehåller regler beträffande handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts av en EGförordning skall bestämmelserna inte längre på samma sätt införlivas i svensk rätt. Det finns inte heller behov av att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i samma vida utsträckning som tidigare. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer innehåller dock i artikel 3 bestämmelser som ger enskilda medlemsstater viss valfrihet beträffande särskilda tillstånd och särskild registrering för vissa aktörer. Dessa bestämmelser bör av flera skäl, bl.a. kravet på förutsebarhet, komma till uttryck i föreskrifter. Föreskrifterna är av sådan natur att de lämpligen meddelas av regeringen eller, efter regeringens medgivande, av Läkemedelsverket som, i likhet med vad som gäller i dag, föreslås vara behörig myndighet, jfr 10 §. Detta förutsätter dock att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket bemyndigas att meddela föreskrifter på området. De aktörer som nämns i artikel 3 i förordning (EG) nr 273/2004 är apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter och krigsmakten. Begreppet ”krigsmakten” i EG-förordningen får anses omfatta såväl Försvarsmakten som övriga myndigheter med anknytning till försvarsverksamhet, t.ex. Försvarets forskningsinstitut (FOI). För svenskt vidkommande saknas det därför skäl att låta Läkemedelsverkets bemyndigande avse annat än apotek eller
myndigheter. FOI är för övrigt en av de myndigheter som i dag hanterar narkotikaprekursorer för forskningsändamål. Medlemsstater är bundna av bl.a. EG-förordningars innehåll. Detta måste självfallet beaktas vid utformandet av föreskrifterna. Även t.ex. giltighetstid för tillstånd får regleras nationellt. Detta är dock inte något som på samma sätt lämpar sig för föreskriftsform och något bemyndigande för regeringen eller Läkemedelsverket är inte nödvändigt i denna del. Jfr avsnitt 4.2.
8 § I tredje stycket stadgas att Läkemedelsverket är behörig myndighet enligt EG-förordningarna om handel med narkotikaprekursorer. Begreppet behörig myndighet överensstämmer med språkbruket i EG-förordningarna. Med behörig myndighet avses där den myndighet som bl.a. ger tillstånd och registrerar marknadsaktörer. Eftersom tillstånd beträffande narkotikaprekursorer numera skall ges endast enligt EG-förordningar och inte som tidigare också enligt lagen skall paragrafens första och andra stycken endast avse narkotika. Ändringarna i styckena är en följd av detta.
9 § Beträffande narkotikaprekursorer finns bestämmelser om dokumentation i de båda nya EG-förordningarna, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. Sådana bestämmelser i lagen skall därför numera endast omfatta narkotika. Ändringarna i paragrafen är en följd av detta.
9 a § Beträffande narkotikaprekursorer finns bestämmelser om märkning i de båda nya EG-förordningarna, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. Sådana bestämmelser i lagen skall därför numera endast omfatta narkotika. Ändringarna i paragrafen är en följd av detta.
10 § En hänvisning bör numera göras till de två nya EG-förordningarna i stället för till endast förordning (EEG) nr 3677/90.
11 § Paragrafen innehåller i huvudsak redan i dag de befogenheter den behöriga myndigheten behöver för att kunna fullgöra sin kontrollskyldighet. I första stycket bör en hänvisning till de båda nya EGförordningarna föras in. Redan som lagtexten i dag är utformad omfattas även mellanhänder av stadgandet i första stycket och någon ändring är därför, med hänsyn till EG-förordningens om tredjelandshandel regler,
inte nödvändig. I andra stycket omfattas dock inte mellanhänders områden, lokaler och andra utrymmen. Det bör därför, med tanke på förordning (EG) nr 111/2005, klargöras att Läkemedelsverket har rätt till tillträde även avseende utrymme som används i samband med agerande som mellanhand. Även om denna förändring motiveras av en EG-förordning avseende narkotikaprekursorer och därför egentligen inte skulle behöva omfatta narkotika skulle det te sig märkligt att ge Läkemedelsverket vidare befogenheter beträffande kontrollen av narkotikaprekursorer än av narkotika. Den utvidgade rätten till tillträde i utrymmen för att kunna kontrollera mellanhänders agerande bör därför avse såväl narkotikaprekursorer som narkotika. Vidare bör en språklig förändring göras så att ordet narkotikaprekursor används i stället för en hänvisning till 7 a §. Bestämmelsen blir därigenom mer lättläst.
11 a § Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer kan vissa avgifter tas ut för utfärdande av tillstånd och registrering. De avgifter som tas ut får därför inte längre täcka statens kostnader för kontroll hänförlig till bestämmelserna om narkotikaprekursorer i andra fall än dessa. De i paragrafen föreslagna ändringarna är en följd av denna begränsning. I den svenska översättningen av förordningen (EG) 273/2004 anges i artikel 3.6 att marknadsaktörer som ägnar sig åt att släppa ut förtecknade ämnen av kategori 2 i bilaga I på marknaden är skyldiga att utan dröjsmål lämna och uppdatera vissa uppgifter. I stället för uttrycket ”lämna uppgifter” används i den engelska versionen i stället uttrycket ”register”. I förordningen används också begreppet ”särskild registrering”, på engelska ”special registration”. Enligt artikel 3.7 får vissa avgifter tas ut – enligt den svenska översättningen ”för att ansöka om tillstånd eller registrering”, enligt den engelska ”for the application for a license or a registration”. Reglerna i förordning (EG) nr 111/2005 skall så långt det är möjligt överensstämma med reglerna i förordning (EG) nr 273/2004. Värt att notera är därför också att det i förslaget till artikel 8 i (EG) nr 111/2005 stadgas motsvarande skyldighet men att det i den svenska versionen benämns ”registrera sig”. Sett i detta sammanhang är det uppenbart att man med uttrycket ”lämna uppgifter” i artikel 3.6 avser en registrering och att den behöriga myndigheten har rätt att ta ut avgift för detta. Med ”registrering” avses i 11 a § därför både ett sådant lämnande av uppgifter som nämns i artikel 3.6 och en särskild registrering.
12 § Att direktivet med bestämmelser om handeln med narkotikaprekursorer på den inre marknaden ersätts med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer medför att bl.a. regler om förvaring, anteckningar och märkning inte längre skall införlivas i svenska författningar. Förordningens
bestämmelser är i stället direkt tillämpliga. Paragrafen skall därför inte längre äga tillämpning på andra ämnen än narkotika. Genom den föreslagna ändringen klargörs detta i paragrafen. I övrigt har endast språkliga förändringar gjorts i paragrafen. Bland annat har paragrafens båda stycken arbetats samman till ett. Några ändringar i sak med anledning av detta är dock inte avsedda.
13 § Enligt de nya EG-förordningarna skall medlemsstaterna fastställa påföljder för överträdelse av bestämmelserna i förordningarna, jfr art. 12 i förordning nr 273/2004 och art. 31 i förordning (EG) nr 111/2005. Att påföljder fastställs är också en förutsättning för att övervakningen av handeln skall få effekt och syftet med övervakningen uppnås. I första stycket första punkten införs därför en hänvisning till de båda nya EGförordningarna i stället för till motsvarande äldre bestämmelser i bl.a. fall då verksamhet bedrivs utan erforderligt tillstånd. För att terminologiskt bättre överensstämma med de nya EG-förordningarna byts också orden ”anmälan om” ut mot ”registrering av”. Med ”registrering” avses både lämnande av uppgifter i enlighet med artikel 3.6 i förordning (EG) nr 273/2004 och särskild registrering, jfr författningskommentaren till 11 a §. I första stycket andra punkten införs en uppräkning av brott mot EGförordningarnas bestämmelser som inte straffsanktionerats på annat sätt. Uppräkningen består av a) att utse, anmäla och uppdatera uppgifter om ansvarig person (jfr art. 3.1 i förordning (EG) nr 273/2004), b) att uppdatera adressuppgifter (krav på detta finns för närvarande beträffande lokaler, jfr art. 3.6 i förordning (EG) nr 273/2004 och art. 7 i förordning (EG) nr 111/2005), c) kundförsäkringar (jfr art. 4 i förordning (EG) nr 273/2004), d) dokumentation (jfr art. 5 i förordning (EG) nr 273/2004 och art. 3–5 i förordning (EG) nr 111/2005), e) märkning (jfr art. 7 i förordning (EG) nr 273/2004 och art. 3–5 i förordning (EG) nr 111/2005) och f) att underrätta om sina transaktioner (jfr art. 8.2 i förordning (EG) nr 273/2004 och art. 9.2 i förordning (EG) nr 111/2005. Med transaktioner avses bl.a. import, export och verksamhet som mellanhand. Beträffande punkten b) kan särskilt nämnas att ”anmäla adressuppgifter” faller under begreppet ”registrering”, jfr ovan beträffande första punkten. En särskild föreskrift behövs dock för att kunna beivra underlåten uppdatering av adressuppgifter. I första stycket fjärde punkten görs samma terminologiska ändringar, och av samma skäl, som de i första punkten. En hänvisning till de båda nya EG-förordningarna införs i stället för hänvisningar till motsvarande äldre bestämmelser.
13 a § Paragrafen ändras på så sätt att ordet narkotikaprekursor införs i stället för en hänvisning till 7 a §. Paragrafen blir på så sätt mera lättläst och stämmer dessutom språkligt bättre överens med övriga ändringar i lagen.
14 § I 14 § har tidigare inte funnits någon hänvisning till förordning (EEG) nr 3677/90. Beslut i fråga om tredjelandshandel med narkotikaprekursorer har ändå ansetts överklagbara. Att besluten ansetts fattade enligt den nämnda EG-förordningen framgår dock av ordalydelsen i 13 §
första stycket fjärde punkten. Det synes därför inkonsekvent att inte uttryckligen nämna tillstånd fattade enligt EG-förordningarna i överklagandebestämmelsen. För att råda bot på detta och för att tydliggöra att även beslut om t.ex. tillstånd till handel med narkotikaprekursorer är överklagbara och på vilket sätt detta kan ske, införs i första stycket en hänvisning till båda EG-förordningarna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser De nya EG-förordningarna skall tillämpas från och med den 18 augusti 2005. Även ändringarna i lagen skall därför träda i kraft detta datum. Tillstånd som meddelats dessförinnan skall dock gälla enligt det meddelade tillståndet. Detta är helt i överensstämmelse med artikel 17.3 i förordningen (EG) nr 273/2004. Läkemedelsverket har inte meddelat annat än tidsbegränsade tillstånd.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
3 § I första stycket görs, med hänsyn till utformningen av det nya fjärde stycket, ett mindre tillägg. Enligt andra stycket skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, i stället för Läkemedelsverket, pröva frågor om tillstånd för hantering av hälsofarliga varor för vetenskapligt eller industriellt ändamål. Avsikten är att låta Läkemedelsverket behålla uppgiften tills vidare men så snart det blir möjligt flytta över den till Statens folkhälsoinstitut (FHI). Villkor som behövs får meddelas såväl i samband med beslutet om tillstånd som senare under tillståndstiden. Det är här fråga om villkor som behövs för att skydda liv och hälsa och för att förhindra missbruk, t.ex. villkor om säkerhetsrutiner för förvaring etc. Det står tillståndsgivaren fritt att tidsbegränsa de tillstånd som ges. Enligt tredje stycket får ett meddelat tillstånd återkallas om tillståndet inte längre utnyttjas, om tillståndshavaren i väsentlig mån har brutit mot ett meddelat villkor eller inte följer bestämmelserna i lagen. Genom fjärde stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd. Sådan föreskrift kan t.ex. avse vissa användningsområden eller denatureringar. Bemyndigandet avser inte endast industriellt ändamål. Om det t.ex. skulle visa sig möjligt att använda denaturerade varor för vetenskapligt ändamål bör det kunna meddelas föreskrifter med sådana undantag. De allmänna övervägandena bakom förändringarna i paragrafen finns i avsnitt 5.2.
6 § Ändringarna görs med anledning av att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall meddela tillstånd enligt 3 § och att det införs ett nytt tredje stycke i den paragrafen. Beslut i fråga om meddelande av
tillstånd, om villkor för tillstånd och om återkallelse av tillstånd får överklagas hos länsrätten. Beslut om föreskrifter enligt 3 § fjärde stycket får dock, för det fall regeringen bemyndigat myndighet att meddela sådana föreskrifter, överklagas hos regeringen. De allmänna övervägandena bakom förändringarna i paragrafen finns i avsnitt 5.2.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Med hänsyn till vikten av att snarast möjligt kunna få ämnen som GBL och 1,4-butandiol klassificerade som hälsofarliga varor och under kontroll för att minska risken för ytterligare dödsfall och skador är det viktigt att lagen träder i kraft så snart detta kan ske. Lagen skall därför träda i kraft den 1 juli 2005. Tillstånd som Läkemedelsverket har meddelat före ikraftträdandet skall dock gälla enligt det meddelade tillståndet såvida inte meddelade föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd omfattar även sådant fall tillståndet avser. Läkemedelsverket har inte meddelat annat än tidsbegränsade tillstånd.
I Bilaga 1
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer
EUROPAPARLAMENTET OCH försvåra avledningen av vissa ämnen EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR för olaglig framställning av narkotika 5 ANTAGIT DENNA FÖRORDNING och psykotropa ämnen ( ).
med beaktande av Fördraget om upprättandet (3) Enligt artikel 12 i FN-konventionen av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel skall lämpliga åtgärder vidtas för att 95 i detta, övervaka tillverkning och distribution av prekursorer. För detta måste åtgärmed beaktande av kommissionens förslag der vidtas för medlemsstaternas handel 1 ( ), med prekursorer. Sådana åtgärder infördes genom rådets direktiv med beaktande av Europeiska ekonomiska 92/109/EEG av den 14 december 1992 2 och sociala kommitténs yttrande ( ), om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som i enlighet med förfarandet i artikel 251 i används vid illegal tillverkning av 3 fördraget, ( ) och narkotiska preparat och psykotropa 6 ämnen ( ). För att harmoniserade beav följande skäl: stämmelser skall kunna tillämpas samtidigt i alla medlemsstater får en förordning anses vara lämpligare än det (1) Genom rådets beslut 90/611/EEG nuvarande direktivet. anslöt sig gemenskapen till Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa (4) Det är i samband med Europeiska ämnen (nedan kallad ”FN-konven- unionens utvidgning viktigt att ersätta tionen”), vilken antogs i Wien den direktiv 92/109/EEG med en förord- 4 19 december 1988 ( ). ning, eftersom varje ändring i det direktivet och dess bilagor skulle utlösa (2) De krav som ställs på handeln med pre- nationella genomförandeåtgärder i 25 kursorer (dvs. ämnen som ofta används medlemsstater. vid olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen) i artikel 12 i (5) Genom beslut vid sin 35:e session 1992 FN-konventionen har i fråga om införde FN:s narkotikakommission handeln mellan gemenskapen och ytterligare ämnen i förteckningarna i tredje land genomförts genom rådets bilagan till FN-konventionen. Denna förordning (EEG) nr 3677/90 av den förordning bör innehålla motsvarande 13 december 1990 om åtgärder för att bestämmelser för att göra det möjligt
1 ( ) EGT C 20 E, 28.1.2003, s. 160 2 ( ) EUT C 95, 23.4.2003, s. 6 3 5 ( ) Europaparlamentet s yttrande av den 11 mars ( ) EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets senast ändrad genom kommissionens förordning gemensamma ståndpunkt av den 29 september (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5). 6 2003 (EUT C 277 E, 18.11.2003, s. 31) och ( ) EGT L 370, 19.12.1992, s. 76. Direktivet Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 senast ändrat genom Europaparlamentets och december 2003 (ännu ej offentliggjord i EUT). rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 4
( ) EGT L 326, 24.11.1990, s. 56. 284, 31.10.2003, s. 1. 35
att upptäcka fall då narkotikapre- III bör innehålla närmare Bil aga 1
kursorer kan ha spridits olagligt inom bestämmelser om gemenskapen samt för att se till att kundförsäkran. gemensamma övervakningsbestämmelser tillämpas inom gemenskaps- (10) Åtgärder bör vidtas för att uppmuntra marknaden. marknadsaktörerna att till de behöriga myndigheterna rapportera misstänkta (6) Bestämmelserna i artikel 12 i FN- transaktioner med förtecknade ämnen konventionen bygger på ett över- som anges i bilaga I. vakningssystem för handeln med ämnena i fråga. Denna handel är till (11) Åtgärder bör vidtas för att förbättra övervägande del helt laglig. Dokumen- kontrollen av handeln inom gementation av försändelser och märkningen skapen med de förtecknade ämnen som av dessa ämnen bör vara tillräckligt anges i bilaga I. tydliga. Vid sidan av att de behöriga myndigheterna ges nödvändiga möjlig- (12) Alla transaktioner som får till följd att heter att ingripa är det också viktigt att förtecknade ämnen av kategorierna 1 i FN-konventionens anda utveckla och 2 i bilaga I släpps ut på marknaden mekanismer som bygger på ett nära bör vara dokumenterade på ett tillsamarbete med de berörda marknads- fredsställande sätt. Marknadsaktörerna aktörerna samt metoder för insamling bör rapportera alla misstänkta transav information. aktioner med de ämnen som finns förtecknade i bilaga I till de behöriga (7) Meningarna går idag isär inom gemen- myndigheterna. Detta bör dock inte skapen när det gäller tolkningen av gälla transaktioner med ämnen av vilka åtgärder som bör gälla för kategori 2 i bilaga I om de mängder det sassafrasolja, eftersom oljan enligt rör sig om inte överstiger de mängder vissa medlemsstater är en blandning som anges i bilaga II. som innehåller safrol och därför kontrolleras, medan andra medlems- (13) Det har konstaterats att ett stort antal stater betraktar den som en natur- andra ämnen, varav många är föremål produkt som inte behöver undergå för laglig handel i stora kvantiteter, kan kontroll. Problemet kan lösas genom användas som prekursorer vid olaglig att en hänvisning till naturprodukter framställning av syntetiska droger och införs i definitionen av förtecknat psykotropa ämnen. Att underkasta ämne, så att det blir möjligt att utföra dessa ämnen samma stränga kontroller kontroller av sassafrasolja. Endast de som dem som förtecknas i bilaga I naturprodukter ur vilka förtecknade skulle skapa onödiga hinder för ämnen lätt kan utvinnas bör dock om- handeln i form av verksamhetstillstånd fattas av definitionen. och dokumentering av transaktioner. En flexiblare mekanism bör därför (8) Ämnen som ofta används för olaglig inrättas på gemenskapsnivå, varigenom framställning av narkotika eller psyko- de behöriga myndigheterna i medlemstropa ämnen bör förtecknas i bilaga I. staterna kan informeras om sådana transaktioner. (9) Det är viktigt att se till att var och en som framställer eller använder vissa (14) Införandet av ett samarbetsförfarande förtecknade ämnen som anges i bilaga I föreskrivs i Européiska unionens har särskilt tillstånd. Dessutom bör handlingsplan mot narkotika, som leverans av sådana ämnen tillåtas godkändes av Europeiska rådet i Santa endast om mottagarna av leveransen Maria da Feira den 19–20 juni 2000. antingen har särskilt tillstånd och har För att stärka samarbetet mellan undertecknat en kundförsäkran. Bilaga medlemsstaternas behöriga myndigheter och den kemiska industrin, särskilt när det gäller ämnen som inte nämns i denna förordning men som ändå kan användas vid olaglig
Bilaga 1
3 framställning av syntetiska droger och 2001/8/EG ( ) och 2003/101/EG 4 psykotropa ämnen, bör riktlinjer ut- ( ) samt kommissionens förordningar 5 arbetas till hjälp för den kemiska (EG) nr 1485/96 ( ) och (EG) nr 6 industrin. 1533/2000 ( ) bör upphöra att gälla.
(15) Det bör föreskrivas att medlems- HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. staterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Artikel 1 Eftersom handeln med narkotikaprekursorer kan leda till olaglig fram- Räckvidd och syfte
ställning av syntetiska droger och Genom denna förordning upprättas psykotropa ämnen bör medlemsharmoniserade åtgärder för kontroll och staterna ha frihet att välja de mest övervakning inom gemenskapen av vissa avskräckande påföljder som står till ämnen som ofta används vid olaglig förfogande i deras nationella framställning av narkotika eller psykotropa lagstiftning. ämnen, i avsikt att förhindra att sådana ämnen sprids. (16) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/ 468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tilllämpas vid utövandet av kommissionens genom- 1 förandebefogenheter ( ).
(17) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att få till stånd en harmoniserad övervakning av handeln med narkotikaprekursorer samt 3 undvika att de avleds till olaglig fram- ( ) Kommissionens direktiv 2001/8/EG av den 8 ställning av syntetiska droger och februari 2001 om att ersätta bilaga I till rådets psykotropa ämnen, inte i tillräcklig direktiv 92/109/EEG om tillverkning och saluföring av vissa ämnen som används vid utsträckning kan uppnås av medlemsillegal tillverkning av narkotiska preparat och staterna och de därför, på grund av psykotropa ämnen (EGT L 39, 9.2.2001, s. 31). denna handels internationella och 4 ( ) Kommissionens direktiv 2003/101/EG av den föränderliga karaktär, bättre kan 3 november 2003 om ändring av rådets direktiv uppnås på gemenskapsnivå, kan 92/109/EEG om tillverkning och utsläppande på gemenskapen vidta åtgärder i enlighet marknaden av vissa ämnen som används vid med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i illegal tillverkning av narkotiska preparat och fördraget. I enlighet med proportiona- psykotropa ämnen (EUT L litetsprincipen i samma artikel går 286, 4.1.2003, s. 14). 5 denna förordning inte utöver vad som ( ) Kommissionens förordning (EG) nr 1485/96 av den 26 juli 1996 om närmare bestämmelser för är nödvändigt för att uppnå dessa mål. tillämpningen av rådets direktiv 92/ 109/EEG vad gäller kundförsäkran om särskild användning av (18) Rådets direktiv 92/109/EEG, kommis- 2 vissa ämnen som används vid illegal tillverkning sionens direktiv 93/46/EEG ( ), av narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT L 188, 27.7.1996, s. 28). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1533/2000 (EGT L 175, 14.7.2000, s. 75). 1 6 ( ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ( ) Kommissionens förordning (EG) nr 2 ( ) Kommissionens direktiv 93/46/EEG av den 22 1533/2000 av den 13 juli 2000 om ändring av juni 1993 om ersättning och ändring av bilagorna förordning (EG) nr 1485/96 om närmare till rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning bestämmelser för tillämpningen av rådets direktiv och utsläppande på marknaden av vissa ämnen 92/109/EEG vad gäller kundförsäkran om som används vid illegal tillverkning av narkotiska särskild användning av vissa ämnen som används preparat och psykotropa substanser (EGT L 159, vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och
1.7.1993, s. 134). psykotropa ämnen. 37
Bilaga 1
Artikel 2 g) särskild registrering: registrering som
görs för en viss typ av marknadsaktör. Definitioner
I denna förordning används följande beteck- Artikel 3 ningar med de betydelser som här anges: Krav för utsläppande på marknaden av a) förtecknat ämne: varje ämne som förtecknade ämnen upptas i bilaga I, även blandningar och naturprodukter som innehåller sådana ämnen. Härifrån undantas läkemedel, 1. Marknadsaktörer som önskar släppa ut enligt definitionen i Europaparla- förtecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i mentets och rådets direktiv bilaga I på marknaden skall utse en person 2001/83/EG av den 6 november 2001 som är ansvarig för dessa ämnen, anmäla om upprättande av gemenskapsregler hans/ hennes namn och kontaktuppgifter till 1 för humanläkemedel ( ), farmaceutiska de behöriga myndigheterna samt omedelbart preparat, blandningar, naturprodukter underrätta dem om varje senare ändring av och andra preparat som innehåller dessa uppgifter. Den ansvarige personen förtecknade ämnen och som är beredda skall se till att marknadsaktörens handel med på ett sådant sätt att dessa ämnen inte förtecknade ämnen sker i enlighet med denna lätt kan användas eller utvinnas genom förordning. Den ansvarige personen skall ha metoder som är lättillämpliga eller behörighet att företräda marknadsaktören ekonomiskt fördelaktiga. och fattade beslut som är nödvändiga för att utföra de ovan angivna arbetsuppgifterna. b) icke förtecknat ämne: varje ämne som inte är upptaget i bilaga I men beträff- 2. Marknadsaktörer skall ha ett tillstånd ande vilket det har fastställts att det från de behöriga myndigheterna innan de får används för olaglig framställning av inneha eller på marknaden släppa ut narkotika eller psykotropa ämnen. förtecknade ämnen av kategori 1 i bilaga I. De behöriga myndigheterna får ge särskilda c) utsläppande på marknaden: varje tillstånd till apotek, apotek för veterinärleverans, mot betalning eller utan medicin, vissa typer av offentliga myndigkostnad, av förtecknade ämnen inom heter eller krigsmakten. Sådana särskilda gemenskapen, eller lagring, fram- tillstånd skall endast vara giltiga för ställning, produktion, bearbetning, användning av prekursorer på de områden distribution eller förmedling av eller som omfattas av de berörda marknadshandel med dessa ämnen, i syfte att aktörernas officiella uppgifter. tillhandahålla dem inom gemenskapen. 3. Marknadsaktörer som har ett sådant d) marknadsaktör: varje fysisk eller tillstånd som avses i punkt 2, får leverera juridisk person som medverkar till att förtecknade ämnen av kategori 1 i bilaga I släppa ut förtecknade ämnen på endast till fysiska eller juridiska personer marknaden. som har ett sådant tillstånd och som har undertecknat en sådan kundförsäkran som e) Internationella narkotikakontroll- avses i artikel 4.1. styrelsen: den styrelse som upprättats genom 1961 års allmänna narkotika- 4. Vid bedömningen av om tillstånd skall konvention, ändrad genom 1972 års beviljas skall de behöriga myndigheterna protokoll. särskilt beakta sökandens kompetens och redbarhet. Tillståndet skall vägras om det f) särskilt tillstånd: tillstånd som beviljas finns rimliga skäl att tvivla på sökandens en viss typ av marknadsaktör. eller den ansvarige personens lämplighet och pålitlighet. Tillståndet får tills vidare upphävas eller återkallas av de behöriga 1 ( ) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67. Direktivet myndigheterna om det finns rimliga skäl att senast ändrat genom kommissionens direktiv anta att innehavaren inte längre är lämpad att
2003/63/EG (EUT L 159, 27.6.2003, s. 46). 38
Bilaga 1
inneha tillstånd eller om de villkor på vilka förtecknade ämnena skall användas. För tillståndet utfärdades inte längre är upp- varje enskilt förtecknat ämne krävs en fyllda. separat försäkran. Denna försäkran skall upprättas i enlighet med mallen i punkt 1 i 5. Utan att det påverkar tillämpningen av bilaga III. Juridiska personer skall upprätta artikel 14 får de behöriga myndigheterna sin försäkran på papper med brevhuvud. antingen inskränka tillståndets giltighet till högst tre år eller ålägga marknadsaktörerna 2. Som ett alternativ till ovannämnda att med intervall om högst tre år visa att de försäkran för en enstaka transaktion får en villkor på vilka tillståndet utfärdades marknadsaktör som regelbundet förser en fortfarande uppfylls. I tillståndet skall det kund med ett förtecknat ämne av kategori 2 i anges för vilken eller vilka transaktioner det bilaga I godta en enda försäkran som gäller samt vilka ämnen som berörs. omfattar ett antal transaktioner med ämnet Särskilda tillstånd enligt punkt 2 skall i över en period på högst ett år, såvida princip utfärdas för obegränsad tid men kan marknadsaktören har förvissat sig om att tills vidare upphävas eller återkallas av de följande kriterier är uppfyllda: behöriga myndigheterna på de villkor som anges i punkt 4, tredje meningen. a) Marknadsaktören har vid minst tre tillfällen under de föregående tolv 6. Marknadsaktörer som ägnar sig åt att månaderna levererat ämnet till kunden. släppa ut förtecknade ämnen av kategori 2 i bilaga I på marknaden skall, utan att det b) Marknadsaktören har ingen anledning påverkar tilllämpningen av artikel 6, vara att anta att ämnet kommer att användas skyldiga att till de behöriga myndigheterna i olagligt syfte. utan dröjsmål lämna och uppdatera adressuppgifter för de lokaler som de använder för c) De beställda kvantiteterna stämmer framställning av eller handel med dessa överens med kundens normala förbrukämnen innan de släpps ut på marknaden. ning. Denna försäkran skall upprättas i Apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa enlighet med mallen i punkt 2 i bilaga typer av offentliga myndigheter eller krigs- III. Juridiska personer skall upprätta sin makten kan åläggas särskild registrering. försäkran på papper med brevhuvud. Sådan registrering skall anses vara giltig endast för användning av prekursorer på de 3. En marknadsaktör som levererar förområden som omfattas av de berörda tecknade ämnen av kategori 1 i bilaga I skall marknadsaktörernas officiella uppgifter. stämpla och datera en kopia av försäkran för att på så sätt intyga att den överensstämmer 7. De behöriga myndigheterna får kräva med originalet. När ämnen av kategori 1 att marknadsaktörer erlägger en avgift för att förflyttas inom gemenskapen skall en sådan ansöka om tillstånd eller registrering. Sådana kopia alltid medfölja och på begäran visas avgifter skall tas ut på ett icke-diskrimine- för de myndigheter som ansvarar för att rande sätt och får inte överskrida kostnaden kontrollera innehållet i fordon vid transför att behandla ansökan. porter.
Kundförsäkran Dokumentation
1. Varje marknadsaktör som är etablerad 1. Marknadsaktörerna skall, utan att det inom gemenskapen och som förser en kund påverkar tillämpningen av artikel 6, se till att med ett förtecknat ämne av kategori 1 eller 2 alla transaktioner som leder till att föri bilaga I skall, utan att det påverkar tillämp- tecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i ningen av artiklarna 6 och 14, få en bilaga I släpps ut på marknaden är korrekt försäkran från kunden där det anges hur de dokumenterade i enlighet med punkterna 2–5 nedan. Denna skyldighet skall inte gälla för sådana marknadsaktörer som har särskilda
Bilaga 1
tillstånd eller har ålagts särskild registrering i b) alltid är lätt tillgängliga, kan göras enlighet med artikel 3.2 respektive 3.6. läsbara utan dröjsmål och kan analyseras med automatiserade hjälp- 2. Affärsdokument som t.ex. fakturor, medel under hela den tid som anges i fraktsedlar, administrativa handlingar samt punkt 5. transport- och andra fraktdokument skall innehålla tillräcklig information för att följande klart skall framgå: Artikel 6
a) Det förtecknade ämnets namn i den Undantag form som används i kategorierna 1 och Skyldigheterna enligt artiklarna 3, 4 och 5 2 i bilaga I. skall inte tillämpas på transaktioner med förtecknade ämnen av kategori 2 i bilaga I, b) Mängd och vikt av det förtecknade om de mängder det rör sig om inte överstiger ämnet och, då det gäller blandningar de mängder som anges i bilaga II under en eller naturprodukter, blandningens eller period av ett år. naturproduktens mängd och vikt om den är känd samt mängd och vikt, eller viktprocent, av varje ämne som upptas Artikel 7 i kategorierna 1 och 2 i bilaga I och som ingår i blandningen. Märkning
c) Namn och adress till leverantören, Marknadsaktörerna skall se till att etiketter distributören, mottagaren och om fästs på förtecknade ämnen av kategorierna 1 möjligt andra marknadsaktörer som är och 2 i bilaga I innan de tillhandahålls eller direkt inblandade i transaktionen på det levereras. På dessa etiketter skall ämnenas sätt som anges i artikel 2 c och 2 d. namn anges i den form som används i bilaga I. Marknadsaktörerna får dessutom sätta på 3. I dokumentationen skall även ingå en sina sedvanliga etiketter. sådan kundförsäkran som avses i artikel 4.
4. Operatörerna skall bokföra sina transaktioner på ett så utförligt sätt som krävs för att de skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1.
5. Den dokumentation och bokföring som avses i punkterna 1–4 skall bevaras i minst tre år, räknat från utgången av det kalenderår då en sådan transaktion som avses i punkt 1 ägde rum, och hållas omedelbart tillgänglig för att på begäran kunna inspekteras av de behöriga myndigheterna.
6. Dokumentationen får också bevaras i form av framställningar på ett bildmedium eller annat datamedium. Det måste ombesörjas att lagrade uppgifter
a) svarar mot dokumentationen till utseende och innehåll när de görs läsbara, och
Bilaga 1
Artikel 8 finner lämpligt och som överensstämmer
med riktlinjernas mål. Rapportering till de behöriga
myndigheterna
1. Marknadsaktörerna skall omedelbart Artikel 10
underrätta de behöriga myndigheterna om De behöriga myndigheternas befogenheter alla omständigheter – t.ex. ovanliga beställoch skyldigheter ningar eller transaktioner som rör förtecknade ämnen som är avsedda att släppas ut på 1. För att se till att artiklarna 3–8 tillämpas marknaden – som tyder på att sådana ämnen korrekt skall varje medlemsstat vidta kan komma att användas till olaglig framnödvändiga åtgärder för att ge de behöriga ställning av narkotika eller psykotropa myndigheterna möjligheter att fullgöra sina ämnen. skyldigheter i fråga om kontroll och övervakning, i synnerhet för att 2. Marknadsaktörerna skall förse de behöriga myndigheterna med sådan samman a) inhämta information om alla befattande information om sina transaktioner ställningar av förtecknade ämnen eller med förtecknade ämnen som anges i de transaktioner där förtecknade ämnen genomförandeåtgärder som antagits i enligingår, het med artikel 14.
b) få tillträde till marknadsaktörernas affärslokaler i syfte att få bevis för Artikel 9 oegentligheter,
Riktlinjer c) om nödvändigt stoppa försändelser 1. För att underlätta samarbetet som inte följer bestämmelserna i denna mellan de behöriga myndigheterna, mark- förordning.
nadsaktörerna och den kemiska industrin 2. De behöriga myndigheterna skall beträffande bland annat icke förtecknade respektera affärshemligheter. ämnen skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 utarbeta och uppdatera riktlinjer till stöd för den kemiska industrin. Artikel 11
Samarbete mellan medlemsstaterna och 2. Riktlinjerna skall särskilt innehålla kommissionen följande:
1. Varje medlemsstat skall utse en eller a) Information om hur misstänkta flera behöriga myndigheter som ansvarar för transaktioner kan upptäckas och tillämpningen av denna förordning samt rapporteras. underrätta kommissionen om detta.
b) En regelbundet uppdaterad lista över icke förtecknade ämnen, så att industrin frivilligt kan övervaka handeln med sådana ämnen.
c) Annan användbar information.
3. De behöriga myndigheterna skall se till att riktlinjerna och listan över icke förtecknade ämnen regelbundet distribueras på ett sätt som de behöriga myndigheterna
Bilaga 1
2. Vid tillämpningen av denna förordning Artikel 14 skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15, bestämmelserna i rådets Genomförande förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars Följande åtgärder för att genomföra denna 1997 om ömsesidigt bistånd mellan förordning skall vid behov vidtas i enlighet medlemsstaternas administrativa myndigmed förfarandet i artikel 15.2: heter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt a) Fastställande av de krav och villkor för tillämpning av tull- och jordbrukslag- 1 beviljande av tillstånd som avses i stiftningen ( ), särskilt de som gäller artikel 3 och detaljer angående sekretess, gälla i tillämpliga delar. Den eller tillståndet. de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i den här artikeln skall fungera som b) Fastställande, när så krävs, av villkor behöriga myndigheter i enlighet med artikel för den dokumentation och märkning 2.2 i förordning (EG) nr 515/97. av blandningar och preparat som innehåller ämnen upptagna i bilaga I, som avses i artiklarna 5–7. Artikel 12
c) Ändringar av bilaga I till följd av att Påföljder tabellerna i FN-konventionens bilaga Medlemsstaten skall fastställa bestämmelser ändras. om de påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning samt vidta de d) Ändringar av gränsvärdena i bilaga II. åtgärder som behövs för att de skall tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, e) Fastställande av krav och villkor för proportionella och avskräckande. kundförsäkringar som avses i artikel 4 samt närmare bestämmelser om hur de skall användas. Det skall inkludera
Artikel 13 regler för hur kundförsäkringar i före-
kommande fall skall lämnas i elektro- Uppgifter från medlemsstaterna nisk form.
1. För att möjliggöra eventuella f) Andra åtgärder som krävs för effektivt nödvändiga ändringar av övervakninggenomförande av denna förordning. såtgärderna beträffande handel med förtecknade och icke förtecknade ämnen skall de behöriga myndigheterna i varje medlems- Artikel 15 stat varje år till kommissionen lämna alla uppgifter om genomförandet av de över- Kommitté vakningsåtgärder som fastställs i denna förordning, särskilt i fråga om ämnen som 1. Kommissionen skall biträdas av den ofta används vid olaglig framställning av kommitté som inrättats genom artikel 10 i narkotika eller psykotropa ämnen samt förordning (EEG) nr 3677/90. metoder för spridning och olaglig framställning. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG 2. Kommissionen skall i enlighet med tillämpas, med beaktande av bestämmelserna artikel 12.12 i FN-konventionen och i i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i samråd med medlemsstaterna översända en artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara sammanfattning av de uppgifter som lämnas tre månader. enligt punkt 1 till Internationella narkotikakontrollstyrelsen. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. 1 ( ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003
(EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). 42
Bilaga 1
Artikel 16 2. Hänvisningar till de upphävda direktiven eller förordningarna skall anses Information om medlemsstaternas som hänvisningar till den här förordningen. åtgärder 3. Giltighetstiden för de register som Varje medlemsstat skall underrätta upprättats, de tillstånd som beviljats och de kommissionen om de åtgärder som den kundförsäkringar som utfärdats enligt de vidtar till följd av denna förordning, särskilt upphävda direktiven eller förordningarna åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna skall inte påverkas. 10 och 12. Medlemsstaterna skall också anmäla varje senare ändring av sådana åtgärder. Kommissionen skall vidarebefordra Artikel 18 denna information till övriga medlemsstater. Den skall utvärdera genomförandet av Ikraftträdande förordningen tre år efter dess ikraftträdande. Denna förordning träder i kraft den 18 augusti 2005, utom artiklarna 9, 14 och 15, Artikel 17 som träder i kraft samma dag som denna förordning offentliggörs i Europeiska Upphävande unionens officiella tidning, för att de i dessa artiklar föreskrivna åtgärderna skall hinna 1. Rådets direktiv 92/109/EEG, kommisvidtas. Dessa åtgärder skall träda i kraft sionens direktiv 93/ 46/EEG, 2001/8/EG och tidigast den 18 augusti 2005. 2003/101/EG samt kommissionens förordningar (EG) nr 1485/96 och (EG) nr 1533/2000 skall upphöra att gälla.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 11 februari 2004.
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar P. COX M. McDOWELL Ordförande Ordförande
BILAGA I Bilaga 1
Förtecknade ämnen i den mening som avses i artikel 2 a
KATEGORI 1
2 KN-benämning KN-nummer CAS-nr ( ) Ämne 1 (om annan) ( ) 1-fenyl-2-propanon Fenylaceton 2914 31 00 103-79-7 2-acetamidobensoe- N-acetylantranilsyra 2924 23 00 89-52-1 syra Isosafrol (cis + trans) 2932 91 00 120-58-1 3,4-metylendioxifenyl 1-(1,3-bensoedioxol- 2932 92 00 4676-39-5 propan-2-on 5-yl)propan-2-on Piperonal 2932 93 00 120-57-0 Safrol 2932 94 00 94-59-7 Efedrin 2939 41 00 299-42-3 Pseudoefedrin 2939 42 00 90-82-4 Norefedrin ex 2939 49 00 14838-15-4 Ergometrin 2939 61 00 60-79-7 Ergotamin 2939 62 00 113-15-5 Lysergsyra 2939 63 00 82-58-6
De stereoisomeriska formerna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, under 3 förutsättning att de inte är katin ( ), om förekomst av sådana former är möjlig.
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig och under förutsättning att de inte är katinsalter.
(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2 ) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CASnumren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna. (3) Även benämnt (+)-norpseudoefedrin, KN-nummer 2939 43 00, CAS-nummer 492-39-7.
KATEGORI 2 Bilaga 1 KN-benämning 1 2
| Ämne | Kn- nummer ( ) CAS nr ( ) (om annan) |
| Ättiksyraanhydrid | 2915 24 00 108-24-7 |
| Fenylättiksyra | 2916 34 00 103-82-2 |
| Antranilsyra | 2922 43 00 118-92-3 |
| Piperidin | 2933 32 00 110-89-4 |
| Kaliumpermanganat | 2841 61 00 7722-64-7 |
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig.
1 ( ) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. 2 ( ) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CASnumren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.
KATEGORI 3
KN-benämning 1 2 Ämne KN-nummer ( ) CAS-nr ( ) (om annan) Klorvätesyra, saltsyra Väteklorid 2806 10 00 7647-01-0 Svavelsyra 2807 00 10 7664-93-9 Toluen 2902 30 00 108-88-3 Etyleter Dietyleter 2909 11 00 60-29-7 Aceton 2914 11 00 67-64-1 Metyletylketon Butanon 2914 12 00 78-93-3
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig och under förutsättning att de inte är salter av saltsyra och svavelsyra.
(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CASnumret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.
BILAGA II Bilaga 1
Ämne Gränsvärde Ättiksyraanhydrid 100 l Kaliumpermanganat 100 kg Antranilsyra och salter av antranilsyra 1 kg Fenylättiksyra och salter av fenylättiksyra 1 kg Piperidin och salter av piperidin 0,5 kg
I Bilaga 2
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR framställer narkotika får tag på ANTAGIT DENNA FÖRORDNING narkotikaprekursorer och den kemiska industrins och andra marknadsaktörers med beaktande av Fördraget om upprättandet kommersiella behov. av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta, (4) För att genomföra kraven i artikel 12 i FN-konventionen och med beaktande med beaktande av kommissionens förslag, av rapporten från den vid det och ekonomiska toppmötet (G–7) i Houston den 10 juli 1990 inrättade av följande skäl: arbetsgruppen för kemiska produkter inrättades det genom rådets förordning (1) Förenta nationernas konvention mot (EEG) nr 3677/90 av den 13 december olaglig hantering av narkotika och 1990 om åtgärder för att försvåra psykotropa ämnen, som antogs i Wien avledningen av vissa ämnen för olaglig den 19 december 1988 (nedan kallad framställning av narkotika och 2 ”FN-konventionen”), är en del av den psykotropa ämnen ( ) ett system för världsomspännande kampen mot rapportering av misstänkta transnarkotika. Gemenskapen deltog i aktioner. Detta system, som bygger på förhandlingarna inom ramen för sina ett nära samarbete med marknadsbefogenheter och tillträdde kon- aktörerna, förstärks genom sådana ventionen på gemenskapens vägnar åtgärder som exempelvis dokumen- 1 genom rådets beslut 90/611/EEG ( ). tation och märkning, tillstånd för och registrering av marknadsaktörer samt (2) Artikel 12 i FN-konventionen rör förfaranden och krav för export. handel med ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika (5) Inom ramen för Europeiska unionens och psykotropa ämnen. Eftersom handlingsplan mot narkotika 2000– bestämmelser om handel med 2004, som godkändes vid Europeiska narkotikaprekursorer berör gemen- rådets möte i Feira i juni 2000, gjorde skapens tullregler är det lämpligt att kommissionen en utvärdering av fastställa gemenskapsregler för handel gemenskapens kontrollsystem för mellan gemenskapen och tredjeländer. handeln med narkotikaprekursorer för att dra slutsatser från genomförandet av (3) Enligt artikel 12 i FN-konventionen gemenskapslagstiftningen på detta krävs det ett system för att övervaka område. den internationella handeln med narkotikaprekursorer med hänsyn till att handeln med dessa ämnen, i princip, är laglig. Följaktligen har det vidtagits åtgärder för att få till stånd en bra avvägning mellan önskemålet att utnyttja alla medel som står till buds för att hindra att personer som olagligt 2 ( ) EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 1
( ) EGT L 326, 24.11.1990, s. 56. 10.7.2002, s. 5). 49
Bilaga 2
(6) Enligt utvärderingen och för att (11) Det ömsesidiga biståndet mellan förbättra kontrollmekanismerna som medlemsstaterna och mellan medlemsskall hindra avledningen av narkotika- staterna och kommissionen bör prekursorer måste övervakningskraven förstärkas, framför allt med stöd av utvidgas till att omfatta marknads- rådets förordning (EG) nr 515/97 av aktörer som är etablerade i gemen- den 13 mars 1997 om ömsesidigt skapen och som underlättar handeln bistånd mellan medlemsstaternas mellan tredjeländer, riktlinjer på administrativa myndigheter och om gemenskapsnivå när det gäller samarbete mellan dessa och förfaranden för att bevilja tillstånd kommissionen för att säkerställa en införas och övervakningskraven vid korrekt tillämpning av tull- och 1 suspensiva tullarrangemang stärkas. jordbrukslagstiftningen ( ).
(7) Förfaranden och krav för export bör (12) I överensstämmelse med proutvecklas ytterligare så att kontrollen portionalitetsprincipen är det för att kan riktas in och koncentreras till de förverkliga det grundläggande målet, känsligaste narkotikaprekursorerna att hindra avledningen av narkotikasamtidigt som det administrativa prekursorer för olaglig framställning av merarbetet kan minskas genom narkotika eller psykotropa ämnen, förenklade förfaranden för export av nödvändigt och lämpligt att fastställa ämnen som förekommer i stora regler för en noggrann övervakning av volymer. Det erkänns till fullo att handeln med dessa ämnen mellan systemet med underrättelse före export gemenskapen och tredjeländer. I är effektivt och praktiskt, men en enlighet med artikel 5 tredje stycket i strategi bör utvecklas som syftar till att fördraget går denna förordning inte i största möjliga mån utnyttja systemet. utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (8) För att bemöta de tilltagande problemen med tillverkningen av 13) De åtgärder som är nödvändiga för att stimulantia av amfetamintyp bör genomföra denna förordning bör antas mekanismerna för att kontrollera i enlighet med rådets beslut importen av de viktigaste syntetiska 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om narkotikaprekursorerna stärkas de förfaranden som skall tillämpas vid ytterligare genom gemensamma utövandet av kommissionens genom- 2 förfaranden och krav som tillåter förandebefogenheter ( ). kontroller av enskilda försändelser. (14) Förordning (EEG) nr 3677/90 bör (9) För att marknadsaktörerna skall kunna därför upphävas. uppfylla dessa krav bör bestämmelserna om yttre handel med (15) I denna förordning iakttas de narkotikaprekursorer i möjligaste mån grundläggande rättigheterna och de anpassas till bestämmelserna om principer som, i synnerhet, erkänns i handel inom gemenskapen med Europeiska unionens stadga om de narkotikaprekursorer som helt erhållits, grundläggande rättigheterna. framställts eller övergått till fri omsättning i gemenskapen.
(10) Med hänsyn till den inre marknadens krav och denna förordnings effektivitet bör en enhetlig tillämpning av bestämmelserna säkerställas genom att medlemsstaterna vidtar åtgärder som är 1 ( ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen jämförbara och strävar åt samma håll. senast ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). 2
( ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. 50
Bilaga 2
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. gemenskapsvaror till gemenskapens tullområde, inbegripet tillfällig förvaring, uppläggning i en frizon eller
KAPITEL I frilager, hänförande till ett suspensivt
arrangemang och övergång till fri
INNEHÅLL OCH DEFINITIONER omsättning i den mening som avses i
rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av
den 12 oktober 1992 om inrättandet av 4 en tullkodex för gemenskapen ( ). I denna förordning fastställs regler för övervakning av handeln med vissa ämnen d) export: all utförsel av förtecknade som ofta används vid olaglig framställning ämnen från gemenskapens tullområde, av narkotika och psykotropa ämnen (nedan inbegripet utförsel av förtecknade kallade ”narkotikaprekursorer”) mellan ämnen för vilka det krävs en tullgemenskapen och tredjeländer i syfte att deklaration och utförsel av förtecknade hindra avledningen av sådana ämnen. Den ämnen efter förvaring i en frizon av skall tillämpas på import, export och kontrolltyp I eller frilager i den mening verksamhet av mellanhänder. som avses i förordning (EEG) nr 2913/92. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av särskilda regler på andra e) verksamhet av mellanhänder: all områden för varuhandel mellan verksamhet som går ut på att gemenskapen och tredjeländer. organisera köp och försäljning eller leveranser av förtecknade ämnen och som utförs av en fysisk eller juridisk
person i syfte att nå en överens- I denna förordning avses med kommelse mellan två parter eller av en fysisk eller juridisk person som a) förtecknat ämne: varje ämne som företräder åtminstone en av dessa upptas i bilagan, även blandningar och parter utan att personen har tagit naturprodukter som innehåller sådana ämnena i besittning eller tagit ämnen, dock ej läkemedel enligt kontrollen över sådana transaktioner. definitionen i Europaparlamentets och Denna definition avser också all verk- 3 rådets direktiv 2001/83/EG ( ), farma- samhet av en fysisk eller juridisk ceutiska preparat, blandningar, natur- person som är etablerad i gemenskapen produkter och andra preparat som inne- vilken rör köp och försäljning eller håller förtecknade ämnen och som är leveranser av förtecknade ämnen utan beredda på ett sådant sätt att dessa att dessa ämnen har förts in i ämnen inte lätt kan användas eller gemenskapens tullområde. utvinnas genom metoder som är lätta att tillämpa eller ekonomiskt fördel- f) marknadsaktör: varje fysisk eller aktiga. juridisk person som ägnar sig åt import eller export av förtecknade ämnen eller b) icke förtecknat ämne: varje ämne som som agerar som mellanhand i sådan inte är upptaget i bilagan men verksamhet, inklusive personer som i beträffande vilket det har fastställts att egenskap av egenföretagare antingen det använts för olaglig framställning av som huvudsyssla eller som bisyssla narkotika eller psykotropa ämnen. tulldeklarerar för andra.
c) import: all införsel av förtecknade g) exportör: den fysiska eller juridiska ämnen som inte klassificeras som person som är huvudansvarig för exporten på grund av sitt ekonomiska
3 ( ) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67. Direktivet 4 senast ändrat genom ( ) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen direktiv 2004/27/EG (EUT L 136, 30.4.2004, s. senast ändrad genom
34). 2003 års anslutningsakt. 51
Bilaga 2
eller juridiska förhållande till de tecknade ämnen som ingår förtecknade ämnena och till mottagaren iblandningen eller i naturprodukten, samt som, vid behov, inger tulldeklara- följt av beteckningen ”DRUG tionen eller för vars räkning denna PRECURSORS”. inges. b) Mängd och vikt av det förtecknade h) importör: den fysiska eller juridiska ämnet och, om det gäller en blandning person som är huvudansvarig för eller naturprodukt, mängd och vikt och, importen på grund av sitt ekonomiska om möjligt, procentuell andel för varje eller juridiska förhållande till de för- förtecknat ämne som ingår i denna. tecknade ämnena och till avsändaren och som inger tulldeklarationen eller c) Namn på och adress till exportören, för vars räkning denna inges. importören, den slutliga mottagaren och, i tillämpliga fall, mellanhanden. i) slutlig mottagare: varje fysisk eller juridisk person till vilken de förteck-
nade ämnena levereras. Denna person Artikel 4
kan vara en annan än slutkonsumenten. Den dokumentation som avses i artikel 3 j) kommittéförfarande: det förfarande skall bevaras av marknadsaktörerna i tre år som anges i artikel 30.2. räknat från utgången av det kalenderår under vilket transaktionen ägde rum. Dokuk) Internationella kontrollstyrelsen för mentationen skall organiseras på ett sådant narkotika: den styrelse som upprättats sätt, elektroniskt eller i pappersform, att den genom narkotikakonventionen 1961, kan hållas lätt tillgänglig för inspektion på efter ändring genom 1972 års begäran av de behöriga myndigheterna. protokoll. Dokumentationen får tillhandahållas genom bildmedier eller andra datamedier förutsatt att uppgifterna, när de görs avläsbara,
KAPITEL II
överensstämmer med dokumentationen till form och innehåll, är tillgängliga när som
ÖVERVAKNING AV HANDEL helst, kan göras avläsbara utan dröjsmål och
kan analyseras med automatiserade medel.
AVSNITT 1
Dokumentation och märkning Artikel 5 Artikel 3
Marknadsaktörer skall säkerställa att alla All import, export eller verksamhet av förpackningar som innehåller förtecknade mellanhänder som avser förtecknade ämnen ämnen förses med märkning som anger deras skall dokumenteras av marknadsaktörerna namn på det sätt som detta anges i bilagan med hjälp av tulldokument och affärs- eller, när det gäller en blandning eller en handlingar, t.ex. summariska deklarationer, naturprodukt, dess namn och namnen, på det tulldeklarationer, fakturor, fraktsedlar, trans- sätt som de anges i bilagan, på alla portdokument och andra fraktdokument. förtecknade ämnen som ingår i blandningen eller i naturprodukten. Vidare får marknads- Dessa dokument skall innehålla följande aktörer anbringa sina sedvanliga märkningar. uppgifter:
a) Det förtecknade ämnets namn, på det sätt som det anges i bilagan eller, när det gäller en blandning eller en naturprodukt, dess namn och namnen, på det sätt som de anges i bilagan, på alla för
Bilaga 2
AVSNITT 2
2. Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa villkoren för undantag från
Tillstånd för och registrering av
kontroll av vissa kategorier av marknads-
marknadsaktörer
aktörer och av marknadsaktörer som ägnar
sig åt export av små kvantiteter av de förtecknade ämnen som upptas i kategori 1. Med undantag för tulltjänstemän och transportföretag som agerar uteslutande i 3. Dessa villkor skall garantera att risken denna egenskap skall de marknadsaktörer för avledning av förtecknade ämnen minisom är etablerade i gemenskapen och som meras. ägnar sig åt import, export eller verksamhet som mellanhänder avseende förtecknade
ämnen i kategori 1 i bilagan inneha ett Artikel 8
tillstånd. Tillståndet skall utfärdas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat i 1. När de förtecknade ämnena införs i vilken marknadsaktören är etablerad. gemenskapens tullområde för lossning eller omlastning, tillfällig förvaring, förvaring i en Vid bedömningen av om tillstånd skall frizon av kontrolltyp I eller ett frilager, eller beviljas skall den behöriga myndigheten blir föremål för gemenskapens förfarande för beakta den sökandes kompetens och extern transitering måste marknadsaktören redbarhet. på begäran av de behöriga myndigheterna kunna styrka de lagliga syftena. Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa bestämmelser om när tillstånd inte 2. Kommittéförfarandet skall användas krävs, om ytterligare villkor för beviljande för att fastställa kriterierna för hur de lagliga av tillstånd och för att upprätta en förlaga för syftena med exporten kan styrkas för att tillstånd. Dessa bestämmelser skall garantera garantera att alla förflyttningar av en systematisk och konsekvent kontroll och förtecknade ämnen i gemenskapens tullövervakning av marknadsaktörer. område kan övervakas av de behöriga myndigheterna och risken för avledning 2. Tillståndet får dras in tillfälligt eller minimeras. återkallas av de behöriga myndigheterna om de förutsättningar under vilka tillståndet
meddelades inte längre är uppfyllda eller om AVSNITT 3
det finns skälig grund att misstänka att det
finns risk för avledning av förtecknade Meddelande av information
ämnen.
1. Marknadsaktörer som är etablerade i
Artikel 7 gemenskapen skall omgående underrätta de
behöriga myndigheterna om alla omständlig- 1. Med undantag för tulltjänstemän och heter, exempelvis ovanliga beställningar och transportföretag som agerar uteslutande i transaktioner avseende förtecknade ämnen, denna egenskap skall de marknadsaktörer som kan tyda på att sådana ämnen som är som är etablerade i gemenskapen och som avsedda för import, export eller verksamhet ägnar sig åt import, export eller verksamhet av mellanhänder kan avledas för olaglig som mellanhänder avseende förtecknade framställning av narkotika eller psykotropa ämnen i kategori 2 i bilagan eller åt export ämnen. av förtecknade ämnen i kategori 3 i bilagan omedelbart registrera sig och vid behov uppdatera adresserna till de lokaler där de utövar denna verksamhet. Denna skyldighet skall fullgöras till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken marknadsaktören är etablerad.
Bilaga 2
2. Marknadsaktörerna skall i samman- systematisk och konsekvent övervakning av fattad form underrätta de behöriga myndig- exporten av förtecknade ämnen till dessa heterna om sin export, import eller verk- länder. samhet som mellanhänder. Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa Mottagarlandet skall ha 15 arbetsdagar på sig vilka uppgifter som krävs för att de behöriga för att svara, varefter exporten får tillåtas av myndigheterna skall kunna övervaka denna de behöriga myndigheterna i den exporteverksamhet. rande medlemsstaten om de behöriga myndigheterna i mottagarlandet inte lämnar några uppgifter som tyder på att exporten
Artikel 10 kan vara avsedd för olaglig framställning av
narkotika eller psykotropa ämnen. 1. För att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, 2. Beträffande de förtecknade ämnen som marknadsaktörer som är etablerade i gemen- skall vara föremål för underrättelse före skapen och den kemiska industrin, i synner- export i enlighet med punkt 1 skall de het vad avser ämnen som inte är förtecknade, behöriga myndigheterna i den berörda skall kommissionen i samråd med medlems- medlemsstaten före export av dessa ämnen staterna utarbeta och uppdatera riktlinjer. lämna de uppgifter som avses i artikel 13.1 till de behöriga myndigheterna i mottagar- 2. Riktlinjerna skall särskilt innehålla landet. följande: Den myndighet som tillhandahåller sådana a) Information om olika sätt att uppgifter skall kräva att myndigheten i det uppmärksamma och rapportera tredjeland som mottar dessa behandlar alla misstänkta transaktioner. handels-, företags-, affärs- eller yrkeshemligheter eller handelsförfaranden som omnämns b) En regelbundet uppdaterad lista över i uppgifterna konfidentiellt. ämnen som inte är förtecknade så att industrin frivilligt kan övervaka 3. De behöriga myndigheterna får handeln med dessa ämnen. tillämpa förenklade förfaranden för underrättelse före export om de är övertygade om 3. De behöriga myndigheterna skall se till att detta inte leder till risk för avledning av att riktlinjerna regelbundet distribueras i förtecknade ämnen. överensstämmelse med målen för dessa riktlinjer. Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa sådana förfaranden och de gemensamma kriterier som skall tillämpas av de
AVSNITT 4 behöriga myndigheterna.
Underrättelse före export AVSNITT 5 Artikel 11
1. All export av förtecknade ämnen i Exporttillstånd
kategori 1 i bilagan och export av
förtecknade ämnen i kategorierna 2 och 3 i bilagan till vissa mottagarländer skall 1. Export av förtecknade ämnen för vilka föregås av en underrättelse som de behöriga det krävs en tulldeklaration, däribland export myndigheterna i gemenskapen skall sända av förtecknade ämnen som förs ut från till de behöriga myndigheterna i mottagar- gemenskapens tullområde efter att ha landet i enlighet med artikel 12.10 i FN- förvarats i en frizon av kontrolltyp I eller frikonventionen. Kommittéförfarandet skall lager under minst 10 dagar, skall omfattas av användas för att fastställa listan över exporttillstånd. mottagarländer för att minimera risken för avledning genom att säkerställa en
Bilaga 2
Om förtecknade ämnen återexporteras inom tullområde och införselstället in i tio dagar från det att de hänförts till ett importlandet. suspensivt arrangemang eller en frizon av kontrolltyp II behövs inte något export- e) I de fall som avses i artikel 17, en tillstånd. kopia av det importtillstånd som utfärdats av mottagarlandet. Export av förtecknade ämnen i kategori 3 i bilagan skall dock endast omfattas av f) Numret på det tillstånd eller den exporttillstånd om det krävs underrättelse registrering som avses i artiklarna 6 före export eller om dessa ämnen exporteras och 7. till vissa mottagarländer som skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet för att 2. Ett beslut med anledning av en ansökan säkerställa en relevant kontrollnivå. om exporttillstånd skall fattas inom 15 arbetsdagar från den dag då den behöriga 2. Exporttillstånd skall utfärdas av de myndigheten finner att en fullständig behöriga myndigheterna i den medlemsstat i ansökan föreligger. vilken exportören är etablerad. Denna tidsperiod skall förlängas om de behöriga myndigheterna, i de fall som avses i
Artikel 13 artikel 17, är tvingade att göra ytterligare
efterforskningar enligt den artikeln. 1. Ansökan om exporttillstånd enligt artikel 12 skall innehålla åtminstone följande uppgifter:
a) Namn på och adress till exportören, 1. Om uppgifterna beträffande färdplan importören i tredjeland och alla andra och transportmedel inte lämnas i ansökan, marknadsaktörer som är involverade i skall det av exporttillståndet framgå att exporten eller sändningen samt den marknadsaktören skall lämna dessa uppgifter slutlige mottagaren. till utfartstullkontoret eller annan behörig myndighet vid utförselstället ut ur gemenb) Det förtecknade ämnets namn på det skapens tullområde innan försändelsen sätt som det anges i bilagan eller, när fysiskt lämnar området. I så fall skall detta det gäller en blandning eller en natur- anges på exporttillståndet vid utfärdandet. produkt, dess namn och 8-siffriga KNnummer och namnen på alla förteck- Om exporttillståndet uppvisas på ett tullnade ämnen, på det sätt som de anges i kontor i en annan medlemsstat än den som bilagan, som ingår iblandningen eller i utfärdat tillståndet, skall exportören på benaturprodukten. gäran tillhandahålla en bestyrkt översättning av vissa eller alla uppgifter i tillståndet. c) Mängd och vikt av det förtecknade ämnet och, om det gäller en blandning 2. Exporttillståndet skall visas upp för eller naturprodukt, mängd och vikt tullkontoret när tulldeklarationen sker eller, samt, om det är möjligt, procentuell om tulldeklaration saknas, på utfartstullandel av alla förtecknade ämnen som kontoret eller hos annan behörig myndighet ingår i denna. vid utförselstället ut ur gemenskapens tullområde. Tillståndet skall åtfölja försändelsen d) Uppgifter angående transporten, till till det tredjeland som är mottagarland. exempel planerat datum för avsändning, transportsätt, namn på det tull- Utfartstullkontoret eller annan behörig kontor där tulldeklarationen skall myndighet vid utförselstället ut ur gemenlämnas in, om sådan information är till- skapens tullområde skall komplettera tillgänglig vid detta tillfälle, uppgifter om ståndet med de nödvändiga uppgifter som transportmedel, färdplan, förmodat avses i artikel 13.1 d och förse det med sin utförselställe ut ur gemenskapens stämpel.
Artikel 15 Bilaga 2
Utan att det påverkar de åtgärder som vidtas särskilda omständligheter får denna tidsfrist enligt artikel 26.3 skall beviljande av på begäran förlängas. exporttillstånd nekas om
a) de uppgifter som har lämnats i enlighet
med artikel 13.1 är ofullständiga, De behöriga myndigheterna får tillämpa b) det finns skälig grund att misstänka att förenklade förfaranden för att bevilja de uppgifter som har lämnats i enlighet exporttillstånd om de är övertygade om att med artikel 13.1 är falska eller oriktiga, detta inte kommer att medföra risk för avledning av förtecknade ämnen. Kommittéc) det i de fall som avses i artikel 17 förfarandet skall användas för att fastställa fastställs att import av förtecknade sådana förfaranden och de gemensamma ämnen inte har tillåtits av de behöriga kriterier som de behöriga myndigheterna myndigheterna i mottagarlandet, eller skall tillämpa.
d) det finns skälig grund att misstänka att
ämnena i fråga är avsedda för olaglig AVSNITT 6
framställning av narkotika eller psyko-
tropa ämnen. Importtillstånd Artikel 20 Artikel 16 Import av förtecknade ämnen i kategori 1 i
bilagan skall omfattas av importtillstånd. Exporttillståndet får dras in tillfälligt eller Importtillstånd får endast beviljas en återkallas av de behöriga myndigheterna när marknadsaktör som är etablerad i gemendet finns skälig grund att misstänka att skapen. Importtillståndet skall utfärdas av de ämnena är avsedda för olaglig framställning behöriga myndigheterna i den medlemsstat av narkotika eller psykotropa ämnen. där importören är etablerad.
Om de ämnen som avses i första stycket
lossas eller lastas om, är i tillfälligt förvar, lagras i en frizon av kontrolltyp I eller Om gemenskapen och ett tredjeland har frilager eller omfattas av gemenskapens kommit överens om att export endast får transiteringsförfarande skall dock importtillåtas om importtillstånd har utfärdats för tillstånd inte krävas. ämnena i fråga av de behöriga myndigheterna i det landet, skall kommissionen underrätta de behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna om namnet på och adressen Artikel 21
till den behöriga myndigheten i det 1. Ansökningar om importtillstånd enligt tredjelandet samt förse dem med all praktisk artikel 20 skall innehålla åtminstone följande information som detta land lämnat. uppgifter:
De behöriga myndigheterna i medlemsa) Namn på och adress till importören, staterna skall försäkra sig om att importexportören i tredjeland och alla andra tillståndet är äkta, om nödvändigt genom att marknadsaktörer som är involverade begära bekräftelse från den behöriga samt den slutlige mottagaren. myndigheten i tredjelandet.
b) Det förtecknade ämnets namn, på det sätt som det anges i bilagan eller, när
det gäller en blandning eller en naturprodukt, dess namn och 8-siffriga KN- Varorna skall ha lämnat gemenskapens nummer och namnen, på det sätt som tullområde senast sex månader efter de anges i bilagan, på alla förtecknade utfärdandet av exporttillståndet. Under
Bilaga 2
ämnen som ingår i blandningen eller i b) det finns skälig grund att misstänka att naturprodukten. de uppgifter som har lämnats enligt artikel 21.1 i ansökan är falska eller c) Mängd och vikt av det förtecknade oriktiga, eller ämnet och, om det gäller en blandning eller naturprodukt, mängd och vikt c) det finns skälig grund att misstänka att samt, om möjligt, procentuell andel av de förtecknade ämnena är avsedda för alla förtecknade ämnen som ingår i olaglig framställning av narkotika eller denna. psykotropa ämnen.
d) Uppgifter angående transporten, om
sådana är tillgängliga, till exempel Artikel 24
transportsätt och transportmedel, och dagen och platsen för den planerade Importtillståndet får dras in tillfälligt eller importen. återkallas av de behöriga myndigheterna när det finns skälig grund att misstänka att e) Numret på det tillstånd eller den ämnena är avsedda för olaglig framställning registrering som avses i artiklarna 6 av narkotika eller psykotropa ämnen. och 7.
2. Ett beslut med anledning av en ansökan Artikel 25
om importtillstånd skall fattas inom 15 De förtecknade ämnena skall ha förts in till arbetsdagar från den dag då den behöriga gemenskapens tullområde inom sex månader myndigheten finner att en fullständig efter utfärdandet av importtillståndet. Under ansökan föreligger. särskilda omständigheter får denna tidsfrist på begäran förlängas.
Importtillståndet skall åtfölja försändelsen KAPITEL III
från införselstället in i gemenskapens tull-
område till importörens eller den slutliga DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS mottagarens lokaler. BEFOGENHETER Artikel 26
Importtillståndet skall visas upp på tullkontoret när de förtecknade ämnena 1. Utan att det påverkar tillämpningen av deklareras till ett tullförfarande. bestämmelserna i artiklarna 11–25 samt punkterna 2 och 3 i den här artikeln skall de Om importtillståndet visas upp på ett tull- behöriga myndigheterna i varje medlemsstat kontor i en annan medlemsstat än den förbjuda införsel av förtecknade ämnen till utfärdande myndighetens, skall importören gemenskapens tullområde eller utförsel från på begäran tillhandahålla en bestyrkt över- detta tullområde, om det finns skälig grund sättning av vissa eller alla uppgifter i att misstänka att ämnena är avsedda för tillståndet. olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.
Artikel 23 2. De behöriga myndigheterna skall
kvarhålla eller tillfälligt avvakta med fri- Utan att det påverkar tillämpningen av de släppandet av de förtecknade ämnena under åtgärder som vidtas enligt artikel 26.3 skall den tid som är nödvändig för att kontrollera beviljande av importtillstånd vägras om de förtecknade ämnenas art eller att reglerna i denna förordning följs. a) de uppgifter som har lämnats enligt artikel 21.1 är ofullständiga, 3. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att de behöriga myndigheterna bl.a. skall kunna
Bilaga 2
a) inhämta uppgifter om alla beställningar närmare föreskrifter, särskilt vad avser eller transaktioner i vilka förtecknade utformningen och användningen av formulär ämnen ingår, för export- och importtillstånd, för att garantera en effektiv övervakning av handeln b) få tillträde till marknadsaktörernas med narkotikaprekursorer mellan gemenaffärslokaler för att erhålla bevis på skapen och tredjeländer så att avledning av oegentligheter, sådana ämnen förebyggs.
c fastställa att avledning eller försök till
avledning av förtecknade ämnen har Artikel 29
ägt rum. Kommittéförfarandet skall användas för att 4. För att förebygga särskilda risker för anpassa bilagan till denna förordning så att avledning i frizoner och i andra känsliga eventuella ändringar i bilagan till FNområden, t.ex. tullager, skall medlems- konventionen beaktas. staterna se till att kontrollerna av varje led av verksamheten i dessa områden är effektiva
och inte mindre rigorösa än de som Artikel 30
tilllämpas i övriga delar av tullområdet. 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för narkotikaprekursorer (nedan 5. De behöriga myndigheterna får kräva kallad ”kommittén”). att marknadsaktörerna betalar en avgift för utfärdande av tillstånd och registrering. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG Sådana avgifter skall tas ut på ett sätt som tillämpas. inte är diskriminerande, och de får inte överstiga de ungefärliga kostnaderna för att Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut behandla ansökan. 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin
KAPITEL IV
arbetsordning.
ADMINISTRATIVT SAMARBETE Artikel 27 KAPITEL VI
Vid tillämpningen av denna förordning skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel
SLUTBESTÄMMELSER
30, bestämmelserna i förordning (EG) nr
515/97 gälla i tillämpliga delar. Varje Artikel 31
medlemsstat skall till övriga medlemsstater Medlemsstaterna skall fastställa reglerna för och till kommissionen meddela namnet på de påföljder vid överträdelser av bestämmelbehöriga myndigheter som utsetts att vara serna i denna förordning och skall vidta de förbindelselänk enligt artikel 2.2 i den åtgärder som är nödvändiga för att säkerförordningen. ställa att bestämmelserna följs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
KAPITEL V
GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER OCH ÄNDRINGAR Artikel 28
Kommittén för narkotikaprekursorer skall vid behov, utöver de genomförandeåtgärder som anges i den här förordningen, ange
Bilaga 2
bilagan till FN-konventionen som överensstämmer med bilagan till denna förordning. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall åtminstone en gång varje år meddela kommissionen alla relevanta
uppgifter om genomförandet av de övervakningsåtgärder som föreskrivs i denna Förordning (EEG) nr 3677/90 skall upphöra förordning, förtecknade ämnen som används att gälla med verkan från och med den för olaglig framställning av narkotika eller 18 augusti 2005. psykotropa ämnen, metoder för avledning och olaglig framställning samt den lagliga Hänvisningar till den upphävda förordningen handeln med och användningen och behovet skall tolkas som hänvisningar till den här av dessa ämnen. förordningen.
På grundval av dessa uppgifter skall
kommissionen i samråd med medlems- Artikel 35
staterna bedöma hur effektiv denna förordning är och i enlighet med artikel 12.12 i FN- Denna förordning träder i kraft den tjugonde konventionen utarbeta en årlig rapport som dagen efter det att den har offentliggjorts i skall lämnas till Internationella narkotika- Europeiska unionens officiella tidning. kontrollstyrelsen. Den skall tillämpas från och med den 18 Kommissionen skall senast i augusti 2008 augusti 2005. Artiklarna 6.1, 7.2, 8.2, 9.2, rapportera till rådet om hur denna förordning 11.1, 11.3 och 12.1 samt artiklarna 19, 28 fungerar. och 30 skall dock tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft för att möjliggöra antagandet av de åtgärder som
föreskrivs i dessa artiklar. Dessa åtgärder skall träda i kraft tidigast den 18 augusti Kommissionen bemyndigas härmed att på 2005. gemenskapens vägnar ta ställning till sådana ändringar av förteckningarna I och II i
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 22 december 2004.
På rådets vägnar C. VEERMAN Ordförande
BILAGA I Bilaga 2
Förtecknade ämnen i den mening som avses i artikel 2 a KATEGORI 1
KN-benämning 1 2 Ämne KN-nummer ( ) CAS-nr ( ) (om annan) 1-fenyl-2-propanon Fenylaceton 2914 31 00 103-79-7 2-Acetamidobensoe- N-Acetylantranilsyra 2924 23 00 89-52-1 syra Isosafrol (cis + trans) 2932 91 00 120-58-1 3,4-metylendioxifenyl 1-(1,3-bensoedioxol- 2932 92 00 4676-39-5 propan-2-on 5-yl)propan-2-on Piperonal 2932 93 00 120-57-0 Safrol 2932 94 00 94-59-7 Efedrin 2939 41 00 299-42-3 Pseudoefedrin 2939 42 00 90-82-4 Norefedrin ex 2939 49 00 14838-15-4 Ergometrin 2939 61 00 60-79-7 Ergotamin 2939 62 00 113-15-5 Lysergsyra 2939 63 00 82-58-6
De stereoisomeriska formerna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, under 3 förutsättning att de inte är katin ( ), om förekomst av sådana former är möjlig.
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig och under förutsättning att de inte är katinsalter.
(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2 ) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CASnumren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna. (3) Även benämnt (+)-norpseudoefedrin, KN-nummer 2939 43 00, CAS-nummer 492-39-7.
KATEGORI 2 Bilaga 2 KN-benämning 1 2
| Ämne | Kn- nummer ( ) CAS nr ( ) (om annan) |
| Ättiksyraanhydrid | 2915 24 00 108-24-7 |
| Fenylättiksyra | 2916 34 00 103-82-2 |
| Antranilsyra | 2922 43 00 118-92-3 |
| Piperidin | 2933 32 00 110-89-4 |
| Kaliumpermanganat | 2841 61 00 7722-64-7 |
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig.
1 ( ) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. 2 ( ) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CASnumren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.
Bilaga 3
Instanser vars synpunkter inhämtats.
Förslaget till lagrådsremiss, som upprättats inom Regeringskansliet, har under perioden 22 december 2004 – 20 januari 2005 varit föremål för inhämtande av synpunkter. Följande instanser har därvid beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på förslaget.
1. Göta Hovrätt 2. Kammarrätten i Stockholm 3. Domstolsverket 4. Kommerskollegium 5. Försvarsmakten 6. Totalförsvarets forskningsinstitut 7. Rikspolisstyrelsen 8. Riksåklagaren 9. Statens kriminaltekniska laboratorium 10. Läkemedelsverket 11. Mobilisering mot narkotika (S 2002:03) 12. Socialstyrelsen 13. Statens folkhälsoinstitut 14. Tullverket 15. Kemikalieinspektionen 16. Giftinformationscentralen 17. Företagarna 18. Kemisk-tekniska Leverantörsförbundet 19. Läkemedelsindustriföreningen 20. Näringslivets regelnämnd 21. Plast- & Kemiföretagen 22. SACO 23. Svenska Screentryckares Förening 24. TCO
Bilaga 4
Det delade förslagets lagförslag
1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av 1 narkotika dels att 7 b § skall upphöra att gälla, dels att 7 a, 7 c, 8-9 a och 10–14 §§ samt rubriken närmast före 7 a § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kemiska ämnen som kan Narkotikaprekursorer användas vid olaglig tillverkning av narkotika
2 7 a § Bestämmelserna i 8–14 §§ skall Med narkotikaprekursor avses i tillämpas även på kemiska ämnen denna lag ett ämne som som kan användas vid olaglig förtecknats enligt Europatillverkning av narkotika. parlamentets och rådets Regeringen meddelar föreskrifter förordning (EG) nr 273/2004 av om vilka ämnen det gäller. den 11 februari 2004 om Bestämmelser som rör import, narkotikaprekursorer eller Rådets export och sändande genom förordning (xx) nr yy av den zz om tullområdet (transit) av sådana regler för övervakning av handeln ämnen finns i rådets förordning med narkotikaprekursorer mellan (EEG) nr 3677/90 av den 13 gemenskapen och tredjeländer. december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen.
3 7 c § Regeringen får meddela Regeringen, eller efter föreskrifter om att yrkesmässig regeringens bemyndigande, verksamhet avseende tillverkning, Läkemedelsverket får meddela handel, transport och förvaring av föreskrifter om ämne som avses i 7 a § får 1. särskilda tillstånd för apotek bedrivas endast efter tillstånd eller eller myndigheter att inneha eller efter anmälan om verksamheten . släppa ut narkotikaprekursorer på marknaden, och 2. särskild registrering för apotek eller myndigheter att släppa ut narkotikaprekursorer på
1 Senaste lydelse av 7 b § 1993:361 2 Senaste lydelse 1995:476. 3 Senaste lydelse 1995:476. 63
marknaden. Bilaga 4
4 8 § Läkemedelsverket prövar frågor Läkemedelsverket prövar frågor om tillstånd enligt denna lag och om tillstånd enligt denna lag. enligt förordning (EEG) nr Tillstånd skall förenas med de 3677/90 . villkor som behövs. Vid Tillstånd skall förenas med de prövningen skall verket särskilt ta villkor som behövs. Vid hänsyn till innehållet i de prövningen skall verket särskilt ta överenskommelser om narkotika hänsyn till innehållet i de som Sverige har biträtt. Ett överenskommelser om narkotika tillstånd får återkallas av verket, och om kemiska ämnen som kan om det behövs för att förebygga användas vid olaglig tillverkning missbruk av narkotika. Ett tillstånd av narkotika som Sverige har får också återkallas om biträtt. Ett tillstånd får återkallas tillståndshavaren har åsidosatt av verket, om det behövs för att föreskrifter eller villkor som har förebygga missbruk av narkotika meddelats med stöd av lagen eller eller för att förebygga att ett ämne om det finns andra särskilda skäl används till olaglig tillverkning av till återkallelse. narkotika . Ett tillstånd får också Läkemedelsverket är behörig återkallas om tillståndshavaren har myndighet enligt förordning (EG) åsidosatt föreskrifter eller villkor nr 273/2004 och förordning (xx) som har meddelats med stöd av nr yy. lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. Anmälan som avses i 7 c § och i förordning (EEG) nr 3677/90 skall göras hos Läkemedelsverket.
5 9 § Den som importerar, exporterar, Den som importerar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar transiterar, tillverkar eller handlar med narkotika eller bedriver med narkotika skall föra sådana tillstånds- eller anmälningspliktig anteckningar som behövs för att verksamhet beträffande ämne som kontrollera efterlevnaden av avses i 7 a § skall föra sådana bestämmelserna i denna lag och anteckningar som behövs för att föreskrifter som meddelats med kontrollera efterlevnaden av stöd av lagen. Föreståndare för en bestämmelserna i denna lag och vetenskaplig institution där föreskrifter som meddelats med narkotika används i vetenskapligt stöd av lagen. Föreståndare för en syfte, skall föra sådana vetenskaplig institution där anteckningar som behövs för narkotika används i vetenskapligt kontrollen av användningen. syfte, skall föra sådana anteckningar som behövs för kontrollen av användningen.
4 Senaste lydelse 1995:476. 5 Senaste lydelse 1993:361. 64
6 9 a § Bilaga 4 Den som yrkesmässigt Den som yrkesmässigt importerar, exporterar, transiterar, importerar, exporterar, transiterar, tillverkar eller handlar med tillverkar eller handlar med narkotika eller tillverkar, handlar narkotika skall på varans med, transporterar eller förvarar förpackning genom märkning eller ämne som avses i 7 a § skall på på annat sätt ange narkotikans varans förpackning genom namn. märkning eller på annat sätt ange narkotikans eller ämnets namn.
7 10 § Läkemedelsverket har tillsynen Läkemedelsverket har tillsynen över efterlevnaden av förordning över efterlevnaden av förordning (EEG) nr 3677/90 , av denna lag (EG) nr 273/2004 och förordning samt av de föreskrifter och villkor (xx) nr yy , av denna lag samt av de som har meddelats med stöd av föreskrifter och villkor som har lagen. meddelats med stöd av lagen.
8 11 § Läkemedelsverket har rätt att på Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för handlingar som behövs för tillsynen och får meddela de tillsynen och får meddela de förelägganden och förbud som förelägganden och förbud som behövs för att förordning (EEG) nr behövs för att förordning (EG) 3677/90, denna lag eller 273/2004, förordning (xx) nr yy , föreskrifter som har meddelats denna lag eller föreskrifter som med stöd av lagen skall efterlevas. har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. För tillsyn har För tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde Läkemedelsverket rätt till tillträde dels till områden, lokaler och dels till områden, lokaler och andra utrymmen som används i andra utrymmen som används i samband med import, export, samband med import, export, transit, tillverkning, handel, transit, agerande som mellanhand , transport, förvaring eller annan tillverkning, handel, transport, hantering av narkotika eller förvaring eller annan hantering av förpackningsmaterial till narkotika eller narkotika, dels till utrymmen där förpackningsmaterial till prövning av narkotikans narkotika, dels till utrymmen där egenskaper utförs. Detsamma prövning av narkotikans gäller sådana utrymmen som egenskaper utförs. Detsamma används i samband med import, gäller sådana utrymmen som export, transit, tillverkning, används i samband med import, handel, transport och förvaring av export, transit, agerande som ämne som avses i 7 a § eller andra mellanhand , tillverkning, handel,
6 Senaste lydelse 1995:476. 7 Senaste lydelse 1995:476. 8 Senaste lydelse 1995:476. 65
utgångsämnen till narkotika. transport och förvaring av B ilaga 4 Verket får i sådana utrymmen göra narkotikaprekursorer eller andra undersökningar och ta prover. utgångsämnen till narkotika. Läkemedelsverket har dock inte Verket får i sådana utrymmen göra med stöd av denna lag rätt till undersökningar och ta prover. tillträde till bostäder. Läkemedelsverket har dock inte med stöd av denna lag rätt till tillträde till bostäder. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt denna paragraf. På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket också förelägga vite.
9 11 a § För att täcka statens kostnader För att täcka statens kostnader för kontrollen av narkotika och av för kontrollen av narkotika skall ämnen som kan användas vid den som söker eller har erhållit olaglig tillverkning av narkotika tillstånd enligt 3–5 §§ betala skall den som söker eller har särskilda avgifter som bestäms av erhållit tillstånd enligt 3–5 §§ regeringen. Även den som söker betala särskilda avgifter som tillstånd eller registrerar sig enligt bestäms av regeringen. Detsamma förordning (EG) nr 273/2004 eller gäller den som söker eller har xx nr yy skall betala särskilda erhållit tillstånd eller gör anmälan avgifter som bestäms av som avses i 7 c § eller i förordning regeringen. (EEG) nr 3677/90.
10 12 § Regeringen får i fråga om Regeringen får i fråga om import, export, transit, import, export, transit, tillverkning, handel, transport, tillverkning, handel, transport, förvaring, förordnande, förvaring, förordnande, utlämnande, anteckningar och utlämnande, anteckningar och märkning besluta om ytterligare märkning av narkotika besluta om föreskrifter. ytterligare föreskrifter. Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket och Tullverket att besluta om sådana föreskrifter.
9 Senaste lydelse 1995:476. 10 Senaste lydelse 1999:419. 66
11 13 § Bilaga 4 Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är ett år döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt belagd med straff enligt narkotikastrafflagen (1968:64) narkotikastrafflagen (1968:64) eller enligt lagen (2000:1225) om eller enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling, den som straff för smuggling, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bedriver sådan verksamhet 1. bedriver sådan verksamhet som avses i 7 c § eller i förordning som avses i förordning (EG) nr (EEG) nr 3677/90 utan erforderligt 273/2004 eller förordning (xx) nr tillstånd eller utan att föreskriven yy utan erforderligt tillstånd eller anmälan om verksamheten gjorts, utan att föreskriven registrering av verksamheten gjorts, 2. bryter mot 6 § andra stycket, 2. bryter mot 6 § andra stycket, 9 § eller 9 a §, eller mot 9 § eller 9 a §, eller mot bestämmelserna om bestämmelserna i förordning (EG) dokumentation, anteckningar eller nr 273/2004 eller förordning (xx) märkning i förordning (EEG) nr nr yy, om 3677/90, a) att utse, anmäla och uppdatera uppgifter om ansvarig person b) att uppdatera adressuppgifter, c) kundförsäkringar, d) dokumentation e) märkning, eller f) rapporterande av omständigheter som kan tyda på att narkotikaprekursorer kan komma att avledas till olaglig tillverkning av narkotika, 3. åsidosätter föreskrift som 3. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av denna lag, meddelats med stöd av denna lag, eller eller 4. lämnar oriktig uppgift i 4. lämnar oriktig uppgift i ärende om tillstånd eller i anmälan ärende om tillstånd eller vid om verksamhet enligt denna lag registrering av verksamhet enligt eller enligt förordning (EEG) nr denna lag eller enligt förordning 3677/90. (EG) nr 273/2004 eller förordning (xx) nr yy. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
11 Senaste lydelse 2000:1247. 67
12 13 a § Bilaga 4 Ämne som avses i 7 a § och som Narkotikaprekursor som har har varit föremål för brott enligt varit föremål för brott enligt 13 § 13 § eller värdet därav samt utbyte eller värdet därav samt utbyte av av sådant brott skall förklaras sådant brott skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. oskäligt.
13 14 § Beslut som Apoteket Aktiebolag Beslut som Apoteket Aktiebolag meddelat i fråga om intyg som meddelat i fråga om intyg som avses i 3 a § får överklagas till avses i 3 a § får överklagas till Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket. Beslut som Läkemedelsverket eller Tullverket Läkemedelsverket eller Tullverket i ett enskilt fall meddelat enligt i ett enskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift denna lag, enligt förordning (EG) som meddelats med stöd av lagen nr 273/2004 eller förordning (xx) får överklagas hos allmän nr yy eller enligt en föreskrift som förvaltningsdomstol. meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut som Läkemedelsverket, Tullverket, länsrätten eller kammarrätten i ett enskilt fall meddelar skall gälla omedelbart, om inte annat beslutas.
_____________
1. Denna lag träder i kraft den 18 augusti 2005. 2. Tillstånd som meddelats före ikraftträdandet gäller dock enligt det meddelade tillståndet.
12 Senaste lydelse 1993:361. 13 Senaste lydelse 2001:1282. 68
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:42) om Bilaga 4 förbud mot vissa hälsofarliga varor
Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Varor som avses i denna lag får Varor som avses i denna lag får inte inte utan tillstånd 1. införas till landet, 1. införas till landet, 2. överlåtas, 2. överlåtas, 3. framställas, 3. framställas, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 4. förvärvas i överlåtelsesyfte, 5. bjudas ut till försäljning, eller 5. bjudas ut till försäljning, eller 6. innehas. 6. innehas. Första stycket tillämpas inte om Statens folkhälsoinstitut får Läkemedelsverket för ett särskilt meddela tillstånd till hantering för fall har meddelat tillstånd till ett vetenskapligt eller industriellt hantering för ett vetenskapligt eller ändamål. Tillstånd får förenas med industriellt ändamål. de villkor som behövs, såväl i samband med beslutet om tillstånd som senare under tillståndstiden. Ett tillstånd får återkallas av Statens folkhälsoinstitut om 1. tillståndet inte längre utnyttjas, 2. tillståndshavaren i väsentlig mån brutit mot ett meddelat villkor eller inte följer bestämmelserna i denna lag. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens folkhälsoinstitut får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd.
6 § Bilaga 4 Läkemedelsverkets beslut enligt Statens folkhälsoinstituts beslut 3 § andra stycket får överklagas enligt 3 § andra och tredje hos allmän förvaltningsdomstol. styckena får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
––––––––––––
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. 2. Tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål som Läkemedelsverket har meddelat före ikraftträdandet skall gälla enligt det meddelade tillståndet såvida inte av Statens folkhälsoinstitut meddelade föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd omfattar även sådant fall tillståndet avser. 3. Om en ansökan om tillstånd till hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet skall ansökningen överlämnas till Statens folkhälsoinstitut för prövning.