Allmänna råd till förordningen (1998:940) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Till 3 kap. 11 §
Avgift för tillsyn enligt 11 kap. MB bör debiteras oberoende av huruvida verksamheten är prövningspliktig eller inte. Tillsynsobjektets storlek bör i princip inte beaktas vad gäller möjligheten att debitera avgift för tillsynen.
Till 7 kap. 1 §
Ansökningsavgift avseende dispens för åtgärder inom biotopskyddsområde bör sättas ned enligt 9 kap. 3 § FAPT, om dispens begärs enbart för att vårda området. Ansökningsavgift avseende dispens från föreskrifter om fredning av djureller växtart bör sättas ned enligt bestämmelserna i 9 kap. 3 § FAPT om ansökan avser undersökningar i naturvårdssyfte.
Till 8 kap. 1 §
Vid fakturering av årlig avgift bör det framgå, att kungörelsekostnader ligger utanför den ordinarie avgiften.
Till 9 kap. 1 §
Förhandsförfrågan; ansökningsavgifter Endast om det direkt framstår som uppenbart att en ansökan inte kan bifallas bör en myndighet föregripa prövningen av ärendet och svara på en förfrågan från sökanden om huruvida det finns förutsättningar för att bifalla ansökan.
Information till den betalningsskyldige inför debitering
1. Ansökningsavgifter
Om det finns särskilda ansökningsblanketter bör myndigheten i samband med överlämnande av dessa lämna över inbetalningskort samt upplysning om • avgiftens storlek, • vad avgiften skall täcka (myndighetens arbete med prövningsärendet jämte indirekta kostnader), • att mervärdesskatt (moms) inte betalas på avgiften, • att avgiften skall betalas samtidigt som ansökan ges in, • hur avgiften skall betalas (postgirokonto etc.), • att ansökan skall avvisas om avgiften inte betalas in inom viss tid efter utfärdat föreläggande om detta, • hur många exemplar av handlingar som sökanden skall ge in, • att avgift skall tas ut oberoende av om prövningen resulterar i bifall eller avslag, • hur avgiftsbeslutet kan överklagas och vilken dag detta senast skall ske, se 22-25 §§ förvaltningslagen (1986:223), samt • att i vissa fall det tillkommer kostnader för kungörelser och andra utlägg som myndigheten har i ansökningsärendet.
2. Årsavgifter
Den fakturerande myndigheten bör informera de avgiftsskyldiga, om vad som gäller från avgiftssynpunkt beträffande • avgiftens storlek, • om det är miljöfarlig verksamhet, enligt vilken punkt i bilagan till FAPT som avgift har debiterats, • vad avgiften skall täcka (myndighetens arbete med prövningsärendet jämte indirekta kostnader), • att mervärdesskatt (moms) inte betalas på avgiften, • hur avgiften skall betalas (postgirokonto etc.), • senaste dag för att betala in avgiften (förfallodag), • att dröjsmålsavgift utgår vid för sen betalning, • att förfallen fordran är direkt utmätningsbar (dvs. när beslutet har vunnit laga kraft eller om myndigheten förordnat att beslutet skall gälla omedelbart), • hur avgiftsbeslutet kan överklagas och vilken dag detta senast skall ske, se 22-25 §§ förvaltningslagen (1986:223), • att i vissa fall det tillkommer kostnader för kungörelser och andra utlägg som myndigheten har, • inom vilken tid verksamhetsutövaren får tillfälle att yttra sig, samt • att om kommunen frivilligt har tagit över tillsynsansvaret från länsstyrelsen, avgift i så fall även debiteras av kommunen.
I denna information bör även miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen enligt 33 kap. MB nämnas.
3. Timavgifter
Verksamhetsutövaren bör i ett tidigt skede, t.ex. inför ett inspektionsbesök informera om att myndigheten kommer att debitera timavgift för sin verksamhet. Eventuellt kan detta ske genom att informationsblad lämnas över. Av informationen bör framgå • för vilka arbetsuppgifter avgift kommer att debiteras, • vad verksamhetsutövaren kan göra för att underlätta inspektionsbesöket, t.ex. att ta fram kartor och tillståndsbeslut, • att mervärdesskatt (moms) inte betalas på avgiften, • timavgiftens storlek, • vad avgiften skall täcka, • hur avgiften skall betalas (postgirokonto etc.), • senaste dag för att betala in avgiften (förfallodag), • att dröjsmålsavgift utgår vid för sen betalning, • att förfallen fordran är direkt utmätningsbar (dvs. när beslutet har vunnit laga kraft eller om myndigheten förordnat att beslutet skall gäller omedelbart), samt • hur avgiftsbeslutet kan överklagas och vilken dag detta senast skall ske, se 22-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).
Om timdebitering avser ett större antal timmar eller avviker från det som kan anses normalt för en viss typ av ärende bör myndigheten särskilt underrätta
verksamhetsutövaren om det antal timmar som myndigheten har lagt ned på ärendet.
4. Avgift för kostnader/utlägg
Myndigheten bör på ett tidigt stadium tydligt informera den enskilde om att avgift kommer att debiteras för de olika utlägg som kan komma ifråga och att dessa kostnader inte ingår i underlagen för årsavgifter eller ansökningsavgifter.
Fakturering
1. Årsavgifter
Fakturering bör ske under början av avgiftsåret, senast under april månad.
2. Timavgifter
Timavgift bör tas ut för varje påbörjad hel timme nedlagd handläggningstid. Tid som går åt för att t.ex. per telefon svara på frågor från den som ärendet eller tillsynen rör bör debiteras men däremot inte frågor från massmedia. Detta gäller såväl handläggarens arbetstid som tiden för övriga tjänstemän som deltar i ärendet och oavsett om de olika tjänstemännen deltagit i handläggningen eller vid tillsyn samtidigt eller vid skilda tillfällen. Myndigheten bör noggrant notera den tid som läggs ned på ett ärende. Avgift bör inte debiteras för arbete som har utförts av landshövdingen eller av ledamöterna i länsstyrelsernas styrelse (dvs. i de län där styrelse finns). Däremot bör avgift debiteras för arbete som har utförts av länsråd/länsöverdirektör och övrig chefspersonal. Avgift bör debiteras för medverkan av handläggare inom myndigheten med olika kompetensinriktning, t.ex. jurister eller expert inom viss bransch eller visst sakområde. Vissa undantag kan vara nödvändiga, t.ex. om en ny handläggare medverkar eller följer med för att läras upp, eller om chef följer med till platsen för att i ett mer allmänt syfte informera sig. I den mån konsult anlitas i arbetet gäller bestämmelserna i 26 kap. 22 § MB i tillsynsärende och, såvitt gäller miljöriskområden, dessutom bestämmelserna i 10 kap. MB. Med ärende menas även löpande tillsyn som är knuten till viss verksamhet. Däremot bör avgift inte debiteras för sådan recipientkontroll som inte är knuten till viss anläggning/verksamhet. Vid branschgenomgångar av tillsynskaraktär bör avgift tas ut om det är möjligt för tillsynsmyndigheten att objektivt fördela nedlagd tid på olika företag eller motsvarande. Med resetillfälle avses resa tur och retur till visst sammanträde, anläggning e.dyl. Om flera anläggningar besöks under samma resa, bör begränsningen till två timmars debitering per tjänsteman gälla var och en av anläggningarna. Avgift för tillfällig tillsyn såsom vid anmälningsärenden, bör faktureras så snart tillsynen har avslutats. I andra fall, där arbetet är mer omfattande eller kontinuerligt, bör avgift debiteras med vissa intervaller, t.ex. direkt efter kalenderårets slut.
Avgift tas inte ut
Avgift bör inte debiteras särskilt för sådana arbetsmoment som ingår i avgiftsunderlagen, liksom för andra indirekta kostnader, såsom kostnader för avgiftsadministration och kontorsgöromål som kopiering, distribution av handlingar, diariehantering och arkiveringsåtgärder.
Obefogade klagomål
Den omständigheten att tillsynsmyndigheten avstår från att meddela ett föreläggande, åtalsanmäla eller vidta någon annan ingripandeåtgärd bör inte automatiskt medföra befrielse från avgiftsskyldigheten. Avgörande för myndighetens beslut om avgift bör vara en bedömning av huruvida det finns fog för klagomålet eller inte. Om en myndighet på grund av klagomål tidigarelägger ett redan planerat tillsynsbesök och genomför detta i huvudsak som planerat, bör avgift tas ut även om klagomålet anses obefogat.
Förfallodag
Myndigheten bör på faktura ange senaste dag för betalning, förfallodagen. Förfallodagen bör bestämmas till 30 dagar efter fakturans avsändningsdatum.
Information i samband med fakturering - timavgifter, årsavgifter
När fakturering sker bör av beslutet om avgift, av faktura eller av bilaga till fakturan framgå • om det är miljöfarlig verksamhet, enligt vilken punkt i bilagan till FAPT som avgift har debiterats, • hur avgiften skall betalas (postgirokonto etc.), • senaste dag för att betala in avgiften (förfallodag), • att dröjsmålsavgift utgår vid för sen betalning, • att förfallen fordran är direkt utmätningsbar (dvs. när beslutet har vunnit laga kraft eller om myndigheten förordnat att beslutet skall gälla omedelbart), • att mervärdesskatt (moms) inte betalas på avgiften, • om kommunen frivilligt har tagit över tillsynsansvaret från länsstyrelsen och att avgift i så fall även debiteras av kommunen, samt • hur avgiftsbeslutet kan överklagas och vilken dag detta senast skall ske, se 22-25 §§ förvaltningslagen (1986:223).
Återbetalning vid ändrat beslut
Om avgift har betalats inom förfallotiden men beslutet överklagats och det belopp som slutligen fastställs är lägre än det inbetalade beloppet bör mellanskillnaden återbetalas snarast. Det återbetalade beloppet bör inkludera ränta på mellanskillnaden, jfr 5 § räntelagen (1975:635).
Till 9 kap. 3 §
I förekommande fall bör, efter framställan från den betalningsskyldige, avgiften jämkas redan i samband med debiteringen.
Myndigheten bör göra en allmän skälighetsbedömning rörande det arbete som har lagts ned, jämfört med den avgift som avses täcka det arbetet. Skulle myndigheten finna att avgiften i detta avseende mer påtagligt överstiger kostnaden för arbetet, bör avgiften sättas ned till ett skäligt belopp. Den enskildes ekonomiska situation är inget förhållande som bör påverka avgifternas storlek. Undantagsvis kan det dock vara motiverat att medge betalningsanstånd eller att dela upp avgiften i olika betalningsterminer.
Nedsättning i samband med prövning
På motsvarande sätt som avgift inte tas ut av markägare för bl.a. åtgärder inom naturreservat, bör nedsättning kunna aktualiseras om ansökan görs av innehavare av särskild rätt, t.ex. renskötselrätt. Bedömer myndigheten att prövningen i ett enskilt ärende har varit mindre arbetskrävande än i normalfallet bör nedsättning komma i fråga, dvs. om det har varit fråga om en påtaglig skillnad mot normalfallet.
Särskilt rörande miljöfarlig verksamhet
Eventuella behov av avgiftsnedsättning bör inte tillgodoses genom omklassificering av verksamheten utan bör i stället bedömas utifrån bestämmelserna i 9 kap. 3 § FAPT. Nedsättning bör kunna komma ifråga t.ex. om flera små och likartade anläggningar prövas i ett sammanhang. Dels kan nedsättning i sådana fall ofta motiveras av minskat myndighetsarbete i förhållande till normalanläggning, dels kan full avgift i dessa fall anses motverka sitt syfte. Möjligheterna att sätta ned avgifter som avses täcka prövningskostnader bör ses som starkt begränsade. Om nedsättning skulle aktualiseras, bör avgiften för året efter det då prövning skedde sättas ned till viss procent av det belopp som anges i den kolumn som skall tillämpas då tillsynen överlåtits till miljönämnden (dvs. den kolumn som inte tar hänsyn till kostnader för länsstyrelsens operativa tillsyn).
Nedsättning av avgift för tillsyn
Det individuella tillsynsbehovet bör vanligen inte återspeglas i avgiftens storlek såvida inte tillsynsbehovet är väsentligt mycket lägre än vad som är normalt för branschen. I de fall avgift för myndigheters arbete skall betalas genom årliga schablonavgifter bör nedsättning på grund av minskat tillsynsbehov inte innebära att avgift debiteras med lägre belopp än det som skulle ha debiterats om tillsynsansvaret delegerats till miljönämnden.
Nedsättning av timavgift - myndigheters utlägg
Vid timdebitering är avgiften direkt relaterad till myndighetens arbete. Nedsättning bör därför inte ske annat än i mycket speciella undantagsfall, eller vid tillämpning av 2 § andra stycket och 17 § förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar, dvs. om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning. Motsvarande utgångspunkter bör tillämpas vid debitering av avgift för myndigheters kostnader eller utlägg.
Efterskänkning av låga belopp
Om inte andra skäl talar emot, t.ex. att någon sätter i system att inte betala räkningar från myndigheten, bör det övervägas att generellt efterskänka avgifter som understiger 300 kr.
Till 9 kap. 4 §
I påminnelsen om betalning bör anges att om inte betalning sker inom viss tid, ärendet kommer att lämnas över till kronofogdemyndigheten för indrivning och att kostnader hos kronofogdemyndigheten i så fall tillkommer. Även den kostnaden bör anges. Den tid som anges i en påminnelse bör sättas kort, exempelvis en vecka. Om det finns särskilda skäl kan påminnelse underlåtas. Särskilda skäl kan vara att man får kännedom om att konkursansökan är på gång, att gäldenären gör sig av med sina tillgångar eller att det kan befaras att han avviker. Särskilda skäl föreligger som regel bara när avgiften uppgår till större belopp. Belopp under 500 kr bör dock endast lämnas över för indrivning om det finns särskild anledning, t.ex. att någon sätter i system att inte betala småbelopp.
NATURVÅRDSVERKET
MATS OLSSON
Anders Bengtsson (Tillsynsenheten)