Naturvårdsverkets allmänna råd till avfallsförordningen (2001:1063) avseende farligt avfall

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

Naturvårdsverkets allmänna råd

Utkom från trycket

till avfallsförordningen (2001:1063) avseende farligt avfall;

den 17 december 2004 beslutade den 2 december 2004.

Till 4 §

”farligt avfall”

Eventuell lägre halt av farliga ämnen i själva avfallet bör beaktas vid klassificeringen och kan medföra att avfallet inte längre uppvisar någon av de farliga egenskaperna i bilaga 3. Det bör vara avfallsinnehavaren som ansvarar dels för att korrekt klassificering görs, dels att avfallet i förekommande fall hanteras som farligt avfall. Om avfallsinnehavaren avser att hantera avfallet på sätt som kräver tillstånd eller anmälan bör innehavaren informera den operativa tillsynsmyndigheten om sådant avfall som inte betecknas som farligt avfall i bilaga 2, men som ändå uppvisar minst en av de farliga egenskaperna i bilaga 3.

Till 7 §

Andra stycket

Sökanden bör vid ansökan om dispens visa att avfallet saknar samtliga de farliga egenskaper som anges i bilaga 3. Dispens bör inte behöva sökas för avfall för vilka det finns två möjligheter att klassa avfallet i avfallsförteckningen, dvs avfall som innehåller farliga ämnen och avfall som inte innehåller farliga ämnen. I sådana fall bör avfallsinnehavaren själv kunna avgöra om avfallet är farligt eller inte.

Till 21 §

Tredje stycket

Avfall bör inte blandas så att bortskaffande eller återvinning motverkas eller försvåras. Avfall bör inte spädas ut för att undgå klassning som farligt avfall.

Till 26 §

Tillstånd att transportera farligt avfall bör endast meddelas den fysiska eller juridiska person som faktiskt skall utföra transporten.

AR-Farligt-avfall.pmd 1 2004-12-09, 14:19

Farligt avfall bör anses ha uppkommit på den plats där en verksamhet bedrivits eller en åtgärd vidtagits som medfört att använt material blivit farligt avfall. Med särskilt tillstånd bör förstås sådant tillstånd som anges i 26§.

Till 27 och 43 §§

Med den som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer bör avses alla slag av företag som producerar eller tillhandahåller varor eller tjänster. Den som själv transporterar sitt eget farliga avfall bör kontrollera att mottagaren har de tillstånd som behövs för att få ta hand om avfallet.

Till 29 §

Ansökan bör avslås om sökanden inte har för avsikt att bedriva transportverksamhet i egen regi utan endast avser att förmedla transporttjänsten som sedan utförs av ett annat företag.

Till 30 §

Företag som har sin verksamhet spridd över delar av landet och där varje verksamhetsdel är en självständig enhet med eget ansvar bör söka tillstånd för den delen hos den länsstyrelse inom vars område verksamheten är belägen.

Till 32 §

Ett tillstånd att transportera farligt avfall bör ange vilka avfallsslag som omfattas.

Till 34 §

Anmälan bör ges in till den länsstyrelse inom vars län den faktiska verksamheten bedrivs. Företag som har sin verksamhet spridd över delar av landet och där varje verksamhetsdel är en självständig enhet med eget ansvar bör ge in anmälan för sin del hos den länsstyrelse inom vars område verksamheten är belägen.

Till 42, 43, 44 och 45 §§

Anteckningarna bör omfatta både det farliga avfall som transporteras bort och det som lagras. Anteckningarna bör ange den sexsiffriga avfallskoden och mängden anges i kilogram. Vidare bör anteckningarna föras så att tillsynsmyndigheten lätt kan få överblick över hur det farliga avfallet hanteras.

Till bilaga 4

Med koden R12 Utbyte av avfall som skall underkastas något av de förfa- 2 randen som är numrerade R1-R11 (utom tillfällig lagring, före insamling, på

AR-Farligt-avfall.pmd 2 2004-12-09, 14:19

den plats där det produceras) bör avses en förbehandling som sedan följs av ytterligare en R-process, exempelvis sortering före förbränning för energiåtervinning (R1).

Till bilaga 5

Med koden D10 Förbränning på land bör avses förbränning i förbränningsanläggning på land.

Till bilaga 4 och 5 (R13 och D15)

Med tillfällig lagring bör avses lagring på den plats där det farliga avfallet har uppkommit och lagras i avvaktan på bortforsling eller när det lagras hos behandlingsföretag i avvaktan på behandling. Med mellanlagring bör avses sådan yrkesmässig insamling och lagring av avfall på en plats där avfallet inte har uppkommit och där avfallet inte heller skall bortskaffas eller återvinnas i enlighet med koderna D1-D14 och R1-R12 i förordningens bilaga 4 och 5. Verksamhetsutövaren bör kunna visa att dessa regler följs genom journalföring eller annan dokumentation av mottaget och lagrat avfall samt av genomförda borttransporter. Med mellanlagring bör inte avses omlastning av farligt avfall då endast byte av transportfordon sker (vid lastbilsterminaler och liknande). Sådan omlastning bör anses utgöra en del av trans-porten, om den sker utan dröjsmål.

Dessa allmänna råd börjar gälla fr.o.m. 1 januari 2005 och ersätter Naturvårdsverks allmänna råd (NFS 2001:13) om farligt avfall.

Naturvårdsverket

LARS-ERIK LILJELUND

Margareta Appelberg

(Enheten för produkter och avfall)

AR-Farligt-avfall.pmd 3 2004-12-09, 14:19