Justerad beräkning av administration i kostnadsutjämningen för kommuner

Finansdepartementet

Avdelningen för offentlig förvaltning

Justerad beräkning av administration i kostnadsutjämningen för kommuner

November 2025

1 Sammanfattning

I denna promemoria föreslås ändringar i tillägget för administration i kostnadsutjämningen för kommuner inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Förslaget innebär att tillägget i högre grad ska gå till de mest glesbefolkade kommunerna, samtidigt som befolkningsmässigt mindre kommuner även i fortsättningen ska få ersättning för merkostnader för administration. Syftet med förslaget är att låta modellen för tillägg för administration i kostnadsutjämningen även i fortsättningen vara enkel, samtidigt som den inte ska riskera att bidra till en kommunindelning som inte är hållbar på lång sikt. Tillägg för administration föreslås utgå från en indelning av kommunerna i grupper utifrån folkmängd och invånardistans. I indelningen av kommuner i grupper införs ytterligare en gräns för invånardistans på 700 meter och den nedre gränsen för folkmängd höjs från 8 000 till 10 000 invånare. Vidare föreslås att ersättningsbeloppen ska justeras och anges i 2022 års prisnivå. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

2 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Härigenom föreskrivs att bilagan till förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning ska ha följande lydelse.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

Nuvarande lydelse Bilaga

Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen

Administration

Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 150 kronor per invånare: Boxholm, Vadstena, Valdemarsvik, Ödeshög, Aneby, Mullsjö, Torsås, Perstorp, Essunga, Färgelanda, Grästorp, Gullspång, Karlsborg, Munkfors, Storfors, Laxå, Lekeberg och Norberg . Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 950 kronor per invånare: Kinda, Uppvidinge, Filipstad, Hagfors, Torsby , Årjäng, Malung-Sälen, Mora, Rättvik, Ljusdal , Nordanstig, Ovanåke r, Sollefteå, Ånge, Härjedalen, Krokom, Strömsund, Åre, Lycksele, Gällivare, Kalix, Kiruna och Älvsbyn . Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 1 900 kronor per invånare: Ydre, Högsby, Dals-Ed, Hällefors, Ljusnarsberg, Skinnskatteberg, Orsa, Vansbro, Älvdalen, Ockelbo, Berg, Bräcke, Ragunda, Bjurholm, Dorotea, Malå, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Vindeln, Åsele, Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala, Överkalix och Övertorneå . Övriga kommuner får inget tillägg för administrationskostnader. Beloppen anges i 2016 års prisnivå.

Föreslagen lydelse Bilaga

Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen

Administration

Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 350 kronor per invånare: Älvkarleby, Vingåker, Ödeshög , Boxholm , Valdemarsvik , Vadstena , Aneby , Gnosjö, Mullsjö , Lessebo, Markaryd, Torsås , Emmaboda, Perstorp , Sotenäs, Färgelanda , Bollebygd, Grästorp , Essunga , Karlsborg , Gullspång , Bengtsfors, Mellerud, Herrljunga, Töreboda, Hjo, Eda, Storfors , Munkfors , Grums, Lekeberg , Degerfors, Surahammar Kungsör, Norberg , Hofors, Vännäs och Haparanda. Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 400 kronor per invånare: Torsby , Hagfors , Malung-Sälen , Rättvik , Mora , Ovanåker , Ljusdal , Sollefteå , Krokom och Kalix. Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 600 kronor per invånare: Ydre , Kinda, Uppvidinge, Högsby , Dals-Ed , Årjäng, Filipstad, Laxå, Hällefors , Ljusnarsberg , Skinnskatteberg , Vansbro , Orsa , Ockelbo , Nordanstig, Ånge, Nordmaling , Robertsfors och Älvsbyn . Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 2 000 kronor per invånare: Strömsund, Åre, Härjedalen, Lycksele, Gällivare och Kiruna. Följande kommuner får ett tillägg för administrationskostnader på 3 000 kronor per invånare: Älvdalen, Ragunda, Bräcke, Berg, Bjurholm, Vindeln, Norsjö, Malå, Storuman, Sorsele, Dorotea, Vilhelmina, Åsele, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix, Övertorneå och Pajala. Övriga kommuner får inget tillägg för administrationskostnader. Beloppen anges i 2022 års prisnivå.

6 Senaste lydelse 2024:1070.

3 Ärendet

I budgetpropositionen för 2026 aviserar regeringen att den under 2026 avser att lämna förslag till riksdagen om ändringar i utjämningssystemet (prop. 2025/26:1 Utgiftsområde 25). En parlamentarisk kommitté har sett över utjämningssystemet och lämnat förslag till ändringar i betänkandet Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn (SOU 2024:50). Utjämningskommitténs förslag bereds inom Regeringskansliet. I denna promemoria lämnas förslag på hur ändringen av tillägget för administration i kostnadsutjämningen för kommuner inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet skulle kunna utformas i stället för det förslag som kommittén lämnar i sitt betänkande.

4 Den kommunalekonomiska utjämningen

4.1 Dagens system för kommunalekonomisk utjämning

Det nuvarande systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes den 1 januari 2005 (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13). Syftet med systemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och regioner i landet att ge sina invånare likvärdig service, oberoende av skillnader i skattekraft och strukturella förutsättningar. Bestämmelser om kommunalekonomisk utjämning finns i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning. I praktiken är det fråga om två system, ett för kommunerna och ett för regionerna. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag och regleringsavgift (1 § lagen om kommunalekonomisk utjämning). Inkomstutjämningen avser att utjämna för skillnader i skattekraft, dvs. beskattningsbar inkomst per invånare, mellan kommuner och mellan regioner. Inkomstutjämningen finansieras till största del av staten genom de generella statsbidragen. Kostnadsutjämningen avser att utjämna kostnadsskillnader mellan kommuner och mellan regioner som beror på strukturella faktorer, såsom åldersstruktur och bebyggelsestruktur. Kostnadsskillnader kan bero på att det finns olika behov av kommunal service eller på skillnader i kostnaden att ge kommunalservice. Inom kostnadsutjämningen beräknas standardkostnader för olika verksamheter, i kronor per invånare, för respektive kommun och region i separata s.k. delmodeller. Den beräknade standardkostnaden beskriver vad verksamheten skulle ha kostat i kommunen eller regionen när dess struktur har beaktats, om kommunen eller regionen skulle bedriva verksamheten med en för landet genomsnittlig effektivitet och ambition. De beräknade standardkostnaderna summeras till en strukturkostnad per kommun och region. De kommuner och regioner som har en strukturkostnad som överstiger den genomsnittliga struktur-

kostnaden i landet får ett kostnadsutjämningsbidrag som utgörs av mellanskillnaden. De kommuner och regioner som har en strukturkostnad som understiger den genomsnittliga strukturkostnaden i landet får betala en kostnadsutjämningsavgift. Bidragen inom kostnadsutjämningen är lika stora som avgifterna i systemet. Strukturbidraget infördes i syfte att kompensera kommuner och regioner i samband med att vissa delmodeller i kostnadsutjämningen togs bort och större bidragsminskningar till följd av andra ändringar i utjämningssystemet (prop. 2003/04:155 s. 54). För att mildra omfördelningseffekter till följd av regeländringar som genomförts i utjämningssystemet har särskilda införandebidrag införts för de kommuner och regioner som fått kraftiga bidragsminskningar eller avgiftsökningar. Det innebär att kommuner och regioner har givits en viss tid att anpassa sina kostnader till förändringarna. Riksdagen anvisar medel för generella statsbidrag till kommuner och regioner genom anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Dessa fördelas ut till kommuner och regioner genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet, i enlighet med bestämmelserna om inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag och införandebidrag. För att summan av bidragen och avgifterna inom utjämningssystemet ska överensstämma med de av riksdagen anvisade medlen finns dessutom i systemet en regleringspost, i form av ett regleringsbidrag eller en regleringsavgift.

4.1.1 Tillägg för administration

I delmodellen för verksamhetsövergripande kostnader inom kostnadsutjämningen för kommuner beräknas standardkostnaden bl.a. utifrån ett tillägg för administration (16 § förordningen om kommunalekonomisk utjämning). Syftet med tillägget är att ersätta små och glesbefolkade kommuner för de merkostnader för administration som uppstår genom att små kommuner inte fullt ut kan anpassa kostnaderna efter sin folkmängd, s.k. smådriftsnackdelar. Tillägget avser dels administration i och runt den politiska verksamheten, dels administration knuten till den obligatoriska verksamheten. Kommunerna har en stor frihet att organisera sin politiska verksamhet, men behöver också uppfylla vissa krav enligt bl.a. kommunallagen (2017:725). Fullmäktige ska t.ex. avgöra hur många ledamöter som ska finnas, men antalet ska vara udda och inte understiga ett visst angivet antal beroende på antalet röstberättigade i kommunen (5 kap. 5 § kommunallagen). En kommun med högst 8 000 röstberättigade ska ha minst 21 fullmäktigeledamöter, vilket är det lägsta antalet ledamöter en kommun kan ha enligt bestämmelsen. Kommunerna ska också ha vissa nämnder, t.ex. en styrelse (3 kap. 3 § kommunallagen). Tillägget för administration beräknas genom en indelning av kommunerna i grupper utifrån de bakomliggande förklaringsvariablerna folkmängd och invånardistans (SOU 2018:74 s. 244). Invånardistans är ett mått på befolkningsgleshet, som anger det genomsnittliga avståndet mellan invånarna i ett område, om de sprids jämnt över områdets yta. Genomsnittskostnaden för administration för var och en av grupperna i

relation till genomsnittet för samtliga kommuner har använts som utgångspunkt för tillägget. I en bilaga till förordningen anges vilka kommuner som får tillägg och med vilket belopp. Beräkningen ligger fast sedan 2020, då de senaste ändringarna i kostnadsutjämningen trädde i kraft. De framräknade beloppen räknas dock årligen upp med utvecklingen av konsumentprisindex med fast ränta (KPIF). Ersättningsbeloppen för respektive kommungrupp redovisas i tabell 4.1.

Tabell 4.1 Tillägg för administration i dagen kostnadsutjämning

Ersättningsbeloppet anges i kronor per invånare, i 2016 års prisnivå

Invånardistans Folkmängd Antal Ersättning kommuner

Källa: SOU 2018:74 s. 244.

4.2 Utjämningskommitténs förslag om tillägg för administration och införandebidrag

Regeringen beslutade den 29 april 2022 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en översyn av den kommunalekonomiska utjämningen. Utredningen antog namnet Utjämningskommittén 2022. Utredningen överlämnade den 2 juli 2024 betänkandet Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn (SOU 2024:50). Utredningen föreslår ändringar i alla delar av systemet. Inom kostnadsutjämningen föreslås bl.a. en ändring av tillägget för administration som innebär att tillägget delas upp i två delar. Den ena delen, politisk verksamhet, föreslås bli en egen delmodell inom kostnadsutjämningen. Den andra delen, merkostnader för administration knuten till verksamheter, föreslås överföras till delmodellerna för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg samt äldreomsorg. Till skillnad från dagens gruppindelade, relativt enkla modell för beräkningen av tillägg för administration föreslås beräkningen i de två nya delarna utgå från regressionsanalyser och utfallet för respektive kommun baseras på kommunens specifika värden för folkmängd och ett mått på gleshet. Ju mindre och mer glesbefolkad en kommun är, desto mer ersättning föreslås att kommunen ska få inom ramen för båda delarna (SOU 2024:50 s. 514). De kommuner som bedöms få störst intäktsökning genom förslaget är kommuner med liten folkmängd men som inte har en tillräckligt gles bebyggelsestruktur för att få hög ersättning för merkostnader för administration i dagens system.

Utjämningskommittén hade även i uppdrag att bedöma om utjämningssystemets omfördelningseffekter vid sammanläggningar av kommuner är ändamålsenliga och vid behov föreslå förändringar av systemet. Utredningen har lämnat förslag i syfte att förbättra utfallet inom utjämningssystemet för vissa kommuner som sammanläggs, men framhåller att små kommuner med stora ersättningar för administration ändå kan få väsentligt lägre intäkter från kostnadsutjämningen vid en sammanläggning (SOU 2024:50 s. 693). Utjämningskommittén föreslår införandebidrag för att mildra effekterna för kommuner som får betydande bidragsminskningar eller avgiftsökningar genom förslagen om ändringar i det kommunalekonomiska utjämningsystemet (SOU 2024:50 s. 673). Kommittén föreslår dels ett införandbidrag som begränsar den årliga bidragsminskningen eller avgiftsökningen till 300 kronor per invånare, dels ett fast införandebidrag till kommuner som genom förslaget skulle få en bidragsminskning eller avgiftsökning som överstiger 1 500 kronor per invånare.

5 En uppdaterad modell för beräkningen av tillägg för administration i kostnadsutjämningen

Förslag

Tillägg för administration inom kostnadsutjämningen för kommuner ska även i fortsättningen beräknas genom en indelning av kommunerna i grupper utifrån folkmängd och invånardistans, men gränserna för indelning i grupper ska ändras och ersättningsbeloppen ska justeras utifrån de genomsnittliga kostnaderna för de nya grupperna. Det innebär bland annat att den lägsta gränsen för folkmängd ska höjas från 8 000 till 10 000 invånare och att ytterligare en gräns för invånardistans om 700 meter ska införas. Beloppen ska anges i 2022 års prisnivå.

Skälen för förslaget

En gräns bör finnas för när en liten folkmängd ger ökad ersättning Kostnadsutjämningen syftar till att utjämna för kostnadsskillnader som beror på strukturella faktorer såsom åldersstruktur, hur tätt eller glest befolkningen är bosatt och socioekonomiska faktorer. En grundläggande princip är att utfallet inom kostnadsutjämningen inte ska kunna påverkas av enskilda kommuner och regioner. Utjämningssystemet bör inte heller skapa osunda incitament, t.ex. sådana som riskerar att motverka effektivisering, utveckling och tillväxt. Det är viktigt av flera skäl, inte minst eftersom bidragen inom kostnadsutjämningen finansieras med avgifter av andra kommuner inom systemet. Det innebär att om bidragen inom systemet ökar så ökar också de avgifter som vissa kommuner och regioner behöver betala.

Tillägget för administration i delmodellen för verksamhetsövergripande kostnader är den enda delen i kostnadsutjämningen där beräkningen av standardkostnaden baseras på folkmängd i den enskilda kommunen. Enligt delmodellen får kommuner med en folkmängd som understiger 8 000 invånare den högsta ersättningen. Ett lägre invånarantal än 8 000 invånare påverkar inte kommunens nivå på ersättning enligt de nuvarande reglerna. Utjämningskommitténs förslag om ändringar av delmodellen för beräkning av tillägg för administration förändrar detta. Enligt kommitténs förslag ska delmodellen kompensera kommuner för folkmängd och gleshet kontinuerligt och inte som i dag utifrån klassindelning. Förslaget innebär att flera kommuner som har ett lägre invånarantal än 8 000 invånare får högre ersättning än enligt de nuvarande reglerna. En konsekvens av kommitténs förslag är att de kommuner som är allra minst befolkningsmässigt skulle förlora mer intäkter från kostnadsutjämningen vid en sammanläggning än om dagens system skulle behållas. Detta riskerar att försämra incitamenten till och försvåra för kommuner att vidta åtgärder för att öka sin förmåga att långsiktigt utföra sitt uppdrag. Det kan mot denna bakgrund finnas skäl att överväga hur modellen för tillägg för administration skulle kunna utformas så att dessa oönskade effekter kan begränsas. Kommunperspektivsutredningen har i sitt betänkande Steg mot stärkt kapacitet (SOU 2024:6) använt begreppet kapacitet i samband med att kommuners intresse för sammanläggningar har undersökts. Kapacitet används för att beskriva en kommuns förmåga att långsiktigt utföra sitt uppdrag och innefattar alla delar av det kommunala uppdraget, inte bara ekonomi eller organisation. Även om mindre kommuner inte bedöms vara en enhetlig grupp, innebär enligt utredningen en liten och minskande folkmängd för det stora flertalet mindre kommuner särskilda svårigheter när det gäller att bygga upp eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att hantera de utmaningar som följer av samhällsutvecklingen (se SOU 2024:6 s. 28 och 58). Det är inte möjligt att ange ett minsta invånarantal som behövs för att en kommun ska kunna klara sitt uppdrag, men det är ändå rimligt att anta att ett alltför litet invånarantal innebär svårigheter att upprätthålla en tillräcklig kapacitet. För att beräkningen av tillägg för administration i kostnadsutjämningen inte ska bidra till att bevara en kommunindelning som riskerar att innebära svårigheter för kommuner att upprätthålla sin kapacitet finns det skäl att inom delmodellen behålla en nedre gräns för invånarantalet som innebär att ersättningen till kommunerna inte ökar även om invånarantal i kommunen understiger denna gräns.

Grunderna för dagens beräkningsmodell är ändamålsenliga Kostnadsutjämningen för kommuner består av åtta delmodeller samt delmodellen för kollektivtrafik, som är delad med regionerna. Beräkningarna av standardkostnader inom respektive delmodell bygger på en stor mängd variabler, som sammantaget ska fånga de strukturella faktorer som har påverkan på kostnaden för de olika verksamheterna. Inom flera delar av systemet används dessutom beräkningsmetoder som kan uppfattas som komplicerade. Systemet för kostnadsutjämning kan därför uppfattas som komplext och svårförståeligt, vilket kan påverka systemets legitimitet.

Samtidigt är det viktigt att systemet är träffsäkert för att det ska uppfylla sitt syfte att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och för regioner. Kostnaderna för administration utgör dock en relativt liten del av kommunernas verksamhet och ersättningen för merkostnader för administration utgör också en relativt liten del av omfördelningen inom kostnadsutjämningen. Mot den bakgrunden finns det starka skäl för att låta ersättningsmodellen för dessa merkostnader även fortsättningsvis vara relativt enkel. I enlighet med vad som ovan anförts är det även lämpligt att ersättningsmodellen minskar risken för att ersättningen bidrar till att bevara en kommunindelning som inte är hållbar på lång sikt. Den nuvarande, gruppindelade modellen bedöms vara ändamålsenlig ur dessa perspektiv. Beräkningen av beloppen i den nuvarande modellen har dock inte ändrats sedan 2020 (se avsnitt 4.1.1). I stället för att helt göra om ersättningsmodellen för merkostnader för administration, såsom Utjämningskommittén föreslår, bör mot denna bakgrund den nuvarande utformningen av modellen behållas, men uppdateras. Detta bedöms innebära en lämplig avvägning utifrån behovet av träffsäkerhet och enkelhet.

Kostnader för administration i kommunerna Beräkningen av det nuvarande tillägget för administration bygger på uppgifter från det kommunala räkenskapssammandraget (RS) om kostnader för politisk verksamhet, exklusive partistöd, samt på uppgifter om årsarbetare och löner för administrativ personal från Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) personalstatistik. Utjämningskommitténs analyser och förslag utgår från samma underlag, för åren 2019 – 2022. När det gäller administrativ personal är kostnaderna begränsade till att avse obligatorisk verksamhet. Den totala kostnaden för politisk verksamhet i kommunerna, exklusive partistöd, uppgick 2022 till 7,2 miljarder kronor, vilket motsvarar 687 kronor per invånare. Den totala lönesumman, inklusive arbetsgivaravgifter och kollektivavtalad pension m.m., för administrativ personal inom obligatorisk verksamhet i kommunerna uppgick till 61,5 miljarder kronor, vilket motsvarar 5 845 kronor per invånare. Det finns ett tydligt samband mellan kostnader för administration och folkmängd, där de minsta kommunerna har de högsta kostnaderna mätt i kronor per invånare. Kostnadsskillnaderna inom gruppen mindre kommuner är dock hög. Som framgår av figur 5.1 har de mindre och mest glesbefolkade kommunerna de högsta kostnaderna för politisk verksamhet och administration i verksamheterna.

Figur 5.1 Kostnader för administration i befolkningsmässigt mindre kommuner

Summa kostnader för politisk verksamhet, exklusive partistöd, samt administration i verksamheterna, genomsnittlig kostnad 2019 – 2022

10 000 re 8 000 åna nv 6 000 r i pe 4 000

onor 2 000 Kr 0 <5 000 5 000-10 000 10 000-15 000 15 000-20 000 20 000-25 000 Antal invånare

Invånardistans <350 350-700 >700

Källa: RS och SKR samt egna beräkningar.

Ändrad gräns för folkmängd och ytterligare en gräns för invånardistans I den nuvarande ersättningsmodellen är gränsen för när bidrag ska utgå på grund av gles befolkning fastställd till en invånardistans på 350 meter. Det är dock först vid en högre invånardistans som kostnaderna ökar markant. För ytmässigt stora och glest befolkade kommuner kan det vara svårare att hitta effektiva samverkanslösningar än för ytmässigt mindre och mer tätbebyggda kommuner. Potentiella vinster med kommunsammanläggningar kan vidare vara svårare att realisera genom sammanläggningar av ytmässigt stora och glest befolkade kommuner, då merkostnader i den kommunala verksamheten kopplade till långa avstånd inte skulle minska genom sådana sammanläggningar. En liten folkmängd och en gles bebyggelsestruktur, och merkostnader som följer av detta, bedöms därmed vara svårare att påverka än merkostnader som följer endast av en liten folkmängd. Mot denna bakgrund bedöms det vara lämpligt och ändamålsenligt att införa ytterligare en gräns för invånardistans i den aktuella ersättningsmodellen i syfte att öka kompensationen till de allra mest glesbefolkade kommunerna. På detta sätt kan träffsäkerheten i ersättningsmodellen öka, även om ersättningen även fortsättningsvis bygger på en klassindelad och relativ enkel modell. Kostnaderna för administration ökar markant vid en invånardistans om 700 meter. Mot den bakgrunden bedöms det vara lämpligt att införa ytterligare en gräns vid denna nivå 700 meter i modellen. Tillägget för administration bör även fortsättningsvis koncentreras till de befolkningsmässigt mindre kommunerna. Den befintliga gränsen för invånarantal om 25 000 invånare bör därför bibehållas. För att tillägget för administration inte ska bidra till att bevara en kommunindelning som riskerar att innebära svårigheter för kommuner att upprätthålla sin kapacitet bör den lägre gränsen för invånarantal om 8 000 invånare

emellertid höjas. Tillägget avser att ersätta små och glesbefolkade kommuner för de merkostnader för administration som uppstår för att dessa kommuner inte kan fullt ut anpassa kostnaderna efter sin folkmängd, och avser bl.a. kostnader för administration i och runt den politiska verksamheten som t.ex. kommunfullmäktige. Det kan därför vara rimligt att utgå från samma nedre gräns för folkmängd som gäller för det lägsta möjliga antalet fullmäktigeledamöter som kommunallagen tillåter (se avsnitt 4.1.1), dvs. 8 000 röstberättigade. Detta motsvarar ett invånarantal om 10 000 invånare. Den lägre gränsen för invånarantal bör mot denna bakgrund höjas från 8 000 invånare till 10 000 invånare. Indelning av kommuner i respektive grupp, baserat på folkmängd och invånarantal, bör som i dag ligga fast över tid. Det innebär visserligen att om en kommun passerar en gräns för antingen folkmängden eller invånardistansen, kommer inte tillägget att ändras. Mot bakgrund av att ersättningsbeloppen för enskilda kommuner är av betydande storlek bedöms det dock vara viktigt för kommunernas planeringsförutsättningar att kommunens indelning i en viss grupp inom ramen för delmodellen ligger fast över tid. Indelningen av kommuner i respektive grupp bör utgå från befolkningsstatistik för 2024, dvs. den senast tillgängliga sammanställningen över invånarantal.

Uppdaterade ersättningsnivåer Förslaget om indelning av kommuner i grupper efter nya gränser för invånardistans och folkmängd medför även behov av att fastställa ersättningsnivåer för de nya grupperna. Samtliga ersättningsnivåer bör i samband med detta ses över och anpassas till respektive grupps genomsnittliga kostnad för administration. I likhet med förslaget om indelning av kommuner i respektive grupp inom delmodellen bör ersättningsnivåerna per grupp ligga fast över tid. Ersättningsbeloppen bör dock, på samma sätt som i dag, uppdateras utifrån utvecklingen av KPIF. Beräkningen av tillägget för administration bör utgå från dagens system för kostnadsutjämning för kommunerna, där tillägget är en del av beräkningen av standardkostnaden för verksamhetsövergripande kostnader. I tabell 5.1 visas de ändrade gränserna för folkmängd och invånardistans samt respektive grupps genomsnittliga kostnad för administration. Skillnader i lönenivåer utjämnas inom ramen för de övriga delmodellerna inom kostnadsutjämningen, och för att undvika dubbelkompensation för sådana skillnader har lönekostnaderna för administrativ personal beräknats utifrån en för riket genomsnittlig lön. I tabell 5.1 anges de ersättningsnivåer som föreslås per grupp kommuner baserat på invånardistans och folkmängd Ersättningen för merkostnader för administration utgår i den befintliga ersättningsmodellen helt från uppgifter om kommunernas kostnader (se avsnitt 4.1.1). Kommuner med en stor andel köp av verksamhet får en lägre kostnad för egen administrativ personal och större kommuner har i genomsnitt en högre andel köp av verksamhet. Ersättningsnivåerna har justerats ned i förhållande till den genomsnittliga merkostnaden per grupp för att kostnadsskillnaderna mellan större och mindre kommuner inte ska överskattas.

Tabell 5.1 Kostnader för administration utifrån ny indelning

Genomsnittlig kostnad 2019 – 2022, kronor per invånare

Mer- Förslagna kostnad ersättjämfört nings- Politisk med belopp, Invånar- Löne- verk- Summa genom- basår distans Folkmängd kostnad samhet kostnad snitt 2022

>700 <10 000 8 665 1 466 10 131 3 304 3 000 >700 10 000 – 24 999 7 945 1 077 9 023 2 196 2 000 350 – 699 <10 000 6 415 1 039 7 454 627 600 350 – 699 10 000 – 24 999 6 249 994 7 243 416 400 <350 <10 000 6 192 1 004 7 196 370 350 <350 10 000 – 24 999 5 725 865 6 590 -236 - Källa: SCB, SKR och egna beräkningar.

Införandebidrag Som framgår av avsnitt 4.2 har Utjämningskommittén lämnat förslag på införandebidrag för att mildra effekterna för kommuner som skulle få betydande intäktsminskningar eller avgiftsökningar genom kommitténs föreslagna ändringar i utjämningssystemet. Promemorians förslag om ändring av tillägget för administration bedöms inte medföra behov av någon justering av förslaget om införandebidrag.

Sammanfattning Förslaget i denna promemoria innebär att kommuner med en folkmängd som understiger 10 000 invånare och en invånardistans om 700 meter eller mer kommer att få ersättning med 3 000 kronor per invånare inom tillägget för administration. Detta tillägg kommer därmed att utgå till kommunerna Älvdalen, Ragunda, Bräcke, Berg, Bjurholm, Vindeln, Norsjö, Malå, Storuman, Sorsele, Dorotea, Vilhelmina, Åsele, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix, Övertorneå och Pajala. Kommuner med en folkmängd om 10 000 – 24 999 invånare och en invånardistans om 700 meter eller mer kommer att få ersättning med 2 000 kronor per invånare. Detta tillägg kommer därmed att utgå till kommunerna Strömsund, Åre, Härjedalen, Lycksele, Gällivare och Kiruna. Kommuner med en folkmängd som understiger 10 000 invånare och en invånardistans om 350 – 699 meter kommer att få ersättning med 600 kronor per invånare. Detta tillägg kommer därmed att utgå till kommunerna Ydre, Kinda, Uppvidinge, Högsby, Dals-Ed, Årjäng, Filipstad, Laxå, Hällefors, Ljusnarsberg, Skinnskatteberg, Vansbro, Orsa, Ockelbo, Nordanstig, Ånge, Nordmaling, Robertsfors och Älvsbyn. Kommuner med en folkmängd om 10 000 – 24 999 invånare och en invånardistans 350 – 699 meter kommer att få ersättning med 400 kronor per invånare. Detta tillägg kommer därmed att utgå till kommunerna Torsby, Hagfors, Malung-Sälen, Rättvik, Mora, Ovanåker, Ljusdal, Sollefteå, Krokom och Kalix.

Kommuner med en folkmängd som understiger 10 000 invånare och med en invånardistans som understiger 350 meter kommer att få ersättning med 350 kronor per invånare. Detta tillägg kommer därmed att utgå till kommunerna Älvkarleby, Vingåker, Ödeshög, Boxholm, Valdemarsvik, Vadstena, Aneby, Gnosjö, Mullsjö, Lessebo, Markaryd, Torsås, Emmaboda, Perstorp, Sotenäs, Färgelanda, Bollebygd, Grästorp, Essunga, Karlsborg, Gullspång, Bengtsfors, Mellerud, Herrljunga, Töreboda, Hjo, Eda, Storfors, Munkfors, Grums, Lekeberg, Degerfors, Surahammar Kungsör, Norberg, Hofors, Vännäs och Haparanda. Samtliga belopp är angivna i 2022 års prisnivå.

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag

Förordningsändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2027. Äldre föreskrifter ska fortsätta att gälla i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

Skälen för förslaget

Förordningsändringarna bör träda så snart som möjligt så att det kommunalekonomiska utjämningssystemet hålls uppdaterat och utvecklas i takt med samhällsutvecklingen. Förslaget bör vidare träda i kraft vid ett årsskifte så att ändringarna i kostnadsutjämningen ska kunna tillämpas under hela utjämningsåret. Mot denna bakgrund föreslås att ändringarna träder i kraft den 1 januari 2027. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

7 Konsekvenser

Förslaget i denna promemoria har inte någon påverkan på statens budget eller på kommunerna som helhet eftersom bidragen inom kostnadsutjämningen motsvaras av avgifter inom systemet. I det fall ändringar innebär att bidragen ökar, ökar därmed även avgifterna. Den föreslagna ändringen innebär att tillägget för administration uppgår till sammanlagt 722 miljoner kronor, i 2024 års nivå. Det är en minskning med 8 miljoner kronor jämfört med dagens system. Ändringen innebär att 92 kommuner kommer att få ersättning, jämfört med 71 kommuner enligt det nuvarande systemet. De kommuner som genom förslaget får de största ökningarna av tillägget för administration, jämfört med det nuvarande systemet, är de

mest glesbefolkade kommunerna. Det beror främst på att det föreslås införas ytterligare en ersättningsnivå. Kommuner med en folkmängd på mellan 8 000 och 10 000 invånare, samt en invånardistans som understiger 350 meter, får en högre ersättning till följd av den höjda gränsen för folkmängd från 8 000 till 10 000 invånare. Kommuner som inte bedöms som glesbefolkade, dvs. har en invånardistans på mindre än 350 meter, och har en folkmängd under 8 000 invånare får ett något högre tillägg till följd av uppdaterade ersättningsbelopp. De kommuner vars tillägg kommer att sänkas som mest genom den föreslagna ändringen är kommuner som är glesbefolkade, men som inte tillhör den mest glesbefolkade gruppen, och som har en folkmängd som är lägre än 8 000 invånare. Det beror på att uppdelningen av glesbefolkade kommuner i två grupper ger en lägre ersättning till den gruppen som inte är mest glesbefolkade kommuner. Det är elva kommuner som tillhör denna grupp. Dessa kommuner är generellt sett överkompenserade i nuvarande systemet sett till de faktiska nivåerna för kommuners kostnader för administration. Det finns dock enskilda kommuner som har en betydligt högre kostnadsnivå än genomsnittet för gruppen. Uppdelningen av glesbefolkade kommuner i två grupper ger också en relativt stor minskning av bidraget för kommunerna som är lika glesbefolkade, men som har en folkmängd på mellan 8 000 och 25 000 invånare. Även för denna grupp kommuner gäller att de generellt sett är överkompenserade i nuvarande system. Jämförs genomsnittligt tillägg för administration enligt promemorians förslag med nuvarande tillägg för administration på kommungruppsnivå är skillnaderna små. Skillnaderna är dock större om jämförelsen görs på länsnivå. Det genomsnittliga tillägget för kommunerna i Jämtlands län är nästan 600 kronor per invånare högre enligt förslaget i promemorian än i nuvarande system, för kommunerna i Norrbottens län drygt 400 kronor högre och för kommunerna i Västerbottens län ca 350 kronor högre. Detta är en konsekvens av att tillägget har koncentrerats till de mindre kommunerna som är allra glesast. För några län minskar i stället det genomsnittliga tillägget för kommunerna genom förslaget i promemorian jämfört med nuvarande system. De län där minskningen är störst är Gävleborgs län, där det genomsnittliga tillägget för kommunerna minskar med ca 350 kronor per invånare, Dalarnas län med en genomsnittlig minskning om drygt 300 kronor per invånare, Örebro län med en genomsnittlig minskning om drygt 200 kronor per invånare och Västernorrlands län med en genomsnittlig minskning om knappt 200 kronor per invånare. I tabell 7.1 visas de föreslagna tilläggen per kommun och nuvarande tillägg för administration. Beräkningen av standardkostnader inom kostnadsutjämningen innebär att tilläggen för administration, som enligt förslaget i promemorian sammantaget uppgår till 722 miljoner kronor i 2024 års prisnivå, finansieras av alla kommuner, även de kommuner som får tillägg. Finansieringen av den sammantagna tilläggen, i 2024 års prisnivå och utifrån 2024 års folkmängd, uppgår därmed till 68 kronor per invånare, jämfört med 69 kronor per invånare i nuvarande system. Förslaget bedöms inte medföra några andra konsekvenser.

Tabell 7.1 Tillägg för administration, inklusive finansiering av tillägget

Kronor per invånare, 2024 års nivå

Tillägg för Tillägg för administration administration enligt enligt förslaget i nuvarande Folkmängd Invånardistans promemorian regler

Stockholms län

Uppsala län

Södermanlands län

Östergötlands län

Jönköpings län

Tranås 18 604 157 -68 -69

Kronobergs län

Gotlands län

Skåne län

Hallands län

Västra Götalands län

Tidaholm 12 805 216 -68 -69 Falköping 32 806 191 -68 -69

Värmlands län

Örebro län

Västmanlands län

Dalarnas län

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Ragunda 5 146 751 3 172 2 340

Västerbottens län

Norrbottens län

Källa: Folkmängd och invånardistans SCB.