Ändrad inkomstutjämning för kommuner och landsting

Finansdepartementet Dnr Fi2015/379 Avdelningen för offentlig förvaltning Ändrad inkomstutjämning för kommuner och landsting

Januari 2015

Promemorians huvudsakliga innehåll

I denna promemoria lämnas förslag till förändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning. I promemorian föreslås att den länsvisa skattesatsen, som används vid beräkningen av inkomstutjämningsavgifter, för de kommuner och landsting som betalar en avgift ska fastställas utifrån 85 procent av medelskattesatsen 2003 för kommunerna respektive landstingen. Det innebär att avgifterna höjs för dessa kommuner och landsting. Därutöver föreslås en avskaffning av det särskilda bidrag som, inom ramen för strukturbidraget, kompenserar de kommuner och landsting som fick lägre intäkter eller högre avgifter till följd av sänkningen av inkomstutjämningsavgiften 2014. De förändringar som föreslås i denna promemoria innebär i huvudsak en återgång till de regler som gällde för beräkning av inkomstutjämningsavgifter fram till utgången av 2013. Avslutningsvis föreslås ett nytt införandebidrag. Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 11-13 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning ska ha följande lydelse.

3 §

Utjämningsår : Det år bidrag eller avgift ska betalas.

Uppräknat skatteunderlag : De sammanlagda beskattningsbara

inkomsterna för en kommun eller ett landsting enligt Skatteverkets beslut

om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 §skatteförfarandelagen (2011:1244) i

fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämningsåret, uppräknade

med uppräkningsfaktorerna enligt 4 § tredje stycket lagen(1965:269)

med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

Uppräknad medelskattekraft : Summan av de uppräknade skatteunder-

lagen för hela landet dividerad med antalet invånare i landet den

1 november året före utjämningsåret.

Skatteutjämningsunderlag : Den uppräknade medelskattekraften

multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen respektive

landstinget den 1 november året före utjämningsåret uppräknad med den

Medelskattesats : Varje kommuns och landstings skatteunderlag

multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade

beloppen divideras med skatteunderlaget i landet. Skatteunderlaget och

skattesatsen för kommuner som inte ingår i ett landsting undantas från

Standardkostnad : En för varje kommun eller landsting beräknad

teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag

som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer

som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.

Strukturkostnad : Summan av standardkostnaderna för en kommun

Bidragsminskning : En bidragsminskning föreligger i den mån nettot av

en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2013 enligt den då

gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller

landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9,

10 §§, 11 § andra och tredje styckena, 12 § andra och tredje styckena

Senaste lydelse 2013:975.

lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräkande enligt denna lag.

2 7 § Regeringen fastställer för varje län de skattesatser (länsvisa skattesatser) som ska tillämpas vid beräkning av bidrag enligt 5 § och avgifter enligt 6 §. De länsvisa skattesatserna ska för bidragsberättigade kommuner fastställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner För avgiftsskyldiga kommuner och landsting ska de länsvisa och landsting ska de länsvisa skattesatserna i stället fastställas skattesatserna i stället fastställas utifrån 60 procent av medelskatte- utifrån 85 procent av medelskattesatsen år 2003 för den del av det satsen år 2003. uppräknade skatteunderlaget som utgör högst 125 procent av den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen respektive landstinget. För överstigande del ska den länsvisa skattesatsen fastställas utifrån 85 procent av medelskattesatsen år 2003 . Vid fastställandet av de länsvisa skattesatserna ska hänsyn tas till skatteväxlingar mellan kommuner och landsting i respektive län från och med år 1991.

11 § En kommun har rätt till ett strukturbidrag enligt följande. En kommun som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för svagt befolkningsunderlag har rätt till bidrag med motsvarande belopp. En kommun som år 2013 fått strukturbidrag för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder eller för bidragsminskning har rätt till ett bidrag motsvarande den del av summan av dessa belopp som överstiger 0,22 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014. En kommun som år 2013, vid en tillämpning av bestämmelsen om länsvisa skattesatser i 7 § tredje stycket, sammantaget skulle ha fått minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter enligt

2 Senaste lydelse 2013:975. Senaste lydelse 2013:975.

denna lag har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.

12 § Ett landsting har rätt till ett strukturbidrag enligt följande. Ett landsting som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för små landsting har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp. Ett landsting som år 2013 fått strukturbidrag för bidragsminskning har rätt till ett bidrag motsvarande den del av beloppet som överstiger 0,11 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014. Ett landsting som år 2013, vid en tillämpning av bestämmelsen om länsvisa skattesatser i 7 § tredje stycket, sammantaget skulle ha fått minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter enligt denna lag har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.

5 13 § En kommun eller ett landsting som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som överstiger 250 kronor per invånare. En kommun eller ett landsting som får en avgiftsökning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av avgiftsökningen som överstiger 250 kronor per invånare. Införandebidraget ska därefter Införandebidragen ska därefter årligen minska med 250 kronor årligen minska med 250 kronor per invånare till dess det upphör . per invånare till dess respektive bidrag upphör .

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag och avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 2013:975. 5 Senaste lydelse 2013:975. 6

2 Bakgrund

Det nuvarande systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes den 1 januari 2005 efter förslag i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13). Syftet med systemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service, oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Utjämningssystemet regleras i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning. Utjämningssystemet består av fem olika delar: – inkomstutjämning, – kostnadsutjämning, – strukturbidrag, – införandebidrag, och – regleringsbidrag/regleringsavgift (regleringspost).

Vissa ändringar har efter 2005 gjorts i utformningen av utjämningssystemet (prop. 2005/06:7, bet. 2005/06:FiU13, rskr. 2005/06:19, prop. 2006/07:100, bet. 2006/07:FiU20, rskr. 2006/07:220, prop. 2010/11:156, bet. 2011/12:FiU7, rskr. 2011/12:9 och prop. 2013/14:1, bet. 2013/14:FiU3, rskr. 2013/14:69). De senaste förändringarna gjordes efter förslag som lämnades av den förra regeringen i budgetpropositionen för 2014. Förslagen baserades, med undantag för ändringarna i inkomstutjämningen, på förslagen som den parlamentariska kommittén Utjämningskommittén.08 hade lämnat i betänkandet Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39). Ändringarna i inkomstutjämningen baserades på förslagen i departementspromemorian Förslag till ändringar i inkomstutjämningen för kommuner och landsting, som remitterades i december 2012 (dnr Fi2012/4726).

2.1 Inkomstutjämningen

Inkomstutjämningen syftar till att utjämna skillnader i skattekraft mellan kommuner och mellan landsting. Utjämningen utgår från kommunens eller landstingets skatteunderlag. De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt i fråga om kommunal inkomstskatt året före det år bidrag eller avgift ska betalas (utjämningsåret), uppräknade med uppräkningsfaktorer för året före utjämningsåret och för utjämningsåret, utgör det uppräknade skatteunderlaget. Skatteutjämningsunderlaget räknas fram genom att man tar det uppräknade skatteunderlaget för hela landet, dividerat med antalet invånare i landet den 1 november året före utjämningsåret, och multiplicerar detta belopp (den uppräknade medelskattekraften) med antalet folkbokförda invånare i kommunen respektive landstinget den 1 november året före utjämningsåret uppräknat med 115 procent för varje kommun och lands-

ting. De kommuner och landsting vars skatteutjämningsunderlag är högre än det uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett inkomstutjämningsbidrag. Bidraget motsvarar skillnaden mellan skatteutjämningsunderlaget och det uppräknade skatteunderlaget, multiplicerad med s.k. länsvisa skattesatser. De kommuner och landsting vars skatteutjämningsunderlag är lägre än det uppräknade skatteunderlaget är skyldiga att betala en inkomstutjämningsavgift som beräknas på motsvarande sätt. De länsvisa skattesatserna fastställs av regeringen. För bidragsberättigade kommuner fastställs skattesatserna utifrån 95 procent och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskattesatsen 2003. Den 1 januari 2014 trädde ändringar i lagen om kommunalekonomisk utjämning ikraft. Dessa innebär bl.a. att de länsvisa skattesatserna för avgiftsskyldiga kommuner och landsting fastställs utifrån 60 procent av medelskattesatsen 2003 för kommunerna respektive landstingen för den delen av det uppräknade skatteunderlaget som är högst 125 procent av rikets uppräknade medelskattekraft uppräknad med antalet folkbokförda i kommunen respektive landstinget den 1 november året före utjämningsåret. För överstigande del fastställs den länsvisa skattesatsen utifrån 85 procent av medelskattesatsen 2003. Vid beräkningen av medelskattesatserna beaktas inte skattesatsen i Gotlands kommun. Vid fastställandet av de länsvisa skattesatserna tas även hänsyn till skatteväxlingar mellan kommunerna och landstinget i ett län till följd av verksamhetsöverföringar. År 2015 får 275 kommuner sammanlagt 64 627 miljoner kronor i inkomstutjämningsbidrag, medan 15 kommuner betalar sammanlagt 4 218 miljoner kronor i inkomstutjämningsavgifter. Av landstingen betalar 2015 ett landsting (Stockholms läns landsting) en inkomstutjämningsavgift om 411 miljoner kronor, medan övriga får inkomstutjämningsbidrag om sammanlagt 28 514 miljoner kronor.

2.2 Det särskilda bidraget inom ramen för strukturbidraget

Strukturbidraget infördes 2005 i syfte att kompensera kommuner och landsting för att vissa delmodeller i kostnadsutjämningen togs bort samt för större bidragsminskningar till följd av andra förändringar i utjämningssystemet som genomfördes samma år. Ändringarna i inkomstutjämningen 2014 innebar att avgifterna minskade med 961 miljoner kronor, varav 850 miljoner kronor för kommunerna och 111 miljoner kronor för landstingen. Systemet för kommunalekonomisk utjämning omfattar, som ovan framgått, även ett regleringsbidrag eller en regleringsavgift (den s.k. regleringsposten, se vidare avsnitt 2.4). Om avgiftsintäkterna i inkomstutjämningen minskar kommer alla kommuner respektive landsting att få ett lägre regleringsbidrag eller betala en högre regleringsavgift. Regleringsposten minskar med samma belopp som avgifterna minskar. Sänkningen av inkomstutjämningsavgiften innebar därmed att majoriteten av kommunerna sammantaget skulle ha fått en intäktsminskning med omkring 90 kronor per invånare och flertalet landsting en

minskning med omkring 15 kronor per invånare. För att motverka denna effekt infördes den 1 januari 2014 ett särskilt bidrag för varje kommun och landsting som fick minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter till följd av ändringarna i inkomstutjämningen som trädde i kraft samma dag. Det särskilda bidraget utbetalas således inte till kommuner och landsting som genom ändringen får en sänkning av sin inkomstutjämningsavgift, med undantag för de fall då en kommun eller ett landsting som betalar inkomstutjämningsavgift får lägre intäkter eller högre kostnader. Det senare kan inträffa enligt det nu gällande systemet om kommunen eller landstinget betalar en låg inkomstutjämningsavgift. Varje kommuns eller landstings bidag motsvarar, i likhet med vad som varit fallet i samband med tidigare ändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning, minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter beräknat utifrån förhållandena året före det år förändringarna trädde i kraft och ligger därefter fast, med undantag för justeringar för kommunens eller landstingets befolkningsutveckling. År 2015 betalas särskilda bidrag ut med sammanlagt 865 miljoner kronor till 279 kommuner samt med sammanlagt 113 miljoner kronor till 19 landsting och Gotlands kommun.

2.3 Införandebidraget

För att undvika drastiska effekter för de kommuner och landsting som har fått större bidragsminskningar vid tidigare omläggningar av utjämningssystemet har effekterna av förändringarna fått slå igenom successivt genom att särskilda införanderegler tillämpats. I samband med de förändringar som genomfördes 2014 infördes exempelvis ett införandebidrag till kommuner och landsting, motsvarande den del av deras bidragsminskning som översteg 250 kronor per invånare. Införandebidraget minskar därefter med högst 250 kronor per invånare varje år, vilket innebär att införandebidrag till följd av dessa ändringar kommer att betalas ut t.o.m. 2017.

2.4 Regleringsbidraget och regleringsavgiften

De medel som riksdagen anvisar anslaget för kommunalekonomisk utjämning fördelas på två anslagsposter, en för kommunerna och en för landstingen. Om nettot av bidragen och avgifterna i inkomstutjämningen, kostnadsutjämningen och strukturbidraget är mindre än medlen på respektive anslagspost utbetalas mellanskillnaden med ett enhetligt belopp per invånare som ett regleringsbidrag till respektive kommun eller landsting. I det motsatta fallet får samtliga kommuner eller landsting betala en regleringsavgift, som också fastställs med ett enhetligt belopp per invånare. Om nettot av bidragen och avgifterna förändras påverkas regleringsposten. Detta gäller oavsett om förändringen beror på årliga uppdate-

ringar av underlaget eller på att beräkningsgrunderna för bidragen eller avgifterna ändras. En förändring i någon del av utjämningssystemet kan således få effekter för en kommun eller ett landsting, även om kommunen eller landstinget inte påverkas i den del av utjämningssystemet där ändringen görs.

3 Förändringar i inkomstutjämningen

Förslag: För de kommuner och landsting som betalar inkomstutjämningsavgift ska den länsvisa skattesatsen fastställas utifrån 85 procent av medelskattesatsen år 2003.

Skälen för förslaget: I Utjämningskommittén.08:s uppdrag ingick bl.a. att utreda alternativa metoder för inkomstutjämning i syfte att identifiera om det i inkomstutjämningen fanns tillväxthämmande faktorer, och i så fall föreslå hur dessa kunde undanröjas, samt hur incitamenten för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning kunde stärkas. Utredningen bedömde att det saknades belägg för att inkomstutjämningen var tillväxthämmande och ansåg att incitamenten för ekonomisk tillväxt borde stärkas på annat sätt än inom ramen för inkomstutjämningen. En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över utredningens betänkande delade denna bedömning. Utredningen konstaterade vidare att tillväxt sker i lokala arbetsmarknadsregioner, där kärn- och kranskommuner är ömsesidigt beroende av varandra, samt att den ekonomiska tillväxten i respektive arbetsmarknadsregion inte bestäms av var man bor utan av var man arbetar. Enligt utredningen borde mot denna bakgrund systemet för inkomstutjämning behållas. Utredningen föreslog dock vissa justeringar av de skattesatser som användes vid beräkningen av inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgifter. Skattesatserna föreslogs fastställas utifrån 2011 års medelskattesats. För landstingen föreslogs dessutom att medelskattesatsen skulle reduceras med 10 procent och att 95 procent av den reducerade medelskattesatsen skulle ligga till grund för beräkningen av inkomstutjämningsbidrag. Utredningens förslag att reducera medelskattesatsen för landstingen 2011 med 10 procent innebar dock att inkomstutjämningen skulle bli mindre långtgående jämfört med de regler som gällde fram till utgången av 2013. Som skäl till att reducera medelskattesatsen för landstingen anförde utredningen att skattesatsen i Stockholms läns landsting väger tungt och att den är förhållandevis hög, bl.a. på grund av en hög vårdkonsumtion (SOU 2011:39 s. 88 f.). Mot detta anförde den förra regeringen att kostnadsskillnader till följd olika ambitionsnivåer, effektivitet m.m. ska återspeglas i skillnader i skattesatser och därmed inte borde beaktas vare sig i inkomstutjämningen eller kostnadsutjämningen (prop. 2013/14:1 utg.omr. 25). En långtgående utjämning av kommunernas och landstingens ekonomiska förutsättningar är nödvändig för att tillgodose att alla in- 10 vånare kan ges en god kommunal service. Systemet för kommunal-

ekonomisk utjämning bör även i framtiden skapa likvärdiga förutsättningar för kommunerna och landstingen. En avvägning måste göras mellan å ena sidan inkomstutjämningens eventuella inverkan på tillväxten och å andra sidan behovet av en långtgående utjämning. Att en kommun har en hög beskattningsbar inkomst per invånare (skattekraft) behöver inte föranledas av att det finns ett stort antal arbetstillfällen i kommunen, utan kan bero på att en stor andel av befolkningen har sina arbetsplatser belägna i andra kommuner. Negativa marginaleffekter, dvs. nettoeffekten av förändringar av skatteintäkterna och inkomstutjämningsbidraget eller inkomstutjämningsavgiften, som uppstår för en kommun eller ett landsting om dess relativa skattekraft ökar bör undvikas. Sådana effekter kan uppstå om kommunens eller landstingets skattesats är lägre än den skattesats som används för beräkning av bidrag eller avgift. För att motverka detta har därför de medelskattesatser som användes i beräkningarna av bidrag och avgifter fram till 2013 reducerats med mellan 5 och 15 procent. Den reducering av medelskattesatserna med 40 procent för de kommuner och landsting som betalar inkomstutjämningsavgift som genomfördes 2014 är dock mer än vad som krävs för att undvika negativa marginaleffekter. Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör de länsvisa skattesatserna för bidragsberättigade kommuner även fortsättningsvis fastställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting bör de länsvisa skattesatserna i stället fastställas utifrån 85 procent av medelskattesatsen år 2003, dvs. i enlighet med de regler som gällde fram till utgången av 2013.

4 Det särskilda bidraget avskaffas

Förslag : Det särskilda bidrag som, inom ramen för strukturbidraget, kompenserar de kommuner och landsting som får minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter till följd av sänkningen av inkomstutjämningsavgiften 2014 avskaffas.

Skälen för förslaget: Förslaget i avsnitt 3 innebär att det inte finns skäl att behålla det särskilda bidraget till de kommuner och landsting som fick minskade intäkter från bidrag eller ökade kostnader för avgifter till följd av sänkningen av inkomstutjämningsavgiften 2014. Det särskilda bidraget bör därför avskaffas.

5 Införandebidrag

Förslag: Avgiftsökningar till följd av de föreslagna förändringarna ska ske successivt. Kommuner och landsting ska det år förändringarna träder i kraft få ett införandebidrag motsvarande den del av avgiftsökningen som överstiger 250 kronor per invånare. Införandebidraget ska därefter minska med högst 250 kronor per invånare och år. Bedömning: Någon ändring bör inte göras av det befintliga införandebidraget.

Skälen för förslaget och bedömningen: Förslagen i denna promemoria innebär att vissa kommuner sammantaget kommer att få en avgiftsökning. Genom införandebidrag som trappas av kan avgiftsökningarna begränsas under en övergångsperiod. En avgiftsökning föreligger om nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter 2015 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräkande i enlighet med de förändringar som föreslås i denna promemoria. I systemet för kommunalekonomisk utjämning utbetalas redan införandebidrag till de kommuner och landsting som fick en bidragsminskning till följd av de ändringar som genomfördes 2014. Införandebidraget trappas årligen ned med 250 kronor per invånare. På så sätt begränsas bidragsminskningarna årligen till högst 250 kronor per invånare. Det framstår inte som rimligt att i efterhand ändra fastställda införandebidrag. Dessa införandebidrag bör därför även fortsättningsvis betalas ut. Vid en återgång till de regler som gällde före den 1 januari 2014 för beräkningen av inkomstutjämningavgifter höjs avgiftsuttaget. Till följd av detta ökar samtidigt regleringsposten för alla kommuner och landsting. För ett mindre antal kommuner minskar nettot av bidrag och avgifter med upp till 840 kronor per invånare. Det finns därför behov av att införa ett särskilt införandebidrag för de nu föreslagna ändringarna, som begränsar avgiftsökningen till högst 250 kronor per invånare och år. Sänkningen av inkomstutjämningsavgiften 2014 innebar vidare att vissa kommuner fick minskade utgifter i inkomstutjämningen som, med beaktande av övriga ändringar i lagen, sammantaget medförde att de inte fick någon bidragsminskning eller en bidragsminskning som inte översteg 250 kronor per invånare. Dessa kommuner är inte berättigade till införandebidrag enligt nu gällande regler. Eftersom dessa kommuner, vid en oförändrad inkomstutjämning, hade kunnat få införandebidrag på grund av bidragsminskningar som berodde på övriga förändringar av det kommunalekonomiska utjämningsstystemet som infördes år 2014 är det rimligt att de får införandebidrag vid en återgång till de regler som gällde före den 1 januari 2014. För landstingen blir förändringarna betydligt mindre. Endast ett landsting beräknas för närvarande få en avgiftsökning, som inklusive förändringen av relgeringsposten uppgår till drygt 40 kronor per in- 12 vånare. Den föreslagna bestämmelsen om införandebidrag torde därmed

inte komma att tillämpas på landstingen. Det är emellertid först den 1 oktober året före utjämningsåret som det står klart vilka preliminära bidrag och avgifter varje kommun och landsting beräknas få under utjämningsåret. Mot denna bakgrund bör beräkningsgrunderna behållas för de införandebidrag som utbetalas med anledning av regeländringarna 2014 och ett nytt införandebidrag som avser effekterna av de i denna promemoria föreslagna regeländringarna bör beräknas i särskild ordning. Det kommer således att under en övergångsperiod finnas två införandebidrag. Beräkningen av införandebidragen kan illustreras med följande exempel för en kommun (kronor per invånare).

2014 2015 2016 2017 Införandebidrag avseende 2014 års förändringar 600 350 100 0 Införandebidrag avseende 2016 års förändringar 400 150 Införandebidrag, sammanlagt 600 350 500 150

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag : Förändringarna i inkomstutjämningen, strukturbidraget och det nya införandebidraget ska träda i kraft den 1 januari 2016. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

Skälen för förslaget: Det är angeläget att de föreslagna ändringarna i lagen genomförs snarast. De bör därför träda i kraft den 1 januari 2016. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

7 Konsekvenser

Förslagen i denna promemoria har inte någon direkt effekt på nivån på anslaget för kommunalekonomisk utjämning. De föreslagna förändringarna i inkomstutjämningen skulle dock innebära att de sammanlagda avgifterna inom inkomstutjämningen ökar med 1 384 miljoner kronor, varav 1 228 miljoner kronor avseende kommunerna och 156 miljoner kronor avseende landstingen, om

uppgifterna för 2015 används. Eftersom avgifterna redovisas inom ramen för anslaget för kommunalekonomisk utjämning minskar nettot av bidrag och avgifter, samtidigt som regleringsposten ökar med samma belopp. De ökade avgifterna kommer således att fördelas till alla kommuner respektive landsting med ett enhetlig belopp per invånare. Till följd av att det särskilda bidraget avskaffas minskar strukturbidraget med 978 miljoner kronor, varav 865 miljoner kronor avseende kommunerna och 113 miljoner kronor avseende landstingen. Dessa medel kommer i stället att tillföras kommunerna respektive landstingen via regleringsposten med ett enhetligt belopp per invånare. För kommunerna ökar regleringsposten därmed med 2 093 miljoner kronor, dvs. 215 kronor per invånare, och för landstingen med 269 miljoner kronor, dvs. 28 kronor per invånare. För enskilda kommuner och landsting utgörs intäktsförändringen således av summan av förändringen i inkomstutjämningen, avskaffandet av det särskilda bidraget, införandet av det nya införandebidraget och den ökade regleringsposten. Flertalet kommuner får en intäktsökning med drygt 100 kronor per invånare. Tolv kommuner får minskade intäkter med mellan 72 och 841 kronor per invånare. Ett landsting (Stockholms läns landsting) får en intäktsminskning med 43 kronor per invånare, medan övriga landsting får en intäktsökning med 13 kronor per invånare. Utfallet för samtliga kommuner och landsting redovisas i bilagan till denna promemoria. Statistiska centralbyrån (SCB) ska enligt förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning senast den 1 oktober året före utjämningsåret lämna uppgifter till varje kommun och landsting om preliminära bidrag och avgifter och senast den 10 januari utjämningsåret lämna motsvarande uppgifter till Skatteverket. Preliminära beräkningar inför 2016 kommer således att redovisas av SCB senast den 1 oktober 2015.

8 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.

3 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 5. I paragrafen finns definitioner av termer som förekommer i lagen. Ett nytt tionde stycke införs. I stycket defineras termen avgiftsökning. Denna term används för att bestämma rätten till och storleken av införandebidrag enligt 13 § andra stycket. En avgiftsökning föreligger om nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2015 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräkande enligt denna lag.

Höjningen av inkomstutjämningsavgifterna i 7 § tredje stycket och avskaffandet av det särskilda bidraget i 11 § fjärde stycket och 12 § fjärde stycket leder till att alla kommuner och landsting får ett högre regleringsbidrag (15 §) eller får betala en lägre regleringsavgift (16 §). Avgiftsökningen utgörs således av hur mycket kommunen eller landstinget förlorar på att betala en högre inkomstutjämningsavgift efter det att den ökade regleringsposten har beaktats.

7 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 3. I paragrafen finns bestämmelser om de länsvisa skattesatser som ska användas vid beräkningen av bidrag enligt 5 § och avgifter enligt 6 §. Enligt tredje stycket ska de länsvisa skattesatserna för avgiftsskyldiga kommuner och landsting fastställas utifrån 85 procent av medelskattesatsen år 2003.

11 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4. Det fjärde stycket, som reglerade det särskilda bidrag som kompenserade de kommuner som fick lägre intäkter till följd av sänkningen av inkomstutjämningsavgiften 2014, har utgått.

12 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4. I paragrafen görs motsvarande ändringar för landstingen som i 11 § gjorts för kommunerna.

13 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 5. I första stycket regleras införandebidraget på grund av ändringarna i lagen 2014. Detta införandebidrag är oförändrat. Av ett nytt andra stycke framgår att en kommun eller ett landsting som får en avgiftsökning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av avgiftsökningen som överstiger 250 kronor per invånare. Innebörden av begreppet avgiftsökning har kommenterats i anslutning till 3 §. Införandebidragen ska enligt tredje stycket årligen minska med högst 250 kronor per invånare till dess respektive bidrag upphör.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslaget har behandlats i avsnitt 6. I punkten 1 anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2016. Enligt punkten 2 ska äldre föreskrifter gälla i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.

Preliminära utfallsberäkningar

Bilaga

I denna bilaga redovisas preliminära utfallsberäkningar för enskilda kommuner (tabell 1) och landsting (tabell 2) avseende de föreslagna förändringarna i systemet för kommunalekonomisk utjämning. En jämförelse görs med det nuvarande utjämningssystemet. Beräkningarna är gjorda med 2015 års beräkningsunderlag. Utfallet redovisas exklusive det föreslagna införandebidraget.

Tabell 1: Preliminära utfallsberäkningar kommuner, exklusive införande- Bilaga

bidrag (2015 års nivå, kronor per invånare)

Län Inkomstutjämning Särskilt bidrag Regleringspost Totalt Kommun Förslag Nuvarande Förändring Förslag Nuvarande Förändring Förändring Förändring

Stockholm

Uppsala

Södermanland

Bilaga

Län Inkomstutjämning Särskilt bidrag Regleringspost Totalt Kommun Förslag Nuvarande Förändring Förslag Nuvarande Förändring Förändring Förändring

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

Gotland

Gotland 10 798 10 798 0 0 104 -104 215 111

Blekinge

Skåne

Bilaga

Halland

Västra Götaland

Bilaga

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Bilaga

Gävleborg

Västernorrland

Jämtland

Västerbotten

Norrbotten