an¬ gående statsbidrag till anläggande af väg invid Råne eif emellan allmänna kustlandsvägen samt Degersels öfver stby

8 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 12.

N:o 12

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 11 L m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående statsbidrag till anläggande af väg invid Råne eif emellan allmänna kustlandsvägen samt Degersels öfver stby; Gifven Stockholms Slott den 18 Januari 1867.

Med anledning af befarad otillräcklig skörd inom Råneå socken af Norrbottens län sammanträdde under Augusti månad nästliden år socknens kommunalnämnd, för att rådpläga om åtgärder till förekommande af alltför stor spanmålsbrist, och beräknades härvid erforderliga behofvet spanmål intill nästa skörd till 7,750 tunnor, hvilket behof ansågs ej kunna fyllas genom enskilda personers medverkan, helst som från Gellivara bolag, hvilket förut till donna socken årligen liemtagit omkring 4,000 tunnor spanmål, bidrag nu ej vore att förvänta, samt några större enskilda arbetsföretag under närmaste tiden ej vore att påräkna. Till afhjelpande af bristen föreslogs beredande af arbetsförtjenst åt den fattigare delen af befolkningen genom utförande af allmänt nyttiga arbetsföretag, i hvilket afseende, bland andra förslag, nämndes vägbyggnad från kustlandsvägen upp igenom Råneå socken till Degersels Öfverstby.

Vid sedermera med anledning häraf hållen kommunalstämma, för att i frågan höra kommunens medlemmar, biträdde Råneå socknemän den af kommunalnämnden uttalade farhåga att stor brist på spanmål under det kommande året skulle inom socknen ega rum, synnerligast bland nybyggare och brukshemmanens åboer, hvilka haft ringa utsäde och följaktligen ej kunde hafva annat än otillräcklig skörd att påräkna, samt den störa mängd inhysesfolk, som lefde för dagen af arbetsförtjenst, hvarjemte socknemännen, under förklarande att de sjelfva icke kunde åstadkomma några allmänna arbetsföretag eller anskaffa förtjenster åt

dessa

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 12.

dessa fattiga, enhälligt beslöto, att ärendet skulle anmälas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, med anhållan att Kong], Maj:ts Befallningshafvande måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära understöd och anslag till något lämpligt arbetsföretag inom socknen, och ansågs härvid, att vägbyggnaden från Rånby till Degersel herde i första rummet föreslås, enär donna väg vore af högsta vigt för landets öfre befolkning och derigenom äfven många öde traktör säkerligen skulle komma att inom kort blifva odlade och fruktbärande.

I följd häraf gjordes, på fattigvårdens och kommunalnämndens vägnar, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framställning i förut omnämnda syfte; uti hvilken framställning yttrades bland annat: att Råneå socknemän i allmänhet voro mycket skuldsatte, samt att de såsom en följd häraf måste inskränka sig i afseende på sin arbetspersonal och ofta reda sig utan tjenare, hvarigenom en stor mängd löst folk kommit i saknad af arbete och bröd; att likaledes genom den overksamhet, som egde rum vid bruksrörelsen och affärslifvet, många personer blifvit utan arbete; samt att den föreslagna väganläggningen vore i högsta grad tjenlig att under närmaste tiden bereda arbetsförtjenst åt de behöfvande; varande äfven af församlingens kyrkoherde intygadt, att behofvet af spanmål inom socknen vore stort samt att till anskaffande deraf understöd af allmänna medel erfordrades.

Med föranledande häraf har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uti skrifvelse den 12 sistlidne Oktober, förmält, hurusom Råneå socknemän hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om ett statsbidrag af 50,750 Riksdaler till utförande af ifrågakomma vägbyggnadsföretag igenom Råneå socken från kustvägen till Degersels Ofverstby i enlighet med af Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen R. Schough upprättad plan jemte kostnadsförslag, hvilken väg socknemännen genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes lagakraftvunna utslag den 5 Oktober 1864 fått sig ålagdt att bygga och framdeles underhålla, såvidt anslag af allmänna medel till byggandet kunde erhållas, men att Kongl. Maj:t under den 13 Oktober 1865 förklarat sig icke hafva funnit skål att då bifalla den gjorda framställningen, utan öfverlemnat handlingarne till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, för att framdeles ånyo anmälas, hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställt, att, enär spanmålsskörden inom Råneå socken blifvit så ringa, att betydlig brist uti befolkningens behof deraf för året vore för handen, samt den häraf uppkommande förlägenhet i väsendtlig mån ökades icke allenast genom den ogynsamma höskörden, som haft och både till följd, att en betydlig del af boskapskreaturen måste nerslagtas och till vanpris försäljas, utan äfven genom den allmänna bristen på penningar, som föranledt inställandet af arbetsförtjenst i allmänhet, hvarförutom Gellivara bolag, af hvars rörelse befolkningen påräknat arbete, upphört att densamma bedrifva, — Kongl. Maj:t alltså, till beredande af arbetsförtjenst åt innevånarne och afhjelpande af de störa svårigheter och betydliga kostnader, som, till följd af brist på väg och en mängd strida for- Bih. till Piksd. Prot. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

10 Kongl. Mapts Nådiga Proposition N:o 12.

sar i Råna eif, arv förenade med trafiken efter Råneå elfdal, måtte förunna Råneå socknemän dels af de medel, hvilka Rikets sist församlade Ständer anslagit för omläggning af backiga och anläggning af nya vägar, två tredjedelar af den föreslagna kostnaden för ifrågavarande väganläggning med 33,833 Riksdaler 33 öre, dels ock af de till Kongl. Maj:ts disposition ställda medel för undsättning vid missväxter ett belopp af 8,500 Riksdaler, mot vilkor att socknemännen berörda vägbyggnad verkställde och densamma framdeles underhöllo.

Uti häröfver afgifvet införd radt underdånigt utlåtande har Styrelsen för allmänna väg- och vatten byggnader förklarat sig icke kunna förorda, att, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, ett belopp af 33,833 Riksdaler 33 öre skulle till omförmälda väganläggning anvisas af den för 1867 års vägarbeten beviljade fond af 150,000 Riksdaler, dels emedan derigenom nära en fjerdedel af den för vägarbeten inom hela landet för år 1867 af Rikets Ständer afsätta summa skulle komma att medtagas ensamt för ifrågavarande vägarbete, dels ock af det skäl att, äfven om nådigt bifall till den gjorda framställningen lernnades, orten ändock icke vid den nu långt jframskridna årstiden hunne att under innevarande vinter påbörja företaget, utan tillfälle till arbetsförtjenst genom denna vägbyggnad först till våren skulle kunna beredas ortens befolkning, hvilket lika väl läte sig gorå, om till följd af nådig Proposition särskild!, statsunderstöd till anläggningen komme att af Riksdagen beviljas; hvaremot Styrelsen i underdånighet hemställt om nådigt bemyndigande att i det af Styrelsen upprättade underdåniga generalförslag öfver allmänna arbeten, som skulle till Kongl. Näjd före Riksdagens sammanträdande afgifvas, få för väganläggningen genom Råneå socken till Degersels Öfverstby såsom särskild! understöd uppföra två tredjedelar af beräknade kostnaden eller i jemn summa 33,830 Riksdaler, att utgå på de vilkor, som af Riksdagen kunde blifva bestämda.

Med afseende å hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader sålunda anfört, samt i betraktande af det vitsordade behofvet af arbetsförtjensts beredande inom orten, vill Kongl. Maj:t, som ansett förevarande statsunderstöd icke höra utgå af den för år 1867 anvisade vägbyggnadsfond, härmed i nåder föreslå, det Riksdagen måtte såsom bidrag till ifrågavarande väganläggning, vare sig från de för undsättning vid missväxter afsätta medel eller från andra tillgångar, så snart ske kan, under innevarande år anvisa eu summa af Tretiotre Tusen Åtta Plundra Tretio Riksdaler; dervid Kongl. Maj:t anser Sig höra meddela Riksdagen, att Kongl. Maj:t icke för närvarande anser tillräckligen giltig anledning förefinnas att fästa afseende å den tillika gjorda begäran om ytterligare bidrag till samma vägarbete från förberörda undsättningsmedel.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 12.

11 De ärendet rörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

G. Lagerstråle.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maf.t Konungen i Stats-Eådet å Stockholms Slott den 18 Januari 1867.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström, Statsråden: Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Bredberg,

Reutersldöld,

Carlson,

Lagercrantz och von Ehrenheim.

Statsrådet Thulstrup anmäldes vara genom sjukdom fortfarande förhindrad att tillstädeskomma.

Departementschefen uppläste härefter till justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets vid ärendenas föredragning närvarande ledamöters enhälliga tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsätta förslag till nådiga Propositioner till Riksdagen, angående:

ko. Statsbidrag till anläggande af väg invid Råne eif;

12 Kong}. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 13.

Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl. Maj:t dessa förslag i nåder gilla, samt befallde, att, i enlighet dermed, Propositioner, af den lydelse, bilagorna Littrs A — — — — till detta protokoll utvisa, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo Edw. Seldener.

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angå- ' ende rättighet för fjerdingsman, som beordras till tjensteförrättning utom sitt distrikt vid beväringsmönstringar, marknader och dylikt, att för sådan förrättning uppbära särskild ersättning; Gifven Stockholms Slott den 18 Januari 1867.

Af ett till Kongl. Maj:t genom besvär fullföljdt mål bär Kongl. Maj:t inhemtat, att åtskillige fjerdingsmäjn, hvilka af länsmannen i orten beordrats att till och från en utom deras distrikt belägen vapenöfningsplats medfölja beväringsmanskapet från de socknar, der bemälde fjerdingsman voro anställde, hos Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande häröfver sig besvärat, med yrkande, bland annat, att blifva från ett slikt bestyr för framtiden befriade. I anledning häraf förklarade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att då det både enligt författning ålåge fjerdingsman att biträda vid beväringsmanskaps sammandragning och det för ordningens vidmagthållande vore för länsman nödvändigt att hafva biträde af fjerdingsmän vid beväringsmanskapets afgång från hemorten till det ställe, der det aflemnas åt militärbefälet, och likaledes under hemmarchen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke kunde å framställningen fästa afseende. Detta beslut öfverklagades hos Kammar-kollegium af ofvanbemälde fjerdingsmän; och anförde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sitt med anledning af besvären till Kollegium afgifna utlåtande i ämnet, hurusom det läge i sjelfva sakens natur att fjerdingsmän i allmänhet, hvar och en för sin socken, hade till skyldighet att medfölja beväringsmanskapet under dess marcher, intilldess det blefve af militärbefälet emottaget, enär ordningen svårligen kunde upprätthållas, om så tillginge, att bevärings-