Prop. 1869:25

angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernväg strafik och sär¬ skild för den dervid anställda personals aflöning

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

1 Nso 25,

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 April 1869, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernväg strafik och särskild för den dervid anställda personals aflöning; Gifven Stockholms Slott den 26 Februari 1869.

När Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition till innevarande Riksdag angående Statsverkets tillstånd och behof gjorde framställning om ett förslagsanslag af 4,300,000 Riksdaler för bestridandet af 1870 års omkostnader vid Statens järnvägstrafik, åtföljdes denna framställning af eu i Statsråds-protokollet öfver Civilärenden för den 5 sistlidne Januari upptagen erinran om ändamålsenligheten deraf att vissa grunder för trafikförvaltningen och särskild! för aflöningen af den vid trafiken anställda personal blefve bestämda.

Af den oeftergifliga fordran, som med skäl ställes å hvarje förvaltning af järnvägstrafik, att den skall så mycket som möjligt foga sig efter de vexlande behofven hos den rörelse och de allmänna intressen, den har att tillgodose, följer jemväl, att, förutom den för all förvaltning af allmänna medel gemensamt gällande regeln om iakttagande af den sparsamhet och hushållning, som låter sig förena med behörigt afseende å de ändamål, för hvilka den har att verka, de grunder, som på förhand kunna för förvaltningen af jernvägstrafiken fastställas, hufvudsakligen måste inskränkas till organisationen af Styrelsen jemte vilkoren för tjenstemännens anställning och aflöning.

Bill. till Riksd. Prot. 1869. 1 Sami. 1 Afd. 13 Raft.

2 Kong/, Nåd. Proposition N:o 25.

Härutöfver anser dock Kong!. Maj:t det vara lämpligt och med god ordning öfverensstämmande, att stadgande meddelas för den ej sällan inträffande händelse att, till följd af eu växande trafik eller i öfrigt förändrade förhållanden, behof af nya anläggningar och byggnader uppstår. Då fråga är om sådan af större omfattning, såsom ny station, ny reparationsverkstad eller dubbelspår mellan två stationer, synes afgörandet deraf höra och i allmänhet äfven kunna utan synnerlig olägenhet af tidsutdrägt till Riksdagen öfverlemnas. Enahanda är förhållandet med de vilkor i afseende å kostnaden, under Indika bibana, som af enskilde härefter anlägga, må till Statens bana anslutas. År åter fråga endast om utvidgning af redan befintlig anläggning eller byggnad eller om utförande af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom ordnande af hållplats, mötesplats eller dylikt, torde det vara nödigt, att hos förvaltningen finnes frihet att foga sig efter rörelsens kraf, på det att icke en hämmande inverkan derå skall förspörjas.

På grund häraf föreslår Kong!. Maj:t följande bestämmelser: l:o) Ny anläggning eller byggnad af större omfattning, såsom ny station, ny reparationsverkstad eller dubbelspår emellan två stationer må ej vid redan till trafik upplåten statsbana verkställas förr, än behofvet blifvit af Riksdagen pröfvadt och godkändt. Riksdagen tillkomme ock att besluta de vilkor i afseende på kostnaden, hvarunder anslutning till statsbana må ega rum för bibana, som härefter af enskilde anlägges.

2:o) I fråga om erforderlig utvidgning af redan befintlig anläggning och byggnad eller verkställande af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom anordnande af hållplats, mötesplats eller dylikt, beslutar Kongl. Maj:t; och bör kostnaden derför intagas i det förslag till specifik kostnadsstat, för jernvägstrafiken, som Styrelsen vid slutet af hvarje år har att för det nästföljande underställa Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse.

Sedan Styrelsen för Statens jernvägstrafik afgifvit underdåniga förslag dels till organisation af nämnda trafiks förvaltning, dels till aflöningsreglemente för dervid anställde embets- och tjensteman samt betjente, dels till omkostnadsstat för år 1869 och dels till reglemente för antagande och entledigande in. m. af den personal, som af Styrelsen tillsättes, så öfverlemnade Kongl. Maj:t uti nådig Proposition till 1868 års Riksdag nämnda omkostnadsförslag, hvarjemte Kongl. Maj:t, som lemnade Riksdagen del af de öfriga handlingarne, föreslog Riksdagen att godkänna vissa uppgifna hufvudbestämmelser i afseende å vilkoren för tjenstemännens anställning samt grunderna för aflöning åt dem.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

3 Uti det svar, Riksdagen den 13 Maj sistlidna år afgaf å Kong]. Maj:ts omförmälda Proposition, yttrade Riksdagen följande:

»Genom Kong]. Brefvet af den 30 December 1862 bestämdes, bland annat, att Styrelsen för Statens jernvägstrafik, utom en chef och en byråchef, skulle utgöras af tre intendenter, en för hvartdera af stambanornas tre hufvuddistrikt, hvilka intendenter, förutom det befäl och den uppsigt, en hvar af dem hade att utöfva inom sitt distrikt öfver der anställde jernvägstjenstemän, förvaltning, uppbörd och materiel, tillika skulle å vissa tider i Styrelsen sammanträda vid afgörande derstädes af vigti gare angelägenheter, som anginge stambanorna i deras helhet, trafiken å desamma eller dertill hörande materiel; hvarjemte intendenterne vid dessa sammanträden borde anmäla de frågor af sådan beskaffenhet, som de hvar för sig ansåge höra komma under gemensam pröfning, äfvensom föredraga de ärenden i öfrig!,, som särskild! anginge deras distrikt. Sedermera har genom Kongl. Brefvet af den 13 Juli 1866 blifvit föreskrifvet, att intendenten vid första distriktet skall bereda och inom Styrelsen föredraga alla ärenden, som angå trafikdistriktens bart- och maskinafdelningar och den vid dessa afdelningar anställda personal, och att intendenten vid andra trafikdistriktet skall bereda och föredraga de ärenden, som tillhöra distriktens trafikafdelningar och den dervid anställda personal, samt hafva inseende öfver kontrollkontoret.»

»Det nu framlagda organisationsförslaget åter afser en fördelning af intendenternes göromål på öfverdirektörer och distriktschefer. Enligt förslaget skulle nemligen Styrelsens ledamöter, bestående af eu byråchef för byråafdelningen, en öfverdirektör för b an- och maskin-afdelm ngarne gemensamt samt en öfverdirektör för trafikafdelningen, bereda och föredraga inför Styrelsen ärenden, hvilka de hvar för sip afdelning hafva att handlägga, samt kontrasignera de utgående besluten; hvarjemte öfverdirektörerne skulle ega att på eget ansvar och genom direkta ordres till cheferne för linieförvaltningen eller till de under dessa lydande, afdelningsföreståndare meddela sådana detaljbestämmelser, hvilka kunde vara behöfliga, såsom en omedelbar tillämpning af Styrelsens beslut eller af gällande reglementen och instruktioner; äfvensom hvarje ledamot egde att infordra upplysningar i ärenden, som anginge hans afdelning. Distriktscheferne åter skulle ega att öfvervaka ordningen och hushållningen inom distrikten, uppmärksamma de industri- och handelsförhållanden inom distriktets trafikområde, som egde samband med jernvägsrörelsen, föreslå hos Styrelsen sådana åtgärder, som kunde lända till donna rörelses befrämjande, samt vara, på sätt Styrelsen dem föreskrefve, dennas ombud i allt hvad som rörde distriktets förhållande till främmande

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

myndigheter, inrättningar och personer, och, så länge nu gällande trafikoch tjenstgöringsreglementen skulle tillämpas, äfven utöfva den myndighet, som nu enligt dessa reglementen tillhörde intendenterne.»

»Emot denna sednare anordning eller inrättande af distriktschefsplatser hafva emellertid inom Riksdagen åtskilliga betänkligheter yppat sig. Den grundsats, som blifvit följd vid organisationen af sjelfva Styrelsen, att enhet och planmessighet vid alla dess detaljer, som tillhöra samma afdelning inom särskilda distrikt, hvarken kunna åstadkommas eller bibehållas på annat sätt, än att afdelningen inom Styrelsen har sin egen, i dess särskilda angelägenheter och göromål kunnig och erfaren representant, hvilken också är beklädd med tillräcklig myndighet att såsom högste befälhafvare inom sin afdelning gorå Styrelsens åsigter och beslut gällande, samt genom behöriga inspektioner vaka öfver samma afdelnings arbete och hushållning inom samtliga distrikten, — donna grundsats, hvilken Riksdagen icke kunnat annat än gilla, synes icke till fullo vara iakttagen vid bestämmandet af distriktschefernes åligganden, Indika synas sträcka sig till alla grenar af linieförvaltningen. Då dessutom öfverdirektörerne skulle ega att i vissa fall med förbigående af distriktsehef meddela direkta ordres till de under dessa lydande afdelningsföreståndare, synas distriktschefsembetena lätteligen kunna föranleda förvecklingar och onödig omgång»;

och anhöll Riksdagen, på grund af hvad sålunda, blifvit anfördt, att Kongl. Magt måtte taga i öfvervägande, huruvida icke dels de föreslagna distriktschefstjensterna kunde indragas, dels betydliga inskränkningar ske så val i antalet af de vid jernvägstrafiken anställde embetsed! tjensteman samt betjente, som äfven i fråga om beloppen af de för dem föreslagna löneförmåner. Derjemte tillkännagaf Riksdagen sitt bifall till de flesta af ofvannämnda utaf Kongl. Maj:t föreslagna hufvudbestämmelser dels i oförändradt skick, dels med vissa förändringar eller inskränkningar, men förklarade sig icke hafva godkänt de öfriga bestämmelserna, Indika hufvudsakligen afsågo beloppen af fasta arfvode!!, de föränderliga arfvodenas fördelning samt inqvarterings- och traktamentsersättning, provisioner, felräkningspenningar och premier, allt föremål, på hvilka Kongl. Maj:t här nedan vill ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning af Riksdagens nyssberörda anhållan har Trafikstyrelsen den 31 sistlidne December afgifvit underdånigt utlåtande, deruti Styrelsen, hvad först angår behofvet och lämpligheten af distriktschefsembetena, hufvudsakligen yttrat: att den direkta inspektion öfver linieförvaltningen, som af Styrelsens chef och ledamöter utöfvades, i all-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

mänhet icke kunde sträcka sig längre än till ett färre antal inspektionsresor hvarje år; att dessa resor, om något dermed skulle kunna uträttas, alltid, droge eu dyrbar tid från de många göromålen inom Styrelsen; att vid jernvägar af så stor utsträckning som den de Svenska hade, kundefen sådan periodvis återkommande inspektion ej ersätta det mera permanenta öfvervakan de af hushållningen och tjenstgöringen å linien i öfrigt, som egde rum innan intendenterne å första och andra distrikten blefvo inkallade för att inom Styrelsen öfvertaga dem nu anförtrodda åligganden; att samma erfarenhet för längesedan vunnits inom andra länders jern vägsförvaltningar, hvarföre det icke, Styrelsen veterligen, funnes någon jernväg i Europa af en med de Svenska stambanornas jemförlig längd, der icke nyssnämnda arbetskraft blifvit tagen i anspråk och på ett eller annat sätt införd; att det således vore icke allenast på egen, utan på allmän erfarenhet Styrelsen grundat och ännu grundade sin åsigt derom, att, förutom den inspektion, som af Styrelsens chef och ledamöter kunde utöfvas, ett permanent öfvervakande af linieförvaltningen ovilkorligen vore af nöden vid de Svenska stambanorna och att till följd häraf en särskild arbetskraft för detta permanenta öfvervakande måste förefinnas; att, i fråga om sättet att anordna densamma, Styrelsen haft att välja emellan två olika system, som, efter hvad Styrelsen omständligare omför malt, utomlands begagnades, det ena med vissa trafikområden och det andra med de särskilda förvaltningsgrenarne såsom grund för indelningen; att fördelen af det förra systemet vore större sammanhållning emellan de på ett område gemensamt verkande olika afdelningarne; att dess olägenhet förnämligast bestode i svårigheten att vid tillämpningen finna personer med den allmänna insigt i förvaltningens alla grenar, som vore nödvändig för att kunna bedöma, huru tjensten inom dem utöfvades och hushållningen iakttoges; att donna olägenhet visserligen ej förekomme vid tillämpningen af det sednare systemet, enär det alltid måste vara lättare att finna personer med insigt i en förvaltningsgren än i flera, men att det icke kunde nekas, att sammanhållningen emellan de olika afdelningarne blefve svårare att med detta system åstadkomma; att då det sednare systemet drefve centralisationen till sin yttersta spets, Styrelsen för sin del ansåge, att man måste med mycken försigtighet framgå med försök i donna riktning, intilldess mera erfarenhet inhemtats af den i allt fall ganska stärka centralisation, som inrättandet af öfverdirektörsembeten innebure; att Styrelsen derföre ej tilltrodde sig att utan praktisk pröfning afgöra, hvilket af de omhandlade båda systemen vore att föredraga, men att donna praktiska pröfning förutsatte, att man åtminstone till en viss grad

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

användt båda systemen; att en början till pröfning af det förra kunde anses redan vara gjord, emedan, under nu varande förhållanden, intendentsbefattningen vid tredje trafikdistriktet i sjelfva verket vore att betrakta såsom ett distriktschefsembete, sådant Styrelsen i sitt förslag framställt detsamma; att det vore helt naturligt, att Styrelsen vid valet emellan de begge systemen helst antoge det förra, dels derföre att detta låg närmast till hands, dels ock derföre att den person, hvilken nu benkläder nämnda intendentsbefattning, redan i sex år innehaft densamma, och Styrelsen således ej med afseende a honom hade att befara den enda egentliga olägenhet, som detta system hade med sig; att, hvad anginge de af Riksdagen anförda betänkligheter emot införandet af distriktschefsbefattningar, Riksdagen visserligen påpekat det förhållande, att den grundsats, som blifvit följd vid organisationen af sj elfva Styrelsen, icke syntes vara till fullo iakttagen vid bestämmandet af distriktschefernes åligganden, men att Riksdagen icke närmare angifvit, hvari sj elfva olägenheten af ett sådant förhållande skulle bestå; att, om meningen vore den, att en brist på konseqvens eller likformighet i det hela genom samma förhållande uppkommit, Riksdagen icke betraktat distriktschefernes ställning i tillbörligt sammanhang med linieförvaltningen i (ifrigt, enär, om man det gjorde, man skulle finna, att donna förvaltning handhades på hvarje distrikt af en chef, biträdd af föreståndare för de särskilda afdelningarne, således i fullkomlig likformighet med den organisation, som gällde för sj elfva Styrelsen; att, om meningen åter vore den, att, då vid jernvägstrafiken hvar och en i allmänhet arbetade inom en viss begränsad afdelning, en skola saknades till utbildande af den mångsidighet i kunskaper, som distrikts chefs emb etet syntes förutsätta, så villo Styrelsen, som, enligt hvad här ofvan är antydt, icke förbisett svårigheten att finna lämpliga personer till beklädande af nyssnämnda embeten, likväl erinra, dels att det just vore till förminskande af donna svårighet Styrelsen föreslagit att förändra intendenturerna, vid Indika ofvannämnda mångsidighet vore ovilkorlig, till distriktschefsembeten, vid Indika anspråken på mångsidighet kunde ställas betydligt lägre derigenom att det ansvar för detaljbestämmelser och det ingripande i det rent tekniska, som hittills ålegat intendent, blifvit förflyttadt, till öfverdirektörerne och påj dem' afdelningsvis fördeladt, dels att de olika afdelningarne, såsom verkande till ett gemensamt mål, så nära berörde hvarandra, att det ej vore särdeles svårt för den val begåfvade vettgirig och med iakttagelseförmåga utrustade, att under tjenstgöring inom en afdelning taga Jen sådan kännedom om ^förhållandena äfven inom de andra afdelningarne, att han kunde bedöma, huru tjensten

Konal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

inom dessa utöfvades och hushållning der iakttoges och sålunda, derest han tillika besutte de egenskaper, ett högre chefskap i allmänhet kräfde, äfven kunde utöfva den myndighet, distriktschefsembetet innebure; att Riksdagen vidare, så framt Styrelsen fattat meningen rätt, uttalat den åsigt, att öfverdirektörernes befogenhet att i vissa fall, med förbigående af distriktchef, meddela direkta ordres till de under denne lydande afdelningsföreståndare, skulle framkalla två olägenheter, den ena förvecklingar och den andra onödig omgång; att Styrelsen emellertid ansåge en motsägelse ligga i detta Riksdagens yttrande, enär det omnämnda förbigåendet val snarare borde antagas såsom motsatsen till omgång; att de förvecklingar, som befarats, icke kunde uppkomma mera än på ett sätt, nemligen sålunda, att öfver direktörs till afdelningsföreståndare direkt meddelade detaljbestämmelse sto de i strid med distriktschefens uppfattning af den föreskrift, hvaraf sagda bestämmelse, enligt § 3 j organisationsförslaget, skulle vara eu omedelbar tillämpning; att ett sådant slag af förveckling läte tänka sig, men att frågan då vore dels den, huru mycken sannolikhet en sådan förveckling kunde hafva för sig, dels den, huruvida genom distriktschefernes indragning eller genom användande af det andra här ofvan omnämnda systemet förvecklingarne lättare kunde undvikas; att Styrelsen i förra fallet ville erinra derom, att, enär af den föreslagna organisationens grundsats följde, att ordres från Styrelsen till linieförvaltningen måste vida mera i detalj utarbetas än tillförene, då sådant var åt intendent öfverlemnadt, och eu sådan utarbetning i alla händelser ko linne att ske genom öfverdirektör, det måste ligga i dennes intresse att redan i den ordre, Styrelsen kollektivt utgåfve, så många detalj bestämmelser som möjligt intogos, på det att ansvaret för utgifna ordres skulle, i så vidsträckt mån som möjligt, gälla Styrelsen kollektivt i stället för honom ensam, samt att de af Styrelsen kollektivt utfärdade föreskrifter skulle linieförvaltningen meddelas genom distriktchef, och ju mera detaljerade dessa föreskrifter vore, desto mera rent tekniska måste de ytterligare bestämmelser vara, som af öfverdirektör behöfde utgifvas, desto mindre behöfde distriktchef med dem taga befattning och desto färre måste de tillfällen blifva, då förvecklingar af ifrågavarande slag kunde uppkomma; att om åter distriktscheferne indroges och det starkare centralisationssystemet tillämpades, skulle sammanhållningen å linien af de särskilda afdelningarne till gemensam verksamhet utan tvifvel blifva svårare och förvecklingar i andra riktningar än den af Riksdagen förutsätta kunna uppkomma; att undvikandet af förvecklingar berodde ytterst på den göda viljan hos de samverkande; att, der donna saknades, ingå system kunde förebygga

8 Kong!- Maj:ts Nåd. Proposition N:o .25.

de ledsamma följderna; samt att, da nu så väl andra länders som Styrelsens egen erfarenhet gåfve vid handen, att den direkta inspektion, som Centralstyrelsen kan utöfva öfver linieförvälfången, icke ensam vore tillfyllestgörande, utan en särskild arbetskraft härför erfordrades; då den personal, Styrelsen till vinnande af donna arbetskraft föreslagit, vore jemförelsevis fåtaligare än i något annat land; då af de två system, man, till åstadkommande af samma kraft, både att välja på, det ena, till följd af redan bestående förhållanden läge närmast till hands att först tillämpa; dä genom förkastande af detta system ett annat måste sättas i stället och besparingar sålunda ej genom ett sådant förkastande kunde vinnas; och då slutligen de betänkligheter Riksdagen framställt mot användandet af distriktschefer icke torde bevisa detta systems förkastlighet, än mindre att den allmänna erfarenheten om behofvet af en särskild arbetskraft emellan Centralstyrelsen och linieförvaltningen vore utan värde; alltså ansåge Styrelsen sig ega tillräckligt talande skäl för att fortfarande vidhålla sin åsigt derom, att distriktschefsembetena eller andra mot samma ändamål svarande embeten borde införas till åstadkommande af ett permanent öfvervikande af linieförvaltningens alla grönår; äfvensom derom att, i fråga om de olika sätt, hvarpå ett sådant öfvervakande kunde vinnas, det, som Styrelsen föreslagit, borde fortfarande få gälla, intilldess, efter praktisk pröfning af något annat, detta andra visat sig ega bestämda företräden.

Beträffande ifrågasätta inskränkningar af tjenstepersonalens antal och aflöning har Styrelsen, efter att hafva jemfört förhållandet emellan kostnaden för öfverstyrelse!! vid de Svenska och åtskilliga utländska jernband' och dervid kommit till det resultat, att samma kostnad i Sverige är lägre än i utlandet, vidare anfört: att om man jemförde styrelseledamöternes och distriktschefernes ställning med den, som deras vederlikar inom andra grenar af den civila förvaltningen innehade, så visade sig, att ingen gren af nämnda förvaltning hade så stort behof af embetsman, hvilka uteslutande egnade sin tid åt tjensten, som en trafikstyrelse, men att deremot tj enstgöringsförhåll ande na inom andra förvaltningsverk icke hindrade- ens styrelseledamöter att åtaga sig särskilda med löneförmåner förbundna befattningar; att det läge mycken magt uppå, att trafikstyrelsens ledamöter ej vid sidan af sin egentliga verksamhet åtoge sig andra värf; att Styrelsen derföre ej nog kraftigt kunde framvälla det nödvändiga uti att försäkra desse embetsman en sådan ekonomisk ställning, som ej föranledde till att genom andra befattningar söka förbättra inkomsterna; att Styrelsen emellertid icke ansett sig kunna

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

för sina ledamöter föreslå högre belopp än som i flera år redan utgått till Departementscheferne i Tullverket; men att Styrelsen ansåge en nedsättning af arfvodena under detta belopp kunna tolkas såsom ett erkännande af rättigheten för Styrelsens ledamöter att på andra håll söka förskaffa den tillökning i inkomster, som deras vederlikar inom andra verk kunde bereda sig; att tjenstebefattningarne vid byråafdelningen i allmänhet funne sin motsvarighet inom andra förvaltande verk; att'med vederbörligt afseende å göromålens mängd, arfvodena inom denna afdelning blifvit föreslagna enligt de grunder, som för motsvarande befattningar inom andra verk vore gällande; att sekreteraretjensten, såsom gemensam för samtliga afdelningarne, fordrade mer än vanligt mångsidiga insigter hos innehafvare!!; att, så framt dessa insignier förefunncs, hvilket för närvarande vore fallet, en betydlig tidsbesparing derigenom bereddes Styrelsens ledamöter vid målens uppsättning; att banafdelningen vore den af alla afdelningarne, som minst berördes af trafikens större eller mindre liflighet, men som deremot mest af alla stode i beroende af banlängd och byggnadssättets soliditet; att åsigterna om talrikheten hos den personal, som till banans bevakande vore nödvändig, hade i olika länder varit ganska olika; att i Sverige blefvo till en början de i Tyskland gällande åsigter tillämpade, såsom erbjudande den största säkerheten; att härifrån dock gjordes afvikelse!- redan år 1864, till en början i andra distriktet, i så måtto, att en viss de! af be valen i ngspersonalen vid dagsljus användes å underhållsarbetena utmed banan, hvarigenom dagsverkskostnaden för dessa arbeten ganska betydligt nedgick; att, sedan erfarenheten gifvit vid handen, att bevakningen ej kunde anses lida genom donna anordning, densamma vidtagits äfven på de öfråga distrikten; att Styrelsen redan beslut!! att, i man af nya banors tillkomst, fördela redan befintlig personal af både baningeniörer och hallmästare på de nya linierna genom att förlänga hvarje funktionärs tjenstgöringsområde; att Styrelsen äfven beslut!! att, i händelse någon af nämnde funktionärer aflinge, tills vidare icke besätta den afgångnes plats på annat sätt än genom fördelning af hans område på de öfrige; att jemväl den minskning i personalen vid denna afdelning blifvit genomförd, att de så kallade materialvakterna indragits och desses åligganden fördelats på banmästarne och maskinafdelniagens förrådsvakter; att de indragningar, som sålunda redan vore beslutade, komme att inbespara störa summor, men icke kunde på en gång genomföras utan att ur tjenst försätta eu del af nu befintliga, val inöfvade personal, hvilken del snart klofve behöflig, då nya sträckor af Nordvestra stam- Bih. till RiJcsd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Åfcl. 13 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

banan efter hand tillkomme; att man vanligen ansåge antalet af trafkafdelning ens personal stå i direkt förhållande till trafikens betydenhet; att detta dock icke vore förhållandet med mer än den ena delen af donna personal, nemligen den, som åtföljer bantågen; att hvad deremot den andra delen beträffade, eller den så kallade stationspersonalen, det borde bemärkas, att det minimum af personal, som å hvarje station ovilkorligen måste finnas för att emottaga inkommande och expediera afgående tåg, onekligen skulle kunna emottaga och expediera ett betydligt större antal tåg hvarje dag än som nu skedde; att det ock vore en sanning att å vissa stationer svårighet förefunnes att gifva personalen jemn sysselsättning, men att man likväl icke kunde reducera antalet mera än till ofvannnämnda minimum, särdeles som man å så långa sträckor enkelspårig jernväg som i Sverige, der tågmöten alltid måste ske å stationerna, icke kunde undgå att för dessas- säkra och skyndsamma skötande hålla en något större stationspersonal, än som vid smärre stationer å dubbelspårig bana erfordrades; att det likaledes borde lätteligen kunna inses, att det gånge lika fort att i godsböckerna införa och å godslistorna upptaga en sändning af 1,000 centner som en sändning af en centner gods, och att följaktligen den godsexpedierande personalens storlek berodde mera på antalet kollyn och stationer, till hvilka särskilda godslistor skola expedieras, än på antalet centner; att deraf åter följde, att vid stationer, der godset i allmänhet förekomma i störa partier, personalen syntes fåtalig i jemförelse med godsmängden, hvaremot vid sådana stationer, der godset förekommer mest i smärre partier, personalen alltid syntes jemförelsevis stor; att, när man nu t o ge i betraktande, huru få de stationer vore på de Svenska stambanorna, hvilka i godsmängd kunde mata sig med äfven de måttligare stationerna vid andra folkrikare länders starkt trafikerade jernvägar, så skulle man äfven finna förklarligt, att med afseende å stationspersonalen en jemförelsepunkt förekomma, der de Svenska stambanorna alltid skulle komma att stå efter andra rikare länders jernvägar; att Styrelsen emellertid nu kommit till visshet om, att åtskilliga af de stationer, som förekomma ä de nyare så väl som de äldre bandelarne, icke hade den vigt för trafiken, som från början påräknats, och att tjenstepersonalen å dessa stationer derföre kunde inskränkas; att början härmed gjordes redan i Januari månad 1868, då vid Björneborgs station, efter dervarande stationsinspektors afgång, en stationsmästare tillsattes med 240 riksdalers lägre aflöning per år; att det vore Styrelsens plan att framdeles, i den mån ledigheter uppstode, till föreståndare å smärre stationer anställa lämpliga personer, som genomgått sina grader vid Statens jernvägstrafik i betjeningsklasserna, och hvilka i allmänhet torda

11 Kongl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 25.

hafva sin nödtorftiga bergning af lägre a tidningar, än som hittills varit för stations!nspektorer afsedda; att vid maskinajdelningen personalens antal för närvarande vore så efter behofvet afpassadt, att Styrelsen ansåge minskning deraf icke kunna ega ruin; och att, hvad aflöningsförmånerna beträffade, endast om lok o motivförare och eldare skulle kunna anmärkas, att de hade något bättre aflöningsvilkor, än vid åtskilliga privatbanor inom Sverige och vid flera utländska baner vore gällande; men att, sedan deras premier för besparing af bränsle och smörjni ngsämnen den 1 April 1868 blifvit nedsätta med omkring 331 procent, Styrelsen ansåge vidare nedsättning ej i imligen kunna göras, emedan de långa vägar, tagen å stambanorna måste utan ombyte af tågpersonal vanligen tillryggalägga, då betjeningen nödgades taga så val måltider som nattqvarter utom sina hem, äfvensom våra klimatiska förhållanden gjorde nämnde b etj entes tjenstgöring både kostsam och ytterst ansträngande, samt dessutom erfarenheten redan visat, att lo å 20 år i medeltal kunde anses såsom deras längsta tjenstgöringstid, innan deras helsa och arbetskraft vore uttömda; att med trafikafdelningens konduktörer och öfriga tågpersonal förhållandet vore lika; att hvad för öfrigt anginge beloppen af de för linieförvaltningens tjensteman och betjente föreslagna aflöningsförmåner, Styrelsen ville fästa uppmärksamhet derpå, dels att jernvägens personal från den högste till den lägste vore vid utöfvandet af sin tjenst utsatt för att genom en kanhända blott ögonblicklig uraktlåtenhet af sin tjenstpligt föranleda oberäkneliga olyckshändelser och att derigenom drabbas af stränga straff; dels att donna personal, utom den drygt tillmätta vanliga arbetstiden, ofta måste för tjenstens kraf offra dagens eller nattens hvilostunder, äfvensom att den både ett betydande ansvar för en stor penningsuppbörd och en dyrbar Statens egendom samt genom sin omtanke och oegennytta i väsendtlig mån inverkade på Statens behållning af jernvägarne; att billigheten derföre fordrade, att desse Statens tjenare icke alltför mycket tillbakasattes i jemförelse med deras vederlikar inom ^andra förvaltande verk; att den afiönings-stat, som gäller för de vid 1 ullverket anställde tjensteman, bäst egnade sig för jemförelse i delta afseende, hvarvid dock icke borde leinnas utan afseende att beskaffenheten af tjenstgöring^! vid de båda verken under vintertiden vore betydligt olika, ithy att större delen af Tullverkets personal då i följd af naturliga förhållanden hade lindrig tjenstgöring, då deremot jernvägspersonalen under samma årstid hade sitt för kropp och själ mest ansträngande arbete, hvartill ytterligare komme, att Tullverkets personal åtnjöte fördelarne af eu val ordnad pensionsinrättning på Statens be-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

kostnad, då deremot Statens jernvägstrafiks personal ännu icke erhållit någon förhoppning att, sedan den under eu härd och ansvarsfull tjenstgöring utslita sina krafter i Statens tjenst, tryggas mot nöd på ålderdomen; samt att Styrelsen, som ansåge sig hafva med mycken moderation begagnat rättigheten att uppflytta tjensteman i högre löneklasser, på grund af allt hvad sålunda blifvit anfördt, hade den fasta och lifliga öfvertygelse, att eu nedsättning, under hvad namn som helst, uti de snarare för lågt än för högt tillmätte aflöningsförmånerna för jernvägspersonalen ingalunda kunde vara förenlig med Statens eget intresse eller, för så vidt nedsatt ningen skulle tillämpas på redan i tjenst varande personal, med billighet, och att den lust för ett nitiskt och oegennyttigt uppfyllande af tjenstepligter, hvarigenom flertalet af Statens jernvägspersonal hittills utmärkt sig, icke kunde skäligen förväntas fortfarande skola ega bestånd, om personalen, i stället för att röna uppmuntran hos Statsmagterna funne sig blifva stjufmodärligt behandlade emot andra Statens tjenare, med hvilka flen skäligen jeinförde sig, och att saknaden af nämnda nit och oegennytta, trots en Styrelses alla ansträngningar, lätteligen kunde i resultaten af Statens jernvägstrafiks förvaltning leda till en försämring, som mångfaldigt uppvägde den fördel, det allmänna möjligen kunde vinna genom nedsättning i aflöningsbeloppen.

Ehuru eu af sed näste Riksdag jemväl väckt fråga om sammanslagning af Styrelserna för jernvägstrafiken och jernvägsbyggnaderna, eller flen sistnämnda Styrelsens förläggande till arbetslinien, ännu icke blifvit, jemte vederbörandes deröfver helt nyligen inkomma underdåniga utlåtanden, företagen till nådig pröfning, har Kongl. Maj:t ansett donna omständighet ingalunda höra uppehålla den deraf icke nödvändigt beroende, nu förevarande frågan om den för trafiken erforderliga personal och dess aflöning; hvarvid till en början bör i minnet återkallas, huruledes, enligt förra Riksdagens beslut, föränderliga arfvode!! inom trafikstaten utgå inom följande 25 löneklasser, nemligen:

Första klassen med ärligt belopp af .....R:dr 4,200

Andra Tredje Fjerde Femte Sjette Sjunde Åttonde Nionde Tionde

3,900.

3,600.

3,300.

3,000.

2,700.

2,400.

2,100.

1,800.

1,500.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25. 13

Elfte klassen med årligt belopp af......R:dr 1,200.

Tolfte » » » » »i » 1,080.

Trettonde » » » » »...... » 960.

Fjortonde » » » » » » 900.

Femtonde » » » » »..... » 840.

Sextonde » » » » »...... » 780.

Sjuttonde » » » » » ...... » 720.

Adertonde » » >> « »..... » 660.

Nittonde » » » » »...... » 600.

Tjugonde » » » » «...... » 540.

Tjugondeförsta » » » » »...... -> 480.

Tjugondeandra » » » » »...... » 420.

Tjugondetredje » » » » »...... » 360.

Tjugo ndefjerde » » » » »...... » 300.

Tjugondefemte » » » » »...... » 240.

Efter öfvervägande af hvad i Trafikstyrelsens här ofvan upptagna utlåtande förekommit, har Kongl. Maj:t funnit, att den utgift, som för distriktschefsbefattningarne beräknats, icke kan undvaras, men att för närvarande, innan det ena eller andra af de utaf Trafikstyrelsen omförmäld a system för ett permanent öfvervakande af linieförvaltningen blifvit vidare praktiskt pröfvadt, det icke bör definitivt bestämmas, huruvida distriktschefsembeten skola införas, eller nämnda öfvervakande lämpligare skall på annat sätt anordnas; äfvensom beträffande ifrågasatta inskränkningar i afseende å antalet af de vid jernvägstrafiken anställde embets- och tjensteman samt beloppen af deras aflöning, Kong]. Maj:t, i de delar, som utgöra föremål för denna framställning, lika med Trafikstyrelsen, funnit andra sådana inskränkningar än dem, bemälda Styrelse redan beslut.it, icke utan fara för betänkliga olägenheter kunna göras.

Vid detta förhållande och då Kongl. Maj:t fortfarande vidhåller åsigten om lämpligheten af de utaf Kongl. Maj:t vid sista riksdag i afseende å grunderna för afiöningsstaten föreslagna bestämmelser, hvilka, antagligen i följd af beslutet om Riksdagens bär ofvan omförmälda underdåniga hemställan, ej då vunnit Riksdagens godkännande, vill Kongl. Maj:t ånyo till Riksdagens pröfning öfverlemna samma bestämmelser, utan annan förändring, än dels den modifikation, som påkallas deraf att definitivt beslut om distriktschefers tillsättande ej nu fattas, dels ock att arfvodet för kontrollerande maskiningeniören blifvit nedsatt till 1,800 Riksdaler, eller det belopp, han redan för innevarande år

14 Kongl. Maj\tS Nåd. Proposition 'N:o ,85.'

åtnjuter; och Kongl. Maj:t föreslår alltså härmed, att Riksdagen, utöfver de vid sista riksdag antagna bestämmelser i nyssnämnda ämne, nu måtte ytterligare godkänna följande, nemligen: .

a) Fasta arfvoden utgå med nedanstående årliga belopp för följande ernbets- och tjensteman:

Vid Styrelsen:

till Generaldirektören............. R:dr 9,000.

» Byråchefen................ ” 5,500.

» Öfverdirektören vid b an- och maskinaf-

Särskildt arfvode för öfvervakandet af af-

delningarne å linien......•.....» 1,000. „ 6,500.

» Öfverdirektören för tratikavdelningen . . R:dr 5,500.

Särskild! arfvode för öfvervakandet af af-

delningen å linien......- ROOO. >, 6,500.

» Sekreteraren............... ” 4,500.

» Registrator!! och Aktuarie!!.......... 8 3,500.

» Eu Notarie................ 8 2,500.

» En d:o.............- - - 8 2,500.

» Ombudsmannen . . . .........• • 8 3,000.

» Kamererare!!............... * 4,000.

» Revisor!!................. 8 3,000.

» Hufvudkassören.............. 8 3,000.

» Uppbördskassören............. 8 3,500.

» Föreståndaren för Statistiska kontoret ...... » 4,000.

Nuvarande innehafvare!! af denna befattning bibehålies under sin tjenstetid vid det arfvode, han hittills innehaft, af 200 R:dr derutöfver.

» Arkitekten................ 8 1,500.

» Öfverkontrollören.............. 8 4,000.

» Kontrollerande Maskiningeniören........ 8 1,800.

Tj en sten indrages vid nuvarande innehafvare^ afgång.

b) Styrelsen eger, intilldess definitivt beslut fattats om sättet för hela linieförvaltningens permanenta öfvervakande, för detta ändamål årligen disponera ett belopp af 15,000 Riksdaler.

c) De i klassregleringen upptagna arfvoden utgå sålunda:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

15 A. Vid Styrelsen.

för Öfverdirektörens Assistenter. . .

» Telegrafdirektörer......

» Milkontrollören.......

» Kontrollörer i Kontrollkontoret

» Kammarförvandten......

» Biljett- och formulär-förvaltaren .

» Bokhållare vid Kassa-, Statistiska

Milkontoren........

» Kammarskrifvare.......

» Kontorsskrifvare.......

» Telegrafister . ......

» Vaktmästare........

» Telegraf bud........

och

B. Vid Distrikten.

för

))

än

Ban-, Maskin- och Trafikdirektör Assistenter åt nämnde direktörer Baningeniörer .

F örrådsförvaltare V erkstadskamerare Verkmästare .

Stationsinspektorer Byrå-assistenter . Lokomotivförareförn Distriktskassörer .

Konstruktörer .

Vagnmästare . .

Telegrafinspektorer Bokhållare . . .

Ritare .... Lokomotivförare .

Stationskassörer .

Telegrafister ..... Kontors- och Stationsskrifvare

3,000 1

1,800 5

1,200

4,200

3,000

9 j 1,800

2,400

17 ; 720

11 1,200

13 960

7 i 2,400

8 j 2,100

9 1,800

1,800

1,500

16 Kongl. Maj.ts Nåd. Propositon N:o 25.

för Öfverkoncluktörer » Konduktörer .

» Biljettörer . .

» Statlonsmästare » Eldare . .

» V agnförmän » Banmästare . .

i) Materialvakter . o Packtoästare . .

.-> Stationskarlsförmän » Vaktmästare . » Portvakter . .

» Lokomotiv- och Vagn puts are » Kolvakter . .

» Pumpare . . .

» Vagnssmörja^ .

» Bromsare » Signalkarlar. .

» Spårvexlare « Stationskarlar » Kuskar . . .

» F örrådsdrängar ...

i) Ban-, bro- och grindvakter

egande Styrelsen att tillägga högst 15 R:dr i månaden under seglationstid för vakter vid rörliga broar samt att för bevakning af grindar anställa personer med lägre arfvoden.

» Kontorsvakter » Notisbärare .

» 'Telegrafbud .

d) Embets- och tjenstemän samt betjente vid distrikten, hvilka ej erhålla bostad med vedbrand in natura i jernvägens egna eller för

ändamålet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

ändamålet hyrda lokaler, äro berättigade till inqvarteringscrsättning, som beräknas till 20 procent af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar inberäknade för dem, som äro stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö, 15 procent i annan stad eller köping och 10 procent vid station på landet.

e) För sådane c mbets- och tjensteman vid distrikten, h vilkas befattningar äro förenade med oftare förekommande tjensteresor eller kommenderi ngar inom eget distrikt, utgår traktamentsersättning med belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes, och hvithet icke må öfverstiga det, som i gällande resereglemente är stadgadt. För tjensteman, som hav linieförvaltningens permanenta öfver vakande åt sig uppdraget, kan, med iakttagande häraf, godtgörelse för tjensteresor inom distriktet af Kon» I. Maj:t bestämmas till viss årlig summa.

f) Provisioner, felräkningspenningar eller premier tillkomma: Styrelsens hufvudkassör med 500 Er dr om året;

Styrelsens uppbördskassör med 25 öre för hvarje fullt tusental riksdaler af den uppbörd, som under hvarje år liliput från stationernatill uppbördskassan inremitterad;

Distriktskassörer med ett af Styrelsen bestämdt årligt belonn dock ej öfver 500 Riksdaler för hvardera. ’

Kontrollörer och Kontor sskrifv are vid Kontrollkontoret med 10 procent å hvarje i stationernas räkenskaper af dem anmärkt och till återbetalning eller redovisning faststäldt belopp; egande Styrelsen, med afseende å det anmärkta felets beskaffenhet, bestämma, om anmärknim-sprocenten skall i sin helhet eller endast till en del af den felande betalas;

Irajik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med tre tiondedels procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster, till förde inmg emellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningsstationerna enligt grunder, hvilka Styrelsen eger att bestämma; och •n c -~°Jco™otjvförarei eldare och vagnssmörjare samt annan betjening, till följd åt hvars hushållning med materialier eller genom hvars nit och arbetsamhet väsendtlig besparingar af utgifter åstadkommits, prcmier enligt särskilda, af styrelsen faställda bestämmelser

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbötande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Korn-i nåd och ynnest städse välbevågen. *"

CARI,

Axel Adlercreutz.

Bih. till Biksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Afä. 13 Häft.

18 Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hall* Maj:t Konungen i Stöts-Rådet ct Stockholms Slott den Jo Februari 1869.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitiestatsminister!!, Friherre De Geer Hans Excellens, Herr Statsministern för Etnkes arendena, Hretve Wachtmeister,

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson, von Ehrenkefru,

Abelin,

Berg och Adlercreutz.

Departementschefen, Statsrådet Adlercreutz hemställde i under dåniehet, att Kongl. Maj:t nu täcktes till Riksdagen aflåta nådig Preposition angående vissa grunder för förvaltningen af Statens jernvagstrafik och särskildt för den dervid anställda personals aflöning; Och

Yttrade Departementschefen dervid: . . ,

»När Eders Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition till innevarande Riksdag angående Statsverkets tillstånd och behof a°rde framställning om ett förslagsanslag af 4,300,000 R:dr för bestridandet af 1870 ars omkostnader vid Statens jernvägstrafik, åtföljdes denna fr ainsta - ^ er. i Statsråds-protokollet öfver Civil-ärenden för den 5 sistlidne Janu ari upptagen erinran om ändamålsenligheten deraf, att vissa grundm för trafikförvaltningen och särskildt för aflönmgen af den vid trafiken

anställda personal blefve bestämda». „ . .

»Af den oeftergifliga fordran, som med skal ställes a hvarje för

vältning af jernvägstrafik, att den skall så mycket som möjligt foga sig efter de omvexlande behofven hos den rörelse och-de allmänna mtres

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

sen, den bär att tillgodose, följer jemväl att, förutom den för all förvaltning af allmänna medel gemensamt gällande regeln om iakttagande af den sparsamhet och den hushållning, som låta sig förena med behörigt afseende å de ändamål, för hvilka den har att verka, de grunder, som på förhand kunna för förvaltningen af jernvägstrafiken fastställas, hufvudsakligen måste inskränkas till organisationen af Styrelsen jemte vålkoren för tjenstemännens anställning och desses aflöning».

»Härutöfver anser jag dock det vara lämpligt och med god ordning öfverensstämmande, att stadganden meddelas för den ej sällan inträffande händelse, att, till följd af eu växande trafik eller i öfrigt förändrar! e förhållanden, behof af nya anläggningar och byggnader uppstår. Då fråga är om sådan af större omfattning, såsom ny station,; ny reparationsverkstad eller dubbelspår mellan två stationer, synes afgörandet deraf böra, och i allmänhet äfven kunna, utan synnerlig olägenhet af tidsutdrägt till Riksdagen öfverlemnas. Enahanda är förhållandet med de vilkor i afseende å kostnaden, under hvilka bibana, som af enskilda härefter anlägges, må till Statens bana anslutas. År åter fråga endast om utvidgning af redan befintlig anläggning eller byggnad, eller om utförande af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom ordnande af hållplats, mötesplats eller dylikt, torde det vara nödigt ätt hos förvaltningen linnés frihet att foga sig efter rörelsens kraf, på det att icke eu hämmande inverkan derå skall förspörjas».

Härefter redogjorde Departementschefen för innehållet af dels 21 :a punkten af Riksdagens underdåniga skrifvelse deri 13 Maj 1868 angående Statens järnvägstrafik, dels ock Styrelsens för nämnda trafik den 31 sistlidne December afgift!a underdåniga utlåtande i anledning af hvad Riksdagen uti berörda skrifvelse anfört och hemställt beträffande distriktchefsembetens inrättande och ifrågaställda inskränkningar i antalet af tjensteman och beloppet af deras löneförmåner.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen i nåder förordna att nådig Proposition i ämnet, sådan den linnés detta protokoll Inlagd, skulle till Riksdagen afgå.

Ex Protocollo Otto It. Seippel.