Doc 1869:27

Kong!. MajUs Nåd. Proposition N:o 37.

$:© 97.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 April 1869, kl. 10 f. m

KongI. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående anslag för anställande af en föreslagen naturvetenskaplig undersökning: Gifven Stockholms Slott den 2 April 1869.

I underdånig skrifvelse den 10 nästlidne Mars har Vetenskaps-akademien anfört, att, som Akademien erhållit underrättelse derom, att ett till Kong!. Maj:ts Flotta hörande fartyg skulle under instundande vår och sommar företaga en öfningsexpedition i Atlantiska halhet, samt att lägenhet möjligen kunde beredas två vetenskapsidkare att åtfölja expeditionen för anställande åt" naturhistoriska forskningar, Akademien ansett sig höra fästa uppmärksamheten på det gynsamma tillfälle, som sålunda skulle kunna erbjuda sig att vinna ytterligare upplysningar i en vetenskaplig fråga, hvilken under sednare tider utgjort föremål för ifriga undersökningar och hvars besvarande blifvit i åtskilliga andra länder verksamt befrämjadt genom de tillfällen, som derstädes iemnats naturforskare att medfölja örlogsfiottornas expeditioner; — nemligen frågan om hafsfaunans beskaffenhet på de störa djupen. Akademien har förmält, hurusom “det har blifvit ådagalagdt, att djurlif finnes ännu vid mera än 2,000 famnars afstånd från bålby tan, och att icke osannolikt är att det, om ock måhända mindre rikt utvecklad!, uthärdar i de största hafsdjup, som finnas på jorden; att vid den Skandinaviska halföns vestra kuster samt vid kusterna af Storbritannien och de i sednare lider af Svenska vetenskapsmän besökta polarländer hafsfaunan, från stranden till mot 300 famnars djup, är bättre känd än annars någorstädes, och att man om vissa punkter i Medelhafvet och vid Nord-Amerikas östra kust bär värderika upplysningar, men att, utom dessa trakter, i Europas område endast den öfra regionen intill 30 eller 50 famnars djup invid kusten är någorlunda undersökt, hvaremot allt, hvad derunder är, återstår att lära känna, ej blott hafs-

14 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 27.

bottnens mer eller mindre branta stupning åt vester, der det är visst att redan vid 50 famnar, eller förr, man skall mota djurarter af egendomligt intresse, utan äfven de vidsträckta djupa dalarne under oceanens vatten; samt att hvad i detta afseende hittills är gjordt, och som är mycket ringa i jemförelse med det som återstår att gorå, har gifvit högst betydelsefulla antydningar om förhållanden, som bland annat skola kasta oväntadt ljus öfver vigtiga palseontologi ska frågor." — Lämpligaste sättet att nu gorå sig till godo det tillfälle till vidare undersökningar i omförmälda afseende, som ifrågavarande öfningsexpedition i Atlantiska hafvet torde erbjuda, har Akademien ansett vara: att två unge och skicklige svenske zoologer, utrustade med behöflig materiel, finge åtfölja fartyget; att, tid efter annan, den ene af desse vetenskapsmän blefve landsatt på någon punkt af Spaniens och Portugals vestra kust, såsom t. ex. Vigo, Setubal, Cadix, för att der under två till tre veckors tid genom draggning insamla hafsdjur och alger; att emellertid den andre skulle qvarstadna ombord för att vid lägliga tillfällen företaga draggningar och vid de djuplodningar, som blefve anställda, tillvarataga det från bottnen upphemtade, samt eljest gorå alla de iakttagelser och insamlingar, som kunde ifrågakomma; att derefter, då fartyget, för expeditionens eget syfte, afiägsnade sig från fastlandet, begge vetenskapsmännen skulle medfölja, för att sydligare och mellan vändkretsarne begagna hvarje tillfälle att erhålla kännedom om lifvet på hafsdjupet; samt att de hemförda samlingarne blefve till Statens, under Vetenskaps-akademiens vård stående, naturhistoriska museum öfverlemnade.

Beträffande de kostnader, som detta vetenskapliga företag skulle medföra,

bär Akademien uppgjort följande beräkning:

Lefnadskostnad, så val ombord som i land, under 150 dagar, för två personer, efter

5 Riksdaler om dagen för hvardera.............................................. R;dr 1,500.

Utrustning för båda .......................................... „ 700.

Utgifter för handräckningar i land, utfärder, båtlega m. m...................... „ 2,000.

Materiel, glas, sprit, redskap m. m.......................................................... » 1,000.

Till samlingarnes första utläggning efter hemkomsten och till diverse

utgifter...................................................................................... » 800.

Summa Riksdaler 6,000,

anhållande Akademien i underdånighet, att, derest det ifrågaställda företaget vunne nådigt bifall, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning derom, att den förK ändamålet beräknadegkostnadssumman, 6,000 Riksdaler, måtte af allmänna medel anvisas.

Med afseende*på den vetenskapliga vigten af det företag, Akademien sålunda förordat, äfvensom derpå, att de upplysande undersökningar, hvilka i likartad! syfte anställts af den från Sverige under sistlidne år utgångna ishafs-expedition, derigenom kunde på ett för naturvetenskapen fruktbringande sätt af Svenska forskare fullföljas, föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte för ofvan omförmälda ändamål till Kongl.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition , 15

Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa det föreslagna beloppet, Sex tusen Riksdaler, att under innevarande år utgå.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL,

F. F. Carlson.

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Pådet å Stockholms Slott den 2 April 1869.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!], Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson, von Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz.

Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t denna dag, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fättadt beslut uppsatt timslag till Kongl. Maj:ts Proposition till Riksdagen angående anslag för anställande af en föreslagen naturvetenskaplig undersökning.

Och täcktes Kong]. Maj:t, uppå Stats-Rådets tillstyrkande, berörda förslag i nåder gilla och förordnade, att nådig Proposition, sådan den finnes detta protokoll Inlagd, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo N. Fredr. Sander.

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

AP

KAMMAR- OCH KOMMERS-KOLLEGIERNA

ANGÅENDE

DE VILKOR, HVARUNDER TACKJERNSSKATTEN I DE PRIVILEGIERADE BERGSLAGERNA MÅ KUNNA UPPHÖRA, M. M.

STOCKHOLM, 1868.

tryckt hos isaac mar c US.

Innehåll:

Sid.

1.

Inledande anförande..............

Westmanlands län:

SkmnsJeattebergs bergslag............

Gamla Norbergs d:o ............

^Gemensamma förhållanden för Nora, Hjulsjö,

hytte och Hellefors bergslager......

Nora bergslag................

....... 10.

....... 27.

Lindes, Ramsbergs, Gryt-

...... 39.

....... 47.

..... 49.

Hjulsjö d:o ............. ......... 50.

Lindes d:o .......... ........52.

GemetZmaVMihnd,; >d, firythy^ iob Mefors' berg^gev . . . • »•

Grythytte bergslag........... 57.

Hellefors d:o 58.

Carlskoga d:o 62.

Lekebergs d:o 66.

Lerbäcks d.o 72.

Nya Kopparbergs d:o ...............

Wermlands län: 74.

Fihpstads bergslag............... 87.

Nyeds d:o ............

Jönköpings län: 90.

Tabergs bergslag..............

Störa Kopparbergs län: 93.

Westerb er g slag en...................

Geflcborgs län:

Of vansjö och Thor såkers bergslag - - - -

Sammanfattning öfver värdena af de åtnjutna

friheterna och det derför ut-

97.

100.

gjorda vederlaget.................... ........101.

Sgna*/- uppdel «f KkjeH&n^, m. ...........102'

A, B och C samt N:ris 1— D, Tablå öfver de åtnjutna utskylderna........

13, ang. Filipstads bergslag......

friheterna och de deremot svarande

107.

133.

STORMÄKTIGSTE, ALLERKÅDIGSTE KONUNG!

i

Sedan Eders Kong!. Maj:t, vid utfärdandet den 20 September 1859 af nådig Förordning angående utsträckt frihet för bergshandteringen, i nådigt Bref af samma dag anbefallt Sitt och Rikets Kommerskollegium att, till vinnande af ledning för bedömande åt de verkningar, som nämnda Förordning kunde medföra,

äfvensom af de åtgärder, hvilka tilläfventyrs kunde finnas tjenliga att vidtaga i fråga om förändring af bergsrörelsens beskattning, efter det berörda nådiga Förordning varit under ett års tid gällande, genom vederbörande bergmästare inhemta och till Eders Kong!. Magt afgifva underdånig berättelse om de förändringar i afseende å bergshandteringen, som författningen kunde anses hafva medfört, dels i allmänhet och dels inom de egentliga tackjernsbergslagerna, och dervid jemväl, efter omständigheterna och orternas särskilda förhållanden, föreslå om och i hvad män föreskrifter rörande tillämpning af det i Författningen stadgade förbehåll i afseende å bergslagsfriheterna, eller i fiffigt, vore påkallade;

samt den sålunda meddelade nådiga befallningen blifvit af bemälda kollegium i underdånig skrifvelse den 26 Mars 1862 fullgjord, dervid, och etter det Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 7 Mars 1860, med anmälan att de för sin del besluta, det hammarskatten för stångjernstillverkningen inom hela riket och tackjernstionden af alla masugnar utom de privilegierade bergslagerna skulle från och med då innevarande Statsregleringsperiod upphöra, i underdånighet anhållit, att, derest de privilegierade bergslagerna skulle derom väcka fråga, Eders Kongl. Maj:t, måtte täckas i nåder låta verkställa en utredning åt dessa bergslagers återstående privilegier samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondens utgörande må blifva samma bergslager tillerkänd, kollegium tillika i underdånighet hemställt, att, äfven om ingå ansökningar i detta hänseende skulle hafva från bergslagerna till Eders Kongl. Maj:t inkommit, den i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse omförmälda utredning af bergslagernas privilegier måtte blifva i nåder anbefalld och Rikets Ständer meddelad tillika med en af vederbörande verkställd utredning af tackjernstiondens belopp några af de senare åren, efter det donna tionde sista gången, nemligen genom Kongl. Kungörelsen deri 14 November 1854, blifvit nedsatt, så att af dessa utredningar måtte kunna inhemtas värdet å ena sidan af bergslagsförmånerna och å andra sidan af tackjernstionden för hvar och en åt de privilegierade bergslagerna; hvarefter och sedan Rikets Ständer yttrat sig om de vilkor, hvarpå de för sin del villo medgifva, att tackjernsskatten inom de privilegierade bergslagerna må upphöra, och all fråga om vidare inskränkning i bergslagsförmånerna, i följd af hemmansinnehafvares upphörande med bergshandteringen, förfalla, samt i händelse hvad Rikets Ständer sålunda komme att besluta vunne Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, det som än vidare kunde återstå för regleringens genomförande, enligt hvad kollegium föreställde sig, torde kunna genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg vid sammankomster med bergslagsintressenterne i orterne uppgöras;

har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 23 Mai 1862 till Sitt och Rikets Kammarkollegium öfverlemnat de till berörda ärende hörande handlingar, med nådig befallning att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagernas ännu Kvarstående privilegier, till beskaffenhet och omfattning, samt sedan från

vederbörande inhemtats upplysning om tack)ernstiondens belopp, särskild! för hvarje bergslag, under de närmaste fem åren efter den genom Kong!. Kungörelsen den 14 November 1854 senast beviljade nedsättning i nämnda tionde, gemensamt med Kommerskollegium afgifva underdånigt utlåtande angående de vilkor, hvarunder tackjernsskatten i de privilegierade bergslagerna må kunna upphöra, samt all fråga om vidare inskränkning i bergslagsförmånerna, i följd af hemmansinnehafvares upphörande med bergshandteringen, förfalla,

För åvägabringandet af den utredning i förevarande hänseende, hvilken, enligt hvad sålunda blifvit i nåder anbefaldt, herde ärendets vidare handläggning föregå, har Kammarkollegium, efter det dess provinskontor fått förberedande yttrande i ämnet afgifva, ansett ändamålsenligast vara att, jemte upplysning om de ifrågakomma tiondebeloppen under nyss omförmälda tid, först och till en början från de bär afsedda bergslagsorterna infordra uppgifter angående de privilegier, som der ännu åtnjötos, för att sedermera låta dessa uppgifter hos kollegium granska och förfullständiga. Och ehuru i den nådiga remissen icke finnes särskild! föreskrifvet, att vederbörande bergslagsintressenter skulle i frågan höras, innan kollegierna afgåfvo underdånigt utlåtande i ämnet, har det dock tillika synts lämplig! att, på sätt vid den genom Kongl. Brefvet den 24 Augusti 1860 bestämda regleringen af skatteförenklingens genomförande inom Sala bergslag förfarits, vederbörande inom de nu ifrågakomna bergslagsorterna lemnades tillfälle att sig yttra angående de vilkor, under Indika befrielse från tackjernsskattens utgörande må kunna dem tillerkännas. Med afseende härå hafva af Kammarkollegium till Edurs Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Westmanlands, Örebro, Wermlands, Störa Kopparbergs, Östergötlands, Södermanlands, Jönköpings, Gefleborgs, Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands län, inom hvilka län bergslager, enligt äldre handlingar, skulle varit till finnandes, skrivelser aflåtits, med anmodan att, der sådan! förhållande fortfarande vore för handen, dels ifrån vederbörande infordra ej mindre uppgifter rörande de särskilda bergslagernas ännu Kvarstående privilegier äfvensom beträffande de områden, till härad och socknar, eller delar deraf, af hvilka hvarje bergslag bestode, än ock upplysning angående tackjernstiondens belopp, särskild! för hvarje bergslag, under åren 1855 till och med 1859, dels att vid sammanträde inför Kongl. Majds Befallningshafvande höra bergslagsintressenterne angående de vilkor, under hvilka tackjernstionden ma kunna upphöra, samt att med nämnda uppgifter och upplysningar äfvensom med protokollen vid nyssberörda sammanträden till kollegium inkomma.

Efter det, med anledning häraf, så beskaffade uppgifter och handlingar från vederbörande ingått, samt ej mindre berörda uppgifter blifvit behörigen granskade, än äfven de omfattande undersökningar i de hos Kammarkollegii trenne Provinskontor äfvensom bos samma kollega Arkivkontor förvarade handlingar, hvilka för frågans utredning varit af behofvet påkallade, nu blifvit afslutade, och samtliga bemälda Provinskontor med infordrad! yttrande i ämnet inkommit, få.

4 Kammar- och Kommerskoilegierna det dem nådigst anbefallda utlåtandet i ärendet härmed afgifva, samt i sådant afseende i underdånighet anföra följande:

Enligt hvad af de från de särskilda orterna inkomna handlingarna inhemta^ hafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Upsala, Störa Kopparbergs, Östergötlands, Södermanlands, Gefleborgs, Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands län uppgifvit, att inom dessa lön några tackjernsbergslager, som åtnjöto några slaga privilegier, icke voro till finnandes, hvaremot Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands, Örebro, Wermlands och Jönköpings län, med omförmälande att privilegierade tackjernsbergslager derstädes förekommo, insändt de i ärendet infordrade upplysningar och yttranden; och finnes i detta hänseende vara meddeladt och anfördt,

rörande Westmanlands län:

att de till länet hörande Skinnskattebergs och Gamla Norbergs bergslager voro indelade till ordinarie och extra rotering samt i öfrig! utgjorde allmänna utskylder och besvär i likhet med landslag, men att likväl krono- och skattejorden inom dessa bergslager tillgodonjöto väsentlig lindring i grundräntan, bestående i fullkomlig frihet från följande till hemmantalsränta!! för hvarje mantal krono och skatte efter landslag hörande skattetitlar, nemligen landtågsgärden, vinterkörseln, vaskkörseln och dagsverkspenningarna, hvilken skattelindring, beräknad efter medelmarkegångspris, motsvarade ett penningevärde af 72 riksdaler 90 öre, till följd hvaraf och sedan ifrån detta belopp blifvit afräknad en till hemmantalsräntan i hvardera af dessa bergslager särskild! hörande post, benämnd i Skinnskattebergs bergslag “malmköring11, i värde motsvarande 1 riksdaler 5 öre, samt i Norbergs bergslag “drängejern", uppgående till ett värde för hvarje hemmansnummer af 20 öre, eller för helt mantal af omkring 80 öre, den lindring i beskattning, som genom bergslagsprivilegierna åtnjötes, torde kunna beräknas för hvarje mantal krono och skatte i Skinnskattebergs bergslag till 71 riksdaler 85 öre, och i Norbergs bergslag till 72 riksdaler 10 öre;

att Skinnskattebergs bergslag, som omfattade Skinnskattebergs, Gunnilbo och Heds socknar samt någon del af Bamsbergs socken, bestode af 327/64 mantal krono, 59Y2 mantal skatte och 14y2 mantal frälse, eller af tillsammans 7727/64 mantal, samt att Gamla Norbergs bergslag, som omfattade Norbergs, Westerfors, Karbennings och Wester Wåhla socknar och någon del af Wester Färnebo socken, innehölle 21/2 mantal krono, 893/4 mantal skatte, 5V4 mantal frälse, eller tillsammans 97Y2 mantal;

att debiterad tionde för tillverkad! tackjern inom Skinnskattebergs bergslag under åren 1855—59 i medeltal för ett år räknadt uppgång» till ett belopp af 430 centner 74 €( 81 ort; att beloppet af den ständiga tionden, eller skattejernet, inom samma bergslag, på enahanda sätt beräknadt, motsvarade 179 centner 2 A 13 ort, äfvensom att dessutom enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1861 särskild! påfördt skattejern årligen utgått med 209 centner 18 Os 4 ort; samt

i

att värdet dels å tionden för det tillverkade tackjernet äfvensom å den ständiga tionden, eller skattejernet, i medeltal för år utgjorde 1,739 riksdaler 95 öre, och dels å det genom förenämnda nådiga Bref åsätta skattejernet, likaledes i ärligt medeltal, uppginge till 553 riksdaler 12 öre;

att för Norbergs bergslag den debiterade tionden för tillverkad! tackjern och det påförda skattejernet under ifrågavarande tid i ärligt medeltal uppginge, den förra till 2,127 centner 92 45 ort och det senare till 180 centner 20

82 ort, med ett värde för båda dessa poster tillsammans af 6,165 riksdaler 99 öre;

hvarjemte och slutligen äfven inhemtas, att flertalet af vederbörande bergslagsintressenter, på ofvanberörda sätt hörde, förenat sig om ett yttrande hufvudsakligen af det innehåll, det fögderiförvaltningens antagande, att förenämnda skattelindring vore en återstod af bergslagerna förunnade privilegier, icke kunde af dem godkännas, enär, enligt deras förmenande, Skinnskattebergs och Norbergs bergslager icke hade någonting qvar af de dem fordom tilldelade privilegier, samt att, äfven om detta förmenande iunebure ett misstag, bergslagsintressenterna, vid det förhållandet att tillverkningen af tackjern numera vore en fristående handtering utan sammanhang med egandet af jord, i följd hvaraf den omständigheten att jorden vore befriad från vissa skattetitlar icke kunde utgöra skal till bibehållande af tackjernstionden, lika litet som borttagandet af nämnda tionde kunde gifva någon rimlig anledning till ökad beskattning af jorden inom bergslagerna, funno sig föranlåtna att i allt fall bestrida utgörandet af tackjernstionde såsom både obilligt och olämpligt, med yrkande, på sålunda anförda skäl, att berörda bergslager måtte, i likhet med hvad redan blifvit medgifvet för offer utom privilegierad bergslag, varda befriade från nämnda tionde, och att skatt för tillverkning af tackjern måtte komma att utgå endast genom bevillning;

rörande Örebro län:

att inom detta län farinös 10 privilegierade bergslager, nemligen: inom Nora fögderi: Nora-, Hjulsjö-, Grythytte-, Hellefors- och Carlskoga-; inom Wester-Nerikes fögderi; Lekebergs- och Lerbäcks-; samt inom Lindes fögderi: Lindes-, Ramsbergs- och Nya Kopparbergs-; att samtliga dessa bergslager åtnjöto frihet från ordinarie rotering, och att endast 25 mantal inom Lindes Bondefjerding, sedan den en del hemman inom Lindes socken åsätta ordinarie rotering blifvit genom Kong!. B refvel: den 27 Augusti 1843 upphäfd, från och med år 1844 erlagt en “knektefrihetsränta11 med 3 riksdaler 33 öre per mantal;

att, hvad anginge Carlskoga bergslag, hemmanen derstädes, jemlik! Kong!. Brefvet den 11 December 1667, tillgodonjöto den lindring i tiondejernsskatten, att, i ställe! för den af dem utgående landtågsgärden, å berörda skatt afräknades för de hemmansdelar, för Indika tackjernstillverkning under året idkats, ett belopp motsvarande 2 skeppund per helt mantal;

att Lekebergs bergslag, inom hvilken grundräntan i allmänhet vore lägre än i landslag, särskild! åtnjöte lindring eller så kallad afkortning å sin tionde till ett belopp, som syntes motsvara den gamla Osmundssjernskatten;

att inom Lerbäcks bergslag, der i allmänhet grundräntan jemväl vore lägre än i landslag, för åtskilliga hemman, som under de senaste 20 åren upphört med tackjernsblåsning och fatt sig skattejernsafgift åsatt, donna afgift nu meta icke utginge;

att genom ett emellan Kongl. Näjd och Kronan samt bergsmännen och allmogen i Kora och Lindes bergslager den 8 Juni 1664 afslutadt kontrakt blifvit stadgadt, det för hvarje helt mantal skulle utgå. B5/26 Skeppund tackjern i stället för förut förekommande ordinarie räntepersedel-;

att räntan för helt mantal inom landslag i Lindes fögderi i medeltal öfverstege motsvarande ränta inom Lindes bergslag med omkring 137 riksdaler och enahanda ränta inom Nya Kopparbergs bergslag med omkring 88 riksdaler, ehuru jordarealen till ett mantal i berörda landslag i allmänhet vore långt mindre än den i nämnda bergslager;

att de särskilda bergslagerna inom länet bestodo afföljande områden, nemligen.

Nora bergslag: af Nora och Jernboås socknar, i Nora och Hjulsjö härad, samt den del af Kihls socken, som tillhör Nora härad ;

Hjulsjö bergslag: af socknen åt samma namn, i Nora och Hjulsjö härad :

Grythytte bergslag: af Grythytte socken i Grythytte och Hellefors härad ;

Hellefors bergslag: af Hellefors socken, i sistnämnda härad;

Carlskoga bergslag: af Carlskoga härad, omfattande Carlskoga ock Bjurkärns socknar;

Lekebergs bergslag: af Lekebergs härad, innefattande delar af 7 socknai, nemligen af Qvisbro socken 27% mantal, af Knista socken 10% mantal, af Hidinge socken 21% mantal, åt Wintråsa socken 8 mantal, åt Tysslinge socken 17 mantal, af Kihls socken 11% och af Nysunds

socken 1% mantal; __

Lerbäcks bergslag: af Lerbäcks socken, i Ktimla härad, samt åt 33 /4 mantal i Hammars socken och 1 mantal i Snäf!unda socken, båda inom Sundbro härad; varande dock ett hyttelag inom Lerbäcks socken genom särskild! beslut förlagdt utom bergslagens fögderi;

Lindes bergslag: af största delen åt Lindes socken, i Lindes och Ramsbergs härad, samt derjemte af Öskeviks hyttelag, i Nora härad;

Ramsbergs bergslag: af största delen af Ramsbergs socken, i Lindes och Ramsbergs härad; och

Nya Kopparbergs bergslag: af Nya Kopparbergs härad, bestående a

Ljusnarsbergs socken; .

att tackjernstionden för samtliga dessa bergslager under åren 1855—18o9 i medeltal för år uppgått till 9,560 centner 40 <ti 31 ort; samt

slutligen att flertalet åt vederbörande bergslagsintressenter, vid det med dem hållna sammanträde inför Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, förenat sig om ett yttrande, hufvudsakligen af det innehåll, att

då tackjernstillverkningen nu mera vore skiljd från hemmanen och öfverrätt till fabrikshandtering, samt donna tillverkning äfvensom grufvebrytningen fått sig åsatt bevillning, ° och något skal att, sedan tackjernstionden blifvit afskaffad utom bergslag, alltså icke syntes förefinnas för qvarståendet inom bergslag af duenna tionde, hvilken dessutom numera, i följd af förändrade förhållanden, utginge

sa ojemn!, att ej sällan för 10,000 och 30,000 centner tillverkadt tackjern skattades lika;

då den enda för ifrågavarande bergslager återstående förmånen i fråga om beskattningen bestode i friheten från ordinarie rotering, och tackjernstionden icke hade någonting gemensamt med donna, utan tillkommit såsom en skatt på grufvorna långt före roteringens införande, samt följaktligen tackjernsskattens borttagande icke syntes höra verka någon förändring i berörda frihet, dess mindre

som hela befolkningen, oskingrad, vore väl behöflig för arbetet vid grufvor och hyttor;

då tattigafgiften inom bergslagerna, med anledning deraf att eu mängd ar hetare vid grufvor och hyttor på sin ålderdom, i följd af tyngre arbete och kroppsskador, folio fattigvården till last, vore högst betungande;

då skjuts-entreprenad-afgiften, i följd af det störa’ behofvet af dragare vid bergsbruket, och kostnaden för vägars underhåll, med afseende å de tunga transporterna likaledes vore synnerligen betungande;

då hemmanen inom bergslag, i hvad anginge jordbruket, voro mycket svaga och deras hufvudsakliga afkomstkälla, skogen, kunde tillgodogöras blott genom tackjernstillverkning, hvilken handtering erfordrade störa förlag och ofta lede af vidrig konjunktur; och

då landet både en stor indirekt fördel af jernhandteringen, såsom lemnande bidrag till eu af de betydligaste exportartiklarna, samt denna handterings blomstring inom landet berodde på lindriga skatter och frihet att utveckla sig;

bemälde intressenter ansågo sig, med uttalande af den åsigt, att den'förmån som extra roteringen i fredstid medförde, med allt skäl bolde, oaktadt tackjernstiondens borttagande, för all framtid komma bergslagerna till godo, höra begära och äska, att de nu afsedda bergslagerna måtte, med bibehållande af nämnda förmån att vidkännas endast extra rotering, varda från tackjernstiondens utgörande befriade;

rörande Wermlands län:

att inom detta län funnes tvenne bergslager, nemligen Bhilipstäds och Nyeds ehuru Nyeds bergslag aldrig idkat tackjernsblåsning, och sålunda icke heller utgjort någon tackjernstionde;

att de inom den förstnämnda af dessa bergslager till Kongl. Magt och Kronan utgående räntor för hyttor och bergstorp belöpte sig för hel bytta till 8 riksdaler 50 öre och för bergstorp, utom så kalladt Osmundsjern af olika belopp, till 37 öre skjutsfärdspenningar och 50 öre boskapspenningar, hvaremot de så kallade rekognitionsskogshemmanen i Philipstads bergslag äfvensom ofri ga skattehemman i båda bergslagerna utgjorde jordebok^ och mantalsränta till ett belopp af omkring 100 riksdaler för helt mantal;

att kronotionde erlades af så val hyttor och bergstorp som hemman;

att båda bergslagerna voro befriade från ordinarie rotering, med undantag endast för de på senare tiden skattlagda rekognitionsskogshemmanen, hvilka erlade rotevakansafgift;

att. de nämnda bergslagerna inom länet bestodo af följande områden, nemligen:

Philipstads bergslag: af Fernebo härad, innefattande Fernebo, Brattfors Nordmarks, Gåsborns, Eäms, Kloppa och Lungsunds socknar; och

Nyeds bergslag: af Nyeds härad, innefattande Nyeds och Elfsbacka socknar;

att den influtna tackjernstionden under åren 1855—-1859 i medeltal för är uppginge till 4,876 centner 49 <7/ BO ort, motsvarande i värde 14,640 riksdaler

5 öre; samt

slutligen att, vid sammanträde inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, a ena sidan intressenterna från Nyeds bergslag förklarat, att, då donna bergslags piivilegier icke vore gifna för tackjernsblåsning, som, enligt hvad vid tillfället upplystes bedrefves endast vid Kärnshyttan, hvilken blifvit under senare åren anlagd och åtnjöte frihetsår till och med år 1865, Nyeds häradsboer icke hade någon förmån hvarken att begära eller afstå, utan önskade bibehållas vid dem förunnade privilegier oförändrade, samt att, då Kronan aldrig åtnjutit någon tackjernstionde från Nyed, Kärna masugn måtte betraktas lika med sådana verk på landet, eller utom bergslag; men att å andra sidan, i hvad anginge Philipstads bergslag, ombuden från Fernebo härad och öfrige närvarande egare af bergsmansegendom derstädes förenat sig om det yttrandet i frågan, att, om bergslagen befriades från tackjernstionden, den väl icke skäligen kunde undgå att erlägga någon annan, fonden motsvarande, skatt, den ombuden dock icke kunde föreslå, men att de hoppades, det bergslagen vid en sådan förändring måtte få tillgodonjuta samma fördela!- som, eller'likställighet med, de för detta bergslager, hvilka redan vunnit befrielse från skyldigheten att blåsa tackjern; i sammanhang hvarmed äfven enhälligt uttalades den önskan, att bergslagsintressenterna måtte undfå del af det förslag i nämnda hänseende, som kollegierna kunde komma att afgifva, för att blifva i tillfälle att deröfver sig yttra; och

rörande

rörande Jönköpings län:

att inom detta län funnes blott en privilegierad tackjernsbergslag, nemligen Tabergs;

att de privilegier, som af nämnda bergslag åtnjötos, bestodo i befrielse från erläggande af de i kemmantalsräntan ingående dagsverkspenningarne äfvensom i frihet från ordinarie rotering;

att till donna bergslag' hörde 143/g mantal i Barnarps socken, 14 mantal i Månsarps socken, 21/2 mantal i Rogberga socken samt 10% mantal i Sanseryds socken, alla belägna i Tveta härad, samt 1/2 mantal i Byarums socken af Östbo härad;

att den under åren 1855—1859 utgjorda tackjernstionden i medeltal för år belöpte sig till 575 centner 28 tf 86 ort, motsvarande i värde 1,659 riksdaler 10 öre; samt

slutligen att vederbörande bergslagsintressenter vid sammanträde inför Kong!. Majrts Befallningshafvande förenat sig om ett yttrande, hufvudsakligen af det innehåll, att, enär hvarje annan afgift till staten, som kunde motsvara tiondetackjernsskatten, skulle falla bergslagen olägligare och vara mera oförenlig med dess fördel, bergslagsintressenterne önskade, att tiondetackjernet måtte få såsom hittills utgå, och att befintliga privilegier måtte få förblifva orubbade.

Efter att sålunda hafva, i väsentliga delar, redogjort för innehållet af de från de särskilda orterna inkomna handlingar, Indika härhos i underdånighet bifogas, få kollegierna i fråga om de dervid först omnämnda uppgifterna från de nio län, der privilegierade tackjernsbergslager förmälts icke vara till finnandes, i underdånighet anmärka, att, vid anställd granskning i afseende å denna omständighet de meddelade uppgifterna härutinnan befunnits vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande, utom i hvad beträffar Stora Kopparbergs och Gefieborgs län, inom hvilka båda län, enligt hvad utröndt blifvit, privilegierade tackjernsbergslager jemväl förekomma; och hvilka län alltså i detta hänseende äfven höra utgöra föremål för den undersökning och utredning rörande samtliga inom Riket, befintliga privilegierade jernbergslager, hvartill kollegierna nu öfvergå.

Då donna utredning skolat omfatta ej mindre ett angifvande af de friheter och förmåner, hvilka de ifrågakomna orterna i följd af sin bergslagsnatur åtnjöto, än ock ett jemförande af dessa friheter och förmåner med det vederlag, som af bergslagerna under en viss, för jemförelse!! härutinnan bestämd, tid utgjorts, hafva de resultat, hvilka genom de anställda undersökningarna vunnits, synts lämpligast höra ordnas på det sätt, att för hvardera af de omförmälda bergslagerna, länsvis sammanställda, först redogöres för privilegiernas beskaffenhet och omfattning äfvensom för de vilkor, under hvilka de blifvit förunnade, samt derefter, likaledes för hvarje bergslag särskild!, uppgöres en beräkning öfver värdet, å ena sidan af privilegierna samt å andra sidan af den jernskatt, hvilken dels såsom tackjernstionde,

10 Wtstmanlands län.

Skinnskattebergs bergslag.

dels såsom så kalladt skatte)erm, af de bergslager, der sådan skatt under endera eller beggedera af dessa förmer blifvit föreskri sven, till Kong!. Maj:t och Kronan utgått; och hafva, enligt hvad berörda undersökningar gifvit vid hunden, hithörande förhållanden, sålunda ordnade, inom de här afsedda länen visat sig vara följande, nemligen i fråga om:

I. Westmanlands län:

Inom detta län finnas, i öfverensstämmelse med hvad af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet och anfördt, två privilegierade jernbergslag'^, nemligen Skinnskattebergs och Gamla Norbergs.

Hvad nu först beträffar den förra af dessa, eller Skinnskattebergs bergslag, består densamma af Skinnskattebergs, Gunnilbo och Heds socknar; och som en väsentlig olikhet i fråga om beskaffenheten af privilegierna för hemmanen, å ena sidan, inom Skinnskattebergs socken samt å andra sidan inom Gunnilbo och Heds socknar förefinnes, lärer det vara påkallad t, att kollegierna härutinnan yttra sig särskild! om den förstnämnda och särskild! angående de tvänne sistnämnda af dessa socknar. Men som derjemte äfven välboren för privilegiernas åtnjutande inom dessa socknar blifvit, vid förut väckt fråga om indragning af samma privilegier för donna bergslag, betraktade såsom i viss mån likaledes skiljaktiga, samt derförutom i öfrig! åtskilligt af hvad i saken, vid berörda handläggning deraf, förekommit synes vara upplysande jemväl för nu afsedda ändamål, torde kollegierna få först redogöra för aet väsentligaste af hvad i dessa senare hänseenden med ärendets nuvarande utredning eger sammanhang.

Sedan nemligen, med anledning af Rikets Ständers vid 1818 års Riksdag gjorda underdåniga framställning om bergslagsprivilegiernas indragning för de orter, der bergsmannayrket icke såsom tillförene idkades, fråga uppstått om Skinnskattebergs bergslags förändring till landslag, samt vederbörande embetsverk i ämnet sig yttrat, dervid anförts, bland annat, i hvad anginge Gunnilbo och Heds socknar, att enär, på sätt de i orten kallna undersökningar och tillgängliga handlingar utvisade, dessa socknar, der några tackjernshyttor hvarken då funnos eller någonsin tillförene varit anlagda, icke idkade tackjernsblåsning, och socknarna således i ingen måtto fullgjorde den med bergslagsprivilegiernas åtnjutande förenade skyldighet till grufvebrytning och tackjernstillverkning, privilegierna för dessa socknar torde höra upphöra, och socknarne återgå till landslag dess heldre som de förhållanden, Indika föranled! Kongl. Maj.ds nådiga beslut den 13 December 1825 om bergslagsfriheternas indragning för Gunnarskogs socken i Wermlands län, syntes vara enahanda med dem i Gunnilbo och Heds socknar; samt, i hvad be-

träffade Skinnskattebergs socken, hvarest tackjernsblåsning år 1686 idkats vid 18 hyttor, och tillverkningen uppgått till 4382 skeppund 13 lispund, men der hela tackjernsproduktionen, år 1826 inskränkt till allenast eu hytta, efter då sistförflutna 10 års medium utgjorde endast 45 skeppund 13 lispund, att, ehuru häraf viHe synas> såsom om Staten af den tionde, hvilken erhållits af detta obetydliga tack]ernsqvantum, undfått sa ringa ersättning för de till bergsbrukets befrämjande uppoffrade hemmansräntorna, att privilegierna för eu sådan med förlust för Staten idkad handtering utan vidare betänklighet herde för hela socknen indragas, likväl och som dervid förekomme, dels att åtskilliga hyttor inom Skinnskattebergs socken blifvit till bedrifvande af Riddarhytte kopparverk med behörigt tillstånd nedlagda, och dels att vid ett med vederbörande hemmansegare i frågan hållet sammanträde så olika meningar och intressen funnits rådande, att somliga tillkännagifvit sig önska, det den dittills sjelftagna friheten att sällan blåsa måtte förvandlas till en verklig rättighet, emot skattejerns erläggande, och andra åter yrkat att tackjernsblåsningen icke måtte få nedläggas, syntes eu undersökning i orten till vinnande af ordentlig utredning i dessa afseende!, vara nödig; så och efter det jemväl Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, faun Kong!. Majrt godt att genom nådigt Bref den 23 Januari 1830 förordna, rörande Gunnilbo och Heds socknar, att i händelse hemmansegaine inom dessa socknar, derom hörde, skulle vilja åtaga sig att från och med ai 1832 idka tackjernsblåsning till det belopp, att Kronan derigenom vunne ersättning för den åt dem i sådant utseende förunnade lindring i skattebidragen, bergslagsprivilegierna finge för dem bibehållas, men att, ifall hemmansegarne härpå icke ville ingå, eller ock, för den händelse de sådant sig åtogo, derutinnan brusto, nämnda privilegier då genast borde upphöra och socknarna öfvergå till landslag, samt, beträffande Skinnskattebergs socken, att undersökning derstädes skulle i behörig ordning verkställas, för utrönande, å ena sidan, af hvilka bland^ berörda sockens hemmansegare önskade att tackjernsblåsning idka och att för sådant ändamål blifva på hyttorna indelade, samt, å andra sidan, af hvilka bland bcmälde hemmansegare skulle vilja från blåsningsskyldigheten varda befriade, med åliggande att till landslag öfvergå; hvarjemte förklarades, det Kong!. Maj:t villo derefter i ämnet sig vidare i nåder utlåta, äfvensom att vederbörande skulle ega att “de nya handlingar och bevis för bergslagsfrihetens tillgodonjutande, som de kunde erhålla, framdeles förete till den pröfning af ämnet, hvartill de kunde finnas föranleda".

Efter det den sålunda i nåder anbefallda undersökningen i orten blifvit anstånd, samt hemmansegarne i Gunnilbo och Heds socknar, med anledning af det i Kongl. Brefvet den 23 Januari 1830 meddelade tillstånd, sökt genom företeende af ett Kong]. Bref den 20 November 1685 styrka sin rätt till bergslagsfrihets åtnjutande, äfvensom derjemte bestridt all förändring i den hemmanen i dessa socknar åsätta grundränta, och, i hvad anginge Skinnskattebergs socken, Bergmästaren, på grund af den derstädes hållna undersökningen, förmält, att af

de inom socknen befintliga hemman, hvilka enligt 1825 års jordebok utgjorde 487/16 mantal, 2974/8o mantal, såsom dels idkande tackjernstillverkning, dels varande redan åsätta skatte]ern och dels genom särskilda resolutioner eller i följd af hemmanens natur undantagna från skyldigheten att idka tackjernstillverkning eller erlägga skatteår», voro att anse såsom befriade från all förändring i för dem redan gällande förhållanden, hvaremot de återstående hemmanen, uppgående till 1841/80 mantal, herde på hyttor indelas eller åsättas skattejernsafgift; afgåfvo, på nådig befallning, först Bergskollegium och sedermera Kammarkollegium underdånigt yttrande i ämnet, dervid

Bergskollegium, i fråga om Gunnilbo och Heds socknar, på anförda skäl, tillstyrkte, att dessa socknar, ehuru de dittills aldrig idkat någon tackjernsblåsning och ej heller framdeles mera än förut kunde densamma sig åtaga, enär den skulle grundas på skogstillgångar, hvilka för de i orten privilegierade tillverkningar redan voro påräknade, måtte, med tillämpning af de grunder, som för Nyeds bergslag i Carlstads län ansetts gällande, i nåder varda från nya eller landslagsräntor befriade; samt i hvad an gin ge Skinnskattebergs socken, under förmälan att då de bär ofvan först omnämnda, såsom fritagna från förändring ansedda, nära 30 hela hemmanen syntes ega en gifven rätt att utan rubbning af ortens bergslagsnatur samt deraf beroende skattläggning oförkränkta bibehållas i det skick, hvari de en gång kommit, någon egentlig indragning af bergslagsprivilegierna icke heller i fråga om Skinnskattebergs socken skäligen torde höra ega ruin, men att likväl, och då vilkoret af taekjernstillverkningens fortsätta bedrifvande i och för bergslagsprivilegiernas tillgodonjutande ännu inom donna socken stode fast, åtminstone för vid pass 18 Xj1 hemman, dessa hemman måste anses såsom underkastade skyldigheten att idka tackjernsblåsning, ehuru ett åläggande åt en ovilkorlig eller till visst belopp utsatt årlig tackjernstillverkning, såsom stridande mot näringens natur och behof af frihet, icke syntes höra för dem ega ruin, i underdånighet hemställde, om icke i stället för den ifrågasätta indragningen af bergslagsprivilegierna, eller den så kallade förvandlingen till landslag, en sådan jemnkning i berörda privilegier kunde vidtagas, att alla i Skinnskattebergs socken befintliga hemman, hvilka till deltagande i tackjernsblåsningen ännu voro skyldiga, blefvo behörigen till blåsning indelade, eller ock, derest belägenheten, skogstillgångarna eller andra orsaker deremot lade hinder i vägen, ovilkorligen, såsom både i donna och i Norbergs bergslag tillförene skett, fingo sig åsatt en ständig skattejernsafgift, hvilken dock med afseende å vissa uppgifva förhållanden ansågs icke höra bestämmas till högre belopp än två skeppund tackjern efter helt mantal räknadt;

hvaremot Kammarkollegium, i detta ärende, beträffande först Gunnilbo och Heds socknar, anförde, att i hvad anginge den bevisning rörande undfångna bergslagsprivilegier, som hemmansegarne volut åstadkomma genom företeendet af Kong!. Brefvet den 20 November 1685, detta befunnes vara utfärdadt endast angående dessa socknars då ifrågaställa skyldighet att utgöra dagsverken till Kungsör, eller

1?,

på ön vid Köping med böbergningen, från hvilken skyldighet de blifvit befriade; att denna befrielse medgifvits, icke derföre att hemmanen voro belägna inom bergslag och egde åtnjuta bergslagsfriheter, utan på det skal, att dem folie allt för tungt och besvärligt att antaga sig den påbudna ängsbergningen, enär de uti den steniga bergslagen vore öfverlastade med arbete, kolningar och körslor till bergverkens underhållande och fortdrifvande, samt att det åberopade Kongl. Brefvet sålunda icke syntes innefatta något nytt stöd för dessa socknars talan i målet; att deremot vid anställd arkivundersökning utrönts, det hemmanen i G-unnilbo och Heds socknar, Indika hemman af ålder räknats till Malma och Odensvi socknar af Åkerbo härad, och hvilkas gamla räntor i 1562 års jordebok funnits upptagna såsom förminskade, emedan hemmanen då blifvit lagda för jernstadga, i 1569 års jordebok voro upptagna såsom belägna i Malma och Odensvi skogsfjerdingar och lagda till Westerbergslagen, samt att mot slutet af 1600-talet berörda fjerdingar förekommo under sina nuvarande sockennamn; att likväl hvarken något bergslagsprivilegium för hemmanen kunnat igenfinnas eller upplysning erhållas, när öfvergången till bergslagsnatur egt rum; att för fjerdingarne, liksom för Skinnskattebergs socken, tackjernsblåsning eller tiondetackjern icke funnes omnämndt förr än år 1608, då genom Kongl. Brefvet af den 26 Mars samma år förordnades, att Skinnskattebergs-, Vester-dernbergs och Bisbergs bergslager skulle vara fria från årliga räntan och ovissa persedlar, af hvad namn de helst vara kunde, om de åtogo sig att utgöra tiondetackjernet proportionaliter af årliga blåsningen; att i följd häraf med tiondetackjernets utgörande sistberörda år tagit sin början i Odensvi fjerding eller Gunnilbo socken, men att uti 1665 års tiondetackjernslängd, och sedermera, någon blåsning i nämnda fjerding eller socken icke funnes omförmäld; att i Malma fjerding, eller numera Heds socken, hvarken tackjernsblåsning eller erläggande åt tackjernstionde någonsin, så vidt kändt vore, egt rum, liksom att utgörandet åt" skattejern, hvilket såsom en jordebokspersedel derstädes funnes omförmäldt redan år 1539, icke heller syntes hafva varit någon anledning till bergslagsfrihetens åtnjutande; att deremot, och ehuru något bestämdt förordnande icke kunnat igenfinnas, hvarigenom hemmanen i Gunnilbo och Heds socknar blifvit ålagda att för bergslagsfrihets tillgodonjutande, kringliggande bruk med kolning, körslor och andra tjenstbarheter betjena, likväl i 1582 och följande årens handlingar omförmäldcs, att hemmanen i Skinnskattebergs socken samt Odensvi och Malma fjerdingar, i stället för de vanliga gärder och hjelp er, utgjorde Kongl. Maj ds bruk till hjelp kol och malm samt andra persedlar, såsom limsten, timmer och näfver, hvilken hjelp år 1608 upphört att utgå, samt uti 1656 års specialräkning icke vidare omnämndes, hvaremot Skinnskattebergs bergslag i allmänhet sedan sistnämnda år utgjort malmköringen, hvilken då, liksom år 1686, varit utarrenderad; och att, enär sålunda vore uppenbart, det hemmanen i Gunnilbo och Heds socknar fått åtnjuta befrielse från eller lindring i dem af ålder åsätta räntor, dels i följd af tackjernsblåsningen och emot skyldighet att den uppehålla, dels derföre att de med kol-

ning och körslor samt andra tjenstbarhet^- betjenade de i orten varande, Kronan den tiden tillhöriga bruk och bergverk, men ådagalagdt blifvit, att under den sistförflutna tidrymden af nära 200 år tackjernsblåsning icke egt rum eller tiondetackjern utgjorts inom Gunnilbo socken, och att inom Heds socken åter under ingen tid sådan blåsning är vorden verkställd eller tiondetackjern blifvit erlagdt, äfvensom, å andra sidan, icke kunnat visas, att de tjenstbarheter, Kronan under sitt egovälde innehaft, blifvit åt de enskilde bruksegarne, vid egendomarnes upplåtande, med Kronans rätt afstådda, och slutligen vid den anställda undersökningen blifvit visadt, att icke heller hädanefter tackjernsblåsning inom dessa socknar kunde ega rum, kollegium funne sig böra, beträdande dessa socknar, tillstyrka, att vid Kong!. Maj ds och Rikets Ständers redan fattade beslut om ifrågavarande privilegiers indragning måtte förblifva, och att hvad socknemännen till ändrings vinnande häri ytterligare anfört således måtte lem nas utan afseende; samt, i hvad derefter anginge Skinnskattebergs socken, yttrade, att af de inom donna socken belägna 487/16 mantal vore, enligt sist upprättade 1825 års jordebok, liyi6 mantal, i följd af sin natur, af beskaffenhet att icke kunna blifva föremål för den ifrågakomna förändrade regleringen, hvilken egentligen afsåge de i socknen befintliga 377/g mantal skatte och krono; att likväl bland dessa senare hemman någon förändring i grundräntorna för underlåten tackjärnstillverkning icke torde kunna ifrågakomma för de 961/80 mantal, Indika betjenade Riddarhytte bruk med kolning och körslor och deremot, jemlik! Kongl. Brefvet den 12 Mars 1816, vore från blåsning befriade, hvadan, efter afdrag af alla dessa hemman, utgörande tillsammans 2033/40 mantal, återstode endast 2749/80 mantal, alla, med undantag af l/4 mantal kronohemman, af skattenatur, Indika syntes vara nämnda reglering underkastade, helst deras bergslagsprivilegier måste med verklig tackjernsblåsning, men icke, såsom för eu del af dem blifvit af Bergmästaren och Bergskollegium antaget, genom stångjernsbrukens betjenande med kolning och körslor, försvaras; och att som det af Bergskollegium afgifna underdåniga förslag, att de af förenämnda skatte- och kronohemman, Indika redan fått en bestämd afgift i tackjern under namn af skatte]ern, emot befrielse från blåsning, sig åsatt, skulle fortfarande få samma afgift utgöra, och de öfriga, som af en eller annan orsak icke kunde till tackjernstillverkning indelas, måtte varda skattlagda endast till en skattejernsafgift af två skeppund för helt mantal, men deremot undvika förvandlingen till landslag, icke stode tillsammans hvarken med de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i donna fråga gifna föreskrifter eller med de, rörande grunderna och sättet för hemmans skattläggning, gällande allmänna författningar, ansåge sig kollegium icke kunna detsamma i underdånighet understödja, utan funne sig höra tillstyrka, att hvad Kongl. Magt och Rikets Ständer, jemväl beträffande Skinnskattebergs socken, redan förordna!, måtte till behörig verkställighet befordras, så att alla de hemman > bland nyssnämnda 2749/80 mantal skatte och krono, hvilkas egare eller innehafvare vid den hållna Bergmästareundersökningen icke förklarat sig hugade att tack-

jernstillverkning dädanefter idka i den mån, att tionden af deras årliga tillverkning blefve svarande emot den förminskning i hemmanens grundränta, som i följd af bergslagsprivilegierna komme dem till godo, och till bedrifvande af så beskaffad tackjernsblåsning kunde åstadkomma erforderlig koltillgång samt derföre blefve i vissa hyttelag indelade, måtte i behörig ordning åsättas det grundräntebelopp som af hemmanen utgjordes, innan vid bergslagens inrättning deras af ålder dragande räntor förminskades, och som motsvarade hvad för lika beskaffade hemman inom landslag pröfvades rätteligen på hvarje hemman belöpa, så att alla de hemman, hvilka icke komme att i någon tackjernsblåsning deltaga, jemte redan dragande ordinarie rotering, finge vidkännas alla de utskyld^, som af hemmanen i landslag utginge, hvaremot de skulle varda befriade både från skattejernsafgift och öfriga besvär, dem i egenskap af bergslag ålåge.

Sedan Rikets Ständer åt hvad sålunda förekommit undfått de! och i andel dånig skrifvelse den 11 November 1840 andragit, rörande Gunnilbo och Heds socknar, att, ehuru Kong!. Brefvet den 20 November 1685 anginge endast dessa socknars befrielse från ängsbergningen på ön vid Köping och dagsverkens utgörande vid Kungsör, utmärkte likväl detta Bref, att nämnda befrielse beviljades på grund deraf, att socknarne vore med arbete, kolning och körslor till bergverkens underhållande och fortdrifvande öfverlastade, och att, då det icke vid den i Kammarkollegium verkställda arkivundersökningen kunnat utredas, att den bergslagstrihet, nämnda socknar åt ålder njutit, blifvit beviljad för tackjernsblåsning Rikets Ständer ansåge allt detta utvisa, att bergslagsfriheten för dessa socknar grundats, icke på hyttebruk, utan på det biträde vid bergverken i orten, som af dem blifvit lemnadt, samt att förhållandet således vore enahanda som med Nyeds bergslag, hvilken Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 11 Februari 1830 ansett höra vid dess bergslagsprivilegier bibehållas, hvadan och då för öfrig! sådana förändringar, som kunde leda till förökning i de skattebidrag, hvilka af ålder blifvit utgjorda och grundlagt de värden, hvarefter afhandlingar om hemmanen egt rum, icke utan de mest giltiga och ostridiga skäl bolde tillvägabringa-?, Rikets Ständer för sin del förklarade, att skäl till indragning af de bergslagsprivilegier, Gunnilbo och Heds socknar af ålder åtnjutit, icke förekomme; samt beträffande Skinnskattebergs socken, att, då det funnes behörigen utredt, det skyldighet att blåsa tackjern af ålder ålegat hemmanen i donna socken, fastän densamma dels för vissa bland dem af särskilda orsaker upphört, dels af andra blifvit obehörigen åsidosatt, Rikets Ständer anhölle, att de i berörda socken varande hemman, hvilka då vore till deltagande i tackjernsblåsning skyldiga, måtte antingen till blåsning i vissa masugnar indelas, eller ock, derest giltiga hinder deremot motto, åsättas en ständig skattejernsafgift, motsvarande den nedsättning i onera etter landslag, som hemmanen kunde anses genom bergslagsfriheten tillgodonjuta; så faun Kong!. Näjd godt att, genom nådigt Bref den 16 Februari 1842 i fråga om Gunnilbo och Heds socknar, i nåder förklara, det dessa socknar finge

än vidare vid deras bergslagsprivilegier bibehållas, samt, rörande Skinnskattebergs socken i nåder förordna, att frågan om indragning af donna sockens bergslagsprivilegier eller om den så kallade förvandlingen till landslag, skulle förfalla, men att i stället bergslagsprivilegierna borde sålunda jernkas, att alla i Skinnskattebergs socken befintliga hemman, som till deltagande i tackjernsblåsnmg ännu vore skyldiga men dertill icke redan* blifvit indelade, skulle antingen behörigen indelas till sådan blåsning, eller ock, derest belägenheten, skogstillgångarna eller andra orsaker deremot lade hinder i vägen, påföras en ständig skatte] ernsafgift, motsvarande den nedsättning i onera efter landslag, som hemmanen kunde anses genom bergslagsfriheten tillgodonjuta; hvarjemte nådig befallning meddelades Bergskollegium att genom ortens Bergmästare gå i författning om den nya hyttemdelningens snara verkställande, samt om skattejernsafgiftens utsättande och bestämmande för de hemman, Indika, utan att från blåsningsskyldigheten vara i behörig ordning frikalla^, icke blefve till ständig blåsning indelade.

j följd häraf upprättades af vederbörande förslag till skattejernsafgnt ioi sistberörda hemman, hvilken afgift af Bergskollegium, genom utslag den 17 Augusti 1854, fastställdes till 6 skeppund för helt mantal och i förhållande derefter för mindre hemmansdelar, men, sedan åtskillig^ bruks- och hemmansegare häröfver anfört besvär, under yrkande, dels att helt och hållet blifva befriade från skattejernsafgiften, dels att, der donna afgift komrne att utgå densamma matte bestämmas till 2 skeppund för helt mantal och i förhållande derefter för mindre hemmansdelar, förklarades genom nådigt Bref deri 4 Maj 1861, att, enär vid den genom Kong!. Förordningen, angående utsträckt frihet för bergshandtenngen, deri 20 September 1859 åt hyttedelegare i tack jernbergslag medgitna frihet att upphöra med tackjernsblåsning blifvit fästadt allenast det vilkor, att de, som af namnda frihet sig begagnade, skulle vara underkastade deri inskränkning i bergsmannafriheterna, som i behörig ordning kunde varda bestämd, samt, med afseende hava och då berörda nådiga Förordning redan vore till efterlefnad gällande, fattande af skafjern- eller annan särskild afgift å de bergsmanshemman, som upphörde med tackjernstillverkning, dädanefter icke borde ifrågakomma eller ega rum annorlunda än möjligen i sammanhang med det allmänna förordnande angående inskränkning i hemmanens bergslagsfriheter, som i vederbörlig ordning kunde provas tjenlig! att meddela, frågan om ständig skattejernsafgifts bestämmande för de hemman inom Skinnskattebergs socken, Indika, ehuru skyldiga till deltagande i tackjernsblåsning, icke vore dertill indelade, borde, vid sålunda förändrade förhållanden, förfalla; hvaremot beträffande frågan, huruvida klaganderne herde för sina, såsom blåsningsskyldige ansedda, hemman vidkännas någon skattejernsafgitt för tiden från och med år 1854 intill den 1 November 1860, då ofvanberörda Kong!. Förordning träd! i gällande kraft, i nåder förklarades, det klagande™ lU!V nits icke höra befrias från så beskaffad afgifts utgörande under nämnda tid, men

att,

att, då den af Bergskollegium, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 16 Februari 1842 fattade nådiga beslut, tillämpade beräkningsgrund för afgiftsbeloppens bestämmande skulle, särdeles vid jemförelse med hvad i afseende å slika avgifter inom andra bergslagsorter vore stadgadt, föranleda till en för klaganderna obilligt hög beskattning, samt härtill dessutom komme, att, genom tid efter annan och senast genom nådiga Kungörelsen den 14 November 1854 medgifven lindring i beskattningen af tackjernstillverkningen, tiondetackjernsskatten inom bergslag utginge med endast hälften af det belopp, hvartill samma afgift år 1842 utgjorts, de genom Bergskollegii utslag klagandernas hemman åsätta skattejernsafgifter skulle för ifrågavarande tid utgå med endast hälften af de bestämda beloppen.

Efter att sålunda hafva anfört det väsentligaste af hvad med anledning af väckt fråga om indragning af Skinnskattebergs bergslag förekommit och ansetts, med hänsyn till bär förevarande utredning, upplysande, få kollegierna återupptaga redogörelsen för de nu förrättade undersökningarne angående denna bergslags ännu Kvarstående privilegier.

Enligt dessa undersökningar omfattar Skinnskattebergs bergslag 7559/64 mantal, liv lika, jemlik! 1825 ars jordebok, och med tillägg af de efter dennas upprättande skattlagda lägenheter, utgöras af:

Skatte- och Kronohemman:

Inom Skinnskattebergs socken..............38%

samt Stubbe- och Röjselrättshemman, skattlagda efter år

1825............... i 15/

Inom Gunnilbo socken......................

„ Heds socken................

407/64

11 Va

913/,6

Frälsehemman:

Inom Skinnskattebergs socken „ Gunnilbo socken .... „ Heds socken ......

Frälse Säterier: Inom Skinnskattebergs socken „ Gunnilbo socken ....

ilA

2k

Summa mantal

Och då härtill lägges kyrkoherdeboställena inom dessa tre socknar, Indika boställen i nyssberörda jordebok icke äro upptagna till mantal annorlunda än att i annotationerna anföres, att de äro ansedda för 1 mantal inom Skinnskattebergs, % mantal inom Gunnilbo och % mantal inom Heds socken, med tillsammans.............. . . .

så erhållas............................ . mantal

612%

64-

13.

1%

7 5 59/64-

11/

1 / a

77%,

eller samma antal, som häradsskrifvaren uppgifver, hvarvid dock torde höra erinras, att de 235/96 mantal, som enligt häradsskrifvarens uppgift tillhöra Ramsbergs socken, i jordeboken äro upptagna inom Skinnskattebergs socken, dit de sålunda i nu ifrågavarande beskattningshänseende äro att räkna, ehuru de, enligt Statistiska Centralbyråns berättelse för åren 1851—1855 tabellen 6, i ecklesiastikt afseende tillhöra Ramsbergs socken.

Beträffande nu de friheter i räntor, som af bergslagen för hemmanen åtnjutas, så förekommer dervid, i hvad angår jordeboksräntan, först för Skinnskattebergs socken, att denna ränta för de gamla hemmanen, enligt alla senare jordeböcker, består, per mantal räknadt, af

penningar (städjepenningar) 16 skillingar, dock blott för få hemman;

8 stigar kol och 6 dagsverken;

men att sagda ränta år 1608 i jordebok och räkenskap linnés påförd hemmanen, per mantal, med:

Städjepenningar, 1 daler, dock blott å kronohemman, samt Osmundsjern, å alla hemman, dock till olika belopp ; hvaremot några kolräntor eller dagsverken då icke finnas upptagna. 1 föreskrifterna om utgörandet af donna äldre ränta inträdde emellertid sistnämnda ar den förändring, att samma år, 1608, utfärdades tvänne Kong!. Bref, dels af den 18 Februari till Danemännen i .Flora, Linne och Skinnskatta bergslag!!», dels af den 26 Mars till -allé, som uti Skinskattebärgzlagen, Westerjärnbärgzlagen och Bijssbärgzlagen boendes ähre», genom Indika Kongl. Bref medgafs befrielse från alla förut utgående utlagor och hjelp er emot det att i stället "hvart tionde pund utgjordes af hvad som erhölls af “berget41. På grund af det senare af dessa Kongl. Bref afkortades i samma års räkenskap allt Osmundsjern^ i berörda ränta. Äfven städjepenningarne i samma ränta blefvo likaledes affärda; men är med dem det förhållandet, att de detta oaktadt sedermera utgått och ännu utgå. Den öfriga jordeboksräntan, eller Osmundsjernet, afiördes fortfarande på grund af 1608 års Kongl. Bref intill och med år 1619, då, enligt samma års jordebok, hemmanen i socknen utgjorde

Skattehemman............................ ^3’/2 mantal,

Kyrkohemman........................... • • ^ /a »

tillsammans 39 mantal,

och Frälsehemman........................... 1 mantal,

samt det för skatte- och kronohemmanen debiterade Osmundsjernet uppgick till 33 fot 2 hundradt Os munder, eller 668 lispund. Med påföljande året, 1620, är bergslagen utarrenderad, och finnes ingen fullständig handling förrän först för året 1635, då Osmundsjernet helt och hållet försvunnit, och af gamla jordeboksräntan endast städjepenningarne återstå; hvaremot dels i sistnämnda års jordebok

finnes upptagna 8 stigar kol på mantalet, dels ock sedermera, vid början af 1640-talet, i jordeboken finnas införda de i nuvarande jordeboksränta!! förekommande 6 dagsverken. Enligt hvad utrönt blifvit tillhöra emellertid dessa båda senare poster rätteligen icke jordeboksränta!!, utan mantalsränta!!, ithy att den förra, eller kolon, motsvara.!- Landtågsgärden, och den senare, eller dagsverkena, utgör en del af Bruksbjelpen.

Hvad nu vidare angår jordeboksränta!! af de gamla hemmanen i Giunnilbo och Heds socknar, så består densamma i senare jordeböcker af Penningar, för några hemman,

8panmål, för några hemman,

Kol för alla hemman,

12 dagsverken, likaledes för alla hemman; hvaremot densamma i början af 1600° talet utgått i Penningar,

Osmundsjern,

Korn,

Humle,

Hampa,

Årliga och)

-r-r 1 nAst&r öftint

Kungs- )

Dagsverken;

Och är i afseende å den sålunda inträdda förändringen i denna ränta befunnet, att, jemte det 1608 års Kongl. Bref visserligen fåll någon ringa del tillämpades äfven för GunniJbo socken, ehuru likväl endast tillfälligtvis, eller då något hemman derstädes deltog i tackjernsblåsningen, räntepersedlarne i båda de nu ifrågavarande socknarne, hvilka liksom Skinnskattebergs socken varit från och med år 1620 utarrenderade, redan år 1633, enligt den då upprättade jordeboken, finnas förändrade från hvad de af ålder varit, ehuru dock icke till följd af någon under liden verkställd ny skattläggning, utan endast af den anledningen, att hemmanens äldre räntor jemväl före 1620 fått utgöras med andra, i orten mera allmänt förekommande och för de skattskyldige sålunda lättare tillgängliga, persedlar, såsom först med kol, stångjern och tackjern samt sedermera hufvudsakligen, eller endast, med kol; och visar sig härvid, dels att, om, med tillämpning af den åren 1617—1619 följda undervisningen, jordeboksränta!! i dessa socknar, endast med undantag af hästarne för frälsehemmanen i båda socknarna, af alla slags kontanta penningar för krono- och kyrkohemmanen i Gnnnilbo socken äfvensom af spannmålen derstädes, hvilka bibehöllos utan förvandling, omsättes i kol och dertill läggas 8 stigar kol på mantalet i Gnnnilbo socken och 16 stigar kol på mantalet i Heds socken, så erhållas i allmänhet de hemmanen nu påförda kolräntor, af hvilka, här likasom i Skinnskattebergs socken, 8 stigar på mantalet utgöra en ersättning för Landtågsgärden, dels ock att de i den nyare jordeboksränta!! för dessa socknar

förekommande 12 dagsverken, likaledes på enahanda sätt som förenämnda dags" verken i Skinnskattebergs socken, rätteligen icke tillhöra jordeboksräntan, ehuru de blifvit i denna upptagna, utan äro att hänföra till mantalsränta!,, såsom motsvarande eu del af Brukshjelpen. 1 fråga åter om tillkomsten af de 8 stigar kol, hvarmed kolräntan i Heds socken, enligt hvad nyss omförmälts, öfverstiger enahanda slags ränta i Gunnilbo socken, så hafva tillgängliga handlingar derom icke lemna! någon upplysning, men då dels af hvad ofvan blifvit anfördt framgår, att den nyare jordeboksräntan i förstnämnda socken är fullt svarande mot den äldre före förändringen påförda, och att sålunda några friheter derutinnan icke åtnjutas, dels såsom afgjordt måste antagas, att berörda post af 8 stigar kol tillhör jordeboksräntan och icke mantalsränta!,, lärer förefintligheten af denna post icke vara af beskaffenhet att på bär afsedda förhållanden inverka.

Beträffande sedermera , mantalsränta,, inom så väl Skinnskattebergs som Gunnilbo och Heds socknar så utgår densamma, enligt 1825 års jordebok, lika inom alla tre socknarna, för skatte- och kronohemman, med

Malmköring ....................... 33 skilling!,,- 6 rist

Boskapspenningar.................... 32 „ — och

Skjutsfärdspenningar.............1 riksdaler — —

samt för frälsehemmanen endast med halfva Boskaps- och Skjutsfärdspenningarna; hvarjemte, såsom ofvan blifvit antydt, äro att anse såsom till man talsräntan hörande, ehuru i jordeboksräntan införda :

i alla tre socknarna, 8 stiga,- kol per gammalt skatte och krono, hvilka kol motsvara Landtågsgärden, samt inom Skinnskattebergs socken, 6 dagsverken, och

inom Gunnilbo och Heds socknar, 12 dagsverken per mantal, hvilka dagsverken i begge fallen utgöra en del af Brukshjelpen.

Då Boskaps- och Skjutsfärdspenningarne utgå bär till samma belopp som i landslag, lärer något vidare yttrande om dem icke vara erforderligt ; hvaremot för nyssnämnda post kol, 8 stigar per mantal, samt för dagsverkena äfvensom för den i mantalsräntan upptagna malmköringen torde höra närmare redogöras. Vidkommande då först kolon, så har befunnits,

att bergsmännen år 1617 af hvarje mantal erlade 8 stigar af donna persedel "för hjelpegierden som allmogen på landsbygden utgjorde" ;

att samma år i landslagen, såsom exempelvis inom Ulfvesunds och Köpings län, utgick Landtågsgärd i full öfverensstämmelse med Krönings- och Riksdagsbeslutet den 16 Oktober 1617, hvaraf lärer följa, att hjelpegärd och landtågsgärd i dessa fall ansetts liktydiga; äfvensom

att de påföljande åren 1618 och 1619 samma hjelpe- eller landtågsgärd, som 1617, utgick, hvarefter, på sätt redan blifvit omförmäldt, de för denna gård erlagda 8 stigarna kol finnas i 1635 års jordebok införda, för Skinnskattebergs

socken med detta belopp ensamt såsom kolränta, och för Gunnilbo och Heds socknar i eu summa med den kolränta, som genom den gamla jordeboksräntans förvandling uppkommit; och må härvid tillika anmärkas, att Landtågsgärden i Westerbergslagen och Gamla Norbergs bergslag utgår med likaledes 8 stigar kol, hvilket belopp derstädes ansetts motsvara full Landtågsgärd i landslagen.

Hvad dernäst angår dagsverkena i Skinnskatte bergs socken och malrnköringen i hela bergslagen, så förekommer, i fråga derom, att, redan innan tionde började erläggas, utgjorde bergsmännen eu Brukshjelp, bestående af kol, malm och limsten, från hvilken hjelp likväl, efter det tionden begynt utgöras, eller från och med år 1609, brukande bergsman, eller sådane, som deltogo i tackjernsblåsning, voro frikallade, under det de öfrige inom bergslagen erlade, i Skinnskattebergs socken jemte nyssnämnda persedlar äfven rostved, men i Guuuilbo och Heds socknar endast kol, i begge fallen till en början dock utan visst belopp per mantal. År 1619 betalades brukshjelpen, eller, såsom den från och med 1612 linnés benämnd, årliga hjelpen, med malm, limsten och rostved, hvarjemte dagsverken nu ock äro i denna hjelp upptagna, under det att kol deremot i densamma icke längre förekomma. Orsaken, hvarföre kol nu icke debiterades, kar icke kunnat utrönas, liksom icke heller hvilka hemman, som utgjort eller varit befriade från årliga hjelpen; utvisande dock räkenskaperna, att persedlarne malm, limsten och rostved varit påförda med andra belopp än under de näst föregående åren.

I fråga om nyssnämnda, år 1619 i årliga hjelpen upptagna, dagsverken, upplysa handlingarne, att Bergsöfversten Petter van Benuingen år 1612 pålade hvarje brukande bergsman i Skinnskattebergs socken 6 hjelpedagsverken per helt mantal till Kronans bruk, och synas alltså hjelpedagsverkena för dessa motsvara de öfriges, eller icke brukandes bruks- eller årliga hjelp, hvarföre de ock berörda år, 1619, rätteligen äro under denna titel upptagna. För den härpå följande arrendetiden, från hvilken i öfrig! endast ofullständiga upplysningar äro att tillgå i fråga om de derunder inträffade förändringame i räntorna, finner man dock, att dagsverken, 6 per mantal, utgjordes ej blott såsom förut, af brukande, utan äfven af icke brukande bergsmän i Skinnskattebergs socken, hvarefter desamma, ehuru orätt, blifvit i jordeboken såsom årliga eller jordeboksdagsverken införda, under det den ofri ga årliga hjelpen, med benämning af malmköring, åt arrendatoren uppläts mot en viss bestämd summa af 75 daler silfvermynt, med hvilket belopp denna hjelp sedermera till och med år 1687 årligen kom kronan till godo, utan att tillgängliga handlingar visa, huru nämnda hjelp blifvit af allmogen till vederbörande arrendatorer eller förpantningsinnehafvare utgjord, vidare än att, enligt eu i orternas undervisning omförmäld, af Befallningsmannen Anders Granqvist den 14 Mars 1684 hållen ransakning, allmogen i de tre socknarna, den tid kronohyttan varit i gång, plägat utgöra 5 lass malm per mantal, hvilka skulle betalas, i Gunnilbo och Heds socknar med 13 */3 öre, och i Skinnskattebergs socken, med

102/3 öre silfvermynt lasset, samt att, sedan berörda förrättning, på yrkande af dåvarande arrendatoren, blifvit ogillad, förenämnda Granqvist, efter dertill erhållet förordnande, den 31 Mars 1688 ny undersökning verkställt, dervid ersättningen för hvarje lass malmköring blifvit upptagen till 1 daler 8 öre kopparmynt, eller 13y3 öre silfvermynt, äfven för Skinnskattebergs socken; och har, på grund af sistnämnda undersökning, malmköringen allt sedermera för alla tre socknarna utgått med 5 lass å 13 y3 öre silfvermynt, eller med 2 daler 22/3 öre sagda mynt per mantal, motsvarande i Specie 33 skillingar 4 runstycken, hvilket belopp först i slutet af 1700-talet i räkenskaperna upptagits till jemn! 33Y2 skillingar, med hvilket värde ifrågavarande malmköring i 1795 års jordebok infördes.

I fråga slutligen om de ofvannämnda dagsverkena, 12 stycken per mantal skatte och krono, i Gunnilbo och Heds socknar, så förekommer väl att desamma af Kammarkollegium tid efter annan benämnts årliga och äfven såsom sådana blifvit i jordeboksräntan införda; men är mot såväl donna benämning som berörda dagsverkens räknande till jordeboksräntan att anmärka, det dessa socknar redan förut hade årliga eller jordeboksdagsverken sig påförda, ehuru, såsom ofvan är anfördt, jemte den årliga räntan i öfrig! förvandlade till kol, samt att jordeboksräntan i andra orter redan i början af 1600-talet var stadgad, hvaremot, och då likhet i vissa eller mantalsränta!! emellan Skinnskattebergs socken och de nu ifrågavarande socknarna i flera hänseende!! eget rum, med allt skäl torde kunna antagas, att dessa dagsverke!! äro af samma art och beskaffenhet som de, hvilka Bergsöfversten Petter van Penningen år 1612 pålade Skinnskattebergs sockens brukande bergsmän, och som sedan utgjordes äfven af icke brukande derstädes; hvilken åsigt äfven vinner stöd af ordalagen i Kammarkollegii protokoll den 26 April 1679, der, utom dessa dagsverken, omförmälas öke- och drängedagsverke!!. Från hvilken tid ifrågavarande dagsverken härleda sig, är icke bekant, vidare än att de icke farinös innan bergslagen 1620 utarrenderades. Men otvifvelaktigt synes dock vara, att de från början blifvit utfordrade af någon arrendator eller iörpantningsinnehafvare, liksom ock utrönt är, att, sedan en sådan, Assessor Wolimhaus, sistnämnda dag, den 26 April 1679, inför Kammarkollegium berättat om deras tillvaro, de först derefter, och uteslutande på grund af hvad Wolimhaus i i ärendet förmält, medelst formliga beslut vederbörande ålades och Kronan tillgodoräknades, för de utarrenderade eller förpantade hemmanen genom pantebref den 29 April och den 13 September sistnämnda år, äfvensom att, i likhet härmed, enahanda slags dagsverken äfven för de öfriga hemmanen, eller dem, som voro indelade på Militien, påbjödos genom Kammarkollegii bref den 11 Maj 1687.

För mantalsränta!!, med hvad dertill hörer, sådan densamma inom samtliga de ifrågavarande socknarne blifvit erlagd, är, liksom förut för jordeboksränta!!, härmed redogjordt; och återstår endast att omförmäla, det de i denna ränta eljest ingående dagsverkspenningarne inom berörda socknar icke vant de hemman, som

vid nämnda penningars tillkomst förefunnos, någonsin påförda, samt följaktligen icke heller af dem utgjorts.

På grund al hvad sålunda blitvit anfördt, anse kollegierna de friheter i räntor, som i följd af 1608 års Kongl. Bref kommit bergslagen tillgodo, bestå i eftergifter, för de gamla hemmanen inom Skinnskattebergs socken, af hela jordeboksräntan, med undantag endast af städjepenningarne, samt, för näst bär ofvan nämnda hemman inom alla tre socknarna, af dagsverkspenningarne, hvaremot de räntor i öfrigt, som af ålder ålegat eller, oansedt berörda Kongl. Bref, bort åligga bergslagen, oaf kortade, fastän till en del förvandlade i andra persedlar, fortfarande utgå.

Innan den hithörande beräkningen af värdet å dessa friheter verkställes, torde likväl ytterligare höra erinras,

att de genom Kongl. Resolutionen den 12 Mars 1816 Riddarhytte kopparverk i Skinnskattebergs socken underlagda 961/80 mantal, hvilka genom samma Kongl. Bref inlades från tackjernsbergslag till kopparbergslag, tills vidare och så länge de i dylik egenskap varda bibehållna, icke lära i nu ifrågakomna hänseende höra vara någon förändring underkastade och sålunda icke heller höra vid sagda beräkning upptagas; bestående dessa hemman, så vidt tillgängliga handlingar om dem lemna upplysning, af

gamla hemman, skatte...................87/10 mantal

nya d:o d:o ........... ii/ ,,,

...... 4? "-96-/80 i

att de förenämnda kyrkoherdeboställena, hvilka icke äro i mantal satta, utan endast anteckningsvis i jordeboken finnas införda såsom ansedda till iya mantal, och hvilka bär ofvan icke heller blifvit i bergslagens hemmantal inräknade, synts likaledes höra vara från förändring i berörda hänseende befriade, hvaremot de i bergslagen befintliga komministers- och länsmansboställena, med afseende å hvad angående dispositionen af räntorna för dylika lägenheter är stadgadt, icke lära höra undgå den förändring i dessa räntor, som för andra kronohemman kan varda föreskrifven;

att frälsehemman, Indika blifvit från skatte eller krono köpta eller bytta, och hvilkas räntor icke blifvit Kronan ersätta i vidsträcktare mån, än dessa räntor förut utgått, lära böra vidkännas gravation för de friheter de såsom bergslagshemman åtnjutit och ännu åtnjuta; samt

att före skattläggningsmetodernas uppkomst tidens åsigt var, att i den hemmanen åsätta jordeboksränta!! ofta inbegrepos en, flere eller alla af de ovissa räntorna, och att, sedan skattläggningsmetoden började tillämpas, vid skattläggningarna sålunda tillgick, att hemmanen åsattes räntor efter hela det uppskattade värdet, utan afdrag för några friheter.

I betraktande häraf och med stöd af sist omförmälda förhållande hafva de hemman, som tillkommit efter den tid, då dagsverkspenningarne beviljades,

synts icke böra till beräkning upptagas, under förutsättning, på nyss angifna grunder, dels att för hemman, tillkomna efter nämnda tid, dagsverkspenningarne i jordeboksräntan ingå, dels att för de hemman, hvilka efter skattläggningsmetodernas införande fatt räntor sig åsätta, likaväl som för dem, hvilka dessförinnan blifvit skattlagda, Landtågsgärden är i jordeboksräntan inbegripen.

Med tillämpning af en sådan fördelningsgrund, visar sig, att då, enligt hvad förut är omförmäldt, ar 1619 i Skinnskattebergs socken funnos:

skatte- och kronohemman...................39

frälsehemman......................- - - 1 40 mantal,

samt härifrån afräknas, dels vid nämnda tid befintliga, under Riddarhytte kopparverk nu hörande skattehemman. . 87/10 — «

och dels dåvarande frälsehemmanet, numera säteriet Skärviken, hvilket såsom gammalt ej åtnjuter några friheter 1_ 97/io

så återstå gamla skatte- och kronohemman..... - - - 30%0 mantal,

hvilka, på sätt förut är ådagalagdt, med undantag af städjepenningarna helt och hållet äro fria från jordeboksränta; dervid dock är att märka, att de gamla skatte- och kronohemmanen, eller sådana, som hafva sig åsätta, jemte städjepenningarna, 8 stigar kol och 6 dagsverken per mantal, i 1825 års jordebok utgöra endast.................................33 mantal,

samt att då härifrån afräknas förenämnda Riddarhytte kopparverk underlagda hemman...................- - 87/10 „

återstå endast.............................24% 0 mantal,

hvadan således friheten från jordeboksränta till en del måste

falla äfven på det nya frälse!, för.................. 7%e »

och på det nya säteriet för....................- XU »

att då enligt 1652 års jordebok funnos inom Skinnskattebergs socken:

skatte- och kronohemman..................47

frälse............................ ' 1 48 mantal

samt härifrån likaledes afräknas................ - - 9%0 „

återstå................................38%0 mantal,

hvilka icke utgöra dagsverkspenningarne i mantalsränta!!, samt

att då, likaledes enligt 1652 års jordebok, i Gunnilbo och Heds socknar

funnos:

Skatte-

25 Skatte- och kronohemman:

i Gunnilbo socken....... .

i Heds „ ........

Frälsehemman:

i Gunnilbo socken........

i Heds „ , .

95/l6

515/i6

15y4 mantal.

Va mantal

samt derifrån afräknas frälsehemmanen

så återstå ...............

hvilka åtnjuta frihet från utförande

eller tillsammans 153/4 mantal,

7*

al

dagsverkspenningarne

15 Y4 mantal, man talsräntan:

dervid dock jemväl bör anmärkas, att då i dessa båda socknar, enligt 1825 års jordebok, numera finnas 5n/16 mantal Irälse och '/4 mantal säteri, mot blott l/2

mantal frälse penningar och på säteriet för

1 frälse ar 1652, den socknarna tillgodokommande-friheten från dagsverks igai af 15 y4 mantal till eu del kärr falla äfven på det nya frälse!, för 53/1(i mantal ........................ y4 mantal

„ * eller tillsammans för 57/16 mantal,

samt således bör dessa, för sä vidt de tillkommit af gamla skatte- eller kronohemman, påföras såsom gravation.

Och enär slutligen, enligt 1619 års jordebok, på sätt förut är visadt, de jordeboksräntor, som på grund af 1608 års Kong!. Bref afskrefvos för 39 mantal skatte- och kronohemman i Skinnskattebergs socken, utgjorde 668 lispund Osmundsjern, så, och om detta belopp lika fördelas hemmanen emellan, belöpa sig med utelemnande åt brutna tal, i medeltal på hvarje hemman 17 lispund sådant jern, hviska åter, förvandlade till kol efter samma grunder, som .vant gällande for Gunnilbo och Heds socknar, då i dessa socknar persedlarne i jordeboksränta!! omsattes till kol, motsvara 4y4 stigar af sistnämnda persedel; under det derjemte de ofvannämnda dagsverkspenningarne utgöra en ersättning för 6 öke- och 12 drängedagsverke!!.

Någon frihet eller lindring i afseende å roteringen är ifrågavarande bergslag icke tillerkänd, utan utgöres detta besvär bär efter samma grunder som i landslag; och bestå således, i enlighet med hvad nu blifvit anfördt, de privilegier, som af bergslagen åtnjutas, i befrielse från utgörandet : i jordeboksräntan:

inom Skinnskattebergs socken för 303/10 mantal, af 4‘/4 stigar kol, och i mantalsränta!!:

inom Skinnskattebergs socken för 383/10 mantal,

" Gunnilbo och Heds socknar för 15'/4

eller för tillsammans 53"^ mantal, af 6 öke- och 12 drängedagsverken.

26 Då de räntor, från erläggandet hvaraf frihet sålunda tillgodonjutes, om sättas till nya, jcmlikt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara desamma för hela bergslagen ett värde af 1384 riksdaler 61 öre, deraf belöpa sig på hvarje hemman, som är fritt från både nämnda post i jordeboksränta!! och dagsverkspenningarne, 32 riksdaler 89 öre, och på hvarje hemman, som åtnjuter frihet endast från den senare ränteposten 16 riksdaler 69 öre, eller på Skinnskattebergs socken tillsammans 1130 riksdaler 9 öre och på Gunnilbo och Heds socknar tillsammans 254 riksdaler 52 öre.

Hvad åter beträffar de ornera till Kongl. Maj:t och Kronan, hvilka bergslagen mot åtnjutande af dessa förmåner hatt att utgöra, bestå dessa, enligt kronoräkenskaperna, af två slags utlagor, nemligen af tionde enligt längd, eller vanlig tackjernstionde, samt af skattejern, detta senare benämndt dels “ständig tionde “ och dels endast “skattejern “, samt utgörande en afgift af sådana, dels af ålder till blåsning indelade, dels sedermera såsom blåsningsskyldige ansedda hemman, som antingen blifvit befriade från sina åligganden härutinnan eller efter det sådana åligganden blifvit dem i senare tider påförda tätt desamma genom erläggande af en dylik afgift fullgöra, och för hvilka följaktligen någon tionde icke heller influtit.

Tiondetackjernet har under de fem åren efter år 1854 utgått endast under åren 1857—1859 och blott af en hytta i Skinnskattebergs socken, samt derunder utgjort: för år 1857 ................... 427 centner 62 skålpund 72 ort

„ 1858 ................... 468 " 74 - ^ "

„ 1859 ................ • • • 395 " 87 ________08 .

eller tillsammans 1292 centner 24 skålpund 48 ort.

Vidkommande åter det under benämning af dels “ ständig tionde “, dels endast “skattejern“, sådana hemman, som af ålder varit till tackjernsblasnmg indelade, men med dylik blåsning upphört, i anseende härtill påförda skatte)ernet, och hvithet blifvit till sitt förut utgående belopp i viss mån förändrad! genom Bergskollegii utslag den 30 Januari 1840 om hemman under Skinnskattebergs bruk och samma dag om hemman under Dagga bruk, äfvensom genom Kongl. Brefvet den 10 September 1858, enligt hvilket vissa hemman, som, efter att hafva varit indelade på Gärdsjöbo hytta, blifvit genom Bergskollegii utslag den 21 November 1839 från skyldighet till tackjernsblåsning, mot skattejernsafgift, befriade, tingo till idkande af sådan blåsning återgå, så tiar detta skattejern, etter räkenskaperna, sedan likväl afdrag skett af bär debeterade 3 skeppund 18 lispund årligen för Fagersta i Gamla Norbergs bergslag, uppgått:

för år 1855 till.................797 centner 36 skålpund 64 ort

................. 197 „ 36 „ 64 *

’ 197 „ 36 „ 64 „

...............169 „ 84 * 88 „

.................169 „ 84 „___88 „

eller tillsammans till 931 Centner 79 skålpund 68 ort.

27 Det öfriga, för blåsningsskyldighet i senare tider ålagda hemman utgående, skattejernet, bestämdt, genom Bergskollegii utdrag den 17 Augusti 1854, till 91 skeppund 11 lispund 1 mark, men genom Kongl. Brefvet den 4 Maj 1861 nedsatt till hälften, eller 45 skeppund 18 lispund 10% marker, motsvarande 209 centner 18 skålpund 4 ort, har under åren 1855—1859 med detta senare belopp utgjorts, "hvaremot detsamma, enligt nyssnämnda Kongl. Bref, från och med år 1861 upphört att utgå.

Den af bergslagen under åren 1855 —1859 erlagda tackjernsskatt af nu nämnda slag belöper sig sålunda tillsammans till 2433 centner 22 skålpund 20 ort, samt utgör i medeltal efter år räknadt 486 centner 64 skålpund 44 ort, motsvarande, enligt hvad räkenskaperna utvisa, ett värde, likaledes i medeltal för år, af 1822 riksdaler 54 öre.

Vidkommande derefter den andra i Westmanlands län befintliga Jernbergs" lagen, nemligen Gamla Norbergs bergslag, så omfattar, enligt hvad 1825 års jordebok gifver vid handen, denna bergslag, hvilken består af Norbergs, Westanfors, Karbennings och Wester Wåhla socknar, följande hemman, nemligen:

Gamla hemman, skatte- och krono-:

inom Norbergs socken........

„ Westanfors „ ........

„ Karbennings „ ........

„ Wester Wåhla „ ........

Nyhemman, skatte-:

inom Norbergs socken.......

„ Westanfors „ .......

„ Karbennings .........

„ Wester Wåhla „ .......

Frälsehemman:

inom Norbergs socken.......

„ Westanfors „ .......

„ Karbennings „ .......

„ Wester Wåhla „ .......

Frälse säterier och ladugårdar:

inom Westanfors socken..........

„ Karbennings ............

38%

21%

19%

84% mantal

• 1%

• ;a

:__3% 5 y2 mantal

■ %

. 1 . 1

;_1___ 3% mantal

. 1

Va 1% mantal Summa 95% mantal:

Gamla Norberg a bergslag.

och om härtill läggas de inom Norbergs socken befintliga l5/g mantal prest- och klockaregård^ samt de inom Wester Wahla socken belägna 5/8 mantal prest- och kappelansbolen, hvilkas hemmantal icke äro i jordeboken i kolumn upptagna, utan endast anteckningsvis omnämnda, eller tillsammans........... . . .

2% mantal,

så erhållas 97 V, mantal,

eller samma belopp, som åt' häradsskrifvaren uppgifvits, dock med den skiljaktigheten, att de hemman, hvilka häradsskrifvaren förmält tillhöra1 Wester Fernebo socken-del, enligt jordeboken tillhöra Karbennings socken, såsom jemväl i Statistiska Centralbyråns underdåniga berättelse för åren 1851—1855 Tabellen 6 finnes anmärkt; och torde här äfven höra omförm idas, att, af ofvannämnda, till denna bergslag hörande socknar, dels Westanfors socken, hvilken är bildad af hemman förut belägna i Norbergs socken, först i 1742 års jordebok finnes upptagen såsom särskild socken, dels nuvarande Karbennings socken i äldre handlingar benämnes Fernebo fjerding.

Då vidare förekommer, ej mindre att Gamla Norbergs bergslag i förening med Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes socknar i Störa Kopparbergs län, hvilka socknar, jemte de af hemman från den förstnämnda och sistnämnda af dem bildade Ludvika och Malingsbo kapell, numera utgöra Westerbergslagen, från äldre tider och ända till år 1634 utgjort en gemensam bergslag, under namn af Wester-jern-bergslagen, samt af sådan anledning varit gemensamt upptagna i Westmanlands jordebok och räkenskaper, än ock att räntorna i dessa numera skilda bergslager äro, med få undantag, hvarandra fullkomligt lika, hafva kollegierna funnit af omständigheterna påkalladt äfvensom för saken upplysande att vid utredningen angående Gamla Norbergs bergslag äfven i hufvudsakliga delar vidröra förhållandena härutinnan med Westerbergslagen.

Hvad nu först beträffar jordeboksränta!! inom dessa bergslager, så har i fråga om densamma befunnits,

att nämnda ränta i Wester-jern-bergslagen vid början af 1600-talet utgick inom alla de hithörande socknarna med:

Städjepenning^-, 1 daler per mantal krono,

jalltefter som detsamma var påfördt skattehemman, med hyttor eller kronohemman.

Kol !*=“*«-■

[afrada-,

s , , (skatte-,

Arl,ga dagsverke,,

samt dessutom

i Norbergs bergslag och Wåhla socken med Årliga och! Bi Kungs- )

hästar och

i nuvarande Westerbergslagen *

i Grangärdes socken, med Skogsskada mårdskinn, och

i Norr- och Söderbärkes socken, med skattepenningar motsvarande skogsskatt;

att det här förut omnämnda Kongl. Brefvet den 26 Mars 1608, hvilket gällde äfven för hela donna bergslag, i afseende å densamma så till vida ovigtig! tillämpades, att dels icke afkortande städjepenningarne och de årliga dagsverkena, hvilka ännu utgå, dels först med år 1620 affördes årliga- och kungshästarne, ehuru dessa redan ar 1617 endast till en del utgjordes och med de påföljande åren alldeles icke utgingo; äfvensom att, på grund af nyssnämnda Kongl. Bref, år 1620 affördes den i Grangärdes socken utgående skogsskatten, Mårdskinn, ehuru densamma, till följd-af ett Kongl. bref den 16 December 1607, redan före tack j e rn s ti o n d e n s tillkomst, blifvit mot annan prestation, nemligen malmränta, utbytt, hvaremot den öfriga, i Norrbärkes och Söderbärkes socknar åsätta skogsskatten, eller skattepenningarne, allt sedan år 1610 rätt afförts; samt slutligen

att jordeboksränta!! för de gamla hemmanen inom dessa bergslager enligt 1825 års jordebok utgår med:

Penningar (städjepenning!!!-), 16 skilling!»- af kronohemman,

Kol, 8 stigar,

Malm, 4 lass, samt

Dagsverken.

I fråga om de rån teposter, hvilka sålunda, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, finnas upptagna i den gamla jordeboksränta», är med eu af dessa poster, det i räntetiteln Osmundsjern derstädes ingående Hyttegälsjemet, ett eget förhållande, hvilket i nu förevarande hänseende gör donna post skiljaktig från de andra ränteposterna och derföre bär äfven bort särskild t anmärkas. Wester-jern-bergslagen undergick nemligen i slutet af 1500-talet tvänne endast af en kort mellantid skilj da skattläggningar, den ena år 1577 och den andra år 1586. Vid den förra påfördes hyttorna särskild ränta, hvilken benämndes “hyttegälsjern", och med hvilken hyttorna sedermera infördes i jordeboken vid slutet af hvarje socken, under det hemmanen deremot icke åsattes någon ränta med denna benämning. Vid den senare skattläggningen åter påfördes hemmanen af samma namn som hyttorna, utom andra persedlar, äfven hyttegälsjern, hvaremot några hyttor nu icke vidare i jordeboken till namnet upptogos, oaktadt äfven sedermera de befintliga jernhyttorna äro till antalet, och med dettas beräknande till 88 stycken, i jordebokssumman äfvensom i räkenskaperna uppgifva; och synes häraf otvetydigt framgå, att donna räntepost var eu skatt endast på hyttorna, men icke på hemmanen, hvaraf ock lärer följa, att vid beräkning af de skyldigheter, från hvilka hemmanen blifvit befriade, denna räntepost icke heller bör dem till ersättning påföras.

30 Vid eu* jemförelse emellan jordeboksränta^ sådan den var beskaffad vid tackjernstiondens uppkomst, och enahanda slags ränta, sådan den enligt 1825 års jordebok nu utgår, visar sig, att den senare räntan, utom tvänne poster, Indika den har gemensamma med den förra, nemligen städjepenning^1 och dagsverken, derjemte innehåller tvänne andra poster, nemligen 8 stigar kol och 4 lass malm. Att de tvänne förstnämnda posterna, eller städjepenningarne och dagsverkena, vid den öfriga jordeboksränta^ upphörande på grund af Kongl. Brefvet den 26 Mars 1608, icke a Ifördes och allt sedermera oafkortade qvarstått, har redan blifvit anmärkt. Beträffande åter de begge senare ränteposterna 8 stigar kol och 4 lass malm, så synes med dem vara det förhållandet, att de icke tillhöra jordeboksränta^ ehuru de blifvit i densamma införda. I Westmanlands handling för år 1618 N:o 11, som utgör räkenskapen för nämnda år för Westerdalarne och Wester-jern-bergslagen med Gamla Norberg, Wahla och Skogsljerdingen i Wester Fernebo socken för samma år, förekommer nemligen, efter det omförmäldt blifvit, det “ Dalekarlarne i Westerdalarne “ emot landtågsgärden utgjort ett visst antal stafrum ved för hvar mark de utgjorde i “Margelspenningar“, en afgift beräknad efter utsäde, dervid 1 markland motsvarade 16 spans ärligt utsäde och betraktades lika med 1 mantal, att bergsmännen “utgjort af hvart helgierdzhemman emot förb:de gjord 8 stiger koll“ ; hvarjemte i 1619 års rakning landtågsgärden, hvilken är påförd Dalekarlarne med 8 stafrum ved för hvar mark de utgjorde i margelspenningar, likaledes linnés debiterad för bergsmännen med 8 stigar kol af “hvart helgertzhemman“. Af hvad sålunda är i berörde handlingar upptaget och angifvet lärer med full visshet kunna dragas den slutsatsen, att 8 stigar kol motsvarade hel landtågsgärd; och då denna ränta först på 1630-talet infördes i jordeboken såsom årlig eller jordeboksränta, torde det icke vara något tvifvel underkastad!, att den i 1825 års jordebok i jordeboksränta!! upptagna kolränta, 8 stigar per mantal, bär, likasom inom Skinnskattebergs bergslag, rätteligen tillhör mantalsränta!! och motsvarar landtågsgärden.

Beträffande sedermera räntetiteln malm, så är dervid att märka, att i nuvarande Westerbergslagen och Westerdalarne i jordeboksränta!! förekom en skinnskatt, från utgörandet hvaraf vederbörande frikallades genom förenämnda Kongl. Bref den 16 December 1607, mot åliggande att vid behof “på en dag eller två“ kora “några lass malm ifrån grufvan och ned till hyttan“ ; i följd hvaraf skinnskatten ock i näst tillgängliga räkenskaper, för år 1609, är afkortad, men i dess ställe 6 lass silfvermalm af hvar bergsman, som icke utgjort tiondejern, finnas paförda. Under de närmast derpå följande åren förekomma åtskilliga skiljaktigheter, i fiåga om utgörandet af donna prestation, dels i afseende å lassens antal, dels beträffande det material, som varit föremål för forslingen, och dels i hvad änglök den beräkningsgrund, efter hvilken körseln skulle fullgöras. Sa finnes i detta sistnämnda hänseende y forslingen hafva verkställts år 1618 efter förmögenhet samtal en ^1619 och 1620 åter efter mantal. Men i de näst derefter befintliga specialräkningarne,

3]

>

nemligen för åren 1625 och 1630, äro “ Bergsmännen" påförda “till årlig körsel! af hvart mantal 4 lass malm,* hvilken Malmränta på 1630-talet i jordeböckerna infördes såsom tillhörande jordeboksräntan och sedermera löstes efter markegång. Da emellertid donna i äntå, pa sätt nu är visadt, icke varit någon hemmanen af ålder åsatt ordinarie ränta, utan torde närmast motsvara den på andra orter förekommande Brukshjelpen, eller årliga hjelpen, under hvilken senare benämning den äfven förekommer i äldre räkenskaper och handlingar, synes ock vara utredt och afgjordt, att ifrågavarande räntepost icke tillhör jordeboksräntan, utan rätteligen är att hänföra till mantalsränta^

Vidkommande nu donna senare ränta, eller mantalsränta^ så linnés densamma i 1825 års jordebok hemmanen påförd med Boskapspenningar, 32 skillingar,

Skjutsfärdspenningar, 1 riksdaler,

Drängejern, 6 skillingar 6 runstycken per 1, %, V4 och % mantal, dock endast i Norbergslagen;

hvaremot några dagsverkspenningar icke äro hvarken för Norbergslagen eller för Westerbergslagen i sagda ränta upptagna. Af hvad ofvan blifvit anfördt framgår, att Landtågsgärden och Brukshjelpen, ehuru icke i mantalsräntan specificerade eller ens uppförda, likväl äro att anse såsom alltjemt utgjorda, den förra med 8 stigar kol och den senare med 4 lass malm; och då Boskapspenningar'^ och Skjutsfärdspenningarne, enligt hvad nyss omförmälda 1825 års jordebok gifver vid handen, till sitt lulla belopp utgå, lärer något vidare yttrande angående dessa räntetitlar icke vara erforderligt. Beträffande deremot det i mantalsräntan för Norbergs bergslag förekommanda “Drängejernet1', så återstår att rörande betydelsen af donna räntetitel lemna en utredning.

Enligt äldre räkenskaper var hela Wester-jern-bergslagen intill och med år 1633, för underhåll af 7 drängar vid kronans bruk, efter 13 daler för hvar och en af dessa, gemensamt debeterad 91 daler. Äfven för följande året, 1634, är enahanda belopp för ändamålet bibehållet; men som fögderierna då, på sätt ofvan omförmälts, blifvit åtskilja, är det förut gemensamma beloppet dem emellan fördeladt, och detta sålunda, att deraf finnas påförda:

Norbergslagen för 3 drängar.................... 39 daler och

Westerbergslagen. för 4 d:o .................... 52

tillsammans 91 daler.

Visserligen utgick ännu en följd af år donna ränta till lika belopp som år 1634, i Norbergslagen under namn af “drängepenningar11 och i Westerbergslagen under namn åt “ drängeränta“ ; men efter någon tid blifver dock förhållandet härutinnan olika inom de båda bergslagerna. Inom Norbergslagen äro väl “drängepenningarne“ ännu år 1679 debeterade till samma belopp som år 1634; men redan det följande året visar sig, att de ingalunda utgått till detta ringa belopp, utan med

32 Vs skeppund tackjern af hvarje helt, hälft, ijerdedels, åttondedels och sextondedels mantal, vare sig nu in natura eller efter kronovärde åt 37z daler silfvermynt per skeppund, kommit arrendator!! af bergslagen till godo, ehuru donna ränta i arrendet naturligtvis var beräknad endast till det belopp, hvar till densamma i räkenskapen fanns upptagen. I följd af donna, såsom det synes, egenmäktigt införda förändring, -hvilken äfven efter arrendetidens utgång tick ega bestånd, uppkom nu, i stället för “drängepenningar*, “Drängejern", hvilket med sitt kronovärde af 7g skeppund tackjern, å 37g daler silfvermynt, eller 6 skilling^!' 8 runstycke!! banko, sedermera i penningar till kronan utgått, lika af hvarje gammalt heminansniimmer åt helt till och med 7s mantal, intill och med ai 1783, men derefter, utan att orsaken till nedsättningen kunnat utfinnas, med blott (F/s Rkillingar banko. Inom Westerbergslagen åter finner man ifrågavarande ränta med dess åsätta värde 52 daler silfvermynt vara, jemte Wester Sölfbergs gård, genom Kammarkollegii Bref den 28 Januari 1678 förpantad, hvilket förhållande fortfor till och med år 1687; men sedan, genom kontrakt den 22 December sistnämnda år, Wester Sölfbergs gård med underlydande och alla. tillhörande räntor kommit i samma arrendators hand, som innehade Ludvika kronobruk, befinnes diängeräntan först icke debeterad, men sedan ånyo efter gammal praxis påförd och bland arrenderade räntor åter aftärd intill och med år 1726, och äfven en längre tid derefter, ehuru denna ränta från sistberörda år icke vidare under samma form som förut utgick. Då nemligen Ludvika bruk den 15 Juni 1726 skatteförsaldes, befriades allmogen, ehuru endast tills vidare, från så väl densamma dittils åliggande byggnadsskyldighet vid nämnda bruk som diängeräntan, vid donna tid ät ven bär nu kallad drängejern; med afseende å hvilken befrielse allmogen dock med stöd af Kong!. Brefvet den 2 December 1746 alades att med Näsgards län deltaga i underhållet af Näs kungsgård och att för sådant ändamål årligen utgifva 300 daler kopparmynt, eller 100 daler silfvermynt, derför emellertid sedermera erhölls lindring i bevillningen med eu fjerdedel. Etter donna tid finnes ytterligare genom Kong! Blefven den 24 Februari 1800, den 20 December 1813 och den 27 Februari 1827 föreskrifvet, att berörda kungsgårdshjelp skulle fortfarande utgå; men sedan genom 1862 års Bevillningsförordning den förändring in träd!, att någon lindring i nämnda afseende derefter icke medgafs dem, som utgjorde donna hjelp, förklarades genom Eders Kong!. Maj:ts nadiga Bref den 10 April 1863, att samma hjelp från och med början af år 1862 icke heller borde vidare utgöras.

Af hvad sålunda blifvit anfördt rörande donna ränta, framgår, att densamma under alla sina olika förmer rätteligen bort benämnas drängepenningar eller drängelön, hvilken, jemlik! 7:de punkten i 1652 ars riksdagsbeslut, skolat mot dagsverkspenningarne försvinna, hvilket annorstädes ock blifvit sa tillämpad!.

Slutligen torde ock bära omförmälas, att i äldre tider dessa bergslager ! arit skyldige att förrätta vindeköringar vid Westra Silfverberget, hvilket förhållande styrkes af ännu i behåll varande handlingar för åren 1606, 1608 och 1609, etter

hvilket

hvilket sistnämnda år denna hjelp upphörde, utan att likväl någon skyldighet i dess ställe blifvit vederbörande pålagd. Om orsaken till vindeköringens upphörande, ehuru i ett Kongl. Bref den 22 Juli 1608 finnes förordnadt, att densamma fortfarande skulle utgöras, har någon upplysning väl icke kunnat vinnas, men vid det förhållandet, att det Kongl. B refvel om tackjernstiondens erläggande är dateradt den 26 Mars 1608 och det nu ifrågavarande Kongl. Brefvet tillkommit först den 22 Juli samma år, hvaraf synes följa, att befrielse från det besvär, rörande hvilket föreskrift blifvit meddelad i det senare Kongl. Brefvet, icke varit afsedd i det förra, och att upphörandet af detta besvär sålunda icke eger någon gemenskap med de till detta ärende hörande eftergifter, lärer någon vidare undersökning i berörda afseende icke vara af behofvet påkallad.

Genom den nu lemnade utredningen angående räntorna inom dessa bergslager äfvensom med hänsigt till hvad i öfrig! i donna fråga är anfördt vid redogörelsen för Skinnskattebergs bergslag, torde alltså få anses vara ådagalagdt att Gamla Norbergs bergslag åtnjuter befrielse endast från den del af gamla jordeboksränta^ som på grund af 1608 års Kongl. Bref afskrefs, äfvensom från dagsverkspenningarne, Indika icke äro påförda de hemman, som funnos före den tid då donna ränta till utgörande påbjöds.

stigar.

I fråga åter om den närmare beskaffenheten och värde! af dessa friheter så inhemtas, i hvad jordeboksränta!! angår, af 1619 och 1620 årens räkenskaper att donna ränta för Gamla Norbergs- och Westerbergslagen gemensamt då utgjorde: Penningar..................10 daler 22 öre 12 penningar.

Osmundsjern.................13 läster 4 fat 14 lispund 20 osmunder.

Mardskmn..................12 st.

?o1..................... 596 V2

Arliga hästar.......... 6 stycken.

Kungshästar..........28 „

tillsammans 34 stycken,

livilka, och då desamma utgjordes med y2

stig kol per häst, bär omsätta till kol

motsvara................ 17 ly

- 613 y2 stigar.

Dagsverken..................... 1998 stycken,

samt städjepenning^!- till ej särskild! angifvet belopp.

Och då härifrån afräknas:

1:o Taxepenningarne...................

2:o Skinnskatten...................

3:o Dagsverken, livilka oaktadt 1608 års Kongl. Bref aldrig blifvit afkortande.......................

4:o Städjepenning^, likaledes icke afkortande.

6 daler.

12 mårdskinn.

1998 stycken.

24 öre.

5:o Öfriga räntor af 12 frälsehemman samt 2 utjordar och tre bodar, nemligen:

rÄw :»***■»

Kol.........................\if

6 årliga hästar och 1 kungshäst..........ä /2 6 stigar kol, samt

6:o Allt hyttegälsjern, såsom en skatt uteslutande på bergsbruket och icke på

116 Osmundsjern.....4 läster 7 fat 2 hundradt 3 lispund 20 osmunder;

så återstå:

Penningar.......3 daler 30 öre 12 penningar,

Osmundsjern.....8 läster 8 fat 8 lispund, samt

Kol.......... 607 y2 stigar,

såsom den jordeboksränta, från utgörande hvaraf Bergslagen genom 1608 ars Kongl.

Bref och tiondens införande blifvit befriad. 0

Då dessa räntebelopp fördelas lika emellan de hemman, som ar 161J i Beigs

lagen förefunnos, nemligen i

Westerberg slagen:

Grangärdes socken......................

Norrbärkcs d:o ...................... 3V

Söderbärkes d:o ......................—Al 863/4;

Gamla Norbergslagen

Gamla Norbergs socken \...................68 V4

Fernebo fjerding ' 5/

Wåhla socken........................._lA 78V,

eller tillsammans 1645/6 mantal,

så belöper sig på hvarje mantal i det närmaste:

^ ..... 5 runstycken banko,

Osmundsjern........................."/ '“P™3 och

................................. 4 stigar-

Vidkommande deremot den lindring i mantalsränta!!, som Bergslagen åtnjuter genom befrielse från dagsverkspenningarne, så befinnes att i 1652 års jordebok hemmanen i Gamla Norbergs bergslag äro upptagna till

228 hemmansnummer skatte och krono............88 manta>

......... - - - - 8 /4 »

Summa 9l4/4 mantal,

Frälsehemman.

varande således friheterna i mantalsräntan att beräkna för

*

dagsverken;

88 mantal å 6 öke-

12 drängehvarvid dock bör anmärkas,

att, då dagsverkspenningarne påföras de bär omförmälda gamla hemmanen, dessa, i enlighet med hvad förut är antydt, höra åtnjuta befrielse från utgörandet af drängejernet, efter 61/2 skillingar per hemmans nummer, eller tillsammans 30 Riksdaler 42 skillingar banko, hvaremot de i senare tider skattlagda hemmanen, hvilkas dagsverkspenningar äro uti hemmanens räntor inbegripna, fortfarande lära böra utgöra drängejernet, motsvarande, enligt 1825 års jordebok, för nämnda hemman tillsammans ett belopp af 44 skillingar 6 runstycken banko;

att hemmanet N:o 15 Norbergsby om y4 mantal, som fått behålla sin gamla jernränta, i följd häraf saknar landtågsgärd, 2 stigar kol, och brukshjelp, 1 lass malm, men att detta förhållande, såsom ett enstaka undantag och i förevarande hänseende oväsentligt, vid den nu gjorda uppskattningen icke blifvit beräknadt, äfvensom

att de inom bergslagen befintliga kapellans- och klockarebolen, hvilkas mantal icke äro i socknesummorna införda, likaledes icke blifvit vid förenämnda beräkning upptagna.

Då de räntor, från utgörandet hvaraf frihet sålunda åtnjutes, omsättas till nya, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara desamma för Norbergs bergslag 218 Centner 63,33 skålpund tackjern samt 2663 Riksdaler 40 öre riksmynt i penningar, hvaraf belöpa sig på hvarje mantal, som åtnjuter både lindring i jordeboksränta!! och befrielse från dagsverkspenningarne, 2 Centner 80 skålpund tackjern och 31 Riksdaler 99 öre i penningar, samt på hvart mantal, som njuter frihet endast från dagsverkspenningarne, 16 Riksdaler 69 öre i penningar, uppgående dessa räntor efter medium af medelmarkegångsprisen för de fem åren 1855—1859 till 3211 Riksdaler 32 öre, eller för hvarje hemman af det förra slaget till 39 Riksdaler 1 öre och af det senare till 16 Riksdaler 69 öre; och då slutligen från nämnda summa, 3211 Riksdaler 32 öre, afräknas värdet af ofvan omförmälda drängejern, utgörande tillsammans 30 Riksdaler 42 skillingar banko, eller 46 Riksdaler 31 öre riksmynt, återstå 3165 Riksdaler 1 öre riksmynt, såsom motsvarande värdet af de friheter, Bergslagen åtnjuter.

De umgälder deremot, hvilka såsom ersättning för dessa friheter till Kronan utgöras, bestå blott i tackjernstionde, eller, der blåsningsskyldigheten eftersatts eller ock med vederbörligt tillstånd icke fullgjorts, af skattejernsafgift. Hvad särskildt beträffar denna senare afgift, bär sådan redan år 1699 blifvit påförd, hvarefter sedermera genom Kongl. Brefvet den 10 Oktober 1758 förordnades, att densamma skulle utgå med 1 skeppund tackjern per mantal, dock med befrielse härifrån för komministersbostället Aspen i Westanfors socken, på grund af äldre nådigt beslut, samt för hemmanen Hyppenbenning och Skeppmora, hvardera Y2 mantal, med vilkor att kolon från dessa hemman skulle fortfarande få användas vid We-

stanfors- och Fagerstaverken, mot hvilken förmån nu såsom förut skulle från dessa verk utgöras de i sådant afseende frivilligt erbjudna 3 skeppund 18 lispund tackjern, eller samma afgift, som vid redogörelsen för Skinnskattebergs bergslag blifva under benämning af ständig tionde för sagda verk omförmäld. På grund af nyssberörda nådiga föreskrift blef skattejernsafgift det följande året, 1759, åsatt de hemman, hvilka icke idkade tackjernstillverkning eller dertill bidrogo med kol, dock att så väl detta år som allt sedermera hvarje hemmansinnehafvare, som haft sig påförd nämnda afgift, men för året var mbrukare i någon hytta, derifrån åtnjöt befrielse, under det att deremot skattejernsafgiften i öfrig! likasom ock den ofvan särskild! berörda afgiften för Fagerstaverken fortfarande till Statsverket utgått och utgår; belöpande sig, enligt räkenskaperna, de nu ifrågavarande afgifterna:

Tackjernstionden

samt Skattejernet

eller tillsammans till 901 Centner 4 skålpund 8 ort, och båda dessa utgifter tillsammans sålunda till 11,540 Centner 66 skålpund 32 ort, motsvarande per medium efter år räknad! 2,308 Centner 13 skålpund 26 ort, med ett värde i medeltal för år af 6,166 Riksdaler riksmynt.

Någon lindring i afseende å rotering åtnjutes icke inom donna bergslag, utan utgöres sagda besvär derstädes efter samma grunder som i landslagen.

Innan Kollegierna utsluta redogörelsen för de privilegierade bergslagerna inom Westmanlands län, anse sig Kollegierna ock böra i underdånighet omförmäla, att Vester Fernebo socken i Wagnsbro härad, vid jemförelse med landslag i allmänhet, åtnjuter viss lindring i mantalsränta!!, nemligen afkortning af halfva landtågsgärden och befrielse från dagsverkspenningarne.

I afseende å den förra af dessa räntetitlar förekommer, att Kongl. Maj:t, på ansökning af Dess “undersåthare i Väster Fernebo socken" att, enär de dittills med halfva ovissa persedlar både varit förskonade, “efther dhet dhe hade små hemman“, Kongl. Maj:t ville äfven derefter dem sådan frihet unna och förläna,

medelst Öppet Bref den 12 Mars 1623 beviljat sökänderna frihet och förskoning uppå halfparten af alla ovissa utlagor, som de till Kong!. Näjd och Kronan skulle utgöra. I följd af detta nadiga Bref, hvilket konfirmerades genom Kong!. Bref den 8 Juni 1649 och den 14 Oktober 1675, afkortades halfva landtågsgärden. Sedan derefter, på nådig befallning, Kammarkollegium låtit i gamla handlingar undersöka, huru med landtågsgärden här vore beskaffad!, äfvensom af hvem frihet från hälften deraf vore beviljad, samt den 15 Oktober 1690 om förhållandet afgifvit berättelse och dervid såsom stöd för den ifrågavarande friheten åberopat icke allenast ofvannämnda Kong!. Bref, utan äfven Kammar- och Reduktionskollegiernas resolution den 27 Juli 1687, förklarade Kongl. Magt den 14 November 1690, pa grund af de nu anförda besluten, det allmogen i berörda socken, så derefter som dittills, skulle samma landtågsgärd “hafva att åtnjuta till deras så mycken mera uppkomst och understöd och är den i följd af bär omförmälda beslut afkortade halfva landtågsgärden nu mera ur jordebok och räkenskaper helt och hållet utesluten.

Vidkommande den senare räntetiteln, i fråga om hvilken eftergift åtnjutes, eller dagsverkspenningarne, finnes denna ränta, ehuru redan år 1652 beviljad, dock’ i hvad donna socken beträffar, först i 1687 års räkenskaper omförmäld, och detta sålunda, att dagsverkspenningar icke utgjordes, utan att jemte de af gammalt påförda 6 årliga eller jordeboksdagsverkena per mantal krono och skatte, i stället utginge “2 tillökte dagsverken“ per mantal af nyssnämnda natur; hvarjemte till stöd för åtgärden att icke debitera dagsverkspenningarne, men deremot påföra de “tillökte dagsverkena“, i årets afkortningsbok i transsumt bifogats åtskilliga Kongl Resolutioner, nemligen dels af den 24 December 1652; då i nåder förklaras, att angående dagsverkena komme att fattas “eu viss ordning och stadga“, dels af den 21 Juni 1654, da pa ansökning om befrielse från dagsverkspenningarne, alldenstund sökänderna “för detta vore med bergsprivilegier benådade vordne“, Kongl. Maj:t förklarade sig framdeles vid bättre tid och lägenhet vilja låta deras undfångna privilegier öfverse, dels af den 31 Maj 1655, då på enahanda ansökning, grundad på den 26 April 1651 undfångna mandat och privilegier, Kongl. Maj:t yttrar sig vilja till annan vidare förklaring efterlåta, att, enär de stadgade årliga och hjelpedagsverkena ordinarie utgjordes, sökänderna skulle för de öfriga extra ordinaiie förskonte och befriade blifva, så framt icke någon omträngande nöd dem fordrade och kräfde; samt dels af den 8 December 1680, då på begäran om konfirmation å de af förra konungar gifna privilegier, Kong], Maj:t förklarade sig vilja, att, emedan bergslagen på riksdagen 1675 fått sina välfångna privilegier konfirmerade, bergslagen skulle dem oqvalde åtnjuta.

Om än häiaf skulle kunna hemtas något stöd för det förmenandet, att ifrågavarande socken haft sig bergslagsprivilegier förunnade, så förekomma dock omständigheter, som synas erbjuda giltiga skål för antagandet afen motsatt åsigt; och är i sådan! afseende företrädesvis att anmärka,

att terörda socken från äldre tider icke räknats till Westerbergslagen eller med densamma i ett eller annat afseende åtnjutit enahanda förmåner;

att eftergiften i landtågsgärden, eljest vanlig i bergslag, bär tillkommit af annan anledning;

att fullständig befrielse från dagsverkspenningarne, annars ock vanlig i bergslag, bär icke egde rum, utan att vid eftergifvandet af dessa, hvilket skedde utan anförd grund, i stället föreskrefvos två bjelpedagsverken, äfvensom att dessa hjelpe- eller rättare mantalsdagsverken, enligt hvad räkenskaperna utvisa, påfördes icke blott skatte- och krono- samt akademiehemman utan äfven bergsmanshemman.

Visserligen hafva Fernebo Socknemän i ansökning om befrielse från dagsverkspenningarne förmält sig blifvit den 26 April 1651 i under privilegierade, en uppgift, hvarpå någon bekräftelse emellertid icke kunnat återfinnas; men da i 1687 års resolution endast 1655 års, men icke 1680 års, ofvannämnda nådiga beslut åberopas, hvaraf vill synas, som skulle det senare nådiga beslutet icke vara hit hänförligt, helst den del af Fernebo socken, som af ålder varit bergslag, blifvit derifrån afskild samt, under benämning först af Fernebo fjerding och sedan af Karbenningssocken, städse, och i motsats till hvad som varit förhållandet med den öfriga delen, blifvit ensam såsom bergslag behandlad, hafva vid sådant förhållande, och enär förenärnnda lindring i landtågsgärden, enligt hvad af det ofvan anförda framgår, är att anse endast såsom en vanlig förmedling, och den nu omförmälda eftergiften af dagsverkspenningarne visat sig vara af annan beskaffenhet än dylik eftergift på grund af bergslagsprivilegier, kollegierna funnit meraberörda Fernebo socken icke höra såsom privilegierad bergslag betraktas, hvadan icke heller lindringen i dess räntor blifvit till beräkning bär upptagna.

II. Örebro lön:

Örebro län. Inom dettajflän finnas, likaledes i öfverensstämmelse med hvad af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet, tio privilegierade bergslager, nemligen Flora, Hjulsjö, Grythytte, Hellefors, Gall skoga, Lekebergs, Lerbäcks,| Lindes, Ramsbergs och blya Kopparbergs bergslager.

I början af 1600-talet förekomma i Nerike två bergslager, nemligen Noraskoga och Lindes, af Indika sedermera bildades Flora och Hjulsjö, Lindes och Ramsbergs samt Grythytte bergslager, hvarefter af en del af den sistnämnda bland dessa bildades Hellefors bergslag; varande emellertid härvid att märka, dels att enligt hvad som inhemtats af ett Kongl. Bref den 17 April 1633, angående bildandet af ett kapell vid Grythyttan, till detta kapell skulle förläggas hemman

och torp, icke allenast från Nora socken, utan äfven från Philipstads eller Fer nebo, och Carlskoga socknar, dels att inom Lindes och Ramsbergs’ bergslager äfven finnas hemman, dit förlagda från Fellingsbro socken i Westmanland hvadan ej mindre Grythytte och Hellefors än ock Lindes och Ramsbergs socknar och beigslager hafva hemman af olika beskaffenhet, allteftersom de ursprungligen till hort olika socknar. Med afseende å det förhållande, hvari de öfrig» af här senastomförmäla» sex bergslager, i hvad angår desammas tillkomst, sålunda står till Nora och Lindes bergslager, samt då dels dessa sistnämnda, i fråga om räntor af ålder företett och ännu förete väsentliga likheter med hvarandra, dels i följd deraf sådan» hkheter äfven förefinnas emellan dem och de nyssberörda öfrig» . erSsla8'enm, torde lamphgast vara att bär först i ett sammanhang anföra hvad i nu namnda hänseende för alla dessa bergslager är gemensamt och derefter redogöra för hvardera bergslagen särskild!, i hvad densamma har för sig utmärkande eller egendomligt. 8

Vidkommande således det ursprungliga och till grund för nuvarande räntebestämmelser liggande förhållandet i Nora och Lindes bergslager, så utvisa räkenskaperna för åren 1539-1545, hvilka äro de äldst» i fammai-kollegT arkiv för dessa bergslager befintliga, 8

att innebyggarne i Lindes bergslag så väl de, som idkat bergsbruk, som de, hvilka tillika brukade hemman, varit för sin handtering åsätta endast jernhatt, äfvensom att denna blifvlt utförd i Osmundsjern, under benämning af Bergskatt,

tilTVli^e Qmfd?SiSin0Snatt’ ^owtore och Hästestandsjern, uppgående tillsammans till 8 faster 3 fat 110 Osmunder, hvilken skatt understundom förvandlats i tackjern pa det satt, att för 1 hundrade eller 5 lispund, Osmunder utgjorts 8 lispund tackjern, eller, för 1 fat om 5 hundrade 2 skeppund å 20 lispund i skeppund^; äfvensom å t grunden för påföringen af nämnda Osmundsjernskatt värst bergsmannens eller jordbrukarens “ förmögenhet “ uti innehafvande hyttedel samt öre och ortugeland jord.

Och är vidare befunnet:

M . . f samt%e bergsman och jordbrukare i bergslagen år 1546 “gifvit Kongl Magt till hjelp 4 foror kol för hvarje skeppund (skatte) tackjern de utgjorde med beräkning af 6 foror på en stig; gJOme?

att i bergslagen påföljande året voro 32 jernhyttor i gång och 178 besutna bergsman och hemmanåboer;

att ordinarie räntan, eller jernskatten under året 1549 blifvit “förbättrad er “ hvarmedelst densamma inalles uppgått till 10 läster 5 fot 1V2 hundrade 52V'’

T” 1 tr SN“ n«0rtS - “jern efter otaST gli

med a hvarje skeppund belöpande 5 foror kol; °

att bergsmännen året 1553, utom nämnda jernränta och kolskatt utgjort ,„t htggU gr„Led;anS k0l’l>"bn"1 (Mårle"sl^™fva), de,» dag,verk™ äfreni

Gemensamma förhållanden för Nora-, Hjulsjö Lindes-, Ramsbergs Grythytte- och Hellefors bergslager.

att nyssnämnda dagsverken år 1566 blifvit bestämda att årligen utgå med 6 stycken af hvarje bergsman samt med 2 stycken af hvarje torpare;

att dessutom utgjorts 1 fora copöre kol, “fougten till hjelp", af hvar man, samt att skattehamrarne sistberörda år uppgått till 15, med en ränta af 58 skeppund stångjern;

att nu omförmälda ordinarie räntor och tjenstbarheter under påföljande åren till år 1578 utgått med obetydlig förändring, äfvensom att förbemälda bergsmän sistnämnda år, likasom bergsmännen på Nöraskoga de föregående åren, hulpit till ^

Kronans bruk, efter som hvar och en hatt del i grufvan, nemligen med malm 89 fyror och med kol 169 stigar, samt derjemte utgjort en hjelp af 10 lispund "loppejern" på hvar man, och på hvar 160:de 1 häst; men

att hjelpepersedlarne blifvit år 1582 tillökta samt att under åren efter 1582 tillökning egt rum så vål i årliga räntan eller jernskatten mot 1549 års belopp, som å hjelperne,

så att vid 1607 års slut dessa räntor befunnits utgöra, den förstnämnda,

eller

Ordinarie jernvatten:

åt Lindes bergslag, med undantag af räntan å 4 stycken arf- och egna hemman, som derefter uteslötos från beräkningen:

af bergsmännen och jordbrukarne, in. m.,

13 läster 2 fat 2 lnmdradt 12 Osmunder Osmundsjern, och

af hamrarne 61 skeppund 4 lispund stångjern; samt de senare, eller

Ovisse persedlarne och hjelperne:

af hvar bergsman

3 lass malm,

4 skjutsfärder,

10 dagsverken,

2 lispund näfver,

3 marker bast,

1 långstock,

Va sågstock,

2 lass mursten,

Va yxc-

4 hackor,

1 lass

1 lass grufveved,

1 fora copöre kol,

1 stig hjelpekol. samt

af hvarje hundradt Osmundsjern ;

2 foror kol.

Sedan bergslagens ordinarie och extra ordinarie räntor och utskylder sålunda uppgått till de här ofvan dels sammanförda, dels för hvarje besuten bergsman beräknade belopp, och ett lika förhållande egde rum i Nora bergslag, faun Kongl. Näjd, som erfarit, att samma räntor och utskylder vore emellan de skattskyldige ojemn! fördelade, efter med vederbörande i båda bergslagerna derom hållen rådplägning, skäligt, genom nådigt Bref den 18 Februari 1608, förordna, att emot det bergsmännen förskonades från vidare åtgörande af årliga jernoch hammarskatten, desslikes för de kol, som utgjordes för jernet, äfvensom de tillfällige hjelperne, de skulle gifva Kongl. Näjd hvart tionde pund tackjern, de bekomma af berget. I följd af detta stadgande blef tionden af den vid bergsmännens hyttor från den 10 derpå följda Mars och till årets slut åstadkomna tillverkning i 1608 års räkenskaper uppförd; och utvisa räkenskaperna för de påföljande åren ej allenast att tiondetackjernet tagits till uppbörd, utan ock att de bergsmän, som i blåsning^ deltagit, varit befriade ifrån så väl ordinarie jernskatten som de egentliga hjelperne, under det de likväl utgjort de tjenstbarhet^', som för bedrifvande! af Kronans bruk varit vanliga, nemligen

af hvar bergsman:

2 lass malmkörsel,

6 skjutsfärder,

10 dagsverken,

Va sågstock,

1 långstock,

2 lispund näfver,

3 marker bast, samt,

i ställe! för drängarnes underhåll vid Kronans bruk

9 lispund Osmundsjern ;

hvarförutom, sedan Landtågsgärden beviljades, hvar besuten bergsman för donna gård utgjort

16 föror eller 2% stigar kol.

Efter det nyssberörda Kongl. stadgande af år 1608 någon tid varit gällande, anhöllo bergsmännen i underdånighet att blifva förskonade från skyldigheten att utgöra tackjern Nionde!, hvaremot de erbjödo sig att af hvardera bergslagen gifva en viss summa årligen; och biföll Kongl. Näjd, medelst den 31 December 1620 utfärdad! kontrakt, donna framställning sålunda, att i berörda afseende skulle årligen utgöras

af Nora bergslag ..................68 läster Osmundsjern

och „ Lindes d:o ..................34 d:o d:o,

dock med vilkor att dessa belopp skulle förökas, i den man bergslagerna blefvo med hyttor och hemman förbättrade; hvarjemte ock förpligtelse för bergsmännen att fortfarande utgöra ej mindre Drängejernet och Gärdekolen till förut vanliga belopp, än ock tjenstbarheterna till Kronans bruks bedrifvande, i nämnda kontrakt bibehölls.

Ehuru i berörda kontrakt af år 1620 icke linnés angifvet, att den öfverenskommelse, detsamma innefattar, skulle blifva gällande för framtiden, har likväl den bergsmanshemmanen, hyttorna och hamrarna från äldre lider åsätta och dittills i jordeboken uppförda, fastän af ofvan anförda orsak sedan år 1608 icke utgjorda, årliga eller jordeboksränta blifvit ur jordeboken utesluten, och berörda hemman deri upptagits endast till namnet samt till de mantal, hvartill samma hemman blifvit ansedda vid en år 1625 hållen ransakning; såsom följd hvaraf framgår, att någon annan ränta af grundskattsnatur, efter den tidens åsigt, icke förefanns i nu ifrågavarande bergslager, eller är i räkenskaperna för desamma uppförd, än den, som utgjordes af l:o) de såkallade kvrkobordsmännen, eller den jord hvarå Nora och Lindes städer nu äro belägna; 2:o) tillkomna Ny- och Stadgehemman, som åsattes ränta i Osmunds- och stångjern till sådant belopp, att deri ingingo äfven de extra ordinarie ränteposterna: Landtågsgärd, Bruksbjelp Drängelön; 3:o) Qvarnar; 4:o) hamrar, hvilka på grund af Kongl. Regeringens föreskrift blifvit år 1637 skattlagda till hammarskatt eller stångjernsränta; samt 5:o) arf- och egne hemman, som år 1640 åter äro med ordinarie ränta uppförda. Beträffande deremot de extra ordinarie räntorna: Drängejernet, Landtågsgärden eller Gärdekolen äfvensom Brukshjelpen, hvilken sistnämnda äfven förekommer under benämning af Vinterkörseln eller årliga hjelpen, så äro desamma debiterade efter hemmantalets sammanlagda belopp, hvithet förhållande befunnits hafva fortfarit till och med år 1684.

Den förhöjning i stadge- eller tiondejernet, som i öfvannämnda kontrakt blifvit föreskrifven, synes hafva kommit till stånd först 1631, efter hvilken tid den i följd deraf uppkomna tillökningen i jernvatten linnés i räkenskapen införd under titel: Föröfradt Tiondejern. Detta jern så väl som det i 1620 års kontrakt bestämda skattejernet, 102 läster, eller 1,224 fat, uppfördes och beräknades till och med år 1648 såsom Osmundsjern, med 20 lispund på fatet eller skeppandet; men i 1649 års räkenskap är skattejernet omsatt till tackjern på det sätt, att för hvarje fat af det förra utförts 1% skeppund af det senare, på grund hvaraf för samma skatte jern uppkommit ett belopp af 1530 skeppund tackjern, hvithet, enligt Bergskollegii Cirkulärbref af sistnämnda år, blifvit beräknad! efter 26 lispund på skeppandet; hvaremot det föröfrade jernet utan föregången förvandling upptagits som tackjern; och hafva enligt räkenskapen, allt sedermera bådadera, såväl det tackjern som motsvarar förenämnda skattejern, som och det föröfrade

jernet, uppförts under en gemensam benämning af: behållet eller ordinarie och föröfradt tionde tackjern, samt redovisats till de belopp, hvartill berörda tiondejern i förhållande till blåsningarna uppgått.

Sedan, pa sätt nu omförmälts, för de egentliga bergsmanshemmanen den ordinarie eller jordeboksräntan under donna benämning försvunnit, och af de under titeln Brulcshjelp bergsmännen, enligt äldre ordning, åliggande skyldigheter blifvit, på deröfver förd underdånig klagan, åren 1647 och 1649, förmedlade med ett belopp för hvarje helt bergsmanshemman af:

1 långstock Va sågstock

2 lispund näfver

3 markör bast

4 dagsverken 2 skjutsfärder,

samt under tiden, såsom räntepöster beräknade efter hemmantalet, tillkommit boskaps- och skjutsfärdspenningarna, af hvilka de senare dock blifvit påförde endast till hälften af det belopp som för hemman utom bergslag stadgats; i följd hvaraf de extra ordinarie, men då mera för ständiga ansedda, räntorna å hvarje helt bergsmanshemman i nu ifrågavarande Nora och Lindes bergslager befunnits år 1650 och de näst påföljande åren hafva bestått i

landtågsgärden, som bär likväl varit påförd blott till hälften mot i landslag, samt utgått med 22/3 stigar kol, beräknade efter kronovärdi å 1

daler, till.........................daler 2: 21. 8.

Brukskjelpen:

2 lass malm å 4 7...................... 8.

6 dagsverken å 6 '/..................... 1: 4

4 skjutsfärd^- å 12 ■/.................... 1: 16. 2 28

drängelönen 9 lispund Osmundsjern å 8'/............. 2. 8

boskapspenningarna.......................... 2. _

skjuts färdspenningarne........................ 1. 16;

så blef år 1663 ifrågastäldt, huruvida icke de under de nyssberörda räntebenäm ningarne: landtågsgärd, brukshjelp och dränglön påförda persedlar kunde anslås i tackjern och således blifva en ordinarie ränta; hvarjemte såsom grund för en sådan ränteförvandling tillika uppställdes, att för hvarje 3 dalers ränta skulle utgöras ett skeppund tackjern.

Ett för åvägabringandet af en sådan räntornas förvandling i tackjern upprättadt och af Kong!. Maj:t den 26 November 1663 gilladt förslag har väl, enligt de handlingar som derom igenfunnits, afsett, att hvarje bergsmanshemman skulle för nyssnämnda persedlar komma att utgöra 3 skeppund 8 lispund tackjern: men

som beloppet af tackjern^ härutinnan berodde på det värde, som åsattes räntepersedlarne, och, enligt hvad tillgängliga handlingar utvisa, framställning mot den i sådant afseende tillämpade värderingsgrund egt rum, synes som donna omständighet vid ärendets slutliga afgörande föranledt till nedsättning i ofvanberörda tackjernsbelopp, emedan det af Kammarkollegium om ränteförvandlingen den 8 Juni 1664 med bergsmännen härom afslutade kontrakt, hvilket numera icke är till finnandes, skall, enligt så väl bemälda kollega samma dag till Landshöfdingen Abraham Leijonhufvud aflåtna skrifvelse, som sedermera upprättade räkenskaper och jordeböcker, hafva upptagit blott 3 skeppund 5 lispund tackjern i årlig ränta såsom ersättning för de å hvarje bergsmanshemman dittills utgjoida smapetsedlat, och är detta belopp tackjern, hvilket emellertid, efter jemförelse emellan det år 1664 å tackjern^ salta värde och det värde, som samma år antagits å oftaberörda räntepersedlar, skulle utgjort 3 skeppund 6 lispund 10 markör i stället för 3 skeppund 5 lispund, den ränta, som de gamla bergsmanshemmanen nu erlägga under namn af persedeltackjern, och som i jordeboken finnes uppföid såsom jordeboksränta, ehuru den tillhör mantalsränta!! och, såsom förut blifvit angifvet, utgör en ersättning för half landtågsgärd samt hel brukshjelp och drängelön. Jemte de olikheter i beskattning, i jemförelse med förhållandet i landslag, hvilka i fråga om nu afsedda gamla hemman sålunda ega rum, åtnjuta dessa hemman slutligen äfven befrielse från dagsverkspenningarne, dock med afräknande af nyssberörda drängelön, hvilken i persedeltackjernet ingår med omkring 19/26 skeppund.

Beträffande åter de hemman, hvilka tillkommit efter är 1620, hafva dessa hemman, enligt hvad ofvan är antydt, blifvit påförda grundränta i Osmunds- eller stångjern till sådana belopp, att deri inbegripits ej blott jordeboksränta, utan äfven landtågsgärd. brukshjelp och drängelön, åt hvilken anledning densamma ock fått namn af stadgeränta; och har häraf, samt då berörda jernräntor i följd åt 1664 års kontrakt förvandlats i tackjern, dervid beräknats, för 1 fot eller 20 lispund Osmundsjern, 1 '/4 skeppund tackjern, och, för 1 skeppund stångjern, 2 skeppund tackjern, det förhållandet uppkommit, att nämnde hemman nu finnas åsätta persedeltackjernsräntor till belopp, som öfver- eller understiga den ränta, hvilken, efter hemmantalet räknadt, på grund af berörda kontrakt bort vara dem påförd.

I öfrig! äro hemmanen äfven i dessa bergslager att hänföra till endera al tvänne hufvudklasser, omfattande den ena skatte- och kronohemman, och den andra frälsehemman och säterier. Bland de till den senare af dessa hufvudklasser numera hörande hemman, torde val ett och annat sådant genom köp eller annat laga fång hafva från skatte eller krono till frälse öfvergått, och dess förut möjligen egande bergsmannafriheter vid transaktionen emellan Kronan och enskild person följaktligen icke heller räknats Kronan till godo, utan tätt af frälsemannen fortfarande frinjutas; men då så beskaffade friheter, der de verkligen förefinnas,

antagligen måste på det hela vara af högst ringa betydenhet, har någon undersökning rörande dem nu icke blifvit verkställd i vidsträcktare mån, än som angår skjutsfärdspenningarne; och i afseende hvarå endast 1825 års jordebok behöft rådfrågas.

Vidkommande åter de till den förra hufvudklassen hänförliga hemman, eller skatte- och kronohemmanen, så torde dessa, dels med ledning af här ofvan meddelade utredning, dels på grund af öfriga i förevarande afseende gällande förhållanden, lämpligen kunna, i fråga om ålder och deraf beroende räntor, indelas i följande tre underafdelningar, nemligen:

l:o gamla hemman, hvilkas ordinarie jernräntor, jemlik! Kongl. Brefvet den 18 Februari 1608, blifvit afskrida, och hvilka, i ställe! för half landtågsgärd, för brukshjelp och för drängelön, utgöra persedeljern 3 skeppund 5 lispund tackjern, per mantal; hörande dock i fråga om hemman med sådan ränta anmärkas, att ehuru hvart och ett af dem har persedeltackjern till nu angifvet belopp, deraf icke alltid följer, det de också äro gamla och haft ordinarie nu mera afskrida Osmundsjernsräntor, hvarpå såsom exempel kan anföras, dels att hemmanen Thorsböle 2, Fingerboda 2, Skämmehyttan 1, och Belgsjöboda 2 mantal, eller tillhopa 7 mantal, i Noraskoga socken, hvilka både före och äfven en lång tid efter år 1607 varit lagmanshemman, i följd deraf icke blifvit påförda någon ordinarie ränta, men icke dess mindre sedermera, när de upphörde att vara af nu nämnda egenskap, blifvit behandlade i fullkomlig likhet med dem, som haft ordinarie ränta, dels att uti 1651 års jordebok för Noraskoga socken inkommit 4 stycken torpare, såsom förlagda från Kihls socken, nemligen Backsboda Y2> Getingedalen V4, Skrikareboda 1/4 och Tholsboda \/4 mantal, eller tillsammans iy4 mantal, utan att de likväl återfinnas i sistnämnda sockens jordebok för nästföregående året, eller att deras ovissa räntor då i räkenskapen äro debiterade, hvarefter,

och ehuru de alltså måste anses såsom nyhemman, de emellertid blifvit behand-

lade på samma sätt som nyssnämnda lagmanshemman; och är, i hvad angår de till nu ifrågavarande afdelning hänförliga hemman, vidare, och med beräkning af dels det antal mantal, som på grund af förenämnda ransakning af år 1625 blifvit i 1624 års jordebok infördt, dels den Osmundsjernsränta, som i samma års

räkning uppgifves såsom frinjuten, mot det att tionde utgjordes, befunnet, att, efter donna beräkningsgrnnd, hvilken torde vara för här afsedda ändamål tillfyllestgörande, på samma gång den i vissa hänseenden lärer vara den enda, som är att här tillämpa, den jordeboksränta, hvilken i medeltal faller på hvarje mantal af dessa hemman motsvarar omkring 20 lispund Osmundsjern; varande, i enlighet med hvad förut blifvit angifvet, de räntor, som af berörda hemman utgå, följande, nemligen :

Persedeltackjern, 3 skeppund 5 lispund, hvilken ränta orätt är upptagen såsom jordeboksränta, och rätteligen motsvarar halfva landtågsgärden, hela brukshjelpen och hela drängelönen;

46 Hela boskapspenningar^ och Halfva skjutsfärdspenningarne;

hvadan, och efter det drängelönen, hvilken, då dagsverkspenningarne påföras, icke lärer höra utgöras, blifvit afräknad, såsom friheter för dessa hemman återstå, per mantal:

Jordeboksränta:

omkring 20 lispund Osmundsjern, samt

Mantalsränta:

halfva landtågsgärden, 1 skeppund 2 lispund, eller efter afdrag af drängelönen 19 lispund, 9 lispund tackjern; halfva skjutsfärdspenningarne, 24 skillingar banko; samt

hela dagsverkspenningarne, beräknade för |^9Ö^änge.| dagsverken;

hvilka räntor, omsalta, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara 5 centner tackjern och 21 riksdaler 97 öre riksmynt i penningar samt i värde för

år, efter medium af markegångsprisen å tackjernet under åren 1855—1859, och med tillägg af de kontanta penningarne, uppgå till 33 riksdaler 65 öre per mantal;

2:o stad ge- och nyhemman, eller sådana efter år 1620 tillkomna hemman, som blifvit åsätta jernränta till det belopp, att deri innefattas ej blott jordeboksränta, utan äfven landtågsgärd, brukshjelp och drängelön, till hvilka hemman äfven blifvit räknade de i Lindes socken belägna arf- och egna hemman, enär dessas räntor äro af enahanda beskaffenhet som räntorna af stadge- och nyhemman; under det att tillika bland de till donna afdelning hörande hemman möjligen torde finnas ett eller annat i senare tider skattlagdt, hvithet endast skenbart åtnjuter några friheter, och således, om desamma nu kunnat utan allt för vidlyftiga undersökningar från de andra särskiljas, bort till nästa underafdelning hänföras ; och torde i afseende å de till nu ifrågavarande afdelning hänförliga hemman särskild! få anmälas, att, enär drängelönen, hvilken ingår i den stadge- och nyhemmanen påförda jernräntan, icke lärer höra utgöras, derest dagsverkspenningar påföras, men all grund saknats för bestämmandet af drängelönens belopp, hvadan icke heller tillbörligt afdrag från räntan i dess helhet af detta belopp latit sig verkställas, såsom ske bort, derest dagsverkspenningar skolat påföras, den omständigheten, att dessa hemman icke utgöra några dagsverkspenningar, icke kunnat såsom frihet eller lindring till beräkning upptagas; varande i följd häraf de friheter i räntan, hvilka dessa hemman åtnjuta, att anse såsom bestående endast i befrielse från

halfva skjutsfärdspenningarne, 24 skillingar banko, eller omsätta till ny

ränta, 75 öre riksmynt per mantal;

hvilken frihet beräknats för alla hithörande hemman, utan afseende å huruvida de uppkommit före eller efter skjutsfärdspenningarnes beviljande, enär dels svårigheten att särskilja dessa olika slags hemman från hvarandra lågt hinder i vägen för åvägabringandet, bär såsom annorstädes skett, af en klassificering i berörda afseende, dels den minskning i räntefriheten, som skulle uppstå genom tillämpning af den eljest följda åsigten, att hemman, tillkomna senare än skjutsfärdspenningarne, i afseende a denna räntepost icke åtnjuta någon lindring, i förevarande fall ej kunde annat än blifva högst ringa, samt sålunda, vid en medelberäkning såsom bär, måste anses såsom af jemförelsevis underordnad vigt;

3:o rekognition- samt stubbe- och röjselrättshemman, hvilkas räntor efter år 1825 blifvit fastställda, och hvilka hemman väl kunna synas vara fria från eller njuta lindring i en eller annan räntepost, men i dess ställe hafva sig påförda de öfriga till så mycket lägre belopp.

Slutligen få ock kollegierna i underdånighet anmäla, att alla dessa bergslager åtnjuta frihet från ordinarie rotering samt i stället hafva sig extra ordinarie sådan åsatt; och förekommer härvid, såsom i allmänhet inom bergslager, hvilka hafva nämnda förman sig förunnad, att friheten från rotering i så måtto är vidsträcktare än lindring i räntan, att äfven hemman, hvilka alldeles icke åtnjuta någon sådan lindring, likväl äro befriade från ordinarie rotering.

Eftei att sålunda hafva omförmält hvad som i förevarande fråga är för de sex nu afsedda bergslagerna gemensamt, få kollegierna öfvergå till en redogörelse

för hvardera af dessa bergslager särskild!, och dervid först i underdånighet anföra, rörande:

l:o. Nora bergslag.

Enligt jordeboken består denna bergslag af hela Nora och hela Jernboås socknar, ehuru härvid, i afseende å den af Häradsskrifvaren i orten meddelade uppgiften att en del dithörande hemman skulle räknas till Kihls socken och vissa andra till Lindes bergslag, förekommer, att under det alla dessa hemman äro i jordeboken upptagna inom Nora och Jernboås socknar, efter socknesummorna finnes anmärka att af Nora socken 12'/4 mantal höra till Kihls, l/4 mantal till Tyssiinge och 9 /2 mantal jemte 4 mantal, Öskebohyttan, af Jernboås socken, till Lindes pastorat; och förhåller sig med hemmanens antal äfvensom med friheterna i rantan inom donna bergslag på sätt som följer, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman:

Lo. Gamla hemman: 171 Va mantal i Nora socken) 208 V4 37 V4 „ i Jernboås „ i å

Transport 2083/4 mantal

33: 65 ...... 7,024: 44.

Riksdaler 7,024: 44.

Nora bergslag.

48 Transport 208% mantal Riksdaler 7,024: 44.

2:o. Stadge- och Nyhemman:

5% mantal i Nora socken I ä 75 öre..... 4; 87.

gy % „ i Jernbo&s „ >

3:o. Rekognitionsskog shemman, skattlagda efter år 1825:

5/32 mantal i Nora socken j ...........

171/ 17A o i Jernboås „ >

1 /96 -

B) Frälseegendomar:

Säterier:

4% mantal i Nora socken................

' 47/~-TT ...... 7,029: 31;

hvarjemte hemmanen i donna bergslag, med undantag af prestgardarne, äro inroterade vid Nerikes regemente till 56^VÅV extra soldatrotar, för Indika årliga vakansafgiften efter markegång, i medeltal

för åren 1855—1859, utgör .....................1-1--

Summa friheter Riksmynt 11,797: 77.

Det vederlag för dessa friheter, som till Kronan utgår, består endast 1 tackjernstionde, i fråga om beräknandet hvaraf förekommer, dels att 1 de mom denna bergslag befintliga Snöbergs-, Pers- och Skrikarehyttorna äro till blåsning indelade bergsmän från Lekebergslagen, Indika bär jemväl erlagt sin tionde, med tillgodonjutande af afkortning derå efter samma grund, som, enligt hvad vid sistnämnda bergslag bär nedan skall omförmälas, derstädes i sådant afseende tillampas, utan att likväl beloppet af denna senare tionde, i saknad af blåsningslistor, kunnat från bergslagens tionde i öfrigt särskiljas, hvadan nämnda belopp i sistberörda tionde inberäknats, dels att tionden af den så kallade Oskevikshyttan, ehuru erlagd och redovisad inom Lindes bergslag, dit nämnda hytta i kyrkligt hänseende horer, blifvit, med afseende derå att hyttan är belägen inom Jernboås socken bär upptagen; och utgör beloppet åt den tackjernstionde, som inom Nora bergslag äfvensom för sistnämnda hytta in natura eller efter lösningspris levererats, enligt kronoräkenskaperna:

för år 1855 3,522 Centner 60 skålpund 4 ort,

„ „ 1856 2,820 „ 69 , 33 „

„ „ 1857 1,942 , 97 „ 7 .

„ 1858 2,467 „ 39 „ 57 „

„ „ 1859 2,278 _ „__63 _59 „

Summa 13,032 Centner 29 skålpund 60 ort;

motsvarande

motsvarande i medeltal, efter år räknadt, 2,606 Centner 45 skålpund 92 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 6,903 Riksdaler 96 öre riksmynt.

2:o. Hjulsjö bergslag.

Inom donna bergslag, som består af Hjulsjö socken, uppgå hemmanen och friheterna i räntan till följande antal och belopp, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman.

l:o. Gamla hemman:

mantal å 33 Riksdaler 65 öre................ 353: 32.

2:o. Stad ge- och Nyhemman: mantal å 75 öre................

3:o. Rekogni ti ons skogshemman:

mantal.

6: 84.

--37.

360: 53;

B) Frälseegendomar.

Hemman:

1 mantal fjerdedels skjutsfärdspenningar............

S:ma 28|£ mantal. Riksdaler

och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prostgården, inroterade vid Nerikes Regemente till 9||j| extra soldatrotar, för hvilka årliga vakansafgiften, efter markegång, belöper sig i medeltal för åren 1855—1859 till....................... 798; 28.

Summa friheter riksmynt 1,158: 81; såsom ersättning hvarför utgöres endast tackjernstionde, hvilken enligt kronoräkenskaperna uppgår

Summa 3,599 Centner 77 skålpund 71 ort, motsvarande i medeltal för år 719 Centner 95 skålpund 54 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 1,616 Riksdaler 23 öre riksmynt.

Hjulsjö

bergslag.

50 Lindes

bergslag.

3:o. Lindes bergslag.

Såsom ofvan blifvit omförmäldt, finnas i donna bergslag, hvilken består af Lindes socken, liksom i den nästföljande, eller Ramsbergs bergslag, äfven hemman, komna ifrån Fellingsbro socken i Westmanlands län, af Indika skatte- och kronosamt frälsehemmanen alla till falla beloppet utgöra sina landslagsräntor, utom Gåsnäsboda N:o 1% mantal och Vestra Hult N:o 2, likaledes x/i mantal i Lindes bergslag, för Indika hemman icke erläggas landtågsgärd och årlig hjelp, men Indika sådant oaktadt likväl icke kunna anses åtnjuta några friheter, enär samma hemman blifvit såsom stadgehemman skattlagda, det förra år 1624 och det senare år 1640. Vidare och i hvad angår den af Häradsskrifvaren i orten lemnade uppgiften, att af 25 mantal inom den så kallade Lindes Bondefjerding sedan år 1844 utgöres en knektefrihetsränta med 2 Riksdaler 10 skillingar 8 runstycken banko, eller 3 Riksdaler 33 öre riksmynt, per mantal, så är i afseende å berörda ränta det förhållandet,

att donna ränta, hvilken af Roteringskommissionen på 1680-talet påfördes Bondefjerdingen i stället för effektiv ordinarie rotering, från nämnda tid fortfarande utgått till och med år 1840;

att 1841 års Roteringskommission beläde hemmanen i samma Bondefjerding med ordinarie rotering;

att i följd häraf påfördes och erlades vanlig rotevakansafgift för åren 1841 och 1842, hvaremot för dessa år den gamla knektefrihetsräntan icke utgick;

att, sedan frågan om upphörande af Bondefjerdingens bergslagsfriheter genom Kongl. Brefvet den 10 Juli 1843 blifvit afgjord, Kong!. Maj:t genom nådigt Bref den 29 Augusti samma år förklara! hemmanen inom nämnda fjerding höra endast extra roteras;

att af sådan anledning vakansafgift icke allenast icke vidare debiterades, utan att äfven restitution af förut erlagd dylik afgift i nåder medgafs;

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet derefter genom ordres den 5 Februari och den 16 Mars 1844 anbefallde vederbörande uppbördsförvaltning att ånyo påföra den gamla knektefrihetsräntan icke allenast för år 1843, utan äfven efterräkningsvis för åren 1841 och 1842; och

att, ehuru ifrågavarande Bondefjerding, jemlik! den derom lemnade nådiga föreskriften, nu är, likasom den öfriga delen af denna bergslag, extra roterad, nämnda knektefrihetsränta allt fortfarande utgöres;

men då, vid ofvan angifna förhållande, och enär genom det nådiga Brefvet den 29 Augusti 1843 blifvit förklarad!, att hemmanen i Bondefjerdingen skulle endast extra roteras, meranämnda knektefrihetsränta synts icke höra hemmanen jemte den extra roteringen påföras, har samma ränta ansetts icke heller böra, såsom ett hemmanen numera åliggande besvär, till beräkning bär upptagas.

51 Efter att sålunda hafva dessa förhållanden anmält, få kollegierna i underdånighet upplysa,

att den ifrågavarande bergslagen innefattar följande slag och antal af hemman samt åtnjuter nedannämnda friheter i räntan, nemligen:

A) Skatte- och Kronohemman. l:o. Gamla hemman:

163| mantal å 33 Riksdaler 65 öre . .............. 5,507: 38.

2:o. A rf- och Egna hemman samt Stadge- och Nyhemmman:

lOf mantal ä 75 öre...................... 7: 96.

3:o. Rekognition hemman:

| mantal................................

4:o. Hemman från Fellingsbro socken:

1| mantal...............................

B) Frålseegendomar.

Hemman från Fellingsbro socken: l mantal..............................

S:ma 176^ mantal. Riksdaler 5,515: 34,

och att hemmanen i denna bergslag äro inroterade vid Westmanlands Regemente till 36f|ff extra soldatrotar, för hvilka årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 utgör .... 3,081: 33.

Summa friheter riksmynt 8,596: 67, äfvensom, i afseende å det vederlag som utgått för dessa friheter,

att, ehuru i förenämnda Kongl. Bref den 10 Juli 1843 linnés föreskrifvet, att Lindes Bondefjerding skall för dess fortfarande åtnjutande af bergslagsprivilegierna åsättas ständig skattejernsafgift, någon sådan afgift, så vidt räkenskaperna för åren 1855—1859 utvisa, icke blifvit debiterad och uppburen, samt att den skatt af bär ifrågavarande slag, som för bergsbruket till Kronan under nämnda år åt bergslagen utgjorts, bestått endast i tackjernstionde, hvilken, enligt räkenskaperna, uppgått:

Ramsbergs

bergslag.

motsvarande i medeltal för år ett belopp af 486 Centner 79 skålpund 16 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 1,244 Riksdaler 11 öre riksmynt.

4:o. Ramsbergs bergslag.

Denna bergslag, som består af Ramsbergs socken, innefattar följande antal hemman af nedan angifna slag samt åtnjuter nedannämnda friheter i räntan, nemligen :

A) Skatte- och Kronohemman.

l:o. Gamla hemman:

41| mantal å 33 Riksdaler 65 öre...........

2:o. Stadge- och Nyhemman:

7|£ mantal å 75 öre..................

3:o. Stubbe- och Röjselrätt^- samt

Rekognitionshemman:

15fH mantal................'........

4:o. Hemman från Fellingsbro socken: 4 mantal........................

1,390: 87. 5: 66.

B) Frälseegendomar.

Hemman:

1 mantal, fjerdedels skjutsfärdspenningar.............37.

Hemman från Fellingsbro socken:

3^ mantal...........................

Säterier från Fellingsbro socken:

2 mantal............................

S:ma 71f-jHj mantal Riksdaler 1,396:90;

och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgarden, inroterade vid Westmanlands regemente till 17f| extra soldatrotar, för 'indika årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 utgör............................. 1,507:28.

Summa friheter riksmynt 2,904: 18; hvaremot den afgäld, som för åtnjutandet af dessa friheter till Kronan utgått, och hvilken bestått endast i tackjernstionde, enligt räkenskaperna utgjort

eller tillsammans 4,898 Centner 2 skålpund 42 ort, motsvarande i medeltal för år 979 Centner 60 skålpund 48 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 2,426 Riksdaler 48 öre riksmynt.

Beträffande derefter Grythytte och Hellefors bergslager, båda belägna inom Grythytte härad, så är, i afseende å dessa bergslager gemensamt, att särskild! omförmäla:

att derstädes finnas tillsammans 5|- mantal, hvilka af Kammarkollegium den 30 April 1771 försåldes till skatte under Hellefors Silfververk, med rättighet för verkets egare att, jemlik! Kong!. Resolutionen den 15 Mars 1770, af nämnda hemman åtnjuta alla räntor, hvadan, och efter det dessa räntor på grund häraf i räkenskaperna först afförts samt slutligen, enligt Kammarkollegii beslut den 12 September 1851, ur jordebok och räkenskaper uteslutits, berörda hemmans friheter synts nu icke höra till beräkning upptagas;

att på 1640-talet från Fernebo socken i Wermland blifvit hit förlagda hyttor eller masugnar med tindrande, i mantal icke satt, jord, hvilka hyttor här, likasom i allmänhet i Wermland, hvar för sig finnas uppförda såsom utgörande antingen en hel eller en half hytta;

att af dessa hit förlagda hyttor, hvilka samtliga äro af skattenatur, dels en hel hytta, Saxhyttan, med ett dertill hörande torp, Jeppetorp, belägna i Grythytte bergslag, under den tid de tillhört Wermland, dragit en ordinarie Osmundsjernsränta, hyttan af 90 lispund och torpet af 7 lispund, eller tillsammans af 97 lispund, hvilken ränta dock redan på grund af 1608 års Kong!. Bref, om tiondes utgörande, afskrefs och sedermera icke blifvit utgjord, dels en half hytta, Bovikshyttan, likaledes i Grythytte bergslag, såsom tillkommen år 1628, eller efter den tid, då Bunden påbjöds, aldrig blifvit till ränta skattlagd, hvaremot två halfva hyttor, Skärhyttelaget i Grythytte och Långshyttan i Hellefors bergslag, hvilka blifvit bildade af bergstorp, ännu utgöra dessas ordinarie jernräntor;

att i de fall, då räntor utgått efter mantal, såsom i fråga om boskaps- och skjutsfärdspenningarne, en hel hytta beräknats motsvara 4 mantal;

att för brukshjelpen utgöras, efter hållen ransakning den 15 Juli 1651, limstenspenningar och dagsverken, de förra, till följd af efter hand skedda förmedlingar, numera till olika belopp, men de senare till ännu oförändrad! antal, eller 16 stycken per hel hytta;

att i öfrig! per hel hytta erläggas skjutsfärdspenningar med 2 Riksdaler banko eller till fullt belopp för endast 2 mantal, men boskapspenningar med 2 Riksdaler 32 skillingar banko, eller för fullt 4 mantal;

Gemensamma förhållanden för Grythytte och Hellefors bergslag er.

att de nu nämnda posterna i mantalsränta^ brukshjelp, halfva skjutsfärdspenningar och hela boskapspenningar, samt jordeboksränta af ofvanberörda i sådant hänseende omnämnda två halfva hyttor, äro de enda räntor, som af hyttorna härstädes utgå; äfvensom

att vid beräknandet af de friheter dessa hyttor åtnjuta, friheten från jordeboksränta, af skal, hvilka här nedan, vid redogörelsen för Philipstads bergslag i Wermlands län, med anledning af der förekommande likartade förhållanden, torde få i ett sammanhang omförmälas, ansetts i medeltal motsvara omkring 2 skeppund 21 lispund Osmundsjern för hel hytta;

hvadan friheterna för meranämnda hyttor således äro:

Jordeboksränta:

hytta å 2 skeppund 21 lispund Osmundsjern, och

Mantalsränta :

2|- hyttor å 4 mantal: hel Landtågsgärd, halfva Skjutsfärdspenningar, hela Dagsverkspenningar,

hvilka räntor, enär Landtågsgärden, i likhet med i Philipstads bergslag, beräknas i Osmundsjern, efter omsättning, jemlik! Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, per hel hytta, eller 4 mantal, motsvara:

för hytta, som icke utgör jordeboksränta:

32 centner 60 skålpund tackjern och 87 riksdaler 37 öre riksmynt i penningar, eller, med jernets förvandling i penningar efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1855—1859, ett årligt belopp af 163 riksdaler 65 öre riksmynt; samt

för hytta, som utgör jordeboksränta:

19 centner 80 skålpund tackjern och 87 riksdaler 27 öre i penningar, eller, med jernet förvandlad! i penningar efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1855—1859, ett ärligt belopp af 133 riksdaler 60 öre riksmynt.

I hvad vidare angår hvardera af de tvänne nu ifrågavarande bergslagerna särskild!, så har i afseende å:

5:o. Grythytte bergslag,

Grythyu» hvilken omfatta!- Grythytte socken, redan bil svit ej mindre anförd!, att denna bergsbergslay. ]ag uppkommit af hemman och områden från 3 socknar, nemligen Kora, Carlskoga och Fernebo, än ock redogjord! för förhållandet med räntorna så vill å hemmanen

från Nora socken, som å hyttorna från Fernebo socken, hvaremot återstår att lemna en öfversigt öfver enahanda förhållande i fråga om de här befintliga hemmanen af olika slag, skatte- och frälse-, från Carlskoga och Fernebo socknar;

Och är i hvad först vidkommer Skattehemmanen, 33/4 mantal från Carlskoga socken och 1% mantal från Fernebo socken, i sådant afseende befunnet rörande

l.o. Skattehemman tran Carlskoga socken!

att 1% mantal deraf njuta samma friheter som skattehemmanen i Carlskoga bergslag, eller, på sätt för dessa senare hemman vid nämnda bergslag skall visas, half landtågsgärd, halfva skjutsfärdspenningar och hela dagsverkspenningar, motsvarande efter behörig omsättning och förvandling i penningar, efter 1855—1859 årens medelmarkegångspris, i medeltal för år ett värde af 45 riksdaler 83 öre riksmynt:

att af de öfriga 2 mantalen l3/4 äro införda först i 1659 års jordebok, och då förekomma under benämning af “Stadgetorpare11, hvadan desamma blifvit påförda, jemte jordeboksränta, endast hela boskapspenningar och halfva skjutsfardspenmngar, men icke åsatts några dagsverkspenningar, samt att det återstående A mantalet förekommer först i 1652 års jordebok, der det benämnes “krono “, men i socknesumman upptages såsom stadgehemman, i hvilken senare egenskap det ock blifvit i beskattningshänseende lika med de näst förut nämnda behandladt; i följd hvaraf alltså dessa 2:ne hemman, jemväl med hänsyn till tiden för hemmanens tillkomst, ansetts icke åtnjuta några friheter i räntan; samt

2.o. Skattehemmanen från Fernebo socken:

att 3/4 mantal af dessa hemman, tillsammans 1% mantal, vid 1651 års ofvannämnda undersökning betraktats såsom stadgehemman, och att det öfriga halfva mantalet, hvithet tillkommit på 1650-talet, jemväl blifvit såsom stadgehemman ansedt; och

att, ehuru äldre stadgeränta icke i sig kan innefatta skjutsfärds- och dagsverkspenningar, ifrågavarande hemman likväl äro påförda endast jordeboksränta, i Osmundsjern, jemte boskapspenningar; samt att, då i (ifrigt så väl bär som i Philipstads bergslag endast den ena hälften af skjutsfärdspenningarne frinjutes för bergsbruk, vid sådant förhållande befrielsen från äfven den andra hälften icke torde vara att betrakta såsom egande sammanhang med bergslagsprivilegierna, utan härleda sig endast från en felaktig debitering; hvadan friheterna för berörda 1/4 mantal, ansetts motsvara halfva skjutsfärdspenningarne och hela dagsverkspenningar ne, eller i ny ränta per mantal 21 riksdalar 75 öre riksmynt.

I fråga åter om frälsehemmanen inom sistnämnda socknar, så är endast i afseende å dem från Fernebo socken att anmärka, att de från stadgehemman blifvit frälsehemman, men att de af samma anledning, som vid nyss omförmälda

skattehemman blifvit an gifven, icke utgöra några skjutsfärd- och icke heller utgjort några dagsverkspenningar, liksom icke heller, efter hvad Kong!. Brefvet den 22 Juli 1859 gifver vid hunden, erlagt några boskapspenningar, ett förhållande, som jemväl torde vara att betrakta såsom följd endast af en oriktig debitering; hvadan friheterna för ifrågavarande hemman ansetts höra beräknas till samma belopp som för skattehemmanen, eller till 21 riksdaler 75 öre riksmynt per

mantal. ,

Inom Grythytte bergslag, som omfattar nedannämnda antal hemman och

hyttor, uppgå friheterna i räntan alltså till följande belopp, nemligen:

A) För Skatte- och Krono.

ko.

13i. mantal Gamla hemman å 33: 65 till . .

2:o.

7 mantal Stadge- och Nyhemman a 75 öre

3:o.

x97 mantal Rekognitionshemman.......

4:o.

Ii mantal Bergsfrälse under Hellefors. . . .

5:o.

lf mantal från Carlskoga socken å 45: 83. 2 „ „ d:o d:o........

6:0.

1J mantal från Fernebo socken å 21: 75

7:o.

445: 86. 5: 25.

80: 20.

27: 19

Hyttor:

6 mantal eller iz hytta från Fernebo socken å 163: 65, per hytta . 245: 47,

2 „ eller > hytta från d:o d:o å 133:60, per hytta . 66:80

B) För Frcilseegendomar.

Hemman:

5Z- mantal å 37 öre . ,............

1. „ från Carlskoga socken ä 37 öre .

IL # från Fernebo socken å 21: 75 . .

S:ma 42/g- mantal

.... 1: 90.

.... — 18.

.... 38: 06.

riksdaler 910: 91.

Och

57 Och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgården, derjemte inroterade vid Nerikes Regemente till 15ff extra soldatrotar, för hvilka den årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal för åren 1855-1859 uppgår till................ 1,353: 55.

Summa friheter riksmynt 2,264: 46, mot hvilka friheter till Kronan ingått endast tackjernstionde, till ett belopp, enligt räkenskaperna,

eller tillsammans af 4185 centner 55 skålpund 13 ort, motsvarande i medeltal för år 837 centner 11 skålpund 3 ort, med ett värde likaledes i medeltal för år, af 2097 riksdaler 1 öre riksmynt.

Beträdande slutligen

6:o. Hellefors bergslag,

hvilken består af Hellefors socken, så omfattar densamma hemman af nedannämnda slag a tillsammans 31^? mantal samt åtnjuter följande friheter i räntan, nemligen:

Hellefors

bergslag.

i

9|

15/y

4£

2 Små 31-gäg-

A) Skatte och Krono.

l:o.

mantal Gamla hemman å 33: 65... -............

2:o.

mantal Stadge- och Nyhemman å 75 öre..........

3:o.

mantal Rekognitionshemman, under Hellefors jern- och silfververk......................

4:o.

mantal Bergfrälse under nämnda verk...........

5:o.

Hytta:

mantal eller 4 hytta från Fernebo socken å 133:60 per hytta mantal riksdaler

8: 41. 7: 12.

66: 80.

82: 33. 8

58 Och äro hemmanen i denna bergslag, med undantag af prestgård^, derjemte inroterade vid Nerikes Regemente till extra

soldatrotar, för hvilka årliga vakansafgiften, efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 uppgår till................... 82Q: 21

Summa friheter riksmynt 902: 54

hvaremot till Kronan utgjorts tackjernstionde till ett belopp, enligt räkenskaperna för år 1855 af 560 centner 95 skålpund 60 ort

„ 1856 „ 515 „ 5 12 „

„ „ 1857 „ 430 56 „ 66 „

„ „ 1858 „ 483 „ 23 „ 37 *

„ „ 1859 „ 519 „ 91 50 „

eller tillsammans 2,509 centner 72 skålpund 25 ort, motsvarande i medeltal för år 501 centner 94 skålpund 45 ort, med ett yVärde, likaledes i medeltal för år, af 1,243 riksdaler 39 öre riksmynt.

Vidkommande sedermera de 4 återstående bergslagerna inom Örebro län, så hafva, i hvad dessa angår, förhållandena i hithörande afseende!! befunnits vara följande, nemligen rörande

7:o. Carlskoga bergslag:

Carlskoga

bergslag.

I donna bergslag, som består af Carlskoga och Bjurkärns socknar, hvilka båda i äldre lider utgjort blott en socken, Carlskoga benämnd, finnas, enligt 1825 års jordebok, följande hemman och lägenheter:

A) Skatte- och Krono.

l:o. Hemman:

Carlskoga socken, mantal.................... 4 7ftjftr

Bjurkärns d:o „ .................... 1 6/y _ 63fff

2:o. Bergstorp:

Carlskoga socken..................

Bjurkärns d:o .................

B) Frälse.

l:o. Hemman:

Carlskoga socken, mantal.................- 4-^

Bjurkärns d:o „ ................- - i 4|

Transport 4| 63||f

2:o. Säterier

Transport

41 63f

Carlskoga socken, mantal Bjurkärns eko „

3:o. Rå och Rör

Carlskoga socken, mantal. Bjurkärns eko „

Summa mantal 73-^11?

Och förekommer i afseende å privilegierna för nämnda bergslag,

att genom ett Kongl. Bref den 28 April 1625 skatte- och kronobönderna i Carlskoga medgåfvos samma lindring i hjelper och extra ordinarie pålagor, och deribland äfven i boskapsskatten, som frälsebönder åtnjöto, eller eftergift|till hälften af dessa utlagor, samt att, med åberopadt stöd så väl af berörda Kongl. Bref som af flera Kongl. Resolutioner, i räkenskaperna afkortades, till och med år 1654, halfva landtgårdsgärden och halfva årliga hjelp en samt till innemot slutet af århundradet äfven halfva boskapspenningar^;

att, sedan de båda förstnämnda räntorna ånyo blifvit till fullo debiterade och utgjorda, Konung Carl XI:s Förmyndareregering, på Carlskoga bergsmäns ansökning om bergslagsfrihet och privilegier, genom Resolution den 26 November 1660, förordnade, att “alla bergsmän dersammastädes, som idkade och drefve bergsbruk, men intet de öfrige,“ skulle för “halfva landtågsgärden“ derefter varda befriade, “och uti det öfriga njuta deras förtiga välfångna privilegier och friheter till godo

att på grund häraf i det följande årets räkenskap afkortades halfva Landtågsgärden för alla i bergslagen då varande, med egare eller åboer försedda hemman, uppgående till 55 mantal, hvaremot hela den årliga hjelp en fick då, liksom sedermera, till fullo utgöras;

att genom Förmyndareregeringens Bref den 11 December 1667 ytterligare förklarades, att, der blåsningarne till något ansenligare drefves, så att af hvart helgierdshemman två skeppund tackjern i tionde kunde Kronan tillfalla, och så i proportion af halfva och fjerdedels hemman derefter, skulle bergsmännen äfven för den andra hälften af Landtågsgärden förskonas, hvaremot de, som mindre blåste, skulle derefter såsom dittills Landtågsgärden till Kronan erlägga; hvilken föreskrift så tillämpades, att afkortningen skedde å tionden, under det att halfva Landtågsgärden äfven derefter debiterades och utgjordes;

att i (ifrigt skatte- och kronohemman här, liksom i de flesta andra bergslager äro fria från halfva Skjutsfårds- och hela Dagsverkspenningarne;

att således de friheter i räntan, som af skatte- och kronohemmanen här åtnjutas, äro:

halfva Landtågsgärden,

halfva Skjutsfärdspenningarne och

hela Dagsverkspenningarne

b oKe-

dagsverken,

12 dränge.j

Indika räntepöster, omsalta, enligt Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, till ny ränta, utgöra per mantal:

2 kubikfot 8 kannor råg,

— — 2 „ korn,

5 kubikfot — „ hafre,

4 centner 20 skålpund takjern och

23 riksdaler 41 öre riksmynt i penningar, samt motsvara, med förvandling af det hela i penningar, efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1855—1859, ett värde årligen af 45 riksdaler 83 öre riksmynt;

att af frälsehemmanen i Skjutsfärdspenningar erläggas endast 12 skillingar banko per mantal; varande i öfrigt i fråga om dessa hemman äfvensom beträffande frälsesäterier samt rå- och rörshemman icke ansedt erforderligt att verkställa någon undersökning, huruvida någon Kronan oersatt räntep ost af dem såsom bergslagsprivilegium åtnjutes;

att af de tio bär nu befintliga bergstorpen sex stycken, år 1661, och de öfriga fyra, åren 1682 och 1683, blifvit åsätta Osmundsjernsräntor, som, jemte 12 skillingar banko Skjutsfärdspenningar af hvarje torp, här, liksom af bergstorpen i Philipstads bergslag, ännu utgöras; men att, under det af hyttor och bergstorp i sistnämnda bergslag samt af hyttor i Grythytte och Hellefors socknar äfvensom af hemman förlagda från Fernebo till Grythytte socken boskapsskatten erlades efter boskapens antal och utsädet, nu ifrågavarande bergstopp icke haft sig någon sådan skatt åsatt, hvadan icke heller, då genom Kongl. Brefvet den 22 Juli 1859 stadgades, huru boskapspenningarne från och med samma år borde utgöras af Philipstads med flera bergslager, något erläggande af dylik skatt för dessa torp blef ifrågasatt; vid hvilket förhållande, och då fullständig befrielse från berörda skatt icke torde vara att härleda från några bergsla^privilegier, helst sådan skatt icke någonsin för bergsbruk fått mer än till hälften frinjutas, det icke synes vara med billighet öfverensstämmande att nu efter en så lång tids befrielse påföra dessa torp Boskapspenningar; samt

att dels af sådan anledning, dels af skäl, som vid redogörelsen för enahanda slags lägenheter i Philipstads bergslag skola i ett sammanhang angifvas, bergstorpen ansetts icke heller i öfrigt höra såsom åtnjutande några bergslagsprivilegier, i afseende å räntan, bär upptagas;

och hafva, med stöd af hvad nu blifvit anfördt, samt med tillämpning af det förut antydda förhållandet att i senare tider skattlagda hemman icke äro att betrakta såsom åtnjutande några friheter i räntan, Carlskoga bergslags privilegier blifvit sålunda beräknade:

A) Skatte- och Krono-

l:o Hemman:

55 mantal gamla hemman å 45: 83................ 2,520: 65.

8||| mantal rekognition- och Nyhemman............ — —

2:o Bergstorp:

10 stycken............................. — —

B) Frälse-

l:o Hemman:

4| mantal å 37 öre....................... 1: 80.

2:o Säterier:

2f mantal................. — —

3:o Rå och Rör:

2\ mantal............................. — —

S:ma 73|£|f mantal. Riksdaler 2,522: 45;

hvartill kommer frihet från ordinarie rotering, hvilken för 33^1^ extra soldatrotar, till hvilka bergslagen, med undantag af säterier, prestgårdar m. m., är inroterad vid Nerikes Regemente, efter markegång, i medeltal för åren 1855 - 1859 motsvarar ett ärligt belopp af..... 2,803: 45.

Summa friheter riksmynt 5,325: 90;

hafvande åter de inkomster af bergsbruket härstädes, hvilka mot dessa friheter kommit Kronan till godo, enligt räkenskaperna och efter det den afkortning, som på grund af 1667 års ofvannämnda beslut egt ruin, blifvit beräknad, utgjorts af tackjernstionde till ett belopp:

62 Lekeberys - bergslag.

motsvarande i medeltal för år 1,708 centner 80 skålpund 88 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 5,098 riksdaler 40 öre riksmynt.

8:o. LekeBergs bergslag.

Denna bergslag, hvilken nu omfattar delar af Qvistbro, Knista, Hidinge, Winteråsa, Tysslinge, Kihls och Nysunds socknar, bestod till en början endast af bergsmanskyttor och torp, med Osmundsjernsräntor, utan betecknadt mantal eller angifven annan måttstock för nämnda lägenheters värde, intill dess bergslagen, dels genom berörda lägenheters sättande i mantal, dels genom ditförläggande af hemman från landslag, dels äfven genom skattläggning af Ny hemman, erhållit sin nuvarande sammansättning och beskaffenhet;

och förekommer vidare i afseende å hithörande förhållanden, för så vidt dessa inverka på frågan om de friheter bergslagen åtnjuter, bland annat och hufvuksakligen,

att, i hvad angår de förenämnda ursprungliga lägenheterna inom berslagen och deras innehafvare, bergsmän och torpare, dessas “gamla årliga skatt", eller Osmundsjernsränta, år 1638 blef “tillökt för ovisse pertzedlar som andre båtsmän skola åhrligen utgiöra", äfvensom att donna tillökning, hvilken påfördes bergsmännen med olika belopp från och med 3Y2 lispund till och med 1 fat Osmundsjern, för hela bergslagen uppgick till 36 fat 14'/2 lispund sådant jern;

att berörda tillökning i jernskatten ansågs motsvara icke allenast hela Landtågsgärden, utan äfven alla öfriga till ovissa eller mantalsränta^ den tiden hörande ränteposter, med undantag af boskapsskatten;

att i jordeboken för år 1642, eller samma år, då boskapsskatten bestämdes att under namn af Boskapspenningar med ett visst belopp årligen efter mantal utgå, lades första grunden till beräkningen af mantal härstädes, i det jorden da betecknades med åttondedelar, efter åttondedelar i hytta, ehuru afseende härvid synes hafva fästats endast vid egande grufvedelar; äfvensom att, enligt hvad 1645 och 1647 årens Landsböcker gifva vid handen, två åttondedelar af nu nämnda slag ansågos motsvara ett mantal;

att, beträffande de från landslag hit förlagda hemman, hvilka tätt bergslagsräntor sig påförda, Bergsamtet val genom skrifvelse den 15 Mars 1639 för-

ordnade, att “några torpare i Qvistbro socken1', som voro lagda under bergslagen skulle få njuta samma frihet, som de andra bergsmännen derstädes, men att vid tillämpning af denna föreskrift år 1640, då från berörda sockens landslag till bergslagen inlades tillsammans 2% mantal, äfvensom sedermera, då landslagshemman påfördes bergslagsräntor, sålunda förfors, att hemmanens hela Jordeboksränta, för så vidt donna ej redan var satt i Osmundsjern, liksom ock deras mantalsränta, med undantag endast af boskapsskatten och, sedan Skjutsfärds- och Dagsverkpenningarne tillkommit, äfven af dessa, efter nämnda räntors sammanlagda kronovärdi, förvandlades till Osmundsjern, att jemte det i jordeboksränta!! möjligen förut befintliga Osmundsjern^ utgöras till ett belopp, som i kronovärdi således fullt motsvarade berörda räntor, utom de omförmälda posterna i mantalsräntan, och betecknades mantalet a dessa hemman i jordeboken derefter med attondedelar, pa samma sätt som ofvan om hyttorna och torpen är anmärkt; dock att ifrågavarande landslagshemman härvid, ehuru af orsaker, som icke kunnat utiönas, fatt ett fördubbladt mantal, hvarefter ock utgjorts och ännu utgöras Boskapspenningar, under det att derememot den öfriga mantalsränta!! af hemman från landslag, vare sig med bibehållna eller affärda och åter påförda landslagsräntor, utgöres efter hemmanens ursprungliga mantal;

att Bergskollegii deputerade genom resolution den 6 Maj år 1650 stadgade, dels att den ofvannämnda förhöjningen i den gamla bergsmansskatten nu, med afseende å de “stoore besvär" bergsbruket medförde, icke vidare skulle utgöras, utan endast den gamla skatten jemte tackjernstionden erläggas, och dels att, beträffande de nya bergsmännen, som lågo för hela, halfva och fjerdedels hemman, den lätta gamla ordinarie räntan skulle efter värderingen anslås i en summa jern’ som sedan skulle tillika med tionden till Kronan betalas; hvaremot de, i öfverensstämmelse med hvad som medgafs de gamla bergsmännen, skulle för tiondejernets åtgörande vara “med giärden och annat sådant förskonte", härunder dock icke inräknade “de nye bergsmännen i Kihls socken"; och förklarades derjemte, dels att dessa medgifvande!! voro sa till förståendes, att, om bergsmannen, såväl den nya som den gamla, tillverkade så mycket jern, att tionden, som han utgjorde, motsvarade eller öfverstege den summa, som dittills af hvart hemman utgått, skulle han njuta berörda förordning till godo, men tillverkade han mindre, skulle han uppfylla allt det som bruste i nämnda summa, dels ock att Kronan icke skulle prsejudiceras i extra ordinarie räntan, som förnämligast vore Mantals- °ch Boskapspenningar^, Kröningsgärd och mera sådant, som allmogen i riket bevilja kunde, hvilket allt sa derefter som dittills erläggas och betalas skulle;

att nu anförda stadgande!! så tillämpades, att afkortningen skedde å tionden, under det den i Osmundsjern förvandlade delen af Mantalsränta!! så väl å de gamla bergsmanshemman^!, nemligen de förra hyttorna och torpen, som å de nya, fortfarande bibehölls tillika med den, jemte nämnda del af berörda ränta, i

en summa sammanförda Jordeboksränta^ samt i förening med donna senare ränta utgick tillika med hela Boskaps- och halfva Skjutsfärdspenningarne, efter mantal; äfvensom att detta förhållande ännu eger rum; hvaremot några Dagsverkspenningar icke någonsin bl Hvit bergsmännen härstädes till utgörande påförda;

att i öfrig! berörda 1650 års resolution vann nådig stadfästelse den 22 December 1693, då tillika stadgades, bland annat, att Osmundsjern»^ skulle få med tionden betalas eller ock lösas med sitt kronovärdi, på grund af hvithet stadgande jernräntan utgick efter kronovärdi, intill dess, i följd af gjord anmärkning häremot, genom Kongl. B refvel den 20 Augusti 1733 förordnades, dels att, der tiondetackjern folie, Osmundsafgiften herde deraf in natura presteras eller ock betalas efter tackjernets årliga markegång i orten, dels att de, som blåst så litet tackjern, att tionden uppginge till mindre belopp än Osmundsräntan, liksom äfven de, hvilka alldeles intet tackjern tillverkade, herde antingen ersätta bristen i Osmundskatten in natura med annat tackjern af sin tillverkning, der sådan egt rum, eller ock lösa densamma enligt markegång; hvarefter och sedan åt nu omförmälda nådiga resolutioner gifvits den tolkning, att, ehuru Osmundsskatten finge betalas med tackjern in natura, dervid likväl icke kunde antagas samma vigtberäkning för tackjern»;! som för Osmundsjernet, hvadan en evakuering, efter kronovärdi, i detta hänseende egde rum, då 20 lispund Osmundsjern komma att motsvara 39 lispund tackjern, men underdånig framställning mot en sådan för de begge jernsorterna olika beräkningsgrund blifvit gjord, Kongl. Maj:t, som genom nådigt beslut den 2 Februari 1819 resolverade öfver berörda framställning, på sedermera färd klagan angående tillämpningen af detta nådiga beslut, genom nådigt bref den 10 Juni 1831, rörande denna fråga slutligen förordnade, det skulle Osmundsjernsskatten i Lekebergslagens härad med tackjern, skeppund mot skeppund eller mark mot mark, liqvideras;

att inom bergslagen befintliga hemman med landslagsräntor utgöra dessa oafkortade och sålunda i detta afseende icke åtnjuta några privilegier; samt

att äfven det härvarande frälse! ersatts Kronan med landslagsräntor; och då i följd af hvad ofvan blifvit anfördt, bergslagshemmanens friheter i räntan bestå i befrielse från

halfva skjutsfärdspenningarna och hela dagsverkspenningarna,

hvilka ränteposter, omsätta, jemlik! Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara 21 riksdaler riksmynt, per mantal, uppgå alltså för Läkebergs bergslag, hvilken, enligt 1825 års jordebok, omfattar följande, till slag och mantal angifna, hemman, friheterna i räntan till nedannämnda belopp, nemligen för

A) Skatte-

65 A) Skatte och Krono.

1,774: 50.

B) Frälse.

_j mantal af Qvistbro socken...............

Summa 105/A mantal riksdaler 1,774: 50,

hvartill kommer frihet från ordinarie rotering, hvilken för 32^f extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad vid Nerikes regemente, efter markegång, i medeltal för åren 1855—1859 motsvarar ett årligt belopp af........................... 2,676: 12.

Summa friheter riksmynt 4,450: 62;

66 Lerbäcks

bergslag.

mot Indika friheter tackjernstionde, enligt räkenskaperna, och efter det den här förut omänmnda afkortning blifvit beräknad, erlagts till ett belopp

motsvarande i medeltal för år 432 centner 47 skålpund 47 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 1,250 riksdaler 61 öre riksmynt.

9:o. Lerbäcks bergslag.

Inom donna bergslag, hvilken omfattar hela Lerbäcks socken samt delar af Hammars och Askersunds socknar i Sundsbo härad, förekomma, i hvad först angår jordeboksränta^ icke några förhållanden, som utvisa att någon eftergift i nämnda ränta der eger rum. Väl erhölls genom Kammarkollegii bref den 28 Augusti 1624 befrielse tills vidare från jordeboltsdagsverkena; men då af ordalagen så väl i berörda bref som i 1630 års specialräkning, hvilken näst derefter om frågan lemnar fullständig upplysning, framgår, att donna befrielse endast var en rättelse af en tillkommen dubbel påföring af samma räntepost, enär oaktadt för dagsverkena utgjorts en annan persedel, nemligen smör, de förra vid hållen jordrefning likväl blifvit jemte sagda persedel hemmanen påförda, lärer befrielsen från ifrågavarande dagsverken, hvilka sedermera, utan vidare föreskrift, ur jordebok och räkenskaper uteslötos, icke vara att såsom något privilegium anse.

Beträffande derefter mantalsränta!!, så har, i fråga om skatte- och kronohemman, befunnits, att friheter i nämnda ränta åtnjutas till olika belopp för hemman inom Lerbäcks socken, för hemman tillhörande de så kallade Dahlby hyttelag i Hammars socken, samt för öfriga hemman inom sistnämnda socken.

Genom Kong!, brefvet den 27 Januari 1623 tillförsäkrades innevånarne i Lerbäcks socken en eftergift å hälften af alla ovissa utlagor, mot vilkor att “för samma benådning det jernbruket, som der i socknen för någre åhr sedan påbegynt“ vore, skulle vidmakthållas, “hvarföre de ock för utskrifningen“ skulle “förskonte vara11. I följd häraf affördes icke allenast halfva landtågsgärden, hvilken varit i landslagspersedlar erlagd, utan äfven krigshjelp och prestens gärdepenningar, hvaremot i boskapsskatten, på sätt jemväl af Kammarkollegii förenämnda bref den 28 Augusti 1624 inhemtas, någon lindring icke medgafs. Och i en den 16 Februari 1644 utfärdad undervisning, hvilken ännu är gällande, ehuru någon stadfästelse derå icke synes hafva följt, linnés föreskrifvet, dels att för den utgående halfva landtågsgärden här, likasom i Kora och Lindes bergs-

lager, skulle af hvart helt mantal erläggas 16 form-, eller 2f stigar, kol, samt att för årliga hjelpen och vinterkörseln, likaledes såsom i Nora och Linde, skulle under benämning af bergsmanshjelp, eller brukshjelp, gifvas 9 lispund Osmundsjern^ och 4 lass malm, dels att i tionde skulle utgöras hvart tionde skeppund tackjern af tillverkningen.

För öfrig! åtnjuta här befrielse från halfva Skjutsfärd^ och hela dagsverkspenningarna, till stöd för hvilken eftergift i senare hänseendet är åberopad en Kammaikollega resolution af ar 1683, som likväl icke kunnat återfinnas.

Och da lika litet här, som i fråga om Lindes Bondefjerding, någon särskild förmån lärer kunna anses vara bergslagen tillskyndad genom den bibehållna halfva landtågsgärdens förvandling i kol samt årliga hjelpens och vinterkörselns påförande såsom brukshjelp, så bestå friheterna i räntan inom Lerbäcks socken i befrielse från

half landtågsgärd per mantal 2f stigar kol,

halfva skjutsfärdspenningar „ 24 skillingar banko och

hela dagsverkspenningar „ j^dränge } dagsverken;

h vilka rån teposter, omsätta till ny ränta, enligt Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, motsvara 38 riksdaler 58 öre riksmynt per mantal.

I fråga om friheterna för Dahlby hyttelag, hvithet består af 4z mantal skatte och krono samt 1 mantal frälse, så utfärdade General-bergs-amtet den 16 November 1643 privilegier för några namngifna personel- i Hammars socken att bygga eu masugn i Dalbytorps ström, med vilkor, bland annat, att, sex år efter det verket kommit i gång, tionde skulle till Kronan utgöras, hvaremot då skulle njutas frihet från utskrifningen; och efter det bemälda Bergs-amt genom beslut den 7 Oktober 1646 förklarat, att friheten från utskrifning skulle få tillgodonjutas äfven innan tionden kunde erläggas, meddelades genom Landshöfdingen Christer Bondes den 1 Juni 1650 utfärdade undervisning följande friheter i räntan, hvilka ännu af hyttelaget tillgodonjutas, nemligen befrielse från halfva landtågsgärden efter landslag och halfva skjutsfärdspenningarne,

dervid ock den andra hälften af förstnämnda räntepost förvandlades i kol, samt byggnitigshjelpen 2 daler 20 öre och den här jemväl påförda drängelönen 1 daler silfvermynt förändrades till brukshjelp, allt till samma belopp, som vid Lerbäcks socken är antydt. Denna undervisning erhöll nådig stadfästelse genom Kongl. Resolutionen den 21 Juni 1654, deri tillika förklarades, att bergsmännen bär ej skulle besväras med högre utlagor än nämnda undervisning förmådde och innehölle, hvaraf ock måste anses följa befrielse från de då redan beviljade dagsverkspenningarna, dock att från sistnämnda förmån är att afräkna den, på sätt nyss blifvit oinförmäldt, i brukshjelpen ingående, bär påförda drängelönen. Och då sistnämnda räntepost, 4 lispund Osmundsjern, hvilken, författningsenligt omsatt

till ny ränta och efter markegång behörigen beräknad, i medeltal för åren 1855 —1859 årligen motsvarar 1 riksdaler 71 öre, frånräkna^ beloppet af de för Lerbäcks socken ofvan angifna, i öfrig! äfven bär gällande, förmånerna, uppskattade till 38 riksdaler 58 öre riksmynt, blifva alltså friheterna, per mantal skatte och krono, för nu ifrågavarande slags hemman: 36 riksdaler 87 öre riksmynt.

I fråga om det tredje slaget af hemman inom denna bergslag förekommer, att landshöfdingen A. G. Leijonhufvud den 23 November 1666 genom utfärdade ordres anbefallde vederbörande att låta 17% mantal bergsmanshemman i Hammars och Snaflunda socknar, derå specifik förteckning öfverlemnades, njuta samma vilkor och konditioner i afseende å utlagor, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, år 1650 blifvit Dalby hyttelag tillförsäkrade, och år 1654 af Kongl. Maj:t konfirmerades, men att donna föreskrift i så inskränkt mening tillämpades, att på grund deraf endast halfva skjutsfärdspenningarne afkortades, hvilken tillämpning ock vann slutlig fastställelse genom Kongl. brefvet den 9 December 1697; och bestå friheterna för sistnämnde hemman således endast i eftergift af halfva skjutsfärdspenningarne, motsvarande per mantal skatte och krono 24 skillingar banko, eller 75 öre riksmynt.

Slutligen bör bär ock i underdånighet omförmäla^

att skilnaden emellan antalet mantal i Lerbäcks socken enligt 1825 års jordebok och antalet af sådana mantal vid medlet af 1600-talet är så ringa, att beräkning af några nyhemman inom nämnda socken ansetts icke vara erforderlig;

att nuvarande hemman i Dalby hyttelag val icke alla äro desamma, som finnas uppräknade i 1643 års privilegier, likasom icke heller de hemman, hvilka nu åtnjuta frihet blott i fråga om skjutsfärdspenningarne, äro utan undantag desamma som de, hvilka i sådant afseende finnas förtecknade i 1697 års Kongl. bref, men att, då båda dessa slags hemman äro lätt igenkännelig på sina räntor och dessutom hatt sig påförda både skjutsfärd^ och dagsverkspenningar till falla beloppet, ehuru de frinjutna delarna deraf i räkenskaperna varit afkortade, alla dessa hemman, med ledning häraf, blifvit återfunna; samt

att deremot, angående nya frälsehemman möjligen åliggande gravationer, några undersökningar nu icke egt rum.

Beträffande derefter frågan om roteringen härstädes, så och ehuru egarne af Aspa bruk och Laxåna bruksintressenter, med flere, år 1836 inför Roteringskommissionen företett Kongl. bref och resolutioner, enligt hvilka deras bruk underlydande hemman skulle vara från utskrifning frikallade och derföre nu icke heller bolde med ordinarie rotering beläggas, både af komiterade vidtagits den åtgärden att med ordinarie rotering belägga alla hemman, som icke idkade malmbrytning och tackjernsblåsning, hvarigenom äfven de under ifrågavarande jernbruk lydande hemman blefvo ordinarie rotering åsätta. Sedan häröfver anförts underdåniga besvär, samt Kammarkollegium i underdånigt utlåtande rörande eotejcmk

ningsfrågan för länet i allmänhet den 21 September 1839, i hvad dessa besvär angick, i underdånighet anfört, att som Kong!. Maj:t, i fråga om roteringen af åtskilliga hemman och lägenheter i Färnebo härad eller Philipstads bergslag i Wermland, genom nådigt bref den 31 Augusti 1838 förklarat, att, ehuru genom nådiga blefven den 2 November 1833 blifvit stadgadt, att såväl inom Philipstads bergslag som inom de i Örebro län belägna bergslager endast de hemman, hvilka med bergslagsrörelse, nemligen malmbrytning och tackjernstillverkning, sig befattade, borde extra roteras, men att andra inom dessa bergslager befintliga oprivilegierade hemman deremot skulle vara ordinarie rotering underkastade, likväl och då, enligt hvad upplyst blifvit, ostridigt vore, att alla berörda hemman och lägenheter inom Philipstads bergslag verkligen tillhört bergslag och åtnjutit bergslagsfriheter, hvaribland äfven befrielse från ordinarie rotering, Kong!. Maj:t funne deraf följa, att samma hemman icke kunde såsom oprivilegierade anses förr än, efter föregången behörig pröfning och meddeladt beslut, bergslagsfrihet blifvit dem frånkänd, samt att då pröfningen, huruvida sådana hemman och lägenheter, hvilka möjligen eftersatte de med bergslagsfrihets åtnjutande förenade skyldigheter i afseende å bergsbruks bedrifvande, skulle vara samma frihet förlustige, ingalunda blifvit Roteringskommissionerna uppdragen, ifrågavarande hemman och lägenheter för närvarande herde underkastas endast extra rotering efter de andelar i rote, till hvilka de, hvar för sig, af komiterade blifvit uppskattade, kollegium vid sådan! förhållande, och då af denna öfver nådiga brefvet den 2 November 1833 sålunda i nåder meddelade förklaring bestämdt kunde slutas, att kommitterades åtgärder med roteringen inom bergslagerna vore stridande mot de af Kongl. Maj:t gillade grunder, samt enär i anseende till de förändringar i hela roteringsverket inom bergslagerne, hvilka blefve en följd af roteringsbesvärets bestämmande i enlighet med Kongl. brefvet den 31 Augusti 1838, så val förnyade undersökningar som upprättandet af andra roteringslängder måste komma att ega rum, ansåge sig höra i underdånighet hemställa, att frågan måtte återförvisas till förnyad handläggning af kommitterade, med föreskrift om iakttagande af hvad genom nådiga brefvet den 31 Augusti 1838 blifvit förordnadt, pröfvade Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 21 December 1839, skäligt att till hvad sålunda blifvit hemstäldt lemna nådigt bifall; hvadan sedermera hemman icke blott i Hammars och Askersunds, utan äfven i Snaflunda och Bodarne socknar af Sundbo härad, samt i Wisby och Bodarne socknar af G rimstens härad, ehuru i öfrig! icke åtnjutande några bergslagsprivilegier, blifvit endast extra roterade; och har, i följd häraf, äfven sistberörda hemmans frihet från ordinarie rotering ansetts höra bland donna bergslags privilegier upptagas och beräknas.

I sammanhang med den uppgift å tackjernstiondens belopp, som af Uppbördsförvaltningen i orten blifvit meddelad, linnés omförmäldt, att tionden af Igelbäckens masugn inom Hammars socken, hvilken masugn vore belägen på ordinarie roterad! hemmans grund, af sådan anledning icke blifvit i nämnda belopp inbe-

räknadt; ock som den anmärkta omständigheten angående roteringen af berörda hemman befunnits vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande, samt detta hemman icke heller i öfrig! åtnjuter några friheter, har åtgärden att icke upptaga tionden åt sagda masugn synts befogad och sålunda bär lemnats utan förändring; men då deremot, i afseende å eu i Bodarne socken af Grinig tens härad belägen masugn, Laxå, för hvilken tionde icke heller blifvit af Uppbördsförvaltningen beräknad, hemmanet af samma namn derstädes, liksom äfven flere hemman inom donna och andra socknar af samma härad, på sätt ofvan blifvit antydt, i fråga om rotering varit betraktadt såsom bergslagskemman och derföre fått sig blott extra rotering åsatt, har tionden för sistnämnda masugn ansetts äfven höra, jemte tionde inom bergslagen i öfrig!, till beräkning bär upptagas.

Med tillämpning af hvad nu blifvit i underdånighet anförd!, hafva friheterna i räntan för donna bergslag, hvilken enligt 1825 års jordebok innefatta!- följande slags hemman å tillsammans 82yi2 mantal, befunnits uppgå till nedannämnda belopp, nemligen för

A) Skatte och Kronol:o. Hemman i Lerbäcks socken:

37f mantal ä 38: 58. . -.................... 1,459: 61.

2:o. Hemman i Hammars socken:

4| mantal Dalby hyttelag å 36: 87 .............. 165: 91.

„ öfriga hemman å 75 öre ............. 12: 47.

B) Frälse-

10| mantal i Lerbäcks socken llf „ i Hammars d:o 1 „ i Askersunds d:o

23A mantal å 37 öre...................... 8: 56.

S:ma 82Ty mantal riksdaler 1,646: 55.

hvartill kommer friheten från ordinarie rotering, hvilken för 56|| extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad vid Nerikes Regemente, i medeltal för åren 1855—1859 motsvarar ett årlig! belopp af................................. 4,629: 82.

Summa friheter riksmynt 6,276: 37.

71 De afgälder, som mot dessa friheter till Kronan inträtt ■ t i ■

tionde och skattejernsafgift; och är den senare inä,etsa t , 1 tackJe™s-

dels af Bergs kollegium af den 3 Juni 1847 sam deL af K ^om utslag,

af den 26 Maj IMS; varande i sådant afseende stadgad ™ Ti dessa utslag, att af 6% mantal i Hammars socken Mka 'tlhårt V lag, men erhållit nådigt tillstånd att sitt hvttehrnt- n- ^ ^ Foissa k^tteskulle utgå med 2 skeppund tackjern per mantal n 1 ^ skattejernsafgift

3% mantal i Lerbäcks^och Stunda Lck2 hvilka "T” att af

hyttelag, men likaledes erhållit nådigt tillstånd att meT h'^777 pa Svaldre enahanda slags afgift skulle erläggas med tillsammans 13 skeppund^ marker, motsvarande, i hela tal, 3 skeppund 17 i;sm]na p Å£ spund 7

Enligt det sistnämnda utslaget skulle den genom rletJi parker per mantal,

giften till angifvet belopp årligen *

i ärendet, fann, genom nådigt Bref den 4 Mai v ’ pa ford klagan

med förklarande, det frågan om ständig skatSrus afeiL fatt ' Tf klagandemes hemman, som upphört med tackjern»blåsning i SvaTdreTvtm % rf® genom Kong!, förordningen angående utsträckt frihet r k , ' Vld de

20 September 1859 inträda ^ändrade föSb^de gGD

afgift likväl skulle erlägga» för liden från den 1 ZeLtr 1853 ar 1860, då nyssnämnda Kongl. förordning träd! i gällande kraft i ?S

ordna, att den skattejernsafgift, som för ifrågavarande siu år hm-rl ’ for"

utgå med ett belopp, som, i förhållande till klagandernas andekr 7T7 7“ 7 motsvarade den tiondeafgift, hvilken utgjorts af f l . ^ttelaget,

Svaldre hytta under »Lön Hd iJtU.tfcÄJ T *? 1“ mcdgifna lindringen i skattejerusafglf.cn för sistnämnda kimma., ha, donna af"» liktal för har ifrågavarande tid erlaets till det ; ,i,,f >, , , a aI£ltt

ställda belopp; samt derföre ansetts äfven böra med detta^beopp liärteTn ^ tugas; varande deremot å andra sidan befunnet att sistnmfm-1-m ?PP"

angående vissa på Svaldre hyttelag förut Tudldé “n

loi afgiftens upphörande tillämpats äfven i fråga om de G3/ mantal i pr socken, hvilka tillhört Forssa hyttelag, så att från och med år 1861 a jernsafgift här icke vidare blifvit erlagd. 1 1861 nagon skatte-

Beträffande nu de belopp, med hvilka tackjernstionden och skaltejernsafciften utgjorts inom donna bergslag, så uppgå dessa belopp safgilten

af tackjernstionden:

för år 1855 till 215 centner 52 skålpund 96 ort " " 1856 „ 266 „ 7 „ 68 ’

" " 1857 „ 212 „ 87 „ 20 "

" " 1858 „ 182 „ 66 B ^6

__"___" 1859 „ 119 „ 80 32

Summa 996 centner 94 skålpund 32 ort,

72 Nya

Kopparbergs

bergslag.

samt af skattejernet:

för år 1855 till 121

w r>

» w w r>

1856 „

1857 „

1858 „

1859 „

centner

76 skålpund 56 ort

Summa 608 centner 82 skålpund 80 ort,

eller tillsammans till 1,605 centner 77 skålpund 12 ort, motsvarande i medeltal för år 321 centner 15 skålpund 42 ort, med ett värde, enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år af 989 riksdaler 90 öre riksmynt.

10:o. Nya Kopparbergs bergslag.

Enligt den år 1836 upprättade och efter behörig granskning fastställda jordeboken, jemförd med 1825 års jordebok, bestar denna bergslag af hela Nya Kopparbergs socken, med skatte- och kronohemman 40mantal samt

eu del af Ramsbergs socken i Lindes härad, med skattehemman -/AV «____________

Summa 40ff|| mantal.

I afseende å dessa hemman förekommer, angående

bo. 57/8 mantal skatte och krono i Nya Kopparbergs socken, hvilka tillförene utgjort 63/4 mantal,

att år 1656 dessa 63/4 mantal, belägna i den då så kallade Ljusnars Kopparbergs socken, skattlades med eu ränta för alla hemmanen tillsammans af 27 skeppund stångjern; äfvensom att i 1662 och 1663 årens räkenskaper berörda 63/4 mantal angifvas vara 27 stycken fjerdedel stadgetorp eller stadgehemman, hvilka 27 stycken hemman i sistnämnda års jordebok finnas införda, hvarje Y4.dels mantal med 1 skeppund stångjern i ränta;

att dessa hemman således, och enligt hvad om dem jemväl i öfrig! blifvit utrönt, äro stadgehemman, samt att om dem följaktligen gäller hvad om hemman af samma slag inom andra bergslager förut blifvit anfördt; hvadan, och då ifrågavarande hemman blifvit skattlagda efter det Skjutsfärds- och Dagsverkspenningarne beviljades, sagda hemman, ehuru den förra ränteposten endast till hälften och den senare alldeles icke af dem utgöres, likväl ansetts icke höra upptagas såsom åtnjutande några friheter i räntan; samt

att den minskning i mantal, från 63/4 till 57/g mantal, hvilken, enligt hvad ofvan blifvit omförmäldt, för dessa hemman egt rum, tillkommit derigenom, att tre y4:delar förmedlats till hälften och att två V4:delar utlagts till dagsverks- och

skattevedstorp,

skattevedstorp, samt i sådan egenskap undergått samma behandling som öfriga, dylika inom donna bergslag förut befintliga, bär nedan vidare omnämnda torp;

2:o. 1 mantal Salbo, äfven i Nya Kopparbergs socken:

att detsamma är ett ifrån Lindes socken och bergslag bil förlagdt arfoeh eget hemman, med här beräknade enahanda friheter i ränta» som för dylik» hemman i nämnda bergslag upptagits;

3:o. T7^ mantal Hånkabacken:

att detta är ett rekognitionsliemman utan friheter; och

4:o. yVyV mantal i Nya Kopparbergs och Ramsbergs socknar:

att dessa hemman genom skattläggningar, Indika blifvit åt kammarkollegium fastställda dels den 5 Maj och den 23 November 1835, dels den 21 Juni 1838, uppkommit al bergsfrälsefrihet förut, för kopparhandteringen härstädes, åtnjutande oskattlagda fjerdepartsegendomar samt dagsverks- och skattevedstorp, sedan genom nådigt Bref den 8 Maj 1829 förklarats, att bergsfrälsefriheten skulle upphöra, och orten i följd deraf undergå mantalssättning och skattläggning, dervid skulle användas den genom Kong], Förordningen den 28 Juni 1775 för Savolax och Kalelen fastställda metoden; varande, med tillämpning häraf, skattläggningen så verkställd, att någon lindring i räntan, af bergslagsprivilegii natur, icke kommit ifrågavarande hemman till godo;

och äro, på grund af hvad nu blifvit anförd t, friheterna i räntan inom denna bergslag sålunda beräknade, nemligen för:

l:o.

1 mantal arf- och eget hemman, i Nya Kopparbergs socken — 75 öre.

2:o.

51 mantal stadgehemman, i Nya Kopparbergs socken ... — .—

3:o.

Skatte- och Kronohemman:

Rekognition^ och

33fiö mantal i Nya Kopparbergs socken

_-zWrr w i Ramsbergs d:o

S:ma 40-j-fH mantal.

och N y h e in m a n:

Riksmynt

75 öre,

hvarjemte åt»jutes frihet från ordinarie rotering, hvilken frihet för 24^ extra soldatrotar, till hvilka bergslagen är inroterad vid Nerikes och Westmanlands Regementen, i medeltal för åren 1855—1859 motsvara!- ett ärligt belopp af riksdaler.......

2716: 82 „

Summa friheter riksmynt 2717: 57 öre;

74 Wermlands

län.

Filip sta ds bergslag.

mot hvilka friheter utgjorts tackjernstionde, till ett belopp:

eller tillsammans af 5,702 Centner 14 skålpund 92 ort;

motsvarande i medeltal för år 1,140 Centner 42 skålpund 98 ort, med ett värde, enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 2,379 riksdaler 37 öre riksmynt.

III. Wermlands län.

Inom detta län finnas, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes äfvensom vederbörande fögderiredogörare omförmält, två privilegierade bergslager, nemligen Filipstads och Nyeds.

Af dessa bestod Filipstads bergslag, som är den äldsta af dem båda, till en början af blott tvenne socknar, nemligen Fernebo och Kroppa. Men år 1786 bildades af områden från Fernebo socken Brattfors, Nordmarks och Gåsborns kapellförsamlingar samt af områden från Kroppa socken, Lungsunds socken, hvarefter år 1805 af områden dels från Gåsborns socken dels från Äppelbo socken i Störa Kopparbergs län bildades ytterligare en kapellförsamling, nemligen Näs Rems, inom hvilken de från Äppelbo socken ditförlagda lägenheterna likväl icke äro af bergslagsnatur; och omfattar den ifrågavarande bergslagen, hvarest ännu i början af 1600-talet icke funnos några hemman, utan endast hyttor och bergstorp, enligt 1825 års jordebok för närvarande följande lägenheter i nedanskrifna socknar, nemligen:

hvarförutom finnas, i Fernebo socken, 2 skattekontor och 32 skatte- och kronotorp, hvilka lyda under Filipstads stad, samt dels i Brattfors socken, Hedenskogshyttan, dels i Kroppa socken, Kroppa hytta eller masugn, dels i Lungsunds socken, Bjurbäckshyttan, hvilka alla, enligt uppgift, äro belägna på särskild! skattlagd lägenhets grund, utan att med full visshet kunnat utrönas, huruvida någon jord tillhör sjelfva hyttorna, dels äfven i Lungsunds socken 1 frälsehytta, benämnd Kungsskogen, hvilken icke har någon jord sig tillagd och derföre icke heller blifva åsatt hvarken ränta, kronotionde eller rotering samt således är att endast såsom masugn anse; och Indika samtliga lägenheter inom Fernebo, Brattfors, Kroppa och Lungsunds socknar alltså funnits vara af beskaffenhet att nu icke höra här upptagas.

Bland de tre slaga lägenheter, som, enligt hvad nyss blifvit angifvet, numera här förekomma, nemligen hemman, hyttor och bergstorp, äro hemmanen utan undantag antingen från närliggande landslag hit förlagda eller ock bär skattlagda rekognition- eller nyhemman; och utgöra skatte- och kronohemmanen jemte jordeboksränta äfven mantalsränta!!, med undantag endast af halfva skjutsfärdspenningarne och hela dagsverkspenningarne, hvarjemte af frälsehemmanen utgå halfva boskaps- och fjerdedel skjutsfärdspenningar samt af det gamla frälse! äfven kungsforingen."

Beträffande åter de bränne andra slagen af bär befintliga lägenheter, eller hyttor och bergstorp, af Indika de förra äro masugnar med i mantal icke satt jord och de senare bestå af jord, likaledes utan åsatt mantal, samt beggedera slagen, enligt hvad ofvan blifvit omförmäldt, äldre än hemmanen, så utgjorde dessa lägenheter af ålder såsom årlig eller jordeboksränta en dem påförd Osmundsjernsskatt, år 1609 uppgående, för bergslagen i dess helhet, till 1570 lispund 13 markör, under benämning af skatte-, lanngills-, gingierdes-, kiöpöres- och frachte-jern. Denna jernskatt blef i sistnämnda års specialräkning afskrifven i följande ordalag : “Efter K. M:tz bred och ordning!! skulle Bergzmennerna utgiöra tionde jämn, och efter blåsningen så emellan beggie Nyårsdagar ficka som K. M:tz brack vidd Nya

Kroppan, och----skall skrifvare!! vidh Nya Kroppan gjöra beskiedh för bergz-

lagen, efter han kan dagligen vara tillstädes och achta på blåsningen vid hyttorna,

--derföre blifver afkorta!! som han skall gittra beskiedh för11; hvarefter finnas

affärda de förut upptagna lägenheterna med deras här nämnda jernskatt, 1570 lispund 13 marker. Väl har det vid donna afföring åberopade Kong!. B refvel icke kunna! återfinnas, men af de ur räkenskapen anförda ordalagen synes framgå, antingen att äfven för donna bergslag meddelats något särskild! stadgande, enligt hvilket skulle erhållas befrielse från den ordinarie skatten, mot vilkor att tionde af tackjärnstillverkningen i ställe! erlades, eller ock att de förut i fråga om Wester-jernbergslagen samt Nora och Lindes bergslager omförmälda Kong!. Blefven af år 1608 ansetts, jemte det de angingo vissa i dem namngifva bergslager särskild!, tillika innefatta ett slaga allmänna stadgande^ tillämpliga äfven på andra då befintliga bergslager.

7H

Vare sig nu att det ena eller det andra åt dessa förhållanden legat till grund för den berörda afföringen, så egde någon debitering af ordinarie räntan icke vidare rum i ortens jordebok och fögderiräkenskaperna. Af brukande bergsmän erlades, från och med år 1610, i stället för berörda ränta, tionde af tackjernstillverkningen, hvaremot, visserligen, icke brukande bergsmän och torpare fortfarande utgjorde sin gamla Osmundsjernskatt; men så väl tionden som nyssnämnda skatt redovisades numera i Ny Kroppa jernbruks räkenskap, hvilket till en tid fortfor, äfven ehuru hyttor och bergstorp med sin gamla ränta vid slutet af 1620talet i jordeböckerna ånyo upptogos, liksom ock der infördes hyttor, uppbyggda etter tiondens tillkomst, änskönt dessa senare, såsom utgörande tionde, icke till jordeboksränta skattlades.

Efter det, på sätt nu uämndt är, berörda lägenheter åter blifvit i jordeböckerna införda, upptagas derstädes till och med år 1724 ej mindre den gamla Osmundsjernskatten af äldre hyttor och bergstorp, än ock, jemte nyskattlagda bergstorp, den för dem bestämda jernränta; men i den enligt ny metod för år 1725 upprättade jordeboken förekommer icke vidare någon jordeboksränta af de gamla hyttorna, hvilka liksom de nya, nu upptagas endast till namnet och med den mantalsränta, som af dem utgick, blott med undantag af boskapsskatten; hvaremot bergstorpen fortfarande upptagas med den dem påförda jernskatten; dock att, å ena sidan, icke brukande bergsmän måste skatta såsom fordom, under det att, å andra sidan, den, som byggde ny hytta eller blef inbrukare i gammal sådan, vare sig han vore bonde eller bergstorpare, mot åtgörande af tionde fick åtnjuta samma eftergift i räntan som gammal hyttas egare. Och äro sålunda nybildade hyttor i jordeboken numera intagna på samma sätt som om de öfriga bär ofvan blifvit anfördt, under det torp och andra lägenheter, som i dessa hyttor ingått, äro från jordeboken uteslutna eller inom kolumn torda, samt alltså förete ett annat förhållande än de i Grythytte och Hellefors bergslager af bergstorp tillkomna, förut nämnda, hyttor, hvilka fortfarande utgöra sin gamla torpskatt.

Vidkommande åter mantalsränta!! för nu ifrågavarande lägenheter, så utgå af hyttorna, till visst för dem bestämdt belopp eller efter jemförelse med mantal, brukshjelp äfvensom boskaps- och skjutsfärdspenningar, samt af bergstorpen, likaledes efter jemförelse med mantal, boskaps- och skjutsfärdspenningar, men icke någon brukshjelp, hvaremot så väl åt hyttor som af bergstorp icke utgöras hvarken landtågsgärd eller dagsverkspenningar; och hafva, i afseende å hvardera af dessa ränteposter särskild!, utom i hvad angår dagsverkspenningarne, rörande hvilka endast torde behöfva anmärkas, att de, i jemförlighet med hvad i andra bergslager egt rum, lika litet för nu afsedda lägenheter som för hemmanen, här utgjorts, förhållandena inom donna bergslag i öfrig! befunnits vara följande, nemligen angående

l:o. Brukshjelpen:

Redan ar 1586 tinnes här debiterad eu hjelpcpersedel, limsten, med tillsammans 80 lass, och utgående efter do skattskyldigas förmögenhet. I den näst derefter befintliga räkningen för år 1588 förekommer åter ett annat belopp, nemligen 70V2 lass, och jemväl efterföljande räkningar, för längre tid, visa att ifrågavarande hjelp äfven då icke utgick till något bestämdt ärligt belopp, liksom ock af berörda räkenskaper framgår, att nämnda hjelp ursprungligen icke utgjordes med sjelfva persedeln eller löstes med penningar, utan var endast ett arbetsbiträde, bestående i framforsling af limsten till Kronans bruk Nykroppa. Under det att sålunda antalet af bergslagen påförda “ lass “ härutinnan fortfarande visar sig vexlande, finnes ar 1623, da lassens antal uppgick till 400, hvarje lass vara åsatt ett värde af 18 öre silfvermynt, hvithet värde per lass eller tunna år 1669 är, med åberopande af en Kong!, resolution och vederbörande landshöfdings ordres, nedsatt till 6 öre. Dessförinnan både år 1651 det antal lass eller tunnor, som bolde utgöras, blifvit bestämdt för hvarje hytta, ehuru olika för olika hyttor; och utgingo limstenspenningarne härefter, samt med tillämpning af ofvanberörda värdeberäkning, till och med år 1696. I det näst påföljande årets specialräkning deremot är donna penningeränta, då Bruhshjelp ballad, hyttorna påförd till lika belopp för hvarje hytta, med 16 tunnor ä 6 öre tunnan, motsvarande 3 daler silfvermynt, eller 1 riksdaler banko per hytta. Efter donna tid har någon förändring härutinnan icke egt rum, utan äro hyttorna nu i man talsräntan påförda brukshjelp, under namn af limstenspenningar, med ett belopp af 1 riksdaler banko per hytta; hvaremot bergstorpen, Indika, så vidt utrönas kunnat, icke någonsin haft sig donna räntepost påförd, utan att dock någon bestämd anledning till detta förhållande kunnat utfinnas, fortfarande äro från erläggandet af nämnda hjelp fria.

2:o. Boskapspenningar^:

Efter att från den tid, då donna skatt beviljades, hafva till och med år 1641, bär så val som i landslag, utgått med eu viss, efter kreaturens antal och utsädet beräknad afgift, blef genom riksdagsbeslutet den 2 Februari 1642 samma skatt förvandlad till en bestämd penningeränta, att utgöras med 2 daler silfvermynt af hvarje helt mantal skatte och krono samt med hälften för frälse, med hvithet belopp boskapspenningar'^ äfven bär till och med år 1645 utgingo, dock efter den beräkningsgrund, att hvarje delegare i hytta, eller brukande bergsman, fatt erlägga lika mycket i boskapspenningar som en hel gård på landet. Som emellertid skattens erläggande efter en sådan beräkningsgrund fanns alltför tryckande, medgaf, på gjord framställning i ämnet, landshöfdingen Christer Bonde sistnämnda år, att hvar hytta finge utgöra så mycket boskapspenningar och extra ordinarie hjelper som 4 mantal på landet, hvithet beräkningssätt och i 1646 års räkenskap är tillämpad!. Men redan det påföljande året, eller år 1647, finnes

7s

kammarkollegium genom bref den 26 Mai hafva gillat nämnda landshöfdings då vidtagna åtgärd att för boskapspenningarnes erläggande åter låta uppteckna boskapen och derefter, enligt bergsmännens anhållan, beräkna nämnda skatt på förut, intill år 1642, öflig! sätt; varande sedermera härutinnan någon förändring icke inträdd förr än, till följd af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 18 Mars 1857 gjorda framställning i ämnet, Kong!. Magt, efter vederbörandes hörande, genom nådigt Bref den 22 Juli 1859 stadgade, att från och med samma år boskapspenningarna, såväl härstädes som i Grythytte och Hellefors socknar åt Örebro län, skulle erläggas efter enahanda grund som för skjutsfärdspenningarne der alltid varit gällande, så att hvarje hel bergsmanshytta skulle, lika med fyra mantal, utgöra fyra riksdaler riksmynt, hvarje krono- och skattebergstorp, lika med ett hälft mantal, femtio öre, och hvarje bergsfrälsetorp, lika med ett fjerdedels mantal, eller tjugufem öre; med nådigt förklarande derjemte, att boskapspenningarne för de från Fernebo till Grythytte socken lagda hemman, hvilka, likasom hyttorna, erlagt donna skatt efter boskapen, skulle i stället beräknas att utgå såsom för hemman i allmänhet efter deras åsätta mantal.

3:o. Skjutsfärdspenningarne:

Redan från början af donna ränteposts debitering påfördes härstädes densamma hemmanen med blott hälften af det medgifna beloppet, eller med 6 mark silfvermynt mantalet, skatte- och krono-, och med 3 mark mantalet frälse, samt hyttorna och bergstorpen, alla då skatte-, eller krono-, och till mantal beräknade » såsom vid fråga om Boskapspenningarne nyss blifvit omförmäldt, men likaledes blott till hälften, eller hel hytta med 6 daler och bergstorp med 3 mark; och utgår denna räntepost fortfarande med enahanda belopp, för frälse alltid beräknad! till hälften mot för skatte- och krono.

4:o. Landtågsgärden:

Denna räntepost har härstädes icke någonsin utgått åt hyttor och bergstorp ; men hvarken jordeböcker eller räkenskaper, nyare eller äldre, lemna någon upplysning om anledningen till den för sagda lägenheter inom nu ifrågavarande bergslag sålunda åtnjutna fullkomliga frihet från utgörande af berörda räntepost.

I fråga om orsaken till donna, för nyssnämnda lägenheter egendomliga, frihet skulle det visserligen kunna synas, såsom hade denna frihet, i större eller mindre mån, sin grund deri, antingen att denna räntepost borde utgå efter mantal, hvilket, vid tiden för tillkomsten af nämnda skatt, bär icke fanns, eller att hyttor och bergstorp vid samma tid voro ur jordebok och räkenskaper uteslutna, af den anledning att, såsom ofvan är omförmäldt, både den tionde, som mot befrielse från Osmundsjernsskatten, blifvit påbjuden, och flen gamla jern räntan af torpare och icke blåsande bergsmän skulle redovisas af skrifvaren vid Nykroppa bruk, samt att friheten sålunda skulle uppkommit endast genom ett förbiseende vid debiteringen. Men mot sådana antaganden strida, i förra hänseendet, den omständigheten, att, ehuru bergsmansjorden

ej var satt i mantal, densamma dock icke åtnjöt befrielse från boskaps- och skjutsfärdspenningar, och, i senare hänseendet, förhållanden af, exempelvis sådan beskaffenhet som att, när genom bergskollegii bref den 18 November 1648 förordnades, dels att y4 mantal skatte, Gräsbosjötorp, som då bvggt hytta och erlade tionde, skulle från Råda socken i Elfvedals härad hitflyttas, och ‘dels äfven att donna nya hytta skulle mot tiondes utgörande få åtnjuta samma friheter som äldre hyttor härstädes, till följd af detta förordnande afskrefs icke blott jordeboksränta^ utan äfven mantalsränta!! och dermed jemväl landtågsgärden ' hvar-

,et,ter denna hytta- betraktats på samma sätt som öfriga hyttor härstädes, samt äfven bliivit i likhet med dem onererad.

Med fästadt afseende särskilt å sistberörda förhållande vill det alltså synas, som om, enligt den tidens åsigt, friheten från landtågsgärd, i hvad donna ort angick, betraktats såsom ett bergslagsprivilegium, vare sig nu att en dylik uppfattning grundat sig på bestämmelserna i 1608 års Kongl. Bref om tionde!! eller att något särskild!, nu likväl icke återfunnet, beslut blifvit i detta ärende meddeladt. Då häraf åter följer, att befrielsen från landtågsgärd måste i förevarande fall anses såsom ett privilegium för bergsmansjord, jemförlig med hemman, uppstår den frågan, i hvad män den jord, som tillhör å ena sidan hytta samt a andra sidan bergstorp, må, i afseende å endera eller bådadera af dessa slags lägenheter, vara att räkna till så beskaffad bergsmansjord.

Beträffande härutinnan det förra slaget, eller hyttorna, så förekommer att likasom hemman i allmänhet utgöra en årlig hjelp, inom bergslagerna gemenligen benämnd brukshjeJp, hyttorna härstädes redan från äldre tider fått utgöra eu dylik hjelp, först genom forsling till Kronans bruk samt sedermera, och ännu genom erläggande af penningar till bestämdt belopp; att, å ena sidan, nämnda lagenheter mot erläggande af tionde, åtnjutit friheter i räntan af likartad beskaffenhet med dem, som för bergsbruk, och mot tiondes utgörande, inom privilegierade bergslager i allmänhet blifvit hemman tillerkända, och att, å andra sidan nar fråga vant om utlagors påförande, med beräkning efter mantal, äfven hyttorna blifvit, i vissa afseende!!, safta i jembredd med hemman, dervid hel hytta ' T1" uPPSkattats lika med fyra mantal, såsom visar sig icke allenast i hvad angår boskaps- och skjutsfärdspenningarnes erläggande, utan äfven i fråga om utgöiandel af den ar 1649 beviljade kröningshjelp.

Någon anledning att nu annorlunda förfara, eller att icke betrakta hyttorna såsom jemförliga med hemman, lärer sålunda icke heller förefinnas; och i hvad dervid angår den måttstock, efter hvilken jemförelse!! bör uppställas, så synas giltiga skal vara för handen att vid eu dylik jemförelse äfven nu bibehålla den erakmngsgrund, som härutinnan tillförene gemenligen varit tillämpad. På sätt nemligen inhemta af, bland annat, den år 1811 upprättade längd rörande extra lotenng härstädes, i hvilken handling finnas angifna resultaten af' den undersökning och uppskattning af all bär befintlig jord, som på Eders Kongl. Majds Be

fallningshafvandes föranstaltande af vederbörande i jordegarnes närvaro samma år verkställdes, visar sig, att de flesta hyttor, både de nya och de gamla, omfatta särdeles vidsträckta jordområden; och torde i sådant afseende få exempelvis anföras, det vid nämnda uppskattning befanns, att Nordmarkshyttan, en hel, gammal, hytta i Nordmarks socken, hade eu areal i skog och inegor af 10,000 tunnland, med ett utsäde af 11478 tunnor, samt att der kunde födas 27 hästar, 150 kor och 131 småkreatur; att Näs-Rems-hyttau, eu half ny hytta i Näs-Rems socken, och bildad af ett bergstorp med förut 12 lispund Osmundsjerns ränta, både en areal af 18,487 tunnland, med 58% tunnors utsäde samt 36 hästar, 89 kol och 156 småkreatur; och att Skarphyttan, eu half ny hytta i Kroppa socken, egde en areal af 5,000 tunnland, med 27 tunnors utsäde samt 8 hästar och 36 kor. Att en ny hytta uppkommen af blott ett enda bergstorp, såsom den nyssnämnda Näs-Rems-hyttau, kan ega ett jordområde af sådan omfattning som donna, måste till en ej ringa del härleda sig af skogsanslag från allmänningar; i hvilket afseende ock inhemtas af bland annat 1811 års roteringskommissions protokoll för den 5 Juli samma år, i fråga om en der omförmäld hytta, den bär förut omnämnda Gräsbosjöhyttan, att enligt generalbergsembetets den 30 Juni 1638 utfärdade privilegium å anläggningen af samma hytta, bergsfogden och nämnden blifvit anbefallda, att till hyttan “anslå så mycken skog af allmänningen, som kunde behöfvas, oberäknad den andel hytteanläggarne förut kunde ega såsom arfsrätt i samma skog". Alla de (Kriga hyttornas omfång är visserligen mindre än de nu anfördas: och nedgår, likaledes enligt den vid förberörda undersökning verkställda utredning, ifrågavarande omfång till och med, för tvänne hyttor nemligen för Hektorshyttan, en half ny hytta i Fernebo socken, till 919 tunnland, med ett utsäde af 617/32 tunnor, samt med 3 hästar, 8 kor och 2 småkreatur, och för Herrehultshyttan, eu half gammal hytta i Kloppa socken, till 800 tunnland, med 20% tunnors utsäde, samt med 3 hästar och 6 kor. Men flertalet af hyttorna hafva ett jordområde af sådant omfång, att de härutinnan vida mera närma sig de största här ofvan angifna, än de senast omnämnda tvänne minsta lägenheterna af detta slag. Såsom en ledning för omdömet angående det värde, ifrågavarande lägenheter i nyare tider ansetts ega, kan ock omförmälas, att det ar 1865 hyttorna inom denna bergslag åförda taxeringsvärde uppgår, efter hel hytta beräknadt, högst, för Näs-Remshyttan, en half hytta, och värderad till 289,900 riksdaler, eller för hel hytta till 579,800 riksdaler, samt lägst, för förenämnda Hektorshyttan i Fernebo socken, likaledes eu half hytta, å 30,000 riksdaler, eller för hel hytta till 60,000 riksdaler, och utgör i medeltal, efter hel hytta räknadt, 173130 riksdaler, samt motsvarar, med beräkning af 4 mantal per hel hytta, ett medelvärde per mantal af 43,283 riksdaler riksmynt; och anse kollegierna alltså, på grund af hvad nu blifvit anfördt, och i enlighet med hvad redan ofvan blifvit antydt, giltiga skal förefinnas att, vid beräknandet af bär ifrågavarande privilegier

för meranämnda lägenheter upptaga hel hytta såsom lika med fyra mantal, och delar af sådan lägenhet i förhållande derefter.

Vidkommande åter de här befintliga bergstorpen, så ega dessa visserligen likhet med hyttorna derutinnan, att de, likasom dessa, omfatta jord utan åsatt mantal, äfvensom att de i fråga om utgörandet af boskaps- ock skjutsfärdspenningar samt kröningshjelp äfven blifvit jeniförda med hemman, i det hvarje bergstorp betraktats såsom lika med Y2 mantal, dervid emellertid torde höra erinras, att åtminstone paföringen åt skjutsfärdspenningarne varit endast eu debiteringsåtgärd, hvilken, då den ej anmärktes af vederbörande revision eller öfverklagades af den skattskyldige, med tiden fick samma kraft, som om den varit i lag påbjuden; men dessa lägenheter äro likväl skiljaktiga från hyttorna derutinnan: att

de icke någonsin utgjort eller utgöra någon brukskjelp ; att de, såsom bergstorp, icke idkat eller idka något hyttebruk; samt att de, i nämnda sin egenskap, i beskattningshänseende varit betraktade såsom lägenheter af annat slag än hyttorna, i det bergstorp äfven efter tiondens införande blifvit till ränta skattlagda, hvithet aldrig varit förhållandet med hyttor, tillkomna efter tiondens påbjudande; äfvensom att icke allenast de nyskattlagda bergstorpen, utan äfven alla de gamla, så

vidt af dem nemligen ej bildats nya hyttor, eller de ej förenats med gamla så-

dana till gemensam blåsning, och derföre mot tiondes utgörande blifvit fria från sin gamla skatt, fortfarande svara till sin åsätta ordinarie ränta. Såsom i förevarande hänseende väsendtligt och upplysande bör ock anmärkas, dels att, jemte det skattläggning af nyupptagna bergstorp tid efter annan verkställts, äfven förhöjning i, äldre sådana lägenheter åsatt, ränta vid åtskilliga tillfällen, bland annat och i största utsträckning åren 1686, 1696 och 1713, egt rum, dervid särskild! förtjena!' omförmälas, att, sedan vid eu året 1696 hållen jordransakning befunnits, det flera bergstorp antingen helt och hållet saknade ränta eller ock bolde vidkännas förhöjning i förut åsatt räntebelopp, Tingsrätten, på yrkande af vederbörande kronofogde och efter hörande af de till tinget instämda och dervid närvarande lägenhetsinnehafvarne, den 18 Juni sistnämnda år bestämde den nya eller förhöjda ränta, de särskilda torpen kunde och herde draga, utan att likväl fråga härvid förekom att påföra torpen något mantal, antagligen, i ej få fall, af samma anledning, som vid ett senare tillfälle utgjorde hinder för en sådan åtgärd, beträffande ett i Lungsunds socken beläget gammalt bergstorp, Högåsen, nemligen att detsamma, vid besluten metodisk skattläggning, icke kunde, i anseende till dess ringa omfång och värde, mantal åsättas; dels, och i hvad vidkommer den synpunkt, ur hvilken dessa lägenheter varit betraktade med hänsigt till sadana förhallanden, der eljest mantalet utgör den bestämmande grunden för åligganden och rättigheter, att, enligt hvad i 1811 års Roteringskommissions förberörda protokoll den 5 Juli samma år § 5 finnes anfördt, vid den då hållna undersökning, “upplystes såsom en i denna ort allmänt antagen och erkänd sanning, att uti allt hvad som angår ordinarie räntan, väghållning, riksdags-

mannaarvode, presttionde, kyrkobyggnad, prestval, tingshusbyggnad, med mera dylikt, bär af ålder, utan att någon känd författning stadgar sådant, sextiofyra lispund Osmundsjerns skatt blifvit ansedd svarande emot ett helt hemman eller jordeboksmantal", samt att detta, hvilket kommissionen “fann nödigt att till framdeles efterrättelse— —■ låta anteckna", måste hafva afseende ensamt på bergstorpen, såsom de enda lägenheter med jernränta i donna ort; hvadan bergstorpen, fpr hvilka beloppet af den påförda jernräntan uppgår till högst 16 lispund och till lägst 2 lispund, samt i medeltal utgör 5 lispund, och hvilka torp, ehuru de alla fått sig påförda boskaps- och skjutsfärdspenningar lika med ett hälft mantal, efter nu angifna beräkningsgrund, i fråga om nyssnämnda angelägenheter gällt lika med hemman från och med blott y32 mantal till och med blott */4 mantal, synas hafva varit betraktade såsom lägenheter af en särskild klass, hvilkas ställning i beskattningshänseende vore bestämd genom den dem åsätta Osmundsjernsränta; och då härtill kommer, att, enligt den af bemälda kommission upprättade roteringslängden, bergstorpen i jemförelse med hyttorna ega ringa omfång och ofta ingen skog, samt slutligen, att, derest ifrågavarande lägenheter nu skulle med hemman jemte ras och med hänsyn dertill mantal åsättas medelst tillämpning af gällande skattläggningsmetod; en dylik åtgärd af berörda metods användande i fråga om gammal och derför antagligen val uppbrukad jord skulle kunna leda till följder för egaren, hvilka icke voro med billighet öfverensstämmande, hafva, vid sådant förhållande, och enär meranämnda bergstorp dels, enligt hvad ofvan blifvit antydt, icke haft något egentligt sammanhang med bergsbruket, dels, och så vidt utrönas kunnat, blifvit skattlagda utan hänsigt till ortens bergslagsprivilegier, samt, såsom åsätta ett slags stadgeränta, synas icke hafva varit delaktiga af berörda privilegier i annan man, än i hvad vidkommer roteringen, kollegierna ansett dessa lägenheter, hvilka jemväl redan äro extra roterade, icke höra såsom jemförliga med hemman och åtnjutande några friheter nu upptagas, ehuru, å andra sidan, samma lägenheter nu mera icke heller lära kunna frikallas från de, efter donna åsigt, obehöriga påföringarne af boskaps- och skjutsfärdspenningar.

Beträffande nu frågan om hvilken jordeboksränta bör beräknas för hvarje hytta, så lärer gammal hytta höra svara för sin förra, nu afskrida Osmundsjernsränta, äfvensom, der bergstorp möjligen kan hafva blifvit med hyttan förenadt, jemväl för dettas, nu mera likaledes afförda, jernhatt; hvaremot, i hvad angår nya, ej skattlagda hyttor, vare sig de uppkommit af gamla bergstorp eller bildats af annan jord, dessa rättast torde böra jemföras, en hvar, med jemngod gammal bytta, och deras frihet i nu berörda afseende derefter uppskattas, helst, i hvad vidkommer nya, af bergstorp bildade hyttor, torpens gamla skatt icke lärer stå i lämpligt förhållande till hyttornas nuvarande värde, sedan desamma,, på sätt dels ofvan anförts, dels i öfrig! förutsättas kan, blifvit genom skogsanslag betydligt förbättrade; och har, med tillämpning häraf, blifvit undersökt, hvilka bland ej mindre här, än nu mera i Grythytte bergslag befintliga hyttör äro gamla,

äfvensom hvilken jernränta enhvar af dem jemte tillagdt bergstorp, der sådant varit med hytta förenadt, af ålder haft sig åsatt, dervid befunnits, att hvarje gammal hytta i medeltal rantat omkring 73 lispund Osmundsjern, som följaktligen skulle utgöra jordeboksränta per hel hytta af hvarje slag, med undantag endast föi de i Giythytte och Hellefors bergslager nu befintliga, Indika uppkommit af bergstolp, men förfarande utgöra dessas jernräntor, hvari någon förändring nu icke kan föreslås.

Med anledning af denna bergslags egendomliga beskaffenhet i jemförelse med ofri ga bergslagerna i riket och alla de svårigheter, som vant förenade med utredandet af frågan om dess privilegier, har det funnits af nöden ait, så vidt ske kunnat, följa hvarje hemman och lägenhet från dess uppkomst och under hvarje dess förändring samt i sådant afseende, på grund af jordeböcker och andra handlingar, öfver berörda hemman och lägenheter upprätta specifika förteckningar, utvisande liden för deras tillkomst, med mera} och få kollegierna, med åberopande dels af dessa förteckningar, hvillca i underdånighet bifogas’ äfvensom af deri omförmälda handlingar, dels af ofvan anförda förhållanden och förut tillämpade åsigte, i afseende å friheterna i räntan inom denna bergslag på följande sätt sammanfatta de resultat härutinnan, Indika de anställda Undersöknin garn e gifvit vid hunden, åtgörande nemligen dessa friheter för:

l:o.

Hel hytta bland de å förteckningarna A. B. och C upptagna dylika lägenheter:

I jordeboksränta!!:

2 skeppund 21 lispund Osmundsjern,

I mantalsräntan:

landtågsgärd för.............................4 mantal>

skjutsfärdspenningar för..........................

dagsverkspenningar 4^nge ^dagsverken för.............4 „ ;

hvilka friheter, då landtågsgärden, i likhet med hvad i andra, vid denna ränteposts tillkomst befintliga, bergslager inom Nerike, Westmanland och Dalarne egen rum, beräknas i bergslagspersedlar och sålunda utföre i Osmundsjern, efter omsättning till ny ränta och enligt behörigen uttaget medelmarkegångspris, motsvara 180 riksdaler 98 öre riksmynt.

2:o.

1 mantal skatte eller krono af hemman, upptagna å förteckningen N:o 1:

84 I mantalsräntan:

halfva skjutsfärdspenningar......................24 skillingar;

hela dagsverkspenningar j^^dränge pagsverken;

hvilka poster i ny ränta motsvara 20 riksdaler 44 öre riksmynt;

3:o.

V2 mantal gammal! frälse, å förteckningen N:o 5:

I mantalsräntan:

fjerdedels skjutsfärdspenningar 6 skillingar banko, eller 19 öre;

4:o.

1 mantal nytt frälse af hemman upptagna å förteckningen N:o 6:

I mantalsräntan:

trefjerdedels skjutsfärdspenningar...................36 skillingar,

hela dagsverkspenningar j^^dränge jdagsverken; i ny ränta motsvarande 20 riksdaler 81 öre riksmynt;

5:o.

V4 mantal nytt frälse å förteckningen N:o 7:

I mantalsräntan:

hela dagsverkspenningarne jdagsverken,

eller i ny ränta 4 riksdaler 92 öre riksmynt; hvaremot

6:o.

de & förteckningarne N:is 2—4 och 8 förekommande skatte- och kronosamt nya frälsehemman äfvensom alla slags bergstorp, upptagna å förteckningarna N:is 9—13, icke åtnjuta några nu afsedda friheter;

och belöpa sig alltså, enligt förestående klassifikation, och med hemmanen och lägenheterna ordnade socknevis, friheterna i räntan till följande belopp, nemligen:

85 Tpt

hvarjemte åtnjutes frihet från ordinarie rotering; och da med afräknande af åtskilliga skogshemman om 2^ mantal i Oashorns socken, hvilka, såsom lydande under Hellefors siltver- och jernverk samt saknande inegor, jemlik! Kongl. brefvet den 31 Augusti 1838 njuta frihet af extra rotering på annan grund än den här afsedda, och således icke torde vara hit hänförliga, denna bergslag är vid Nerikes regemente inroterad till 36^^ extra soldatrotar, tillkommer såsom frihet vakansafgiften för berörda rotar, hvilken i medeltal för aren 1855 59

motsvarar ett ärligt belopp af...................... 2,589: 66,

dervid afdrag dock ej kunnat verkställas för prostgårdar och stommar, enär dessa icke äro i roteringslängden särskild! utmärkta, och jordeboken om dem icke heller lemnar säker upplysning; utvisande donna senare emellertid, att rotetalet för berörda lägenheter

ej kan öfverstiga omkring 1 rote. _______________________________

Summa friheter riksmynt 8,116: 71.

Den af bergslagen åter utgjorda tackjern;,tionde uppgår, enligt räkenskaperna,

för år

1855 till 5,387 centner 79 skålpund 27 ort

eller tillsammans till 24,384 centner 21 skålpund 21 ort;

motsvarande i medeltal för år 4,876 centner 84 skålpund 24 ort, med ett värde

enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 14,760 riksdaler 66 öre riksmynt.

I fråga om den andra inom detta län belägna bergslag, eller Nyeds som från början utgjorts af blott en socken af samma namn, men nu mera, genom dennas delning, omfattar tvänne socknar, Nyeds och Elfsbacka, kvilka bestå den förra af 25£f mantal skatte- och krono- samt $ mantal frälse-, och den senare af 3ss mantal skatte- och krono- samt i mantal frälse, eller tillsammans af 30f

mantal deraf 29|f mantal skatte- och krono- samt 1* mantal frälse, förekommer hufvudsakligen:

att densamma, enligt Kong!. Brefvet den 31 Mars 1649, erhållit sina privilegier pa den grund, att bergslagen icke både annat att uppehålla sig med än “allenast strömmar och skog“ ;

att, jemte det bergslagsfriheterna alltså icke blifvit denna ort beviljade för idkande åt gruvbrytning och tackjernsblåsning, sådan handtering af ålder der icke förekommit, utan att socknemännen endast med kolning och körslor betjena! de flora inom socknen belägna jernverk, som för sådana behof icke hade några egna lägenheter; °

att, sedan landshöfdingen i orten, till bergverkens så mvcket bättre drifvande, gjort den förordning att till hvart och ett bruk i socknen blefve indelte vissa bönder, som mot riktig betalning skulle gorå till det bruket sitt arbete som de voro underlagda, men en del bruksförvaltare denna förordning i så måtto missbrukat, att de nödgat de dem tilldelte hölider antingen för en hop odugligt gods eller pa eu alldeles osäker kredit bruken betjena, Kong!. Näjd, på häröfver förd klagan, dervid yrkadt blifvit, det allmogen måtte “stå fritt försälja sin afvel derest de om förnöjelsen kunna säkra vara", genom nådig Resolution den 22 December 1697 förordna!, att allmogen intet tvång af brukspatronerna skulle vederfaras, utan fritt stå sina varor annorstädes att föryttra, hvarest de en riktig betalning undfå kunna; vid hvilken förmån allmogen blef genom Kongl. Resolutionen den 12 Juli 1720 bibehållen, “så framt ingen nyare förordning vore

vi vl till ÖL j

att likväl den allmogen genom Kongl. Resolutionen den 22 December 1697 lemnade frihet, att, hvarhelst den sjelf villo, afyttra sina kol, afse!! endast tillåtelse för densamma att få betjena hvilket bruk som helst inom socknen och dymedelst

Nyeds bergslag.

vara befriad från allt tvång af den förut gjorda fördelning emellan de inom socknen varande bruken af allmogens tjenstbarheter, men icke något medgifvande det denna betjening finge sträcka sig till bruk utom socknen; i öfverensstämmelse hvarmed, och sedan Bergskollegium i underdånigt utlåtande den 16 Mars 1726 i ärendet anfört bland annat att, enligt hvad kollegium funne sig höra antaga, bergslagsfriheteu vore socknen förunnad för dervarande brukens bättre och lättare betjenande af allmogen, samt att dessa bruk till en sådan betjening egde förmånsrätt framför andra, Kong!. Maj:t, genom nådigt Bref den 26 Juli 1726, med gillande af de af kollegium andraga skäl, förklara! det skola vara “alldeles forbudet att fora och föryttra kol ifrån och utom bemälde Nyeds socken, eller att någon bruksegare, som häfver jernverk der utom, må understå sig dem att emottaga och till sig draga“ ;

att år 1706 i Nyeds socken väl finnes antecknad en masugn, Mångshyttan benämnd men att ehuru, genom Bergskollegii utslag den 22 December 1755, nämnda 'masugn, med dess blåsning och koltägt, blifvit från Nyed förflyttad till Hedenskog i B rattfors socken, ortens privilegier likväl, och sedan bemälda kollegium i underdånigt utlåtande den 18 September 1771 anmält, att förhållandet med Nyeds socken icke vore enligt med andra bergslagsorters, emedan tackjernsblasning eller malmbrytning härstädes icke idkades, utan att allmogen fatt sig bergs lagsfrihet förunnad emot det den till Nordmarks grufvor erlade en viss grufvegenant och derjemte idkade skogsarbete för att med nödiga kol underhålla de inom berörda socken anlagda stångjernsverk, blifvit genom Kong!. Resolutionen den 10 December 1771 ytterligare bekräftade; samt _

att sedan vid 1818 års riksdag framställning blifvit gjord om indragning af privilegierna för de bergslager, som icke uppfyllde de med berörda förmåners förlänande afsedda ändamål, och, med hänsigt dertill, fråga blifvit väckt huruvida Nyeds socken borde anses sina bergslagsprivilegier förlustig, Kong!. Maj:t, etter det ej mindre kemmansegarne i orten blifvit herde, än ock vederbörande embetsverk infordrade utlåtanden i ämnet afgifvit, äfvensom Rikets Ständer, till bni a kandlingarne i ärendet blifvit öfverlemnadc, i underdånig skrifvelse den 11 februari 1830 anfört, att, då föremålet för den af Rikets Ständer år 1818 väckta allmänna fråga om indragning af eller jemkning i bergslagsprivilegierna vant att tillse, huruvida bergslagerna uppfyllt och kunde för framtiden uppfylla sina för privilegierna åliggande skyldigheter med gruvbrytning och tackjernstillverkmng, och att, i motsatt fall, privilegierna skulle jernkis eller indragas, samt Rikets Ständers berörda anhållan således icke egde någon direkt tillämpning pa Nyeds bergslag, enär densamma för bergslagsprivilegiernas tillgodonjutande icke hatt sadana förbindelser sig ålagda, och alltså icke heller genom dessas uraktlåtande kunnat anses förmånen förlustig, Rikets Ständer för sin del ansågo ska icke förekomma till indragning för det då närvarande af Nyeds bergslags dittills atnjutna

privilegier,

privilegier, genom nådigt bref den 6 Mars 1830 förklarat, att Nyeds bergslag må än vidare vid dess bergslagsprivilegier varda bibehållen.

Ehuru således denna bergslag icke är att såsom tackjernsbergslag anse och frågan om dess privilegier, i följd deraf, icke kan vara omedelbarligen beroende af nu föreliggande fråga om tackjernstiondes upphörande inom de privilegierade bergslager, som mot skyldighet att idka tackjernstillverkning och tionde deraf utgöra, fått sig friheter i räntor och eftergift af eller lindring i andra utlagoi förunnade; så hafva dock, sedan nyss här ofvan omförmälda nådiga beslut af den 6 Mars 1830 meddelades, sådana, enligt kollegiernas uppfattning jemväl på denna ^ ort inverkande, förhållanden inträdt, att kollegierna ansett sig icke höra underlåta att äfven derpå fästa Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Enär nemligen såsom afgjordt torde höra antagas, att Nyeds bergslag, der hemmansmnehafvarne, enligt ofvan anförda nådiga resolutioner, icke egt att utom bergslagen sina skogseflekter fritt afyttra, åtnjutit sina bergslagsprivilegier mot hufvudsaklig skyldighet att med kol betjena de inom orten belägna stångjernsverk; men genom Kong], Maj:ts nådiga förordning, angående kolhandeln, den 27 April 1846, blif\ it stadgadt, bland annat, i § 2, att utom bergslag hemmansegare skall hafva frihet att från egna skogar kol till hvem som helst försälja, utan hinder af de erbjudanden om ^betjening från dessa skogar, som vid undersökningar om anläggning af jernverk eller tillökning i smiden blifvit gjorda, så vida de icke finnas genom lagligen förbindande afhandlingar bekräftade, äfvensom i § 3, att dessa medgifvande!! skola gälla jemväl för de hemman inom bergslag, Indika icke äro till tackjernsblåsning i hytta indelade, samt detta sistnämnda stadgande torde vara på Nyeds bergslag tillämpligt, och derjemte ej mindre jernhandteringen, liksom öfiiga näringar, numera intager eu i afseende å omsättningens frihet väsentligen förändrad ställning mot förr, än ock de slag af jernverk, för hvilkas tillgodoseende bergslagsprivilegier blifvit ifrågavarande ort tillerkänd, från och med hammarskaftens upphörande icke vidare, genom erläggande af donna skatt, hvilken på sätt tillförene särskild! åberopats, i följd af högre smide bär skulle varit jemförelsevis högre än annorstädes, till Kronan utgöra någon ersättning för den frihet, som med nämnda skatt stått i ett nära sammanhang; lära de skäl och grunder, som föranledt tillkomsten och betingat fortvaron af dessa privilegier, hafva helt och hållet bortfallit; och äfven derest någon inskränkning i den numera eljest allmänna kolförsäljningsfriheten och några deraf beroende förpligtelse!' i fråga om Inleverering skulle, med afseende å Kongl. resolutionen den 26 Juli 1726, och vid det förhållandet att i Kong], förordningen den 27 April 1846 stadgas, det fråga om kollevereringsskyldighet, grundad på någon af Kongl. Magt utfärdad resolution, skall på särskild utredning och pröfning i behörig ordning ankomma, hår ännu möjligen qvarstå, synes sådant desto mindre höra utgöra någon anledning att för donna ort mera än för andra bergslager lemna privilegiifrågans tidsenliga reglering åsido, som dels, och i motsats till hvad inom de öfriga bergs-

lagerna egt rum, sagda ort, enligt hvad nyss blifvit antydt, redan trädt i åtnjutande af befrielse från erläggande af det vederlag för förmånerna, hvithet skolat till Kronan utgå, dels och för det fall, att bergslagsfriheterna, mot tackjernstiondens afskaffande, komme att i andra orter upphöra, under det nämnda friheter för denna trakt bibehölles, deraf skulle blifva en följd, antingen att tionde ensamt för denna bergslag skulle såsom beskattningstitel qvarstå, samt, då tackjernstillverkning der idkades, vederbörande påföras, oaktadt handteringen vore skild från jorden, och beskattningen sålunda ej kunde falla efter samma fördelning som förmånerna, eller ock att dylik handtering bär skulle kunna (trifvas utan erläggande af tionde, hvarigenom Kronan icke ens på donna väg, och när taekjernstillverkning bär egde ruin, skulle hafva att påräkna någon ersättning för den uppoffring, som af friheternas bibehållande henne tillskyndades, jemte det att slutligen tackjernstillverkning bär skulle kunna (trifvas under förmåner från statens sida, hvarmed samma handtering annorstädes inom riket icke vore gynnad, såsom ock i viss mån nu sker, i det att en bär befintlig verkstad för tackjernsberedning, Kärnshyttans masugn, ehuru belägen inom privilegierad bergslag, jemlik! Kong!, brefvet den 2 November 1866, i afvaktan på en med detta ärende sammanhängande frågas afgörande, tills vidare åtnjuter frihet från tackjernstiondes erläggande.

Med stöd af samtliga dessa omständigheter, och under förutsättning att, enär både följdriktighet och billighet synes fordra, det en ort icke mera än en annan förblifver i åtnjutande af en förmån, sedan en dermed förknippad skyldighet upphört, icke heller donna bergslag kan undgå att vidkännas åligganden, som äro för landet i dess helhet gemensamma, hafva kollegierna ansett sig böra, efter nu lemnad redogörelse för tillkomsten och arten af donna bergslags privilegier, i underdånighet anmäla, att de friheter, som af Nyeds bergslag tillgodonjutas, numera bestå i befrielse från ordinarie rotering, äfvensom att, då bergslagen är vid Wermlands regemente inroterad till 292/3 extra soldatrotar, nämnda frihet, med vakansafgiften för dessa soldatrotar beräknad efter markegång, i årligt medeltal för åren 1855—-1859 i värde motsvarar 2,131 riksdaler 7 öre riksmynt.

IV. Jönköpings Län:

Jönköpings

län.

Tabergs

bergslag.

Inom detta Län linnés, på sätt af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes äfvensom af Fögderiredogörarne blifvit uppgifvet, en privilegierad bergslag, nemligen Tabergs.

Rörande tillkomsten och omfattningen af denna bergslag har inhemtats bland annat:

att Hertig Carl genom bref den 17 Maj 1599, på borgerskapets i Jönköping framställda anhållan, beviljat detsamma dels rättighet att “obehindradt bruka och behålla de jernbruk, som vid Jönköping liggandes är“, och dels, att “på någon

tid---uppleta och hugga så mycken stafrumsved de nödtorfteligen behöfva “,

hvarförutan åt “Augustinus Hansson och Gudmund Andersson“ efterläts att “fritt behålla det hemman derunder till mulbete, som de hafva köpt sig börderätten uppå, benämndt Taka" ;

att till “Augustinus Hansson efter Furstliga Nådes Bref11, enligt qvittens den 20 December 1601, levererades “till hjelp för han upptog Taabergs jernbruk, pgr — 4% Mark “ ;

att samma “brefvisare Augustinus Hansson“ genom tvänne Hertig Carls bref af den 13 April 1600 tillägges dels in-natura-persedlar, såsom malt, in. m. och dels kontanta penningar “till hjelp att upptaga och komma jernbruket vid makt med, der vid för:de Jönköping";

att bergsbruket sedermera, i enahanda riktning som i andra bergslager, bär ock fortfarande omhuldades:

att bergslagen, som omfattar 43V4 mantal, fördelade inom 5 socknar, nemligen Barnarps, Månsarps, Rogberga och Sandseryds socknar i T veta härad och Byarums socken i Östbo härad, består åt alla de hemman, hvilka vederbörande Fögderiredogörare i sådant afseende uppgifvit samt innefattar derjemte ett mantal frälse Håkhult N:o 2 i Barnarps socken; hvaremot hemmanet Y4 mantal krono Vederyd N:o 1 i Byarums socken, som vid bergslagsintressenternes sammanträde inför Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande den 24 November 1864 uppgifvits tillhöra Månsarps Södra hyttelag, är ett för löningsfondens rakning utarrenderad! militiaeboställe, hvilket icke har sig några bergsmannaförmåner tillerkända. Vidkommande nu bergslagens friheter i räntan, så är befunnet, att sedan dagsverltspenningarna år 1652 blifvit beviljade, donna bergslag, liksom öfriga privilegierade bergslagsorter, synes alltifrån tiden för tillkomsten af donna räntepost hafva från densammas åtgörande åtnjutit befrielse, ehuru sådant likväl ej kan med full visshet af räkenskaperna iuhemtas;

att då med år 1662 dagsverkspenningarna började påföras äfven Kronan icke bekallna hemman af skatte- och krononatur, de på Tabergs bergslag belöpande dagsverkspenningarne afkortades, med åberopadt stöd af en Kong!, resolution den 26 November 1660, deri dock samma räntepost icke särskild! omnämnes, under det att deremot friheten härutinnan uttryckligen bekräftas genom ICongl. resolutionen den 16 Mars 1689, och med åberopande hvaraf dagsverkspenningarne sedermera afkortades; varande donna räntepost för hemmanen i Tveta härad nu mera både ur jordebok och räkenskaper helt och hållen utesluten, samt för de i Östbo härad belägna, till bergslagen hörande hemmansdelar, tillsammans Y2 mantal, visserligen i jordeboken äfven för närvarande bibehållen, men i räkenskapen, under titel “bergslagsfriheter", fortfarande affärd;

att ya mantal skatte-, Mjällbo, i Sanderyds socken val utgör dagsverkspeuningar till indelningshafvare, men, enligt Landshöfdinge-Embetets Utslag den 27 Mars 1772, fatt sig full ersättning derför af tackjernstionden tillerkänd, hvilken ersättning ännu utgår; samt

att bergslagen icke åtnjuter någon annan frihet i räntan än den nu nämnda eftergiften af dagsverkspenningarne, äfvensom att donna räntelindring, efter författningsenlig omsättning, i ärligt medeltal för åren 1855—1859 motsvarar ett värde af 20 riksdaler 62 öre per mantal.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt uppgå alltså friheterna för denna bergslag, som består af uedannämnda slags hemman, till följande belopp, nemligen för

A) Skatte- och Kronohemman, a) T v e t a härad:

10% mantal i Barnarps socken

13% „ i Månsarps „

1 „ i Eogberga „

8 y2 „ i Sandseryds „

Östbo härad:

Va mantal i Byarums socken

33% mantal å 20: 62 .......................... 734: 59.

b) T veta h ärad:

Va mantal i Sandseryds socken (hemmanet Mjällbo).........

B) Frälsehemman.

5 mantal i Barnarps socken % „ i Månsarps „

1% „ i Eogberga „

9% 1% « i Sandseryds „ * I

43 V4 mantal.

I öfrig! åtnjuta, på sätt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande uppgifvit, alla de till bergslagen hörande hemman frihet från ordinarie rotering, men äro, endast med undantag af Va mantal krono Granarp

Transport 734: 59.

93 Transport 734: 59.

N:o 1 i Barnarps socken samt 1 mantal skatte Hunshult Nås 1 och 2 i Rogberga socken, af hvilka det förra är komministersboställe och de senare utgöra rustningsstam, extra roterade; varande de efter afräknande af nyssnämnda ll/2 mantal återstående hemmanen, 413/4 mantal, vid Jönköpings Regemente inroterade till 22115/156 extra soldatrotar, för hvilka vakansafgiften i ärligt medeltal för åren 1855—1859 uppgår till ett belopp af........................ 1,919: 71.

Summa friheter riksmynt 2,654: 30.

Å andra sidan utgör, enligt räkenskaperna, den tackjernstionde, som blifvit erlagd, sedan afdrag skeft för den ersättning, som deraf utgått till hemmanet Mjällbo, ett belopp

eller tillsammans 2,858 centner 12 skålpund 83 ort, motsvarande i medeltal för år 571 centner 62 skålpund 57 ort, med ett värde, enligt räkenskaperna, likaledes i medeltal för år, af 1,648 riksdaler 79 öre riksmynt.

Efter det härmed redogörelsen blifvit afslutad för de bergslager, hvilka vederbörande Länsstyrelser och Fögderiredogörare förmält vara med privilegier försedda, hafva kollegierna att sig i ämnet yttra äfven rörande de län, der, enligt vederbörandes förklarande, någon privilegierad bergslag icke skulle vara för handen, men inom hvilka likväl, pa sätt ofvan blifvit antydt, sådan ort befunnits förekomma, nemligen Störa Kopparbergs och Gefleborgs Län; och fä kollegierna i sådant afseende i underdånighet anföra, rörande:

V. Stora Kopparbergs Län: Siora

Kopparbergs

län.

Inom detta län finnes en privilegierad bergslag, Westerberg slag eu, om fa t- ^ tande, enligt 1825 års jordebok, Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes sock- 6 ^

nar jemte Malingsbo och Ludvika kapellförsamlingar, livilka sistnämnda församlingar, bildade af delar, den förra af Grangärdes och den senare af Söderbärkes socken, likväl numera utgöra egna socknar och gäll. För förhållandet med räntorna inom denna bergslag har redan förut, i sammanhang med framläggandet af enahanda förhållande inom Gamla Norbergs bergslag i Westmanlands Län, blifvit omständligen redogjordt; och med åberopande af denna redogörelse torde, för beräknandet af friheterna härstädes, i öfrig! endast behöfva omförmäla^

att, enligt hvad utredningen vid Gamla Norbergs bergslag utvisar, år 1619 i Westerbergslagen Linnés 863/4 mantal;

att åter vid liden för dagsverkspenningarnes tillkomst, och enligt 1652 års jordebok, bergslagen bestod af

Skatte- och Kronohemman...................... 112f

Frälsehemman.......................... • •___|____

eller tillsammans 113| mantal;

att deremot, enligt 1825 års jordebok, bergslagen omfattar följande antal mantal, nemligen:

inom Grangärdes socken, med Ludvika kapell:

Gamla hemman, skatte-....................... 37|

Nyhemman, skatte-, tillkomna efter 1660-talet .......... 5-A

Finnhemman............................. Hl

Rekognition- Stubbe- och röjselrätt- samt andra Nyhemman,

skatte- och krono-, hvilkas räntor efter år 1825 blifvit fastställda 25*! ______

Summa 7 0-a7-gg mantal j

inom Norriärkes socken:

Gamla hemman, skatte- och krono-..............- -

Nyhemman, skatte-, tillkomna efter 1680-talet...........

Finnhemman.............................

Rekognition- och andra Nyhemman, skatte-, hvilkas räntor efter

år 1825 blifvit fastställda...................

Frälsehemman............................

42j

12|

It

HItf

8 Summa 60|ft mantal;

inom Söderbärkes socken,

med Malingsbo kapell:

Gamla hemman, skatte- och krono-................. 36||

Nyhemman, skatte-, tillkomna etter 1680-talet ........... 5||

Finnhemman............................. 2|

Rekognition- och andra Nyhemman, skatte- och krono-, hvilkas räntor efter år 1825 blifvit fastställda............

Frälse Säteri............. i

................ ~z

Summa 51]] mantal;

att sålunda, då hemmanen upptagas efter deras likhet i afseende å räntan, bergslagen utgöres af

l:o.

inom Grangärdes socken „ Norrbärkes d:o

* Söderbärkes d:o

Gamla hemman, skatte- och krono-:

.................... 37]

.................... 42]-

.................... 361]

2:o. Nyhemman, skatte-,

inom Gran gärdes socken.........

„ Norrbärkes d:o .........

„ Söderbärkes d:o ........

tillkomna efter 1660-talet:

............

............ 12]

............ Hi

3:o. Finnhemman:

inom Grangärdes socken ....................

„ Norrbärkes d:o .................... 1|

„ Söderbärkes d:o .......... 95

4:o. Rekognitions- stubbe- och röjselrätts- samt andra Nyhemman, skatte- och krono-, hvilkas räntor efter år 1825 blifvit fastställda:

inom Grangärdes socken.................... 25|]

„ Norrbärkes d:o .................... 4^

„ Söderbärkes d:o .....'................ 6]]]

inom Norrbärkes socken

5:o. Frälseegendomar: Hemman

Säteri

H6Ä

23^-

Hl

9 a 8 S 5

... 1

* -......£

Summa mantal 182]^];

inom Söderbärkes socken

att den störa skilnaden emellan antalet mantal för gamla hemman enligt 1825 års jordebok och enahanda antal för de år 1619 befintliga hemmanen har sin grund i den omständigheten, att i nyare tider tillkommit hemman, med räntor fullkomligt lika de äldre hemmanens, men hvilka nyhemman dock, enligt förut angifna och allmänneligen tillämpade asigter, icke äro att betrakta såsom åtnjutande några friheter i räntan, ett förhållande, som gäller äfven för de här befintliga Finnhemmannen;

att de år 1619 bär befintliga 863/4 mantal, enligt hvad vid redogörelsen för Gamla Norbergs bergslag blifvit angifvet, sakna jordeboksränta till i medeltal

följande belopp, nemligen:

Penningar........................... 5 runstycken banko,

Osmundsjern..........................lispund och

_ '......................... 4 stigar; samt

att vid beräknandet af friheten från de för 6 öke- och 12 drängedagsverke per mantal utgående dagsverkspenningarne, dels och i fråga om hvilka hemman bort donna räntepost påföras, lagts till grund det nyss bär ofvan uppgiga antalet af de år 1652, enligt den då upprättade jordeboken, i bergslagen befintliga mantal, dels, och enär i det 20-åriga medelpriset icke förekommer värde å öke- och drängedagsverke!! i detta län, bär i stället mast för sagda ändamål användas värdena å vindhästdagsverke samt hjelpa och hushags- eller jordeboks-dagsverke.

Då med tillämpning häraf, de räntor, från livilkas utgörande frihet åtnjutes, omsättas till nya, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, finnas de uppgå till 251 kubikfot 5,75 kannor råg,

503 „ 1,50 „ hafre och

2,892 riksdaler 82 öre i penningar,

hvaraf belöpa sig på hvarje mantal, som njuter frihet från både jordeboksränta

och dagsverkspenningar,

2 kubikfot 9 kannor råg,

5 „ 8 „ hafre och

27 riksdaler 42 öre i penningar,

samt på hvarje mantal, som frinjuter endast dagsverkspenningarne,

19 riksdaler 87 öre i penningar;

motsvarande dessa räntor i årligt medeltal för åren 1855- 1859 ett värde af 4,236 riksdaler 58 öre, deraf för hvarje hemman af förra slaget 42 riksdaler 91 öre och af det senare slaget, såsom nyss nämndes, 19 riksdaler 87 öre, allt riksmynt.

Jemte det donna ort af ålder haft sig ständig rotering påförd, bl ef, vid 1811 års roteringsförrättningar i Störa Kopparbergs län, all då oroterad jord med extra rotering belagd, utan undantag för oroterade bergsmanshemman; och da någon förändring i sistnämnda rotering, i fråga om de hemman som för donna

senare

senare vant föremål, jemlik! Kongl. Brefven den 2 Februari 1813 och den 21 September 1826, på grund af deri angifva, hit icke hänförliga, förhållanden, äfvensom enligt Kongl. Brefvet den 2 November 1833, tills vidare icke bör ega rum, lärer denna bergslag för närvarande icke heller höra såsom åtnjutande nåi afseende å roteringen här upptagas.

Den till Kronan af bergslagen erlagda tackjernstionde bär uppgått för år 1855 till 6,049 Centner 15 skålpund 87 ort,

„ 63 „

gra friheter

4,975

4,307

4,414

4,576

eller tillsammans till 24,322 Centner 24 skålpund 3 ort, motsvarande i medeltal för år 4,864 Centner 44 skålpund 81 ort, med ett värde, likaledes i medeltal för år, af 11,930 riksdaler 15 öre riksmynt; i sammanhang med hvilken uppgift om tackjernstiondens belopp under nu nämnda tid likväl äfven torde höra anmärkas, att sådan tionde, på sätt jemväl af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i länet och vederbörande bergmästare finnes, efter förmälandet att bergslagen icke skulle åtnjuta några privilegier, anmäldt, från och med år 1861, då Kongl. Kungörelsen den 14 December 1860 trädde i kraft, bär icke varit debiterad eller blifvit utgjord.

VI. (iefleborgs iitu:

län.

I enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfvensom Bergmästaren upplyst, finnes i detta län blott en bergslag, nemligen Ofvansjö Ofvansjö och och Thor säkers; men i hvad angår den af bemälde vederbörande jemväl med- Thorsåkers delade uppgiften, att donna bergslag icke skulle åtnjuta några särskilda privilegier, bergslag. hvadan och på grund af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1860 någon tackjernstionde icke heller blifvit efter nämnda tid bär debiterad och erlagd, har, vid anställd undersökning i fråga om det förra af dessa förhållanden, befunnits:

att de till donna bergslag hörande hemman, uppgående, enligt 1825 års jordebok, tillsammans till 90|£ mantal, deraf skatte- och krono-, i Ofvansjö socken 55Co mantal, samt i Thorsakers socken 84 j mantal, äfvensom Frälse-, i Thorsakers socken -/it mantal, väl i öfrig! utgöra enahanda räntor som hemmanen i landslag, men dock i Mantalsränta!! åtnjuta befrielse från de i hjelpekörseln ingående Dagsverkena;

att under en tidrymd af mer än 200 år afkortning af dessa dagsverken egt rum, intill dess desamma ar 1849 ur jordebok och räkenskaper uteslötos;

att för berörda afkortning likväl finnas anförda tvänne olika grunder, en till en början åberopad och en annan sedermera an gifven;

att, i fråga om deri äldre af dessa grunder, år 1613 hela Thorsåkers socken samt 24 hela mantal, eller hemman, i Ofvansjö socken, “som bruka och bryta jernberget", af sådan anledning för första gången voro fria från nämnda dagsverken, äfvensom att, ehuru en dylik befrielse för år 1614 icke synes hafva åtnjutits, bergsbrukarne likväl ånyo åren 1615—1619, och då af samma anledning som år 1613, dessa dagsverken icke utgjort;

att under de näst derpå följande åren Gestrikland är utarrenderadt, samt att de för denna tid tillgängliga specialräkenskaper ej lemna några upplysningar om, huruvida dagsverkena utgått eller icke;

att deremot år 1633, då Gestrikland innehades såsom Lifgeding af Enltedrottningen Maria Eleonora, meranämnda dagsverken väl äfven finnas afkortade, men nu på en annan och vilseledande grund, i det att då ordas om skattejernets förmedling, enligt ett Kong!. Bref den 23 Januari 1611, hvilket bör vara 1621, men en förvexling af förhållanden, som med hvarandra icke stå i något sammanhang, härvid egt rum, enär å ena sidan den omförm älda förmedlingen åt skattejernet blifvit Ofvansjö och Thorsåkers socknar medgifven redan genom ett Kong!. Bref den 24 September 1613 och i följd deraf verkställd åtminstone till och med år 1629, eller så långt räkenskaper förut äro tillgängliga, men å andra sidan 1621 års Kongl. Bref afser en helt annan sate, nemligen ett återinförande för hela Gestrikland af räntornas utgående efter utsäde och icke efter mantal;

att, ehuru vid den i 1633 års räkenskaper, på ofvan angifna, oriktigt åberopade, grund, verkställda förmedling af skattejernet äfven dagsverkena medföljde, likväl såsom verifikation för dessa senares afkortning derjemte finnes i original bilagd en handling rörande en af Underlagmannen i Gestrikland Hans Larsson, med nämnd, vid laga ting med allmogen i närvaro af Enkedrottningens Befallningsman hållen ransakning den 12 Februari 1634, enligt hvilken de, “som berget bruka i Torgsåkers och Ofvansjö socknar — — — — alltid varit för förrne dagsverken förskonte, emedan de stort arbete använda på stock och sten och gorå deraf eu summa jern till öfverheten, som i jordeboken förmäles, och de andra socknar i landet, som förrne dagsverken gorå, intet afveta";

att redan för år 1635 anträffas ett nytt bevis för samma afkortning, bestående i en af bergsbrukarne inom de båda socknarne till Enkedrottningen ställd, och på enahanda omständigheter, som ur Lagman sundersökningen blifvit anförda, grundad underdånig ansökning den 3 Maj 1636 om eftergift af berörda dagsverken, hvilken ansökning kan anses hafva vunnit nådigt bifall, derigenom, att räkenskapen af Enkedrottningens Hofmarskalk och Kamererare blef utan anmärkning åtminstone i denna del granskad;

att från och med år 1634 ej mindre de i Lagmansundersökningen än ock i nyssnämnda underdåniga ansökning omforma!da, i förening med hvarandra åbe-

ropade, skäl för befrielsen från dagsverkena, eller det svåra arbete! med bergsbruket jemte den omständigheten att bergsbrukarne utgjorde en summa jern, bär, liksom i Wester-jern-bergslagen, benämndt Hyttegälsjern, i räkenskaperna blifvit i så måtto vanställda, att der icke vidare finnes såsom anledning till afkortningen upptaget det förra, förut i sådant hänseende allena angifva förhållandet att bergsbruk idkades, utan att såsom stöd för befrielsen åberopas endast den senare omständigheten, eller att hyttegälsjern utgjordes, liksom om berörda befrielse skulle åtnjutas ensamt på denna grund; samt

att alltsedermera, intill dess nämnda dagsverken år 1849 ur jordebok och räkenskaper uteslötos, för afkortningen af detta besvär åberopats den grund, att hyttegälsjern utgjordes.

Då nu frågan om, huruvida denna ort är att betrakta såsom privilegierad bergslag, måste anses beroende af den grund, på hvilken meranämnda afkortning rätteligen skott, torde, till ledning för sakens bedömande i detta fall, få i underdånighet erinras, att jemte det förhållandet, att bergsbruk bär idkats, först och ursprungligen varit anfördt såsom skal för sagda afkortning och sålunda redan derigenom lärer höra såsom anledning till eftergiften lemnas företräde framför en sedermera föreburen orsak härutinnan, dertill kommer den väsentliga omständigheten, att hyttegälsjernet, såsom i hvad angår Wester-jern-bergslagen, vid redogörelsen för G-amla Norbergs bergslag blifvit angifvet, är en åtminstone från slutet af 1500-talet hyttorna påförd ordinarie Osmundsjernsränta, under det att deremot hjelpedagsverkena, hvilka utgått efter hemman (ej gärdemantal), äro en oviss ränta, eller en arbetsprestation, som utfordrades, då den behöfdes, och eljest kunde eftergifvas, någon gång för ett annat, likaledes tillfälligt åtagande, såsom, exempelvis, skedde år 1611, då hela Gestrikland var derifrån befriadt, mot det att befolkningen skulle skydda landet för fienden. Och enär häraf sålunda synes framgå, att hyttegälsjernets utgörande icke bör kunna antagas verkligen hafva egt något sammanhang med bär ifrågakomna räntepost, ehuru erläggandet af berörda jern, hvithet i nu förevarande hänseende till en början icke ens omnämnes, derefter först anföres jemte det äldre skälet, eller att bergsbruk idkas, och slutligen kommit att såsom åberopad grund för afkortningen ensamt qvarstå, anse kollegierna befrielsen från utgörandet af oftanämnda kjelpedagsverken vara att betrakta såsom en bergslagen för dess bergsbruk tillkommen förmån, och sålunda höra såsom en bergslagsfrihet för densamma upptagas och beräknas; hvaremot hyttegälsjernet här, likasom i Gamla Norbergs bergslag och Westerbergslagen tillförene varit fallet, är endast eu å hyttorna lagd ränta, hvilken, för denna ort ännu bibehållen, torde höra upphöra att utgå.

Beträffande sedermera antalet åt de hjelpedagsverken, hvilka sålunda varit afkortade, intill dess desamma, på sätt nämndt blifvit, ur jordebok och räkenskaper uteslötos, har visat sig, att detta antal belöpt sig till 287 stycken, deraf

likväl 3 stycken, hvilka falla såsom gravation på nya frälsehemman, i de efter 1724 års metod upprättade jordeböckerna icke vidare finnas intagna.

Då nämnda 287 hjelpedagsverken omsättas till ny ränta, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, uppgå desamma till ett värde af 439 riksdaler 47 öre riksmynt, hvilken räntelindring alltså, och enär orten icke har någon eftergift i roteringen sig förunnad, utgör den enda frihet, hvaraf bergslagen är i åtnjutande.

Den tackjernstionde, som af bergsmanshyttorna blifvit utgjord, men hvilken, på sätt ofvan finnes anfördt, från och med år 1861 icke vidare debiterats och erlagts, har dessförinnan utgått

för år 1855 med 259 centner 88 skålpund 16 ort,

motsvarande i medeltal för år 178 centner 76 skålpund 58 ort; och då härtill lägges det af bergslagen utgjorda och ännu utgående hyttegälsjernet, hvithet i ärligt medeltal belöper sig till omkring 54 centner 54 skålpund 90 ort, så erhålles ett sammanlagd! årligt belopp af 233 centner 31 skålpund 48 ort, med ett värde, såsom till Kronan erlagdt, af 605 riksdaler 5 öre riksmynt.

Sammanfattas nu värdena, å ena sidan af de friheter, hvilka, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, af de i Riket befintliga 17 privilegierade bergslager dels i räntan, dels i fråga om roteringen åtnjutas, äfvensom å andra sidan af det vederlag, der sådant utgått, som af bergslagerna för dessa friheter erlagts, så visar sig, enligt i underdånighet häröfver bifogade Tablå, Bilagan Ditt. D, att för den tid, hvilken i sådant afseende blifvit för jemförelse verkställande härutinnan i nåder bestämd, eller från och med år 1855 till och med år 1859, förhållandet i berörda afseende utfaller sålunda,

att värde! af de åtnjutna friheterna öfverstigit värde! af det utgjorda vederlaget :

för Kora bergslag, med riksdaler................. 4,893: 81.

» Lin(les „ „ „ 7,352: 56.

„ Ramsbergs „ „ „ 477: 70.

„ Grythytte „ „ „ 167: 45.

„ Carlskoga „ „ „ 227: 50.

„ Lekebergs „ „ „ 3,200: Öl.

„ Lerbäcks „ „ „ 5,286: 47.

Transport 21,605: 50.

101 Transport 21,605: 50.

för Nya Kopparbergs bergslag med riksdaler ............ 338: 20.

» Åbergs „ „ „ ............ 1,005: 51.

hvartill kommer

Nyeds bergslag, der något vederlag af hit hänförlig art för

friheten icke utgått, med ett värde å nämnda frihet af ... 2,131: 07.

eller tillsammans med riksdaler 25,080: 28.

men att deremot värdet åt det utgjorda vederlaget öfverstiger värdet af de åtnjutna friheterna:

för Skinnskattebergs bergslag, med riksdaler............. 437: 93.

» Norbergs „ „ „ 3,000: 99.

» Hjulsjö „ „ „ 457: 42.

Hellefors „ ,, „ 340: 85.

,, Philipstads „ „ „ 6,643: 95.

„ Westerbergslagen „ „ „ 7,693: 57.

„ Ofvansjö och Thorsåkers bergslag ............. 165: 58.

eller tillsammans med riksdaler 18,740: 29;

hvadan för nämnda tid, under hvilken i ärligt medeltal värdet af friheterna tillsammans för alla bergslagerna motsvarar ett belopp af 68,522 riksdaler 64 öre, under det värdet af derför utgjordt vederlag uppgår till 62,182 riksdaler 65 öre, en förlust för Kronan af icke godtgjorda friheter, likaledes i ärligt medeltal, uppkommer åt 6,339 riksdaler 99 öre riksmynt.

Slutligen torde kollegierna icke heller höra lemna oanmärkt, att utom förmånen af de friheter i fråga om dels ränta, dels rotering, dels bådadera, som de förenämnda bergslagerna tillgodonjuta, jemväl förekommer, att inom åtskilliga af dessa bei gslag-sorter mer eller mindre betydliga, Kronan tillhöriga, skogstrakter finnas till nyttjande för vissa grufvor upplåtna, rörande hvilka skogstrakter blifvit genom Kongl. Brefvet den 29 Januari 1824 i nåder stadgadt, att desamma, mot erläggande af rekognitionsafgift, må för de grufvors behof och nytta, åt hvilka de varit upplåtna, bibehållas och på sätt, som dittills skeft, begagnas, så länge samma giufvoi bearbetades, samt, vid deras upphörande, åt andra grufvor, som deraf kunde vara i behof, till användande upplåtas. Att nyttjanderätten till dessa skorpa är att räkna såsom en, åtminstone i vissa fall, ingalunda obetydlig förmån för dem, som af donna rätt äro i besittning, lärer lika litet låta sig förnekas, som det torde vara tvifvel underkastad!, att, vid upplåtelsen härutinnan, hvilken egde

rum på en tid, då någon fråga ännu icke uppstått derom, att tionde af bergsbruket icke skulle utgöras, såsom medverkande skal ingått .den förutsättningen, att Kronan genom en, medelst skogens användande, vidmakthållen och äfven ökad bergsbruksdrift skulle jemväl för en sådan, bergsbruksidkaren förunnad, förmån erhålla full godtgörelse i den särskilda skatt, som af handteringen utginge. Ur donna synpunkt kunde således visserligen icke saknas anledning att, vid fråga om en så genomgående förändring i bergslagsorternas ställning till staten som den, hvilken nu blifvit bragt å bane, beräkna äfven sagda förmån Kronan till godo. Men, ehuru den afgift, som för rätt till användande af berörda skogar erlägges, och hvilken nu mera utgår dels med rekognitionsafgift, i allmänhet bestämd till En skilling banko för hvarje stafrum ved, eller deremot svarande Aderton tunnor kol, af den afvikning, som, med afseende å skogens bestånd, funnits böra medgifvas, dels, enligt gällande Bevillningsstadga, med en bevillningsafgift åt tjugufem öre för hvarje sådant stafrum ved, eller deremot svarande, nu uppgiga, belopp kol, icke lärer kunna betraktas såsom ett skäligt vederlag för rättigheten till skogens nyttjande, hafva likväl, vid det förhållandet att, änskönt äfven inom andra orter, än de nu ifrågavarande, Kronan tillhöriga skogar af enahanda slag finnas åt enskilda upplåtna, sådant oaktadt, då skyldighet till tiondes erläggande lör tackjernstillverkning utom privilegierad bergslag genom Kongl. Kungörelsen den 14 December 1860 förklarades skola upphöra, dervid icke tillika föreskrefs någon förändring i vilkoren för nyttjanderätten till sistnämnda skogar, kollegierna, enär billigheten synes fordra att hvad i sådant afseende kunde varda stadgadt, skulle under jemförlig omständigheter för alla vederbörande lika tillämpas, trött sig, för den händelse Eders Kongl. Maj:t kunde finna förhållandet till någon särskild åtgärd föranleda, nu endast höra detsamma i underdånighet anmäla.

Sedan kollegierna^ sålunda utsluta! redogörelsen för samtliga de inom riket befintliga privilegierade jernbergslagerna, i hvad vidkommer dessas friheter, äfvensom deremot svarande skyldigheter, der sådana ännu qvarstå, aligger det jemväl kollegierna att sig yttra angående de vilkor, under livilka tackjernsskatten i de af dessa bergslager, som hatt sig dylik skatt åsatt, ma kunna upphöra; och da, efter kollegiernas uppfattning, frågan om tackjernstiondens afskaffande inom orter, som, enligt ofvan för hvarje sådan ort lcmnad utredning i ämnet, haft sig vissa friheter förunnade mot skyldighet att dylik tionde utgöra, i följd af fragans beskaffenhet tillika synes innebära den rättmätiga fordran från det allmännas sida att med upphörandet af det åliggande, som betingat friheternas åtnjutande, friheterna ock skola upphöra, samt berörda bergslagsorter sålunda varda, i afseende å

hithörande utskylder och besvär, försätta i samma ställning, som andra med dem jemförliga, tackjernstionde icke åtgörande, orter, desto heldre som, äfven derest friheterna skulle i större eller mindre man bibehållas, desamma nu mera, i följd af en förändrad lagstiftning, som skiljt bergsnäringen från jorden, i allmänhet icke ens skulle tillgodokomma dem, för hvilka de ursprungligen varit afsedda, eller idkarne af bergsbruket; så få, med underdånig erinran,

att, då genom Kongl. Brefvet den 30 Juni 1820 Hellestads bergslag i Östergötlands län förklarades bära förändras till landslag, det tillika i nåder föreskrefs att de förmåner, densamma af Kronan hatt sig i egenskap af bergslag tillagda' skulle indragas, samt att, i följd deraf, Hellestadsorten borde ingå i ständig rotering jemte alla öfriga skyldigheter, som med författningarne vore öfverensstämmande;

att, när Vänga bergslag i nyssnämnda län genom Kongl. Blefven den 20 Juni 1821 och den 23 Januari 1830 förvandlades till landslag, detta skedde med enahanda vilkor, som i fråga om Hellestads bergslag nu blifvit omförmälda • äfvensom

att, jemväl då Gunnarskogs bergslag i Wermlands län i följd af Kong]. Brefvet den 13 December 1825 undergick enahanda förändring, som i fråga om Hellestads och Vänga bergslager nyss blifvit anförd, det likaledes stadgades, att dess privilegier, bestående i frihet från ordinarie rotering, skulle upphöra, och att orten herde sådan rotering åsättas;

Kollegierna, i berörda afseende, ej mindre med stöd af nyss bär ofvan angifna grundsats äfvensom af nu omförmälda nådiga beslut rörande bergslager, som till landslag förändrats, än ock i enlighet med de åsigter, hvilka af Kammarkollegium i likartade frågor städse tillförene blifvit yttrade, samt med åberopande af hvad för hvarje bergslag särskild!, vid den nu lemnade utredningen, blifvit anfördt, i underdånighet hemställa:

att mot befrielse från skyldighet, inom här afsedda orter, till vidare utgörande af tackjernstionde, äfvensom af skatte)ern och hyttegälsjern, der någondera af dessa tvänne . senare utgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstå!-, hvarje hemman eller hytta inom sådan ort icke allenast i de fall, som vederbör, påföres den ränta, hvarifrån så beskaffad lägenhet, i sin egenskap af att tillhöra bergslag, njutit frihet, utan ock, der af nämnda anledning dylik lägenhet icke är ordinarie roterad, med undantag endast för Störa Kopparbergs län, inom hvilket med regleringen i detta hänseende skall, jemlik! särskild! nådigt beslut, af annan orsak tdls vidare anstå, åsättes ordinarie rotering till det rotetal, hvartill dylik lägenhet redan blifvit extra roterad, hvilket senare äfven lärer höra gälla för all öfrig till ifrågavarande bergslager hörande jord, som till följd af bergsbruk eller blott sin belägenhet i bergslag hittills blifvit från ordinarie rotering frikallad, med afseende hvarå det, i händelse af nådigt bifall till hvad nu blifvit hemstäldt, torde åt Kammarkollegium öfverlemnas att påföra skattlagdt hemman, med mera, dess råtta

ränta och låta densamma, med författningsenlig omsättning och förenkling, i jordeboken införa, samt att, beträffande hemman och hyttor, som icke blifvit till jordeboksränta skattlagda, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse med annat jemngod!: hemman eller annan jemngod hytta i orten, hvilken jemförelse torde höra verkställas af vederbörande skattläggningsmän, hvarefter härutinnan lärer höra förfaras på sätt, som om skattläggningar är föreskrifvet; och anse kollegierna sig i sammanhang med hvad nu blifvit rörande de privilegierade tackjernsbergslagerna föreslaget, derjemte, i fråga om Nyeds bergslag, på de vid redogörelsen för donna ort anförda skäl, äfven höra i underdånighet hemställa, att hemmanen i sistnämnda bergslag, hvilken, enligt hvad redan blifvit an ty dt, synes icke skäligen kunna vid sina åtnjutande privilegier längre bibehållas, likaledes må varda åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill de redan finnas extra roterade; likasom ock, i hvad angår den del af Skinnskattebergs bergslag, som består af Gunnilbo och Heds socknar, Indika i afseende å vilkoren för bergslagsprivilegiers tillgodonjutande varit betraktade såsom likställiga med Nyeds bergslag, de hemman i nämnda socknar, som, enligt ofvan för dessa senare lemnad redogörelse, äro i åtnjutande af vissa friheter, lära, på enahanda grunder, som för friheternas upphörande för Nyeds bergslag blifvit angifna, böra, i nyss antydd ordning, påföras den andel af räntan, från utgörandet hvaraf berörda hemman, i följd af ortens bergslagsprivilegier, äro befriade.

Remisshandlingarne återställas i underdånighet, och kollegierna framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtig»^ tjenare och undersåter:

Ttiitnes llellm. Wrangel. J. Sjöberg.

Carl Aug. Febr. C. F. af Ström.

S. J. Stenberg. F. Th. Billbergh.

Referent.

Alb. Anderton.

C. J. Hassell.

Stockholm den 31 December 1867.

Bilagor.

A.

Förteckning å hyttor inom Filipstads bergslag med dem åsätta jernräntor, enligt 1609 års Westergötlands handling N:o 14, som är jordebok för Ostersysslet i Wermland; äfvensom å bergstorp, Indika, efter jordeböcker och räkenskaper, sedan 1640-talet deltagit i bergsbruk med äldre hyttelag och utgjort tiondejern af tillverkningen, och hvilkas räntor på sådan grund, liksom förut hyttornas, blifvit afskrida, törst förts till afkortning och sedermera jemte torpen ur jordeboken helt och hållet uteslutits, så att endast de gamla hyttorna derstädes qvarstå:

Ferneho socken:

Asphyttan.............................

kolhyttan.............................

kornshyttan............................

Finshyttan............................

Fogdhyttan............................

Haborsbyttan...........................

Kal hyttan.............................

Långbanshyttan..........................

Nyhyttan.............................

Storbrohyttan (förut Karsbohyttan)............30. —

Bergstorpet Wäsby . 4. —

Stöpsjöhyttan...........................

Saxåhyttan........................66. 10

Bergstorpet Dalbotorp...............12. —

D:o d:o ............... 4. —

Torskbäckshyttan.........................

Onshyttan.............................

Brattforss socken:

Brattforshyttan..........................

Transport

13i| 1,050|17

108 Fördelas nu ofvanstående 1,361 Let 13 et Osmundsjern lika hyttorna emellan, så belöper sig i medeltal på hvarje hytta 72IU Let.

109 B.

Uppgift på hemman och bergstorp i Filipstads bergslag, Indika mot utgörande af tackjeriistiondc blifvit befriade från deras ordinarie ränta.

Enligt Kronans jordeböcker och räkenskaper från 1620-talet till och med år 1724 hafva nedanskrifna hemman och bergstorp, för Indika är antecknadt, att deras innehafvare varit brukande bergsman, som bildat hyttelag och utgjort tiondejern af tillverkningen, på sådan grund blifvit befriade från de dem påförda ordinarie räntor eller gamla skatt; varande samma hemman och bergstorp af sådan anledning från jordeboken numera alldeles uteslutna och hyttorna i stället uppförda, nemligen:

Ilo

in

C.

Förteckning å hyttor i Filipstads bergslag, Indika tillkommit på 1600-talet och ännu äro befintliga, utan att jordeböcker eller räkenskaper upplysa hvaraf samma hyttor bildats.

Skall enligt Kronofogdens uppgift ej hafva någon jord, utan blott vara en masugn, enligt akten till Konungens Befallningshafvande» Utslag den 30 April 1857.

Omförm nies icke i 1713 års skattevärderingsinstrument, men i Provinskontorets mera. den 22 Juni 1714 (samma års skatteköpshandlingar fol. 319) förekommer bland annat: »Emedan å Er Lieutenantena

vägnar begära», att alla dhe lägenheter som H. Lieutenanten till skatte kiöpt mage i donna jordebok vara införde; sa lärer jemväl Kropp a masugn med kamrarna komma der utj att opföras, och emedan af Kroppa masugn erlägges 10:de i proportion af Blås- och tillverkningarna ; att således Jutet visst qvantum för densamma kan utföra», så lärer för honom med en mening sådant komma att förmählas»; hvartill Kammarkollegium den 23 Juni sistnämnda år resolverade bifall.

Samma anteckning som om Hedenskogshyttan.

(Hedenskogshyttan i Brattforss socken.

Kroppa Hytta i Kroppa socken och njurbäcken i Lungsunds „

om hvilka, så vidt de ofvan åberopade handlingame utvisa, det synes, so in om de ■ blott vore masugnar, utan J tillhörande jord, men om < hvilka andra handlingar | åter, t. ex. 1811 års extra i roteringsverk, i viss mån I gifva någon anledning till | ett motsatt antagande, eller vatt de äro hyttor med jord.

112 Sammandrag:

A........17i

B........5.

C..... 61.

Summa 291.

N:o 1.

Förteckning på hemman åt krono och skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka, innan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades till utgörande, enligt 1648 års jordebok blifvit från Carlskoga socken samt Warnums och Gima härads skogsbygder hit förlagda och fatt åtnjuta befrielse från de förra till hälften och från de senare helt och hållet.

Hemmanen hitlagda från

Warnums skogsbygd.

D:o d:o.

Carlskoga socken. Warnums skogsbygd. Olme härads d:o.

D:o d:o.

D:o d:o.

Warnums d:o.

Carlskoga socken. Warnums skogsbygd.

D:o d:o.

Carlskoga socken.

D:o d:o.

D:o d:o.

Ölme härads skogsbygd.

N:o 2.

113 N:o 2.

Förteckning på nyhemman af krono och skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka tillkommit sedan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades, men innan skattläggningsmetoden emanerade, och Indika utgjort de förra till hälften, men de senare alldeles icke.

N:o 3.

Förteckning på nyhemman af skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka tillkommit sedan den för orten tillämpade skattläggningsmethoden utkom, och hvilka, efter hvad skattläggningshandlingarne utvisa, väl utgöra blott halfva skjutsfärds- och ingå dagsverkspenningar, men i stället så mycket högre jordeboksränta, att härigenom ingen lindring i samma hemmans räntor förefinnes.

114 Hemmanens namn:

Gåsborns socken:

Löfnäs, rekognitionshemman......

Näs Berns socken:

Stjernberget,

Gustafsberg,

Gustafslund,

rekognitionshemman. . . . d:o - - - -

d:o - - - -

Summa

m

i-i

ItV

t-??

1850 den 27

Maj.

Lungsunds socken:

Bäcltelid...........

Brattebäcken.........

Lillebäcksed.........

Lämås............

Måsetorp..........

kölbult...........

Storbult...........

Snårbotten.........

Sandviken..........

Wännemyra.........

i

i

I

i

i

i

i

"S"

8"

1735 den 12 Juni.

1830 den

8 Februari. 8 Mars.

1838 den 14

» !> » »

115 Sammandrag af nästföregående N:o 3.

N:o 4.

Förteckning på nyhemman af skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka, såsom tillhörande Hellefors silfver- och jernverk, i afseende på räntorna icke åtnjuta några friheter i och för tackjernstillverkningen.

116 N:o 5.

Förteckning på gamla, enligt 1648 års jordebok från Warnums skogsbygd hit förlagda frälsehemman, af hvilka till Kronan nu utgöras kungsforingen och halfva boskaps- men blott |-:dels skjutsfärdspenningar.

Lungsunds socken:

Ackärr .

N:o 6.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, hvilka, innan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades till åtgörande, enligt 1648 års jordebok blifvit från Carlskoga socken samt Warnums och Ölme härads skogsbygder hit förlagda och fatt åtnjuta befrielse från de förra till hälften och från de senare helt och hållet, och uti hvilkas i öfrigt åförda räntor, undantagandes i boskaps- och hälften af de återstående skjutsfärdspenningarne, vederbörande, efter det skjutsfärds- och dagsverkspenningarne tillkommit, för innehafvande underdåniga frälserättsfordringar eller på andra grunder fatt införsel, så att följaktligen af samma hemman skulle vara Kronan behållna f skjutsfärds- och hela dagsverkspenningarne såsom icke varande ersätta.

117 Tiden, då hemmanen upplätos till frälse, och orsaken dertill.

För underdåniga frälserättsfordringar upplåtna till frälse åt Storfors bruks in- I tressenter genom Kammarkollegii beslut den 22 December 1756.

På grund af Kongl. till- | ståndsbrefvet den 1 Mars 1681 mot vederlag upplåtet till Fru Sigrid Ekehjelm med 1684 års ränta.

För underdånig frälserättsfordran upplåtet till frälse åt Fru Juliana Linroth, enligt Kammarkollegii

___ beslut den 14 April 1755.

SummaJ — |7

Anm. I afseende på ofvanstående -- mantal Kloppa meddelas, att samma hemman ej såsom ofnga blifvit från annan ort hit förlagdt eller före 1649 ränta och mantal åsatt, men såsom i öfrig! med andra här upptagna hemman på nedan an grina grunder jemförlig!, nu här antecknadt, nemligen:

Arrendera af Kloppa kronobruk Claes Linroth hade begärt att få till skatte losa samma bruk “med alla dess lägenheter", och blefvo i anledning deraf veder börande anbefalda.att företaga “värdering och skattläggning" å hvad sålunda begär ts att till skatte fa losas. Instrumentet öfver donna förrättning, som försiggick den 5 Januari 1713 (1714 års inbundna skatteköpshandlingar, kol. 167) förekommer bland annat: ’

skap et^årfrän^aafiriSnTenär hemmanel biif!^för"tidigt"skaMa^^°^ 1 1649 ärS räken’

“Commissionen kom altså först att företaga sig skattläggningen af Kroppa “gård innom hanck och stöör som allenast efter Geometrisk afristning ähr skattad för 6 Tunneland, dock icke häfver sin egen skog, men siöö och Fiskevatten “vid Gellstrand finnes ether till; Ty blef bemt. egendom ansedd för Ett Fjerde- “deels Hemman som Östre Clenoret hvilket utij Ond och god tijd skattar

varande i Första Provinskontorets memorial den 22 Juni 1714, angående jordeboks upprättande öfver de hemman och lägenheter, Löjtnanten Claes Linroth tillika med Kloppa bruk till skatte köpt (skatteköpshandlingarnc, fol. 320) om ifrågavarande hemman anfördt:

“Kroppa gård finnes eij i Cronones Jordebook införd, men är nu vid skatte- “värderingen skattfrigd till st mantal och 4 d:r 14 sk. 19st p:gr och ehuruvähl “öfver samma gård icke är förrättad någon formell skattläggning utj hvilken Joide- “boksräntan ifrån Mantals Räntan skilljes, samt Räntorne behörigen specificeras, “Lykväll som samma gård är åt vederbör:de Landtmätare Geomctiice aftagen vist “sar fol. 151 och af skattevärderings Commissionen skattlagd, hvilken skattlägg- “ ning H. Landsböfdingen och Lands Cammenn med sin underskrift tol. 181 veri- “ficerat, med förmälan det de funnit att värderingsmämn till det no gaste skatt- “lagt lägenheterna; Så hemställes ödmiukst Eders Höggrefl. Excelbces och Högl. “Kongl. Collegij höggunstige vählbehag, om icke utj denna Jordebok herde Kloppa “gård kan med förbenrde des påsatte Mantahl och Penninge Ränta opföras, och “sedermehr genom bref ifrån Landsorten ända infordras en formell utlakning, som “wysar utj hvad pertsedlar berrde gårdz Ränta består, samt förordnas att han “hädanefter med sill Ränta i Cronones Jordebook opföres.

Detta memorial föredrogs i Kammarkollegium den 23 Juni 1714, och är vid nyss anförda punkt antecknadt: “respit approbera^.

Att Kloppa hemmans vid skattevärderiugen paförda ränta 4 d:r 14 sk. 19? pgr sedermera fördelades till lika jordeboks- och mantalsränta som Ostra Klenoiet, undantagandes att det senare hemmanet dertill både 14 sk. landgillespenningar, visar såväl den sedermera upprättade och den 6 December 1717 gillade jordeboken som uträkningen i akten om ofvanstående hemmans upplåtande till fiälse; och lärer alltså af hvad anfördt är Kroppa hemman på samma grund som Ostra Klenoret höra svara för f skjutsfärds- och hela dagsverkspenningarne.

119 N:o 7.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, Indika tillkommit sedan skjutsfärds-, men innan dagsverkspenningar beviljades, och alltså äfven innan skattläggningsmetoden emanerade, och b vilka utgjort de förra till hälften, men från de senare varit helt och hållet befriade, samt uti hvilkas i öfrig! åförda räntor, undantagandes | boskaps- och hälften af de utgjorda skjutsfärdspenningarne, vederbörande för underdåniga frälserättsfordringar fatt införsel.

N:o 8.

Förteckning på hemman i Filipstads bergslag, hvilka tillkommit sedan skjutsfärds- och dagsverkspenningar beviljades, men innan skattläggningsmetoden emanerade, och hvilka utgjort de förra till hälften, men de senare alldeles icke, samt uti hvilkas i (ifrigt åförda räntor, undantagandes | boskaps- och \ af de utgjorda skjutsfärdspenningarne, vederbörande genom byte eller till ersättning för lind. frälserättsfordringar fatt införsel.

120 N:o 9.

Förteckning på bergstorp af krono och skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka före år 1649, då skjutsfärdspenningarne beviljades till utgörande, redan voro eller samma år blefvo skattlagda.

Bergstorpens namn:

Fernebo socken

Norra Daglösedet Edsbäcken . . . Granäset, skatte D:o, krono Lärsjöedet . . .

Lärsjön.....

Sundet.....

Brattforss socken:

Störa Asphöjden . . . Lungsnäs. . .

— 2

Gåsborns socken:

Laggaresundet . . .

Tomsjön......

Yxkärn.......

Kroppa socken:

Brevik . . -.....

Daglösviken.....

Edsberg.......

Fors eller Smedstorp Hornkullen......

Annotationer:

Kallas i 1648 års jordebok »Jons Olofsson i Lungstorp», men i 1651 års d:o och följande »Jons Olofsson i

Transport | 17

Har donna ränta redan år 1648; år 1686 upptages | den till blott 6 LU, hvaremot i tillökningen påföras 2 1 LU; torpet synes endast hafva blifvit fördeladt mellan 2:ne åboer.

Kallas 1755 Gamla Daglösedet eller Edsberg.

Transport

121 Annotationer:

Kallas 1648 »Dragsmed i Sten», sedan »Sten Dragsmed» och slutligen »Sten Dragsmed i Kohlaretorp».

Kärnstorp tillkom först år 1649.

122 N:o 10.

Förteckning'"på bergstorp af skatte natur i Philipstads bergslag, hvilka, sedan skjutsfärds-, men innan dagsverkspenningarne beviljades, och alltså äfven innan skattläggningsmethoden emanerade, blifvit skattlagda.

N:o 11.

Förteckning på bergstorp af krono- och skatte-natur i Filipstads bergslag, hvilka antingen sedan skjutsfärds- och dagsverkspenningarne beviljades till utgörande, men innan skattläggningsmethoden emanerade, blifvit skattlagda, eller i afseende på sina förut dragande räntor undergått förändring, eller ock, efter det methoden tillkom, men dock utan att, så vidt tillgängliga handlingar utvisa, densamma tillämpats, fått nya räntor eller de äldre förhöjda eller förmedlade.

pen ansågos tåla någon förhöjning i sina räntor, som i sådant fall och till sitt belopp antecknades, likasom kommissionen äfven åförde förut oskattlagda torpräntor. Genom beslut den 23 Juni 1714 fastställde Kammar-kollegium alla dessa så val nya som förhöjda räntor. Sedan den 1 Oktober sistnämnda år skattebref utfärdats å ifrågavarande egendom, och vid granskningen af en öfver det skatteköpta upprättad jordebok, bland annat, anmärkts, att de förhöjda räntorna der icke voro införda till det belopp, hvartill de fastställts ; infordrades häröfver vederbörandes | förklaring. Med de rättelser, som af den infordrade förklaringen blefvo en följd, infördes sedermera äfven de förökade räntorna med deras nuvarande belopp i en den 6 December 1717 gillad jordebok.

Motstående torp, som 1665 tillkom med 4 Lfif., blef nu förökadt med 2 L'tt.

Vid öfriga torp, hvarmed på anförda sätt i förfarits, tecknas endast årtalet, då skättlaggj ningen skedde, eller 1713.

Villkorn år 1665.

u.u „ u.'

Villkorn år 1665.

Skattlagdt år 1713. d:o „ d:o

d:o „ d:o

2 m.

128 N:o 12.

Förteckning på bergstorp af krono och skatte natur i Filipstads bergslag, hvilka bl i felt, med tillämpning af s ka ttläggn i n gs m eto d e n, ränta påförda.

Bergstorpens namn och åsätta räntor.

s

3 Räntornas

kronovärdi.

Limgsunds socken:

Högåsen

i 7V2 Lffl Osmundsjern.

Transport

28 Annotationer:

År 1735 den 12 Juni har Kammarkollegium fastställt detta torp, som i anseende till dess ringa lägenheter icke kunde till något mantal skattläggas, till motstående ränta, hvilken med l3/5 pgr sant öf- <r verstiger hela det belopp, hvartill lägen- I heten efter metoden blifvit taxerad; hva- 1 dan densamma icke bort svara till några Iboskaps- och skjutsfärdspenningar, ehuru I sådana i jordeboken äro detta likasom öf- Iriga bergstorp åförda.

Transport

130 N:o 13.

Förteckning på bergstorp i Filipstads bergslag, hvilka den tid, då skjutsfärdspenningarne beviljades, redan voro befintliga och derifrån fatt åtnjuta befrielse till hälften, och uti livilkas i (ifrigt åförda räntor, undantagandes hela boskapsoch hälften af de återstående skjutsfärdspenningarne, vederbörande, sedan dagsverkspenningarne åtogos, för underdåniga frälserättsfordringar fatt införsel.

Obs. att boskapspenningarne af hyttor och bergstorp till år 1859 beräknades efter kreaturens antal.

D.

Tablå,

utvisande samtliga i riket varande privilegierade jernbergslagernas till penningar uppskattade så val friheter som utskylder; upprättad i öfverensstämmmelse med Kammar- och Kommerskollegiernas beslut den 31 December 1867.

132 Tablå, upprättad i öfverensstämmelse med Kammar- och Kommerskollegiernas beslut

jerubergslagernas till penningar uppskattade

Bergslager:

Skinnskattebergs ....

Norbergs........

Nora..........

Hjulsjö.........

Lindes.........

;Ramsbergs.......

.G-rythytte........

Tféllefors........

Karlskoga. i.......

Lekebergs........

Lerbäcks ........

Nya Kopparbergs. . . .

Filipstads........

Nyeds..........

Tabergs.........

Westerbergslagen . . . . Ofvansjö och Florsåkers

Friheter:

Ränta.

Rotering,

Summa.

Statsverkets

S:gr

1,384

3,165

7,029

5,515

1,396

2,522

1,774

1,646

5,527

4,236

91 33 45 50 55 75

4,768

3,081

1,507

1,353

2,803

2,676

4,629

2,716

2,589

2,131

1,919

Summa rmt

36,726

88 31,795

1,384

3,165

11,797

1,158

8,596

2,904

2,264

5,325

4,450

6,276

2,717

8,116

2,131

2,654

4,236

46 54 90 62 37

57 71

68,522

68,522

18,740

den 31 December 1867, och som utvisar samtliga de i riket varande privilegierade såväl friheter som deremot svarande utskylder.

Bergslager:

Skinnskattebergs, tionde och skattejern ......

Norbergs d:o d:o ......

Nora........................

Hjulsjö.......................

Lindes.......................

Ramsbergs.....................

Grythytte......................

Hellefors......................

Carlskoga......................

L ekebergs.....................

Lerbäcks, tionde och skattejern..........

Nya Kopparbergs.................

Filipstads......................

Nyeds ........................

Tabergs......................

Westerbergslagen..................

Ofvansjö och Thorsåkers, tionde och kyttegällsjern

Saldo Statsverkets förlust.............

Summa rmt | 68,522|64

Statsverkets f örlust.

4,893 81

56 70 45

50 1

47 20

25,080 28

7,352

3,200

5,286

2,131

1,005