angående beviljande af ytterligare medel till undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af Riket
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-o 29.
X:o LS.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1869, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj.is nådiga Proposition till Riksdagen, angående beviljande af ytterligare medel till undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af Riket; Gifven Stockholms Slott den 9 April 1869.
Sedan Kongl. Maj:t, i anseende till den missväxt, som under år 1868 inträffat i de tre Småländska länen och andra delar af Riket, den 22 nästlidne Januari till Riksdagen aflat nådig Proposition om att, till lindrande af den härigenom uppkomna nöd, bevilja en summa, hvilken Kongl. Maj:t då af anförda skäl ansåg kunna inskränkas till 340,000 R:dr, hafva från de af missväxten hemsökta länen sådana underrättelser om ställningen derstädes inlupit, att Kongl. Maj:t på grund deraf Annor Sig nödsakad att härmed hos Riksdagen gorå nådig framställning om beviljande af ytterligare medel för samma ändamål.
De 340,000 R:dr, som, enligt Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 nästlidne Februari, blifvit i anledning af Kongl. Maj:ts ofvannämnda Proposition beviljade, hafva redan den 26 i samma månad blifvit emellan de nödlidande länen fördelade tillika med en summa af 133,600 R:dr, som Kongl. Maj:t efter inhemtantito af upplysningar om beloppet af de medel, hvilka kunde påräknas att under året inflyta i afbetalning å äldre från undsättningsfonden utlemnade lån, ansett sig, så vidt tillgång dertill icke lemnades af en i Räntekammaren innestående ringa behållning af undsättningsmedel, kunna anbefalla Statskontoret att af under hand egande tillgångar förskjuta emot ersättning af inflytande dylika medel. Tillsammans hafva således till undsättning för de i följd af ifrågavarande missväx , nödlidande orterna redan anvisats
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 29.
icke mindre än 473,600 R:dr eller, med tillägg af de härtill i viss mån jemväl hänförliga 33,000 R:dr, som Riksdagen på Kongl. Majrts förslag beviljat till vägomläggningsarbeten i de tre Småländska, länen, o06,600 Rall-. Af dessa till vägoroläggningsarbeten anvisade 33,000 R:dr hafva 11,000 R:dr belupit på Calmar län, 15,000 R:dr på Jönköpings län och 7,000 Rall- på Kronobergs län. Fördelningen af öfriga
473.600 R:dr har skeft sålunda, afl 139,000 R:dr deraf tilldelats Ordinär län, 104,500 R:dr Kronobergs län, 96,500 R:dr Jönköpings län, 60,000 R:dr Elfsborgs län, 40,000 R:dr Blekinge län, 25,000 R:dr Hallands län, 6,000 R:dr tre socknar i Wermland och
2.600 Rall- tre socknar på Gotland; Och hafva af dessa 473,600 R:dr 330,000 R:dr meddelats såsom lån emot menigheters gemensamma ansvarighet, 83,600 R:dr lemnats såsom gåfvoanslag samt tillsammans 60,000 Rall- anvisats till allmänna arbeten. 14,000 Rall- såsom lån och 46,000 Rall- utan återbetalningsskyldighet.
Redan då donna fördelning uppgjordes både till Kongl. Maj:t, från de nödlidande länen inkommit åtskilliga nya framställningar om understöd, ä Indika Kongl. Maj:t ansåg sig vid fördelningen höra fästa allt det afseende, som tillgångarne möjligen kunde medgifva. Sedermera har Kongl. Maj:t från Sin Befallningshafvande i Calmar län fatt emottaga eu skrifvelse af den 27 nästlidne Mars, hvars innehåll synes Kongl. Maj:t vara af så ömmande beskaffenhet, att detsamma bör Riksdagen meddelas. Bemälde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som uti sina förut i ämnet aflåtna framställningar för länets räkning begärt: såsom lån 210,500 Rall-, hvilken summa likväl skulle kunna minskas med 9,000 Rall-, i den händelse att, såsom nu skott, ett begärdt anslag till vägomläggning i Tima socken beviljades, och såsom gåfvoanslag 42,400 Rall- samt derutöfver vilkorligen 15,000 R:dr, men vid ofvanberörda fördelning icke kunnat, utom 11,000 Rall- till vägomläggningsarbete, erhålla mera än tillsammans 139,000 Rall-, deraf 6,000 Rall- lemnats såsom lån för ett allmänt arbete, 111,000 Rall- såsom lån emot menigheters gemensamma ansvarighet och 22,000 R:dr såsom gåfvoanslag, har uti nyssnämnda underdåniga skrifvelse anfört, bland annat, att sistberörda anslag, hvilket fördelats på 77 behöfvande kommuner, val icke kunnat annat än i högst ringa mån uppfylla det dermed åsyftade ändamål, synnerligast som de flesta al berörda kommuner hade eu ganska talrik arbetarebefolkning, men att då länets nödhjelpskomité haft hugnaden att från flera trakter i Riket och äfven från Danmark emottaga icke obetydliga gåfvomedel att efter fördelning emellan de nödlidande kommunerna användas till hjelp åt deras arbetarepersonal samt insamlingarne af privata gåfvor för sådant ändamål syntes fortgå, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge, att, fastän dessa bidrag säkerligen i allt fall icke blefvo tillräckliga, någon ökning af det från Statens sida beviljade gåfvoanslaget likväl icke för närvarande kunde ifrågasättas. Deremot vore det alldeles nödvändigt, att större hjelp, än hittills erhållits, under form af räntefria undsättningslån bereddes den jordbrukande allmogen i länets flesta traktör, så vidt denna allmoge skulle kunna räddas från hotande undergång. Inom ganska många trakter af länet hade nemligen allmogens brist på
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.
säd och penningar samt följaktligen äfven den allmänna nöden visat sig vara långt större och mera omfattande, än man vid vinterns början hade anledning antaga. Trots de största enskilda ansträngningar och upptagande inom de flesta socknar af lån på kommunens gemensamma ansvar, hade en stor del af allmogen icke förmått att åt sig anskaffa så mycket säd, som erfordrades till bröd åt egna familjer och till de, nu mera än förr, talrika fattighjonens underhåll, långt mindre till vårjordens besående. Den klagan, som under första delen af vintern förspordes inom länet, gällde hufvudsakligen den lösa, arbetande klassen. På sednare tiden deremot både nöden mera allmänt spridt sig äfven till den besutna allmogen, som, med svårighet afbördande sig sina skatter och utskyldcr, nu med sina störa hushåll stode nära nog blottad på spannmål. De nådigst beviljade undsättningslånen, hvilka tillgodokommit 44 särskilda kommuner, voro visserligen en god hjelp, men då de uppgingo till föga mer än { af hvad man i kommunerna både i allmänhet måttligt begärt, och till endast ungefär hälften af det i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga framställningar efter betydlig nedsättning föreslagna högsta belopp, så kunde denna hjelp omöjligen blifva tillfyllestgörande. Långt flera kommuner än de, hvilkas underdåniga ansökningar blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade, både sedermera anmält och styrkt sina behof af undsättningslån. De underrättelser, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inhemta!, föranledde till antagande såsom högst sannolikt, om ej alldeles visst, att, så framt icke ytterligare hjelp snart erhölles, en högst betydlig del af länets allmoge, synnerligast på smärre hemman, icke allenast skulle råka i svår förlägenhet för erhållande af brödföda, utan äfven till stort och betänkligt men för framtida utkomst måste lemna den till vårutsäde beredda jorden obesådd, hvarjemte meddelats, att ganska många jordbrukare, om understöd icke erhölles, skulle finna sig urståndsätta att fortfara med hemmansbruket och, bragta i den sorgligaste belägenhet, nödgas att för vinnande af saknad utkomst hoptals öfverflytta till Amerika. Den jordbrukande allmogens bekymmer ökades af flera samverkande omständigheter. Inom åtskilliga traktör af länet, synnerligast i södra delen af fasta landet, rådde redan före år 1868 svår penningeförlägenhet, förenad med stor skuldsättning. Skörden åren 1866 och 1867, på få ställen öfver medelmåttan, hade delvis varit ganska knapp och skadades betydligt af regnväder under bergningstiderua. När sedermera fjolårets beklagliga missväxt öfvergick större delen af länet, fanns i allmänhet ingen samlad tillgång af medel till afvärjande af denna olyckas svåra följder. Det enda, som den fattigare delen af allmogen kunde gorå, var att i möjligaste måtto inskränka sina behof. Detta skedde allmännast genom inställande af alla icke alldeles oundgängliga jordbruksarbeten. Häraf uppstodo snart arbetslöshet och nöd för den talrika arbetarebefolkningen. Hungersnöden medförde sjukdomar och elände af flera slag. Närmaste följden deraf var en oerhörd ökning af fattigvårdsutgiftema. Från en kommun i Södra Möre härad, hvilken, med stor folkmängd och svår nöd, nu fatt sig tilldelad! ett undsättningslån af 4,000 B,:dr, proportionsvis mera än de flesta andra korn-
Kong!,. Maj:te Nåd. Proposition N:o 29.
maner i länet kunnat erhålla, hade Kong! Maj:ts Befallningshafvande af fullt trovärdig person erfarit, att af detta belopp icke ett enda öre kunde utdelas till hemmansegare, utan att det måste användas till betalande af den säd, man borgat till de fattigas försörjning, och att för samma ändamål ytterligare måste upplåna ett pär tusen R:dr. Under dessa högst sorgliga förhållanden och med synnerligt afseende å den störa fara, som hotade flera traktör i Calmar län, om allmogen derstädes lemnades i sin nuvarande saknad af medel för inköp af säd och potatis till vårutsäde, hvarigenom det nu rådande eländet skulle komma att delvis fortfara inpå ett följandeår, ansåge sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande höra anhålla, att, utöfver hvad som redan bekommits, ett ytterligare anslag af minst 150,000 R:dr måtte beredas för att såsom undsättningslån på förut stadgade vilkor fördelas emellan de kommuner i länet, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i samråd med länets nödhjelpskomité, funne vara deraf mest i behof; tilläggande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att detta belopp vore tilltaget så lågt som möjligt, och att grundade anledningar funnes att förutse de beklagligaste följder, om detsamma icke kunde utan ytterligare nedsättning snart blifva för ändamålet anvisadt.
Med afseende å de högst behjertansvärda förhållanden inom Calmar län, som genom förestående underdåniga framställning kommit till Kongl. Maj:ts kännedom, och då, enligt hvad försports, äfven åtskilliga andra af 1868 års missväxt hemsökta orter befinna sig i oafvisligt behof af ytterligare hjelp för att kunna anskaffa erforderligt vårutsäde, vill Kongl. Maj:t, som i anseende till såningstidens närhet anser Sig icke kunna afvakta de underdåniga framställningar om understöd, som jemväl från sistnämnda orter lära vara att införvänta, härmed i nåder föreslå:
att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition för undsättande af de genom 1868 års missväxt nödlidande länen, utöfver redan beviljade 840,000 R:dr, å Riksgälds-kontoret anvisa ytterligare ett belopp af 500,000 R:dr, att under innevarande år, uppå skeende reqvisition, till Statskontoret utbetalas;
att detta belopp må af Kongl. Maj:t användas till räntefria låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet;
att de medel, som i afbetalningar å lån, utgifna från ifrågavarande anslag, inflyta, må, med tillämpning af hvad Riksdagen i afseende på förut beviljade 340,000 R:dr stadgat, utan sammanblandning med andra inflytande undsättningsmedel, särskild!: bokföras och redovisas; samt
att hvad sålunda inflyter må från Statskontoret till Riksgälds-kontoret öfver-
lemnas.
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft.
10 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 29.
Och anser sig Kongl. Maj:t slutligen höra fästa Riksdagens sannerliga uppmärksamhet på önskligheten af att denna nådiga Proposition så snart som möjligt må till pröfning och afgörande förekomma.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; Och Kongl. Näjd förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
Gast. af Ugglas.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.
11 Utdrag af Protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 9 April 1869.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister, Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenheim,
Äbelin,
Berg och Adlercreuts.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts här förut omförmälda, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående beviljande af ytterligare medel till undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af Riket.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det tinnes detta protokoll bilagdt, och befallde, att nådig Proposition skulle, i enlighet dermed, till Riksdagen öfverlemnas.
Ex protocollo Mildhog Lundgren.