i fråga om kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande under s kattemannar ätt utan särskild köpe¬ skillings erläggande
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.
!
\:o 30.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1870, kl. 1 e. m.
Kong1, Majds nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande under s kattemannar ätt utan särskild köpeskillings erläggande; Gifven Stockholms Slott den 14 Januari 1870.
Uti det underdåniga utlåtande, som Kong!. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium den 8 Januari nästlidna år på nådig befallning afgifvit i anledning af Riksdagens den 15 Maj 1868 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse angående den s. k. administrativa domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling i vissa hänseenden, har Kollegium, bland annat, återupptagit och Kongl. Maj:ts pröfning underställt det förslag, som de för behandling af frågan om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling utsedde komité rade i sitt underdåniga betänkande den 30 April 1847 framställt derom, att kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman äfvensom andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman och lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Maj:ts Be fallningshafvande antagas och som enligt gällande stadgande!!, emot afgift till Staten, kunna till skatte köpas, — således icke de hemman, som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser på ett eller annat sätt disponeras, — skulle utan lösen erhålla skattenatur;
Och har Kollegium dervid erinrat, hurusom komiterade till stöd för omförmälde förslag andragit, utom andra skäl, äfven följande: att. då krono- Bih. till Riksd. Brok 1870. 1 Samt. 1 Afä 8 Bäft. 1
2 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
naturen icke medförde någon högre skattskyldighet, än om hemmanet eller lägenheten vore skatte. Staten åt sin jordeganderätt icke hemtade annan fördel, än den att åtnjuta lösen, derest åboen ville förvärfva skatterätt; att, enär innehafvande af kronojorden svårligen kunde åläggas lösa densamma till skatte, denna lösen blott efter hand ingöte och således endast kunde beräknas såsom en årlig inkomst; att denna inkomst för åren 1837—1846 i medeltal icke uppgått till mer än 8,765 Kull* 26 öre, hvaruti likväl inbegrepes lösen för de under samma år till skatte försålda andelar af rekognitionsskogar och kronoallmänningar, så att skattelösen för äldre kronohemman vida understigit nämnda belopp; att besagde inkomst förminskades och slutligen upphörde, i den mån hemmanen blefvo till skatte losta; att, om endast sakens ekonomiska nytta betraktades, i sådant hänseende förekomma, att, derest kronohemmanen genast erhölle skattenatur, Staten också tidigare kunde påräkna åtskilliga inkomster af charta sigillata, enär ^handlingar om öfverlåtelse af åborätt karterades endast till hälften emot köpebref, samt fastebref och inteckningar icke för kronohemman ifrågakomma likasom deras värde ej kunde i bouppteckningar beräknas, hvarigenom deremot svarande kartering icke vore af nöden; att, ehuru någon beräkning öfver den sålunda genom förändring i hemmanets natur uppkommande tillökning i charta-sigillata-inkomsterna icke vore verkställbar, det dock syntes skäligen kunna antagas, att den i det närmaste och måhända till fullo motsvarade den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten medgåfves utan dylik lösen, någon egentlig förlust för Staten derigenom icke uppkomme; att bibehållande af Statens jordeganderätt till kronohemmanen deremot medförde flera ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å Statens sida, i så måtto som dels kronobetjeningen nödgades icke blott hvart tredje år, utan äfven vid hvarje åbo-ombvte anställa syn å dessa hemman, i förra fallet utan all ersättning, hvithet för nämnda, i allmänhet svagt aflönade tjensteman utgjorde ett tungt onus, dels vid tvister, som rörde dylik egendom, särskilda kronoombud måste förordnas, hvithet ej sällan orsakade utgifter för Staten, och dels alla frågor om åbo-ombyten skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande handläggas och ofta drogos under Kammar-kollegii och Kongl. Maj:ts pröfning; att emellertid det enligt komiterades åsigt vore en icke ringa fördel, om alla dessa bestyr och den betydliga mängd göromål, som utan något gagn för det allmänna derigenom tillskyndades tjensteman och auktoriteter, kunde upphöra; samt att, då fråga vore om tillvägabringande af möjligaste enkelhet i förvaltningen, donna förändring skulle mycket dertill bidraga, hvadan dess vidtagande endast ur donna synpunkt hade störa skäl för sig, äfven om sådant vore med någon uppoffring förenad!.
Efter en af bemälde komiterade uppgjord beräkning antogos de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna hemman år 1844 uppgå till 2,176 hela
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
mantal. I ändamål att, för såvidt utan allt för stor omgång och tidsutdrägt möjligt vore, få utrönt antalet af de hemman, som ännu bibehålla denna sin natur af krono, hafva de till följd af Kongl. Kungörelsen den 15 December 1848 i länen upprättade och till Kammar-kollegium för granskning insända uträkningar öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo försedd så beskaffad kronoegendom blifvit i Kollega tre provinskontor jemförda med de till Kollegium inkomna anmälande» om beviljade skatteköp, och resultatet af denna jemförelse har blifvit, att 442 hela mantal äfvensom 4,291 lägenheter ännu icke skulle blifvit till skatte losta. Att dessa siffror angåfvo förhållandet alldeles sådant det i närvarande stund befunnes, finge dock icke antagas. Tid efter annan inkomna anmälanden om längesedan verkställda, i jordeböckerna icke antecknade skatteköp, äfvensom den nu pågående jordeboksgranskningen hade haft till följd, att ett ej obetydligt antal hemman och lägenheter blifvit från krono till skatte öfverfördt, och dessutom hade utan allt tvifvel åtskilliga skatteköp egt ruin. äfven efter den tid de sednast afgifna, vanligen årsvis insända uppgifter derom till Kollegium inkommo. De vid förenämnda jemförelse funna talen af hemman och lägenheter, för hvilka rättigheten till skatteköp icke blifvit begagnad, voro följaktligen högre, och kanske
ej oansenligt högre, än de i sjelfva verket borde vara. Alla de skäl, komi-
terade anfört till stöd för det af dem gjorda förslag, egde, enligt Kammarkollegii åsigt, ännu sin fulla giltighet, utan annan förändring, än att, i den mån skatteköp försiggått, de med tillsynen och vården af kronohemmanen förenade göromål och bestyr aftagit i mängd. Deremot förekomme, att Statens uppoffring genom att bortskänka skatterätten, — så framt eljest eu sådan skänk innebure en uppoffring, — nu skulle blifva vida mindre, än vid den tid denna åtgärd af komiterade blef ifrågasatt. Under de mellanliggande 22 åren hade nemligen, såsom redan är nämndt, kronohemmanens antal förminskats till 442 hela mantal, hvarjemte 1,779 lägenheter blifvit skattesålda, och i samma
mån som skatteköp egt rum, hade naturligtvis de belopp, som i köpeskilling
vidare kunde påräknas, nedgått, så att de numera, enligt i Kollegium uppgjorda beräkningar, endast skulle vara för hemmanen 53,885 Riksdaler 90 öre och för lägenheter 23,549 Riksdaler 76 öre. Dessa summor borde dock minskas med de belopp, som funnos uppförda för de hemman och lägenheter, h vil k a dels med orätt upptagits såsom krono och dels under sednaste tiden blifvit skattesålda. Hvad ändock återstode, torda visserligen utgöra ett temligen betydligt belopp, men det Unge ingalunda antagas, att detta skulle oafkortad! inflyta.
Kollegium har vidare anmärkt, hurusom det icke kunde annat än fästa uppmärksamhet, att försäljning af lägenheterna hittills skeft i den låga proportion emot hemmanen, att, under det nära %-delar af de sednare föryttrats, icke
4 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Va-del af de förra funnit afnämare. Eu af anledningarne till detta förhållande ansåge Kollegium utan allt tvifvel vara den, att vid hållna jordransakningar flera bland dessa lägenheter icke kunnat å marken utvisas samt blifvit, då vid anställd vederbörlig undersökning de ej heller kunnat igenfinnas, ur jordeboken afbörda, utan att Kollegium nu vore i tillfälle uppgifva antalet på dessa lägenheter. För många andra, hvilka numera lika litet vore till belägenhet och gränser hända, både det oaktadt och ehuru någon åbo icke på långliga tider derå antagits, skatterna likväl i behörig ordning blifvit redovisade, till följd hvaraf berörda lägenheter ännu i jordeboken qvarstodo. Huru det lyckats indrifva alla de särskilda skattebeloppen, eller om icke uppbördsmännen af egna medel inbetalt ett eller annat deribland, kunde Kollegium icke uppgifva, men ansåge det vara otvifvelaktigt, att i många fall, då någon sägen vant gängse derom, att lägenheten blifvit inlagd inom ett eller annat hemmans område, hemmansegaren heldre, än att vidkännas det besvär och de understundom icke obetydliga utgifter, som skulle föranledas af en närmare undersökning om förhållandet, underkastat sig att årligen betala äfven lägenhetens vanligtvis ringa skatt. Att en i förenämnda belägenhet stadd hemmansegare, i saknad som han vore af hvarje slags åtkomsthandling, skulle anse medan värdi att till skatteköp sig anmäla eller vilja vidkännas omgången och kostnaden derför, finge ingalunda förutsättas. Och trodde sig Kollegium sålunda hafva gifvit fullgiltiga skål för sitt här ofvan gjorda antagande, att de köpeskillingsbelopp, som blifvit beräknade, icke, åtminstone hvad lägenheterna beträffade, skulle fullständigt inflyta, och lika säkert vore, att hvad för dem, likasom för hemmanen inginge, kom me att endast småningom inflyta och med belopp, som med åren förminskades.
Rörande beloppet af Statens inkomst genom dessa köpeskillingar hade Kollegium sökt upplysning uti Kammarrätten, som årligen finge deröfver emottaga uppgift och redovisning. Och hade Kollegium dervid inhemta att under de tre sednare år, för hvilka länsräkenskaperna inkommit, ifrågavarande inkomst uppgått:
år 1865 „ 1866 och 1867
till R:dr 4,936: 08. „ 3,414: 75.
„ 2,958: 47.
Denna inträd, hvilken för 1869 icke torde kunna beräknas till ens 2,000 Riksdaler, måste, enligt Kol legd åsigt, vara allt för ringa, för att icke den skulle kunna af Statsverket eftergifvas, så framt genom en sådan eftergift någon fördel i annat hänseende stode att vinna. Innan Kollegium likväl lemnade den finansiela sidan af saken, ansåg sig Kollegium höra fästa uppmärksamheten derpå, att den genom Kong!. Kungörelsen den 30 December 1863
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition No 20.
nämndemän tillerkända rätt till godtgörelse, bland annat, för biträde vid syner å kronohemman, måste, så framt eljest lagens stadgande om anställande af sådan syn hvart tredje år behörigen iakttaga, komma att för Kronan medföra eu årlig utgift, hvilken skatteförenklings-komitéen icke kunnat i sina beräkningar inrymma.
Sedan Kollegium sålunda sökt ådagalägga, att Statsverket utan allsköns saknad kunde medgifva, att de hemman och lägenheter, som vore under ständig besittning upplåtna, blefve utan någon löseskilling för skatte förklarade, ansåge sig Kollegium jemväl höra omförmäla en eller annan bland de fördelar, som af ett så beskaffadt medgifvande skulle uppkomma. I sådant afseende erinrade Kollegium, att de Kronan tillhöriga hemman, hvarå ständig besittning egde rum, vore af flera slag, nemligen, utom de i största mängd förekommande, så kallade allmänna kronohemmanen, äfven stubbe- och röjselrättshemman, sämje- och stadgehemman, krön obergsman shemman, kronorusthåll och lotshemman, för att icke nämna de så kallade besittningsrättshemmanen, hvilka numera kunde anses hafva uppgått i klassen af allmänna kronohemman. Emellan alla dessa egendomar egde den likhet ruin, att besittningen öfverginge ifrån föräldrar till barn, men deremot skiljde de sig åt i flera andra hänseenden. Att här redogöra för alla dessa skiljaktigheter faun Kollegium dock icke vara af nöden utan ansåg för det nuvarande ändamålet det vara tillräckligt erinra, att till vissa bland dessa hemman son egde företräde framför dotter, och den äldre framför den yngre, under det att till andra alla barnen både lika rätt; att till ett slag bland dessa hemman (lotshemmanen) successionen egde ruin endast i rätt nedstigande led, då de andra slagen, efter särskilda bestämmelser, öfverginge jemväl till fjermare arfvingar; att de förmåner, som med åboskapet voro förenade, icke i allo blifvit på enahanda sätt bestämda; att tvister om företräde till åborätt i olika ordning handlades, i det en del (angående kronobergsmanshemman) upptogos af de allmänna domstolarne, hvaremot i öfrigt alla tvister derom, med undantag för stubbe- och röjselrättshemmanen, hvilka i vissa fall gingo till domstol och i vissa till administrativ myndighet, afgjordes af sistnämnda myndighet antingen alla instanserna igenom eller ock endast i de två lägre, men i den sista af Högsta Domstolen. Sådant vore det osammanhang och den brist på enhet, som rådde i lagstiftningen rörande kronohemmanen, och om detta icke herde förefalla oväntadt, då författningarne blifvit framkallade af behofvet att ordna särskilda rättsförhållanden och meddelats i från hvarandra till en del vidt aflägsna tider, under hvilka olika åsigter och rättsbegrepp velat gorå sig gällande, så kunde det väl åtminstone icke nu vara för tidigt, att större öfverensstämmelse och enkelhet blefve åstadkommen. Några från hvarandra afvikande stadgande!! i afseende på successionen till, rättigheterna vid eller sättet för behandlingen af tvister rörande de särskilda slagen
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
af kronohemman voro, enligt Kollega åsigt, ingalunda behöfliga eller af någon ännu bestånd egande omständighet påkallade, hvilket till öfverflöd bevisades deraf, att, vid inträffande skattelösen, skiljaktigheterna i förenämnda hänseenden folio undan och försvunno. Men ehuru förmånerna af skatteköpen voro störa och köpeskillingen obetydlig, — för Vg-dels mantal utgjorde den i medeltal omkring 15 Riksdaler, — och fastän förteckningar öfver de under åborätt upplåtna kronohemman och lägenheter, jemte uppgift på skatteköpeskillingsbeloppen derför blifvit uti socknekyrkorna upplästa och der förvarades, så ansåge Kollegium det dock komma att ännu länge dröja, innan, medelst sådana köp, alla de särskilda slagen af kronohemman komme att sammansmälta till likhet med hvarandra och på detta sätt de olägenheter undanrödja^, som af den nuvarande lagstiftningen i flera hänseenden tillskapades. En ibland de omständigheter, hvilka fördröjde skatteköpen, funne sig Kollegium nu desto mindre höra förbigå, som densamma äfven i öfrigt visat sig medföra beklagansvärda och för enskilde förlustbringande verkningar, de der icke vidare skulle uppstå, derest det förevarande förslaget blefve antaget. Denna skatteköpen fördröjande omständighet vore, att ett ej ringa antal kronoåboar trodde sig med full eganderätt redan innehafva de hemman och lägenheter, som de brukade och besutto. Donna deras öfvertygelse kunde i viss mån vara ursäktlig. Den grundade sig på kännedomen deraf, att lagfart på kronojord icke Ange af domstol beviljas, och tillförsigten derpå, att de uppbud och fastebref, som för dem och deras fångesman ofta i flora led blifvit af domstolar meddelade, innefattade om jor dens rätta natur ett fullständigt bevis, vida säkrare och tillförlitligare än det, som skulle kunna erhållas af Kronans jordeböcker, hvilka, såsom tillförene al drig underkastade en allvarlig och genomförd granskning, kunde i detta hänseende vara och vid närmare undersökning ej sällan befunnits oriktiga. Följder af dylika misstag om jordnaturen både varit, att rättegångar uppstått och genom instanserna fullföljts derom, huruvida köpslut om hemman, å hvilka, såsom skatte, säljaren erhållit oklandrad lagfart, skulle, efter det egendomens råtta natur af krono blifvit uppdagad, vara för köparen förbindande eller icke, äfvensom att fordringsägare, hvilka, då fastebref blifvit uppvisadt, ansett sig trygga i afseende å hemmanets skattenatur och derför icke tvekat att antaga deruti erbjuden inteckning såsom full säkerhet för lemnad försträckning, sedermera, när misstaget blifvit upplyst, funnit inteckningen utan allt värde.
I öfrigt komma, enligt Kollega åsigt, genom förenämnda kronoegendomars samtidiga förvandling till skatte att vinnas den fördel, att dessa egendomar i de nu för hela riket under arbete varande jordeböcker kunde under sin nya titel omföras, och de förändringar i dessa handlingar, som eljest genom partiela skatteköp klafve nödvändiga och hvilka i sin mån skulle medverka
Kong<1. M'aj:ts Nåd. Proposition No 20. ?
till ett tidigare inträdande behof af dessa jordeböckers ersättande med nya, undvelces.
Vid framställande af det förslag, hvilket Kollegium nu åter upptagit, både skatteförenklings-komitéen uttryckligen förklarat sin åsigt vara, att en om fö ring till skatte icke borde ske i afseende på de hemman och lägenheter, som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser, på ett eller annat sätt, disponerades, och antagligen hade förslaget af komitéen icke heller funnits höra tillämpas på de nybyggen i norra provinserna, hvartill åboarne, efter fullbordade odlingar och frihetsår, erhölle skatterätt. Äfven härutinnan vore Kollegium af alldeles enahanda åsigt med komitéen och hölle fördenskull före, att undantag beträffande nu omförmälda hemman och lägenheter borde ega rum, hvarjemte Kollegium icke funnit tillräckliga skäl tala för eftergift af den Kronan förbehållna rätt att uppbära skattelösen för lägenheter å Elfsborgs, till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård.
På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, har Kollegium nu i underdånighet hemställt, att Kong!. Maj:t täcktes genom nådig Proposition till Riksdagen föreslå, att, med nyss upptagna undantag, alla Kronan tillhöriga hemman och lägenheter, hvilka under stadgad åborätt innehades och enligt gällande författningar Unge till skatte lösas, skulle utan lösen erhålla skattenatur, under iakttagande, såsom komitéen äfven tillstyrkt, deraf, att skattemannarätten för hvarje egendom tillfölle den person, som vid förändringens vidtagande innehade lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvades vara dertill berättigad.
I händelse alla dessa Kronans hemman och lägenheter vore med åbo vederbörligen försedda, skulle öfverföringen deraf till skatte kunna verkställas omedelbarligen, efter det ett beslut af ofvanberörda beskaffenhet blifvit af Kong!. Maj:t och Riksdagen fattadt, men enär, såsom redan anförts, förhållandet vore långt ifrån sådant, måste, innan öfverföringen skedde, rörande hvarje hemman och lägenhet tillses, hvilken åborätten tillkomme och först efter det frågan derom funnits ostridig eller blifvit i laga ordning utredd skattemannarätten inträda.
Utom erläggande af den stadgade köpeskillingen ålåge det enligt nu gällande författningar den, hvilken ville verkställa skatteköp af det hemman eller den lägenhet, hvarpå han vunnit åborätt, att, såframt jorden ej vore berustad, till Wadstena krigsmanshuskassa erlägga sex procent af köpeskillingen.
I afseende härå funne Kollegium, att, genom efterskänkande af den förra afgiften, all skyldighet- att utgöra den sednare äfven förfölle, så att särskilt stadgande derom icke erfordrades.
Hvad slutligen anginge sättet för hemmanens och lägenheternas omförande till skatte, ansåge Kollegium, i likhet med förenämnde komiterade, att
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
dermed lämpligast kunde tillgå på enahanda sätt, som redan funnes föreskrifvet beträffande nybyggen i de norra provinserna, eller så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när innehafvarens åborätt finnes ostridig eller blifvit lagligen befästad, förordnar om egendomens omförande till skatte i jordeboken, derom anmälan göres hos Kammar kollegium och resolution, mot den för sådana vanlig lösen, utfärdas för att sedermera utgöra den laga handling, hvarigenom skattemannarätten bestyrkes.
Kongl. Maj :t har tagit detta ärende i öfvervägande och vill, med afseende å hvad Kammarkollegium sålunda upplyst och anfört, samt då Kongl. Maj;t äfven anser att någon förändring icke nu bör ega rum i hvad stadgadt är i fråga huruvida och under nvilka vilkor skattemannarätt må vinnas till hemman och lägenheter, som af särskilda verk och inrättningar samt fromma stiftelser disponeras eller till de af Kollegium omförmälda nybyggen i de norra provinserna och ej heller till de i Kongl. Brefvet den 1 Februari 1867 nämnda lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård, härmed i nåder föreslå, det Riksdagen må för sin del bifalla, att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen angående förändring uti hittills gällande stadganden i afseende på ordningen och sättet för vinnande åt skattemannarätt till hemman och lägenheter af krononatur den 15 December 1848, må förordnas:
Do att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman, utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna, Kronan tillhöriga hemman och lägenheter, livilhas åboar af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande antagas och som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till Statsverket ingående afgift, kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den tid, då donna förändring vidtager, innehar lagligen befästad, med skatteköpsrätt förenad besittning eller pröfvas vara dertill berättigad; samt
2:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills gällande stadgande!!, skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters o lutering i jordeboken ifrån krono till skatte och derom hos Kammarkollegium gorå anmälan; kommande Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution i ämnet, hvilken skrifves på stämpladt papper och belägges med lösen såsom för resolutioner i allmänhet är stadgadt, att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten bestyrkes.
Handlingarne i detta mål skola tillställas det Utskott, till hvilket frå-
gan
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
gan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
Gust. af Ugglas.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj-.t Konungen i Stats-Rådet åStockholms Slott den 11 Februari 1870.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister samt
Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Carlson,
von Ehrenheim,
Abelin,
Berg,
Adlercreutz och Friherre Leijonhufvud.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering särskilda, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande--.
den 14 nästlidne Januari--fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga Propositioner till Riksdagen i nedanstående ämnen, nemligen:
l:o i fråga om kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande; och
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats- Rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, och befallde, att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
_ Mildhog Lundgren.
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 1 Samt. 1 Afd 8 Höft.