angående försättande på vakans tillsvidare af en del utaf båtsmanshållet i Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län

Kong]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

!f:o IS

Ank. till Eiksd. Kansli den 24 Februari 1872, ki. 3 e. m.

Kongl. Majds nådiga Proposition till Riksdagen, angående försättande på vakans tillsvidare af en del utaf båtsmanshållet i Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län; Gifven Stockholms Slott den 16 Februari 1872.

Med anledning åt tid efter annan förspord klagan öfver det menliga inflytande rustningsskyldigheten inom Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län utöfvade på fattigväsendet inom dessa orter, har komitén för uppgörande af förslag till lindring i båtsmanshållsskvldigheteu egnat särskild uppmärksamhet åt förhållandet härutinnan och, efter verkställd utredning af de på frågans bedömande inverkande omständigheter, ansett sig höra tillstyrka, att någon lättnad beredes samma orter genom lämplig minskning af båtsmännens effektiva nummertal. Denna utredning gaf nemligen vid handen, att grunden till den fattigdom, som genom båtsmanshållets obestridliga inverkan i öfvervägande grad sprides inom de till rustningen indelta orterna, till stor del vore att söka i den allt för störa inom socknarne fördelade och bosätta mängd afbåtsmanshushåll. En nedsättning i båtsmansstyrkan skulle således i afseende å fattigväsendet medföra ett förbättradt tillstånd derutinnan, att båtsmanshushållens antal inskränktes och med detsamma socknarnes omkostnader för fattigvården blefve mindre. I öfverensstämmelse härmed har Kongl. Maj:t, som funnit de öfverklagade missförhållandena vara af beskaffenhet att ej utan statens mellankomst kunna afhjelpas, ansett sådan lindring uti den ifrågavarande orter Bih. till Bit(sd. Prof. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 7 Rätt. 1

x2 Kong1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

åliggande rustningsbörda böla medgifvas, att halfva antalet rusthåll inom hvarje socken må under viss tid hållas vakant mot afgift, hvilken bör användas för att tillgodose sjöförsvarets behof af manskap: och vill Kong!. Maj:t följaktligen i afseende härå till Riksdagens pröfning framställa följande förslag, nemligen:

att tills vidare, och intill dess Kong!. Maj:t kan finna skäligt att annorlunda i nåder förordna, båtsmansnummer inom såväl Blekinge län som Södra Möre härad i C al mar län må, i den man de genom båtsmäns afgång blifva lediga, dock ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans för eu tid af 10 år, derest rusthållarne förklara sig villige att erlägga en efter nedanstående grunder beräknad vakansafgift;

att denna afgift för hvarje år utgår i Blekinge län med ett belopp, svarande mot medeltalet af de sednast förflutna 10 årens markegång för en vakant indelningsbåtsman i länet, minskadt med 5 Rdr och i Södra Möre efter det värde, hvartill kostnaden för en båtsman blifvit uppskattad i den ordning Kongl. Blefven den 13 December 1825 och den 20 December 1836 bestämma;

att i Blekinge öfverskotts- och reservräntor må fortfarande såsom hitintills uppbäras af kronans uppbördsman och tillskottsräntetagarne genom honom bekomma sina årliga ersättningsbelopp, samt att i Södra Möre enahanda förfarande i afseende på tillgiftspenningarnes uppbörd och fördelning må ega ruin;

att på Kongl. Maj:t må bero att antingen medgifva, det vakant nummer må, efter vakanstidens förlopp, fortfarande under ytterligare 10 år vara befriadt från effektiv rustning på ofvan angifna vilkor, eller anbefalla uppsättandet af båtsman för detsamma; samt

att de inflytande vakansafgifterna må ingå till statsverket för att användas till förökande antingen af flottans matroskorps eller varfvens arbetsstyrka på sätt af Kong!. Maj:t kan varda bestämdt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL

B. Abr. Leijonhufvud.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

3 Utdrag af protokollet öfver sjöförsvars ärenden, hållet inför Hans Näjd Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 9 Februari 1872.

N ä v v a r a n d e:

Hans Excellens Herr Justi lie-statsministern Adlercreute,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve von Plåten,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Fnherre Leijonhufvud,

Wrern,

Wennerbeig,

Bergström och Friherre Alströmer..

Departementts-chefen, Statsrådet Friherre Leijonhufvud, anförde i underdånighet:

1:0.

“Vid underdånig föredragning den 22 Augusti 1871 af frågan om förändrade bestämmelser rörande rote- och ru stil ål 1 si n ratin i n ge n vid sjöförsvaret, anmälde jag, att den för uppgörande af förslag till lindring i båtsmanshållsskyldigheten tillsätta komité särskild! framhållit båtsmanshållets menliga inverkan å fättigväseudet i de till rustning indelade orterna, nemligen Blekinge län och Södra Möre härad i Calmar län, samt föreslagit att någon lättnad måtte dem beredas genom minskning i det störa antalet af de inom socknarne fördelade och bosätta båtsmanshushåll. Frågan om de åtgärder, hvilka till följd af de inom nämnda order rådande särskilda förhållanden kunde anses erforderliga å statens sida, för att, genom dess mellankomst, lätta tyngden af fattigbördan derstädes, egde emedlertid icke omedelbart sammanhang med det förslag till ordnande i allmänhet af do båtsmanshållsskyldiges besvär, som utgjorde föremål för den då ifrågavarande framställningen, och komiterades berörda lindringsfövslag korn följakligen icke under pröfning. Jag torde derföre nu få till ämnet återkomma och närmare redogöra för komiterades yttrande i denna del.“

“Med anledning af den, synnerligen i Blekinge, sporda klagan, att mängden af båtsmanshushåll, samlade på ett litet område och bland en icke särdeles stor befolkning, drog fattigdomens börda och dermed förenade svårig-

4 Kongl. Mojrfs Nåd. Proposition N:o 15.

hetev öfver orten, föranstaltades 1865 genom landstinget i länet en undersökning i berörda hänseende. Denna undersökning gaf vid handen, att bland en landtbefolkning af 96,000 personer funuos 3,351 fattighjon, af h vil ka 1,011 tillhörde båtsmansfamiljer; således nära ett fattighjon på hvar 29:de person och af dessa hjon icke långt ifrån hvart tredje, tillhörande båtsmansfamilj. Med åberopande häraf hade landstinget, i skrifvelse den 8 Oktober 1865, som blifvit af Landsböfdinge-embetet i länet med förord insänd, anhållit att Eders Kongl. Maj:t måtte bevilja lindring uti det länet åliggande båtsmanshåll eller ock tillåta att de rusthållare, Indika villo af sådan ynnest sig begagna, måtte i stället för effektiv rotering få erlägga vakansafgift. Öfver donna framställning blefvo så väl stationsbefälhafvaren i Ca riskrona, som Förvaltningen af sjöärendena och Kammar-kollegium börda, men ansågo densamma icke höra vinna, afseende. Att emellertid ofvannämnda, af landstinget i Blekinge åberopade förhållanden icke voro tillfälliga, har visat sig af de genom Lindringskomitén år 1869 anskaffade upplysningar, enligt hvilka i Blekinge på den derstädes dårnera befintliga landtbefolkning af omkring 103,000 personel' fattighjonens antal uppginge till 6,658, hvaribland 2,223 tillhörde båtsmansfamiljer. Att procentförhållandet emellan fattighjon och folkmängd sålunda på 4 å 5 år fördubblats kunde väl förklaras genom de gång efter annan felslagna skördar, hvarför provinsen varit utsatt, och eu förbättring häruti vore derföre visserligen att hoppas; men hvad som, efter komiterades mening, måste betraktas såsom påfallande bevis om båtsmanshållets inflytelse vore, att förhållandet emellan antalet af fattighjon bland båtsmansfamiljer och det af sådana, tillhörande alla klasser, fortfarande vore nästan detsamma. De förra utgjorde nemligen omkring en tredjedel af de sednare. Man egde sålunda icke längre fog att förneka den menliga inverkan, som uti ifrågavarande ort med snart sagd! en röst tillägges båtsmansrustningen, sådan den nu är. Uti Södra Möre hade, såvidt komiterade egde sig bekant, icke företagits någon undersökning i förenämlida afseende, förr än den på komiterades föranstaltande verkställda. Deraf visade sig att på en folkmängd af 44,563 personer funuos 4,634 fattighjon, hvaribland 1,877 af båtsmansfamiljer. Procentförhållandet emellan de sistnämnda och antalet fattighjon bland alla klasser vore således bär icke obetydligt större, uppgående till mer än två femtedelar. Och då omständigheterna för öfrig! i donna ort vore i hufvudsakliga delar lika med dem i Blekinge, kunde man med fullt skäl anse tillståndet i förevarande afseende härflyta af lika anledningar."

”En jemförelse med ställningen inom de öfriga, båtsmanshåll underlagda landskapen visade, att densamma vore vida bättre. I allmänhet uppginge derstädes antalet af de fattiga bland båtsmansfamiljer icke på långt nålfil! så stor andel af antalet af de fattiga bland alla klasser. Blott i Got-

5 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

lands län visade det sig af någon större betydenhet, men i stället funnes hela antalet fattighjon derstädes icke utgöra mer än 3,40 procent af landsbefolkningen. Komiterade, som till närmare upplysning af detta ämne åberopa innehållet af tab. n:o 19 uti sitt underdåniga betänkande, draga häraf den slutsats, att i sjelfva grunderna för båtsmansrustningen måtte finnas särskilda or saker, ledande till de menliga förhållanden, som komiterade angifvit; och hafva komiterade angående dessa orsaker anfört följande.

På båtsmansrustningen äro i Blekinge 914 U mantal och i Södra Möre härad 503jj mantal krono- och krön oskattehemman indelade. Då de förstnämnda uppsätta 1,500 och de sednare 801 båtsmän, belöper sig följaktligen i medeltal på hvarje rusthåll och båtsmansnummer i Blekinge UW mantal och i Södra Möre §W mantal eller icke fullt § mantal i hvardera orten. Enär likväl en del rusthåll, som vid tiden för indelningen synas hafva varit af svagare beskaffenhet och derföre erhållit mera jordegendom, i verkligheten utgöra helt mantal eller nära derintill, följer häraf, att ett stort antal rusthåll icke omfattar mer än \ mantal hvardera, så att ofta inträffar, att två båtsmän finnas på ett hemman af helt mantals storlek. Men endast undantagsvis händer, att icke båtsmannen, så fort han blifver antagen och får tillträda sitt torp, ingår i äktenskap. Han blifver fader för en icke sällan talrik afkomma, och hans familj, om icke han sjelf, faller förr eller sednare fattigvården till last. När han genom afsked eller död afgått från tjänster,, intages hans plats afen efterträdare, hvilken efter någon tids förlopp undergår samma öde. På sådant sätt lärer inträffa, att medlemmar af två och flera båtsmansfamiljer, utgångna från samma rusthåll, samtidigt kunna finnas i behof af större eller mindre underhåll åt socknen. Komiterade omnämna ock, att år 1869 Backaryds socken i Blekinge län med 22 mantal, indelade till 30 rusthåll, hade att, utom andra fattiga, försörja eller understödja 16 afskräde båtsmän, 39 hustrur eller enkor efter båtsmän och 78 barn af sådana, sammanlagdt 133 fattighjon af denna klass, eller 4 ä 5. personer för hvarje rusthåll. Likartade voro förhållandena i Christianopels socken af samma län med 41 mantal, indelade till 96 rusthåll, hvarest funnos 418 fattighjon af båtsmansfamiljer, samt i Asby och Thorsås socknar med kapeller i Södra Möre, af Indika den förra med 43 mantal, indelade till 63 rusthåll, både 271, och den sednare med 85 mantal, indelade till 115 rusthåll, både 578 fattighjon, allt af båtsmansklassen. Under andra omständigheter skulle en i någon ort uppkommen fattig och lös befolkning, till följd af det för hvarje menniska naturliga sträfvande! att söka sitt uppehälle, småningom skingras; men uti nu ifrågavarande landskap blifver detta slags befolkning så att såga fasthållen genom de i hvarje socken befintliga talrika båtsmanslägenheter, hvillca alltid skola hållas försedda med åboar och derigenom att de locka och lemna medel till tidiga och obetänksamma bosättningar

6 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.

bilda ständiga källor till ett förderfligt proletariat. En talrik folkklass alstras, hvilken, tryckt af fattigdom och utan den moraliska lyftning och kraft, som medvetandet af ett, om än tarfligt sjelfbestånd gifver äfven den ringaste arbetare, lätt dukar under för frestelserna till brott. Och just medelst tillgången på eu sådan talrik folkklass beredes rusthåll aren utväg att, när ett båtsmansnuramer skall besättas, anskaffa rekryt emot aflöningsvilkor, som i allmänhet synas vara lägre, än de vid båtsmansrote»»^! vanliga; ett förhållande, som, ehuru det för tillfället kan lända rusthållare» till fördel, likväl slutligen bidrager att fora båtsmannen och dem, som honom tillhöra, till fattigvården och dymedelst okär rusthållare!^ börda af densamma.'

”Komiterade anmärka för öfrig!, att man äfven i några andra omständigheter velat finna anledningar till den missgynnande belägenhet, hvaruti de! indelta båtsmanshållet befinner sig; och dessa omständigheter skulle vara dels den trägna tjenstgöring»» å stationen, bestämd till fyra månader årligen, men ej sällan upptagande en längre tid, hvarunder båtsmännens familjer äro lemnade åt sig sjelf va och hushållningen i hemmet försummas, dels bristen på tillsyn å roten af nödigt befäl och dels beskaffenheten åt den tjenstgöring, hvartill båtsmannen inkallas, bestående mindre i utöfningen af hans yrke, än i andra dertill icke egentligen hörande arbete». På grund af hvad komiterade förut anfört anse de likväl sjelfva roten till den fattigdom, som genom båtsmanshållets obestridliga inverkan i öfvervägande grad sprides inom de till rustningen indelta orterna, vara att finna i den alltför störa inom sockuarne fördelade och bosätta mängd af båtsmanshushåll. Men genom nedsättning eller eftergifter af rusthållarnes omkostnader för båtsmansrustningen i och för sig skulle, om manskapets antal ko linne att qvarstå, någon förbättring i nämnda hänseende icke ernås; och då lindring på sådant sätt skulle leda till att än mera höja de fördel ar, hvilka rusthållare i Blekinge och Södra Möre i afseende på beskattning till staten redan ega framför rotehållare vid både båtsmans- och soldathållet, anse komiterade skål saknas att tillstyrka någon sä beskaffad lindring för de förra. En lämplig minskning åt båtsmännens effektiva nummertal skulle deremot i afseende på fattigväsende! medföra ett förbättrad! tillstånd derutinnan, juft antalet af båtsmanshushållen inskränktes och med detsamma socknarnes omkostnader för fattigvården utan tvifvel blefvc mindre, hvarigenom, i , den riktningen, eu rättvis och icke ringa lättnad komme att rusthållare beredas; dock att krona» medelst vakansafgift godtgjordes för mistning»» af manskap och sålunda genom erhållande af en kontant tillgång finge medel att på annat sätt tillgodose försvarsverkets behof. Öfvertygade om omöjligheten af målets ernående meddelst någon jemkning rotar emellan eller dylik! företagande, hvarigenom, mer eller mindre, rubbning i gammal häfd och un nen Äganderätt ädse sker och vacker missnöje, anse komiterade att, vid

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 15. 7

ifrågaställa åtgärd, det närvarande förhållandet i afseende på de rusthållare i ena och andra orten redan tilldelade fördelar af räntor, statsanslag, nedsättning af beklädnadsbidrag in. m. dylikt, bonde i allo bibehållas oförändrad t; äfvensom och då afsigten med åtgärden bonde vara, att till alla trakter rättvist, sprida de förmåner, som dermed åsyftas, manskapets minskning måste ske i möjligast lika mån för hvarje socken, hvarförutan det kunde hända, att den ena socknen helt och hållet blefve fri från det effektiva båtsman shållet och den andra alldeles icke finge nedsättning af båtsmanshushållens antal, till skada för det ändamål af förbättring i fattigdornsförhållandena och deras .förderfliga verkningar, som man med förändringen önskade vinna.”

”1 öfverensstämmelse med dessa åsigter och under förutsättning, att den förminskning af indelningsbåtsmännens effektiva nummertal, som derigenom komma att uppstå, må kunna medgifvas, hafva komiterade framställt följande förslag:

att så väl i Blekinge län som i Södra Möre härad af Calmar län två och två båtsmansrusthåll inom hvarje socken må sammansättas, med skyldighet för dem att gemensamt utrusta och underhålla eu indelningsbåtsman, på sätt författa liga me derom redan stadga eller framdeles komma att bestämma, samt att likaledes gemensamt erlägga vakansafgift för den båtsman, från hvars effektiva uppsättning och underhåll dessa rotar sålunda befrias; bärande i de socknar, hvarest jemna båtsmansnummer icke finnas, det öfverskjutande udda båtsmansrusthållet, så godt sig gorå later, förenas med lika beskaffad t rusthåll ! annan socken, eller ock, om sådant icke låter sig lämpligen verkställa, om dess försättande på vakans särskild t beslutas;

att på godvillig öfverenskommelse emellan de två sålunda sammansätta rusthållen må få bero, å hvilketderas egor och på hvad vilkor bostad åt båtsmannen må upplåtas, derest han skulle med sådan förses; kommande, i brist af sådan öfverenskommelse, frågan derom att i vanlig ordning af vederbörande embetsmyndighet pröfvas och afgöras;

att förenämda vakansafgift må bestämmas efter årlig markegång, eller ock, derest tjenligare skulle anses, att den sättes till visst belopp i ett för allt, detta belopp fastställas för viss tid, t. ex. fem år, men sådant, af markegångsdeputerade verkställas det år nytt bestämmande skall ega rum;

att i Blekinge, likasom hittills, öfverskotts- och reservräntorna må uppbäras af kronans uppbördsman, och tillskottsräntetagarne genom honom bekomma sina årliga ersättningsbelopp; samt att i Södra Möre enahanda stadgande i afseende å tillgiftspenningarnes uppbörd och fördelning må gifvas; och

att, sedan Eders Kongl. Miljö, med Riksdagen härom lättat beslut, verkställigheten af rusthållens sammansättning må åt Eder; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller särskilda komiterade uppdragas.”

8 Kong!. Majds Nåd. 'Proposition N:o 15.

”De af komiterade angifna förhållanden synas icke lemna rum för tvekan derom, att båtsmansrustningen i dess närvarande skick utöfvar ett ganska menligt inflytande på fattigväsendet i de orter, i hvilka den är inrättad. Någon väsendtlig förbättring i de antydda missförhållandena lärer icke stå att vinna utan statens mellankomst, och, i likhet med komiterade, anser jag äfven en nedsättning i indelningsbåtsmännens antal, derest den sker för någon längre tid, utgöra ett vilkor för undanrödjande af ett ondt, hvartill visserligen flera orsaker kunna hafva bidragit, men hvithet dock synes hafva sin hufvudsakliga grund i det störa antal båtsmän, Blekinge och Södra Möre hafva att underhålla.”

"Frågan huruvida en del af det bidrag, båtsmansrustningen lemnar till landets försvarsverk, kan för detsamma undvaras, kunde val synas böra uppskjutas till dess sättet för ordnande af landt och sjöförsvaret komme under slutlig pröfning; men den sannolika tidpunkten för eu sådan pröfning torde, i följd af den utgång Eders Kong!. Maj:ts förslag om landtförsvarets ordnande vunnit, för närvarande icke kunna bestämmas. Jag har vid sådan! förhållande ansett de icke ogrundade klagomålen från ifrågavarande orter öfver de olägenheter rustningsbördan i vissa afseende!! medfört böra utan uppskof behjerta^ i den mån sådant utan åsidosättande af vigtigare intressen kan ske, helst eu längre tid sannolikt kommer att förflyta, innan verkningarne af den antydda åtgärden komma att visa sig.”

”Den minskning i båtsrnansstyrkan, som tillämpningen af komiténs förslag skulle medföra, utgör vid pass 1,150 man eller endast omkring hälften af det antal, som Eders Kong!. Maj:t vid föregående riksdagar föreslagit att till landtarmé!! öfverflytta. Komité)! för ordnande af sjöförsvarets militär-personal, som ännu ej inkommit med sitt betänkande i hufvudsaken, har likväl, på min begäran, särskild! yttrat sig öfver den ifrågaställa vakans-sättningen och dervid uttryckt den åsigt, att åtgärden herde vara provisorisk, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att efter viss uppsägningstid anbefalla de vakanta numrens rekryterande, samt att i öfrig! de inflytande vakansafgifterna herde tillfalla 5:te hufvudtiteln och användas till matroskorpsens ökande med det antal, som för samma utgifter kunde underhållas, och hvithet beräknades komma att utgöra omkring 250 man.”

“Då det måste förutsättas att sjöförsvarets indelta stam i framtiden åter möjligen kan behöfva ökas, synes väl såsom skulle vakans endast tills vidare höra medgifvas. A andra sidan är dock af vigt, att rusthållare!! för någon längre följd af år erhåller säkerhet att ny uppsättning af de vakanta numren icke ifrågakomma. Jag anser derföre tjenlighet, att den första vakanssättningen bestämmes för eu tid af tio år, Eders Kongl. Maj:t dock förbehållet

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 15. g

hållet att, efter dessa års förlopp, antingen medgifva vakansens fortfarande under ytterligare tio år eller anbefalla de vakanta numrens återuppsättande inom viss tid."

Hvad åter angår lindrings-komiténs förslag att sammansätta två och tvä rusthåll med skyldighet för dem att gemensamt utrusta och underhålla eu lndelmngs-båtsman samt likaledes gemensamt erlägga vakansafgift för den båtsman från hvars effektiva uppsättning och underhåll dessa rusthåll sålunda befriades så befarar jag, att tillämpningen af detta förslag skulle mota störa hinder. Sammansättningen skulle nemligen svårligen kunna ske annorlunda än på grund af frivillig öfverenskommelse, med mindre en betydlig eftergift af kronans rätt i afseende å vakansafgiftens belopp egde ruin, hvarom här så mycket mindre bor blifva fråga, som deu af lindrings-komitén gjorda utredningen gi ver vid handen, att båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre är mindre tryckande, än den sammanlagda bördan af både ränta och rotering, som

jordegendomen i största delen af det öfriga Sverige. Men vid sådant förhållande skulle, då större antalet rusthåll består af flere intressenter och antagligen en mängd skiljaktiga intressen komma att beröras genom dessa'sammansattmngar, ett allmännare genomförande af den föreslagna förändringen sannolikt uteblifva och dermed äfven deri genom vakanssättningen afsmida fördelen för fattigvården gå om intet."

"Buklare och lättare till målet ledande synes mig vara att medgifva att inom hvarje kommun halfva antalet båtsmansnummer finge ställas på vakans i den män de särskilda numren genom båtsmännens afgång blifva lediga och lusthållarne förklara sig villige att under vakanstiden erlägga deri afgift, som i sådant hänseende kan varda bestämd. Den invändning mot detta förslag som skulle kunna hemtas derifrån, att eu del rusthåll genom båtsmannens tidigare afgång finge tillfälle att, förr än andra, gorå sitt val och derigenom tillskyndades en fördel framför de öfrige, synes så mycket mindre höra tillerkännas någon vigt som ändamålet med den föreslagna åtgärden ej är att bereda rusthallarne någon ny lindring,.^ hvarföre ock vakansafgiften skulle utgå med killa värdet af rustningen i den mån detta kan till siffran bestämmas. Det kommer då att bero på hvarje särskild! rusthåll att vid inträffande vakans beräkna, huruvida det finner med sin fördel förenlig! åt! antaga de erbjudna vakansvilkoren eller att fortfarande uppsätta och underhålla båtsman; och i betraktande af de ganska skiljaktiga kostnader, till hvilka rustningen för olika nummer äfven inom samma socken uppgår, är antaglig!, att dessa kostnaders verkliga belopp, snarare än liden för vakansens inträffande, blefve afgörande i Iråga om numrets sättande på vakans eller den effektiva rustningens fortfarande åtgörande."

Beträffande vakansafgiftens belopp, har komité!) för personalens Bill. till Riksd. Prot. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 2

10 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

ordnande antagit samma summa, hvartill rustningskostnaden, enligt liudringskomiténs uppgifter, skulle i medeltal uppgå, eller 97 riksdaler 6 öre. I afseende å donna siffra får jag dock anmärka, att den utgör ett medeltal för både Blekinge och Södra Möre. Nu är dock, enligt lindrings-komiténs beräkningar, kostnaden för rustningen, ehuru mycket ojemn äfven för rusthåll belägna bredvid hvarandra, i allmänhet lägre i Södra Möre än i Blekinge, hvartill kommer att kostnaden vext ar för de särskilda numren under olika ur — eu följd af de natura-produkters föränderliga pris, uti Indika största delen af båtsmannens aflöning utgår. Det möter sålunda svårighet att finna eu fast siffra, som för någon längre tid motsvarar rustningskostnadens medelvärde för båda orterna."

“Lämpligast synes mig derföre att vid bestämmandet af vakansafgiftens belopp beräkna detsamma för rusthållen i Södra Möre efter det så kallade “båtsmansvärdet", eller den uppskattning af verkliga kostnaden för eu båtsman, som, jemlik! Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 1830 derstädes sker hvart femte år genom utsedda ombud för rusthållarne. Hvad åter Blekinge angår, bör det för orten gällande markegångsvärdet, på sätt jemväl lindrings-komitén föreslagit, läggas till grund för vakansafgiftens beräknande, men beloppet af densamma, för undvikande af hastigare vext in gar, bestämmas på grund af tio års medelmarkegång. Då likväl de rusthåll, som nu skulle blifva sutta på vakans, fortfarande herde vara skyldiga att, efter den bestämda liden, uppsätta båtsman, derest Eders Kongl. Maj:t så funne nödigt, anser jag att den lindring, som till följd af 1859—-1860 årens riksdagsbeslut blot rusthållarne genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 November 1860 in ed gifven, eller 5 riksdaler årligen uti det dem åliggande bidrag till beklädnadens underhåll, fortfarande må komma dem till godo och följaktligen, enär denna lättnad beräknas vid bestämmandet af “båtsmansvärdet" i Södra Möre, särskild! i afseende å Blekinge stadgas, att den årliga vakansafgiften derstädes bestämmes till ett belopp, motsvarande det för sednast förflutna tio åren beräknade medelmarkegångsvärdet af vakansafgiften för en indelnings-båtsman derstädes, minskadt med 5 riksdaler riksmynt."

“Såsom bekant är kallas i Blekinge hvad rusthållare!) af sitt eget hemmans ränta utbetalar öfverskottsränta, och hvad han i anseende till otillräckligheten af den egna hemmansränta!) får i tillskott tillskottsränta. Som de ifrån rusthållsheinmauen utgjorda öfverskottsräntorna dock icke till fullo uppgiugo till hvad som i tillskottsränta» borde komma svagare rusthåll till godo, anvisades till fyllande af bristen räntorna af åtskilliga mindre icke indelta lägenheter, hvilka räntor, benämnas reservräntor. 1 Södra Möre åter benämnas både de räntor, som rusthållare» utbetala) från sitt hemman och de, som han erhåller, tillg löspenningar. 1 afseende å uppbörden af dessa räntor och deras ut-

11 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 15.

gifvande till räntetagare» torde stadgande!! böra meddelas i enlighet med hvad lindrings-komitén i sådant afseende föreslagit.“

“I öfverensstämmelse med hvad ofvan är an ty dt höra de inflytande vakansafgifterna ingå till femte hufvudtitelu. Huruvida de höra användas antingen till ökande af flottans effektiva bemanning eller till förstärkande af arbetsmanskapet på varfvet, derom torde beslut höra fattas först i sammanhang med profning»» af fråga a om militär-personalens organisation.“

“På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning följande förslag, med hemställan att, derest detsamma vin ner Eders Kongl. Maj:ts bifall, nådig proposition måtte i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåta?, nemligen:

att tillsvidare, och intill dess Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt att annorlunda i nåder förordna, båtsmansnumren inom såväl Blekinge län som Södra Möre härad af Calmar län må, i den mån de genom båtsmäns afgång blifva ledig.!, dock ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans för en tid af tio är, derest rusthållare» förklara sig villige att erlägga eu efter nedanstående grunder beräknad vakansafgift;

att donna afgift för hvarje år utgår, i Blekinge, län, med ett belopp svarande mot medeltalet af de sednast förflutna tio årens markegång för eu vakant indelnings-båtsman i länet, minskadt med 5 riksdaler, och, i Södra Möre, efter det värde, hvartill kostnader! för eu båtsman blifvit uppskattad i den ordning Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 1836 bestämma;

att i Blekinge öfverskotts- och reserv räntor må, fortfarande såsom hitintills, uppbäras af kronans uppbördsman och tillskottsräntetagarne genom honom bekomma sina årliga ersättningsbelopp, samt att i Södra Möre enahanda förfarande i afseende på tillgiftspenningarues uppbörd och fördelning må ega ruin;

att på Eders Kongl. Maj:t må bero att antingen medgifva, det vakansnummer må, efter vakanstidens förlopp, fortfarande under ytterligare tio år vara befriadt från effektiv rustning på ofvan augit»a vilkor, eller anbefalla uppsättandet af båtsman för detsamma; samt

att de inflytande vakansafgifterna må ingå till statsverket, för att användas till förökande antingen af flottans matros-korps eller varfvens arbetsstyrka, på sätt af Eders Kongl. Maj:t kali varda bestämdt,11

Till hvad Departements-chefen sålunda föreslagit och hemställt täcktes Kongl. Maj;t, uppå underdånig tillstyrkan af Stats-Rådets öfrig» ledamöter, lemna nådigt bifall.

Ex. protocollo,

L. Th. Neijber.

12 KongI. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvars-ärenden, hullet inför Mans Maj :t Konung en, uti Ståts-Rådet å Stockholms Slott den 16 Februari 1872.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena. Grefve von Plåten,

Statsråden: Bredberg.

Berg,

Friherre Leijouhufmd,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre AlstrÖmer och Weidenhielm.

Departements-chefen, Statsrådet Friherre Leijonhufvud, uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kong]. Maj:ts under den 9 i donna må nåd uppå Ståts-Rådets enhälliga tillstyrkan fattade beslut, uppsatt förslag till Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försättande på vakans tills vidare af en del utaf båtsmanshåll i Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan behagade Kong!. Maj:t i nådei gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt befalla att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex. protocollo, L. Th. Nejber.