i fråga om berg- verlistiondens upphörande

A ongl. Maj.tt Nåd. Proposition N:o 17.

i

X

N:o 17.

An k. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1872, kl. ,8 r,. in.

Kong!-. Maj ds nödiga Proposition till Riksdagen, i fråga om bergverlistiondens upphörande; Gifven Stockholms Slott den 16 Februari 1872.

Uti skrifvelse den 5 Juni 1866 hafva Rikets då församlade Ständer underdånigst förmält, hurusom hos dem särskilda framställningar blifvit gjorda angående upphörande af all tionde å tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster, der dessa tillverkningar icke voro i besittning af särskilda förmåner eller privilegier; varande till stöd för dessa framställningar hufvudsakligen andraget: att, sedan dåmera stångjern sti 11 verkningen inom hela riket samt tackjärnstillverkningen utom de priviligioräde, bergslagerna blifvit från tionde eller produktionsskatt befriade, konseqvensen fordrade, att andra metalltillverkningar, som ej voro i besittning af särskilda förmåner, komme i åtnjutande af eu dylik befrielse; att då, enligt Kong!. Förordningen don 20 September 1859, alla verk och inrättningar, som afsåga förädling eller tillgodogörande af mineralrikets alster, förklarats vara att anse såsom fabrikör, enahanda beskattningsgrund för samtliga dessa verk och inrättningar borde tillämpas; att emellertid de så kallade ädlare verken betungades hårdare än andra verk och inrättningar, i det de, utom erläggande af bevillning i män af inkomst, tillika måste, oberoende af huruvida någon inkomst erhölles, utgöra grundskatt eller tionde; samt att, hvad koppartillverkningen beträffade, bibehållandet af produktionsskatten för donna handtering icke väl öfverensstämdc med nu gällande tulltaxa, enligt hvilken all utförselstull, således äfven å malm, upphört, hvaraf följ- . don kunde i allmänhet blifva, hvad redan undantagsvis inträffat, att, till undgående Bill. till Riksd. Prof. 1872. 1 Samt, 1 Afd. 8 Höft. 1

2 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 17.

nf deri dryga produktionsskatten, deri rån malmen eller den forsta produkten af smältningen till utlandet utfördes och der förädlades, samt att. landet, såmedelst ginge i mistning af icke ringa arbetsförtjenst.

Och som Rikets Ständer. Indika, vid pröfningen af dessa framställningar, ansett olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter i allmänhet icke vara ringaste tvifvel underkastad, i följd deraf funnit att bibehållandet af en sådan beskattning, der den cgde rum, icke borde ifrågakomma, der ej särskilda förhållanden påkallade undantag från den i Bevillningsförordningen uttalade jemlikhetsgrundsats; att dock i förevarande hänseende sådana särskilda förhållanden icke saknades, i det nemligen flera af de s. k. ädlare verken, hvarmed här förstodes ej allenast, sådana, der ädlare metaller frambringades, utan äfven de verk, som afsåge tillgodogörande af andra mineralrikets alster med undantag af jernet, vore gynnade med privilegier och förmåner af icke ringa värde, i hvilka tall, ehvad än kunde sägas om lämpligheten af deri nuvarande produktionsskatten, likväl sjelf va beskattningsåtgärdens rättmätighet, ej kunde förnekas, så länge de förmåner, för hvilka skatten vore att anse såsom en årlig ersättning, ännu qvarstode, och att alltså eu fullständig utredning i fråga om de privilegier och särskilda förmåner, af hvilka de olika verken kunde vara i besittning, erfordrades, innan frågan om tiondeskattens upphörande afgjordes, så hafva Rikets Ständer i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta inhemta de för frågans utredning nödiga upplysningar samt derefter till Riksdagen aflåta nådig proposition angående upphörande af nu utgående kopparränta och tionde å tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster, der dessa, tillverkningar icke voro i besittning af privilegier eller särskilda förmåner.

Sedan med anledning häraf Kommers-kollegium erhållit nådig befallning att, efter inlimmande af erforderliga upplysningar, till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande i ämnet, har Kollegium uti underdånig skrifvelse den 15 November 1870, jemte meddelande af hvad vederbörande länsstyrelser och bergmästare uti af Kollegium infordrade yttranden anfört, tillika dels på grund af undersökningar, anställda såväl i Kollogii eget arkiv, som i Kammar-kollegium, lemna! eu utredning åt de ännu kvarstående förmåner, hvarmed vissa bland ifrågavarande verk blifvit af staten hugnade, dels ock beträffande Rikets Ständers ofvanberörda framställning om medgifvande af befrielse från afrad för de tillverkningar hvilka åstadkommas utan tillgodonjutande af några privilegier eller särskilda förmåner, yttrat att, ehuruväl det billiga och rättvisa i incdgifvandet af en dylik befrielse icke kunde förnekas, det. likväl derjemte syntes vara önskvärd!, att donna befrielse kunde äfven till de veide, söm voro försedda med särskilda friheter eller förmåner utsträckas, enär, utom det mindre lämpliga i bibehållandet ensamt för några få verkstäder af eu särskild skatt, hvilken icke längre funnes tidsenlig eller nöjaktigt motsvara sitt ändamål; säkerligen ganska störa svårigheter skulle möta för ett billigt ordnande, i fråga Om dessa verkstäder, 'af förhållande! emellan friheterna eller förmånerna å ena sidan och skatten å den andra; och både Kollegium fördenskull tillstyrkt:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17. 3

att tiondeskatten för tillverkningen af andra mineralrikets alster än jern, der sådan skatt, enligt nu gällande bestämmelser, vore eller borde varda åsatt, måtte icke blott afskaffa» i fråga om verk, hvilka ej åtnjöto några privilegier af särskilda friheter eller förmåner, utan ock kunna för verk, försedda med dylika privilegier, upphöra mot privilegiernas indragning eller aflösande; äfvensom att, der egaro eller innehafvare af verk, tillhörande sistnämnda slag', skulle vägra att privilegierna frånträda, och donna vägran befunnes utgöra hinder för nyssnämnda reglering vid verket, eu uppskattning eller beräkning af värdet, å ena sidan, af privilegierna samt, å andra sidan, af den utgjorda åtrå den måtte, i fråga om sådant verk, för någon viss tid genom Kammar-kollegii försorg varda verkställd, för att sedermera lägga» till grund för det ytterligare åtgörande härutinnan, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Efter emottagande af detta utlåtande har Kongl. Maj:t anbefallt Kammarkollegium att i afseende på alla de ifrågavarande verk, hvilka voro i åtnjutande af särskilda friheter eller förmåner, med undantag af Sala silfververk, vid hvilket förhållandena äro af alldeles särskild beskaffenhet, låta inhemta vederbörande egares eller innehafvare» yttranden om och på hvilka vilkor do kunde vara villiga att, mot upphörande af den från verket utgående tionde, afstå från do af verket åtnjutna privilegierna; att derefter i afseende på dem bland berörda verk, hvilkas innehafvare förklarade sig icke vilja utan andra vilkor, än tiondens upphörande, frånträda privilegierna, uppgöra en uppskattning af värdet under de 5 åren 1865— 1869 å ena sidan af privilegierna och å andra sidan af den afrad, som under samma tid från verket utgått; samt slutligen att rörande do vilkor, hvarunder tiondens upphörande må kunna medgifvas, gemensamt med Kommers-kollegium afgifva underdånigt utlåtande; och hafva till följd häraf Kollegierna uti underdåniga skrifvelse!' den 13 November och 23 December 1871, med öfverlemnande af oj mindre de utaf verkens ägare eller innehafvare afgifna yttranden, än ock do upplysningar om förmånerna och tionde!!, som inkommit, särskild! för hvarje verk afgifva t en efter länen, hvaruti verken äro belägna, uppställd redogörelse såväl för nyssberörda yttranden, som för medelbeloppet under åren 1865—1869 af de åtnjutna förmånerna och den erlagda afraden eller tionden, dervid likväl, enär ändamålet med jemförelse!! emellan förmåner och tionde ansågs icke åsyfta det förflutna utan det närvarande förhållandet, hemmansräntor, der sådana förekomma bland friheterna, blifvit beräknade enligt de grunder, hvarefter grundräntor och kronotionde, enligt Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869, från och med år 1871 och framgent skulle utgöra».

Bland de uti berörda redogörelse upptagna verk förekomma äfven dels Hellefors silfververk i Örebro län och dels Garpenbergs kopparverk i Stora Kopparborgs län. Men då, hvad angår Hellefors, der sedan år 1852 någon silfvertillverkning ej egt rum eller tionde utgått, en af verkets egaro gjord ansökning om verkets nedläggande för närvarande är beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, nedi,

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Fre/position N:o 17.

beträffande Garpenberg, ytterligare utredning funnits erforderlig, innan frågan om tionden för detta verk kan till Riksdagens pröfning framläggas, så anser Kongl. Maj:t, som ock med afseende härå i den nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof beräknat att tionde af Garpenberg likasom äfven af Sala silfververk skulle komma att för år 1873 utgå, nämnda verk höra här förbigås. Vidkommande åter de öfriga privilegierade verken, så inhomtas af omförmälda redogörelse följande förhållanden, nemligen:

Södermanlands län:

Tunabergs kopparverk i Tunabcrgs socken och Jönåkers härad, åtnjuter, på grund af Bergskollegii utslag den 5 Juli 1757, nyttjanderätten till Tana bbrgslags allmänning med dervarande oskattlagda torp, så länge verket upprätthålles och på bergsvis drifves samt detta skogsundorstöd behöfves, likväl med den inskränkning hvartill den åtskilliga å allmänningen belägna hemman och lägenheter tillagda rättighet till skogsfång derifrån föranleder och med förbud att från allmänningen "göra någon afsalu11.

Egarnc till detta kopparverk hafva uti sitt den 1 sistliden Juli afgifna yttrande hufvudsakligen anfört: att koppargrufvornas bearbetande, allt ifrån den

tid allmänningen till verkets understöd upplåts, under borgverksstyrclsens tillsyn och i enlighet med dess föreskrifter fortsatts och på rätt bergsvis bedrifvits med större och mindre framgång men utan afbrott; att den ringa produktionen icke egde sin grund i bristande arbete utan i minskad malm tillgång och ogynsamma tillfälligheter under grufvebrytningens fortgång; att försöksarbeten ännu alltjemt fortsattes, och detta så mycket heldre, som, enligt sakkunnige mäns utsago, förhoppningar att åter träffa ymnigare malmtillgång ingalunda saknades, utan sådan fastmera kunde med säkerhet påräknas; att det under sådana förhållanden icke kunde komma i fråga att afbryta verkets fortsätta bedrifvande och lemna åt ödeläggelse donna dyrbara grufva, hvarigenom de på den samma nedlagda ansenliga kostnader skulle uppoffras och eu källa till allmän och enskild fördel utsina; att den kopparverket anslagna allmänning, hvilken enligt en af Landtmätaren Rivell år 1741 upprättad karta innehölle 8,683 tunnland, med undantag af de derå varande lägenheter, som af verkets egare icke disponerades, ånyo b lifva t afmätt och å karta affattad åren 1861—1866, dervid likväl betydliga olikheter med de å ofvannämmla af Rivell upprättade karta angifna förhållanden yppats, bestående deruti, dels att åtskilliga hemman och torp nu innehade helt andra egofigurer, än Riv alls karta utvisade, dels att vid sednaste afmätningen allmänningens och angränsande hemmans egor icke alltid kunnat från hvarandra särskiljas, af hvilken anledning dessa sistnämnda, der do ej varit till hemmanen inhägnade, upptagits såsom allmänningen tillhörande, dels äfven att rågångsgränsen emot östkinds härads allmänning å Rnells

KonyL Maj dt Nåd. Proposition N:o 17. 5

karta voro oriktig, på grund hvaraf allmänningens ytvidd, enligt sednast upprättade karta, visade sig större, icke allenast än hvad Rivells karta angåfvo utan ock än den i verkligheten vore; att allmänningen enligt den sednastc kartan innehöllc:

torp och lägenheter............................. 843 tunnland,

duglig skogsmark...............................5,194 „

oduglig egorymd...............................2,793

eller sammanlagdt 8,830 tunnland,

hvartill k om me för de lägenheter, som icke blifvit ånyo uppmätta,

det å Rivells karta upptagna ytinnehåll................. 243

hvarigenom hela ytvidden komma att utgöra 9,073 tunnland;

att af de å allmänningen befintliga torplägenheter tio vore soldat- eller båtsmanstorp, sju vore underlagdo den landshöfdingen i länet på lön anslagna kungsladugården Wådcrbrun», tre tillhöriga Tuna kyrka och tretiotre disponera-!es af kopparverkets egaro, som genom kontrakt, ställda på uppsägning, upplåtit dem åt arrendator»;!', hvilka, förutom några knappt nämnvärda leveranser af spånad, aska och lingon, årligen i arrende utgjorde 320 R:dr i penningar, 30 kubikfot råg, 30 kubikfot korn och 2,695 dagsverken samt verkställde kolning af trävirke till 160 läster kol; att allmänningens afkastning af skogsprodukter icke kunde med noggrannhet uppgifvas, enär, vid den indelning till en ordnad skogshushållning, som öfvergått såväl allmänningen som Näfvcqvarns egna skogar, delar af de olika skogarne efter belägenheten blifvit sammanförda uti samma block; men att, då årsafverlmingen öfver hufvud voro upptagen till 31 kubikfot på tunnlandet duglig skogsmark, don årliga afkastning^!! af allmänningen efter donna beräkningsgrund kunde antagas utgöra:

161,000 kubikfot eller..................................1,610

famnar, hvarifrån borde afräknas det årliga skogsbehofvet, dels för de å allmänningen belägna omkring 27 mantal, utgörande för hvarje mantal, med hänsigt till hvad som under femårsperioden 1865—1869 blifvit utsynt, i medeltal 30 famnar byggnads- och gärdselvirke samt ved, eller tillhopa 810 famnar, och dels för de å allmänningen varande oskattlagda lägenheter

efter dels 8 och dels 5 famnar för hval jo.................... 443 ^ 253

hvadan för kopparverkets behof återstodo en årlig virkestillgång af...... 357

famnar eller 35,700 kubikfot; att då egarne samvetsgrann!: uppfyllt och uppfyllde do vilkor, som vid allmänningens upplåtande blifvit lastade, och detta understöd åt verket, enligt hvad de ansago sig hafva ådagalagt, ingalunda vore för framtiden obehöflig!, de ock vore öfvertygade, att de vid de förunnade förmånerna skulle hafva blifvit oförändrad! bibehållne, derest icke fråga blifvit väckt om en förändrad anordning med de privilegierade ädlare verken i allmänhet i den syftning, att tionde!! skulle upphöra emot förmånernas indragning eller aflösning; men att, då förhållandet nu vore sådan!, egarne funne sig höra underkasta sig den ifrågasätta förändringen på det sätt, att tionde» komme att upphöra emot förmånernas billiga

6 Kongl. May.U Nåd. Proposition N:o 17.

aflösning i den form att, sedan skattläggning egt ram efter sådan skålig metod, som tillförene i likartade fall blifvit tillämpad — i hvilket afseende vederbörande önskningsvis ifråga ställt den Savolaxska skattläggningsmetodens användande — det tillätes verkets egaro att till skatte lösa såväl de af dem nu disponerade o skattlagda torpen som sjelfva allra än ningen till så stor del, som vore öfrig, sedan vederbörande hemman och lägenheter deraf fått sin tillständiga del. Till fullständigande af dessa, upplysningar är uti en från bruksegame sedermera erhållen promemoria uppgifvot, att den arrendatororne å torpen åliggande kolningsskyldighet i värde kunde antagas till omkring 2 R:dr pr läst, samt att verkets behållna afkastning från allmänningen hufvudsakligen eller till omkring nio tiondedelar utgjordes af kolved, hvarå värdet under de tio sista åren knappast kunde antagas uppgå till mera än 2 Ridt- för famnen, och till återstoden eller omkring en tiondedel af byggnadsämnen, som icke kundo uppskattas högre än till 15 R:dr för hvarje famn, transportkostnaden oberäknad.

Vederbörande bergmästares till Kommers-kollegium afgifna berättelse för år 1861, hvari förhållandena angående donna allmänning beröras, afviker i så måtto från förestående uppgifter att, enligt samma berättelse, de å allmänningen belägna skattlägga hemmanen, af hvilka de flesta skola tillhöra Tunabergs kopparverks och Näfveqvarns jernbruks egare, utgöra sammanlagdt 28 Adels mantal och de bemälde bruksägare tillhöriga lägenheter å allmänningen uppgå till ett antal af allenast 27 stycken.

Vidkommande särskild! de till kungsladugården Väderbrunn och Tunn kyrka hörande lägenheter hade, enligt hvad i Kammar-kollegium befintliga handlingar angifva, de förra blifvit af Konung Carl XI anslagna till brukande af några under Nyköpings slott och nämnda kungsladugård lydande egor och de sednare upplåtits Tutia kyrka jemlik! Kongl. Brefvet den 27 Oktober 1605.

De förmåner Tunabergs kopparverk, enligt hvad bär ofvan uppgifvet är, från staten åtnjuter, uppgå sammanräknade till följande värde:

penningar................................. 620:

30 kubikfot råg å 2 R:dr 39 öre kubikfoten............ 71: 70

30 „ korn å 2 „ 3 „ „ 60: 90

2,695 dagsverken å 89 öre stycket................. 2,398: 55

för kolning af 160 laster kol å 2 R:dr per läst.........- 320: — 3,171; 15.

357 famnar virke å 100 kubikfot å hvarje, hvaraf 35,7 famnar byggnadsämnen å 15 R:dr per famn............................ 535: 50,

och 321,3 famnar kolved ä 2 R:dr per famn.................. 642: 60,

Summa Runt R:dr 4,349: 25, hvaremot den till en trettondedel af tillverkningen uppgående, till statsverket influtna afraden eller tionden, beräknad till värde efter försäljningspris, i medeltal årligen utgjort:

Kanal. Maj it t Nåd. Proposition N:o 17. (

1 centner 82 skålpund 81 ort garad koppar å 49 R:dr 53,60 per centner DO: 56,

13 skålpund 90 ort koboltmalm å l R:dr per skålpund .......... 43: 90,

Summa R.mt Rall' 134: 46,

från hvilket belopp dock borde afräkna» utbetalda fraktkostnader med i

medeltal.............................. • • ......... 2: 70,

då behållna inkomsten blefve.....................Runt R:dr 131: 76.

r Östergötlands lim:

Åtvidabergs kopparverk i Åtvids socken och Rankekinds härad har genom Bergs-kollcgR utslag den 17 Augusti 1775 fått till Malmviks grufras behof och nyttjande under kopparverket upplåten en del af allmänning©!!, Gaddstigen, innehållande, enligt en år 1776 upprättad och den 1 Februari 1777 fastställd karta, 420 tunnland, utom en å alhnäiiningen belägen mindre sjo, “Googjöl11, om 11£ tunnlands vidd.

Under anförande, att ofvannämnda allmänningstrakt, som vid förnyad afmätning år 1865 befunnits innehålla 400 tunnland 7,9 kappland, oberäknad! iörberörda sjö, hvilken omfattade en ytvidd af 12 tunnland 3,7 kappland, blifvit till verket upplåten genom afhandling den 15 Juni 1774, i sammanhang'med försäljningen till verkets dåvarande intressenter af- den på statens bekostnad för bearbetande upptagna Malmviks koppargrufva, bär verkets innehafvare i sitt den .16 sistlidne Maj afgifna yttrande sekt visa, att berörda-allmänningstrakt, icke kunde anses såsom någon kopparverket förunnad förmån och följaktligen icke heller borde derifrån skiljas, i händelse den' verket hittills åliggande, för dess fortsätta bedrifvande tryckande kopparafraden, som oafbrutet ifrån • verkets uppkomst intill närvarande tid för staten utgjort en högst betydlig årlig inkomst, skulle komma att upphöra, men tillika förklarat, att han, i händelseI kopparverket kunde anses vara i besittning af någon särskild förmån, v öre villig frånträda densamma, så vida en sådan uppoffring bidröge till att, vinna befrielse från tionde å koppartillverkningen.

Med anledning af uu omförmälda yttrande hafva Kollegierna i underdå- 1 nighet erinrat, att då hvarken -den i Statskontoret och Bergskollegii protokoll för den 15 Juni 1774 intagna afhandling om det emellan kronan och intressenterna i Åtvidabergs kopparverk då afsilande köp om Malm viks grufva, eller Bergskollegii förberörda utslag angående upplåtelsen af ifrågavarande - allmänningstrakt gåtvo anledning till det antagande, att donna upplåtelse skott till följd af något vid nämnda köp derom träffadt, aftal, nyttjanderätt©!! till merborörda de! af allmännini gen Gaddstigen måste anses såsom' eu särskild verket förunnad förmån.

Om ifrågavarande allmänningstrakts afkastning föreligga tvånne olika uppgifter, af hvilka dén ena, som lemnats på bruksintiehafvarens föranstaltande och bifogats hans yttrande, innehåller, ätt skogen under de sista fem åren endast biff-

8 Kanal- Maj:U K åd. Proposition A :o 17.

vit anlitad för kolning till ett årligt medelbelopp af omkring 850 läster, hvilkas värde på botten, sedan kolningskostnaden blifvit afräknad, icke kunde beräkna» högre ån till 1 Rall- 50 öre för hvarje läst, eller sammanlagdt 525 Rall-, och deri andra, meddelad af jägmästaren i orten, innehåller, att årliga afkastningcn, under åren 1866—1870 i medeltal utgjort 856 läster kol, ehuru skogen, äfven om densamma varit af bättre beskaffenhet än som vanligen vore förhållandet, efter vanlig beräkning ej bort årligen lemna mer än 140 å 150 läster, hvarå värdet efter ortens virkespriser kunde beräknas till 8 R:dr 50 öre för hvarje läst. kol på botten. Efter donna beräkning och sedan kolningskostnaden, 1 R:dr 50 öre per läst, blifvit fråndragen, skulle den af verkets innehafvare tillgodonjutna afkastningcn uppgå till 712 Rxlr, och den afkastning, som med skogens bestånd vore påräknelig, till 280 å 300 R:dr årligen.

Tion den, som utgått med en trettondedel af tillverkningen, har deremot i medeltal utgjort 760 centner 91 skålpund 60 ort garad koppar, som, försåld efter i medeltal 55 R:dr 66,356 öre per centner, uppgått till ett värde af . . . 42,354: 96, hvarifrån dock hör afräkna» utbetalda fraktomkostnader i medeltal . . . 345: 81,

då behållningen blifver..................Summa R:mt R:dr 42,009: 15.

Dylta svafvelvitriol- och rödfärgsverk i Axbergs socken och Örebro härad. — Egaren deraf, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 31 Januari 1868, i ersättning för de af verket förut in n öhaf da förmåner erhållit en penningsumma af 88,587 R:dr 80 öre, ovilkorlig eganderätt till sjelfva bruket, i stället för den vilkorlig hvarmed detsamma förut innehafts, samt rättighet att, efter deri verket under nyttjanderätt dittills upplåtna Östra allmänningens skattläggning och indelning till hemman, densamma till skatte lösa efter 6 års kronovärderingsräntor, hvad skogen, och 10 års, hvad inegorna angår, har uti den 14 sistlidne Juni afgifvet yttrande förklarat, att, som tillverkningens och i följd deraf äfven tiondens storlek årligen vore olika, han icke kunde framlägga något tillförlitligt förslag beträffande tiondens upphörande, hvarföre han ansåge rättast och bäst vara, att tionden af svafvelvitriol- och rödfärgs tillverkningen fortfarande utginge.

I fråga om beskaffenheten af den eganderätt, hvarunder vederbörande bruksägare innehaft Bylta bruk före den genom berörda nådiga bref fastställda förändringen i verkets förhållande till staten, förekommer, att, sedan å kronans vägnar blifvit yrkad t, att, som Bylta bruk allt ifrån dess första anläggning varit kronans tillhörighet och icke någonsin blifvit under eganderätt afstådt, utan, såsom de för bruket från äldre lider utfärdade privilegier* utvisade, allenast under nyttjandeoch besittningsrätt upplåtet, det af Örebro häradsrätt för Generaladjutanten m. m. Friherre 8. C. Åkerhjelms sterbhusdelcgare den 15 April 1823 meddelade fastebref å bland annat nio elftedelar i berörda bruk med dertill hörande masugn, grefvar och öfriga inrättningar jemte de till grund derför varande köpe- och bytesafhandlingar samt uppbud, så vidt de både afseende på svafvelbruk^ och grefvar! med dertill lydande kronans tillhörigheter, skulle förklara» ogiltiga, så har Kongl. Afa.pt,

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 17. 1)

genom dom den 7 Juni 1841, enär å kronans vägnar under rättegången icke på-' stridt, mindre visudt blitVit, att bruk segar ne i någon män brustit i uppfyllandet af do skyldigheter emot kronan, som jemlik! utfärdade privilegier voro med besittningsrätten till samma bruk förenade, förklara! Häradsrättens ofvatmäimida fastebref giltig!, utom hvad änglök svafvelgrufvan, hvilken, i likhet med graf v or i allmänhet, vore att anse såsom lösegendom, derå lagfart cell fasta ej bort ineddelas; Den förmån bruksegaren, enligt hvad bär ofvan är anförd!, erhållit genom ovilkorlig eganderätt till bruket, kan sålunda icke anses motsvara hela dess värde; Utan inskränker sig till eu del deraf, hvars storlek det emellertid torde blifva svårt att bestämma.

Den vid bruket bibehållna östra allmänningen bär blifvit skattlagd deri 12 Augusti 1869 och indelad till tväune hemman om sammanlagd! 1 j mantal; hvilken skattläggning likväl icke ännu är af Kammar-kollegium slutligen fastställd; och som å ena sidan någon uppgift öfver de taxeringsvärden, som år 1871 må hafva blifvit hemmanen påförda, icke varit för Kollegiutn tillgänglig, och å andra sidan skatteköpeskillingon icke känna! till beloppet bestäm iliad, förr äu hemmannens räntor blifvit i laga ordning fastställda, hafva Kollegierna för närvarande sakna! erforderlig ledning för bedömande af värde! å den förmån, som genom bruksegarens rätt till skatteköp af om förmälda hemman må anses honom fillgodokomma.

Den enda af de förmåner bruksegaren nu innehar, som för närvarande kan i pcnuiugevärde uppskattas, är således ofvatiuämnda till honom utbetalda penniugesumma, hvaraf årliga afkomsten, beräknad efter förn för hundrade, utgör 4,429 Rall- 39 öre.

Beträffande åter beräkningen af den tionde, som från detta, verk utgått; äfvensom värde! derå, förekommer, att tionden före är 1869 utgick med eu tiondedel af hvad soni tillverkades och tick lösas efter ett gammal! lågt kfohovärde; hvaremot densamma från och med sistnämnda år och framgent Utgöfes in natura med eu trettondedel af tillverkningen.

Då ti (luden s belopp och värde under ett enda år icke lemna f någon tillförlitlig grund för bedömande af verkets produktionsförmåga i allmänhet, hafva Kollegierna, emir, så vidt tillgängliga handlingar upplysa, efter den af Kong!. Maj:t den 31 Januari 1868 fastställda reglering icke inträd! någon annan nämnvärd förändring i produktionen, än att under år 1870 svafveltillvorknmg icke varit bedrifvon, hvaremot rödfärg och vitriol tillverkats till så mycket större belopp, så att tillverkningen i sin helhet, bedömd efter de pris hvartill de båda sistförfluten årenö tionde blifvit försåld, i värde ungefärligen motsvarar tillverkningen för åt 1869, föreställt sig, att äfven för beräknande af detta verks tionde förhållandena under åren 1865'—1869 höra läggas till grund, likväl så att endast tretiondedelen af tillverkningen under donna till dervid såsom tionde upptages. I saknad af uppgifter om Bill. till Piksd: Pro). 1872. 1 Sand. 1 A/d 8 Höft. ’1

10 Kong1. May.ts Nåd. Proposition N:o 17.

hvad de vid Bylta under åren 1865—1868 åstadkomna produkter vid försäljning betingat, hafva jemförelse!- blifvit anställda med de pris, hvartill tionden af svafvel, vitriol cell rödfärg vid andra verk under den ifrågakomma femårsperioden blifvit försåld; och som häraf visar sig, att de mindre betydliga prisskilnader, som egt rum i afseende på svafvel och vitriol, endast kunna anses såsom tillfälliga, hafva Kollegierna ansett de pris, hvartill 1869 års tionde af dessa produkter från Bylta bruk blifvit försålda, utan fara för misstag kunna användas för alla kär ifrågakomna fem år, hvaremot, att döma efter den vid Stora Kopparberget förekommande förhöjning i värdet å rödfärg, om jemförelse anställes emellan de derstädes i detta afseende gällande pris för 1869 å ena sidan och för de näst föregående fyra åren å den andra, en nedsättning i det för 1869 års rödfärgstiondc från Bylta erhållna pris ansetts höra ske med 16 procent för 1865, med 9 för 1866 sirat med 4 procent för 1867 och 1868 årens tionde.

Med tillämpning af dessa grunder uppgår tionden för åren 1865—1869 i medeltal till följande belopp och värde:

28 centner 49 skålpund svafvel å 7 K:dr pr centner 199: 43.

32 „ vitriol å 3 R:dr.......... * 96: —

98 „ 48 skålpund rödfärg å 4: 08,70 402: 49.

Summa Runt R:dr 697: 92.

Hesselkulla grufva i Vintcråsa socken och Lekebergs bergslag, hvarest af ålder kopparmalm brutits, är endast på det sätt försedd med någon förmån, att för det intrång, som genom grufvedriften förorsaka,les egarne till hemmanet Hesselkulla N:o 1 i samma socken, hemmanet, jemlik! Kong!, brefvet den 9 November 1691, förmedlats från J till \ mantal både i jordeboks- och mantalsränta!!.

Egarne till grufva!!, Indika tillika äro egare af hemmanet Hesselkulla, hafva uti yttrande af den 23 sistlidne Maj uppgifvit, att grufvan i fråga om brytning derstädes af kopparmalm varit ödelagd omkring 20 år, och att densamma äfven eger tillgång på jernmalm, men deremot sig icke utlåtit, huruvida de vilja afstå från förmedlingen; varande berörda uppgift af uppbördsförv-altningen i orten vitsordad så till vida att grufvan såsom koppargrufva längesedan blifvit ödelagd, samt att åtminstone under de tio sista åren någon tionde å koppar af derstädes bruten malm icke blifvit crlagd.

Bå hemmanets ränta, sådan den var före förmedlingen, förvandlad efter

nu gällande grunder, uppgår till........................... 76: 54,

och dess nuvarande förmedlade ränta utgör.................... 38: 33,

belöper sig den från staten förunnade förmånen till...............38: 21.

Westmanlands län:

Eiddarhytle eller Skild kopparverk, i Skinnskattebergs socken och härad, åtnjuter dels ensamt bergslagsfrihet för 8 mantal derunder lagda hemman, dels

11 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 17.

ock gemensamt med Riddarhyttc jernverk, sedan de kopparverket anslagna Ramshy ttc och Skinnskattebergs allmänningar efter förutgången skattläggning och indelning till hemman den 22 Juli 1842 och den 22 Oktober 1845 blifvit under koppar- och jernverlten till skatte försålda, skilnaden emellan den då crlagda skatteköposkillingen och den utan tvifvel högre köpesumman, som skulle erhållits, derest hemmanen försålts å offentlig auktion.

Uti yttrande den 15 Juni 1871 har egarcn till Riddarhytte koppar- och jernverk förklarat sig villig att, emot befrielse från tiondeafgift för kopparverket, afstå från den för ofvanbcrörda hemman åtnjutna räntelindring, samt att efter de af ålder stadgade grunder för samma hemman utgöra jordeboksränta och dagsvcrkspenningar, hvaremot lian bestridt all rubbning af sin eganderätt till de af iillmänningarno bildade hemman.

Åt" den utredning rörande Skinnskattebergs jernbergslag, som förekommer i Kammar- och Kommers-kollegiernas utlåtande den 31 December 1867, inhcmtas, att råntefriheten derstädes är till storleken beroende af hemmanens ålder sålunda, att de hemman, som flin nos år 1619, åtnjuta frihet ej allenast från jordeboksränta^ bestående i osmundsjern, som bör förvandlas till kol efter beräkning af 4 lispund på hvarje stig, utan äfven från ökc- och drängedagsverke^ hvaremot de hemman, som tillkommit emellan nyssnämnda år och 1652, åtnjuta frihet endast från dagsverken. Då nu deri borgslagsfrihet, hvaraf de kopparverket underlagda hemman äro i åtnjutande, är lika med den frihet, som tillkommit hemmanen inom jernbergslagen, samt det vid anställd undersökning befunnits, att 7^ mantal af de bär ifrågaktunna hemmanen futinos år 1619 och då voro påförda ränta i osmundsjern till ett sammanräknad t belopp af 101| lispund, hvaremot återstående 1^ mantal tillkommit emellan nyssnämnda år och 1652, så uppgår bergslagsfrihcten för inerborörda ST7Ö mantal till 25» stigar kol samt 52's ökc- och 104§ drängedagsverke!!, hvillta räntor, förvandlade efter nu gällande grunder, motsvara i penningar 242 Rall- 2 öre.

De utaf Ram shy ttc och Skinnskattebergs allmänningar bildade hemman, utgörande sammanlagdt lf mantal, uppskattades första gången de voro föremål

för taxering till 4,887 R:dr 24 skillingar banko, eller i riksmynt.....7,331: 25

och då härifrån afrältnas den crlagda skatteköposkillingen, 56 Rall- 2

skillingar 6 runstycken banko, eller i riksmynt................ 84: 08,

åt erst å Rån t R:dr 7,247: 17,

hvilken förmån likväl, vid det förhållande att hemmanen blifvit försålda under både koppar- och jernverlten, är för dessa begge gemensam.

Tionden, som utgått med en tre tiondedel af tillverkningen, har i medeltal utgjort 30 centner 20 skålpund garad koppar, som, försåld efter ett medelpris a 53 R:dr 92,28 öre per centner, lemna! statsverket eu årlig inkomst af 1,628: 47.

hvarifrån bör afrältnas utbetalda fraktomkostnader............. 10: 77,

då behållningen blifver........................Runt R:dr 1,617: 70.

12 Kongl. Mo'j:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Kopparbergs län:

Löfås i Stom Sclicdvi socken belägna rilfververks nuvarande, pä Kong!, brefvet den 17 Juni 1845 och Bergs-kollega kontrakt den 16 Mars 1846 grundade förmåner bestå i tillgodonjutande! af dels en penningesumma af 15,000 R:dr banko eller 22,500 Rall- R:mt, hvilken statsverket utgifvit såsom inlösen af det understöd, hvaraf verket förut varit i åtnjutande, och dels skilnaden emellan den erlagda gkatteköpcskillingcn för ett jemlikt Kammar-kollegii skattebref den 1 Augusti 1856 under verke! försåld t rokognitionshemman och den högre köpesumma, som en försäljning af hemmanet å offentlig auktion kan antagas hafva medfört.

Uti yttrande, afgifvet den 15 sistlidne Augusti, har egaren till detta verk hufvudsakligen anfört, att ofvannämnda penningesumma jemte rättigheten för verkets då varande egarc att efter de för rek ogn i tion sskoga r stadgade grunder köpa den verke! anslagna skogstrakt till skatte, hvilken rättighet vore enahanda med don. hvaraf många jernverksegare sig begagna!, utan att sådan! utgjort hinder för deras befrielse från produktionsskatt, endast innefattade en ersättning för upphörandet af de förmåner, verke! förut innehaft, och så mycket mindre kunde anses såsom ett för verke! fortgående privilegium, som nu varande egaren vid verkets inköpande år 1847 måste till säljaren erlägga icke allenast morberörda 22,500 Ruin utan äfven med 5,000 R:dr betala rättigheten att få hopa skogstrakten till skatte; på grund af Indika förhållanden egaren ansåge sig icke innehafva några med verke! förenade förmåner utan yrkade att, i likhet med andra innehafvare af förtid-, ]hissverk för mineralrikets produkter, komma i åtnjutande af de fördelar, som med hänsyn till produktionsskatts utgörande kunde blifva dessa verks innehafvare tillerkända.

Ofvanberörda, af staten erhållna förmåner, utgörande penningar 22,500: — det skatte!;öpeskillingen öfverstigande värde! å det under bruket försålda rekognitionshemmanet, enligt bruksegarens egen uppgift...... 5,000; —

tillhopa R:mt, R:dr 27,500: —

lemna efter 5 för hundrade en årlig inkomst af 1,375 R:dr.

Den afrad eller tionde, som från verke! utgått, har deremot i medeltal utgjort: 1 skålpund 88 ort 8 korn silfver å 65 Rall- 81,71 öre per skålpund 123: 70. 4 centner 7 skålpund 6 ort gerad koppar å 53 Ridt 2,66 öre per centner 215: 85.

15 „ 71 „ 34 „ bly å 13 R:dr 78,63 öre per centner.....216: 63.

2 „ 51 „ svafvel ä 6 R:dr 37,45 öre per centner.... 13: 49.

Summa Runt R:dr 569: 76.

hvarifrån höra afräknas utbetalda fraktomkostnader för kopparen ■ . ■ ■ . 2: 53.

då statsverkets behållna inkomst uppgår till...........- Runt Rall' 567: 23.

Kanyl. Moj:t» Ålit!, Myjwtritim iV:o 17.

13 Störa Kopparbergs bergslag

År, sodan det emellan Kammar- och Bergskollegierna 5, ena sidan samt bergslaget å andra sidan den 18 Januari 1856 afsilande kontrakt om bergslagets rättigheter och skyldigheter gent emot kronan från och med samma års början träd! i verkställighet, numera icke i besittning af någre förmåner, som med afseende å förevarande fråga lära kunna blifva föremål för aflösning. Visserligen förekommer, rörande den bergsfrälsejord, som, till en omfattning af 10,000 å 11,000 durchtågsspanland, förut hört under Stora Kopparbergs bergslag, att, ehuru bergslaget jemlik! nyss åberopade kontrakt afstå!! från den af samma jord utgående så kallade vedhyggsterränta, utgörande 5 skilliugar 4 runstycken banko späntande!, eller efter 64 spenböld på mantalet 10 Rall- 67 öre Runt för hvarje mantal, äfvensom ej mindre från de tjenstbarheter, som af bergsfrälsejorden bort till Störa Kopparberget, utgöras än ock från de rättigheter beträffande skoga nies disposition eller i öfrig!, som bergslaget i afseende på bergsfrälsejorden då kunde ega, af donna jord till statsverket nu utgår allenast berörda vedhyggsterränta, under det att don deremot fortfarande åtnjuter frihet från annan ränta, kronotionde och ordinarie knektehåll; mer» oaktadt något lagligt hinder icke förefinnes för särskild pröfning, om och i hvad mån ytterligare efter jemförlig:! förhållanden lämpade utskyldcr kunna bergsfrälsejorden påföras, så ock med afseende derpå att ej mindre omfånget af bergsfrälsets friheter, än ock bergslagets ställning till dessa friheter måste vara beroende af friheternas tillkomst, samt enär, jemlik t det betänkande, som den 25 Juni 1844 till Kong!. Maj:t afgifvits af en för utredande! af förhållandet med levcrcringen af skatte kol till Störa Kopparbergs bergslag i nåder tillsatt kommission, bergsfrälsefrihcten å ifrågavarande jord, hvaraf endast en mindre del då tillhörde bergslaget, men återstående och största delen andra personer och i synnerhet allmoge, i forna tider tillkommit dels i följd af gjorda intågter af obe bygd och ouppodlad, annan c ga re förut icke tillhörig mark, och dels genom köp, gåfva, byte och andra laga fång, deribland äfven donationer af framfarne Konungar och enskilde medborgare, hafva Kollegierna an gett sig höra upplysa, att äfven om, för bestämmande i hvarje särskild! fall af omfånget utaf bergsfrälsefrihcten, det skulle kunna utredas, när och huruledes de i jordeböckerna upptagna hemman och lägenheter af bergsfrålsenatnr kommit i åtnjutande af nämnda frihet, det likväl, vid det förhållandet att dessa i jordeböckerna förekommande hemman och lägenheter, till följd af den inom Dalarne från äldre lider sedvanliga jordstyckningen, åtminstone under do sista ett hundrade femtio åren i högst få fall haft sin motsvarighet i verkligheten, städse torde mota ytterligt störa svårigheter och utan tvifvel medföra ern i förhållande till hvad dermed kunde vinnas, öfverdrifven kostnad, att för de nu

14 Kongl. Maj As Nåd. Proposition N:o 17.

befintlig'!! bcrgsfrälsecgendomarnc bestämma de utlagor i ränta och kronotionde, som med bergsfräl,sefrihetens indragning rätteligen herde samma lägenheter påföras.

I afseende åter på Avesta, under bergslaget hörande kopparbruk förekomma tvänne omständigheter, den ena bestående i den bergslaget genom kontrakt med allmogen i Stora Schedvi med liera socknar och sockncdclasr af år It06, samt köpekontrakt med kronan om Avesta bruk den 12 November 1777, tillförsäkrade rättighet att . genom bemälde allmoge få kopparforslingen mellan Falun och Avesta ombesörjd emot ett visst pris, och den andra angående donation af hemmanet Backa, £ mantal i By socken, hvilket .jemlik! Kongl. Biafvel den 11 Juli 1667 med till hemmanet lydande egor, äfvensom deraf gående ordinarie och extra ordinarie utlagor förunnades samtlige garmakare och kopparsmeder vid Avesta samt deras efterkommande, som i tjensten vore, med rättighet att deremot tillbyta sig annan, närmare Avesta belägen jord.

Bergslagets styrelse har i yttrande den 12 sistlidne Juni anfört: att bergslaget, som sedan lång tid tillbaka icke ifrågasatt någon tillämpning af förberörde med allmogen i åtskilliga socknar och socknedelar upprättade kontrakt, vore villigt att för all framtid afstå från den bergslaget på grund deraf tillkommande rätt i afseende på kopparforslingen emellan Falun och Avesta; att, beträffande hemmanet Backa, detsamma genom bytesbref den 1 Maj 1674, som vore intaget i ett bifogad t utdrag af domboken vid lagtima vårtinget med Folkare härad den 21 April 1816, blifvit bortbytt emot utmarken till kammarrådet Isak Oronströms skattehemman i Djeknchytte by jemte ängen Rönningen; att vid sådant förhållande och då räntorna af de hemman och lägenheter, som inbegripas under benämningen Djcknchytteroten, ingått i det emellan Kronan och bergslaget år 1/77 afskräde köpet om Avesta, donationen syntes vara statsverket godtgjord och för öfrig! så mycket mindre kunde betraktas såsom ett för Avesta kvarstående privilegium, som skatterätten till och räntan af hemmanet Backa icke innehades af Avesta, utan af Horndals bruk, samt att den såsom vederlag för nyssnämnda hemman bekomna egendom, efter nyligen förråttadt. laga skifte i Djeknehvttcroten, skulle bestå af 312 qvadratref 82 qvadratstänger åker, 48 qvadratref 78 qvadratstänger äng, 227 qvadratref 61 qvadratstänger odlingsmark. 508 qvadratref 70 qvadratstänger afrösningsjord och 13 qvadratstänger oduglig mark.

Bergslags-styrelsens förstberörda uppgift om den vcdcrlagsjord, som garmakarne och kopparsmederna vid Avesta bekommit emot hemmanet Backa, vitsordas af bytesbrefvet, hvilket i öfrig! innehåller, dels att, på det bruksfolkct skulle få njuta dessa egor fria från utlagor, blifvit med de participan ter, som då arrenderade Avesta bruk jemte Djeknehytterotens räntor, öfverenskommet, att emot räntan och knektefriheten tvänne beteshagar under everdelig ego skulle upplåtas åt bruket och dels att, i händelse donationen återkallades, Oron-ström eller hans arfvingar* skulle ega rätt att återtaga det lemnade vederlaget eller ock -af bruksfolkct derför erhålla betalning. Då under förberörda köp om Avesta innefattades oj allenast rån-

Kong!. Majti* .Vild. Proposition S:o 17. 15

torna för vedcrlugsjorden, såsom utgörande eu del af Djcknchytterotcu, utan ock, efter hvad ordalydelsen i köpebrefvet gifver anledning antaga, äfven förberörda tvänue beteshagar, hvilka, så vidt känd t är, icke blifvit från bruket skiljda, så lärer den donerade räntan af hemmanet Backa få anses hafva blifvit statsverket ersatt.

Sådant synes dock icke vara förhållandet med vederlagsjorden; men som densamma icke är donerad till Störa Kopparberget, af hvars tillverkningar staten hittills erhållit tionde, utan till åtskilliga arbetare vid Avesta bruk, hvithet endast är ett förädlings verk, så lärer vederlagsjordens hemfallande till staten icke höra, allenast af den anledning att nämnda bruk och Störa Kopparberget för närvarande tillhöra samma (‘gare, nu ingå såsom något slags vilkor för upphörande af tionde å den tillverkning, som vid Störa Kopparberget c ger rutil, hvaremot tillgodoseendet af statens anspråk härutinnan synes stå i sammanhang med pröfningeu af den ansökning om nedläggande af Avesta bruk, som, enligt hvad Kollegierna hafva sig bekant, blifvit gjord, så att, i händelse af bifall till donna ansökning och brukets deraf följande nedläggning, berörda vederhigsjord må varda till statsverket öfverlcm nåd.

I afseende på den vid Störa Kopparberget bedrift® tillverkning af svafvel, vitriol och rödfärg, torde bergslaget höra anses likställigt med andra oprivilegierade verk; och hvad åter angår koppartillverkningen har tionde!!, uppgående till en tretiondcdcl deraf, under här ifrågavarande tid i medeltal utgjort 474 centner 68 skålpund 45 ort gerad koppar ä 55 B:dr 34,03 öre per centner........ 26,269: 18.

hvarifrån afgå utbetalda kostnader för kopparens garning och forslande 1,474: 27. då behållna inkomsten blifver...................R:dr Bunt 24,794: 91.

Jemtlands län.

De ifrågavarande förmåner, hvilka Gustafs och Carlsbergs i detta län belägna kopparverk nu innehar, bestå dels i tillgodonjutande af en penningesumma af 4,438 Rall1 5 skilling 2 rst, banko eller 6.657 B:dr 16 öre B:mt, hvilken jemlik! Kong!, brefvet den 8 Oktober 1851 samt ett af Kammar- och Bergs-kollegierna den 5 Oktober 1352 med verkets då varande egare upprättad! kontrakt blifvit till dessa af Riksgälds-kontoret utbetalad såsom ersättning för de kopparverket dittills tillkommande tjenstbarheter från åtskilliga hemman inom Undersåkers, Åliro och Kalls socknar, och dels i bcrgsfrälsefrihct för {- mantal Bländverk N:o 1 i Åhre och j mantal Rönnön N:o l i Offerdals socken,

Visserligen har Kong!. Maj:t,s Befallningshafvande i länet, enligt hvad dess vid bruksegarnes infordrade yttrande fogade skrifvelse den 25 April 1871 utvisar, ansett sig höra fästa uppmärksamheten derå, att verke! vore i besittning af ännu en förmån, nemligen den, genom Kongl. brefvet den 12 December 1750, verkets egare förunnade rättighet att framför åboarne få på vissa vilkor skatteköpa några

16 Kona!. Maj:ls Nåd. Proposition S:o 17.

i närheten af kopparverket belägna och för dess understödjande behöflig» hemman; men som denna rättighet icke kunde betraktas annorlunda än de rättigheter af samma slag, hvillta på grund af Kong!, förordningen om skatteköp den 19 September 1723 och Kongl. b refvel till Kammar- och Bergs-kollegierna den 16 Augusti 1731, angående några bergsbrukens angelägenheter och företrädesrätten till kronohemman» köpande till skatte blifvit tillagda åtskilliga af ej mindre de s. k. ädlare verken än ock jern verken, samt statens rätt i afseende å bär ifrågavarande hemman vore densamma, vare sig bruksegarne eller åboarnc innehafva skatterätten, så hafva Kollegierna ansett, att det lika litet i fråga om detta verk som rörande alla andra bergverk, hvilka kommit i åtnjutande af eu dylik förmån, borde ifrågasättas, att den medgifva företrädesrätten till skatteköp af visso hemman skall i sammanhang med tiondens upphörande vederbörande frånkänna».

Af verkets ofvannämnda förmåner hafva ock egarne vägrat afstå från sin åborätt eller vilkorlig» skatterätt till sist omförmälda hemman, men förklarat sig villige att, emot tiondens upphörande, dels återbära den på grund af ofvan åberopade kontrakt af Riksgäld,skontoret utbetalda penningesumma och dels afstå från bergsfrälsefrihcten å förberörd» tvänne hemman, hvilka förmåner för åren 1865— 1869 i medeltal och med räntan för sagda kapital, beräknad efter 5 för hundrade, uppgå till följande värdebelopp:

ränta å 6,657 R:dr 16 öre.............................. 332: 86,

bergsfrälsefrihet för j> mantal, bestående i frihet från ränta......... 5: 62,

och från knektehåll efter den vid extra roteringen åsatt» taxation, t9n rote å 56 R:dr 68 öre för hel rote ........................... 12: 75.

Summa Runt Rall- 351: 23.

Veu tionde åter, som under nyssnämnda fem år från verket utgjorts och hvilken under åren 1865 och 1866 utgått med eu trettondedel, men sedermera på grund af Kongl. Maj:ts nådig» bref den 12 Januari 1869 med eu sextiondedel af tillverkningen, bär för sagde tid i ärligt medeltal uppgått till 30 centner 46 skålpund 80 ort gerad koppar, som lcninat en behållen inkomst af 1,790 R:dr 87 öre, hvaremot, i händelse tionden enligt i allmänhet gällande grunder under alla fem åren utgått med eu trettondedel af tillverkningen, staten i medeltal för år räknadt skulle hafva erhållit 41 centner 36 skålpund garad koppar, i värde motsvarande 2,396 R:dr 74 öre.

Malmöhus län:

Hvad angår Höganäs stenkolsverk i Wäsby socken och Luggtldc härad, har dess styrelse uti yttrande, afgifvet den 30 sistlidne Maj, anhållit, att detta verk, korn, jemlikt Kongl. brefvet den 9 Mars 1833, tillsvidare är befriadt från erläggande af tionde, måtte fortfarande såsom hittills få förblifva i ostörd besittning af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11. 17

<le trihctcr, som aro detsamma förunnade; och hafva Kollegierna i sammanhang härmed upplyst, att nämnda stenkolsverk icke innehar några förmåner från staten, som aro af beskaffenhet att höra indragas eller aflösa», i följd hvaraf detsamma är likställigt med oprivilegierade ädlare verk.

Bodan Kollegierna sålunda redogjort ej mindre för beskaffenheten och värdet af de förmåner, som här ifrågakomna verk innehafva, än ock för den afrad jemte värdet derå, som staten från desamma i medeltal åtnjutit under åron 1865 —18G9, hafva Kollegierna rörande de vilkor, hvarunder tiondens upphörande för dessa verk må kunna medgifvas, anfört, hurusom de förläniagar, h varaf omförmälda verk vore i besittning, förskrefvo sig hufvudsakligast från 17:de och I8:de århundradena, då enligt tidens åsigt bergverken i allmänhet, men de ädlare verken

i synnerhet, hugnades med talrika och betydande förmåner från statens sida.__

Andamålet dermed hade varit, såsom upplåtelsebrefven visade, att underlätta och föröka produktionen; och såsom allmänt vilkor för förläningarnes fortsätta åtnjutande å innehafvarens sida gällde att oafbrutet upprätthålla bergverksdrift»!!.

Undersökte man, huruvida afsigt»!! med dessa förläning»!? må hafva hlifvit uppnådd, skulle man finna, att sådant inträffat endast i afseende på do verk, doren efter landets förhållanden mera omfattande tillverkning egt rum; och med säkerhet kunde antagas, att de privilegierade ädlare verke» i de flesta fall icke återgälda staten de uppoffringar, som för dem hlifvit gjorda.

Bevis för donna åsigt förelågo i bär förevarande afseende i synnerhet i förhållandena, dels vid Tunabergs kopparverk, hvarest tillverkningen aldrig varit särdeles stor och under åren 1865—1869 i värde understigit den fördel bruksegaren halt af den verket förunnade förläningen; och dels vid Bylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsbruk, för inlösen af hvars privilegier staten, förutom eu ej obetydlig skogstrakt, måst uppoffra en penningesumma af närmare 90,000 R:dr. Om å ena sidan en förändring i det nuvarande förhållandet med de privilegierade ädlare verken i syftning att bringa detsamma i öfverensstämmelse med de åsigt»!-, som inom lagstiftningen i sednare tider, rörande såväl bergverkshandtering®» som näringarne i allmänhet, i deras af privilegier beroende ställning till staten, gjort sig gällande, må på grund särskild! af nyss antydda, för statsverket menliga samt vid privilegiernas förlänande ingalunda afsedda omständighet finnas påkallad, och det å andra sidan, på sätt Kommers-kollegium, under förutsättning af afradens upphörande för Bih. till Riksd. Prof. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 3

18 Kongl. Maj ds Nåd. .Proposition N:o 17.

sådana verk, Korn icke innehade några särskilda friheter, redan anfört vore önskvärdt, att en dylik skattclindring komma äfven de verk, hvarom nu vore fråga, till del. så syntes, ur rättslig synpunkt betraktadt, sådant endast höra medgifvas emot förmånernas afstående. Men • då de vilkor, hvarunder dessa förmåner innehades, icke alltid mcdgåfvo staten att utan innekafvarens samtycke omedelbarligen indraga desamma, och det icke kunde förväntas, att innehafvarne af sådana verk. der produktionen vore ingen eller ock, jern förd med privilegierna, ringa, skulle in^å på en förändring, som emot friheten från tionde afbanda dem vida öfvervägande fördelar, hvaraf de och deras företrädare under långliga tider varit i besittning, så syntes i sådant fall, med afseende på olämpligheten af att för några få verk bibehålla eu undantagsställning, som hvarken cgdo stöd i eljest gällande beskattnii i ffsgrun der eller i ofri g t voro tidsenlig, någon annan utväg för åvägabringandet af en å båda sidor billig öfverenskommelse böra uppsökas, hvarvid Kollegierna ansett den grundsatsen höra vidhållas, att staten i ekonomiskt hänseende härigenom åtminstone icke komma i sämre ställning till dessa verk än redan nu vore förhållandet, likväl med den inskränkning som kunde föranledas deraf, att enär flora jernverk fått efter skattläggning och indelning till hemman skatteköpa de verkan förut anslagna skogar, utan att något anspråk på ersättning härför ifrågakomma vid dessa verks befriande från produktionsskatt, följdriktigheten fordrade, att de ädlare verkan äfven komma i åtnjutande af samma förmån.

Med tillämpning af dessa grundsatser hafva Kollegierna, hvad först angår do verk, hvilkas ägare eller innehafvare förklarat sig villige att utan andra vilkor än tiondens upphörande afstå från innehafvande förmåner, »hemställt:

i afseende å Åtvidabergs och Riddarliytte kopparverk, hvilket sistnämnda, ehuru visserligen åtnjutande en förmån, som agaren icke velat frånträda, nemligen skatterätten till de verket förut anslagna och sedermera skattlägga samt till hemman indelade allmänning'^, ändock syntes höra bär upptagas, då på förut anförda skal något anspråk på återvinnande af större eller mindre del af dessa allmänningar icke torda höra från statens sida ifrågasättas, — att, mot indragning af de åt samma verk upplåtna förmåner, skyldigheten att tionde för dessa verk utgöra äfven må upphöra;

att samma medgifvande af tiondens upphörande mätte Stora Kopparbergs bergslag för dess vederbörande verk tilldelas, med förklarande dervid att alla anspråk å bergslagets sida, i fråga om rättigheten att genom allmogen i Stora Schedvi in. fl. socknar fä kopparforsling emellan Falun och Avesta ombesörjd, skulle vara förfallna; samt

att, då egarues till Gustafs och Carlbergs kopparverk vägran att afstå från innehafvande skatterätt till eller företrädesrätt till skatteköp af åtskilliga till verkets understödjande behöfliga hemman på grund af ofvan anförda skål icke herde inverka på donna fråga, skyldigheten att för verket utgöra tionde må, mot indragning till statsverket ej mindre af det enligt kontrakt den 5 Oktober 1852 till

19 Kongl. Maj tf* Nåd. Proposition N:o 17.

kopparverkets dåvarande ägare nt-betalta kapital ån äfven af den verket förunnade berga!rålsefriheten å f mantal Landverk N:o 1 och j mantal Rönnön N:o 1, upphöra-

Beträffande derefter sådana verk, hvilka tillförene åtnjutit förmåner, som blifvit till staten indragna, emot det att egaren eller innchafvaren under full cganderätt derför erhållit godtgörelsc, så an såga val Kollegierna något anspråk, som i eu eller annan mån skulle loda till rubbning af donna ogandcrätt, icke böra, från statens sida framställas; men då godtgörclsen blifvit bestämd under förutsättning att statsverket allt framgent skulle komma i åtnjutande af tionde å tillverkningen, hvaraf följde, att, derest frihet från tionde vid förmånernas inlösande i beräkningen ingått, berörda godtgörelsc skulle blifva så mycket mindre än den under det motsatta förhållandet mellan staten och bruksinnehafvaren aftalade, som den från verket utgående tionde kapitaliserad efter lämplig beräkningsgrund skulle utgöra; så ansågo sig Kollegierna i afseende på:

Dyka svafvel-, vitriol- och rödfärgsbruJc samt Löfås silfver- och kopparverk, för inlösen af hvilkas förfiningar staten fått vidkännas ganska betydliga uppoffringar, icke kunna förorda någon större eftergift härutinnan, än att, sedan fienden enligt det bär förut angifna medelvärdet för åren 1805—1869 blifvit efter eu rånte fot af förn för hundrade kapitaliserad, vederbörande först genom inbetalande till statsverket af det sålunda beräknade kapitalet, utgörande för Bylta 13,958 R:dr 40 öre och för Löfås 11,344 Rall- 60 öre, må vinna befrielse från erläggande af tionde å tillverkningen.

Vidkommande derefter Tunahergs kopparverk, hvarest den årliga tillverk ningen under åren 1840—1859 utgjort omkring 100 centner koppar och 24 centner kobolt, men under åren 1860—1869 nedgått till 53 centner 86 skålpund koppar och 12 centner 78 skålpund kobolt, allt i medeltal räknadt, både Kollegierna med hänsyn härtill, och då nyttjanderätten till Tima bergslags ingalunda obetydliga allmänning blifvit verket förunnad endast så länge detta skogsunderstöd beköfdes, samt då den Savolaxska metodens användande vid nyssberörda allmännings skattläggning hvarken obetingadt kunde antagas blifva fördelaktigare för bruksegarne än tillämpningen af do grunder, som för rekognitionsskog»!^ skattläggning i allmänhet voro föreskrift!» eller, såvidt hittills blifvit upplyst, vore af omständigheterna i frågans närvarande skick påkalladt, i underdånighet tillstyrkt, att det af verkets egare framställda förslag till reglering af förmånerna emot tiondeus upphörande, om ock medförande större inkomst för statsverket genom utskylderna från de hemman, som k o linne att bildas af rekognitionssltogen, än hvad som nu i tionde crhölles, måtte allenast i så måtto vinna nådigt bifall att, i den ordning Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811, jemte öfrig» om användande af de bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskog»!1 utfärdade författningar föreskrifva, bemälde egare berättigades att, efter skodd skattläggning, till skatte lösa så stor del af allinänningen, som, sedan de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit deremot svarande skogsmark, kunde vara för verkets behof erforderlig.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Hvad vidare anginge Hesselhdla grufva, hvarest, så vidt kändt vore, någon kopparmalm under de 20 sista åren icke blifvit bruten, men deremot samma grufva, efter hvad som kunde slutas af ofvanbemälde vederbörandes yttranden i förening med hit hörande officiela uppgifter, fortfarande bearbetades för tillgodogörande af der befintlig jernmalm, så enär den genom Kong!, brefvet den 9 November 1091 tillstadda förmedlingen å Hesselkulla hemman, hvilken för statsverket föranledde eu årlig uppoffring af endast 38 Rall- 21 öre, men för hemmansegarne vore af vida högre värde med hänseende särskild! till den minskning i åtskilliga kommunala utskylder och besvär förmodligen medförde, efter hvad ordalagen i nyssberörda bref utvisade, afsett graf vans fördel i allmänhet utan inskränkning till visst slag af bruten malm, ansågo Kollegierna nämnda förmån icke vara af beskaffenhet att utan grufveegarnes samtycke, åtminstone så länge grufvan bearbetades, kunna till statsverket omedelbarligen indragas, i följd hvaraf och då medgifvande härutinnan icke blifvit af dem lemnadt, Kollegierna, med hemtadt stöd af Kongl. kungörelsen den 14 November 1829, hvari föreskrifves, att då återgång af förmedling i mantal eller ränta å kronans sida yrkades, kronan vore skyldig förete de skal och bevis, hvarpå ett sådant påstående grundades, ansågo någon annan laglig åtgärd i afseende på förmedlingens upphörande icke vara att vidtaga, än att, derest Kongl. Maj:t skulle finna sådant skäligt, särskild talan derom anställdes emot såväl grefve- som hemmansegarne.

Slutligen och sedan Kollegierna sålunda afgifvit det yttrande, hvartill den nådiga remissen omedelbarligen föranledde, samt ehuru det kunde antagas, att af hvad dervid såsom allmän grundsats blifvit vid uppställandet af vilkoren för befrielse från tionde för bär ifrågakomna verk tillämpad! äfven fram gin ge, det berörda skatt för sådana ädlare verk, hvilka ej åtnjöte några särskilda förmåner enligt Kollegiernas åsigt icke längre kundo skäligen bibehållas, ansåge sig likväl Kollegierna, med särskild anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet den 5 Juni 1866 och för att icke lemna frågan i donna del utan ett direkt vidrörande, böra, med Åberopande af hvad Kommers-kollegium i dess ofvanämnda underdåniga utlåtande don 15 November 1870 härutinnan anfört, i underdånighet hemställa om vidtagandet äf nådig åtgärd i den riktning, att för alla verk af sist omförmälda slag skyldighet till utgörande af tionde för tillverkningen måtto upphöra, så att för samma verk i b c sk a tf n in gshän set nde blcfve gällande hvad i sådan! afseende för verkstäder, tillhörande andra näringsgrenar, vore eller kun do blifva stadgadt; samt att. då billigheten syntes fordra, det den sålunda ifrågaställa förändringen, i hvad nu åsyftade med särskilda förmåner icke försedda verk anginge, så fort ske kunde, bringades till verkställighet, samma förändring måtte få inträda från och med början afår 1873; hvilken anordning äfven syntes höra utsträckas, förutom till Stora Kopparbergs bergslags vederbörande verk, jemväl till de med särskilda förmåner förlänade verk, h v Ukas egare samtyckt till förmånernas indrag-

honyl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

mng-, under det att tendens upphörande för de öfriga med dylika förmåner försedda vorken ansågs höra beräknas från och med den tid, de af Kollegierna i såan hänseende föreslagna vilkoron, derest dessa vunne nådigt godkännande och b etve af verkens egare antagna, kunde komma att tråda i gällande kraft.

. , . V'ad unda förekommit och handlingarne i öfrig! innehålla har Kong]. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit; och som, på sätt Rikets Ständer i deras ofvanbemälda underdåniga skrifvelse yttrat, olämpligheten och obillighefen af produktionsskatten i allmänhet icke kan vara ringaste tvifvel underkastad, samt Kong!.

ap p grund häraf anser den skatt af nämnda slag, som under benämning bergverkstiondc ännu betungar tillverkningen och tillgodogörandet af metaller och andra mineralrikets alster utom jern, höra försvinna, så mycket heldre som, sedan jern till verkningen numera vunnit fullständig befrielse från de samma tillverkning förut åliggande skatter af ifrågavarande slag, följdriktigheten krafvel-, att eu sådan befrielse kommer äfven öfriga metall- och mineraltillverkningar till godo, så och då det icke lärer vara skål att från åtnjutande af donna förmån utesluta de verk som aro i besittning af särskilda dem fordom förlänade privilegier eller fördela/ så vida de underkasta sig att från samma privilegier eller fördelar afstå eller att derför på annat lämplig! sätt lemna statsverket godtgörelse, vill Kong!. Makt, under åberopande af den utredning rörande berörda, visso verk förunnade privilegier och fördelar som, på sätt ofvan omförmäldes, blifvit af vederbörande embetsverk meddelad, härmed i nåder föreslå, att med undantag tills vidare för Sala och Ilelletorss silfververk samt Garpcnbergs kopparverk eller öfriga verk, som nu äro förpligtado till bergverks tiondes utgörande, må från och med år 1873 befrias från berörda tionde och sådan tionde icke heller åsättas hädanefter uppstående verk, dock hvad nedannämnda verk angår, med följande vilkor och förbehåll, nemligen: för ’Tunahergs kopparverk, att sedan i den ordning Kong!, kungörelsen den 4 Februari 1811 jemte ofnga om användande af de åt bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade författningar föreskrifva, skattläggning af Tunabergs bergslagsal Imännmg skott, verkets egare åtnöja» med ovilkorlig rätt till skattelösen af endast s:l stor del af nämnda allmänning, som, sedan do till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit mot donna förmån svarande skogsmark, må vara för verkets behof erforderlig och derför från och med år 1873° utgöra den skatt, som bestämmes; för Åtvidabergs kopparverk, att dess egare inom 1873 ål's slut tlH kvonito äfståv kopparverkets del af allmärmingen Gaddstigen;

22 Kongl. Majits Nåd. Proposition Nio 77.

för Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring i räntan, som 8 -^ mantal under samma verk lagda hemman såsom bergslagsfrihct åtnjuta, från och med år 1873 upphöra; för Stora Kopparbergs bergslags verk, att alla anspråk att genom allmogen i Störa Schedvi in. fl. socknar få kopparforsling emellan Falun och Avesta ombesörjd förfalla; för Gustafs och Carlbergs kopparverk, att dels bcrgsfrälsefrihetcn för -l mantal Landverk N:o 1 i Ålirc och j mantal Rönnön N:o 1 i Offerdals socken från och med år 1873 upphör och dels verkets egare före samma års slut till Riksgälds-kontoret inbetala 6,657 R:dr 16 öro samt för Löfas silfververk och Bylta svafvel-, vitriol- och rödfårgsverk, att egarno af dessa verk före 1873 års slut till Riksgäldskontoret inbetala löseskilling^! för af verken utgående afrad, bestämda för Löfås till 11,344 R:dr 60 öre och för Bylta till 13,958

Rall- 40 öre.

Handlingarne i detta mål skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; Och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

C. Fr. Warv.

KongI. Åloptx AVM. Proposition N:o 17.

23 Utdrag af protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför Hans Majd Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 Februari 1872.

N itr varande:

Hans Excellens Herr Just!tio-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve von Plåten, Statsråden: Bredberg,

Berg,

EEkorre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och Weidenhielm.

Departements-chefen uppläste härefter till justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsätta förslag till Kong]. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, nemligen:

a) enligt nådigt beslut dels den 29 December nästlidet år och dels den 5 Januari innevarande år angående bergverkstiondens upphörande;

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, och beslutade att, i enlighet dermed, nådiga pi opositioner skulle till Riksdagen afiåtas.

In fidem protocolli Aug. Ekrnarck.

Stockholm. «T. W. Svenssons Boktryckeri, 1872.