angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enke- och pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

1 N:o 1».

Ask. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1872, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj.ls nadiga Proposition till Riksdagen, angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enke- och pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn; Gifven Stockholms Slott den 23 Februari 1872.

Sedan förvaltningen al statens jernvägstrafik vid början af år 1863 öfvertogs af en särskild styrelse, och i den mån denna rörelse utvecklat sig, har uppmärksamheten mer och mer blifvit fästad å önskligheten deraf, att anstalter vidtoges icke allenast för pensionerande af den vid nämnda trafik anställda tjenstepersonal, utan äfven för understödjande al dess efterlemnade enkor och barn. Fastän förvaltningen al jernvägstrafiken icke har till uppgift att förverkliga något nödvändigt statsändamål, utan egentligen och hufvudsakligen afser bedrifvande al eu industri, minska, sådant icke be höfvel att på sätt, som kan finnas lämpligast, sörja för att trafikpersonalen icke vid utträde ur tjensten hemfaller åt armod och nöd och att icke vid dödsfall de efterlefvande lermias utan allt understöd. Detta behof erkännes i allmänhet äfven al enskilda bolag, hvilka bedrifva ifrågavarande industri; och den omständighet, att staten är den industriidkande, torde snarare öka än minska anspråken på nämnda behols tillfredsställande. Uppenbarligen är det för ett behörigt upprätthållande och skötande af jernvägstrafik af utomordentlig stor vigt, att endast fullt tjenstbar och duglig personal dervid användes och att således de tjensteman och betjente, hvilka icke längre äro i besittning al nämnda egenskaper, skiljas från tjensten. Derest sådant skiljande skall komma att ske ulan annan hänsyn än till hvad tjenstens rätt förstådda intresse fördrar och bjuder, måste ock visshet förefinnas, att den ur tjen- Bih. till Riksd. Prat. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 1

2 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

sten afträdande icke i och med detsamma hemfaller åt nöd; och denna visshet kan endast beredas genom en fullt betryggande pensionering. Att endast åt arbetare öfverlemna omsorgen alt med egna krafter åstadkomma eu dylik pensionering, låter sig icke med någon utsigt till framgång gorå. Arbetsgifvaren, bär staten, måste ock medverka till vinnande af målet icke allenast genom att anordna och leda de derför erforderliga åtgärder, utan äfven genom att lemna något bidrag. Fördelare af donna medverkan skola visserligen icke ensamt stanna hos arbetarne.

Förberedande åtgärder i syftning att bilda en kassa till förmån för pensionering af tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn äro redan af Kongl. Maj:t vidtagna. Kongl. Maj:t har nemligen i mom. "2 § 39 af nådiga Instruktionen för Dess Styrelse för statens järnvägstrafik, gilven den 17 September 1869, förordna!, att de böter, som enligt åberopade § af Styrelse» ådömas, skola tillfalla en för de vid statens järnvägstrafik anställda personers efterlemna»!» enkor och barn inrättad pensionskassa. Vidare har Kongl. Maj:t genom nådigt bref till Styrelse» den 3 Juni 1870 dels bemyndiga! Styrelse» att vid meddelande al tillåtelse åt enskilda personel' att beträda eller gå utmed jernbana inom dess hägnad eller att inom jernvägens områden anslå tillkännagifvande» om logi för resande, försäljning o. s. v. eller att verkställa försäljning till förtäring på stället al matvaror, vin, öl, kafle och andra icke spirituösa drycker inom sådan stations område, vid hvilken särskild restauralionslokal icke linnés anordnad, upptaga vissa algifter för tillgodonjutande! af sådan förmån samt bestämma så väl dessas belopp som ölriga vilkor; äfvensom att afyttra de vid statens jernvägstrafik då befintliga och dädanefter uppkommande samlingar af sådan! papper, som ej i någon män vidare vore för Styrelsen användbart eller behöflig!; dels förordna!, att derför inflytande medel borde tills vidare särskild! bokföras och af Styrelse» årligen redovisas, dels ock förklara! Sig vilja taga under öfvervägande saltet för medlens användande i sammanhang med pröfning af det förslag till reglemente för eu pensionskassa för enkor och barn efter tjenstenit! och betjente vid statens jernvägstrafik, som Styrelse» både att till Kongl. Maj:t ingifva.

Erkännandet af statens pligt att sörja för trafik tjensteman eller betjent, som under tjenstgöring blifvit »tjenstbar, bär funnit uttryck genom den i § 19 i Aflöningsreglemenlet den 17 September 1869 för embets- och tjensteman samt betjente vill statens jernvägstrafik meddelade bestämmelse, att tjensteman eller betjent, hvilken genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöring, blifvit oförmögen att sin befattning behörigen skola, må hos Kongl. Maj:t af Styrelse!! föreslås att på de vilkor, som i hvarje fall pröfvas lämpliga, årligen af jernvägens inkomster få uppbära viss lämplig del af arvode!, deri icke inberäkna»!! inqvartering sersättning, beklädnadspenningar och aflöningsförmåner, som lian vid utträdet ur den aktiva tjenst»» innehade.

Nu har Styrelse» för statens jernvägstrafik uti ett den 13 i denna månad till Kongl. Maj:t inkommet memorial, med anförande af de skål och omständigheter, hvilka

3 Kont/l. Map.ts Nåd. Proposition N:o 19.

enligt Styrelsens åsigt talade för statens medverkan vid ifrågasätta pensionering, vidare förmält, alt Styrelsen, med afseende å omförmäla omständigheter, sedan längre tid tillbaka vant betänkt på att till Kong!. Maj:t inkomma med underdåniga förslag rörande bildandet af kassör till förmån för pensionering af tjcnstepersonalen vid statens jern vägstrafik samt donna personals efterlemnade enkor och barn; att Styrelsen dock ansett nödigt all, innan dylika förslag ingåfvos, organisationen af statens jern vägstrafiks förvaltning borde hafva vunnit den fasthet, som vore nödvändig med afseende å beräkningen af bidrag till samma kassör från tjänstepersonalens sida; att, sedan emellertid Kong!. Maj:t genom nådig Instruktion för Styrelsen den 17 September 1869 täckts ordna ifrågavarande förvaltning och i sammanhang dermed meddelat de förordnande», hvarom bär ofvan sägs, Styrelsen uppdragit åt särskilda komiterade att verkställa sådana förarbeten, hvit ka vore nödvändiga till utrönande af den vederbörliga jemnvigten, under olika förhållande», emellan å ena sidan de till pensionskassorna ingående bidrag och å de» andra de från kassorna sannolikt utgående pensioner äfvensom afl, på grund af dessa förarbete», till Styrelse» ingifva förslag i ämnet; att bemälde komiterade nu till Styrelsen, jemte afgifvet betänkande i ämnet, a Hem na t dels “Förslag till reglering af finansiela vilkor för en pensionsinrältning till förmån för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11 jemte dertill hörande “Promemoria rörande beräkningarne al pensioner och premier vid en pensionsinrältning till förmån för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11 dels ock “Förslag till reglering af finansiela vilkor för eu Enke- och Pupillkassa till förmån för tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn11 med “Promemoria rörande beräkningen af pensioner och premier vid eu Enke- och Pupillkassa till förmån för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11; hvilka samtliga handlingar, enär de innehölle de fakta, hvarpå Styrelsens förevarande underdåniga framställning måste städja sig, vidare upptoge värderika upplysningar angående pensionsförhållandena vid utländska jernvägar samt slutligen beträffande den högst vigtiga fråga» om det nödiga statsbidragets form, innehölle uttalanden, som Styrelse» för sin del godkände, Styrelse», med begagnande af omförmälda handlingar såsom utgångspunkt för sin framställning, ansåge sig höra underdånigst till Kongl. Maj:t öfverlemna; samt att med stöd af de materialier, som sålunda stode Styrelse» till buds, Styrelse» vore oförhindrad att till Kongl. Maj:t ingifva definitiva förslag uti ifrågavarande afseende», derest tillika vore bestämdt till hvad belopp ofvan omförmälda tvänne kassör kunde påräkna bidrag utöfver dem, som af delägande sjelfve komme att tillskjutas; men att, då de förra slagen af bidrag vore sådana, som erfordrade Kongl. Maj:ts eller Kongl. Majits och Riksdagens bifall, Styrelse» för närvarande inskränkte sin underdåniga framställning till hvad som endast rörde berörda bidrag roch underdånigst förbe höll e sig alt, sedan fråga» derom blifvit afgjord, få inkomma med definitiva förslag till reglemente» för ifrågavarande kassör.

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Af de utaf ofvanbemälde komiterade a fg i fila förslag, promemorier och betänkande äfvensom Styrelsens memorial, bvilka samtliga handlingar, jemte ett af Lektorn i matematik vid Stockholms gymnasium F. W. Husman, på komilerades begäran, rörande tillförlitligheten af komilerades beräkningar afgifvet yttrande, såsom bilagor åtfölja denna Proposition, in hem! as, bland annat, att den årsafgift,

hvilken blifvande delegare i den ti Hämnade pensionsinrätlningen för tjenslepersonalen har att erlägga, skall utgå med eu viss, på grund af hans ålder vid inträdet i

pensionsinrätlningen, en gång för alla bestämd procent af honom tillkommande ord i narie arfvoden sålunda, att den, som vid inträdet icke fyllt 30 år, erlägger 1,5 procent, den, som vid inträdet fyllt trettio, men icke trettiotvå år, erlägger 1,6 af arfvedel och så vidare till åldersgränsen 60 år, hvilken, vid delegares inträde

uppnådd, betingar en årsafgift af 3, t procent af arfvode!; att inrättningen skall för

framtiden öfvertaga den pensionering, hvilken för närvarande på grund af 19 § i ofvan åberopade aflöningsreglemente beslrides af jernvägens årliga inkomster till förmån för tjensteman eller betjent, hvilken genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöring, bl Hvit oförmögen att sin befattning behörigen skota; att såsom lägsta pensionsbelopp föreslagits 20 och såsom högsta af komiterade 40, men af Styrelsen 30 procent af del tnedelarfvode, som uppkommer, då medeltalet lages af de fem sista årsarfvodena, i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet afsked erlagt årsafgifter till pensionsinrätlningen; att Styrelsen till följd af förslaget om förökning af högsta pensionsbeloppet från 40 till 50 procent af medelarfvodet, ansett delegarnes årsafgifter kunna och böra sättas till belopp omkring 15 procent högre, än komiterade föreslagit; att för upprätthållande af nuvarande tjenstepersonalens pensionering ifrågasättes, utöfver delegarnes årsafgifter, ett årligt tillskott från statens sida af 48,635 riksdaler; att statsbidraget så val af komiterade som af Styrelsen föreslagits att utgå i form af viss andel eller så kallad tantiéme af jernvägens örliga nettobehållning eller del belopp, hvarmed trafikinkomsterna öfverskjuta utgifterna för drift och underhåll, under bvilka sednare naturligtvis icke inbegripas kostnaderna för anskaffande af nya inventarier och utförande af nya byggnader och anläggningar; att, ehuru beloppet af det årliga tillskott, som från statens sida kräfves, på sätt nyss är vordet nämndt, utgör i rundt tal 48,600 R:dr; samt komiterade, enär en procent af nettobehållningen icke uppginge till högre belopp än 27,579 R:dr för år 1869 och 30,000 R:dr för är 1870, ansett pensions-, inrättningens ändamål, sådant detsamma enligt komilerades förslag blifvil uppsläldt, hunna äfventyras, derest tantiemen sattes till allenast en procent af nettobehållningen; komiterade likväl, då 1| procent af nämnda behållning, utgörande för år 1869 41,368 R:dr och för år 1870 47,708 R:dr, syntes komiterade, med afseende å sannolikheten af Riksdagens bifall, vara för hög och skilnaden emellan inkomster och utgifter antoges skola småningom växa, föreslagit, att tantiémen bestämmes till 1 procent af nettobehållningen; att Styrelsen deremot ansett nödvändigheten bjuda

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

alt vid tantiémens bestämmande icke gå under \\ procent af nettobehållningen af skål, bland andra, att, enligt hvad komiterades beräkningar gåfve vid1 handen, pensionsinrätlningeiis framtid, för alt vara fullt betryggad, kräfde omkring sistnämnda procent af skilnaden mellan inkomster och utgifter, sådan denna skilnad under åren 1869 och 18 70 visat sig; alt Styrelsen på anförda grunder icke kunde antaga, att ifrågavarande skilnad skulle stiga nog hastigt för att i tillräckligt god tid verka derhän, att en procent af den blifvande skilnaden uppginge till samma belopp, som 1£ procent af den nuvarande; att det tanliéme-beloppets stigande, som kunde förorsakas af nya handelars tillkomst, motvägdes af hehofvet af ökade årsinkomster i pensionsinrättningen för deri nytillkomna personalens räkning, och slutligen att maximum af

pension enligt Styrelsens åsigt herde redan vid pensionsinrältningens stiftande be-

stämmas till minst 50 procent af arfvedel; att i sammanhang dermed Styrelsen funnit lämpligt att, när skilnaden mellan inkomster vid och utgifter för drift och

underhåll af statens trafikerade jernvägar uppgår till fem procent af samma jern-

vägars anläggningskostnad, tantiéme-beloppet på nytt bestämmes efter hvad på grund af då verkställda sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden kan finnas skäligt; att deri föreslagna Enke- och Pupillkassa!! åker att bereda tjenslepersonalens efterlemnade enkor och barn, ej äldre än 18 år, årliga pensioner till belopp af 20 procent af delegarnes årsarfvoden; att, såsom bidrag utöfver delegarues årsafgifter till nämnda kassa, påräknas vissa biinkomster vid statens jernvägslrafik, uppskattade för närvarande, jemte ränta å redan samlade medel, till 18,240 R:dr; att i donna summa ingå dels årliga, till 7,000 R:dr beräknade afkastningen af sådana, statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycken, hvilka icke äro för trafikens skötande behöflig-, eller till boställsjord upplåtna, dels ock ett belopp af 50 R:dr, som antagits kunna årligen tillflyta kassan, derest, på sätt billigt syntes — med ändring af hittills iakttagna förfarande, att de tillvaratagna effekter och det outlösta gods, som särskild! magasineras, registreras och vårdas under afbidan på återfordring af egaren, till denne utan afgift återställas — egaren (inge för sådan extra vård erlägga någon lindrig afgift enligt fastställd taxa, och derigenom inflytande inkomster ansloges till kassan; hvilka båda sistnämnda belopp finnas omförmälda uti § 2 filt. C och e af komiterades förslag till reglering af finansiela vilkor för enke- och pupillkassan; samt att bestyret med båda ifrågavarande pensionsinrättningars förvaltning skall utan ersättning fördelas på den i hufvudstaden stationerade personalen.

Under åberopande af hvad komiterade föreslagit och i Styrelsens eget memorial finnes andraga, har Styrelse» hemställt:

alt Kongl. Maj:t täcktes till nu församlade Riksdag aflåta nådig Proposition derom, alt, till förmån för blifvande pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägslrafik, årligen må af trafikmedlen afsättas ett belopp, motsvarande 1 \ procent af skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster och utgifter för drift och underhåll, räknadt från och med året 1871, allt i öfverensstämmelse med de

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

föreskrifter angående beloppets tillgodogörande, som af Kongl. Maj:t genom utfärdadt reglemente för en pensionsinrättning af ifrågavarande slag särskild! fastställas; dock att, då berörda skilnad första gången uppgår till fem procent af de trafikerade stambanornas anläggningskostnad, den till förmån för pensionsinrättningen utgående procent skall modificeras efter livad på grund al då verkställda sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga på denna fråga inverkande omständigheter kan finnas skäligt;

att Kongl. Maj:t nådigst täcktes bestämma, att de medel, som för jernvägspersonalens rakning under olika titlar och på grund åt gällande trafik- och Ijenstgöringsreglementen hittills samlats, skola anslås till en enke- och pupillkassa till förmån för tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn samt att medel, som hädanefter på enahanda sätt inflyta, äfvenledes till fördel för samma kassa afsättas;

att förutom de medel, som redan, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 3 Juni 1870, reserveras till förmån för en kassa af sistnämnda slag, äfven måtte få afsättas, för samma ändamål, de medel, som i komilerades förslag angående samma kassa finnas upptagna i 2 § punkterna G och e; samt

all, derest hvad Styrelsen nu föreslagit skulle vinna bifall, Styrelsen måtte få i underdånighet inkomma med förslag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik och denne personals efterlemnade enkor och barn.

Vid pröfning af nu väckta förslag möter först frågan, huruvida pensioneringen af trafikpersonalen och dess efterlemnade eu kor och barn lämpligen bör redan nu ordnas särskild! för sig utan afseende a den förestående regleringen af civilstatens pensionsväsende, eller om med ifrågaställa pensionerings ordnande bör tillsvidare anslå och den allmänna regleringen omfatta jemväl trafikstatens pensionsväsende. På skäl som här nedan anföras, gifver Kongl. Maj:t företräde åt det förra alternativet.

Med undantag af verklig krigstjenst torde näppeligen någon statens tjenst förorsaka så talrik och så tidig oljenstbarhet, som t rall k tj ensten vållar. Delta förhållande är en följd dels af de icke sällan inträffande olycksfallen och dels af tjenstgöringens natur i öfrig!, hvilken, särdeles hvad angår tågpersonalen, ofta föi anleder till ett mycket tidigt försvagande af helsa och krafter.

Trafiktjenstens beskaffenhet krafvel- eu lifskraft^ och hurtig personal, hvars uppmärksamhet under tjänstgöringen icke utan våda kan ens för ett ögonblick slappas; och afseende å tjenstlös ' fördel kan derföre bjuda afskollande af peisonei äfven i andra fall än sådana, der verklig och fullständig otjenst hal het är för handen. Det linnés personel-, Indika utan att gifva större anledningar till anmärkningar å deras sätt att skota tjensten, dock till följd deraf, att de under en långte tjenstgöring blifvit uttröttade och deras krafter så alt såga förbrukade, fullgöra sina tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom förslappas uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjelfva utan, hvad värre är, hos

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

yngre och underlydande. Samtliga dessa förhållande» gorå det hade önskvärd! och behöflig!, alt pensionsrätt inträder mycket tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet för statens öfriga civila tjenstepersonal är vordet medgifvet; och eu jemförelsevis tidigt inträdande pensionsrätt klöfver också en jemförelsevis stor kostnad.

Hvad nu bill vit anfördt visar, att vilkoren för en pensionsinrättning vid statens järnvägstrafik förete ganska stor olikhet mot vilkoren för dylika inrättningar vid statens öfriga civila verk. De hinder, som deraf mota för ifrågavarande tväune pensionsinrättningars anslutning till andra sådana, äro visserligen icke oöfvervinnerliga; och vid anordnande af eu allmän pensionsinrättning för civilstaten skulle sådana särskilda undantagsbestämmelser kunna ultänkas, hvarigenom de för jernvägstrafiken egendomliga förhållanden blefve tillgodosedda. Men en anslutning af ifrågavarande art skulle alldeles omintetgöra fördelen af del ifrågasätta tantieme-systemet. Om än det läte sig göra, att vissa delar af statens bidrag till en allmän pensionsinrättning k om me sådan inrättning till godo i form af en tantiéme; så kan dock ej antagas, att trafik personalen skulle finna sig uppfordrad att öka eu tantiéme, som icke komme samma personal uteslutande till godo. Jernvägstrafiken är den enda gren af statsförvaltningen, som har eu öfvervägande industriel karakter och följaktligen älven den enda, der man i ett sammanhang kan tillgodogöra sig fördelarne af en pensionsinrättning och ett tantiéme-system. Fördelarne af detta sednare äro så stola, att man till och med kan förutsätta möjligheten deraf, att statens utgifter för pensionsinrättningen till fullo uppVägas och motsvaras af de genom personalens omtanke åstadkomna besparingar i utgifterna för drift och underhåll.

De tvifvelsmål, som kunna uppstå om lämpligheten att vid statens järnvägstrafik bilda eu pensionsinrättning, särskild från andra dylika inrättningar, torde kunna anses vara genom det ofvan anförda häfda; helst hvad sou» i allmänhet åberopas till stöd för sammanslagning af liera pensionsinrättniagar, eller att minskning i förvaltningskostnader derigenom vinnes, icke, i afseende å nu föreslagna inrättningar, eger giltighet, enär, på sätt förut är nämndt, förvaltningsbestyret skall utan ersättning fördelas på de» i hufvudstaden stationerade personalen.

Då komiterades beräkningar, hvilkas tillförlitlighet icke allenast af ofvanbemälde sakkunnige man blifvit vitsordad, ulan äfven genom granskning och kontrollräkning af en för sina djupa insigter i hithörande ämnen utmärkt och framstående personlighet blifvit satt utom allt tvifvel, gifva vid handen, att upprätthållande af pensioneringen af nuvarande tjenstepersonalen förutsätter ett årlig! tillskott från statens sida af 4(1,600 riksdaler i rundt tal; samt, derest för tillvägahringande af berörda tillskott tantieme-systemet, på sätt komiterade och styrelsen föreslagit och jemväl Kongl. Maj:l håller före, med största fördel kan och bör tillämpas, tantiémen, enligt hvad Styrelsen nöjaktigt ådagalagt, icke kan med afseende å inrättningens trygghet sättas lägre än till i £ procent af nettobehållningen; anser sig Kongl. Maj:t höra i afseende å o in förmälda tillskott förorda den form och det belopp, hvarom Styrelsen

8 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

gjort underdånig hemställan, helst högsta pensionssumman jemväl synes lämpligen höra i öfverensstämmelse med Styrelsens åsigt höjas från 40 till 50 procent åt medelarfvodet, eller samma procent, som i brödrariket är vid likartad inrättning fastställd. På sätt Styrelsen anmärkt, bör dock ett maximum för tantiéme-beloppet sättas; och detta maximum finner Kongl. Maj:t lämpligast kunna ernås genom den af Styrelsen föreslagna begränsning.

Deremot anser Kongl Maj.t tantiémen icke böra, på sätt Styrelsen föreslagit, utgå redan för år 18 71, utan först för innevarande år. De välgörande verkningarne af tantiéme-systemet måste nemligen, såsom i sig sjelf är klart, alldeles uteblifva vid systemets tillämpning på en redan förfluten tid; och skål förefinnes icke heller att låta statens bidrag till ifrågavarande pensionsinrältning vidtaga tidigare än de blifvande delegarnes årsafgifter. Dessa åter synas icke kunna ifrågasättas att utgå tidigare än för innevarande år, så framt icke delegarne skulle af dylika afgifter känna sig allt för mycket betungade.

Beträffande den väckta frågan att till den föreslagna Enke- och Pupillkassa!! anslå årliga afkastning^ af de statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycke!!, hvilka icke äro för trafiken behöflig!! eller till boställsjord anslagna, finner Kongl. Maj:t, med afseende å den tillfälliga beskaffenheten och det ringa beloppet af om förmälda inkomst, densamma vara af ringa betydelse för statsverket, och förty lämpligen kunna öfverlåtas å Enke- och Pupillkassa!!; dock alt den minskning i o in förmälda afkastning, som kan blifva en följd deraf, att jordstyckena efter hand tagas i anspråk och användas för trafikens räkning eller annat allmänt behof, icke må grundlägga någon rätt för nämnda kassa att af allmänna medel undfå ersättning för minskade inkomster. Då emellertid afkastningen af ifrågavarande jordstycke!! allt hittills redovisats i sammanhang med öfriga trafikinkomster och således utgjort en del af dessa, vill Kongl. Maj:t icke utan Riksdagens medverkan afgöra Irågan om öfverlåtelse å Enkeoch Pupillkassa!! af rättigheten att tillgodonjuta oftaberörda afkastning.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vill Kongl. Maj.t härmed föreslå Riksdagen:

l:o) att af trafikmedlen må årligen, räknadt från och med innevarande år, såsom statsbidrag till eu pensionsinrältning för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik, afsättas ett belopp, som motsvara!- en och en hall procent af skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifter för drift och underhåll å den andra, och hvilket belopp skall nämnda inrättning tillgodogöras i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af Kongl. Maj.t i nådigt reglemente för samma inrättning varda fastställda; dock att, när berörda skilnad första gången uppgår till fem procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de trafikerade stambanorna enligt Styrelsens för statens jernvägsvägsbygguader bokslut kostat, flen till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent skall ånyo bestämmas efter hvad, på grund af då verkställda., sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrätt-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19. 9

ningens ekonomiska framtid och öfrig-, på denna fråga invikande omständigheter, kan finnas skäligt; och

2:o) att årliga afkastning^ al de statens järnvägstrafik tillhöriga, men för densamma för närvarande icke hell örliga jordstycken, hvilken afkastning hittills ingått bland trafikinkomsterna, må för innevarande år och vidare framgent tillgodokomina en blifvande Enke- och Pupillkassa för den vid statens järnvägstrafik anställda tjenstepersonals eflerlemnade enkor och barn; dock utan skyldighet för statsverket, att, i den mån om förmälda jordstycken för trafikens räkning eller annat allmänt behof tagas i anspråk, till kassa» för deraf uppkommande minskning i inkomst gälda ersättning;

Viljande Kongl. Maj:t, sedan Riksdagen fatta! beslut i ämnet, taga den om inrättande af ifrågavarande två pensionsanstalter väckta fråga i hela dess vidd i förnyad! öfvervägande. >. p;

Kongl. Maj:t fö rbl ifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

Axel Bergström.

Bil,, till Riksd. Prat. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 10 Hatt.

o

10 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Maj\t Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 23 Februari 1872.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve von Plåten, Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Slutligen uppläste Deparlements-chefen, Statsrådet Bergström till justering ett, i öfverensstämmelse med Kong). Maj:ts förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan fattade beslut uppsatt, förslag till Nådig Proposition till Riksdagen angående statsbidrag till pensionering af Ijenstepersonalen vid statens järnvägstrafik och till en Enke- och Pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn;

Och behagade Hans Näjd Konungen, jemlik! Stats- Rådets underdåniga hemställan, i Nåder gilla detta förslag samt befalla att, i enlighet dermed. Nådig Proposition i ämnet, af det innehåll bilagan till detta protokoll visar, skulle till Riksdagen a flätas.

Ex protocollo W. Th. Strokirk.

Stockholm. Albert Bonniers boktryckeri, 1872.

Bilaga N:o 1 till Kong!.. Maj:ts Nådiga Proposition år 1872 angående bidrag till pensionsinrättningar för tjenstepersonalen vid, Statens jernvägstrafik och denna personals efterlämnade enkår och barn.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Ett af de förnämsta vilkoren för upprätthållandet af den rörlighet och uppmärksamhet, som trafiktjensten kräfver af dervid anstäld personal, är att icke i tjenst behålla de personer, hvilkas sinnes- och kroppskrafter aftåg!t till följd åt hög ålder eller sjuklighet. Men att för nämda orsaker, utan konsideration, afskeda en tjenare, som under en längre följd af år genom skicklighet och god vilja gjort sig väl förtjent om jernvägstrafiken, torde icke vara med billighet öfverensstämmande, så länge de oundgängligaste vilkoren saknas för honom att efter afledande! uppehålla sig och sin familj.

Å andra sidan tillhör det hvarje enskild man att under sin kraftigare lefnadsålder i tid afsätta en viss del af sina inkomster till bildande af eu sparkassa, som kan anlitas vid inträdande ålderdomssvaghet eller andra fall af invaliditet, samt till förmån för hans efterlefvande enka och barn.

Det ligger följaktligen såväl i Statens som dess tjenares vid jernvägstrafiken intresse, att pensionskassor bildas till förmån för dessa tjenare.

Förutom det intresse för Staten, som här ofvan blifvit framhållet, finnes äfven ett annat, nemligen att kunna qvarhålla i sin tjenst den personal, som vid Statens egen jernvägstrafik blifvit uppammad, så att icke denna personal, sedan den vunnit fullständig öfning och skicklighet, öfvergår till andra jernvägar som erbjuda bättre vilkor. För bevarandet af nu nämda intressen är det naturligtvis en ytterligare säkerhet för Staten, att de bidrag, som lemnas

af henne till pensionering af personalen, sammanslås i gemensam kassa med de bidrag, som af personalen sjelf för samma ändamål afsätta^ och att förfogandet öfver den sålunda uppkomna, gemensamma kassan göres beroende af vederbörande Statsmyndigheter; ty benägenheten hos en vid Statens jern vägstrafik anstäld, af andra jernvägar eftersökt person, att öfvergå från Statens tjenst till annan jernväg, måste blifva mindre i samma man det band blir starkare, som faster nämda person vid Statens tjenst.

I fråga om pensionsinrättningar vid Statens jernvägstrafik torde det emellertid icke vara nog att framhålla endast de intressen, som gälla Staten eller dess tjenare, Det finnes nemligen utanför jernvägen ett kommunalt intresse, på det närmaste förbundet med den ställning, jernvägspersonalen intager i afseende på sin förmåga att, efter afsked till följd af ålderdom eller annat invaliditetsfall, försörja sig sjelf. Detta intresse är den kommunala fattigvårdens. Erfarenheten har redan att framvisa flera exempel på, huruledes från jernvägen afskedadt folk fallit mindre bemedlade kommuners fattigvård till last, och synnerligast hafva ömmande fall inträffat med afseende å aflidne tjensteman och betjente efterlemnade enkor och barn, hvilka, utan kommuns mellankomst, skulle varit fullkomligt utblottade på hvarje möjlighet att existera. Då nu Statens jernvägstrafik ej, såsom hvarje annat industriel verk, antingen genom direkt bidrag till den kommunala fattigvården eller genom annan åtgärd, åsyftande lindring för donna fattigvård, undanrödjer eller åtminstone minskar de olägenheter af ifrågavarande slag, som för obemedlade kommuner kunna uppkomma, så synes det Styrelsen som äfven i donna omständighet skulle förefinnas ett skål för Staten att genom direkt bidrag till jernvägspersonalens pensionering underlätta donna personals sträfva!! att under den kraftiga lefnadsåldern samla besparingar, som i fall af invaliditet, kunna anlitas och dymedelst gorå donna personal i möjligaste måtto oberoende af den kommunala fattigvården.

* Utan att tala om den allmänna regel, som gjort sig gällande inom andra verk och inrättningar, att bilda kassör till förmån för pensionering af uttjent personal, får Styrelsen, hvad särskild! angår jernvägar, underdånigst upplysa, att vid de tyska j omvägarna i allmänhet, vare sig Statens eller enskilda bolags pensionering af såväl sjelfva tjenstepersonalen som dennas enkor och barn blifvit ordnad på det mest fullständiga och frikostiga sätt, och att i Frankrike donna angelägenhet hålles för så vigtig, att vid alla koncessioner för jernvägsbolag alltid intagas särskilda förbehåll till förmån för ifrågavarande pensionering, hvarjemte Styrelsen underdånigst får erinra om den pensionering af tjenstepersonal, som vid de Forska jernvägarna blifvit föranstaltad och som grundar sig på betydliga bidrag från dessa jernvägar.

Uppmärksammande nu anförda omständigheter har Styrelsen sedan längre tillbaka varit betänkt på att till Eders Kongl. Näjd inkomma med underdåniga

förslag rörande bildandet af kassor till förmån för pensionering af tjenstepersonalen vid Statens jern vägstrafik samt donna personals efterlemna»^ enkor och barn. Men Styrelsen har dock ansett nödigt, att, innan dylika förslag ingåfves, organisationen af Statens jernvägstrafiks förvaltning herde hafva vunnit den fasthet, som är nödvändig med afseende å beräkningen af bidrag till samma kassör från tjenstepersonalens sida. Sedan Eders Kongl. Maj:t emedlertid genom nådig instruktion för Styrelsen täckts ordna ifrågavarande förvaltning och i sammanhang dermed förordna, att de medel, som inflyta för böter, ådömda jernvägspersonalen för tjenstefel, skola afsätta^ till förmån för en enke- och pupillkassa, och sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 3 Juni 1870 behagat, till ytterligare förmån för en dylik kassa, föreskrifva reserverandet af vissa medel, hvilka, oberoende af trafikintägten, kunde vid Statens jern vägstrafik uppkomma, och på samma gång anbefalla Styrelsen att med underdånigt förslag angående inrättandet af eu sådan kassa till Eders Kongl. Maj:t inkomma, har Styrelsen låtit, genom särskilda Komiterade, verkställa sådana förarbeten, hvilka äro nödvändiga till utrönande af den vederbörliga jemvigten, under olika förhållanden, emellan å ena sidan de till pensionskassorna ingående bidrag och å den andra de från kassorna sannolikt utgående pensioner, hvarjemte det ålegat Komiterade att, på grund af dessa förarbeten, till Styrelsen ingifva förslag i ämnet.

Från Komiterade hafva nu ingifvits tvänne särskilda förslag, det ena rörande pensionering af personalen, det andra angående inrättandet af eu enkeoch pupill-kassa. Med stöd af de materialier, som sålunda stå Styrelsen till buds, vore Styrelsen oförhindrad, att till Eders Kongl. Maj:t, ingifva definitiva förslag i berörda ämnen, derest tillika vore bestämdt, till hvad belopp ifrågavarande kassör kunde påräkna bidrag utöfver dem, som af delegarne sjelfva komma att tillskjutas. Men då de förra slagen af bidrag äro sådana, som erfordra Eders Kongl. Maj ds eller Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, får Styrelsen för denna gång inskränka sin underdåniga framställning till endast hvad som rörer bemälda bidrag, samt underdånigst förbehålla sig att, sedan frågan derom blifvit afgjord, få inkomma med definitiva förslag till reglementen för ifrågavarande kassör.

Då emedlertid de af Komiterade ingifna handlingar innehålla de facta, hvarpå Styrelsens nu ingående underdåniga framställning måste stödja sig, och då de i (ifrigt upptaga värderika meddelanden angående pensionsförhållandena vid utländska jernvägar samt, beträffande den högst vigtiga frågan om det nödiga statsbidragets form, innehålla uttalanden, som Styrelsen för sin del godkänner, får Styrelsen, med begagnande af dessa handlingar såsom utgångspunkt för sin framställning, desamma till Eders Kongl. Maj:t underdånigst öfverlemna, nemligen:

l:o) Betänkande;

2:o) Förslag till reglering af finansiela vilkor för en pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik;

3:o) P. M. rörande beräkningarna af nödiga bidrag till samt pensioner vid eu dylik inrättning, jemte till donna P. M. hörande tabeller;

4:u) Förslag till reglering af finansiela vilkor för eu enke- och pupill-kassa till förmån för tjenstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade enkor och barn; samt

5:o) P. M. rörande beräkningar af bidrag till och pensioner vid en sådan inrättning.

Innan Styrelsen öfvergår till granskningen af dessa förslag, hvilka, såsom ofvan är antydt, endast beröra den finansiela sidan af frågan, och ehuru Styrelsens egen framställning donna gång icke heller öfverskrider donna begränsning, anser sig Styrelsen dock böra nu redan uttala en vigtig grundsats med särskild! afseende å ifrågavarande pensionsinrättningars förhållanden till vilkoren för jernvägspersonalens anställning, nemligen den grundsatsen, att dessa inrättningar icke ens ur billighetens synpunkt få inskränka Styrelsens befogenhet att entlediga de personer, hvilkas befattningar, till följd af ändringar i förvaltningens organisation eller tjenstcförhållandena i öfrig!, indragas, och att följaktligen dylika personer, då de afskedas, måtte antingen återfå sina' insatser. efter afdrag af kostnaden för den risk, pensionsinrättningen lupit att till den afskedade få utbetala pension, eller ock, mot erläggande af vederbörliga utgifter, få såsom delegare i inrättningen qvarstå.

Ehuru Komiterades båda förslag äro från hvarandra fullkomligt fristående och blott det ena, nemligen det som angår pensionering af tjenstepersonal, förutsätter bidrag af trafikmedel, hafva de dock det gemensamt, att de bägge förutsätta bidrag från samma personer, och måste derföre de personel bidragen till den ena kassan betraktas i ett visst sammanhang med dem till den andra.

Beträffande först förslaget rörande pensionering af tjenstepersonalen får Styrelsen underdånigst anföra följande.

Komiteråde framhålla att, enligt deras förslag, delegarnes egna bidrag i allmänhet äro högre än vid andra pensionsinrättningar och att dessa bidrag till och med kunna anses ganska betungande för redan befintlig äldre personal, dä t. ex. premierna i begge kassorna tillhopa kunna, i ofördelaktigaste fåll, uppgå ända till 10 procent, och deröfver, af delegarens arvode. Styrelsen måste gifva Komiteråde rätt i båda dessa omdömen. Men, om också premierna för den äldre personalen skulle vara sätta till ett sådant maximum, som icke rimligen kan öfverskridas, så är likväl icke förhållandet enahanda med afseende å den yngre personalen, eller den som befinner sig i den ålder, som för framtiden kan antagas såsom den vanliga för inträde! i tjenst. Det är visserligen riktigt,

•<

såsom Komiterade anmärka, att äfven de föreslagna bidragen för dessa åldersklasser i allmänhet äro drygare än på andra ställen, men dermed är dock icke sagd!, att ej dessa bidrag skulle kunna ökas, så framt nemligen på samma gång äfven förhöjning af blifvande pension kunde utlefvad'. Och en sådan förhöjning anser Styrelsen nödvändig. Med antagande af det maximum af pension, 40 procent af arvodet, hvarifrån Komiterade vid sina beräkningar utgått, blefve sMnaden alltför stor emellan en t Myt t res inkomster före och efter afskedstagande!;, för att icke hvar och eu skulle försöka att tjena qvar längre än ensidigt vore och den med pensioneringen åsyftade fördelen för timsten vunne otvifvelaktigt derpå, att ifrågavarande skilnad minskades, hvilket naturligtvis blefve fallet, om både premier och pensionsbelopp höjdes. Styrelsen får för sin del underdånigst förorda, att maximum af pension sättes ungefärligen lika högt som i Norge, eller till åtminstone 50 procent af arvödet, och anser, att delegarnes premier skulle kunna sättas till ett omkring 15 procent högre belopp, än som af Komiterade tagits till utgångspunkt. Men då det torde vara billigt, att den större fördel, som beredes tjenstår och delegaren, icke betalas ensamt af denne sednare, utan till en del äfven genom trafikmedel ersättes, lår Styrelsen äfven förorda eu modifikation af Komiterades förslag angående bidraget genom sistnämda medel, och i detta afseende anföra följande.

Dä Komiterade föreslagit, att bemälda bidrag från trafikmedlen herde utgå i form af eu tantiéme, eller viss andel af behållningen å hvarje års trafik, anser sig Styrelsen till en början, för undanrödjande af hvarje missförstånd, särskild! höra betona, att, då fråga är om ett tantieme-system, grundad! på förhållandet mellan Statens jernvägstrafiks inkomster och utgifter, med de sednare endast kunna förstås de som,angå drift och underhåll, icke de som röra nya byggnader och ny materiel, enär det endast är det förra slaget af utgifter, som kan blifva föremål för tjenstepersonalens af alla grader intresse med afseende å besparingarr Det sednare slaget deremot framkallas af orsaker, som äro fullkomligt oberoende af tjenstepersonalens intresse att spara, och kan för öfrig!, under visso förhållanden, uppgå till sådant belopp, att skilnaden emellan totalinkomster och totalutgifter blir ingen, fastän under samma tid besparingar hafva åstadkommits i drift- och underhållskostnaden på ett sätt, som tillförene aldrig varit fallet. Om t. ex. behofvet visar sig oeftergiflig!, att förse en handel med dubbelt spår, så är det ju ganska tänkbart, att Statsmakterna, till utförande af detta arbete, anvisa under vissa år hela det öfverskott, som uppkommer, sedan från totalinkomsten dragits utgifterna för drift och underhåll. Såsom exempel, liggande ännu närmare till hands, må dessutom anföras, att hela öfverskottet ju kan blifva behöflig! för anskaffning af nya lokomotiv och vägnar. Styrelsen har ansett af vigt att påpeka dessa förhål landeri af det skäl, bland andra, att, vid första betraktande af förevarande ämne, deri fanken lätteligen kan uppstå,

att det borde vara det till Statskontoret inlevererade belopp, som skulle läggas till grund för bestämmandet af tantiémebeloppet. Att donna grund emellertid icke kan under förhandenvarande förhållanden användas, torde genom det ofvan sagda blifvit ådagalagdt.

Angående nu den tillämpning af tantiemesysteroet, som af Komiterade föreslagits, nemligen att till förmån för tjenstepersonalens pensionering årligen skulle afsättas 1 procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks totalinkomster och samtliga utgifterna för drift och underhåll, får Styrelsen först uppehålla sig vid den frågan, i hvad mån den föreslagna tillämpningsmetoden kan verka till åsyftade besparingar. Man vill gerna gorå den invändningen, att metoden ej synes vara nog direkt; man kan befara, måhända icke utan skäl, att i synnerhet den lägre tjenstepersonalen icke skall finna nog påtagligt, att dess ansträngningar till besparing motsvaras af verkliga fördelar; man emotser den frågan af en arbetare: »huru mycket har jag nu förtjent in till min egen pensionering?» eller: »huru mycket större pension får jag nu, sedan jag, efter hvad som blifvit erkändt, med mina fem kamrater uträttat ett arbete, som eljest skulle erfordrat sju man?» och man betvifla!", att han känner sig tillräckligt uppmuntrad till fortfarande ansträngningar genom det enda svar som härtill kan gifvas, nemligen eu hänvisning på framtiden, eller ett uttryckande af den förhoppning, att genom fortsätta ansträngningar pensionskassans ställning skall förbättras och högre pensioner till följd häraf erhållas. Styrelsen hyser dock för sin del ingå farhågor i antydda hänseenden, utan är fullt öfvcrtygad derom, att genom ofta återkommande, klart framlagda redogörelse!' för kassans ställning, utvisande bland annat huru tantiémebeloppet stiger och förräntar sig, intresset för kassan skall hållas vid fullt lif och mana till fortfarande ansträngningar för dennas förkofran. Styrelsen vill emellertid ej förneka, att det kan finnas praktiska sätt att gorå tillämpningsmetoden mera direkt verkande, än hvad Komiterades förslag uttrycker, såsom t. ex. genom att afskilja någon del af tantiémebeloppet för ett år, då detta belopp betydligt öfverstiger det påräknade medium, samt afsätta denna del till förmån för en extra pensionering af just den personal, som under det året varit tjenstgörande och genom hvilkens flit och uppmärksamhet det höga beloppet i väsentlig mån föranledts; men den af Komiterade föreslagna form för beloppets utgående lägger ej hinder i vägen för en modifikation i berörda syftning, och, derest Styrelsen kommer i tillfälle att ingifva definitivt förslag till' pensionsinrättning, torde frågan om dylik modifikation kunna åter upptagas och närmare utvecklas. Likväl får Styrelsen redan nu i underdånighet fästa Eders Kong!. Makts nådiga uppmärksamhet derpå, att, innan någon del af tantiémebeloppet användes i ändamål att bereda extra pensionspremier, ett visst antal år torde böra förflyta, under hvilka pensionskassan hinner samla de för dess bestånd nödvändigaste medlen.

i

Vidare får Styrelses, med afseende å olika sätt för tantiemers beräkning, omnämna ett, som utan tvifvel bör tagas i betraktande. Man säger att, eftersom inkomsternas förökande förnämligast är beroende af den högre förvaltningens åtgärder vid taxebestämmelser, tåganordningar m. in., men den lägre tjenstepersonalen knappast kan på något sätt till detta förökande bidraga, hvaremot donna personal i högst väsentlig grad eger i sin makt att minska utgifterna, så bör man vid tillämpningen af tantiémesystemet ställa så till, att minskningen af utgifter i större mån än förökningen åt inkomster verkar till tantiémebeloppets höjande. Man har derföre föreslagit att, i stället för att taga eu viss procent af nettobehållningen, taga en viss procent af bruttobehållningen och minska det härigenom uppkomna beloppet med eu efter eu annan, större procent beräknad andel af utgiftssumman. Sålunda, om t. ex. inkomsterna sättas = 100,000 och utgifterna — 55,000 It dr och af den förra summan tuges 3 procent och detta belopp minskas med 44 procent af den sednare summan så erhålles:

3,000 — 2,475 = 525 Bdr.

Antagas inkomsterna, liksom i förra exemplet, till 100,000, men utgifterna till endast 50,000 Bdr, så erhålles:

3.000 — 2,250 = 750 Bdr.

Men om i stället för 3 procent af inkomster och 44 procent af utgifter, tagits respektive 4 och 6 procent, så hade i förra exemplet erhållits:

4.000 — 3,300 = 700 Bdr

och i det sednare:

4,000 — 3,000 = 1,000 Bdr.

Genom att taga tantiemen direkt af skilnaden emellan inkomster och utgifter, hade man för hvar och en af de i ofvanstående exempel förutsätta båda sk i hinder, hvilka utgjorde

De anförda exemplen torde vara tillräckliga för att visa, huru de båda metoderna taga sig ut i praktiken. Onekligen har den förra metoden ett företräde derutinnan, att vid de procenter af inkomster och utgifter, som vid tillämpningen af samma metod höra ifrågasättas för att erhålla ett resultat, motsvarande behofvet, tantiéme-beloppet växer hastigare i man af utgifternas minskning relativt till inkomsterna, än om tantiéme-beloppet, enligt den sednare metoden, tages omedelbarligen af skilnaden mellan inkomster och utgifter, hvarvid lika stort afseende fästes vid de förra som vid de sednare. Emellertid torde den förra metoden måhända hos en och annan åstadkomma ett visst in-

tryck af att vara något invecklad och möjligen gifva anledning till villrådighet med afseende å storleken af de belopp, som äro i fråga att anslås, och för donna enda omständighets skull torde det vara skål att gifva företräde åt den andra, enklare metoden.

Styrelsen öfvergår härefter till frågan om de belopp, hvartill den åt Komiterade föreslagna tantieme sannolikt skulle komma att uppgå, och huruvida dessa belopp kunna anses betryggande för den framtida pensioneringen.

Styrelsen har redan uttala! sin åsigt derom, att det af Komiterade förutsatta maximum af pension är för lågt och att följaktligen större årsinkomster än de beräknade måste beredas pensionsinrättningen, derest de med donna åsyftade fördelar skola på ett ändamålsenligt sätt vinnas. Med anledning häraf har Styrelsen låtit uträkna, huru stort det tillskott af årsinkomst bonde vara, som satte pensionsinrättningen i stånd att, under för (ifrigt, samma förutsättningar, utbetala ett pensionsmaximum af 50 i stället för 40 procent af arvode!, och det har då befunnits, att ifrågavarande tillskott bonde uppgå till omkring 17,000 Rdr årligen. Detta belopp kan synas stort nog, men vinsten af pensionernas höjning är otvifvelaktigt svarande mot uppoffringen, och Styrelsen vågar vid detta tillfälle än en gång underdånigst erinra om den för tjensten oeftergifliga fordran, att pensionerna ej sättas så små i förhållande till arvodena, att Styrelsen måste iakttaga eu viss konsideration i fråga om att afskeda en ålderstigen tjenare med stor familj. Skilnaden emellan inkomster före och efter afskedstagande! blir i alla fall högst betydlig och mycket större än som är önskvärd! med afseende å fördelarna för tjensten, men Styrelsen hoppas att, om hennes underdåniga förslag vinner bifall, möjlighet skall förefinnas att framdeles höja pensionsbeloppen.

Komiterades uträkningar gifva vid hand, att pensionsinrättningens framtid, för att vara fullt betryggad, kräfver omkring It procent af skilnaden mellan inkomster och utgifter, sådan donna skilnad under åren 1869 och 1870 visat sig, men Komiterade antaga vidare, att, dels genom trafikens utveckling, dels genom tantiémesystemets fördelaktiga verkningar, berörda skilnad skall stiga så, att de belopp, som utgöra procent af nuvarande skilnad, skola inom kort motsvara endast 1 procent af den dåvarande skilnaden, och på donna grund hafva Komiterade utgått från förutsättningen, att 1 procent skulle kunna antagas såsom blifvande norm för tantiemen. Donna förutsättning kan emellertid icke af Styrelsen läggas till grund för hennes antaganden redan af det skäl, att Styrelsen, såsom redan är nämd!, anser, att minst 50 procent af arvode! bör, till en början, sättas såsom maximum af pension; men dessutom bör anmärkas, att den af Komiterade förutsätta stegring af oftanämda skilnad troligen icke kommer att försiggå så hastigt, att icke under liden kassans ställning kan blifva kritisk nog, ty en tillväxt af 1000 Rdr i tantiemen förutsätter en tillväxt

af 100,000 Rdr i morberörda skilnad, följaktligen en tillväxt af 200,000 Rdr i bruttoinkomsten, eller deröfver, sa framt utgiftsprocenten är större än 50. Innan en tantieme, efter 1 procent räknad, hinner stiga från det belopp, som betingades af förhållandena under 1869 och 1870, eller omkring 30,000 Rdr, till det belopp, som enligt uträkningarna skulle vara fullt betryggande, eller omkring 45,000 Rdr, måste följaktligen skilnaden mellan inkomster och utgifter hafva stigit med en och eu half million Rdr, d. v. s. bruttoinkomsten med omkring 3 millioner Rdr. Med andra ord, innan det fullt betryggande tantieme-beloppet kan ernås, måste bruttoinkomsten hafva stigit från den för 1870, som var omkring 6,800,000, till ett belopp af 9,800,000 eller, ännu säkrare räknadt, till fullt 10,000,000, eftersom icke med visshet kan antagas, att utgiftsprocenten håller sig vid det låga talet 50. Nu är det visserligen så, att bruttoinkomsten under 1871 varit omkring 1 million Rdr större än under 1870, men detta beror dels derpå, att Nordvestra stambanan under medlet af förstnämda år fullbordades, hvarigenom en ny banlängd af 6,3 mil tillkommit, dels derpå att förhöjningen af 3:dje klassens biljettpris under det året började tillämpas, dels slutligen derpå att samma år varit ett för jern vägstrafiken ovanligt godt år, och den störa tillökningen från året 1870 till år 1871 får fördenskull alldeles icke betraktas såsom ett uttryck af en fortgående, jemn stegring, Men det är också att lägga märke till, att den genom nyssnämda stambanas fullbordan förorsakade tillökning af intägten motväga af den tillökning i tjenstepersonalens antal, hvilken föranleddes af anställandet af 92 nya personer på den nyöppnade bandoler; och i sammanhang härmed må vidare anmärkas, att da, enligt hvad all erfarenhet visar, åtskilliga år förflyta, innan nyöppnade bandelar hinna tillgodogöra sig befintliga anledningar till trafik, så kan man möjligen hafva skål befara, att den tillökning af tantiemen, som föranledes af nya bandelars tillkomst, icke skall under de första åren uppväga det behof af tillökning i pensionsinrättningens årsinkomster, som blir en följd deraf, att de nya bandelarnes personal inträder i sagda inrättning. Bet må bär nämnas, att genom Norra och Östra stambanornas fullbordande samt genom den något ökade personalen på de äldre linierim i män af trafikens utveckling ä dessa linjer, med säkerhet kan antagas, att, då trafiken å förstnämda, fullbordade linjer, fager sin början, tjenstepersonalen är omkring 25 procent större än för närvarande, hvilken förhållande naturligtvis i och för sig krafvel* en tillökning af tantiémebeloppet i ungefärligen samma proportion. Hvad särskild! beträffar den om några år fullbordade Östra stambanan, må dessutom icke förglömmas, att donna bana i visst afseende kommer att icke obetydligt minska Statens jernvägstrafiks inkomster, nemligen på det sätt, att all den trafik, som emellan Södra stambanans område å ena sidan och hufvudstaden samt provinserna deromkring a den andra nu för tiden framgår öfver linien Jönköping—-

10 Falköping—Hallsberg—Katrineholm, kommer att efter Östra Stambanans fullbordan taga den 10 mil kortare vägen mellan Nässjö och Katrineholm och således betala för 10 mil mindre, hvithet är en vigtig omständighet att taga i betraktande, då fråga är att uppskatta den tillökning af inkomsterna i deras helhet, som visserligen i alla fall blir en följd af den vigtiga och gona sammanbindningen mellan södra och medlersta Sverge. Slutligen, och måhända mer än någonting annat, torde höra framhållas, att den lifliga trafik, som närvarande fördelaktiga förhållanden framkalla, kan efterträdas af en mindre liflig, och detta så, att framåtgåendet icke allenast hämmas, utan till och med förbytes i ett tillbakagående, såsom fallet var år 1868. Af alla dessa skål kan Styrelsen icke antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter stiger nog hastigt, för att i tillräckligt god tid föranleda dertill, att 1 procent af den blifvande skilnaden skall uppgå till samma belopp som U procent af den nuvarande, och då det tantiéme-beloppets stigande, som kan förorsakas af nya bandelars tillkomst, motväges af behofvet af ökade årsinkomster i pensionsinrättningen för den nya personalens rökning, och då slutligen maximum af pension enligt Styrelsens åsigt bör, redan vid pensionsinrättningens stiftande, bestämmas till minst 50 procent af arvodet, så anser Styrelsen nödvändigheten bjuda, att vid tantiéme-beloppets bestämmande icke gå under 1-1 procent af oftanämda skilnad.

Att tantiéme-systemets tillämpning, under hvilken lämplig form som helst, till förmån för tjenstepersonalens pensionering skall verka till väsentliga besparingar i många slags utgifter, torde af ingen kunna med fog bestridas; att dessa besparingar åtminstone icke skola blifva mindre än de af föreliggande förslag betingade tantiéme-belopp, och att följaktligen detta förslag icke i sig innebär någon förminskning af framtida nettobehållningar, derom år Styrelsen för sin del öfvertygad, och Styrelsen får med afseende härå erinra om, att den minskning af banafdelningens personal, som under 1864 påbörjades och under de följande åren fortsattes, . ensamt för sig betingar en besparing, som under nuvarande förhållanden kan uppskattas till högre belopp, än hvartill hela den ifrågasätta tantiémen skulle uppgå. Det som då genomfördes kunde naturligtvis hos den personal, som inskränkningen gälde, icke vara särdeles uppmuntrande, enär åtgärden ju åsyftade att på det mindre antalets skuldror lägga samma mått af arbete, som tillförene utkräfts af det större antalet, och hvarje dylik inskränkningsåtgärd kan, under vissa förhållanden af konkurrens med andra jernvägar samt under tider af arbetsinställelse, vara ganska vådlig. Har man deremot ett band, som faster personalen vid stambanorna, och har man på samma gång ett medel att gorå dylika inskränkningar önskvärda för personalen sjelf, och detta vid samtliga afdelniugarna, upphör naturligtvis ofvan antydda våda, och i stället för att nu, vid hvarje tillfälle då en större arbetskraft måste

utvecklas, den ordinarie personalen gerna anlitar den extra- eller reservpersonal, som kan finnas att tillgå, komme det enskilda intresset att, efter tantiémesystemets införande, motverka hvarje tillökning af personalen. Häraf kan emedlertid bedömas,» hvilken stor betydelse detta system har ensamt med afseende å de besparingar, som blifva en följd af inskränkningar i personalens antal. Med afseende å systemets betydelse i (ifrigt, såväl den ekonomiska som moraliska. får Styrelsen hänvisa till hvad Komiterade härom anfört.

Emedlertid får Styrelsen här framlägga åtskilliga siffror, angående de nominda utgifter, som i framtiden kunna komma att motsvaras af nu föreslagna tantieme. För enkelhetens skull håller sig Styrelsen dervid endast till nu befintliga stambanelängd och antager för (ifrigt, att, då nya bandelar tillkomma, nettobehållningen å dessa åtminstone skall bli så pass stor, att den betingar ett tillräckligt tantiémebelopp för den relativt fåtaliga personal, som under de första trafikåren är behöflig ä de nya bandelarna. Nu trafikerade stambanors anläggningskostnad kan i rundt tal upptagas till 100 millioner R:dr. Trafikens utveckling åstadkommer stegring af inkomsterna och häfver på samma gång ökade utgifter, men, enligt regeln, fortgår den förra stegringen i eu starkare proportion än den sednare. Nettobehållningen, halhet uttryck här för kortheten skull begagnas för beteckningen af skilnaden emellan inkomsterna och utgifterna för drift och underhåll, antyder således — visserligen endast närmevis, men nog tydligt för ifrågavarande ändamål — huru nyssnämda stegringar förhålla sig till hvarandra, och den utgör på samma gång grunden för tantiémebeloppets bestämmande. Genom att ställa jemte hvarandra olika nettobehållningar, uttryckta i procent af anläggningskostnaden, och de åt sagda behållningar betingade tantieme belopp, för man derföre eu någorlunda åskådlig bild af de finansiela förhållanden, som stå i samband med ifrågavarande ämne. Man finner då, att, när nettobehållningen uppgår till

3 procent, tantiémen utgör ett belopp af Bulr 45,000.

4 » » » » » » » 60,000.

5 » » » , » » » » 75,000.

6 » « » » » » » 90,000.

Detta är nu de nominda utgiftsbeloppen för den föreslagna tantiémen, d. v. s. den tillökning af utgifter, som uppkomme för den händelse att tantiéme-systemets verkan till besparingar helt och hållet uteblefve. Men .så ofördelaktigt torde saken dock ej under några förhållanden kunna ställa sig. All erfarenhet talar deremot, icke minst den som vunnits vid tillämpningen af de vid Statens jernvägstrafik för vissa fall antagna system för t. ex. premier, anmärkningsprocent, betingsarbeten m. m. Det egna intresset måste komma att taga ut sin rätt, och detta egna intresse är i förevarande fall af eu högre ordning än vid de nyss exempelvis nämda, ty här gäller det att vinna en varaktigare fördel än den

som endast tillfredsställer stundens behof. Tager man i betraktande, att de utgifter, som kräfva* för trafikens drift och underhåll, i man af rörelsens och stambanelängdens fikande, med hvarje dag växa, och betänker man, att, t. ex. vid den tid då stambanorna gifva 6 procent netto, dessa utgifter kunna komma att stiga till 6 ä 7,000,000, så torde för eu hvar blifva klart, att om icke den öfver hela stambanenätet spridda tjenstepersonal — icke minst den lägre —. på hvilken utgifternas storlek i väsentlig män beror, har någon enskild fördel uti att åstadkomma besparingar, så är man ganska ofullkomligt hjelpt med de inspektioner och revisioner, som för hushållningens öfvervakande utföras. Man måste ovilkorligen söka utfinna något sätt, som verkar till hushållning i detalj på de områden, dit man har svårt att fora granskningen, utan att på samma gång göra donna lika kostsam som de utgifter, man velat förekomma, och om således det finnes något sätt, hvarigenom man kan tillgodogöra sig den kraft, som ligger i det egna intresset, så bör man också använda detsamma. Ingenting synes då vara mer omfattande och på samma gång mer utbildande af hvars och ens omtänksamhet för framtiden, än att någon del af det öfverskott, som genom personalens uppmärksamhet och flit kan väsentligen förkofra?, anslås till förmån för samma personals pensionering.

Huru mycket större personal erfordrades för eu trafik, som gåfva 6 procent i netto, kan icke med säkerhet uppgifvas, men klart torde vara, att personalen, ifall tantieme-systemet vore tillämpad!, klafve fåtaligare än annars, likasom det torda vara gifvet, att nyssnämda procentförhållande skulle uppnås tidigare till följd af samma system, än eljest. Det lider emedlertid icke något tvifvel att, om nettobehållningen uppgänga till 5 ä 6 procent af anläggningskapitalet, tantiéme-beloppen i förhållande till personalens storlek klafve sådana, att eu förhöjning af pensionerna kunde ifrågakomma, och, som väl i alla fall något maximum torda höra sättas för tantiéme-beloppen, eller nya sannolikhetsberäkningar öfver pensionsinrättningens ställning, grundade på en efterhand stadgad, ytterligare erfarenhet om mortalitet och invaliditet, torde höra göras. innan ett visst maximum öfverskrides, så anser Styrelsen för sin de! lämpligast vara, att, då skilnaden mellan inkomster vid och utgifter för drift och underhåll af Statens trafikerade jern vägar uppgår till fem procent af samma jernvägars anläggningskostnad, tantiéme-beloppet på nytt bestämmes, efter hvad,, på grund af då verkstälda sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden, kan finnas skäligt.

Slutligen vågar Styrelsen, med afseende å ifrågavarande pensionsinrättning, underdånigst uttala den mening, att här icke är fråga om annat än eu öfverenskommelse mellan Staten och jernvägspersonalen att för vinnande af gemensamma fördelar gorå gemensamma insatser, hvarvid personalens insatser måste

utgå i alla händelser, men Statens deremot ovilkorligen komma att uppvägas af väsentliga besparingar på liera håll.

Beträffande Komiterades förslag med afseende å inrättandet af eu Enkeoch Pupill-kassa har Styrelsen för närvarande ingenting att anmärka, men anser sig dock böra, med rekapitulation af Komiterades framställning angående påräkneliga inkomster för samma kassa, underdånigst erinra:

att de särskilda, af jern vägstrafiken oberoende biinkomster, som af Eders Kong!. Maj:t till pensioneringsändamål redan åro anvisade, sammanräknade kunna uppskattas till ett ärligt belopp af omkring 5,200 R:dr;

att de tvänne, enahanda slags inkomster, som nu ifrågasätlas, kunna upptagas till ett sammanräknadt ärligt belopp af omkring 7,050 R:dr;

att öfriga, till pensioneringsändamål nu utgående, af personalen på ett eller annat sätt beroende belopp, hvilka uppkomma dels genom böter, dels genom gåfvor, och till hvilka belopp äfven torde fä, räknas räntorna å redan till personalens förmån samladt kapital, kunna anslås till ett totalbelopp af omkring 5,990 R:dr årligen;

att, genom den förhöjning i delegarnes årsafgifter, som skulle bli eu följd af genomförandet af Styrelsens förslag att med omkring 15 procent öka dessa utgifter, personalens egna bidrag till ifrågavarande kassa komme att utgöra vid pass 47,000 R:dr;

hvarjemte Styrelsen får anmärka, att det kapital, som på eu gång skulle sammanbringas, vid kassans stiftande, genom delegarnas inträdesafgifter, och som uppginge till omkring 45,000 R:dr, komme att, efter 5 procents ränta räknadt, gifva eu årlig inkomst af 2,250 R:dr.

Häraf framgår, att af påräknade årsinkomster för enke- och pupillkassan komme att från personalens sida inflyta omkring 55,240 R:dr och på annat sätt omkring 12,250 R:dr.

Härvid är dock ej taget i betraktande, att, såsom Korn!terade föreslå och Styrelsen för sin del gillar, de i Stockholm stationerade delegare skulle turvis utan ersättning bestrida nödiga befattningar vid de båda pensionskassornas förvaltning. Arvodeskostnaden vid en sådan förvaltning, derest densamma skulle utgå i proportion af hvad som vid andra pensionsinrättnin gar förekommer, torde ej kunna uppskattas till mindre än 5,000 R.dr årligen, och med detta belopp kunde följaktligen delegarne anses årligen öka sina egna bidrag till de föreslagna kassorna.

Betraktar man derefter de ifrågasätta årsinkomsterna vid begge pensionskassorna i ett sammanhang och skiljer emellan de bidrag, som på ett eller annat sätt genom personalens tillskyndelse komme dessa kassör tillgodo, och de bidrag, som dels från trafik medlen, dels från vissa till trafikinkomster icke hänförliga

medel påräknas, erhåller man, med fästadt afseende å nuvarande förhållanden, följande resultat:

Personalens årsafgifter till pensionsinrättningen................................. Exil’ 32,000

D:o d:o till enke- och pupillkassa.!!........................... >> 47,000

Räntor å det, vid sistnämd» kassas stiftande, genom delegarnes

inträdesafgifter genast bildade kapital............................................. » 2,250

böter, gåfvor, in. m............................................................................. » -5,990

Personalens bidrag till förvaltningskostnader.................................... » 5,000.

Summa från personalens sida Exil" 92,240.

Tantiéme till pensionsinrättningens förmån (enligt förhållandet under 1870), i rundt tal..................................................................... E:dr 47.000

Åf Kong!. Näjd redan anvisade pensioneringsmedel, hvilka samtliga föreslås till utgående för enke- och pupillkassans räkning » 5,200

Nu föreslagna bidrag af enahanda art som nyss föregående och

till samma kassa................................................................................. » 7,050.

Summa från andra håll B:dr 59,250.

Utesluter man ur räkningen de belopp, som enligt faststälda grunder redan inflyta, och håller sig endast till dem som genom de föreliggande förslagen äro såsom nya ifrågasätta, kommer man till följande resultat:

Personalens årsafgifter till pensionsinrättningen................................. B:dr 32,000

B:o d:o till enke- och pupillkassa!!........................... » 47,000

Räntor å det, vid sistnämda kassas stiftande, genom delegarnes

inträdesafgifter genast bildade kapital ........................,................. >> 2,250

Personalens bidrag till förvaltningskostnader.................................... » 5,000.

Summa från personalens sida R:dr 86,250.

Tantiéme till pensionsinrättningens förmån, (enligt förhållandet under 1870), i rundt tal..................................................................... Rxlr 47,000

Nu föreslagna bidrag till enke- och pupillkassa!!, nemligen:

inkomsterna af höskörden, uppskattade i medeltal till ett

årligt belopp af........................................................... 7,000

samt inkomster, som kunna erhållas af egarne till vid

jern vägen tillvaratagna och der förvarade effekter, 50 8 7 050

Summa från andra håll R:dr 54,050.

Af sist gjorda sammanställning framgår, att af de nu föreslagna bidragen till begge kassorna de som utginge från personalens sida klafve nära 60 procent större än de som från andra håll komme att utgå.

15 Enke- och pupillkassan medförer likasom pensionsinrättningen den fördel för Staten, att hon fäster personalen vid tjensten och. således förekommer de olägenheter, som kunna uppstå dels i följd deraf, att vid Statens jernvägstrafik i notrad personal öfvergår till andra jern vägar, som bjuda bättre aflöningsvilkor, dels till följd af personalens möjligen inträffande arbetsinställelse. Men eu icke mindre betydelsefull fördel vinner kommupernas fattigvård genom inrättandet af förstbemälda kassa. Pensionsinrättningens fördelar för Staten och kommunen äro redan angifna. Man har sålunda å ena sidan tjenstepersonalen och å den andra Staten och kommunerna, alla intresserade i nu föreliggande frågor, och då personalen erbjuder sig att för det gemensamma intresset göra insatser, som dels med 60 procent öfverstiga dem som ifrågasättas från den andra sidan, dels äro, i förhållande till pensionerna, större än vid andra jern vägar och äfven större än vid Civilstatens pensionsinrättningar, så vill det synas, att, äfven för den oförmodade händelse att tantiémesystemets verkan till besparingar helt och hållet uteblefve, personalens anbud likväl vore af fördel för Staten att antaga.

På grund af allt som här ofvan bl Hvit anför dt, får Styrelsen underdånigst hemställa:

att Eders Kongl. Majd täcktes till nu pågående Riksdag afgifva nådig proposition derom, att till förmån för blifvande pensionering af tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik årligen må af trafikmedlen afsätta ett belopp, motsvarande en och eu half procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks samtliga inkomster och utgifter för drift och underhåll, räknadt från och med året 1871, allt i öfverensstämmelse med de föreskrifter angående beloppets tillgodogörande, som af Eders Kongl. Magt, genom nådigst utfärdadt reglemente för en pensionsinrättning af ifrågavarande slag, särskild! fastställas; dock att, då berörda skilnad första gången uppgår till fem procent af de trafikerade stambanornas anläggningskapital, den till förmån för pensionsinrättningen utgående procent skall modifieras, efter hvad på grund af då verkställa sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga på donna fråga inverkande omständigheter kan finnas skäligt;

att Eders Kongl. Majd nådigst täcktes bestämma, att de medel, som för jernvägspersonalens räkning, under olika titlar och på grund af gällande trafikoch tjenstgöringsreglementen, hittills samlats, skola anslås till eu enke- och pupillkassa till förmån för tjänstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade enkor och barn, samt att medel, som hädanefter på enahanda sätt inflyta, äfvenledes till fördel för samma kassa afsättas;

att, förutom de medel, som redan på grund af Eders Kongl. Maj ds nådiga bref den 3 Juni 1870 reserveras till förmån för en kassa af sistnämda slag, äfven måtte få afsättas för samma ändamål de medel, som i Komiterades förslag angående samma kassa finnas upptagna i § ‘2, punkterna c) och e).

samt att, derest hvad Styrelsen nu föreslagit skulle vinna bifall, Styrelsen måtte i underdånighet få inkomma med definitiva förslag till pensionering af tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik och donna personals efterlemnade enkor och barn.

Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormägtigste, Allernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåtar

0. 0. TROILIUS.

Stockholm den 9 Februari 1872.

C. Lhnnell.

17 Bilaga N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nådiga, Proposition år 1872 angående bidrag till pensionsinrättningar för tjänstepersonalen vid Statens jernväg strafik och denna personals efterlemnade enkor och barn.

Till Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik.

IComiterade för uppgörande af förslag till pensionering åt Statens jernvägstrafiks personal och dennas efterlemnade enkor och barn hafva verkstält erforderliga förarbeten och uppgjort förslag till reglerandet af de finansiela vilkoren för pensionsinrättningar i nyssberörda syften. Hvad åter angår förvaltningen af dessa inrättningar och den granskning, en sådan förvaltning herde vara underkastad in. in., hafva Komiterade uti reglementena för Civilstatens pensionsinrättning samt Enke- och Pupillkassa funnit redan så fullständiga förebilder till reglementarisk-;, bestämmelser, att Komiterade, åtminstone för närvarande, torde få stanna vid att endast hänvisa till dessa reglementen; och Komiterade hafva så mycket mindre trött sig höra nedlägga något arbete på uppgörande af förslag härutinnan, som de nu till Eder ingående förslag innehålla förutsättningar om sådana bidrag till ifrågavarande inrättningar, Indika endast af Kongl. Näjd. eller af Kongl. Näjd och Riksdagen kunna anvisas, och båda de nu ingifha förslagen, derest nämda bidrag icke skulle erhållas, måste förfalla. Komiterade få således vördsamt öfverlemna Ko Förslag till reglering af finansiela vilkor för en Pensionsinrättning, till

förmån för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik, och 2:o Förslag till reglering af finansiela vilkor för en Enke- och Pupillkassa,

till förmån för tjenstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade enkor och barn.

Det ligger i jernvägstrafikens intresse att icke behålla i tjenst sådan personal, hvars arbetsförmåga genom sjuklighet eller ålderdomssvaghet i väsentlig män försämrats. Synnerligen är detta fallet med den del af samma personal,

som tillhör den rörligaste, mest ansträngande och mesta uppmärksamhet for-

drande tjensten. Nen huru strängt eu styrelse än i teorien må hålla på den regeln att från tjensten aflägsna hvarje invalid, kan det dock ej undvikas, att, då fråga uppstår om afsked för eu trogen och pålitlig tjenare endast derföre, att han är utsliten, och om hvilken man vet, att lian genom afskeda påtagligen kommer att lida nöd, enär intet understöd är honom på förhand beredt, Styrel-

' 3 '

sen, stäld i valet mellan en olägenhet för tjenstår å ena sidan och en alltför hård dom å den andra, af rena mensklighetsskäl ofta föredrager det förra alternativet.

Vidare må anföras, att, enär trafiktjensten i många riktningar fordrar en särskild öfning och vana hos personalen, så ligger det i jernvägens intresse att fasthålla donna personal med sådana band, hvarigenom personalen å sin sida måste finna intresse uti att qvarstanna vid jernvägen, så länge helsa och krafter tillåta det, i stället för att efter några års tjenst och vunnen öfning öfvergå till annan jernväg, som då anser sig kunna bjuda honom bättre vilkor. För tillgodoseende af Statens jernvägstrafiks intresse i förevarande fall, finnes, enligt erfarenheten vid alla större jernvägar, intet verksammare medel än pensionsinrättningar till förmån för personalen och dennas efterlemnade enkor och barn.

Äfvenledes få Komiterade framhålla den omständigheten, att Statens jernvägstrafik icke, liksom andra industriela inrättningar, erlägger någon fattigskatt till de* kommuner, genom hvilka stambanorna framgå, icke heller på något annat sätt föranstaltat om att afskedad personal icke faller fattigvården till last. Det vill på grund häraf synas vara med billighet öfverensstämmande, ja, en moralisk förpligtelse, att Staten sörjer för sina i dess trafiktjenst utslitna tjenare ålderdom på sådant sätt, att dessa tjenare åtminstone icke komma att betunga kommunernas fattigvård.

Dessa äro i korthet de hufvudskål, som tala för att äfven Staten bidrager till bildandet af eu pensionskassa för tjenstepersonalen vid dess jern vägstrafik. De skäl, som förbinda personalen sjelf att lemna bidrag, äro så allmänneligen kända, att hvarje ordande derom torde vara öfverflödigt.

Komiterade hafva förutsatt, att Staten, på grund af nyss anförda och längre fram af Komiterade framhållna skäl, skall lemna ett direkt, ärligt bidrag af trafikmedlen, till förmån för tjenstepersonalens pensionering, men deremot hafva Komiterade icke vågat antaga, att Staten vill mellankomma med något direkt bidrag till enke- och pupillkassa. Men då de med eu dylik kassa, i afseende å Statens ställning till densamma, åsyftade mål, nemligen att fästa personalen vid tjensten och att, om icke fullständigt, åtminstone i någon nämvärd mån bispringa den fattigvård, som kan blifva en följd af enkors och barns utblottade tillstånd, icke kunna vinnas, om samma kassa skall bildas ensamt genom delegarnes egna bidrag, d. v. s. att dessa bidrag blifva lika dyra, som vid hvilken enskild enke- och pupillkassa som helst, och då vid Statens jernvägstrafik kunna skapas, och redan äro skapade, åtskilliga slag af biinkomster, som icke äro en direkt följd af trafiken och som vid andra jernvägar allmänneligen anslås, på ett eller annat sätt, till personalens förmån, så har det synts Komiterade alldeles gifvet, att samtliga dessa biinkomster, jemte hvad som kan inflyta för böter in. in., uteslutande böra anslås till bildandet af enke- och pupillkassa!!, på det att personalens egna bidrag måtte, åtminstone i någon mån, blifva billigare än i eu enskild kassa.

19 Hvilka ofvannämda biinkomster kunna vara, få Komiterade tillfälle att redogöra för vid den särskilda motiveringen af förslaget till enke- och pupillkassa, men Komiterade tro sig redan här höra nämna, att de fonder, som på bemälda sätt redan bildats, sammanräknad! icke uppgå till högre belopp än omkring 54,000, och att påräkneliga årsinkomster icke kunna i kalkylen upptagas till mera än omkring 18,000 It:dr årligen. Hvad som i öfrig! erfordras och som måste genom delegarnes egna bidrag fyllas, är derföre ganska betydligt; och kassans tillgångar uppkomma sålunda hufvudsakligast genom tillskott af delegarne sjelfva. Oaktadt, liksom vid fråga om personalens pensionering och som längre fram skall visas, afseende blifvit fästadt vid de större meriter, som äldre delegare i tjensteväg kunna åberopa, har det emellertid icke kunnat undvikas, att årsafgifterna till enke- och pupillkassa!! blifva ganska betungande för den redan anstälda tjenstepersonalen, .särdeles för den äldre, så att t. ex. den, som vid inträdet i kassan ännu icke fyllt 30 år, får erlägga 3 procent af sitt arvode såsom årsafgift och den, som inträder i kassan före fylda 40 år, 3,5 procent af arvodet, den som inträder före fylda 50 år, 4,5 procent, o. s. v. med proportionsvis större stegring för de högre åldrarna. Oaktadt dessa ganska. dryga årsafgifter, jemte inträdesafgifter och utgifter vid arvodesförhöjningar, kan åt delegares efterlefvande icke beredas större pension, än 20 procent af det medelarvode, delegaren åtnjöt under de fem sista åren före sin död. Vid sådant förhållande hafva delegarnes bidrag till sin egen pensionering icke kunnat. sättas särdeles höga. Det är mycket svårt att komma till en lämplig medelväg emellan å ena sidan delegares förmåga att afstå någon del af sitt arvode och å andra sidan hans naturliga önskan att erhålla sä stor pension som möjligt, men Komiterade tro, att, om deras afvägning af dessa förhållanden icke skulle anses riktig, så ligger felet åtminstone icke deri, att delegarnes bidrag tagits för litet i anspråk. Komiterade hafva nyss anfört exempel på årsafgifter till enke- och pupillkassa!!. Om nu dessa exempel fullföljas genom tillägg af de föreslagna årsafgifterna till egen pensionering, blir resultatet, att den som vid inträde! i båda kassorna ännu icke fyllt 30 år, kommer att såsom årsafgifter erlägga tillsammans 4,5 procent af honom tillkommande arvode, och den som vid inträde! icke fyllt 40 år, 5,5 procent af arvode!, den som inträder före fyllda 50 år, 7,0 procent, o. s. v. med proportionsvis större stegring för de högre åldrarna. Dessa belopp synas Komiterade verkligen stå på gränsen för det möjliga och till och med lemna rum för den farhågan, att eu och annan af redan anstäld personal skall rygga tillbaka för beslutet att i kassorna ingå såsom delegare, och Komiterade hafva just med afseende härå trött sig höra i förslaget till reglemente för enke- och pupillkassa , upptaga eu bestämmelse, som bereder möjlighet för den, hvilken icke mäktar erlägga stadgad afgift i förhållande till det arvode lian innehar, att ändock, fast med förminskad

rätt till pension för efterlefvande, få såsom delägare ingå, mot erläggande af lägre årsafgift än den i regeln bestämda.

Högsta pension, hvartill delegare sjelf enligt förslaget kan komma, har i kalkylen icke kunnat upptagas till högre belopp än 40 procent af hans arvode. Hall skall dä hafva tjenstgjort i minst 30 år och uppnått sådan lefnadsålder, att hans sammanräknade tjenst» och lefnadsår uppgå till talet 95.

För invaliditet, förorsakad af sjuklighet, icke ådragen i jernvägens tjenst, eller af ålderdomssvaghet, kan delegaren pensioneras redan efter 10 års tjenstgöring, men hans pension blir då endast 20 procent af arvodet. För invaliditet, förorsakad af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen genom tjensteutöfning, kan dock delegare när som helst blifva pensionerad och aldrig till lägre belopp än med 30 procent åt arvodet. Efter 30 års tjenstgöring erhålles i båda dessa tall af invaliditet 40 procent af arvodet såsom pension, utan afseende på lefnadsåldern.

Det sista åt nyss inlinda invaliditetsfall är detsamma som förutsättes i § 19 åt nu gällande ■ afbild ngsreglemente vid Statens jernvägstrafik, och för denna invaliditet kan således, redan under nuvarande förhållanden, pension erhållas. Men Komiterade hafva ansett det vida enklare att, om en verklig pensionsinrättning kommer till stånd, i denna inrättning äfven upptaga invalider af ifrågavarande slag; och så framt det af Komiterade föreslagna statsbidrag anslås, kan ett sådant upptagande ske och följaktligen de förmåner, som kunna blifva en följd af nyssnämda §, umbäras.

Pensioneringen för invaliditet, sådan densamma enligt förslaget bolde regleras och nu i korthet antydts, synes höra lemna Staten full garanti, åt t tjensten skötes med friska krafter. Beträffande pensioneringen för uppnådda, minimum af pensionsrätt medförande lefnad» och tjensteår, är det visserligen sannt, att nu redan anstäld, äldre personal, för att uppnå de för högsta pensionen stadgade 30 tjensteåren, bjuder till att tjena i det längsta och tilläfventyrs längre än som vore fullt förenligt med förmånen för Staten att betjenas åt jemförelsevis ungt folk; men någon verklig olägenhet bör dock härigenom icke kunna uppstå, i betraktande af den Styrelsen nådigst medgifna rätt, att entlediga den personal, hon icke anser uppfylla anspråken på nödig tjenstbarhet; och den obenägenhet, som under nuvarande förhållanden lätteligen kan uppstå för entledigande af åldrig personal, försvinner på samma gång som för denna personal beredes möjlighet att efter entledigandet, åtminstone nödtorfteligen, kunna existera. För (ifrigt minskas nu berörda, tänkbara olägenhet i samma män redan befintlig, äldre personal afgår, och den försvinner slutligen alldeles, ty då numera ingen får, annat än undantagsvis, i ordinarie tjenst vid Statens jernvägstrafik anställas, som är öfver 30 år, så följer deraf och af ofvanberörda stadgande om sammanräknade lefnad» och tjensteår, att ingen behöfver tjena

längre, än till dess häri uppnått en ålder af 621 år, för att erhålla den högsta pensionen. Men deremot kan den, som inträder efter nyss fyllda aderton år, erhålla högsta pensionen redan vid 561 års ålder, den som inträder före fyllda

19 år, få högsta pension vid 57 års ålder, deri som inträder före fyllda 20

år, vid 571 års ålder o. s. v. Komiterade våga derföre tro, att äfven med afseende å den kategori af p ens i o nsherätti galle, hvarom nu sist varit fråga, det

framlagda förslaget möjliggör fördelen af en lifskraftig tjenstepersonal.

Komiterade hafva förutsett den invändningen, att det dock synes vara en alltför låg ålder, 561 år, vid hvilken högsta pensionen, i fördelaktigaste fall, kan erhållas, och få härtill svara, att det ju ligger i den pensionsberättigades intresse att tjena qvar så länge som möjligt, enär lian i sådant fall skulle åtnjuta minst 150 procent större inkomster, än såsom pensionerad, men att det emellertid är för tjensten en fördel, att pensionsåldern tidigare inträffar, emedan Trafikstyrelsen derigenom får friare händer med afseende å sin skyldighet att vidmakthålla personalens tjenstbarhet.

Komiterade hafva ofvan antydt, huru delegarens eget bidrag skulle, enligt förslaget, komma att förhålla sig till hans arvode. Deraf synes, att dessa bidrag till sin storlek skulle vara beroende af delegarens ålder vid inträdet i kassorna och att, med afseende å hans egen pensionering, 1,5 procent af arvodet skulle vara det minsta och 3 procent, eller deröfver, ifall delegaren vid inträdet vore mer än 60 år, det högsta, hvarmed han kunde komma att till sådan pensionering sjelf bidraga. Med hänsyn till antalet delägare, i olika åldersklasser, torde man såsom medeltal för delegarnas egna bidrag lämpligen kunna antaga 2 procent af arvodet. I Norge, der eu pensionsinrättning redan kommit till stånd, utgör delegarens bidrag, i hvilken åldersklass som helst, 1,25 procent af arvodet. Lägsta pension, som i Sverge kunde ifrågakomma, skulle, enligt Komiterades förslag, utgöra" 20 procent af arvodet, eller samma minimum som i Norge. Högsta pension skulle, enligt det svenska förslaget, utgöra 40 procent af arvodet, men har i Norge kunnat sättas till 50 procent af samma enhet. För ernående af denna högsta pension fordras visserligen eu tjenstetid af 45 år, under det att i Sverge endast skulle behöfvas 30 år, men härvid får anmärkas, att, till följd af det i det svenska förslaget förekommande stadgande om sammanräknade lefnads- och tjenstår, skulle den som inträder i tjenst vid 18 års ålder likväl tvingas att tjenstgöra i 38.1 år, innan han kunde erhålla den högsta pensionen, som, enligt hvad nyss visades, dock är 10 procent lägre än den i Norge. Svensk, som inträder vid 25 års ålder, skulle tjena i 35 år, innan lian kunde uppnå högsta pension o. s. v., men ingen mindre än 30 år. Det bör äfvenledes märkas, att redan anstäld, äldre personal, till följd af stadgandet om minst 30 tjenstår, har ganska ringa förhoppning om att erhålla högsta pension, icke ens i fall af fullständig invaliditet

22 Af nu framhållna omständigheter torde emellertid kunna slutas, att svensk delegare, enligt förslaget, är underkastad större utgifter än den norska, men att lian, det oaktadt, icke kan, under de fördelaktigaste förhållanden, komma till lika hög pension som den sednare.

Vid den svenska Civilstatens pensionsinrättning erlägger delegare, såsom årsafgift, 3 ä 3| procent af pensionen. I fördelaktigaste fall skulle, enligt Komiterades förslag, delegare i Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning erlägga 3f procent af pensionen, nemligen om lian inträdde före fyllda 30 lefnadsår och följaktligen erlade minimum af årsafgift, eller 1,5 procent af arvodet, samt uppfylde vilkoret angående sammanräknade tjenste- och lefnadsår och sålunda crhölle maximum af pension, eller 40 procent af arvodet. Men inträdde han i inrättningen nyss före fyllda 40 år och sålunda Unge erlägga 2 procent af arvodet, så utgjorde donna årsafgift 5 procent af den högsta pension han kunde erhålla. Inträdde han nyss före fyllda 50 år, komme lian, med erläggande af för denna ålder stadgade årsafgift af 2,5 procent af arvodet, att betala til procent af pensionen o. s. v. Redan af donna jemförelse framgår, att de föreslagna årsafgifterna vid Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning äro betydligt högre i förhållande till deremot svarande pensioner än vid Civilstatens. Men tages dertill i betraktande, att fallen af invaliditet måste blifva mycket tätare inom personalen vid Statens järnvägstrafik än inom den, som tillhör den öfriga civilstaten, dels derföre att deri förra personalens tjenstgöring i allmänhet är förknippad med mycket mera risk af kroppsskada än den sednares, dels emedan till den förra personalen i allmänhet fordras yngre och raskare individer, och att förtidig invaliditet vid Statens jernvägstrafik, i ofördelaktigaste fall, kan nedbringa pensionen ända till ett minimum af endast 20 procent af arvodet, så fuller skillnaden ännu mer i ögonen.

Vid de tyska jer liv ägarna äro kassorna för pensionering af personal samt dennas enkor och barn sammanslagna till en. Af de 23 bangrupper, hvarom Komiterade haft tillfälle inhemta kännedom med afseende å förevarande fråga, förekomma endast 2, nemligen Berlin—Stettiner och Pfälzische—Ludwigsbahn, der delegarnes egna årsbidrag äro ungefärligen lika höga, som af Komiterade föreslagits såsom minimum för svensk delegare, men det är dock att härvid märka, att pensioner kunna erhållas af delegare med ända till 80 procent af arvodet och af delegares efterlefvande med ända till 41| procent af samma, eller dubbelt så mycket som af Komiterade föreslås. Vid 11 bangrupper, nemligen Mecklenburgische (2 afdelningar) Lubeck—Buchener, Berlin—Hamburger, Magdeburg—Wittenbergische, Magdeburg—Cöthen—Malle—Leipziger, Magdeburg—Halberstäclter, Thuringische, Berlin —Anhaltische, Kurfurst Friedrich Wilhelms Nordbahn och Bayerische Ostbahn äro delegares årsafgifter för bägge kassorna bestämda till inalles 3j procent af arvodet. Vid 2 af dessa grupper

utgör högsta pensionen 50 procent af arvodet, vid 2 andra 60 procent, vid 1 grupp 66§ procent, vid 2 grupper 75 procent, men vid de 4 öfriga grupperna ända till 100 procent af arvodet. Enkepensionerna förhålla sig till männernas ungefärligen på samma sätt som uppgifvits för de häda förstnämnda hangrupperna. Vid 5 hangrupper, nemligen Berlin-—Botsdam—Magdeburger, Säd—Norddeutsche Verbindungsbahn, Oesterreichische Siidbahn, Wurtemhergische Sfaatsbahn och Theiss Eisenbahn äro de sammanräknade årsafgifterna endast 3 procent af arvodet, ehuru vid 3 af dessa högsta pensionen kan .blifva ända till 100 procent af samma. Vid eu af de båda öfriga af dessa grupper uppgår högsta pensionen till 50 och vid den andra till 66f procent af arvodet. Vid 2 grupper, nemligen Hessische Ludwigsbahn och Köln—Mindener äro årsafgifterna 2\ procent och högsta pensionerna 75 procent af arvodet. Vid de Preussiska statsbanorna äro årsafgifterna ännu lägre, eller 2\ procent, men högsta pensionerna likafullt 75'procent af arvodet, men] allra lägsta årsafgifterna förekomma vid Niederschlesische Zweigbahn och vid de Sachsiska statsbanorna, der de endast utgöra 2 procent af arvodet, men högsta pensionen dock ej mer än mellan 50 och 60 procent. Af nu framstälda exempel synes, att de tyska banorna bidraga till sina pensionsinrättningar i betydligt större mån, än hvad Komiterade förutsatt rörande de svenska statsbanorna, och^detta så, att icke allenast pensionerna blifva, öfverhufvud taget, dubbelt så störa, utan delegarnas egna bidrag mycket mindre. Derjemte må framhållas, att de tjenstår, som erfordras till vinnande af den högsta pensionen, enligt det svenska förslaget äro färre, än vid nämnda tyska bangrupper, hvithet onekligen är, såsom äfven tillförne antydts, eu fördel för tjensten och dertill eu större fördel för tjenst™, än för ddegar en, enär denne i de bestå fall önskar att fä tjena qvar så binge som möjligt och derigenom åtnjuta större inkomster. Men donna fördel måste likväl särskild t betalas och den utgör verkligen också den väsentligaste of orsakerna dertill, att delegarnes bidrag, enligt Komiterades förslag, blifvit så högt satte.

Af det ofvan anförda framgår, att Komiterades förslag förutsätter jemförelsevis höga bidrag från delegares sida och att, hvad den redan anstälda personalen beträffar, vilkoren till och med kunna anses ganska härda. Hvad Komiterade härmed åsyftat fordrar naturligtvis en särskild förklaring.

Komiterade hafva föreslagit eu sådan form för statsbidraget till pensionsinrättningen, hvarigenom det i ganska väsentlig mån blir beroende af delegarne sjelfva, att höja detta bidrag och på donna väg förbättra inrättningens ställning, så att, framdeles, antingen pensionerna kunna höjas, eller delegarnes bidrag minskas. Formen grundar sig på det s. k. tantiéme-systemet, till förmån för hela personalen, icke, såsom vid de få jernvägar, der ett dylikt system vunnit tillämpning, till förmån för Hägra få personer inom den högre förvaltningen.

24 Men derjemte hafva Komiterade, med afseende å beloppet, af samma bidrag, varit nödsakade att inskränka sig till ett sådant minimum, som kan hafva någon utsigt för sig, att af riksdagen beviljas. Det är under förutsättning af det föreslagna statsbidragets knapphet under närvarande förhållanden, som beräkningarna resulterat i de höga bidragen från delegarnes sida, men Komiterade äro för sin del öfvertygade om. att den sporre till ansträngningar att förbättra inrättningens ställning, genom att på samma gång minska statens utgifter, hvilken af Komiterades förslag borde blifva en följd, framdeles och innan pensionering af något större antal kan ifrågakomma, skall hafva verkat till sådan fördel, såväl för staten som för inrättningen, att de nu af Komiterade försigtigtvis föreslagna höga bidrag skola kunna antingen i någon mån nedsättas eller ock göras mera fruktbringande genom något högre pensioner.

För (ifrigt få Komiterade. just med afseende it statsbidragets form och belopp, vördsam! yttra följande:

Det ifrågasätta bidraget från Statens sida bär tvenne ändamål.

Det ena är, att till eu del ersätta pensionsinrättningen de retroaktivafgifter, som borde för redan anställd, äldre personal inbetalas, på det att donna personal, som tjena! längst och derföre torde vara mest förtjent af Statens omsorg, icke måtte, till följd af sin högre ålder, öfver förmågan betungas af egna bidrag, vare sig genom inbetalning till fullo af retroaktivafgifterna, eller genom höga årspremier. Vid de norska jernvägarna hafva, genom bolagens bidrag till tjenstepersonalens pensionering, ifrågavarande slag af retroaktivafgifter Mildt, eller komma att blifva, till fullo ersätta, och vid dessa jern vägar utgöra derföre de af pensionsinrättningens delägare utgående egna årsbidrag eu konstant procent af hvars och ens aflöning, eller, med andra ord, den äldre personalen är här, med afseende å de egna bidragen, fullkomligt likstäld med den yngre. Men så långt hafva Komiterade likväl icke vågat gå i sina förutsättningar, ty för att vinna nu berörda ändamål lika fullständigt som vid de norska jernvägarna erfordras en ganska betydlig summa, och då det ifrågasätta statsbidraget, om det med något hopp om framgång skall kunna begäras, måste reduceras till ett skäligt minimum och då detta minimum torde höra tagas i anspråk äfven för det sednare af här ifrågavarande ändamål, hvithet, enligt hvad Komiterade hoppas här nedan kunna visa, är i dubbelt afseende vigtig!, så hafva Komiterade icke ansett sig höra föreslå en fullständig likställighet mellan äldre och yngre, med afseende å deras egna bidrag, men dock komma en sådan likställighet betydlig! närmare, än hvad beräkningarna af de verkliga kostnaderna för olika åldersklasser gifva vid hunden. Sålunda hafva Komiterade föreslagit, att hvarje delägare, som vid sitt inträde i pensionsinrättningen icke fyllt trettio år, skall såsom årsafgift erlägga 1,5 procent af sitt arvode, men att årsafgiften för delägare, som vid inträde! fyllt BO år men icke 32, skall

utgöra 1,6 procent af arvodet, att årsafgift för delägare, som vid inträdet fyllt 32 år, men icke 34, skall erläggas med 1,7 procent af arvodet, o. s. v. med tillägg af en tiondedels procent för hvarannan åldersklass, så att slutligen den. som vid inträdet fyllt 58 år men icke 60, skall såsom årsafgift erlägga 3 procent af sitt arvode. Under det att, enligt detta förslag, årsafgifterna vid nu angifva åldersgränser förhålla sig såsom 1 till 2, skulle de årsafgifter, hvilka vid samma åldersgränser herde erläggas i fall ålderns hela vigt lädes i beräkningens vågskål, förhålla sig ungefärligen såsom 1 till 3. Af de anförda exemplen vill det emellertid synas, åtminstone för Komiteradc, att deras förslag med afseende å det ifrågasätta statsbidragets fördelning till förmån för olika åldersklasser val tillgodosett de högre klasserna; och huru gerna Kemi ter a de än velat föreslå en fullständig likställighet, sådan den, enligt hvad ofvan är sagdt, blifvit i Norge tillämpad, hafva de dock trött sig höra stanna vid det föreslagna, hufvudsakligen med hänsyn till nödvändigheten att med ett jemförelsevis ringa statsbidrag äfven söka vinna det sednare af de ändamål, Komiteradc med detta bidrag a fasett-, nemligen att, såsom ofvan antyda, vinna de dubbla fördelarna af ett inuti om esystem.

Det ligger i hvarje industriel inrättnings natur, att vara beroende af de arbetandes göda vilja och skicklighet. Hvarje åtgärd, som bidrager att höja dessa egenskaper hos de arbetande, bidrager äfven till det ind,utrida verkets förkofran och detta i desto högre grad, ju mera åtgärden åsyftar att på en gång skärpa den arbetandes uppfattning af sitt moraliska ansvar och bereda honom eu i förhållande till hans göda vilja och skicklighet förbättrad ekonomisk ställning. Vid Statens järnvägstrafik, liksom vid hvarje annan jernvägsrörelse, beror, måhända mer än vid andra industriela verk, det helas välgång på de inlinda egenskaperna hos hvarje jernvägsman, från den högsta till den lägsta. En betydande nationalegendom är bär lagd i de förvaltandes vård. Höga begrepp hos hvarje individ om hans betydelse för det hela måste här göras gällande, och det torde utan öfverdrift kunna påstås, att just med afseende ä den lägre tjänstepersonalen ingen industri tager den göda viljan så högt i anspråk som jern vägstrafiken. Till bestyrkande häraf torde endast behöfva erinras om de olyckshändelser och ekonomiska förluster, som kunna vållas genom bristande uppmärksamhet hos en grindvakt, eu banvakt eller eu spårvexlare, för att nu icke tala om det ännu högre ansvar, som h vi lar på tågpersonalen och särskild t lokomotivföraren. Men för att fostra och vårda den anda, som ensam förmår att hålla den arbetande i ständigt aktgifvande på sina pligter, torde det icke vara nog att erinra honom om de straffbestämmelser, som gälla försummelser eller fel i tjensten; icke heller torde det vara tillfyllest att framhålla pligternas uppfyllande såsom vilkoret för ekonomisk utkomst. Det fordras utan tvifvel någonting mer och väsentligare än detta; det fordras, att den arbetande kom-

mer i eu sådan ställning till det verk han tillhör, att dettas förkofran och hans egen stå i det närmaste samband med hvarandra, och det fordras, att han lär sig inse, att ju större valuta han lemnar i arbete och ju större uppmärksamhet lian egnar åt allt, som kan förekomma olyckshändelser och förluster för jernvägen, desto bättre tjenar han sig sjelf, äfven i ekonomiskt afseende. Då atlas gemensamma intresse direkt fordrar, att hvar och en i sin stad uppbjuder hela sin förmåga, så alstras ett kamratskap emellan de arbetande, åt det slag som bättre än någonting annat kontrollerar hvarje enskilds arbete. För så vidt målet — största möjliga arbetsamhet och uppmärksamhet — kan vinnas genom andra verkningar än dem som bero af redan befintlig moralisk kraft hos individen, synes ingenting verksammare till dess befrämjande, än att hvarje arbetande blir omedelbarligen ekonomiskt intresserad i den industriela inrättning, hvaråt han egnar sin tjenst. Donna tanke genomgår såsom en röd träd allt hvad som i nyare tider talats, skrifvits eller gjorts till förmån för lösningen af det störa problemet: den arbetandes ställning. Den har mångenstädes vunnit tillämpning, och ehuru densamma icke ännu fatt något mera betydande insteg vid jernvägstrafiken, annat än så till vida, att vid åtskilliga jern vägar den högre förvaltningens medlemmar erhålla en viss andel af nettobehållningen, så synes numera starkare skål än någonsin förefinnas att fullständigt inslå på den redan beträdda vägen och äfven inom de djupa lederna vädja till eu väsentligare förmåga än den att mota stundens behof. Det kali icke undgå betraktarens uppmärksamhet, att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetande i alla länder på sednaste tiden undergått eu väsendtlig förändring. En stark rörelse i sinnena ger sig otvetydigt och öfverallt tillkänna, och har, som bekant, på många ställen gifvit sig luft i beklagliga ytterligheter. Hvar donna rörelse har sin egentliga rot må Finnas derhän; att den existerar kan emellertid ej förnekas, och då måste man gorå sig den frågan: finnes någonting i denna rörelse som, fastän den form, hvari detsamma hittills uppträda är oberättigad, likväl liknar sig till ett frö, hvithet, utsådt i passande jordmån, kan uppväxa till eu god planta på industriens fält? Komiterade tveka för sin del ej att uttala den mening, att det verkligen linnés i donna rörelse någonting som kan våndas till ett godt, och det är den vaknande sjelfkänsla!! hos arbetare!!. Ingen som haft att gorå med en arbetare — detta ord må tagas, vare sig i dess egentliga mening eller i den inskränktare betydelse, vissa målsmän för den så kallade arbetsklassen älska att gifva deråt — kan hafva undgått att märka den himmelsvida skilnaden emellan en arbetare med sjelfkänsla och en som saknar donna, för honom sjelf lika väl som för arbetsgifvaren, vigtiga egenskap. Tyvärr har, för höjandet af donna känsla, hittills icke kunnat göras särdeles mycket. Visserligen har man lyckats dels genom beting och ackord gorå arbetaren i hög grad intresserad för fortgången af det arbete som förelagts honom, dels

*

genom premier för besparing af bränsle skapa hos lokomotivpersonalen en uppmärksamhet och eu skicklighet, som varit till stor fromma för jernvägen, dels ock genom så kallade anmärkningsprocent skärpa uppmärksamhet och flit hos den personal, som det åligger att granska trafikuppbörden, o. s. v.; men huru välgörande dessa anordningar än verkat, hafva de likväl för arbetaren sjelf egentligen endast varit en sporre till flit, som ökat hans penningeförtjenst, men de hafva icke kunnat ingifva honom det helsosamma medvetandet af gemensamt ansvar, de hafva icke kunnat på allt hans görande och låtande trycka den prägel af intresse, som endast den kan ådagalägga, hvilken kommit i sådan ställning till arbetet i sin helhet, att han känner sig manad att med uppmärksamhet följa dess fortgång och med nit söka befrämja dess väl, äfven utanför den tränga kretsen af sin egen, egentliga befattning.

Den arbetandes sjelfkänsla, riktad på ett stort och gemensamt mål och understödd af medvetandet om en i förhållande till god vilja och skicklighet förbättrad ekonomisk ställning, är sålunda hvad Komiterade hatt till ögonmärke vid valet åt form för det ifrågasätta bidraget från Statens sida.

Frågan om denna form bör, till följd af jernvägstrafikens industriela natur, icke vara svår att lösa, ty man har i förhållandet mellan inkomster och utgifterna för drift och underhåll i viss mån en mätare af det sätt, hvarpå tillgängliga arbetskrafter blifvit tillgodogjorda, och man har, på samma gång, i önskvärdheten,' att det nämda förhållandet må bli godt, det störa och gemensamma mål, hvarpå man kan rikta de arbetandes sjelfkänsla, så framt man nemligen tillika är i tillfälle att bibringa dessa öfvertygelsen om att alla äro solidariska med afseende å det dubbla målet: Statens och deras egen fördel. Och denna öfvertygelse lian bibringas förmedelst vidtagande af sådan åtgärd, att Statens fördel göres till en betingelse för arbetarens egen, eller med andra ord derigenom, att de arbetande erhålla en viss, om ock ringa andel af det öfverskott, till hvars förökande de sjelfva genom flit och uppmärksamhet kunna bidraga.

Beräkningarna och förutsättningarna rörande behöfliga tillgångar för pensionsinrättningen gifva vid handen, att om af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks totalinkomster och samtliga utgifterna för drift och underhåll finge afsättas årligen omkring 1^ procent till förmån för denna inrättning, så skulle genom detta bidrag i förening med hvad delegarna sjelfva mäktade tillskjuta dels i årsafgifter, dels genom afgifter vid arvodesförhöjningar, inrättningens ställning vara betryggad äfven med de af Komiterade åsyftade, höga anspråk på fördelen för tjensten, att donna skötes af lifskraftigt folk. Det ankommer sedan på delegarne sjelfva, och detta i ganska väsentlig mån, att genom flit och uppmärksamhet öka nämda skilnad eller öfverskott och sålunda förbättra inrättningens ställning.

28 För år 1869 utgjorde ifrågavarande skilnad emellan inkomster och utgifter Edr 2,757,886, hvaraf således li procent utgör, i rund summa, 41,368 Edr. För år 1870 uppgick enahanda skilnad till Edr 3,180,516 och följaktligen 1H procent deraf, i rund summa, till 47,708 Edr. Dessa belopp hafva likväl synts Komiterade val höga med afseende å sannolikheten att vinna Biksdagens bifall, särdeles som det är att antaga att skilnaden mellan inkomster och utgifter småningom skall växa. Det är visserligen så, att genom ett mindre bidrag från Statens sida, än det nu omnämda, pensionsinrättningens ändamål, sådant detsamma enligt förslaget nu föreligger, kan äfventyras, men då ett mindre bidrag sannolikare kan erhållas än ett större och då det mindre bidraget ytterligare måste sporra hvarje man, att uppbjuda hela sin förmåga till åstadkommande af besparingar och deraf följande förbättringar af kassan, så hafva Komiterade för sin del ansett klokast, att icke föreslå, högre bidrag än 1 procent af ofvanbemälda skilnad.

För år 1869 uppgår donna procent till, i rundt tal, 27,579 Edr och för 1870 till 31,805 Edr, så att man kan uppskatta densamma, för närvarande, till omkring 30,000 Edr. Donna summa är, såsom redan är nämd!, otillräcklig att betrygga pensionsinrättningens ställning, om det i förslaget åsyftade målet, tjenstens skötande af icke för gammal personal, skall vinnas; men dels bör, såsom äfvenledes är nämd!, skilnaden mellan inkomster och utgifter småningom stiga, dels är det att med säkerhet hoppas, att de fördelaktiga verkningarna af tantiémesystemet, åtminstone efter eu längre följd af år, skall fylla bristen.

Samtliga utgifterna för drift och underhåll under 1870 uppgingo till en summa af Edr 3,610,677. Att af eu sådan summa ett belopp af omkring 30,000 Edr, skulle kunna inbesparas, om hela jernvägspersonalens göda vilja koncentrerades på detta mål, är, enligt Komiterades åsigt, en förhoppning, som gränsar till visshet, och det torde med trygghet kunna påstås, att det ifrågasatta statsbidraget icke allenast icke skall minska Statens behållning på jernvägsrörelsen, utan tvärtom icke obetydligt öka densamma.

Detta är den ekonomiska sidan af saken, men den moratiska är utan tvifvel af icke mindre betydelse. Komiterade hafva redan i det föregående sökt framställa denna betydelse i dess rätta dager och få nu endast tillägga, att här för visso erbjuder sig ett tillfälle för Staten att i moraliskt afseende fora framåt eu hel klass af sina arbetare och icke minst dem, som hänföras till hvad man i inskränktare mening brukar benämna arbetsklassen.

Efter att sålunda hafva behandlat de båda pensionsfrågorna i deras allmänlighet och i deras ställning till hvarandra, öfvergå Komiterade till den mera detaljerade motiveringen af hvarje förslag särskild!, börjande med förslaget rörande pensionsinrättning för tjenstepersonalen.

29 Den första fråga Komiterade togo i öfvervägande med afseende å pensionering af personalen vid Statens jernvägstrafik var den, huruvida icke lämpligt vore, att nämda personal, under vissa vilkor, finge ingå såsom delägare i Civilstatens pelis ionsinrättning, med åtnjutande al de sådan delegarerätt åtföljande pensionsförmåner. Sagde personal är dock till antalet, redan nu, ganska betydlig och blir framdeles i män af banornas utsträckning än talrikare, och det statsbidrag, som utgår till förmån för Civilstatens pensionsinrättning, är utan tvifvel icke så högt beräknadt, att nämda inrättning, ifall ett par tusen personer inom kort tid deri upptoges såsom nya delägare, skulle kunna under samma förhållanden som hittills fungera, än mindre, förkofran utan att nytt statsbidrag tillkomme. Men kan ett nytt statsbidrag till förmån för den nya personalen erhållas, då, är det, enligt Komiterades åsigt, till den grad angeläget, att detta bidrag utgår i enlighet med ett tantiöme-system, att Komiterade, enär en dylik form för nämda bidrag icke låter förena sig med trafikpersonalens upptagande i Civilstatens pensionsinrättning, ansett sig böra alldeles frångå fanken på ett sådant upptagande.

Beträffande § 1 få Komiterade anföra, att då vid Statens jernvägstrafik såsom grundsats synes vara antaget, att låta den i tjenst inträdande under vissa pröfvoår visa sin lämplighet för tjensten, innan han till ordinarie befordras, så torde inträdet i pensionsinrättningen ej höra ske förr än vid inträdet i ordinarie tjenst, men dä vara obligatoriskt. Hvad deremot angår redan anstäld ordinarie personal, så synes det Komiterade vara gifvet, att valfrihet bör medgifvas med afseende å inträdet, enär eu vägran att inträda i pensionsinrättningen nog kan tänkas och en dylik vägran val svårligen kan läggas till grund för entledigande.

Beträffande derefter den vigtiga frågan om pensionsinrättningens tillgångar, § 2, så har denna redan i inledningen blifvit utförligt behandlad med afseende å delegarnes bidrag i förhållande till påräknelig pensionsrätt och till bidragen inom andra pensionsinrättmngar, äfvensom med afseende å det ifrågasätta statsbidragets form och väsende. Men hvad som ännu återstår att i donna fråga, utreda, det är grunden för beräkningarna af dessa tillgångars erforderliga storlek. Med afseende härå och då donna utredning torde erfordra sitt särskilta kapitel, få Komiterade vördsamt hänvisa till vidlagda »P. M. rörande beräkningarna af pensioner och premier vid en pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik», jemte de till denna P. M. hörande bilagor.

Tillika få Komiterade här nämna, att delegarnes egna bidrag i kalkylen blifvit upptagna till ett ärligt belopp af 27,600 Rdr för nuvarande personal.

30 Förslagets § 3 bestämmer delegares årsafgifter i förhållande till det arvode han åtnjuter, icke såsom t. ex. i Civilstatens pensionsinrättning i förhållande till den blifvande pensionen. Detta bestämmande, som är tillkommet i enlighet med hvad vid andra jernvägars pensionskassor egen ruin, föranledes deraf, att

pensionerna icke äro på förhand bestämda men bero af tjenstetid och vissa

medelarvoden.

Då de i moment 1 upptagna procenttal af arvodena, på skäl, som i inledningen till detta betänkande blifvit anförda, gynna den äldre personalen, men dessa skål naturligtvis icke gälla andra än den personal, som redan är anstäld, så har i slutet af detta moment inrymts ett stadgande om retroaktiv afgift för

den, som efter pensionsinrättningens stiftande deri inträder och då fyllt 30 år.

Med afseende å fastställandet af donna retroaktivafgifts belopp anse Komiterade att Direktionen bör hafva fullkomligt fria händer. Det är nemligen ganska svårt att på förhand gifva bestämda regler för ett sådant fastställande, som i alla händelser endast undantagsvis kan förekomma, och det torde särskilt vara fördelaktigt, att Direktionen har befogenhet att efter omständigheterna kunna bestämma, huruvida retroaktivafgiften må erläggas på en gång eller i vissa terminer. Då det emellertid ligger inom möjlighetens gräns, att förutvarande döljare kunde finna sig föranlåten att öfver Direktionens beslut i en sådan fråga besvära sig och detta kunde föranleda till vidlyftiga stridigheter utan nyttigt ändamål, anse Komiterade att öfver Direktionens beslut i dylik fråga klagan ej må föras.

Moment 2 i samma § innehåller ett stadgande, hvars motsvarighet torde återfinnas i de flesta pensionsreglementen och som, hvad särskild! jern vägspersonalen beträffar, är åt mycken vigt, med anledning af den inom denna personal starkare förekommande invaliditet; ty invaliditeten kan naturligtvis vara af det slag, att den tillåter delegaren att skota någon annan, mindre maktpåliggande, lägre aflönad befattning, än den han tillförene innehade, och lian torde då ej höra förmenas, att genom fortsätta inbetalningar i förhållande till honom förut tillkommande arvode, få njuta fördelen af de inbetalningar, han för det högre arvode! redan verkstält.

Det i § 4 förekommande stadgande om utgifter vid arvodesförhöjningar har egentligen tillkommit för att fylla behöfliga tillgångar, då för enkelhetens skull den tydliga serie, hvari årsafgifternas procenttal förekomma vid sidan af åldersklasserna, icke torde höra rubbas, men de häraf betingade tillgångar icke ansetts fullt tillräckliga.

Beträffande innehållet af § 5 torde ingen särskild motivering vara af nöden, annat än med afseende å stadgande! om Direktionens befogenhet att afgöra, huruvida den som försumma! inbetalning af vederbörlig afgift må ur pensionsinrättningen uteslutas eller ej. Då i regeln delegares alla utgifter ske genom

arvodesafdrag, så är det tydligt, att försumlighet af ifrågavarande slag endast undantagsvis kan förekomma, såsom vid suspension af lön eller vid längre sjuklighet, som föranleder arvodets tillfälliga indragning. Men omständigheterna kunna dock i dessa få. fall vara ganska olika. I förra fallet förekomma sällan ömmande omständigheter, liv lika deremot i sednare fallet oftast äro förhanden.

I förra fallet skulle man till och med kunna tänka sig ett tredskande, som aldeles icke vore förtjent åt öfverseende. Allt detta kan emellertid ej på förhand göras till föremål för reglementarisk:! bestämmelser, och det linnés, enligt Komiterades åsigt, ingen lämpligare utväg, än att åt Direktionen öfverlemna beslutanderätten i dylika fall.

De i § 6 upptagna kategorier för pensionsrätt äro i inledningen redan omnämnda och till sin betydelse för tjensten angifna.

Samma är förhållandet rörande § 7. men angående moment 2 i donna § få Komiterade dock särskild! anföra, att det minimum af pension, som der föreslås för den som blifvit invalid till följd af kroppsskada, ådragen under tjensteutöfning, eller för samma fall som gifvit anledning till § 19 i nu gällande aflöningsreglemente, är i det närmaste detsamma som af Kongl. Maj: t bestämts i de fall, då bestämmelserna i nyssnämde § redan blifvit tillämpade.

Med afseende å innehållet af § 8 få Komiterade anföra, att någon gräns torde höra sättas för den tid, hvarifrån den, som varit vid jernvägstrafiken hittills anstäld, skall få beräkna tjenstår, enär kostnaden skulle blifva alltför stor att i pensionsinrättningen fullständigt inköpa dem som ända från stambanornas öppnande varit i trafik tjenst anstälda, och donna kostnad icke torde höra obligatoriskt påläggas den äldsta tjenstepersonalen, ej heller fördelas på tjenstepersonalen i sin helhet och än mindre föranleda något höjande af det ifrågasatta statsbidraget. Komiterade föreslå derföre, att ofvanbemälda gräns måtte sättas vid den 1 Januari 1863, eller den dag, hvarifrån Statens jern vägstrafik räknar sin organisation såsom fristående, förvaltande, verk. Men Komiterade hafva tillika ansett rättvist, att den delegare, som sådant äskar, måtte få på egen bekostnad förskaffa sig rättigheten att äfven medräkna tjensteåren före 1863, till det antal som af trafikstyrelsen godkännes, dock med vilkor, att han åtnöjes med det beslut, Direktionen fattar angående retroaktivafgiften för ifrågavarande förmån.

De i §§ 9 och 10 upptagna ordningsregler torde ej behöfva särskilt motiveras.

Körande den i § 11 föreslagna befogenhet för Direktionen, gäller samma motivering som för innehållet af § 4 mom. 1 redan är anförd.

Bestämmelserna i § 12 hafva tillkommit såsom motsvarighet till bestämmelser af samma slag i andra pensionsreglementen och torda vara med rättvisa förenlige.

§ 13 torde vara motiverad af nödvändigheten att icke lemna rum för någon tvetydighet med afseende derå, att ieke-pensionsberättigad delegare, som ur tjenst afgår, icke heller kan återfå sina i pensionsinrättningen gjorda insatser.

Komiterade öfvergå härefter till förslaget angående Enke- och Pupill-kassan.

Med afseende å delegarerätten i donna kassa hafva Komiterade, i anledning af den särdeles dryga kostnad, som skulle föranledas af att i kassan intaga den aldra äldsta af redan befintlig personal, ansett sig böra föreslå en viss begränsning. Komiterade hafva då förestält sig, att donna begränsning lämpligen kunde bestämmas sålunda, att den som redan fyllt 50 år, då Statens jern vägstrafik organiserades såsom fristående, förvaltande verk, icke borde såsom delegare upptagas. Detta stadgande står för öfrig! i ett visst sammanhang med ett annat, som åt Komiterade föreslagits, nemligen, att det äktenskap, som för föranleda pension, måste vara ingånget, innan delegaren fyllt 50 år, hvithet sednare stadgande naturligtvis likasom det förra helt och hållet grundar sig på finansiela skäl.

För att ur tjenst afgången person skall få qvarstå såsom delegare i Enkeoch Pupill-kassan samt, enligt stadgande! i § 4 inom. 4. vara befriad från afgift»!* till samma kassa, anse Komiterade nödigt och konseqvent, att afskeda! föranledts af sådan invaliditet och sådana tjenst»- och lefnadsår, Indika äro föreskrifna såsom vilkor för pensionsrätt i den föreslagna pensionsinrättningen för tjenstepersonalen. Formuleringen af detta stadgande, § 1 lit. b, är för öfrig! gjord med fästad! afseende på möjligheten, att delegare i Enke- och Pupill-kassan icke skulle vara delegare i pensionsinrättningen, hvithet skulle kunna inträffa med någon af redan anstalt! personal.

Den delegarerätt. som i samma § lit. c namnes, hafva Komiterade ansett sig kunna föreslå med anledning deraf, att delegarnes bidrag till donna kassa äro mycket större än de, som härflyta från annat håll, och det derföre tordevara billigt, att den, som under en längre följd af är gjort insatser i kassan, icke skall förlora värde! af dessa, om lian efter donna tid utträder ur tjenst. Detta stadgande är dessutom motiverad! af nödvändigheten att gorå inträde! i kassan mera begärligt för den personal, som redan finnes, enär, enligt hvad Komiterade redan förut anmärkt, de höga afgifterna kunna afskräcka en och annan.

Rörande de för kassan påräknade tillgångar och det belopp, hvartill hvar och en af de i § 2 nämda inkomstkällor blifvit i beräkningarna upptagen, få, Komiterade yttra följande.

Delegarnas bidrag i årsafgifter kunna uppskattas till 40,640 R:dr årligen, hvarjemte bör anmärkas att de inträdesafgifter, som vid kassans stiftande skulle komma att på en gång erläggas, sammanräknade kunna uppskattas till ett kapital af 45,000 R:dr.

33 Böter, ådömda jern vägspersonalen för tjenstefel, hafva på sednare åren nedgått och torde endast kunna upptagas till 1,000 R:dr årligen.

Afkastningen af sådana Statens jernvägstrafik tillhöriga jordstycken, hvilka icke äro för trafikens skötande behöfliga eller till boställsjord upplåtna, har under olika år något vexlat. Den egentliga inkomsten har uppstått genom försäljning af det utmed banan skördade höet, men den inkomst som hittills influtit kan dock ej obetingadt läggas till grund för beräkningen, enär de jordstycken, der höskörd kan ifrågakomma, småningom inskränkas genom efterhand skeende förlängningar af stationsområden, genom upptagning af nya eller utvidgning af äldre afloppsdike^ genom upplag af räler, sliprar, ballast o. d., genom anläggning af sten- och jordstängsel i stället för stängsel af trä, m. m., men framförallt genom de i eu ingalunda aflägsen framtid nödvändiga utläggningarna af dubbelt spår å sådana bansträckor, der nödigt område för dubbelspåret redan vid den enkla banans anläggning exproprierades. Sådant är t. ex. förhållandet, med hela Union mellan Göteborg och Falköping, den linie som af alla stambanedelar är mest trafikerad och som utan tvifvel blir den första, der dubbelt spår måste utläggas. Längs efter hela donna linie är nemligen det nödiga jordutmålet för dubbel bana redan anskaffadt, och då den bördiga jordmånen utmed långa sträckor af samma linie alltid varit en af de bästa inkomstkällorna med afseende å höskörden, så uppkommer eu betydande minskning af intägten, då, efter den dubbla banans anläggning, ofvanberörda jordutmål af henne upptages, utan att tala om den minskning af öfvergående natur, som uppkommer derigenom, att under byggnadstiden all gräsväxt förstöres, åtminstone å den sidan af banvallen, der det dubbla spåret utlägges. För öfrig! få Komiterade vördsamt erinra om, att äfven å andra bansträckor i Vestergötland äfvensom i Skåne blifvit anskaffadt jordutmål för dubbel bana, och att sammanräknade längden af de bandelar der förhållandet är enahanda, d. v. s. der höskörden framdeles kan komma att minskas, utgör omkring 25 mil. Intägten af höskörd utgjorde år 1870 ett belopp af 6,221 R:dr 65 öre samt uppgick under 1871 till 7,607 R:dr 59 öre. Det är icke osannolikt, att, om ifrågavarande afkastning blefve anslagen till förmån för tjenstepersonalens Enke- och Pupill-kassa, det stegrade intresset derför skulle hos donna personal alstra ett omhuldande af jordstyckena, hvarigenom afkastningen framdeles, och så länge de till dubbel bana hörande jordstycken finge för ändamålet användas, kunde stiga, men Komiterade hafva likväl, efter afvägning af de på donna fråga inverkande omständigheter och för att ej räkna för högt, icke vågat i kalkylen upptaga nu ifrågasätta inkomst till högre ärligt belopp än 7,000 R:dr. Härtill torde dock böra fogas den anmärkningen, att Komiterade icke tagit med i räkningen den tillökning åt intägt för höskörd, som genom nya banors tillkomst är att emotse

enär denna tillökning näppeligen kan antagas proportionel emot det antal nya delegera som i kassan inträda, då de nya banorna förses med ny personal.

Inom jern vägens område tillvaratagna och icke inom behörig tid återfordrade effekter äfvensom qvarliggande outlöst gods, som icke inom den i gällande trafikreglemente utsätta tid återfordrats, hafva, på sätt §§ 20 och 37 i samma reglemente föreskrifva, på offentliga auktioner afyttrats samt enligt bestämmelserna i samma §§ reserverats »till förmån för någon med Kong! Maj:ts nådiga tillåtelse till banbetjeningens understöd eller pensionering inrättad kassa». Komiterade få tillfälle att längre ned återkomma till detta ämne, men få nu endast nämna, att inkomsterna af dessa försäljningar i kalkylen rörande pensioneringen ansetts kunna upptagas till 1500 Rdr årligen.

De effekter och det outlösta gods, som, särskild! magasineras, registreras och vårdas, under förväntan af återfordring genom egaren, hafva hittills utan afgift blifvit till denne återstälda. Det synes emellertid komiterade vara ganska billigt, att egaren för sådan extra vård finge erlägga någon lindrig afgift, som genom taxa af Trafikstyrelsen fastställes, och att härigenom inflytande inkomster ansloges till förmån för enke- och pupillkassa!!. Under donna förutsättning hafva komiterade äfven i sin kalkyl upptagit ett inkomstbelopp, hvithet dock icke ansetts kunna sättas högre än till 50 Rdr årligen.

De medel, som på grund af Kong!. Maj:ts nådiga bref den 3:dje Juni 1870 fortfarande reserveras till förmån för eu enke- och pupill-kassa och som äro upptagna under lit. f i, g) och h) anses kunna inbringa sammanräknad! 3,700 Rdr. Resultatet för år 1871 synes visserligen blifva en högre summa än den nu uppgillra, men detta har sin särskilda orsak deri, att försäljning^! af makulatur under det året. varit jemförelsevis mycket hög. till följd deraf att eu större samling, uppkommen under flera föregående år, då afyttrades.

Under rubriken gåfvor hafva hittills influtit icke obetydliga belopp dels till en för tågbetj eningen, dels till eu för personalen gemensamt reserverad sjuk- och understol! skassa, förnämligast genom de gratifikationer, som vid Kungliga personers resor å stambanorna blifvit nådigst öfverlemnade. I förstone utdelades dessa gratifikationer kontant till jernvägsbetjeningen, men då Trafikstyrelsen strängt ville hålla på förbudet för personalen att af resande emottaga någon särskild ersättning och dessutom ansåg, att ifrågavarande medel lika väl borde tillkomma den personal, som i (ifrigt kunde anses hafva att beställa med de kungliga tagen, utfärdade Styrelsen eu föreskrift, att dylika medel skulle reserveras i den-kassa, som sednast blifvit nämd. 1 sammanhang härmed ordnades öfverlemnandet af samma medel efter en särskild, nådigst medgifven grund, och medlen hafva sedermera för hvarje gång någon bland de Kungliga personerna medföljt bantågen, hos dennes hofforvaltning, enligt den medgifna grunden, uttagits och derefter i sistberörda reserverade kassa insatts. Dessa

medel hafva emellertid utgjort ett högst värdefullt bidrag till bildandet af eu kassa af ifrågavarande slag, och då Komiterade nu bland den föreslagna Enkeoch Pupill-kassans tillgångar ansett skål upptaga äfven dessa medel, och då Komiterade hoppas, att desamma äfven för framtiden skola inflyta, har, på grund af förhållandena under föregående år, det årliga beloppet häraf blifvit i kalkylen uppskatta^ till 2,200 Rdr. Vidare få Komiterade vördsamt-erinra om åtskilliga andra gåfvor, som för samma ändamål influtit, såsom t, ex. från Lunds studenter, genom eu konsert, det ansenliga beloppet åt Kdr 719: 50, äfvensom att, innan frågan om] de inkomster, som i § 2 flit. f) och g) omnämnas, blef genom nådiga brefvet af den 3 Juni 1870 reglerad, såväl för gångbiljetter som för rättigheter till försäljning inom jernvägens områden frivilliga utgifter ofta erlades, indika utgifter, under rubriken gåfvor, i den reserverade kassan insattes. På sistnämd a slag af medel numera äro hänförda till en annan inkomsttitel, kunna de emellertid icke, lika litet som gåfvor af mera tillfälligt slag, i förevarande inkomstpost upptagas.

Inberäkna»!! räntor, 2,790 Rdr å redan samlade medel, skulle följaktligen, enligt komiterades förslag, förutom delegarnes egna bidrag kunna såsom årlig inkomst för enke- och pupill-kassan påräknas omkring 18,240 Rdr.

Beträffande de medel, som för åtskilliga understöds- och pensionsändamål hittills reserverats till framtida disposition,' få Komiterade upplysa, att summan vid 1870 års slut uppgick till Rdr 42,159: 64 Rmt, hvartill kommer beloppet för 1871, så vidt det för närvarande är kändt och nu, efter afdrag af diverse utgifter, utgör] Rdr 54,419: 32, så att Komiterade ansett sig kunna i kalkylen upptaga ett kapital, för framtida ränteberäkning, stört 54,400 Rdr.

Kapitalet af reserverade medel har bildats på följande sätt:

Genom försäljning af tillvaratagna effekter och outlöst gods har influtit Rdr..................................................................................................... 9,039: 78.

Enligt ordalydelsen i Trafikreglementet har denna summa reserverats »W förmån för någon med Kongl. Majds nådiga tillåtelse, till Tomhet)eningens understöd eller pensionering inrättade kassa».

Böter, ådömda dels tjensteman, dels betjente, hafva uppgått till Rdr ................................................................................................... 12,375: 40.

Enligt ordalydelsen i äldre tjenstgöringsreglementen äro dessa medel reserverade till förmån för »en gemensam sjuk- och understödskassa». Enligt sednare utgifvet tjenstgöringsreglemente tillkomma dessa medel samma reserverade kassa, som bildats genom försäljning af tillvaratagna effekter in. in., och slutligen hafva dessa medel under åren 1870 och 1871, på grund af den för

Transport Rdr 21,415: 18.

36 Transport Rdr 21,415: 18-

Trafikstyrelsen nådigst utfärdade instruktion, reserverats till förmån för r>en för de vid Statens järnvägstrafik anstälda personers efterlemnade enkor ock barn inråttad pensionskassa».

Under rubriken »gåfvur» har influtit Rdr ............................. 19,036: 84.

Såsom ofvan xär nämd!, hafva de under donna rubrik influtna medel reserverats till förmån för dels tågbetjeningens pensionering, dels eu för hela personalen gemensam sjuk- och under stödskassa.

Nu angifna trenne slag af reserverade medel hafva alltifrån trafikens första början förvaltats i gemensam kassa vid hvarje distrikt under vederbörande Intendents tillsyn och under granskning af särskilda revisorer. Influtna räntor och räntor på räntor uppgingo vid 1871 års slut, sammanräknade, till Rdr.................. 9,331: 87.

Summa Rdr 49,783: 89.

hvarifrån afgå diverse utgifter Rdr .................................................. 124: 45.

Saldo -Rdr 49,659: 44.

De på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3:dje Juni 1870 reserverade medel, som qvarstått i Trafikstyrelsens kassa och sålunda ej betingat någon ränta, uppgingo vid 1871 års slut till Rdr ................................................................................................... 4,759: 88.

Summa Rdr 54,419: 32.

Beträffande det sålunda samlade kapitalets olika ändamål, få Komiterade till en början anmärka, att ett af dessa ändamål, nemligen det som afser understöd under sjukdom, numera torde vara öfverflödigt att söka vinna, då den sjukvård, som vid Statens jernvägstrafik på grund af gällande aflöningsreglemente bestås personalen, synes gorå särskilda understöd för sagda ändamål obehöfliga, men att deremot hvarje tillgång, som kan disponeras, är väl behöflig för pensionsändamål. Komiterade förutsätta derföre, för sin del, att det blott är för det senare ändamålet, de reserverade medlen kunna komma att användas.

I den nyss afgifna redogörelsen för de sätt, hvarpå kapitalet bildats, hafva Komiterade återgifvit de olika rubriker, hvarunder de olika medlen hittills reserverats. Af dessa rubriker, jomförda med betydelserna af de benämningar å personal, hvilka sedermera utvecklat sig och genom nu gällande instruktion för Trafikstyrelsen slutligen fixerats, skulle möjligen den slutsatsen kunna dragas, att vissa medel under vissa lider afsatts endast till förmån för betjeningspersonalen vid banafdelningen och under vissa tider endast till förmån för

betjeningspersonalen vid maslån- och trafikafdelningarna, under det att samtidigt vissa medel afsattes till förmån för hela personalen, såväl tjensteman som betjente vid samtliga afdelningarna. Att meningen härvid varit att särskildt gynna någon viss afdelning kunna Komiterade, för sin del, icke föreställa sig, men måste fastmera tro, att redaktionerna af ifrågavarande rubriker rönt inflytande af en obestämdhet i terminologien, som under trafiktjenstens första tid var ganska förklarlig; och Komiterade styrkas i denna tro af den omständigheten, att de bestämmelser, som i afseende å de reserverade medlens ändamål under sednare lider blifvit synliga, alla referera sig till personalen i sin helhet, hvarvid Komiterade särskildt få erinra om de två fall som genom K. M:t vunnit stadfästelse, nemligen i fråga om böter och de reserverade medel som i § 2 lit. f) och g) omtalas.

På grund häraf föreslå Komiterade, att hela det kapital, som under ofvannämda olika rubriker hittills reserverats, måtte få, tillgodokomma hela personalen gemensamt och att, då något direkt anslag icke torde från Statens sida höra ifrågasättas, hela kapitalet, såsom väl behöflig! för den föreslagna Enkeoch Pupillkassan, måtte till denna kassa få läggas.

Rörande bestämmelserna i § 4 mom. 1 hafva Komiterade redan yttrat sig i sammanhang med frågan om beloppen af de sammanräknade premier, delegare i båda kassorna skulle komma att erlägga, men Komiterade få nu särskild! hänvisa på den serie för premiebeloppen, som i detta moment förekommer, dels för jemförelse mellan dessa belopp och de längre här ofvan framvisade premierna för båda kassorna vid Tysklands jernvägar, dels till jemförelse med de premier som i Civilstatens enskilda enke- och pupillkassa äro för olika pensioner faststälda. 1 förra fälle! kommer man till det resultat, att medelpremien vid den svenska enke- och pupillkassan ensamt för sig under de nuvarande förhållandena är större än de flesta af de för båda kassorna gemensamt bestämda premier vid de tyska jernvägar, som här ofvan uppräknats, fastän de sednare premierna betinga vida fördelaktigare pensionering. I sednare fälle! få Komiterade erinra, att årsafgifterna i Civilstatens enskilda enkeoch pupillkassa variera från 6 procent af den lägsta pensionen till 9 procent af den högsta, under det att årsafgiften vid den af Komiterade föreslagna enkekassan, i förhållande till delegarens ålder vid inträde!, skulle utgå med från 15 t. o. m. 30 procent af pensionen, hvarvid tillika torde höra erinras, att med pension i förstbemälda kassa äfven följer, i de flesta fall, pension ur Civilstatens allmänna enke- och pupillkassa, för hvilken ingen afgift erlägges.

Storleken af den till delegares efterlefvande utgående pension skulle i regeln utgöra 20 procent af delegarens s. k. medelarvode, men för dem, som erhölle pensionsrätt efter sådan delegare, som i § 1 lit. c) nätnnes, skulle pensionens storlek endast uppgå till 15 procent af det arvodes värde, i förhållande

hvartill den afskedade delegaren erlagt årsafgifter under sin återstående lifstid. Skälet till denna nedsättning af pensionsbeloppet är, såsom för (ifrigt lätteligen torde inses, att ifrågavarande delegare icke bör få tillgodoräkna sig fördelen af de bidrag, som från jernvägens sida tillfalla kassan, men att han tvärtom bör vidkännas ett afdrag på det matematiska värdet af sina insatser vid afskedstagande!, på grund af den risk, som kassan stått under hans tjenstetid, att få betala pension åt hans efterlefvande med 20 procent af arvodet.

Hvad i (ifrigt angår förhållandet emellan tillgångar och föreslagna pensionsbelopp, få Komiterade hänvisa till vidfogade »P. M., rörande beräkningarna af pensioner och premier vid en enke- och pupillkassa till förmån för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik», jemte den till denna P. M. hörande tabell.

Med afseende derå, att Komiterade icke föreslagit högre ålder än 18 år för pensionsberättigade barn, få Komiterade anföra, att då ynglingar vid denna ålder kunna vinna inträde i ordinarie tjenst vid Statens jernvägstrafik, så synes i konseqvens härmed pensionsunderstöd i allmänhet icke behöfva utgå till dem som öfverträdt donna ålder, och att då, för (ifrigt betjeningens antal är så öfvervägande i förhållande till tjcnstemännens, nemligen i proportion som 5 till 1, och betjeningens barn i de aldra flesta fall torde kunna vid 18 års ålder försörja sig sjelfva och detta förhållande äfven i många fall torde inträffa med tjenstémäns barn, Komiterade icke ansett lämpligt, att till förmån för de jemförelsevis få fall, då en dyrbarare, längre uppfostringstid förekommer, belasta kassan med den högre kostnad, hvartill eu längre utsträckning af pensionsåldern för barn skulle föranleda.

Komiterade hafva redan i det föregående betonat det intresse jernvägstrafiken har att få en enke- och pupillkassa till stånd, men Komiterade få nu ytterligare, efter den redogörelse som här blifvit lemnad, med afseende å de ifrågasätta premiebeloppen och dessas betydliga storlek i jemförelse med andra, såväl inhemska som utländska enkekassors, erinra om, att de förnämligaste orsakerna till de höga premiebeloppen äro hufvudsakligen att söka i den tidiga invaliditet och den låga tjenste- och lefnadsålder, som blifvit med afseende å personalens egen pensionering förutsatte, i ändamål att för tjensten kunna påräkna en lefnadskraftig personal och att, då af den afskedade personalen ingå bidrag kunna förutsättas, de betalande delegarne sålunda få vidkännas den höga kostnad, som af nyssnämnda fördel för tj eu sten blir eu följd, och att slutligen, vid sådant förhållande ovilkorligen nödigt synes vara, att alla de biinkomster, som från jernvägens sida, utan att minska trafikintägten, kunna beredas, blifva lagda till enke- och pupillkassan.

Redan i början af detta betänkande har blifvit motiveradt, hvarföre Komiterade icke ansett lämpligt, att uttala sig öfver förvaltningen af nu föreslagna

pensionsinrättningar, annat än så till vida, att de hänvisat till hvad i detta afseende är gällande för Civilstatens pensionskassor, men då i de förslag, som hlifvit framlagda, intet afdrag å beräknade tillgångar gjorts för förvaltningskostnader, höra Komi terade dock särskild t upplysa, att de med afseende å dessa kostnader föreställa sig, dels att det ringa utrymme för tjenstelokal, som kan ifrågakomma, borde kunna beredas den till pensionsinrättningarna hörande tjenstepersonal i den nya hufvudbyggnaden vid Stockholms central bangård, dels att, hvad nämde personal angår, Komiterade, efter samråd med de vid Statens jernvägstrafik anstälda, i Stockholm tjenstgörande personer, kommit till den öfvertygelse, att hinder icke mota att låta donna personal turvis och utan aflöning tjenstgöra såsom biträden åt den likaledes utan arvode fungerande direktionen, dels ock att öfriga af ifrågavarande förvaltning betingade utgifter blifva så obetydliga, att något särskild! afseende icke behof! fästas derå i Komiterades förslagsberäkningar.

Slutligen få Komiterade nämna, att då kalkylerna rörande pensioneringen äro ganska invecklade och kräfva ett särskild! studium af försäkringsväsendet, Komiterade ansett sig böra, genom en med detta ämne erkänd! förtrogen person, låta sina kalkyler granskas. Komiterade hafva derföre vänd! sig till Herr Lektor F. W. Hultman med anmodan om en sådan granskning, och har Lektor Hultman, efter genomgående af de till kalkylerna hörande handlingar, afgifvit det yttrande som bårhus bifogas.

Stockholm den 12 Januari 1872.

C. LIMNELL.

C. Löfman.

K. IT. Sparre.

B. Pränckel. J. Norrman.

40 Belgare.

TillgSugar.

Delegares åraafgifter.

(Tillhör Bil. 2.)

Förslag till reglering af fmansiela vilkor för eu

Pensions-Inrättning

till förmån för tjenstep er sonalen vid Statens jernväg strafik.

§ 1-

Delegare i pensionsinrättningen är hvar och eu i Statens jern vägstrafiks ordinarie tjenst anstäld person, som antingen efter detta reglementes nådiga fastställande i sådan tjenst antagits, eller, redan antagen, inom trenne månader efter nämnde fastställande anmält sig till inträde i pensionsinrättningen.

§ 2-

Pensionsinrättningens tillgångar äro:

a) Delegares bidrag, förmedelst de i nästföljande §§ bestämda årsafgifter och afgifter vid arvodesförhöjningar;

b) Statens bidrag, åtgörande en procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks totalinkomster och samtliga utgifter för drift och underhåll, under hvarje år från och med år 1871;

c) gåfvor till förmån för pensionsinrättningen;

d) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller som på annat sätt förverkas; samt

e) räntor å sålunda samlade medel.

§ 3.

Mom. 1. Delegares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd, procent af honom tillkommande ordinarie arvoden, sålunda att:

den, som inträder före fyllda 30 år, erlägger 1.5 procent af arvodet,

vägstrafiks ordinarie tjenst anstalt!, och som vinner inträde efter det lian fyllt 30 år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande hela värdet för den förmån att icke behöfva erlägga högre årsafgifter än här ofvan äro bestämda. Sagde kostnad fastställes åt pensionsinrättningens direktion; klagan öfver direktionens beslut härutinnan må ej föras.

Mom,. 2. Förflyttas delegare från befattning med högre arvode till befattning med lägre, är lian dock berättigad att, förmedelst i stadgad ordning inbetalda årsafgifter i förhållande till det högre arvodet, bereda sig den emot detta arvode svarande pension.

Mom. 3. Arsafgifterna erläggas från och med månaden näst efter den, då delegaren inträdde i pensionsinrättningen, och så länge lian i Statens jernvägstrafiks tjenst qvarstår.

§ 4.

Hvarje gång delegare uppflyttas i högre arvodesklass, erlägger lian till rieiegares afpensionsinrättningen en månads arvodesförhöjning. Detta erläggande sker ge- sifter.vila"°nom arvodesafdrag, då förhöjningen första gången utfaller. desf"gg",m"’

§ 5.

Arsafgifterna inbetalas genom afdrag å delegares arvode hvarje gång så- satt för i»beda nt utfaller. År delegare af en eller annan anledning oberättigad att uppbära tftlninp af afarvode, så att afdrag ej kan ega rum, skall inbetalningen af såväl arvodesför-

42 Pensionsrätt.

Pensionernas

storlek.

höjnings- som årsafgift ske kontant och på de tider, som inbetalning genom arvodesafdrag eljest skolat ske. Försummas detta, må Direktionen afgöra, huruvida den försumlige må i pensionsinrättningen få qvarstå eller ej. Tillätes han qvarstå, så skall hela det förfallna beloppet jemte sex procents ränta derå, efter år räkna dt., på eu gång fråndragas den försumliges först utfallande arvodeseller pensionsbelopp.

§ 6.

Berättigad till pension är delägare.-

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen genom tjensteutöfning vid Statens jernvägstrafik, icke kan sin befattning behörigen skota och fördenskull af Styrelsen afskedas;

b) som efter minst tio tjenstår i ordinarie anställning vid Statens jernvägstrafik afskedas, emedan lian antingen till följd af sjuklighet, icke ådragen genom tjensteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet, icke kan sin befattning behörigen skota;

c) som efter minst 30 års tjenst i ordinarie anställning vid Statens jernvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjenstår sammanräknade uppgå till talet 95.

§ 7"

Mom. 1. Årliga beloppet af pension bestämmes i mån af den pensionsberättigades tjenstår till vissa procent af det medelarvode, som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsarvoden, i förhållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlade årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda, att

43 Var delägare vid sitt inträde i kassan redan i Statens jernvägstrafiks tjenst antagen och erhåller lian afsked, innan fem år förflutit efter inträdet, bestämmes medelarvodet efter medeltalet åt de arvoden, han under de fem sista åren af sin tjenstetid uppburit.

Mom,. 2. Dclegare, som före uppnåendet af 20 tjenstår skall pensioneras på grund af bestämmelsen i § 6 lit. a), erhåller alltid såsom pension 30 procent af medelarvodet. Inträffar pensionsrätter!, innan delegaren varit fem år i tjenst, beräknas medelarvodet efter det mindre antalet årsarvoden.

Mom. 3. Pensionen beräknas från och med månaden näst efter den, då delegaren erhållit afsked, till och med den månad, under hvilken pensionstagaren dör eller förverkar sin pensionSrätt.

§ 8.

För bestämmande af pensionsrätt må delegares tjenstår före 1863 icke medräknas. Dock medgifves delegare, som sådant äskar, att äfven medräkna tjensteåren före 1863, till det antal som af Styrelsen för Statens jervägstrafik godkännes, så framt lian inom ett år efter inträdet på en gång till pensionsinrättningen erlägger den retroaktivafgift, som motsvarar hela värdet för den äskade större förmånen. Sagde kostnad fastställes af pensionsinrättningens Direktion; klagan öfver Direktionens beslut härutinnan må ej föras.

§ 9.

Mom. 1. Vid tjenstens frånträdande erhåller pensionsberättigad delegare’ efter anmälan hos Direktionen, pensionsbref å det belopp, som han för framtiden egen utfå.

Mom. 2. Pensionsbref må ej gälla såsom säkerhet för lån och får ej för gäld utmätas; ej heller må införsel i pension beviljas.

§ 10.

Mom. 1. Pension utbetalas i början af Mars, Juni, September och December månader för den tid, utbetalningsmånaden inbegripen, som pensions-

Tjeusteår.

Pensionsbref

Pensions utbakommande.

Återinträdande

delägare.

Förlorad pensiunsrätt.

' 44

tagaren då eget’ rätt att uppbära pension. Vid hvarje utbetalningstillfälle skall pensions brefvet företes samt vederbörliga bevis, styrkande pensionsrätter aflemnas.

Mom. 2. Uttages ej pension inom trenne år efter det pensionsrätten inträdt eller pension sednast blifvit lyftad, hemfaller densamma till pensionsinrättningen, så val för de trenne sålunda förflutna åren som allt framgent.

§ 11-

Delegare, som lemnat Statens jernvägstrafiks tjenst, skall, om han ånyo vinner inträde deruti, och följakligen äfven återinträder såsom delegare i pensionsinrättningen, erlägga de utgifter, som af Direktionen bestämmas. Klagan öfver Direktionens beslut härutinnan må ej föras.

§ 12-

Delegare, som afskedas till följd af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derföre att han utan Styrelsens för Statens jernvägstrafik samtycke lemnat sin tjenst, förlorar all rätt till pension, äfven om lian vid afskedandet sådan rätt innehade.

§ 13-

De af delegare till, pensionsinrättningen erlagda utgifter kunna icke af honom återfås i annan ordning, än genom den i detta reglemente faststälda pensionering, till följd hvaraf delegare, som fager afsked, innan han är pensionsberättigad, eller som på annat sätt förlorar sin pensionsrätt, på samma gång förlorar rättigheten att återfå sina i inrättningen gjorda insatser.

(Tillhör Bil. 2.)

Förslag till reglering af finansiela vilkor för en

Enke- och Pupillkassa

till förmån för tjenstepersonalens vid Statens järnvägstrafik efterlemnade

enkor och barn.

§ 1

Belgare äro:

a) hvarje man, i Statens jern vägstrafiks ordinarie tjenst anstäld, som antingen efter detta reglementes nådiga fastställande i sådan tjenst antagits, eller, redan antagen, inom trcnne månader efter nämnda fastställande anmält sig till inträde i kassan, dock med vilkor för denne sednare, att han den 1 .Januari 1863 ännu icke fyllt femtio år;

b) hvar och eu, som, efter sålunda vunnen delaktighet, afgått ur tjensten på grund af sådan invaliditet samt de tjenste- och lefnadsår, hvilka äro föreskrifna såsom vilkor för erhållande af pcnsionsrätt i den af Komiterade föreslagna pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen; dock må ingen, som afgått ur tjenst, qvarstå såsom delegare, så framt lian icke i minst fem år innehaft ordinarie anställning vid statens jernvägstrafik;

c) hvar och en, som, efter det han i kassan vunnit delaktighet, fyllt 45 år och i 20 år tjenstgjort såsom ordinarie vid Statens jernvägstrafik, beviljas afsked och sedermera vederbörligen erlagt de utgifter, som för bibehållande af hans delegarerätt blifvit, på sätt § 4 mom. 5 föreskrifver, bestämda.

§ 2.

Kassans tillgångar utgöras af:

a) delegares bidrag

l:o. utgifter vid inträde i kassan,

2:o. årsafgifter,

Delegare.

Tillgångar.

46 Inträdesafgift.

Arsafgifter.

3:o. afgifter vid arvodes-förhöjningar:

b) böter, ådömda jern vägspersonalen för tjenstefel;

c) af kastningen ai sådana, Statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycken. hvilka icke för trafikens skötande äro hehöfliga eller till boställsjord upplåtna;

d) inkomster vid försäljning af inom jernvägens område tillvaratagna, men icke inom behörig tid återfordrade effekter, och af qvarliggande outlöst gods, som, på grund af gällande Trafikreglemente, på offentlig auktion afyttras;

e) inkomster vid registrering och förvaring af sådana tillvaratagna effekter, som af egaren återtagas emot afgift, enligt af Trafikstyrelsen fastställd taxa;

f) inkomster af medgifna rättigheter till försäljning och annonsering inom jernvägens område;

g) inkomster af försålda gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationernas väntsalar:

h) inkomster af den från Statens jernvägstrafiks expeditioner samlade och försålda makulatur;

i) gåfvor till förmån för kassan;

1c) vid detta reglementes fastställande befintliga tillgångar, dels i Statens jernvägstrafiks sjuk- och understödskassor, dels i kassör för pensionering af personalen, äfvensom de, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 3 Juni 1870, reserverade medel;

l) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas, eller som på annat sätt förverkas;

m) räntor å kassans medel.

§ 3.

Såsom inträdesafgift erlägger den inträdande hälften af honom då tillkommande arvode för en månad.

§ 4.

Mom. 1. Delegarcs årsafgifter utgå med eu viss, på grund af hans ålder vid inträdet i kassan, en gång för alla bestämd procent af honom tillkommande ordinarie arvoden sålunda, att

47 Mom. 2. Erläggandet af årsafgifter tager sin början med'månaden näst efter den, då delegaren inträdde i kassan.

Mom. 3. Förflyttas delegare från befattning med högre arvode till befattning med lägre, är han dock berättigad att, förmedelst allt framgent och i stadgad ordning fortgående avgifter i förhållande till det högre arvodet, bereda sina efterlefvande den emot detta arvode svarande pension.

Mom. 4. De i § 1 lit. b) nämnda delegare äro befriade från årsafgifter.

Mom. 5. De årsafgifter, hvilka, enligt § 1 lit. c), kunna komma att utgå, bestämmas en gång för alla af kassans direktion med tillämpning af den grund för beräkningen, som i mom. 1 af denna § är stadgad, och sedan den afgående delegaren uppgifvit det arvodesvärde, i förhållande hvartill lian önskar pension åt sina efterlefvande. Detta arvodesvärde får dock ej vara högre än det arvodes, i förhållande hvartill den afgående delegaren sednast erlade års-

afgifter och ej heller lägre än hälften af samma arvode. Öfver direktionens beslut härutinnan må klagan ej föras.

Mom. 6. Den som vid detta reglementes fastställande redan är i Statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst anstäld, må ega rätt att i pensionskassan inträda såsom delegare för mindre belopp än det arvode lian uppbär, dock ej för mindre än hälften af arvodet; kommande, i förhållande härtill, såväl afgifter för som framdeles utfallande pension efter sådan delegare att beräknas med stöd af bestämmelserna i detta reglemente.

§ 5.

Uppflyttnings- Hvarje gång delegare uppflyttas i högre arvodesklass, erlägger lian sär-

*fglft' skild! till kassan två månaders arvodesförhöjning. Donna afgift erlägges, då förhöjningen andra och tredje gången utfaller.

§ 6.

sätt för in- Mom. 1. De i §§ 3, 4 och 5 bestämda afgifter inbetalas af i tjenst

betalning af varan(fe delegare genom afdrag från hans arvode. Är sådan delegare af en bidrag.68 eller annan orsak oberättigad att uppbära arvode, så att afdrag ej kan ega rum, skall inbetalningen ske kontant och på de tider, då inbetalning genom arvodesafdrag eljest skolat ske.

Mom. 2. Sådan delegare, som i § 1 lit. c) nämnes, erlägger före utgången af det kalenderår, hvarunder han utträdt ur tjensten, den afgift, som på den återstående delen af året sig belöper, men under de följande kalenderåren erlägger lian hela den faststälda årsafgiften på eu gång och .sednast den 1 Augusti.

§ 7-

Pensionsrätt. Mom. 1. Rätt till pension efter afliden delegare måste grunda sig derpå,

att denne minst fem år varit i Statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst anstäld, samt att det äktenskap, som föranleder pensionen, blifvit, ingånget före afskedstagande! och innan delegaren fyllt femtio år.

Mom. 2. Pensionsberättigade äro: den aflidnes enka, så länge hon lefver ogift och är välfrejdad, samt hvarje den aflidnes barn, som är välfrejdad! och ej fyllt aderton år.

Mom. 3. Det årliga pensionsbeloppet efter afliden delegare fastställes, på sätt nästföljande § stadgar, eu gång för alla och utgår oförminskad! från och med månaden näst efter den, då delegaren afl ed, samt till och med den månad, under hvilken hans efterlefvandes pensionsrätt helt och hållet] upphörde. Emellan enka och barn fördelas utfallande belopp sålunda, att enkan undfår ena

hälften och barnen tillsammans den andra hälften; emellan barn delas alltid pensionsbeloppet lika.

Mom. 4. Afliden delegares frånskiljda hustru, som ej ingått nytt äktenskap, har, då den aflidne ej efterlemnat pensionsberättigad enka från sednare gifte, och så framt direktionen prtifvar sådant rättvist, samma rätt till pension som enka.

§ 8-

Årliga beloppet af pension efter afliden delegare bestämmes på följande sätt:

Efter delegare, tillhörande någon af de i § 1 lit. a) och lit. b) upptagna kategorier, utbetalas tjugo procent af det medelarvode, som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsarvoden, i förhållande hvartill delegaren, på grund af bestämmelserna i § 4 inom. 1, erlagt årsafgifter; men var delegaren, vid sitt inträde i kassan, redan förut i Statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst antagen, och afliden han innan fem år förflutit efter inträdet, bestämmes medelarvodet efter medeltalet af de arvoden, han under de fem sista åren af sin tjenstetid uppburit.

Efter sådan delegare, som i § 1 lit. c) nämnes, utbetalas femton procent af det arvodesvärde, i förhållande hvartill delegaren. efter utträdet ur tjenst, erlagt årsafgifter.

§ 9.

Mom. 1. Anspråk på pension efter afliden delegare anm kies hos kassans direktion, med företeende af vederbörligt intyg om dödsfallet och om samtliga pensionsberättigade efterlefvandes namn, födelseår och frejd. Direktionen bestämmer då det en hvar tillkommande pensionsbelopp samt utfärdar pensionsbref.

Mom. 2. lJensionsbref må ej gälla såsom säkerhet för lån och får ej för gäld utmätas; ej heller må införsel i pension beviljas.

§ io.

Mom. 1. Pension utbetalas i början af Mars, Juni, September och December månader för den tid, utbetalningsmånaden inbegripen, pensionstagaren då eger rätt att uppbära pension. Vid hvarje utbetalningstil]fälle skall pensionsbrefvet företes samt vederbörliga bevis, styrkande pensionsrätter aflemnas.

Mom. 2. Uttages ej pension inom trenne år efter det pensionsrätten inträdt, eller pension sednast blifvit lyftad, hemfaller densamma till kassan, så väl för de tvenne sålunda förflutna åren som allt framgent.

Pensionernas

storlek.

Pensionsbref.

Pensions utbekommande.

50 Afgifter vid återinträde i tjenst.

Upphörande af delegarerätt.

§ il-

Mom. 1. Delegare, som utträdt ur Statens jernvägstrafiks tjenst och dervid förlorat sin delegarerätt, egen, om han ånyo vinner inträde i tjenst och följaktligen äfven återinträder såsom delegare, erlägga de afgifter till kassan, som af direktionen då bestämmas.

Mom. 2. För delegare, som, efter att hafva lenmat Statens jernvägstrafiks tjenst utan att förlora delegarerätt, i nämnda tjenst återinträder, bestämmer direktionen äfvenledes de afgifter, den återinträdande skall betala för tillgodonjutandet af den delegarerätt, som af de förändrade förhållandena betingas.

Klagan öfver direktionens beslut vid tillämpningen af bestämmelserna i donna § må ej föras.

§ 12.

Mom. 1. Försummar delegare att i rätt tid till pensionskassan inbetala honom åliggande kontanta afgift, må samma afgift jemte derå upplupen sex procent ränta, efter år räknadt, antingen innehållas å den försumlige delegarens näst derefter utfallande aflöning eller eljest af hans tillgångar indrifvas. Afliden delegare utan att hafva inbetalt honom åliggande afgifter, skall, innan pensioneringen får taga sin början, pensionskassans fordran, i kapital och ränta, vara betäckt.

Mom. 2. Den som efter uppnådda femtio lefnadsår ej eger pensionsberättigade anhöriga, upphör att vara delägare och är följaktligen ej skyldig att vidare erlägga någon afgift till kassan.

Mom. 3. Delägare, som utan Styrelsens för Statens järnvägstrafik medgifvande lemnar sin tjenst, är sin delegarerätt förlustig.

(Tillhör Bil. 2).

P. M.

rörande beräkningarne af pensioner och premier vid en pensionsinrättning till förmån för tf enstepersonalen vid Statens järnvägstrafik.

Enär den svenska jernvägstrafiken är alltför ung, för att erforderliga statistiska upplysningar skulle derifrån kunna hemtas rörande personalens lifslängd och afgång ur tjenst till följd af invaliditet, hafva Komiterade sökt, att ur främmande jernvägars erfarenhet hemta ledning för bestämmandet af de på nämda förhållanden beroende proportionerna mellan premier och pensioner. Men ehuruväl pensionsinrättningar vid en stor del af utlandets jernvägar egt bestånd under ett flertal år, har berörda fält af statistiken icke utgjort föremål för särskild! bearbetande. Vid pensionskassors upprättande synes man hittills blott hatva utgått från antaganden, att dödligheten följt eu viss lag, som angifvits af några bland de öfver befolkningen i allmänhet uppgjorda mortalitetstabeller, men deremot, med afseende å det antal eller den ordning, hvari personalen kunde antagas blifva (-tjenstbar, nödgats hålla sig inom suppositionernas område, helst den allmänna statistiken i detta fall icke kunnat gifva några upplysningar. Till utredning af donna för pensionsväsendet vigtiga fråga har början gjorts först under de aldra senaste åren och inom det land, der jern vägsstatistiken i likhet med andra jemvägsdrift berörande vetenskapliga frågor fullständigast behandlats, nemligen Tyskland, der dessutom insamlandet af de för ifrågavarande ändamål erforderliga, talrika uppgifter gynnas af det nära sambandet mellan landets olika jernvägar i allmänhet och särskild! genom den s. k. Verein Deutscher Eisenbahn-Vervaltungen, hvilken omfattar såväl Tysklands som åtskilliga jernvägar inom grannländerna under en gemensam direktion.

Genom nämda direktions medverkan har eu för försäkrings- eller pensionerings-statistiken högt intresserad vetenskapsman, Dr A. Wiegand, insamlat från de flesta tyska baner fullständiga uppgifter för åren 1868 och 1869 öfver personalens antal och åldrar, dödligheten inom hvarje åldersklass samt det antal, som inom hvarje af dessa klasser blifvit invalider, äfvensom särskild t dödligheten bland dem, som till följd af invaliditet måst afgå ur tjenst. Resultaten af dessa undersökningar, hvilka omfatta baner med eu sammanräknad

personal af 70,000 personer, hafva blifvit offentliggjorda i de tyska jernvägsförvaltningarnas officiella tidning och gifvit vid handen, dels att dödligheten inom den i tjenst befintliga personalen nära öfverensstämmer med den som angifves i den s. k. »de 17 engelska kompaniernas mortalitetstabell», hvilken af flera bolag lagts till grund för beräkning åt deras försäkringar, dels att inom de till följd af invaliditet afgångna personerna dödligheten är betydligt starkare än efter någon af de allmänna tabellerna af ifrågavarande slag. Antalet af dem, som under ofvannämnda begge år blifvit invalider, sammanföll nära med det som borde uppkomma enligt en af Heym tidigare uppstad hypotes, modifierad sålunda, att ingen antages i tjenst qvarstå utöfver det 7lista lefnadsåret, eller att sannolikheten att vid detta år blifva invalid sattes lika med 1. Enligt bemälda hypotes växer sannolikheten att blifva invalid med lefnadsåldern i sådant förhållande att densamma vid

20 års ålder utgör 0,00102 30 » » » 0,ooii3

40 » » » 0,00178

50 » » » 0,00590

60 » » » 0,03168

70 » » » 0,19298

eller med andra ord, att af

20-åringar en person blir invalid bland 980 personer 30 » » » » » » 885 »

40 » » » » » » 562 »

50 » » » » » » 169 »

60 » » » » » » 31 »

70 » » » » » » c:a 5 »

På grund af dessa förhållanden föreslog Wiegand, dels att, intill dess ännu fullständigare upplysningar i förevarande ämne kunde komma i dagen, vid uppgörandet af beräkningar för jern vägspersonal ens pensionering begagna eu af honom uppgifven sannolikhetstabell öfver invalidernas dödlighet, dels att, för sannolikheten att blifva invalid, antaga den ofvananförda modifierade Heymska hypotesen, dels slutligen att beräkna mortalitetsförhållandena inom den i tjenst kvarstående personalen efter de 17 kompaniernas tabell.

I enlighet med dessa grundsatser hafva sedermera lifräntetabeller för jernvägspersonalen blifvit uträknade af J. Kahn i Wien och införda i ofvanbemälda tidnings N:o 15 af årgången 1871.

Då dessa tabeller äro de enda i. sitt slag, som stödja sig på statistiska fakta, och dessa fakta samlats inom eu personal som är 30 ä 40 gånger större

än de svenska stambanornas, och då för öfrigt skäl ännu icke finnes till det antagande, att förhållandena härstädes skola väsentligt - afvika från hvad ofvan angifna undersökningar gifva vid handen, så hafva Komiterade ansett tillförlitligast, att på de af Wiegand föreslagna grunder stödja sina beräkningar af pensionernas värden och de premier eller årsafgifter, som för dem höra erläggas. Den af Kahn uträknade tabell hafva Komiterade dock ej ansett sig kunna använda omedelbart, enär den räntefot han med afseende å fruktbargörandet, af samlade pensionsmedel begagnat, eller 5 procent, synes val hög, i betraktande af den tendens till fallande, räntefoten i Sverige på sednaste åren visat. Komiterade hafva derföre omarbetat nämda tabell efter 4,5 procents räntefot. Den sålunda omarbetade tabellen vicllägges härjemte såsom bil-mor Dit. A. och Dit. B.

Den förra af dessa utgör eu egentlig lifräntetabell för invalider och upptager, i första kolumnen de olika åldersklasserna, i andra kolumnen antal lefvande invalider inom hvarje åldersklass, i tredje kolumnen de mot dessa antal svarande, efter 4,5 % diskonterade värden, eller hvad man kallar de »diskonterade talen», i fjerde kolumnen summorna af sistnämda tal, och i femte kolumnen de närvarande värdena af eu lifränta om 1 Rdr årligen, som utgår vid hvarje års slut, så länge invaliden lefver.

Dit. B. innehåller de tal, som erfordras för beräkning af värdet af en pension, som skall utgå från det år, hvarunder en person blifver invalid och till samma persons död. För hvarje af de i kolumnen 1 upptagna lefnadsår, till och med det 71:sta, eller det sista, hvarunder en person antages qvarstå i tjenst, angifves i kolumnen 2 det emot de i tjenst qvarståendes (eller de aktiva personernas) antal svarande diskonterade tal. Kolumnen 3 upptager summorna af dessa tal, räknade från och med det 71:sta året, samt kolumnen 4 det närvarande värdet af en årlig inbetalning af 1 Rdr, fortsatt från och med det angifna året, så länge personen i fråga förblifver tjenstgörande. Den femte kolumnen innehåller de produkter som uppkomma, då vidstående diskonterade tal (kolumnen 2) multipliceras med det mot samma svarande värdet af invalidräntan samt med sannolikheten att under året blifva invalid. Den sjette kolumnen innehåller dessa produkters summor samt den sjunde kolumnen summorna af de i 6:te kolumnen stående.

Angående betydelsen af de i donna tabell förekommande tal samt till en antydan om sättet för tabellernas begagnande torde det böra vara tillräckligt erinra, att i tabellen B talet i kolumnen 5 angifver hvad det för ett visst år, t. ex. det 30:de, i kol. 2 utsätta antal personer bör erlägga för att försäkra sig om årlig lifränta af 1 Rdr, för den händelse de skulle blifva invalider under loppet af samma år; talet i vidstående kolumn 6 den summa, samma antal personer bör erlägga försatt försäkra sig om eu årlig lifränta af 1 Rdr, för den lian-

delse de blifva invalider under samma eller något af de följande åren, äfvensom att talen i kolumnen 7 uttrycka det belopp, hvarmed likaledes samma antal personer hafva att köpa sig rätt till en invalidränta, som utgår med 1 Rdr åt den bland dem, som blifver invalid under samma år, med två Rdr till den, som blifver invalid under det påföljande året,, med tre Rdr till den, hvars invaliditet, inträder under det tredje året i ordningen, eller i allmänhet höjes med eu Rdr för hvarje år invaliditeten inträffar sednare än det, från och med hvithet försäkringstagarns förvärfva sig rättigheten att i fall af otjenstbarhet erhålla lifränta. Hvad en person har att betala för inköpet af en lifränta af eu Rdr under den ena eller andra af dessa förutsättningar, angifves naturligtvis af deri qvot, som erhålles, då vederbörande tal i kolumnerna 5—7 divideras med hithörande tal i kolumnen 2, likasom det är tydligt, att hvad som bör erläggas för en invalidränta af annat belopp än eu Rdr, erhålles genom multiplikation af nyssnämnda qvot med det gifna beloppet. Skall rättigheten till invalidpension ej förvärfvas genom att på en gång erlägga den derför erforderliga summa, utan köpas medelst årliga inbetalningar, hvilka fortgå sä länge försäkringstagaren förblifver i tjenst, finnes årspremiens storlek genom att dividera det på ofvan antydda sätt funna värdet eller kostnaden för invali ditetsrän tan med det mot försäkringstagarens ålder svarande, i kolumnen 4 utsätta värdet af den under tjenstetid^ inbetalda räntan eller årspremien, 1 Rdr.

Tabellen B. har äfvenledes begagnats för att bestämma värdet eller kostnaden af den pension, som skall utgå till den, som, utan att vara invalid, afgår ur tennsten efter deri i förslaget omförmälda längre tjenstetid eller vid den tid, då hans lefnads- och tjenstålder sammanlagda uppgå till 95 år. Då tabellen är uppgjord under förutsättning, att pension åtnjutes af alla, som öfverskridit det 7 lusta året, har för detta ändamål endast erfordrats att bestämma värdet af den lifränta, som korume att utgå till den aktive delegaren från och med det året. då han lemnar tjenst,eu till och med det 71 året.

Det torde här höra anmärkas, att vid deri följande tillämpningen afseende icke fästats vid att deri andel af årspremien, som skulle betacka bemälda temporära lifränta, i sj elfva verket bort beräknas upphöra vid utträdet ur tjensten och ej fortgå så länge som om pensionering egde rum endast på grund af invaliditet, men att den ringa olikhet i beräkningen, som genom det noggranna förfarandet skulle uppkommit, ansetts kunna lenmas å sido, då det å andra sidan är sannolikt, att eu god del af de på grund af endast tjenstetid pensionsberättigade men ännu fullt tjenstduglige föredraga att med åtnjutande af full lön qvarstå och kunna utan olägenhet af Styrelsen bibehållas vid sina befattningar, till följd hvaraf, om proportionen mellan qvarvarande och afgående kunnat blifva föremål för beräkning, värdet af bemälda pensionering skulle satts lägre än hvartill det nu blifvit beräknadt.

55 Vid uträkningen af pensionsvärdena har vidare kostnaden för den i förslaget åt sådana, som under tjenstgöring ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet, tillerkända rätt till 30 procents pension, utan afseende å tjenstetiden, uppskattats till tvåtredjedelar af den kostnad, som skulle vara förknippad med att tillägga delegare rätt till lika stor pension på grund af invaliditet i allmänhet äfven under de första tio tjensteåren, och hafva derföre värdena af pensionerna till den nu befintliga personalen beräknats så, som skulle denna ega rätt till 20 procents pension, äfven innan den tjenat i tio år.

Vill grund för pensionsberäkningarne hafva vidare lagts, utom hvad förslaget innehåller om pensionsvilkoren, de lefnads- och tjenstår samt arvodesbelopp för hvarje åldersklass, som angifvas å Tab. C, lefhadsåldern beräknad för år 1872, tjenstetiden i medeltal för hvarje åldersklass räknad för samma är men icke räknad längre än sedan år 1863 och för öfrig! reducerad till närmaste hela antal år, samt summan af de arvodesbelopp de inom samma åldersklass stående uppbära innevarande år.

Resultaten af de beräkningar, som gjorts för att utröna kostnaderna för den nuvarande personalens pensionering enligt de föreslagna grunderna samt det tillskott, som för detta ändamål skulle erfordras utöfver personalens egna bidrag, äro anförda i den under Lit. I). bilagda tabellen.

För de i kolumnen 1 angifna åldersklasser med de för en hvar i kolumnen 2 utsätta medeltjenstetider visar denna tabell i kolumnen 3 värdet af den pensionsrätt, som enligt förslaget tillkommer delegarne, uttryckt i procent af arvodet, eller med andra ord den andel af arvodet, som nu skulle erfordras för att åt delegarne inköpa eu invalidpension, som utgår med 20 % af arvodet, om invaliditeten inträffar före fullgjorda 11 tjenstår, med 21 %. om delegaren blir invalid efter 11 års tjenst o. s. v., samt högst 40 % efter det 30:de tjenstebref, samt eu temporär lifränta af 40 % från och med det år. då summan åt hans lefnads- och tjensteår uppgår till 95. Kolumnerna 4 och 5 innehålla de värden, som motsvara de årsafgifter delegarne framgent komma att betala, så länge de qvarstå i tjenst, Indika värden, såsom kolumnen 1 angifver, funnits genom multiplikation af den föreslagna årsafgiften med det i Tab. B. angifna värdet af aktivitetsräntan 1.

h ör att kunna medtaga i beräkningen de åldersklasser, som föregå den -8:de men som ej finnas medtagna i den tabell, hvarifrån Tab. B. blifvit härledd, hafva de för bestämmandet af dessa värden erforderliga tal särskild! uträknats på grund af de 17 kompaniernas morla] i tets-ta boll och Heyms invaliditets hypotes samt med antagande!, att värdena af lifräntorna för sådana, som blifvit invalider vid bemälda tidigare åldrar, ökats från det 25te till det 18:de året efter samma lag, som angifves af tillväxterna i bemälda invalidräntevärden för den 28:de t. o. in. den 25:te åldersklassen.

56 Kolumnen 6 utvisar skilnaderna mellan värdena i kolumnen 3 och kolumnen 5, eller huru störa andelar af arvodena borde i kassan på en gång insättas för att betacka den del af pensioneringen, för hvilken årsafgifterna ej lemna vederlag.

Kolumnen 7 innehåller summorna af de arvoden, som för närvarande utgå till de i hvarje åldersklass stående personerna, och genom att multiplicera dessa summor med de i föregående kolumn 6 stående procent erhållas de i kolumnen 8 angifna penningebelopp, hvilka utöfver delegarnes egna bidrag erfordras för hvarje åldersklass’ framtida pensionering.

Kolumnen 9 innehåller de årliga tillskott, som utöfver årsafgifterna erfordras under den nuvarande personalens tjenstetid, samt kolumnen 10 beloppen af de utgifter delegarne erlägga.

P. M.

rörande beräkningarna af pensioner och premier vid en Enka- och Pupillkassa Ull förmån för tjenstepersonalen vid. Statens järnvägstrafik.

Till grund för den med den föreslagna enke- och pupillkassan afsedda pensioneringen af jernvägspersonalens enkor och barn hafva Komiterade, i saknad af eu tabell som utvisar värdena af pensioner, hvilka utgå till enka och till barn, intill det desse uppnått 18 års ålder, lågt eu under professor Selanders ledning enligt den af flere försäkringsbolag använda s. k. »Sjutton engelska kompaniernas» mortalitetstabell och efter 4,5 procents räntefot upprättad tabell, utvisande kostnaderna för pensioner åt enkor och åt barn intill 21 års ålder. De värden, denna tabell angifver, kunna nemligen icke väsentligt skilja sig från dem, som skulle betingas af den pensionering Komiterade föreslagit, men det ringa öfverskottet hos de förra bör ingifva trygghet, att kostnaderna icke från början blifva för lågt uppskattade.

Dödligheten inom de i jernvägstjenst anställda personer måste emellertid i sin helhet antagas något starkare än den, förenämnda tabell förutsätter. De af Dr Wiegand samlade statistiska uppgifter rörande personalen vid de Tyska jernvägarnne hafva nemligen ådagalagt, att dödligheten bland de i tjenst qvar-

stående visserligen något understiger, men deremot bland dem, som på grund af otjenstbarhet måst lemna sina befattningar, visar sig starkare än den af bemälda de »Sjutton kompaniernas» tabell angifva. Förenämnda pensionsvärden hafva derföre blifvit något höjda, och hafva tillskotten bestämts på grund af den särskilda mortalitetstabell Wiegand beräknat för jernvägsinvalider samt den af honom, med stöd af den genom nyssautydda undersökning vunna erfarenhet förordade hypotes af Heym angående sannolikheten att vid olika åldrar blifva invalid.

Sedan nemligen en jemförelse mellan förstbemälda tabell för enke- och barnpensioner samt eu efter likartade beräkningsgrunder uppgjord tabell för ensamt enkepensioner gifvit vid handen, att värdet å lifräntan för hustru och barn samfäldt antagits öfverstiga värdet af lifräntan för hustru med omkring 1, och nämda värde å lifränta för hustru och barn samt det enligt Wiegand bestämda värdet af invalidens lifränta begagnats för uträkning af värdet för pension åt enka och barn efter invalid, har skilnaden mellan denna invalidenkepension och den efter de »Sjutton kompaniernas» tabell beräknade enkepension betraktats som ett kapital, hvilket borde utfalla, då mannen blefve invalid samt värdet af hvad den i tjenst varande härför borde erlägga, beräknats på samma sätt som värdet af en honom sjelf möjligen tillfallande invalidpension och sedan tillagts det ursprungliga värdet af den allmänna enkepensionen.

Arspremierna för den sålunda bestämda enkepensionen hafva beräknats under förutsättning, att de inbetalas intill dess mannen lemnar tjenstår till följd af otjenstbarhet eller dör under det lian qvarstår i tjensten. Inbetalningarna äro förutsatta att ske vid början af året, och årskostnaden har sålunda satts något lägre än hvad de föreslagna inbetalningarne per månad skulle betinga. Den härigenom uppkomna förminskningen har icke något betydligt inflytande förr än vid de högre åldersklasserna, men har äfven der ansetts kunna åsidosättas vid en kalkyl som endast kan vara approximativ, helst de äldre delegarnes utgifter af andra skål ansetts höra förminskas.

En bestämmelse, till följd hvaraf pensionskostnaderna skulle kunnat sättas något lägre, än hvartill de här upptagits, är den, att pensionsrätter! förutsätter fem års inbetalningar till kassan, men Komiterade hafva i betraktande af de störa risker, kassan under sin första verksamhetsperiod är underkastad, icke vågat medtaga denna begränsning af pensionsrätter! i beräkningarne.

En omständighet, som i ännu högre grad än den förenämnda bidrager att framdeles gorå afgifterna lägre, är det föreslagna obligatoriska inträdet i kassan, eller att äfven de ogifta till henne erlägga utgifter. Finge man antaga, att den nuvarande proportionen mellan de giftas och de ogiftas arvoden blefve beståndande och komme att bibehålla sig vid det nuvarande förhållandet 3 : 14, så

kunde, då engång kassans samtlige delegare inträdt i tjenst under yngre ålder och eu hvar erlägger utgifter, denna reduceras till lägre än 2 procent af arvodet. Men som dels nämnda proportion nu icke kan med säkerhet bestämmas, dels det dröjer ganska länge, innan de efterhand i kassan inträdande ogifta delegarnes utgifter stiga till något afsevärdt belopp, jemfördt med de redan befintliga gifta delegarnes, hafva Komiterade för närvarande icke trott sig höra beräkna flere delegare i kassan än dem, som redan nu hafva familjer att sörja för.

Slutligen må nämnas att, med afseende på angelägenheten af så få premiesatser som möjligt, Komiterade antagit vid sina beräkningar en gemensam åldersskilnad mellan man och hustru, nemligen 5 år. Denna är visserligen något lägre än den nuvarande, som i medeltal utgör 2,2 år, men har föredragits såsom mera betryggande, utan att för mycket afvika från det verkliga förhållandet.

Resultaten af de beräkningar Komiterade verkställt för att utröna, Indika bidrag erfordras för att kassan skall hafva utsigt att genomgå den pröfvotid, som förestår när pensioneringen af den nuvarande generationens efterlemnade enkor och barn börjar taga större dimensioner, äro införda å bilagde tabell E. Densamma upptager, vid de i kol. 1 angifva åldersklasserna: i kol. 2 det till grund för beräkningarna lagda värdet af eu enke- och barnpension — 1. i kol. 3 värdet af eu dylik pension af 20 % af arvodet, sedan nämnda värde minskats med den vid inträdet erlagda halfva månadslönen eller 4,2 %, i kol. 4 den härefter på grund af den Wiegandska tabellen och under förutsättning, att premien utgår intilldess delegaren blifvit invalid eller ad i der under det lian ännu qvarstår i tjensten, beräknade årliga kostnaden, i kol. 5 de föreslagna utgifterna från delegarne, och i kol. ti de påräknade bidragen, allt i procent af arvode, samt i de följande kolummerna 7—10 dels de arvodessnmmor, å Indika, pensioner till enkor och barn antagits komma att utgå, dels de häraf beroende samfålda årliga kostnader, fördelade i hvad delegarne betala i årsafgifter samt hvad som antages inflyta ur andra källor.

59 Tabeller tillhörande Bil. 2.

Lit. A.

Lifräntetabell för invalider, enligt Wiegands system och uträknad

efter 4.5 % räntefot.

61 Lit. B.

63 Lit. C.

Tjenstemäns och betjentes vid Statens järnvägstrafik födelseår samt de på hvarje åldersklass belöpande arvoden och medeltal tjenstår vid början af 1872.

64 Lit. D.

Kostnaden för pensionering af tjensteman och betjente vid Statens jern vägstrafik.

66 Lit. E.

Kostnader för pensionering af enkor och barn efter tjensteman och betjente vid Statens jern vägstrafik.

67 Undertecknad har på begäran genomsett af ^onoterade utarbetade förslag till pensionering

bo) af svenska statens tjensteman och betjente vid jernvägen, och

2:o) af deras enkor och barn.

Det förra förslaget afser att från den tid medlemmar af nämnde personal blifva invalider eller ock på grund af fullgjord tjenstgöring pensionsmessiga bereda dem en pension af 20 procent af deras årsarvoden efter 10 års tjenst,

,:i 21 o » » »11 » y

» 22 » » » » 12 » »

* : » » )> i) « » v

w 40 » )> » » 30 » »

samt minst 30 » årsarvodet åt sådan, som blifvit i bernsten skadad,

mot det att tjenstemännen och betjeningen af deras årsarvoden årligen afstå från 1] till 3 procent, allt efter den ålder, vid hvilken de inträda i tjenstgöring. För det som

behöfves utöfver dessa bidrag för att fullt kunna bestrida nämnda pensioner önskas tillskott af Staten från 1,« till 19 procent af nämnda arvoden, b vilka statsbidrag tillsammans skulle utgöra för en gång 613,700 R:dr eller omkring 48,600 R:dr årligen, så länge nuvarande personal lefver.

Det senare förslaget afser att bereda enka (och barn intill 18 år) en årlig pension af 20 procent af mannens årsarvode mot det att mannen vid inträdet i tjenst betalar 4,s ^procent och sedan årligen från och med 3 till 7 procent af hans årsarvode vid 60 år samt mot det att kassan derjemte finge tillgodonjuta vissa biinkomster vid jernvägstrafiken (för närvarande uppskattade till 18,200 R:dr). Till donna pensionering skulle de efter hand inträdande ogifta också bidraga med lika störa belopp som om de varit gifta, hvarigenom eu nedsättning i förenämnde insatser kunde framdeles komma i fråga.

För närvarande skulle tjenstemännens och betjeningens bidrag för pensioneringen af dem sjelfva utgöra årligen 27,600 R:dr samt för

pensioneringen af enkor och barn ................. 40,600 R:dr eller tillsammans 68,200 R:dr,

samt det af Staten för pensioneringen af dem sj elfva årligen.................... 48,600 »

Härigenom skulle beredas åt tjenstemännen och betjeningen pensioner från 60 » till 1,680 R:dr samt åt enkor och barn pensioner mellan 60 och 840 R:dr.

Vid beräkningen af de för pensionernas förvärfvande erforderliga inbetalningarna har för den i aktiv tjenst varande personalen begagnats de 17 engelska kompaniernas dödlighetstabell, enligt hvilken (såsom Wiegand visat) dödligheten är något större än den verkliga, samt för invaliderne eu af Wiegand särskilt för sådane uppgjord tabell. Räntefoten är antagen till 4,5 procent.

Så vidt undertecknad kunnat finna, hvilar de Komiterades förslag på säkra grunder och är väl genomtänkt. Beräkningarna synas vara utförda med omsorg. Förslaget förtjena!? derför att läggas till grund för praktiska åtgärder från statsmakternas sida, synnerligen som å ena sidan från tjenstemännen äskats rätt höga bidrag från 41 ända till 10 procent af deras årsinkomst, hvithet bidrag från t. ex. en stationsinspektor med 1,200 R:drs årsarvode är eu rätt kännbar uppoffring, under det å andra sidan anspråken på bidrag från Staten ej äro betydliga; och det vill synas som om Komiterade bort ifrågasätta ett kraftigare understöd af allmänna medel, då just de ändamål med pensionsinrättningen, som afse beredandet af nödtorftigt uppehälle för dem som blifvit i tjenst skadade samt möjligheten att befria jern vägen från genom hög ålder mindre dugliga personer, egentligen äro att betrakta såsom en jernvägens eller statens angelägenhet och på samma gång just är det som i väsentlig mån föranleder de med den föreslagna pensioneringen förenade dryga kostnader.

Stockholm den 15 Januari 1872.

F. W. Hultman.

lektor.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1872.