i fråga om åtgärder för afskaffande af de så kallade säljbara apoteksprivilegierna

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 51.

lita St.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 7 April 1873, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:t$ nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om åtgärder för afskaffande af de så kallade säljbara apoteksprivilegierna; Gifven Stockholms Slott den 4 April 1873.

I underdånig skrifvelse den 12 Juli 1851 anförde Rikets Ständer, hurusom, i anseende till de menliga följder, svin uppkomme deraf, att privilegier för apotekareyrkets bedrifvande öfverlätes genom köp och arf med mera, hvaraf icke sällan händt, att förvärfvandet af rättighet att detta yrke bedrifva mindre varit beroende af kunskaper och ådagalagda insigter i detsamma, än af förmågan att för apoteksprivilegierna erlägga eu hög, ofta öfverdrifven köpeskilling, framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord om angelägenheten att i detta förhållande tillvägabringa förändring; hvarvid Rikets Ständer inhemta!, bland annat, att öfver de flera tid efter annan till Kongl. Maj:t inkomna underdåniga hemställande!! och förslag i ämnet, Sundhets-kollegium den IT Oktober 1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri Kollegium på anförda skal ansett, att uti hvad redan om apoteksprivilegiers öfverlåtande vore stadgadt någon ändring icke borde ifrågakomma, men att en Kollegii ledamot, General-direktören m. in. Ekströmer derutinnan varit af skiljaktig mening samt hufvudsakligen anfört, att, vin än apotekareyrket vore till en viss grad att anse såsom ett merkantilt näringsfång, det derjemte vore ett vetenskapligt yrke, af den vigt för menskligheten att dess utöfning icke anförtroddes åt någon annan än flen, som deri förvärfva! och ådagalagt behöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven syntes hora följa, att den, som genom högre kunskaper och större skicklighet gjort sig bäst qvalificerad till samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill blifva använd, hvilket dock, så länge rättigheten att drifva apoteksrörelse endast genom inköp af företrädarens privilegium kunde förvärfvas, icke alltid lät sig verkställa, då det vore icke skickligheten, utan bästa tillgången på penningar eller största krediten och i förening

8 Kongl. Maj:ts l^åot. Proposition N:o 51.

dermed mången gång minsta betänksamhet i kalkyl, som bestämde, hvilken blefve egare af ett ledigt eller till salu utbjudet apotek, så att staten icke blott vore beröfvad tillfället att för det allmännas båtnad företrädesvis använda och genom befordran belöna och uppmuntra den större skickligheten, utan ock måste stillatigande öfverlåta dispositionen af detta vigtiga prerogativ åt enskild mans åt enskildt intresse beroende val; till undanrödjande af hvilka olägenheter, de der icke både sin grund uti någon i gällande författningar bestämdt medgifven rättighet att apoteksprivilegiet försälja, utan snarare vore att söka uti en oriktig tydning af den oegentliga benämningen »privilegium», som rättigheten att å viss ort idka apoteksrörelse af ålder erhållit, bemälde general-direktör framställt ett förslag, gående derpå ut, att, efter skodd samt af Kongl. Maj:t i nåder gillad värdering och klassifikation utaf samtliga i riket befintliga apoteksprivilegier, två procent af det för hvarje privilegium sålunda, inom klassen, bestämda värde borde årligen afskrifvas, hvarigenom detta värde vid inträffande köp minskades med motsvarande summa, intilldess vid utgången af femtionde året privilegiet vore helt och hållet hemfallet till staten; och yttrade Rikets Ständer vidare uti berörda skrifvelse, att, som otvifvelaktigt vore, att handeln med så kallade apoteksprivilegier, hvilken handel svårligen kunnat blifva möjlig utan genom bristerna i gällande stadganden, medförde störa olägenheter för apoteks-yrkets behöriga utöfning, hvadan det syntes nödigt, att donna handel herde upphöra, äfvensom att bestämda föreskrifter derom utfärdades, likväl på det sätt, att någon uppoffring för staten derigenom icke ifrågasattes och att någon förhöjning af medicinaltaxan ej heller af sådan anledning komme att ega ruin, Rikets Ständer, som för sin del funnit det af General-direktören Ekströmer föreslagna sätt för tillvägabringande af rättelse derutinnan vara val grundadt, i underdånighet anhöllo, det Kongl. Maj:t i nåder måtte tillse, huruvida ej, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af bemälde Generaldirektör uppgifna grunder, ifrågavarande privilegiihandel måtte, genom årlig amortering, kunna för framtiden afskaffa^.

I det underdåniga utlåtande, Sundhets-kollegium den 21 December 1852 afgaf i anledning af Rikets Ständers berörda framställning, vitsordade Kollegium nyttan af privilegiihandelns afskaffande och tillstyrkte så väl då, som i de underdåniga yttranden, Kollegium sedermera i donna fråga afgifvit, att donna handel måtte bringas till slut, så mycket hellre som Kollegium icke ansåg densamma hvila på laglig grund, ehuru tillika, enligt Kollega förmenande, måste medgifvas att ett omedelbart afskaffande af dylik handel skulle ådraga de med en sådan förändring samtida apoteksinnehafvarne ett oförtjent lidande och medföra en både för dem enskildt och för yrket i allmänhet betänklig rubbning i deras ekonomiska ställning. — Apoteksinnehafvarne åter, som jemväl lemnades tillfälle att yttra sig öfver det af Rikets Ständer väckta förslag, bestredo privilegiihandelns afskaffande såsom hvarken nyttigt för yrket 'eller nödvändigt för det allmänna eller ens lagligen kunnande ega rum utan uppoffring af staten, eftersom privilegiet vore innehafvarens välfången egendom, som icke utan full ersättning kunde honom fråntagas.

Då

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

9 Då emellertid frågan förblef oafgjord, inkom Apotekare-societetens direktion ungefär tio år sednare, eller den 30 April 1863, till Kongl. Maj:t med en underdånig framställning, deruti direktionen väl förklarade sig vidhålla den af apotekarne förut uttalade äsigten om privilegiernas natur och nyttan af deras fortvara, men tillika, »på det den väckta frågan måtte erhålla ett definitivt afgörande, som kunde bringa till slut den osäkerhet, som alltid i någon mån uppstode derigenom att ett dylikt förslag (privilegiihandelns afskaffande) väckts och vunne något understöd», i underdånighet gaf tillkänna, att, om Kongl. Maj:t funne en förändring med de säljbara privilegierna höra ske och statens tillgångar icke medgåfve deras inlösande, Apotekare-soCietetens medlemmar förordade frågans lösning i enlighet med ett förut framstäldt förslag, som af Sundhetskollegium redan i dess ofvanberörda utlåtande den 21 December 1855 omnämnts med gillande såsom till sin hufvudsakliga grund öfverensstämmande med, men i enkelhet och ändamålsenlighet öfverträffande det förslag, som af Rikets Ständer i deras omförmälda skrifvelse berördes. Nämnda af Apotekare-societeten då omfattade förslag afsåg, att Kongl. Maj:t skulle genom allmän författning stadga, att all försäljning af apoteksprivilegier skulle vara upphäfven med femtionde året efter det, dä författningen utkom. Intilldess donna tidpunkt inträffade, skulle således privilegierna få försäljas såsom förut, ehuru privilegiipriset naturligtvis komme att efterhand nedgå, i den man den föreskrift^ tidpunkten för handelns upphörande nalkades, hvarigenom den förlust, som blefve oundviklig för privilegii-innehafvarne, åtminstone komme att fördelas på en längre tid och någon ersättning alltid för dem vara att påräkna, när de lemnade privilegiet. Vid det medgifvande till privilegiernas framtida upphörande,, Apotekare-societetens biträdande af nämnda förslag innefattade, fästade societeten dock vissa förbehåll, hvilka Sundhets-koilegium i infordradt underdånigt utlåtande den 21 December 1863 emellertid ansåg Vara af beskaffenhet att icke höra vinna nådigt bifall, enär derigenom det allmännas anspråk med afseende å sättet för denna närings utöfvande under den bestämda öfvergångstiden icke skulle blifva behörigen tillgodosedt. Detta föranledde ock, att Kong!. Maj:t genom nådigt beslut den 12 November 1869 förklarade det af societetens direktion framlagda förslag i dess dåvarande skick icke kunna bifallas, men att Kongl. Maj:t villo lemna direktionen tillfälle att, efter förnyad behandling af ärendet, till Kongl. Maj:t inkomma med ytterligare framställning i ämnet.

Med begagnande af det tillfälle, Kongl. Maj:t sålunda lemna! Apotekare-societetens direktion att afgifva ett förnyadt förslag om sättet för de säljbara apoteks-privilegiernas afskaffande, öfverlemnade direktionen den 20 September 1870 till Kongl. Maj:ts pröfning ett dylikt förslag, som åsyftade att för samtliga apotek af ifrågavarande beskaffenhet upprätta en gemensam amorteringsfond, från hvilken de nuvarande innehafvarne af säljbara Dih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

apotek skulle få till sig utbetala hvad sjelfva öfverlåtelserätten af apoteket, efter behörig uppskattning, kunde anses vara vard, emot det att med apotekets innehafvande följde skyldighet att a bestämda tider till fonden erlägga hvad till ränta och amortering af det från fonden utbetalda ersättningsbeloppet jemte förvaltningskostnader erfordrades, till dess att hela beloppet af ersättningen blefve guldet.

Enligt det förslag till stadgar för berörda amorteringsfond, direktionen uppgjort, skulle hvarje egare af säljbart apoteks-privilegium vara berättigad att anteckna sig till delaktighet i fonden för en viss summa, hvartill han uppskattade sitt privilegium. Innan något privilegium af fonden inlöstes, skulle emellertid alla de privilegier, Indika till inlösen anmälts, värderas af nämnder, utsedda af fondens styrelse, hvarefter och sedan nämndernas yttranden inkommit till styrelsen, donna skulle ega att fastställa de belopp, hvarmed privilegierna herde af fonden inlösas. Såvida innehafvaren af apoteket åtnöjdes med det af styrelsen fastställda beloppet, skulle han, så snart tillräckliga medel blifvit för fondens räkning upplåga, få hos fonden lyfta hela detta belopp, hvarmed han ock afstode från all rätt att vidare försälja eller eljest på annan person öfverlåta apoteket. Dessutom ålåge honom, att, jemte en viss afgift, som skulle erläggas när lian tecknade sig till delaktighet i fonden, och som vore afsedd till bestridande af organisationskostnader och bildande af en reservfond, från den dag, privilegiet blifvit inlöst, för hvart halfår förskottsvis till fonden inbetala hvarje gång högst 3lj.> procent å inlösningsbeloppet, hvilket skulle fortgå under sä lång tid, som erfordrades för beloppets amortering. När dylikt apotek blefve ledigt, skulle ny apotekare tillsättas af Kongl. Maj:t, i den ordning som nu iakttages vid apotek med personliga privilegier, och skulle denne, hvilken således ej vidare behöfde såsom för närvarande förvärfva rättigheten till apotekets innehafvande mot en viss köpesumma, deremot vara förbunden att öfvertaga företrädarens skyldighet att verkställa halfärsinbetalningarne till fonden. Underrättelse om det belopp, hvartill dessa uppginge, samt huru lång amorteringstid återstode, skulle meddelas i kungörelsen om privilegiets ledighet, hvari jemväl bolde intagas föreskrift, att sökande skulle ställa borgen för hvad till inlösen af företrädaren tillhöriga varulager, inredning, kärl och instrumenter erfordrades. Underläte apotekare att å den bestämda förtal lotiden verkställa föreskrifven inbetalning till fonden, skulle han vara skyldig att erlägga viss ränta å det förfallna beloppet, och om detta ej inom två månader vore inbetaldt, skulle han hafva förverkat rättigheten att vidare innehafva apoteket, som då genast komma att förklaras ledigt, en föreskrift som vore nödvändig för att betrygga fondens rätt att komma i åtnjutande af de beräknade amorteringsbidragen. Om under amorteringstiden Kongl. Maj:t skulle bifalla nytt apoteks anläggande i stad, der redan ett eller flera sådana funnos, för hvilket eller hvilka privilegiet blifvit af fonden inlöst, skulle jemväl innehafvaren af det nyinrättade apoteket vara underkastad skyldighet att lemna bidrag till fonden efter vissa i förslaget angifna grunder, hvaremot den eller de andre apotekarne i staden skulle eihalla en motsvarande minskning i sina förut bestämda bidrag; varande detta stadgande pakalladt af omtanken om de i amorteringen deltagande apoteksinnehafvarnes förmåga att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

fullgöra sina skyldigheter till fonden, hvilken förmåga skulle kunna i väsentlig man minskas, derest nya apotek finge inrättas som icke bidrogo till fonden och derigenom komme i en fördelaktigare ställning än de äldre apoteken. Förslaget bestämde vidare, atf den upplåning af medel, som erfordrades för att sätta fonden i stånd att verkställa privilegiernas inlösen, skulle ske med det vilkor, att återbetalningstiden icke finge öfverstiga fyratiofem år. Slutligen innehöll förslaget åtskilliga föreskrifter, afseende fondens förvaltning, som skulle uppdragas åt en styrelse, utsedd af delegarne och för dem redovisningsskyldig.

Öfver det förslag, hvars grunder här blifvit i korthet angifna, har Sundhetskollegium blifvit hördt, dervid Kollegium ansett det vara otvifvelaktigt, att för apoteksväsendet öfver hufvud vore nyttigt, om den osäkerhet kunde bringas till slut, hvilken nu rådde om verkliga betydelsen af ifrågavarande apoteksprivilegier, hvarföre och då det nu framlagda förslaget, hvithet afsåga såväl ett skyndsamt upphörande af handeln med dylika privilegier, som ock att bereda nuvarande innehafvare af privilegierna någon ersättning för hvad de för sina apoteksrättigheter utgifvit, — syntes kunna leda till det dermed afsedda ändamålets vinnande, Kollegium funnit sig höra i hufvudsaken tillstyrka dess godkännande, ehuru Kollegium på samma gång gjort hemställan om åtskilliga ändringar i förslagets särskilda delar, likasom rörande behofvet af ett särskildt stadgande i fråga om sådana hittills säljbara privilegier, hvilkas innehafvare icke läte anteckna sig till delaktighet i fonden; i hvithet afseende Kollegium föreslagit, att Kongl. Maj:t måtte, i sammanhang med pröfniugen af det underdåniga förslaget till stadgar för amorteringsfonden, förordna, att, äfven om innehafvare af dylikt privilegium icke begagnat tillfället att få privilegiet af fonden inlöst, all stadfästelse å försäljning eller öfverlåtelse af apoteksprivilegium skulle upphöra med femtionde året efter det, då nådigt beslut fattades angående apoteksprivilegiernas amortering, så att efter berörda tids förlopp alla apotek blefve personligt privilegierade.

Med afseende å hvad Sundhets-kollegium anfört rörande amorteringsförslagets särskilda delar och hvad i (ifrigt vid pröfniugen deraf förekommit, har Kongl. Maj:t funnit samma förslag icke vara af beskaffenhet att kunna i oförändradt skick bifallas. För ett ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet, är det emellertid af synnerlig vigt, att den visserligen ej i lag uttryckligen medgifna, men på långvarig häfd grundade rättigheten för innehafvarne af alla äldre apotek att till hvilken kompetent person som helst öfverlåta sitt privilegium och sålunda kunna derför betinga sig en mot inkomsten af rörelsen svarande betalning, må, så snart ske kan, upphöra. Fn sådan förändring af det nuvarande förhållandet kan dock ej åstadkommas utan känbar förlust för de apotekare, hvilka, enligt det hittills följda bruket, varit nödsakade att för sina privilegier betala ofta ganska höga köpeskillingar; och då till godtgörande häraf någon mellankomst från statens sida icke lärer kunna ifrågasättas, synes det vara en af billigheten förestafvad oafvislig pligt mot de nuvarande apoteksinnehafvarne, att förlusten för dem åtminstone göres så litet tryckande som möjligt och framför allt att de ej, genom förändringens

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

omedelbara vidtagande, må på en gång drabbas af dess följder, utan lemnas rådrum att, genom årliga afskrifningar å den erlagda köpeskillingen för privilegiet, på en längre tidrymd fördela den förlust, som säljbarhetens upphörande medför, men just emedan för reformens fullständiga genomförande en längre tid således kommer att åtgå, är det desto mera angeläget, att åtgärder för målets vinnande skyndsamt vidtagas. Derföre torde redan nu en viss tid höra utsättas, efter hvilkens utgång all handel med apoteksprivilegier ovilkorligen må upphöra. Då denna tidrymd, såvida ej de årliga afskrifningarne skola beräknas alltför höga, måste tilltagas någorlunda rymlig, och således ej torde kunna bestämmas kortare än till 45 år, skulle emellertid det nuvarande förfaringssättet med dermed förenade missförhållanden komma att ännu under eu lång följd af år fortfara, hvarjemte och då det under hela denna tid ej kunde undvikas att nya apotek blefve inrättade, för hvilka någon betalning icke erlades, den med nyssnämnda tidrymds bestämmande afsedda förmånen för de nuvarande apoteksinnehafvarne skulle komma att betydligt förringas. Att fullständigt undanrödja dessa olägenheter lärer svårligen låta sig gorå. Ofvan omförmälda af Apotekare-societeten framlagda förslag om bildande af en amorteringsfond för inlösen af alla de så kallade säljbara apoteksprivilegierna synes dock anvisa en utväg att i väsentlig man förmildra dem. Om nemligen hufvudsakligen enligt grunderna för nämnda förslag en amorteringsfond af tillräcklig styrka blefve genom upplåning anskaffa-!, hvarför under nuvarande penningekonjunktur några synnerliga svårigheter ej torda mota och nödiga garantier ställas för uppfyllande af fondens förbindelser, kunde derigenom tillfälle beredas för hvarje apotekare, som det önskade, att erhålla full lösen för sitt apoteks uppskattade värde, och dä antagas kan, att största delen af nuvarande apotekare skulle af en sådan förmån sig begagna, samt de apotek, hvilkas privilegier af fonden inlöstes, upphörde att vidare vara säljbara, så att föreståndarna för dem, vid inträffande ledighet, komma att antagas i samma ordning som nu i fråga om apotek med personliga privilegier eger ruin, komma följaktligen innan kort den tid att inträda, då ett mera ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet läte sig gorå.

På grund häraf anser Kongl. Maj:t val förevarande fråga kunna på ofvan antydda sätt lämpligen vinna sin lösning; men då dels bestämmelsen af en viss tid, efter hvars utgång apoteksprivilegiers försäljning eller öfverlåtelse skulle komma att upphöra, måste anses innebära en försäkran, att dylika, nu icke genom någon allmän författning uttryckligen medgifva öfverlåtelser skulle under nämnde tid tillerkännas giltighet; dels ock för möjligheten att åvägabringa en* amorteringsfond till nuvarande apoteksprivilegiers inlösen, erfordras, att äfven framdeles blifvande innehafvare af sådana privilegier tillförbindas att under nämnda tid, såsom vilkor för apoteksyrkets bedrifvande, till fonden utgöra årliga för amorteringen erforderliga bidrag, har Kongl. Magt funnit sig, innan nådigt beslut i ämnet meddelas, höra i ofvannämnda, hänseende inhemta Riksdagens yttrande; och föreslår alltså Kongl. Maj.t,

att all handel med eller öfverlåtelse enskilde emellan af apoteksprivilegier skall med utgången af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gällande kraft, så att derefter

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

rättigheten till apoteksrörelses idkande kommer att under alla förhållanden vara beroende allenast af de föreskrifter, som i fråga om sådan näring i allmänhet meddelas; och

att, i händelse derför!iman en amorteringsfond kan komma att bildas, i ändamål att inlösa nuvarande s. k. säljbara apoteksprivilegierna, en hvar innehafvare af sådant apotek, hvars privilegium blifvit af fonden inlöst, eller af nytt apotek, som framdeles kan komma att i stad inrättas, må, såsom vilkor för apoteksrörelsens fortfarande utöfvande, kunna tillförbindas att intill nyssnämnda års utgång årligen till amortering af de för apoteksprivilegiers inlösen upplånta medel utgöra bidrag enligt de grunder Kongl. Maj:t vid fastställande af stadgar för amorteringsfonden kan komma att bestämma.

De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Gr. Wennerberg.

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 25 ffäft.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

i

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans M.aj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 4 April 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg och Wennerberg.

Slutligen uppläste Statsrådet Wennerberg till justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen i fråga om åtgärder för afskaffande af de så kallade säljbara apoteksprivilegierna;

Och behagade Hans Näjd Konungen, enligt Stats-Rådets underdåniga hemställan, gilla om förmäl da förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och förordna att i enlighet dermed nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. A. Th. Ädelgren.

STOCKHOLM, tryckt hos A. -Holmbekg & Coup., 1873.